De hundra tyrannerna?

En fråga som ofta dyker upp i samband med val är hur väl kandidaternas och så småningom de valdas sammansättning avspeglar väljarkårens sammansättning. Denna sociala representativitet kan ha betydelse för att de beslut som ska fattas i de politiska församlingarna ska grundas på kunskaper och erfarenheter från alla befolkningsgrupper. Om det är grupper som i någon mening är i konflikt med varandra om knappa resurser kan det också vara nödvändigt att alla är representerade för att inte någon grupp ska lägga vantarna på hela kakan. Slutligen har det ibland uppfattats som ett allmänt rättvisekrav att alla grupper och kategorier ska vara representerade. Läs här tidigare inlägg om grupprepresentativiteten.

Sveriges Radio publicerar nu på sin hemsida kommunala valsedlar med uppgift om kandidaternas ålder och inkomst. I Skinnskattebergs kommun är det precis 100 personer som kandiderar till kommunfullmäktige (för partierna C, F, Kd, M, Mp, S, V och SD).

Av de 100 är 56 kvinnor och 44 män. Var sjunde är under 40 år och 39 kandidater tjänar under 20.000 kronor per månad. Därmed är kandidaterna inte så särskilt representativa för väljarkåren i kommunen: 48 procent är kvinnor, 25 procent är under 40 år och 55 procent tjänar mindre än 20.000 kronor per månad.

Skillnaden i procentenheter är 8 för kvinnor, 11 för ”yngre” och 16 för de med låga inkomster. Kandidaterna är oftare kvinnor, äldre och har högre inkomster. Summan av procentskillnaderna blir 35. Hur förhåller det sig med de olika partierna?

När det gäller kvinnorepresentationen är det stora skillnader mellan partierna. Kvinnorna är överrepresenterade i Folkpartiet och Vänsterpartiet och ungefär proportionellt representerade hos Socialdemokraterna och Centern. Hos Moderaterna, Miljöpartiet och Kristdemokraterna är det sämre med kvinnorepresentationen. Och den enda kandidat som Sverigedemokraterna lyckats ställa upp är man.

Skillnaderna i procentandel i jämförelse med kommunens väljarkår blir +30 för Folkpartiet, +16 för Vänsterpartiet, +3 för Socialdemokraterna, +2 för Centern, -15 för Moderaterna, Miljöpartiet och Kristdemokraterna och -48 för Sverigedemokraten.

De åldrigaste partierna är Kristdemokraterna, Moderaterna och Centern som helt saknar kandidater under 40 år samt Folkpartiet med 4 procent och Socialdemokraterna med 17 procent ”yngre”. På Vänsterpartiets valsedel är andelen under 40 år ungefär densamma som i befolkningen, medan de ”yngre” är fler i Miljöpartiet. Den enda Sverigedemokraten är 39 år.

Procentskillnaderna blir +75 för Sverigedemokraten, +8 för Miljöpartiet, +4 för Vänsterpartiet, -21 för Folkpartiet och -25 hos Centern, Moderaterna och Kristdemokraterna.

Drygt hälften (55 procent) av väljarna tjänar under 20.000 kronor i månaden. Nästan alla partiers kandidater är rikare. Det är bara Vänsterpartiets kandidater som tjänar ungefär som väljarkåren och centerpartisterna är fattigare. För den enda sverigedemokraten finns ingen uppgift om inkomst, så han får inte vara med i den här grenen.

Procentskillnaderna för låginkomsttagare blir -35 för Moderaterna, -26 för Socialdemokraterna, -22 för Kristdemokraterna och Miljöpartiet, -11 för Folkpartiet, -5 för Vänsterpartiet och +12 i Centern.

Ett enkelt mått på hur väl partiernas kandidater avspeglar väljarkårens sammansättning i de här tre avseendena kan vara att vi summerar de absoluta procentskillnaderna:

	V	S	C	Mp	F	Kd	M
Kvinnor	16	3	2	15	30	15	15
”Yngre”	4	8	25	8	21	25	25
Låg inkomst	5	26	12	22	11	22	38
Summa	25	37	39	45	62	62	78

Det parti som här framstår som mest representativt för väljarkåren är Vänsterpartiet med en sammanlagd procentskillnad på 25 enheter. Socialdemokraterna, Centern och Miljöpartiet bildar en mellangrupp med 37 – 45 skillnadspoäng. Sämst är Folkpartiet, Kristdemokraterna och i en klass för sig Moderaterna. Dessa partiers kandidater är män (dock inte i Folkpartiet där kvinnor är överrepresenterade), gamla och har högre inkomster än kommunens väljare.

Anm Uttrycket ”De 100 tyrannerna syftade ursprungligen på Stockholms stadsfullmäktige som före 1971 hade hundra ledamöter.

Sverigedemokraterna ställer upp med hemliga kandidater

Det nynazistiska partiet Sverigedemokraterna har gjort sig känt i kommunsverige genom att lämna tomma stolar efter sig i fullmäktigeförsamlingarna. Om det har kommit någon sverigedemokrat har det ofta utbrutit interna konflikter i partiet som slutat med avhopp. De få som har blivit kvar har om de nu gått på sammanträden inte öppnat näbben på fyra år. Läs här om vad som hände med de sverigedemokrater som valdes in i Västmanlands läns kommuner 2010.

Sverigedemokraterna i Kungsör tar nu representationen till en ny nivå: De ställer upp i valet med hemliga kandidater. Den lokala talespersonen säger till Bärgslagsbladet:

”Vi har i dagsläget fyra … partimedlemmar som ställer upp i kommunalvalet… Namn vill jag av hänsyn till de som ställer upp inte lämna ut … ”

En stilla undran är hur de ska bli valda om deras namn inte finns på valsedeln. Talespersonen har svar även på den frågan:

”…kandidaterna kommer att skriva dit sina egna namn när de röstar.”

Ja, på det sättet kommer de ju att få fyra röster. Där ser man.

Påse på huvudet eller dumstrut?

PS en lokal ombudsman meddelar i dagens tidning att orsaken till att det inte finns några namn är att man inte fått utdrag ur belastningsregistret ännu.

Blev det bättre så?

Nu är tidningstjuven riktigt i stöten

Idag var Dagens Nyheter, för andra gången denhär veckan, stulen. Träffprocenten för 2014 (andel dagar med tidning i brevlådan på utgivningsdagen) är nu nere i 63 procent blankt!

September Affair

Här är en scen ur filmen "September Affair" (1950) med Joan Fontaine och Joseph Cotten. På grammofonen hör vi Walter Huston (John Hustons pappa och Anjelica Hustons farfar) sjunga Kurt Weills fina "September Song".

Tidning stulen igen

Idag hade någon snott vår tidning. Av de 244 dagar som gått sedan årsskiftet har vi nu haft Dagens Nyheter i brevlådan på utgivningsdagen 154 dagar. Det motsvarar 63,1 procent.

Gudrun och Stefan eller Jimmie och Fredrik?

Med valrörelsen har det blivit sprutt på webtrafiken igen. I topp på listan över mest lästa inlägg är regeringsfrågan: Ska det gå så illa att regeringen Reinfeldt efter en historisk valförlust sitter kvar med stöd av de nynazistiska Sverigedemokraterna?

Antal besökare var i augusti 504 (379 i juli). Av dessa var 375 (283) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,66 (1,37) och genomsnittlig tid per besök var 105 (87) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA, Finland, Tyskland och Storbritannien. Ströbesökarna var från Belgien, Danmark, Kenya, Norge, Taiwan och Vietnam.

De tio mest visade inläggen i augusti:

1	Mota det borgerliga hyckleriet i regeringsfrågan! (ny)
2	Vem ska man rösta på? Gör ett test! (4:a)
3	Än slank det hit och än slank det dit (3:a)
4	Är Sverigedemokraterna fascister? (5:a)
5	I lånta fjädrar i halvsanningarnas värld (ny)
6	Ingen är så blank att hen inte mår bra av att förg... (ny)
7	Var ligger egentligen hjärtat av Bergslagen? (2:a)
8	Riksdagsmän från Färna (och Munktorp) (ny)
9	Dreams come true... (10:a)
10	Husbondens röst (ny)

 

Ingen är så blank att hen inte mår bra av att förgyllas lite

På TV uppträdde en för mig obekant professor i statsvetenskap med i och för sig vettiga kommentarer. "Känner du hen?" frågade min fru, som anser att det är ett kriterium för att få vara med på TV. "Aldrig hört namnet (publiceras inte av barmhärtighetsskäl)" svarade jag. Vederbörande presenterades som "professor vid Linköpings Universitet, statsvetenskapliga institutionen."

Ett besök på LiU:s hemsida bjöd på en första motgång. Någon statsvetenskaplig institution finns inte vid universitetet. Hoppsan! Undervisning i statsvetenskap erbjuds vid "Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling." En av institutionens 23 avdelningar är avdelningen för statsvetenskap. I den publicerade personalförteckningen återfanns inte den aktuella personen.

Hen visade sig dock vara knuten till ett forskningsinstitut vid en annan av universitetets institutioner (Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier) som biträdande professor. Det är en tjänst någonstans emellan lektor och professor, som avskaffats vid alla andra lärosäten (utom LiU och CTH).

Där ser man vad lite förgyllning kan göra.