”Land skall med lag byggas” är ett gammalt valspråk som
finns i flera av de gamla landskapslagarna. Det gäller än idag att om samhället
ska fungera och om vi ska kunna leva tillsammans måste det vara en rättsstat. I
rättsstaten ingår att det allmänna inte får fatta beslut godtyckligt. Staten
och kommunerna måste följa lagen. Populisterna hatar rättsstaten. Inte minst
kan vi se det på Förenta Staternas bisarra president som vid sidan om
journalisterna ser domstolarna som sina främsta fiender. I Storbritannien
kallar boulevardpressen de domare som beslöt att det inte gick att sätta igång
Brexit-processen utan ett parlamentsbeslut för ”folkets fiender”.
I de svenska kommunerna finns ett skydd för rättsstatens
principer i reglerna om laglighetsprövning. I dessa tider av populistiska
angrepp på rättsstaten – och därmed på demokratin – är det en viktig
folkbildningsuppgift att sprida kunskap om laglighetsprövningen. Sådana angrepp
kan komma från såväl de högerextremistiska Sverigedemokraterna som från
politiker inom de etablerade partierna. Då är det viktigt att alla vet att
möjligheten att få laglighetsprövning av kommunens beslut är en rätt som
tillkommer oss alla. Utnyttja den!
Alla som bor i
kommunen har rätt att överklaga
Alla kommunmedlemmar har rätt att överklaga kommunala beslut
och få till en laglighetsprövning i domstol. Som kommunmedlem räknas den som
bor i kommunen, men också den som äger en fastighet i kommunen. Det innebär
till exempel att den som äger en sommarstuga i en kommun men bor i en annan är
medlem i båda kommunerna och kan överklaga beslut i båda kommunerna. Till och
med företag och organisationer som äger en fastighet blir medlemmar i kommunen.
Man kan överklaga
beslut i fullmäktige, styrelsen och nämnderna
Beslut som fattats av kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och
de olika nämnderna i kommunen kan laglighetsprövas. Kommunen fattar ibland
beslut som rör enskilda, och med stöd av särskild lagstiftning. Det kan t ex
vara i socialtjänsten eller byggnadsnämndens beslut. Då finns det särskilda
regler för överklagande, och då gäller inte bestämmelserna om
laglighetsprövning. Men praktiskt taget alla beslut i fullmäktige och de flesta
beslut i styrelsen och nämnderna kan laglighetsprövas.
Proceduren är
skriftlig. Ofta kostar det inte mer än portot
Man överklagar skriftligt. I överklagandet ska man tala om
vilket beslut som överklagas och varför man anser att det är felaktigt.
Överklagandet ska skickas till Förvaltningsrätten inom tre veckor från det att
protokollet har justerats. Kommunen måste ha en officiell anslagstavla där det
anslås när ett protokoll har justerats. I många kommuner kan man också hitta
uppgifter om datum för justering på hemsidan.
Det finns tolv förvaltningsrätter. På domstolsverkets hemsida finns en karta där man kan se vilken förvaltningsrätt som ens egen kommun
tillhör. Skinnskattebergs kommun tillhör till exempel förvaltningsrätten i
Uppsala. På samma sida finns också länkar till de olika förvaltningsrätternas
hemsidor med bl a kontaktuppgifter. Förvaltningsrätten i Uppsala har t ex
adressen Box 1853, 751 48 Uppsala.
Det blir ingen förhandling i
domstolen. Istället sköts det hela genom att man skickar brev till parterna (du
som överklagande och kommunen) som också svarar brevledes. Någon särskild
juristhjälp behöver man inte. Det räcker bra om man tittar igenom viktiga delar
av kommunallagen som du kan hitta här. För resten är de flesta jurister inte särskilt slängda
i kommunallagen. Att föra en process i ett laglighetsärende behöver därför inte
kosta just något.
Man kan överklaga beslut som inte kommit till i rätt
ordning, beslut som kommunen inte får fatta, beslut som de som har beslutat
inte får fatta eller beslut som strider mot någon annan lag
När kommunen fattar beslut måste
vissa regler följas. I kommunallagen kan man se vad som gäller för
beslutsfattandet i kommunen. Till exempel måste beslut i fullmäktige vara
förberedda av kommunstyrelsen. Ett annat exempel är att personer som är jäviga
(det kan t ex gälla dem själva personligen) inte får delta i beslutet. Om man
anser att lagens regler för beslutsfattande inte har följts kan man överklaga
beslutet.
Kommuner får inte syssla med vad
som helst. Huvudregeln är att kommunen ska besluta om sådant som har anknytning
till kommunens geografiska område eller som rör kommunens medlemmar. Om
beslutet handlar om förhållanden i en annan kommun och som inte rör kommunens
egna medlemmar är det olagligt. Vidare ska alla kommunmedlemmar behandlas lika.
Om det finns lagar som säger att det är någon annans uppgift (till exempel
staten eller landstinget) får kommunen inte besluta om det. Staten ska till exempel
sköta polisen och utrikespolitiken. Då får kommunerna inte lägga sig i det.
Kommunen får inte heller ge stöd till enskilda företag. Bara allmänt
näringslivsfrämjande som gäller lika för alla är tillåtet.
Beslut som kommunen fattar får
inte strida mot andra lagar. Särskilt viktigt är det att se till att kommunerna
inte fattar beslut som strider mot grundlagarna. Kommunen kan t ex inte
förbjuda sina anställda att ta kontakt med journalister eftersom det skulle
strida mot Tryckfrihetsförordningen som är en grundlag.
Domstolen kan upphäva ett beslut som den finner olagligt
Förvaltningsrätten kan upphäva
ett beslut om den skulle finna att det är olagligt. Ett upphävt beslut får inte
verkställas. Ibland har kommunen redan hunnit verkställa beslutet innan domstolen
kommer med sitt beslut. Då är kommunen skyldig att rätta verkställigheten. Om
det är frågan om ett beslut som inte kan rättas eller om det är väldigt svårt
att rätta det, kan man samtidigt som man överklagar be domstolen att besluta om
”verkställighetsförbud”. Då får kommunen inte verkställa beslutet innan
domstolen har beslutat. Om kommunen inte rättar sig efter domstolens beslut gör
den sig skyldig till ”domstolstrots”. Det anses som ett allvarligt brott mot
rättsstatens principer som bara de mest förhärdade populisterna gör sig
skyldiga till.
Lycka till med dina överklaganden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar