Överklagandeskolan: Så här gör man

”Land skall med lag byggas” är ett gammalt valspråk som finns i flera av de gamla landskapslagarna. Det gäller än idag att om samhället ska fungera och om vi ska kunna leva tillsammans måste det vara en rättsstat. I rättsstaten ingår att det allmänna inte får fatta beslut godtyckligt. Staten och kommunerna måste följa lagen. Populisterna hatar rättsstaten. Inte minst kan vi se det på Förenta Staternas bisarra president som vid sidan om journalisterna ser domstolarna som sina främsta fiender. I Storbritannien kallar boulevardpressen de domare som beslöt att det inte gick att sätta igång Brexit-processen utan ett parlamentsbeslut för ”folkets fiender”.

I de svenska kommunerna finns ett skydd för rättsstatens principer i reglerna om laglighetsprövning. I dessa tider av populistiska angrepp på rättsstaten – och därmed på demokratin – är det en viktig folkbildningsuppgift att sprida kunskap om laglighetsprövningen. Sådana angrepp kan komma från såväl de högerextremistiska Sverigedemokraterna som från politiker inom de etablerade partierna. Då är det viktigt att alla vet att möjligheten att få laglighetsprövning av kommunens beslut är en rätt som tillkommer oss alla. Utnyttja den!

Alla som bor i kommunen har rätt att överklaga

Alla kommunmedlemmar har rätt att överklaga kommunala beslut och få till en laglighetsprövning i domstol. Som kommunmedlem räknas den som bor i kommunen, men också den som äger en fastighet i kommunen. Det innebär till exempel att den som äger en sommarstuga i en kommun men bor i en annan är medlem i båda kommunerna och kan överklaga beslut i båda kommunerna. Till och med företag och organisationer som äger en fastighet blir medlemmar i kommunen.

Man kan överklaga beslut i fullmäktige, styrelsen och nämnderna

Beslut som fattats av kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och de olika nämnderna i kommunen kan laglighetsprövas. Kommunen fattar ibland beslut som rör enskilda, och med stöd av särskild lagstiftning. Det kan t ex vara i socialtjänsten eller byggnadsnämndens beslut. Då finns det särskilda regler för överklagande, och då gäller inte bestämmelserna om laglighetsprövning. Men praktiskt taget alla beslut i fullmäktige och de flesta beslut i styrelsen och nämnderna kan laglighetsprövas.

Proceduren är skriftlig. Ofta kostar det inte mer än portot

Man överklagar skriftligt. I överklagandet ska man tala om vilket beslut som överklagas och varför man anser att det är felaktigt. Överklagandet ska skickas till Förvaltningsrätten inom tre veckor från det att protokollet har justerats. Kommunen måste ha en officiell anslagstavla där det anslås när ett protokoll har justerats. I många kommuner kan man också hitta uppgifter om datum för justering på hemsidan.

Det finns tolv förvaltningsrätter. På domstolsverkets hemsida finns en karta där man kan se vilken förvaltningsrätt som ens egen kommun tillhör. Skinnskattebergs kommun tillhör till exempel förvaltningsrätten i Uppsala. På samma sida finns också länkar till de olika förvaltningsrätternas hemsidor med bl a kontaktuppgifter. Förvaltningsrätten i Uppsala har t ex adressen Box 1853, 751 48 Uppsala.

Det blir ingen förhandling i domstolen. Istället sköts det hela genom att man skickar brev till parterna (du som överklagande och kommunen) som också svarar brevledes. Någon särskild juristhjälp behöver man inte. Det räcker bra om man tittar igenom viktiga delar av kommunallagen som du kan hitta här. För resten är de flesta jurister inte särskilt slängda i kommunallagen. Att föra en process i ett laglighetsärende behöver därför inte kosta just något.

Man kan överklaga beslut som inte kommit till i rätt ordning, beslut som kommunen inte får fatta, beslut som de som har beslutat inte får fatta eller beslut som strider mot någon annan lag

När kommunen fattar beslut måste vissa regler följas. I kommunallagen kan man se vad som gäller för beslutsfattandet i kommunen. Till exempel måste beslut i fullmäktige vara förberedda av kommunstyrelsen. Ett annat exempel är att personer som är jäviga (det kan t ex gälla dem själva personligen) inte får delta i beslutet. Om man anser att lagens regler för beslutsfattande inte har följts kan man överklaga beslutet.

Kommuner får inte syssla med vad som helst. Huvudregeln är att kommunen ska besluta om sådant som har anknytning till kommunens geografiska område eller som rör kommunens medlemmar. Om beslutet handlar om förhållanden i en annan kommun och som inte rör kommunens egna medlemmar är det olagligt. Vidare ska alla kommunmedlemmar behandlas lika. Om det finns lagar som säger att det är någon annans uppgift (till exempel staten eller landstinget) får kommunen inte besluta om det. Staten ska till exempel sköta polisen och utrikespolitiken. Då får kommunerna inte lägga sig i det. Kommunen får inte heller ge stöd till enskilda företag. Bara allmänt näringslivsfrämjande som gäller lika för alla är tillåtet.

Beslut som kommunen fattar får inte strida mot andra lagar. Särskilt viktigt är det att se till att kommunerna inte fattar beslut som strider mot grundlagarna. Kommunen kan t ex inte förbjuda sina anställda att ta kontakt med journalister eftersom det skulle strida mot Tryckfrihetsförordningen som är en grundlag.

Domstolen kan upphäva ett beslut som den finner olagligt

Förvaltningsrätten kan upphäva ett beslut om den skulle finna att det är olagligt. Ett upphävt beslut får inte verkställas. Ibland har kommunen redan hunnit verkställa beslutet innan domstolen kommer med sitt beslut. Då är kommunen skyldig att rätta verkställigheten. Om det är frågan om ett beslut som inte kan rättas eller om det är väldigt svårt att rätta det, kan man samtidigt som man överklagar be domstolen att besluta om ”verkställighetsförbud”. Då får kommunen inte verkställa beslutet innan domstolen har beslutat. Om kommunen inte rättar sig efter domstolens beslut gör den sig skyldig till ”domstolstrots”. Det anses som ett allvarligt brott mot rättsstatens principer som bara de mest förhärdade populisterna gör sig skyldiga till.

Lycka till med dina överklaganden!