Inte idag heller

 Ingen Dagens Nyheter idag heller. Träffprocenten nere i 33,7.

Ingen tidning idag heller

 Dagens tidning stulen. Träffprocenten (andel dagar under året med tidning i brevlådan på utgivningsdagen) går ner till 34,1. 

Nu ökar tidningstjuven tempot

Idag fattades Dagens Nyheter för fredag, söndag och idag måndag. Lördag den 21:a, midsommarafton, var tidningsfri dag. Träffprocenten (andel dagar under året med tidning i brevlådan på utgivningsdagen) går därmed ner en tiondel till 34,4. Med samma takt under resten av 2025 kommer vi ned i 30 procent. Inte bra.

Valbarhetshinder

Ord som man använder därför att det kan vara farligt att nämna företeelsen med sitt rätta namn kallas noa-ord. Ett vanligt exempel är ordet varg som ursprungligen betyder främling eller våldsverkare. Varg användes istället för ulv som det kunde vara farligt att nämna. Djävulen kunde omnämnas som den onde, eller hin håle.

Om den som dött säger man t ex ”bortgången”, ”avliden” eller ”framliden”. En mer fantastisk omskrivning hittade jag i ett kommunalt protokoll. En förtroendevald hade dött. Det är ju förstås sorgligt. Men för att slippa säga död hade man, när det skulle förrättas fyllnadsval efter den döde, skrivit att man måste välja en ny person eftersom ”det föreligger valbarhetshinder för NN”.

Det ser med andra ord ut som om det liksom det finns mer skämtsamma ersättningsord som ”tagit ner skylten” eller ”bitit i gräset” också finns ett kommunalbyråkratiskt noa-ord för döden ”valbarhetshinder”.

 

Tidningstjuven tillbaka efter nästan ett halvårs bortovaro

Det fantastiska har hänt. Efter nästan ett halvårs bortovaro är tidningstjuven tillbaka och norpade dagens tidning direkt ur lådan. Välkommen tillbaka! Tack vare hens långa frånvaro har träffprocenten (andel av dagarna med tidning i brevlådan på utgivningsdagen) faktiskt gått upp och är nu 34,5 procent. Med råge får vi alltså var tredje tidning. Inte illa pinkat.

Utdelningsstatistik för DN år 2025 hittills:

	Antal dagar	Procent
- tidningsfria dagar	7	4,0
- ej postutdelning, tidningen kom nästa dag	103	59,2
- ej postutdelning, tidningen kom aldrig	2	1,1
- vardagar med utdelning men utebliven tidning	2	1,1
Dagar med tidning på rätt dag	60	34,5

  

Semesterresa till Småland och Skåne

Vi har varit på årets semesterresa till Skåne. För att inte få allt för långa etapper med bilåkning passade vi också på att göra ett par stopp i Småland. Först ut var Kosta i det småländska glasriket. Det var förstås fascinerande att se arbetet i glashyttan. Men samtidigt kan jag inte undgå några mer reflektioner om dom samhälleliga förändringarna i Smålands glashyttebälte, men kanske också i hela vårt land.

Det nya Sverige i glasbrukens spegel

Glasbruken var kända för sin starka och radikala arbetarrörelse. Kosta ligger i Ekeberga socken. Låt mig bara som ett exempel visa på hur socknens 809 röster fördelade sig i riksdagsmannavalet 1928. Socialdemokraterna fick 60,4 procent av rösterna och Kommunisterna 15,3 procent, alltså tillsammans tre fjärdedelar av dom röstande i socknen. Och då ska vi komma ihåg att valet 1928 var det så kallade ”Kosackvalet” där högern drev en hätsk kampanj mot arbetarpartierna. Och vi ska också komma ihåg att socknen ju bestod av fler än glasbruksarbetarna.

Vad hände med arbetarrörelsen, med radikaliteten och med glasbruken? Av hundratalet glasbruk finns nu ett dussin kvar. Kosta är ett av dom. Den socialdemokratiska ministern Ulrika Messing lämnade 2007 politiken för att tillsammans med sin sambo miljardären Torsten Jansson ge sig in i näringslivet. Messing och Jansson gifte sig 2009 och är båda engagerade i koncernen med det mystiska namnet New Wave Group. Bland dom många dotterbolagen finns Orrefors Kosta Boda AB, som bl a driver glasbruket i Kosta med ett 150-tal anställda. Där finns också Kosta Boda Art Hotel, tvärs över gatan från glasbruket. Så tog en socialdemokrat så att säga till slut över Kosta, men kanske inte som glasbruksarbetarna på 20- och 30-talen hade tänkt sig det.

Vi bestämde oss för att inte övernatta på Kosta Boda Art Hotel, som vi anade var lite för pretto, utan bestämde oss för Kosta Lodge, som var ett mycket trevligt ställe. Att också det ägs av Messing och Jansson fick man tugga i sig. Kosta är en avlång by – det handlar om en 2 – 3 kilometer. I ena änden lodgen och när andra änden art hotel och glasbruket. Mitt emellan finns som en relik ett stort Folket Hus vägg i vägg med en Konsumbutik. Vi fick också ett tillfälle att bekanta oss med pretto-hotellet. Eftersom vårt enklare viste hade så få gäster fick vi frukostkuponger till the Art Hotel. Allehanda service fanns att få där, fiskpedikyr bara som ett exempel. I matsalen som uppassades av uppnäst personal satt gäster ur den lite ängsliga medelklassen. Det tycktes handla om heterosexuella par i övre medelåldern och nedre ålderdomen. Så fick vi också en inblick i den världen.

Också vi in i medelklassträsket

Nästa stopp var Flädie Mat- och Vingård i Lomma kommun. Där avnjöt vi vinprovning tillsammans med en stor publik som i mycket liknade den på Kostas pretto-hotell. Ängsligt försökte dom beskriva färg, lukt och smak på gårdens egenproducerade viner. Ingrid försökte med ”brända däck” och ”cigarrettrök”. Dessa iakttagelser bemöttes av övningens lätt myndiga ledare med kommentaren ”intressant”.

Själv gav jag upp ganska snart. Jag erinrade mig en liknande övning på Grythyttans Gästgivargård där den pensionerade psykologiprofessorn Lennart Lennerlöf efter en stunds surande utbrast ”95 procent av dom dom dricker vin hör det för att bli fulla”. Men det var bra käk. På kvällen dag två hade vi bjudit in dom skånska barnbarnen med föräldrar till vingårdsmiddag. Mycket framgångsrikt, även om sexårige Bruno väl aldrig riktigt insåg finessen. Vi hängde upp middagen på att dom båda äldsta, Julian och Emilia avlagt grundskoleexamen. Dom var nog lite förlägna över uppmärksamheten. Ruben som just slutat mellanstadiet hängde också med.

Men i vårt tycke, och dom flesta deltagarna, var det bra käk och rapp uppassning. När allt var över pustade vi ut med varsin drink i trädgården före läggdags. Men fyra grisar blev det helt klart för vingårdens mat.

Sista etappen Gränna och ”Årets skärgårdsö”

Resans sista etapp var Gränna och det märkliga hotellet Gyllene Uttern, starkt påminnande om en medeltida riddarborg, men i själva verket en förvuxen bensinstation från 30-talet. Vi passade också på att angöra Visingsö. Ön, och för den delen hela stan är starkt präglat av släkten Brahe. Något reklamsnille har till och med hittat på att kalla hela området för ”Grevskapet Gränna-Visingsö”. Faktum är att Gränna fick sina stadsprivilegier 1652 av greven Per Brahe. Alla andra svenska städer fick sina stadsprivilegier av kungen, så icke Gränna, som så att säga blev ett slags privatstad. Överfarten till Visingsö skedde till exempel med M/S Ebba Brahe. För oss västmanlänningar annars mest känd för hur hon satt i lusthuset i Bockhammar och suktade efter kungen, Gustav II Adolf.

Det var ett trevligt ö-besök, även om vi aldrig egentligen kom utanför själva hamnområdet. Ingrid vägrade dock obstinat att nyttja den lokala kollektivtrafikens Remmalag. Hon tyckte att det verkade alltför barnsligt. Men nu kan vi i alla fall sätta en ytterligare knappnål med färgad knopp på världskartan.

Så var det kvällsmat och övernattning i riddarborgen.

Så var det detdär med grisarna då

Gyllene Uttern har blivit grissatt tidigare, men nykomlingar är Flädie Mat- och Vingård samt Kosta Lodge. Jag har redan nämnt att Flädie var väl värt fyra grisar. Däremot får Kosta Lodge trots trivsamheten nöja sig med tre grisar. Ingrid tog in en pulled pork, som var ganska smaklös men innehöll gigantiska mängder grönsallad och pompe. Själv förtärde jag en burgare på vildsvin och hjort. Rätt okej, men den hade långt kvar till ettan i burgarklassen, Värdshuset Stopet i Grängesberg.

 

Tidigare matrecensioner

Fem grisar Matkonsulatet, Wanås Restaurang och Konst, Hallmans matbar

Fyra grisar Högsjö wärdshus, Nya serveringen, Ängelsberg, Klostergatans vin och delikatess, Lund, Kungsörstorp, Kohlswa herrgård, Djäknebergets restaurang, Grythyttans gästgivargård, Wärdshuset Gaggeska gården,  Bryggans Bar och Café, Västerås, Pressklubben, Gripsholms Värdshus, Ulvsby herrgård, Sunne, Konserthusterrassen, Västerås, La Cantina, Södertälje, Zorbas taverna, Kolsva, Söders Hjärta, Lake Lodge, Karlskoga, Nya Hattfabriken, Färna herrgård, Tolvsbo bergsmansgård, Vatten, Skärhamn, Kajplats 9, Västerås, Gyllene Uttern, Gambrinus Grand Hotel Lund, Greens hotell, Tällberg, Västerås Officersmäss, O’Learys, Köping

Tre grisar Vinöns wärdshus, Wärdshuset Engelbrekt, Kolbäcks Gästgivargård, Bjerreds Saltsjöbads kallbadhus, Blå Kök och Bar, Karlstad, Pinchos, Göteborg, Brasserie Elverket, Hjälmaren, Årsta, Agrill, Västerås, Laxmi, Västerås, Värdshuset Stopet, Grängesberg, Sätra Brunn

Två grisar Wanbo herrgård, Brasseri Stadsparken, Västerås, Hotell Scheele, Köping, Hyttans café, Säfsen, Bierkeller, Västerås

Skinnskattebergs fullmäktige tappar markkontakten

Tystnad råder

Fullmäktiges ordförande Lennart Lydqvist (L) tycker tillsammans med sina bisittare Elisabeth Åberg (L) och Ann-Christin Andersson (S) att det pratas för mycket och för länge i fullmäktige. Dom vill införa regler om hur många gånger och hur länge man ska få tala i fullmäktiges arbetsordning. Idén kommer från ett medborgarförslag från en Tom Andersson. Den som är folkbokförd i kommunen har rätt att lämna ett medborgarförslag. Om Tom Andersson är folkbokförd i kommunen vet jag inte. Han har i vart fall inte gett någon uppgift om sin adress (vilket man enligt reglerna ska göra). Men man får förmoda att den nitiske Lydqvist har kollat saken?

Däremot är Anderssons källa tydlig. Han hänvisar till en SD-motion i riksdagen som föreslår att sådana regler förs in i kommunallagen. Det bör påpekas att riksdagen avslog SD-motionen. En sådan regel skulle strida mot regeringsformen. I utskottets utlåtande över motionen går man igenom när ordföranden får avbryta och ta ordet av en talare. Det har accepterats att man får avbryta en talare som avviker från ämnet, och alltså börjar prata om något alldeles annat. Däremot får man inte avbryta någon på grund av innehållet i vad hen säger. Det kan gälla det som kallats ”personangrepp” eller till och med ord som inte ordföranden gillar. Detta har Regeringsrätten slagit fast i en dom redan 1981. Det skulle strida mot den grundlagsskyddade yttrandefriheten.

Det där har aldrig Lydqvist (L) fattat. Om det beror på partipolitisk slughet eller någon kognitiv brist ska jag låta vara osagt. Jag erinrar mig hur han försökt stoppa Fredrik Skog från att säga Stasirum om det avlyssningssäkra förhörsrum som kommunens säkerhetschef inrättat i en källare. Det fick man enligt Lydqvist inte säga.

Inte heller får man avbryta en talare för att hen pratar för länge. Men det är vad den liberale Lydqvist  och hans högerextrema SD-kompisar nu vill införa. Men även om man beslutar om sådana regler, så är dom bara rekommendationer. Organisationen Sveriges Kommuner och Landsting skriver i en kommentar till sitt underlag för arbetsordningar: ”En sådan tidsbegränsning innebär inte att talaren kan fråntas ordet enbart av den anledningen att tiden överskridits.”

En annan fråga är om medborgaren (?) Andersson någonsin har följt ett fullmäktigemöte eller om inspirationen till hans förslag bara är SD:s auktoritära ryggmärgsreflexer. Lydqvist borde veta bättre. I Skinnskattebergs fullmäktige är det inte pratsamheten som är ett problem, utan snarare den öronbedövande tystnaden. Det senaste budgetförslaget föredrogs av kommunalrådet Jonny Emtin (SD) på 60 sekunder blankt. Moderatledaren Bo Öberg, som ofta yttrar sig brukar begränsa sig till ett myndigt: ”Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag”. Det tar inte många sekunder att säga. Några skäl till det egna förslaget ges sällan och frågor från ledamöter möts med tystnad.

När jag gick igenom vem som yttrar sig mest i fullmäktige framgick att flitigaste talare var Fredrik Skog (V) och Arne Hjorth (S) följda av den sällan långrandige Bo Öberg (M). Tretton av 25 ledamöter sa aldrig ett pillekvitt. Det är nog så att det troliga är att dom som ska tystas med nya regler är oppositionens representanter. Demokratiskt?

Hur gick det då? Jo, till slut ingrep till allas häpnad kommunalrådet Emtin (SD) och föreslog att ärendet skulle skickas till kommunstyrelsen. Det hade fullmäktige i och för sig beslutat redan den 16 december i fjol. Men sen började det klia i fingrarna på Lydqvist (L) och på eget initiativ tog han tag i ärendet. Fullmäktige beslöt förstås enligt Emtins förslag. Emtin räddade därmed Lydqvist genom att skjuta på beslutet. Men en liten knäpp på näsan var det ju förstås också.

Fullmäktige flyttar från göravärlden till pratvärlden

I övrigt fattade fullmäktige bara ett enda beslut med någon substans. Man bestämde att sälja den fastighet som inrymmer bland annat bowlinghallen. Fastigheten har tidigare värderats till 2 miljoner. Mammas gosse, den tillförordnade fastighetschefen Christopher Åberg, hade tidigare försökt sälja huset till en biodlare i Gisslarbo för 250 000 kronor, för att sen hyra tillbaka delar av huset för 600 000 kronor. Det blev det guskelov stopp för. Nu bestämde man sig för att sälja till samma biodlare för en miljon, alltså halva marknadspriset. Biodlaren har en firma med det imponerande namnet Professional Sales Group Sweden (PSG). Läs mer om PSG i tidigare inlägg.

Vänsterns Fredrik Skog försökte få svar på ett antal frågor. Vad fanns att tjäna för kommunen på affären? Hur skulle det gå med bowlinghallen? Hur blir det med kommunens förråd som skulle hyras för 600 000? Inget svar förstås. Tystnaden var total.

Mot svindlande höjder

Därefter lämnade fullmäktige markplanet för att istället svinga sig upp i de tunna luftlager där orden svävar fritt. Först ut var preliminära budgetramar. Nu skulle vi få veta hur det katastrofala underskottet skulle fixas. Den SD-ledda majoriteten hade lagt fram ett förslag. Enda sättet att fylla ut underskott är förstås att minska kostnaderna och/eller öka intäkterna. Detta skulle åstadkommas genom besparingar på netto cirka 9 miljoner. Ökade resurser tilldelades framförallt kommunledningen, brandkåren, skolan och överförmyndarnämnden (Grattis Elisabeth Åberg!). Tillsammans nästan 10 miljoner. Däremot ska det göras besparingar på cirka 19 miljoner, mest på socialnämnden som åläggs att spara 13 miljoner. Ingen vet hur det ska vara möjligt när nämnden under varje år sedan åtminstone 2021 har gjort av med mer pengar än vad som budgeterats: Sammanlagt under de fyra åren 50 miljoner kronor. Invändningar från Fredrik Skog (V) bemöttes som vanligt med tystnad.

Riktigt fluffigt blev det sen när ett antal policydokument skulle antas. En näringslivsstrategi som enbart innehöll snömos antogs. Samma kritik från Skog (V), samma bemötande som tidigare. Det hela började påminna starkt om den kamp Cervantes riddare av den sorgliga skepnaden förde mot väderkvarnarna.

Emtin (SD) och Öberg (M) rycker upp sig

Kommunens båda starka män hade något förbättrat sin verbala förmåga. Kommunalrådet Emtin som i den förra budgetdebatten klarade av sin föredragning på 60 sekunder klarade nu av att i tre hela minuter genom högläsning presentera majoritetens budgetförslag.

Öberg som gjort sig känd för att ständigt grötmyndigt bara säga ”Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag” (vilket egentligen betyder ”Tjafsa ni såssar och kommunister. Vi kör i alla fall med hjälp av våra mähän till röstboskap över er”) hade utvecklat sin repertoar med flera ord. Ett typiskt Öberg-inlägg var: ”Nu får du väl för fan skärpa sig Fredrik [Skog (V)]. Du visar bara din totala inkompetens.” Sen tyst en stund, som för att vänta på applåderna och låta budskapet sjunka in. Lite skelögt stirrande. Sen kom han på fortsättningen ”jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag.” God samtalston brukar det kallas.

Hur var det med SD:s affischnamn Oscar Sjöstedt då?

Riksdagsmannen Oscar Sjöstedt (SD) aka ”Rasse-Oscar” var inte närvarande. Under den innevarande valperioden har han skolkat från elva av tjugo möten i Skinnskattebergs fullmäktige.

Själv höll jag på att bli sjuk

Kommunalpolitik har varit en stor del av mitt liv. Jag har forskat om kommunal demokrati, politik, organisation och självstyrelse. Jag hade under 25 år kommunala förtroendeuppdrag i min förra kommun. Jag var under åtta år ledamot av revisionen i Skinnskatteberg, varav dom fyra sista som ordförande. Jag är en kanske udda person som gillar kommunalpolitik.

Men fullmäktige i måndags fick mig att må illa. Något så jävligt och dysfunktionellt har jag aldrig sett eller ens hört talas om. Det började svindla, jag drabbades av illamående och akuta spykänslor. Ett tag trodde jag att jag skulle dö. Jag vet inte vad man ska göra. Enda lösningen är nog ”ut med packet!”

 

Köpingsleken: Danskar tog kål på fulla svenskar

I det långa tidsperspektivet har kungarikena Danmark och Sverige varit dödsfiender. Det har egentligen inte blivit riktigt bra förrän extrema högerkrafter nu tagit över den svenska staten och avundsjukt tittar söderut mot grannen som länge drivit en rasistisk och invandrarfientlig politik. Särskilt beundrande har dom svenska socialdemokraterna blivit när dom sett hur deras danska partikamrater snabbt närmat sig en högernationalistisk politik.

Men, som sagt, så såta vänner har dom båda staterna minsann inte alltid varit. På Wikipedia publiceras en lista över inte mindre än 15 dansk-svenska krig mellan 1207 och 1814. Dom flesta av krigen har startats av danskarna (elva av femton), men dom flesta har slutat med att svenskarna har stått som segrare (också elva av femton). Danmark framstår med andra ord som en liten aggressiv men inte särskilt framgångsrik stat.

Den första stora katastrofen sett ur det danska perspektivet är det som i svensknationalistiska berättelser kallas ”befrielsekriget” 1521-1523. Där sätts det punkt för den 1397 inledda och ofta danskdominerade Kalmarunionen. Nästa stora katastrof var fredssluten i Brömsebro (1645) och Roskilde (1658) där danskarna blev av med Jämtland, Härjedalen, Gotland, Ösel, Halland, Skåne, Blekinge, Bornholm, Bohuslän och Trondheims län. Se det var en riktig smäll. Så avslutas förnedringen 1814 när danskarna får lämna ifrån sig Norge.

Engelskspråkiga Wikipedia är ännu vidlyftigare och räknar upp inte mindre än 43 krig, varav svenskarna vann 20 och tre bedöms som oavgjorda. Men i den engelskpråkiga listan går man ända tillbaka till 500-talet. Dessutom listas tre ”mytologiska krig” tillbaka till 300-talet.

I denna dysterhet kan det kanske vara en tröst för danskar att återigen berätta historien om Köpingsleken, en episod i ”befrielsekriget”. Händelsen beskrivs målande av historikern Otto Sjögren (1896) i Gustaf Vasa ett 400-årsminne. Sjögren var förresten gift med en dotter till nykterhetskämpen Peter Wieselgren, vilket kan vara en förklaring till Sjögrens beskrivning av vad som ledde till blodbadet i Köping: ”Benägenheten att i sorglöst lefnadsmod ’taga öl för ärende’ har städse varit ett grundfel hos det svenska folket, och detta fel lät äfven nu ibland förmärka sig”. Så här skriver Sjögren:

Peder Uggla, som anförde uppresningen i Lindes bergslag, hade i Köping (20 april) angripit och tillbakaslagit Anders Persson, som där stått med danska trupper. Men därefter hade Peder Uggla och hans folk slagit sig till ro vid god plägning. Han själf och somliga af hans män gingo till hvila i staden. De andra drogo ut på en bergsås i närheten och förde med sig många tunnor öl. De upptände på åsen väl hundra stockeldar, kring hvilka de lägrade sig under drickande och skrål, tills de alla insomnade. Då Anders Persson märkte detta, skaffade han sig från Västerås en förstärkning af 300 män och kastade sig därpå öfver de sofvande. Peder Uggla blef ihjälslagen, där han låg i säng, och samma öde drabbade största delen af hans folk.

Sjögren skriver att Uggla blev ihjälslagen när han låg i sin säng. Flera andra berättelser använder uttrycket ”lakansäng”. Det är väl får man förmoda ett sätt att understryka hur säker på sin sak Uggla kände sig. ”Selv drukken havde Uggla midt om dagen lagt sig på lakanseng” berättar t ex Poul Frederik Barfod i Danmarks historie fra 1319 til 1536 (1885).

Jojo, så kan det gå. Om dansken ska slå svensken får det ske med hjälp av öl. 

Bakslag för Jonny (SD) och Elisabeth (L)

Kommunstyrelsen i Skinnskatteberg beslöt i maj 2024 att kommunen skulle söka medlemskap i Västra Mälardalens Överförmyndarnämnd. Detta skulle innebära en besparing på omkring en halv miljon om året, och det skulle dessutom innebära att nämndens ordförande Elisabeth Åberg (L) skulle bli av med sitt ordförandeuppdrag, med vidhängande ganska saftiga årsarvode.

Åberg har under hela processen på olika sätt stretat emot. Hon hade t ex lyckats få hela nämnden att skriva under på ett krav att beslutet inte skulle verkställas. Detta avvisades av kommunstyrelsen tidigare i vår. Men hon gav sig inte. Vid det senaste mötet med kommunstyrelsen hade kommunalrådet Jonny Emtin (SD) förmåtts att underteckna ett förslag med samma innebörd. Om detta har jag skrivit i ett tidigare inlägg.

Jonny (?) skriver i förslaget att ”vi anser att kommunstyrelsens beslut inte bör verkställas” och han föreslår att ”överförmyndarverksamheten ska fortsätta att drivas i egen regi.” Vilka han avser med ”vi” framgår inte. Det är bara han som har undertecknat skrivelsen. Det är väl inte pluralis majestatis? Vilka som avsågs med ”vi” visade sig i alla fall inte vara kommunstyrelsens majoritet. Efter att ha konstaterat att det inte fanns majoritet för förslaget drog Jonny tillbaka förslaget.

Så, nu är det bara att gå vidare och söka samarbete med andra kommuner i frågan.

 

Skinnskattebergs näringslivspolitik i fokus i maj

Mest uppmärksammat i maj månad var det oblyga försöket att tillsätta en tjänst som näringslivschef i Skinnskattebergs kommun med en avdankad liberal politiker. Det inlägget kvalar in på 17:e plats av totalt 2 115 publicerade inlägg här på bloggen sedan 2009. På bilden glada prisvinnare som firar att kommunen släpar sig fram med bottennoteringar i kommunrankingen av företagsklimatet. Ett par andra kommunalpolitiska teman som intresserade läsekretsen var hur kommunstyrelsen och socialnämnden beviljades ansvarsfrihet trots mångmiljonunderskott (inläggen 2 och 6 på tiotopplistan) och Sverigedemokraternas och Liberalernas kamp mot samarbete med andra kommuner (inläggen 3 och 4). Lite mer aparta förhållanden avtäcks i inlägget nummer 9 om hur en läkare, som bland annat hävdar att man kan få både hjärtfel och lunginflammation av deltagande i politiska diskussioner, kritiserades av Inspektionen för vård och omsorg.

Antal sidvisningar var i maj 12 332 (5 681 i april). Många besökare kom från Sverige, USA, Singapore, Hongkong, Storbritannien, Brasilien, Polen, Österrike och Vietnam. Ströbesökare kom från Belgien, Indien, Indonesien, Irland, Israel, Mexiko, Norge, Ryssland och Spanien.

Dom tio mest visade inläggen i maj: 

1	Näringslivschef i Skinnskatteberg: Dyrbart ”mission impossible” (ny)
2	Fullmäktige i Skinnskatteberg: Ansvarsfrihet trots rekordunderskott (ny)
3	Kompisar emellan: Jonny hjälper Elisabeth. Men får Bosse vara med i gänget? (ny)
4	Elisabeth Åberg (L): Rör inte mitt arvode! (ny)
5	Kommunerna rustar sig för nya socialtjänstlagen (ny)
6	Så här röstade dina representanter om ansvarsfrihet (ny)
7	Vad är det för skillnad mellan län och landskap? (4:a)
8	Glädjebud: Skinnskatteberg får nästan godkänt i företagarenkät (ny)
9	IVO kritiserar läkare vid Skinnskattebergs vårdcentral (ny)
10	Barhäng på station på torsdag (ny)