lördag 30 maj 2020

På spaning efter sommaren: Oxbron

Landskapsbilder från KUJ-banan. Från vänster: efter 15 minuter, efter 25 minuter, efter 42 minuter
Banvaktsstugan

Tomasbosjön i motljus

Ny bro över Hedströmmen. Ersätter den rivna järnvägsbron.


tisdag 26 maj 2020

Svensk coronastrategi med glorian på sned?


Den ”svenska modellen” för hantering av coronakrisen har väckt uppmärksamhet utomlands. Det har pendlat mellan beundran och skräck. Det finns de som har berömt hur den svenska regeringen har lyssnat på expertisens (Folkhälsomyndigheten framför allt) råd och rekommendationer. Också avsaknaden av skarpa förbud har prisats; att man istället för att svetsa igen hyreshusens ytterdörrar eller postera beväpnad polis och militär på gator och parker förlitat sig på befolkningens sunda förnuft och tilliten till staten och andra människor. Skräckbilderna målar istället upp en släpphänthet som utgör en direkt dödsfara för den egna befolkningen och en pesthärd för omvärlden.

Inom landet har åtminstone till en början den positiva bilden övervägt. Vi har varit stolta över att inte behöva kommenderas som kreatur. Vi har varit stolta över hur vetenskap och förnuft har fått ange riktningen istället för att staten gett efter för åtgärder som mest syftat till att signalera dess handlingskraft. Som så ofta faller även coronastrategin in i självbilden av Sverige som världens självklart bästa land.

Myndighetens företrädare har fått hjältestatus. Statsepidemiologen Anders Tegnell har hyllats som den ledare som leder oss oskadda genom pandemins skräcklandskap. På TV har vi sett hur amatörskulptörer framställt motorsågsskulpturer av Anders Tegnell och hur vuxna män låtit tatuera in hans bild på överarmarna.

Ju längre epidemin har pågått har emellertid allt fler kritiska röster börjar dyka upp. Läkare och medicinforskare har velat se hårdare tag. Näringslivet och deras politiska hejdukar börjar allt mer öppet förespråka den motsatta linjen, d v s att det är dags att lätta på restriktionerna.
De här inhemska och utländska opinionerna, både för och emot ”den svenska modellen” väcker frågor som skulle behöva besvaras:
  • På vilka sätt skiljer sig ”den svenska modellen” från hur andra länder har hanterat krisen?
  • Är ”den svenska modellen” mer framgångsrik än andra länders strategier?
  • Om det finns brister i ”den svenska modellen” beror det på att den var fel tänkt eller beror det på hur den har genomförts?

Hur skiljer sig Sveriges strategi från andra länders?
När det gäller den första frågan – på vilket sätt är Sveriges strategi annorlunda kan man nog ganska säkert slå fast att det är avsaknaden av lagligt fastlagda restriktioner belagda med sanktioner som är det avgörande kännemärket. Det finns visst förbud: offentliga sammankomster har förbjudits med en successivt minskande storleksgräns; besöksförbud har införts på äldreboenden; utbildning över grundskolenivå har stängts ned; restriktioner om hur servering får ske på restauranger och andra näringsställen har beslutats; inresor från icke EU-länder har förbjudits.

Men när det gäller den avgörande frågan om hur medborgarna ska hålla social distans har man nöjt sig med myndighetens rekommendationer. Att frivilligt karantärisera sig och att hålla fysiskt avstånd till andra har rekommenderats men inte straffbelagts utan överlåtits till individen att avgöra. Detsamma har gällt reserestriktioner. Var och en får själv avgöra om resor är nödvändiga och alla har informerats om skälen: att inte belasta sjukvården på annan ort; att inte sprida smittan; att lämna plats åt sjukvårdspersonal i kollektivtrafiken.

Allt detta har i de flesta andra länder reglerats i lag och belagts med mer eller mindre stränga straff för den som bryter mot reglerna.

Men i praktiken är det oklart om det blivit någon skillnad i samhället. Om den svenska modellen för samhällsstyrning (vädjan till förnuft och tillit) är någotsånär effektiv blir det säkert ungefär samma resultat. Om man inte väljer en ”kinesisk lösning” och rent fysiskt låser in medborgarna finns det alltid de som mer eller mindre framgångsrikt försöker kringgå lagen. Det berättas till exempel hur det i Italien, där det var tillåtet att gå ut och rasta hunden, gick att hyra hundar.

Det finns dessutom vissa andra åtgärder som varit vanliga i andra länder, men inte i Sverige. Total stängning av landets gränser, stängning av alla skolor och förskolor, obligatorisk användning av munskydd är några sådana. De här åtgärderna har avvisats av myndigheten. Munskydd har ingen betydelse för smittspridningen, och kan till och med vara farligt både genom att de skänker en falsk trygghet och eftersom folk inte kan hantera dem. Att stänga skolor har inte haft någon påvisbar verkan på smittspridningen, och skulle dessutom medföra ytterligare svårigheter för sjukvården att kunna ställa upp personal på benen. Så har argumentationen från myndigheten och från staten låtit. Vad gäller stängning av gränsen kan kanske tilläggas, att det vore ganska verkningslöst eftersom ett stort antal andra länder, däribland grannländerna stängt sina gränser. Det finns därmed ingenstans att ta vägen. Dessutom har utrikesdepartementet avrått från alla utrikes resor, vilket bl a får konsekvenser försäkringsmässigt.

Underförstått och ibland uttryckligen har dessa åtgärder - munskydd, skolstängning, gränsstängning – betraktats som politiskt motiverad signalpolitik. Handlingskraft ska uppvisas.

Är den svenska linjen mer framgångsrik?
Den andra frågan jag väckte var vilken linje som är effektivast. Här handlar det till synes om hårda data: Hur många har blivit sjuka, hur många har behandlats i intensivvården och sist men inte minst viktigt hur många har dött? Jämförelser är trots detta svåra att göra. Att veta hur många som insjuknat (incidensen) försvåras av olikheter i hur många som testats. Detta varierar mellan länder, men också över tid. Hur många som behandlas i sjukvården blir beroende av sjukvårdssystemets storlek, kvalitet och tillgänglighet. Dödlighetsmåtten är också beroende av hur många som testats. Det finns variationer både mellan och inom länder hur dödsorsaker fastställts. Sist och slutligen kan man ha anledning att betvivla folkbokföringens kvalitet i många länder.

En central plats i epidemimodellerna har det s k R-talet: Hur många andra smittar i genomsnitt varje smittad person. Om R-talet sjunker under 1 börjar spridningen avta och epidemin går ut sig. Det finns statistiska studier där R-talet och dess utveckling jämförs mellan olika länder. Resultaten tyder ofta på att Sverige placerar sig någonstans i mitten vad avser hur mycket R-talet reducerats över tid. Det finns länder med en hårdare ”lock-down-strategi” som lyckats bättre än Sverige och det finns sådana länder som lyckats sämre. Bland de som lyckats bättre finns t ex Sydkorea, Norge och Danmark. Bland de mindre framgångsrika finns t ex Italien, Belgien, USA och Storbritannien.

Vi har förfärats av dödssiffrorna i exempelvis Spanien, Italien och USA. Nu har omkring 4 000 människor avlidit i Sverige, att jämföra med över 100 000 i USA. Men USA har en befolkning som är ungefär 30 gånger så stor som Sverige. Så, de svenska dödstalen blir med andra ord 120 000 i den amerikanska skalan. Med reservation för mätfelen tyder det inte på att den svenska strategin anförd av Tegnell skulle vara överlägsen den fragmenterade amerikanska med en stolle i spetsen.

Två olika argument med ett längre tidsperspektiv i fokus kan också dras fram i ljuset. Mycket talar för att vi kommer att få leva med covid-19 under lång tid framöver. Förhoppningar om att vi ska uppnå det tillstånd som blivit känt som ”flockimmunitet” inom kort tid framstår som orealistiska. Flockimmunitet innebär att smittan inte längre kan sprida sig i populationen därför att de flesta har haft infektionen. Antingen kan detta uppnås genom att infektionen efterlämnar immunitet, eller genom att det finns ett vaccin. Breda tester av förekomsten av antikroppar är nedslående. Expertisen är oense om hur många som måste vara immuna. 50 – 70 procent säger en del, medan matematikprofessorn Tom Britton efter modellering kommer fram till att det kan räcka med 40 procent. Men antikroppstesterna tyder på att det är mycket långt kvar också till den lägre gränsen. 

Och till ett vaccin är det långt. De mest optimistiska säger ”nästa år”.

På något sätt måste alltså en strategi vara så utformad att den kan skydda oss under lång tid, även efter det att det nuvarande utbrottet har klingat av. Här kan det finnas en fördel för ”den svenska modellen.” De drakoniska lock-down-strategierna befriar på ett sätt individen från ansvar. Staten tar på sig ansvaret genom lagstiftningen. När utbrottet börjar avta utsätts staten för starka påtryckningar att lätta på förbuden, inte minst från ekonomins aktörer. Det kan av medborgarna uppfattas som att nu är det fritt fram att bete sig som vanligt. En strategi som den svenska där medborgarna inte i samma mån har fråntagits ansvaret kan vara motståndskraftigare när trycket börjar lätta. Var och en av (de välinformerade) medborgarna måste fortsätta att ta ansvar för sitt handlande. Om inte staten förut tagit ifrån dem ansvaret kan de vara bättre rustade för det.

I debatten har också förts fram förslag om en annorlunda strategi som fokuserar på de smitthärdar som uppkommer. Genom intensifierad testning och smittspårning kan man identifiera grupper och områden där smittan blossar upp som mest. Där skulle man då sätta in resurser och framförallt hårda restriktioner. Genom att nedkämpa sådana lokala utbrott kan man vara mer framgångsrik. Den svenska strategin har tolkats som att man i första hand velat ”platta ut kurvan” för att hålla sig inom sjukvårdens kapacitet. Men utplattningen innebär inte att färre blir sjuka, bara att hela förloppet tar längre tid. Under denna längre tid kan det hända att ett vaccin kommer fram. Priset för det förlängda förloppet kan då mätas i människoliv. Det påstås, att den strategi som bygger på omfattande testning och nedkämpande av nya och lokala utbrott är den som framgångsrikt tillämpats av till exempel Sydkorea.

Vilka är bristerna i genomförandet?
Är strategin feltänkt eller är genomförandet taffligt. I implementeringsforskningen talar man om policymisslyckanden som resultat av ”teorifel” eller ”implementeringsfel”. Varför lyckas vi inte bättre? Den som förespråkar en sydkoreansk strategi skulle nog påstå att den svenska strategin är feltänkt. Det vore i så fall ett teorifel, men ett teorifel som Sverige delar med de flesta andra länder. Den praktiska skillnaden handlar om sådant som obligatoriska munskydd och stängning av skolor. Den sociala praktiken framstår som likartad. Vad som i så fall vore feltänkt vore den skenbara frivilligheten kontra lagar med straffansvar. Var och en får avgöra om det är rimligt, jag tror det inte.

Däremot har det under de senaste två månaderna framkommit en rad problem som har med genomförandet av strategin att göra. Det mest uppenbara är att vi har misslyckats med att hålla smittan utanför äldreboendena. En alldeles oproportionerlig del av de avlidna gamla människorna har bott på särskilda äldreboende. Varför har det blivit så? En viktig orsak är säkert bristerna i testningen. Infekterad personal har burit med sig smittan in på boendena. Bredare testning kunde ha förhindrat detta. Strukturella förhållanden har förvärrat situationen. Många i personalen är anställda i former som liknar det som numera kallats ”prekariatet”. Osäkra timanställningar, vikariat, de som väntar på sms-et som ska kalla in dem till tjänstgöring så att de knappt törs duscha utan telefonen. De som inte har råd att missa ett jobb även om de är lite snuviga. Och när de kommer till jobbet har det saknats skyddsutrustning, andningsskydd, visir, förkläden, handskar, handdesinfektion; allt det som skulle skydda både personalen och de gamla.

Ännu värre har det blivit genom att många sjuka gamla på äldreboenden vägrats vård. Istället för behandling med syrgas och dropp har läkare som aldrig sett och undersökt patienten per telefon beslutat om palliativ vård (vård i livets slutskede). Visst har man på så sätt underlättat för sjukvården att klara sitt uppdrag, men till priset att äldreboendena blivit dödsfabriker. Det kommer att ta tid att återställa förtroendet för den svenska äldreomsorgen.

Många länder har satsat resurser på testning. Exemplet med äldreomsorgen visar tydligt vad det kan leda till. Först de senaste veckorna har staten beslutat att satsa på mer omfattande testning. I den prioritering som man beslutat att följa kommer vårdpersonal först. Man håller alltså fast vid att det avgörande målet i epidemibekämpningen är att sjukvården ska kunna klara av sitt uppdrag. Behoven att veta var man befinner sig i epidemiförloppet, och var koncentrationer av smitthärdar uppstår får stå tillbaka. Utan den kunskapen riskerar mycket av bekämpningsåtgärderna att bli skott i mörkret.

Ett annat problem är att det har visat sig svårt att få landstingen (regionerna som de numera löjligt nog kallas) att genomföra testprogrammet. Inom forskningen om policygenomförande talar man om att ett system med många veto-punkter (det är många som måste vara med på båten för att genomförandet ska lyckas) får svårt att genomföra snabba och drastiska åtgärder. Krav på förstatligande av sjukvården har förstås på nytt stuckit upp näsan.

Det har t ex visats att det är svårt att få federala system att genomföra reformer. När alla delstater måste säga sitt bromsas det hela. Sverige är förvisso en enhetsstat och ingen förbundsstat, men vi berömmer oss ofta (inte helt adekvat) av att ha en långtgående kommunal självstyrelse och därigenom vara något slags kvasifederalt system.

Sammanfattning
  • Den viktigaste skillnaden mellan den svenska strategin och många andra länders strategier är att vi har valt ett slags frivillighet under folkhälsomyndighetens vägledning framför bindande lagstiftning med straffansvar. Det återstår att visa att detta har medfört några skillnader i den sociala praktiken.
  • Den svenska strategin tycks inte ha varit mer framgångsrik än vad som i genomsnitt gäller för andra länder, vare sig med avseende på smittspridningen (R-talets förändring) eller dödligheten.
  • För den svenska strategins hållbarhet på sikt talar att medborgarna inte fråntagits sitt ansvar av staten. Däremot hävdas det att en ”koreansk strategi” med långtgående testning, smittspårning och brandkårsutryckningar med restriktioner skulle kunna hålla viruset i schack under längre tid.
  • Till en del tycks målet att inte överbelasta sjukvårdens resurser ha uppnåtts genom att gamla människor på äldreboenden har offrats. Att inte smittan kunnat hållas från äldreboendena och att gamla sjuka förvägrats behandling är ett formidabelt moraliskt misslyckande.
  • Svårigheterna att få till stånd mer omfattande testning är ett annat misslyckande i genomförandet. Detta försvårar för vården och innebär att man famlar i mörker om vilka åtgärder som ska vidtas.



måndag 25 maj 2020

Nytt bottenrekord för DN:s utdelning

Lördagstidningen saknades i vår brevlåda idag. Stulen? Träffprocenten (andel dagar med Dagens Nyheter i brevlådan under innevarande år) har nu sjunkit till 57,9 procent. Detta är ett nytt bottenrekord sedan mätningarna började 2011.

söndag 24 maj 2020

Elektronmusikfestivalen Skinkan


Skinnskatteberg är inte precis känt för sina elektronmusikfestivaler men kommer inom kort att bli det: lördagen den 5 och söndagen den 6 juni blir det sammanlagt tre konserter med elektronmusik. Det är något närmast finskt över denna blomstring av kultur i landsort. Det finländska inslaget på programmet har också fått Experimentalstudion vid finska radion att gå in som medarrangör vid sidan av kulturnämnden i Skinnskatteberg, Galleri Astley och med Elektronmusikstudion i Stockholm som rådgivare. Två av konserterna äger rum utomhus, vid det nämnda galleriet i Uttersberg i en dalsänka kring en nedlagd järnvägsstation. Den tredje konserten ges i Skinnskattebergs sporthall. Festivalens budget omspänner 40 000 kr där hälften täcks av bidrag. (DN 26/5 1982)

Att rapportera från den första festivalen hade DN skickat ingen mindre än Anders Mellbourn. Särskilt nämner han i sin artikel Jon Appletons ”Sweet Dreams of Miss Pamela Beach”. Mycket erotisk konstaterar han. Då den ”andas fram ur högtalarna skymtar en ung förförisk dam fram bakom gardinen i fönstret på andra våningen i stationshuset.” Att notera är också Rolf Enströms fruktansvärda ”Slutförbannelse.” Då den slungas ut ”är det alldeles tyst i den västmanländska sommaren. Och det beror inte i första hand på den tryckande värmen.” (DN 6/6 1982)


Jon Appleton: Sweet Dreams of Miss Pamela Beach

En recension några dagar efter festivalen var också positiv:

Nedläggningshotade Skinnskattebergs kulturnämnd anordnar en elektronmusikfestival. En och annan ironi har nog fällts över kulturchefen Ulf Stenbergs och Galleri Astleys djärvhet med detta projekt, men faktum är att satsningen blev något så fräscht och omtyckt att det i fortsättningen borde kunna bli ett fast inslag i Bergslagssommaren. (DN 9/6 1982)

Recensenten blev sannspådd. Elektronmusikfestivalen ”Skinkan” fortsatte år efter år.
1985 sändes fredagskvällens framföranden också direkt i musikradion. Bland de första numren var en bandkomposition av en åttondeklass från Skinnskatteberg som hade fått det, enligt recensenten, ironiska namnet ”Jämmer och elände”. Kvällen avslutades med fyrverkerier och den specialkomponerade ”Fyrverkerimusik i Skinnskatteberg 1985” av Anders Blomqvist.

Ovationerna efteråt var livliga, förtjusningen uppenbar och allmän – det är en verkligt fin, riktig och vital kulturell satsning, denna årliga elektronmusikfestival i Skinnskatteberg. (DN 3/6 1985)
Även delar av 1986 års festival, som ägde rum inomhus i sporthallen, sändes i radio. Också nu var recensionerna överväldigande positiva.
Elektronmusikfestvalen i Skinnskatteberg fyller ju fem år, vilket programmets konferencier, Bengt Emil Johnson, betecknade som myndighetsåldern för festivaler av den här sorten. Han tillade att denna festival har placerat Skinnskatteberg på elektronmusikens speciella världskarta. Och detta är nog inte enbart fagert tal: att festivalen hade lyckats locka till sig … så prominenta elektronmusikskapare … känns som ett bevis för den saken…
Ja, med sådant på programmen har Skinnskattebergsfestivalen avgjort framtiden för sig. (DN 16/6 1986)

1989 års festival invigdes i sporthallen, men sen var det fortsättning både i Uttersberg och på herrgårdsängen i Skinnskatteberg där Karlheinz Stockhausens ”Sternklang” uppfördes som parkmusik för fem grupper. Däremot var man på grund av dåligt väder tvungen att skjuta på  det nummer där luftakrobaten Pierre Holländer skulle uppföra en luftdans med flygplan, ackompanjerad av rökskulpturer med ljud (DN 6/6, 7/6 1989).

1990 års festival hade kanadensisk musik som tema och samordnades med den totempåle från Haida-stammen i British Columbia, som uppförts på plats av två stammedlemmar.




1991 års festival förutspåddes bli den sista, åtminstone i det hittillsvarande formatet. Det var framförallt ekonomin som oroade, även om ”hela festivalen kostar väl ungefär som en helsida i DN, tror chefsarrangören och eldsjälen Ulf Stenberg.”

Men riktigt så illa gick det inte. Det hela fortsatte till 2001. Tjugo festivaler blev det innan det kommunala bidraget drogs in och elektronmusikfestivalen ”Skinkan” dog.






Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här



torsdag 21 maj 2020

Det hände i maj i Skinnskatteberg


1939 Dödsolycka vid kolugn
Under arbete vid kolugnarna i Skinnskatteberg råkade i torsdags eldaren N. V. Linder falla ned från en cirka två meter hög plattform. Därvid skadade han sig så svårt att han nu avlidit på lasarettet i Västerås. Linder var 66 år och gift. (DN 17/5 1939)

1941 Stor ladugård och statarbyggnad brunna
KÖPING, onsdag.
T.T. En våldsam brand, som lade en stor ladugård och en tvåfamiljs statarbyggnad i aska, inträffade på onsdagsmorgonen hos lantbrukare Karl Larsson, Sotebo, Skinnskatteberg. Elden började i statarbyggnaden, som på några minuter var övertänd. I den hårda vinden kastade sig elden över till den cirka 100 meter långa ladugårdsbyggnaden, som även omfattade stall-, loge. Och magasinsbyggnader. Alla djuren lyckades man rädda. Däremot uppbrändes vedskjul samt ett parti ved som låg på gården. Brandkårer från Västanfors, Skinnskatteberg och Riddarhyttan deltog i släckningsarbetet, men man fick inrikta sig på att rädda mangårdsbyggnaden, rättarbostaden samt närliggande skogsområde.
Byggnaderna voro försäkrade, dock icke till fulla värdet. Det brunna värderas till omkring 50.000 kr. (DN 8/5 1941)

1945 Gengasförråd brann, självantändning
VÄSTERÅS, lördag.
T.T. Ett nybyggt förrådsmagasin, innehållande gengaskol, samt två järnvägsvagnar lastade med timmer, förstördes vid en eldsvåda i Skinnskatteberg på lördagsmorgonen. Godtemplarhuset och ett bostadskvarter var starkt hotade, men tack vare vindstilla lyckades brandkåren förhindra elden spridning. Det brunna värderas till 50.000 kr. och var försäkrat. Eldsorsaken anses vara självantändning i gengaskolen. (DN 13/5 1945)

1945 Läger för kvinnliga quislingar
Dagens nyheter den 18/5 1945 rapporterar att i Baggbron vid Skinnskatteberg öppnades i april ett kvinnligt läger för ”quislingar eller kriminella.” Det är ett ”inhägnat pensionat med en polissyster som chef”. De internerade var 40 personer.

1950 Efterlyst försäljare gick till fjärdingsman
En skoremsnasare med otur har tagits av polisen i Skinnskatteberg. När han kom in till en fjärdingsman för att göra affärer slog denne upp Polisunderrättelser och upptäckte att mannen var efterlyst för bedrägerier och förskingring av en provkollektion, värd 2.700 kr. På fredagen transporterade mannen till Trollhättan för att höras om sina bravader där samt i Stockholm och Uddevalla. (DN 6/5 1950)

1952 Permittering hotar 400 i statlig skogsindustri
Statens skogsindustrier i Skinnskatteberg, som sysselsätter omkring 400 arbetare, är i sommar nödsakade att permittera större delen av arbetsstyrkan, såvida inte ordertillgången blir bättre. Praktiskt taget all produktion av hyvlade och sågade trävaror har under det senaste kvartalet måst läggas på lager.
Ungefär 70 procent av producerad wallboard har man kunnat placeras, medan 30 procent lagrats. Företagets lagringsmöjligheter är nu i det närmaste utnyttjade varför företagsledningen informerat länsarbetsnämnden om förestående permitteringar. (DN 16/5 1952)

1953 Byskola till salu
I en annons den 17/5 1953 bjuder Skinnskattebergs folkskolestyrelse ut Solmyra skolhus. ”Skolan är belägen på östra sidan om sjön Långsvan, invid nya vägen Solmyra – Färna i Gunnilbo.” Det är inte den enda byskolan som förvann. Fastighetsannonserna i Dagens Nyheter är bara toppen på isberget: I augusti 1972 bjuds Bysala skola ”kulturhistorisk byggnad – vackert läge vid sjön Långsvan” ut; den 14 maj 1969 är det dags för Östanfors skola i Uttersberg. Försöket att sälja skolan i Bysala 1972 måtte ha misslyckats eftersom kommunstyrelsen den 27 november 1980 bjuder ut den på nytt. Den 21 september 1986 bjuds Baggå skola ut. Men dessa är på långt när alla nedlagda folkskolor. Mörkertalet är stort. På senare år har det bland annat handlat om Heds skola, numera kontor och verkstad för ett entreprenadföretag och Riddarhyttans skola, i huvudsak tom.

Folkskolläraren Karl Darin lämnade 1959 sin lärartjänst vid Östanfors skola. Platsen utannonserades och vid ansökningstidens utgång hade 37 sökande lämnat in sina papper till länsskolnämnden i Västmanland. En ledig tjänst vid centralskolan i Skinnskatteberg hade inte ens fått hälften så många sökande.

Darin, som intervjuades av Dagens Nyheter (7/4 1959) hade sin tolkning klar: ”Jag kan inte förklara det på annat sätt än att lärarna tröttnat på dessa moderna mastodontskolor och de disciplinära problem som uppstått i samband härmed.” Skolan lades slutligen ned 1969.


Östanfors skola

1954 Nödrop från provinsialläkare
Provinsialläkare S. Arfwidsson i Skinnskattebergs distrikt har hos medicinalstyrelsen påtalat den ”skriande bristen” på föreningar och organisationer som tar hand om den uppväxande ungdomen.
Nu samlas de unga, säger läkaren vid stationer, vägkors, på Folkets park och ”danshak” med miserabel luft. Dåliga seder, missbruk av tobak och säkerligen också av sprit. Tidiga sexuella förbindelser, tyvärr även med barn, synes bli allt vanligare. Åtgärder är av nöden. (DN 6/5 1954)

1956 Dagsvers av Alf Henriksson med anledning av rivningen av Träkols- och Ättiksfabriken
Tänk den som nu vore ung och ytterligt rik!
Då kunde man inhandla nästan vad man behagar.
Svenska Statens Träkols- och Ättiksfabrik
skall rivas i Skinnskatteberg i dessa dagar.
Där finns det fläktar och linbanor, vagnar och rör,
pumpar och kuggväxlar, balkar och räls och cykloner.
Ja, allt vad till träkols- och ättiksframställning hör
kan förvärvas i Skinnskatteberg av solventa personer.
Cisterner, ventiler, motorer, axlar och trall,
transportörer och kapmaskiner och spår, ja du store.
Den som för sådant i Skinnskatteberg kan stå kall
är icke så tekniskt begåvad som önskvärt vore.
(DN 13/5 1956)

1973 Folkhögskolans rektor avgår i protest
Folkhögskolan är hotad. Den är för dyr och den känns onödig ni när den vanliga skolan når allt fler med utbildningen, resonerar allt fler landsting. Utredningar har resulterat i kraftiga nedskärningar i skolornas verksamhet. Men folkhögskolan går till motattack.
I Västmanland har en känd folkhögskoleprofil hoppat av i protest mot en utredning som landstinget där har gjort. Det är rektorn vid Skinnskattebergs folkhögskola, Stig Helmers, som i vår lämnar sin tjänst. (DN 20/5 1973)

De planerade nedskärningarna gör att ”kvaliteten på skolan försvinner och i stället blir den någon sorts hobbyverksamhet” säger rektorn till DN. Eleven Lena Norling säger ”Folkhögskolan är o många stycken en överlägsen skolform. Något måste göras, annars stryper de oss.”


Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här




måndag 18 maj 2020

Två tidningar stulna idag


Inte mindre än två tidningar var idag försvunna ur vår brevlåda. Varken söndagens eller måndagens DN fanns där. Av årets hittills gångna 138 dagar har vi haft Dagens Nyheter i lådan på utgivningsdagen i 82 dagar. Det motsvarar en träffsäkerhet på 59,4 procent – ett nytt bottenrekord.

Utdelningsstatistik för DN år 2020 hittills:

Antal dagar
Procent
- tidningsfria dagar
5
3,6
- lördag-söndag, tidningen kom på måndagen
36
26,1
- lördag-söndag, tidningen kom inte på måndagen
4
2,9
- vardagar, utebliven tidning
11
8,0
Dagar med tidning på rätt dag
82
59,4


lördag 16 maj 2020

På spaning efter våren: Mossgruveparken

Södra schaktet
Risbergs konstschakt
Hål
Bro
Paus med kaffe och muffins

Och hur var det med våren då? Nej här var den inte. Ovan avbildade kaffepaus ägde rum i halv storm och snöglopp.


lördag 9 maj 2020

Skinnskattebergs folkhögskola: Från hyllat skolbygge till misslyckad företagsby


Den 15 maj 1955 kunde man i tidningen läsa en annons från Västmanlands läns landsting med inbjudan till en arkitekttävling. Inbjudna var ”svenska arkitekter och i Sverige bosatta utländska arkitekter” och avsåg förslag till en ny folkhögskola i Skinnskatteberg för 75 – 80 elever. Tävlingsbidrag skulle vara inne senast den 1 november 1955 kl 15.00.

Redan i oktober 1953 hade följande mycket kortfattade notis kunnat läsas:

Ny folkhögskola. Västmanlands läns landsting har beslutat uppföra ytterligare en folkhögskola i länet. Den nya skolan skall förläggas till Skinnskatteberg. (DN 10/10 1953)

I februari 1956 meddelades resultatet av arkitekttävlingen:

Arkitekttävlingen om folkhögskolan i Skinnskatteberg avgjordes på tisdagen. Första pris, 9.000 kr.m tillerkändes förslaget med motto ”Tun”, utfört av arkitekterna Jan Ericson, Torgny Gynnerstedt och Bengt Ågren, Stockholm-Vällingby. (DN 8/2 1956)




Rektor Karlbom, Åkersberga, som suttit i prisnämnden berättar att ”det blir en skola med särskild tanke på industriarbetarungdom.” Vidare konstateras att det segrande förslaget ”har en rationell lösning, och särskilt lyckade förefaller elevhemsbyggnaderna vara.”

Vid urtima möte med landstinget i juni 1957 anslogs 5,4 miljoner kronor för uppförande av den nya folkhögskolan (DN 4/6 1957).

Den 31 mars 1959 utannonserades tjänsten som rektor vid den nya folkhögskolan, som uppgavs skola börja sin verksamhet i oktober 1960. Något utrymme för löneförhandling fanns inte: ”Lön m.m. enligt lag.” Däremot kunde man locka med bostad: ”Bostad om 7 rum och kök skall uppföras i särskild byggnad och vara färdigställd före tjänstens tillträdesdag den 1 april 1960.”

I augusti 1960, ett par månader före starten rapporterar Dagens Nyheter om den nya skolan. 

Artikelförfattaren är överlag entusiastisk:

SKOLBYGGE TURISTMÅL
Anläggning för 7 milj kr i naturskön Bergslagsmiljö
Från Dagens Nyheters utsände medarbetare

SKINNSKATTEBERG i augusti.
Vid sjön Nedre Vättern i Skinnskatteberg är det nästan lika vackert som vid den riktiga Vättern och det säger ganska mycket. På en sluttning ner mot vattnet har Sveriges säkerligen naturskönast belägna folkhögskola sin plats, klar för invigning 8 oktober, kostnad sju miljoner kronor. Västmanlands läns landsting är byggherre och har slagit riktigt på stort. Inga kostnader har sparats för att få en funktionell skola av toppmodernt snitt för västra länsdelen, som hittills saknat denna skoltyp. Ett unikt bygge kan man med rätta konstatera och inte minst Skinnskattebergsborna är omåttligt stolta över nyskapelsen, som blivit något av en turistattraktion i sommar. (DN 8/8 1960)

De nytillsatte rektorn Stig Helmers säger: ”En förnämlig skola att arbeta med”. Några svårigheter att rekrytera lärare till Skinnskatteberg, ”som inte kan sägas vara någon av landets mest betydande orter” har det inte heller varit. ”Nej inte alls”, säger rektorn. ”30-tal sökande till fyra av lärartjänsterna. Orsak: bostäderna som torde överträffa det mesta i den vägen. Rymliga femrummare i ett plan i bungalowstil med utsikt som från ett norskt fjäll.”

Hur gick det sen?
Landstinget drog sig 2008 ur och istället tog föreningen Bergslagens folkhögskola över verksamheten. Föreningen består av ett antal organisationer med anknytning till arbetarrörelsen. Men den nya verksamheten blev inte långlivad. Skolan flyttade 2010 till Norberg. Efter stötande och blötande köpte kommunen byggnaderna från landstinget 2014. Kommunens avsikt var att det skulle bli en företagsby, en förhoppning som kommit på skam. Det har inte varit möjligt att få hyresgäster. I stort sett står lokalerna för företag tomma. Istället har lokalerna använts för olika kommunala ändamål, som flyktingboende och centralkök. Diskussioner har förts om att flytta dit grundskolans högstadium eller kommunalkontoret, men de diskussionerna har hittills inte lett till något konkret.


Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här


lördag 2 maj 2020

På spaning efter våren: Grävlingberget 5,5 år efter branden

En djungel av björksly
Och stenskravel

Norrut från utsiktstornet

Och söderut

Så plötsligt en stor jävla bläckfisk


fredag 1 maj 2020

Internationell solidaritet Första Maj




Sången till Venezuelas förenade socialistiska parti (PSUV)



Lena i topp i april

Lena

Till skillnad från många andra kommuner har Skinnskattebergs kommun inte tagit på sig något ansvar för handlingshjälp till riskgruppen äldre än 70 år. Jag har under april i olika fora fört en diskussion med det socialdemokratiska kommunalrådet Lena Lovén Rolén som ivrigt försvaret kommunens passivitet. Det har av diskussionen tydligt framgått att detta har varit en prestigefråga för kommunalrådet och ortens socialdemokrater. Kommunalrådet har uppenbart blivit kränkt av mina inlägg. Den här diskussionen toppar mest lästa-listan för april, men också fyra andra inlägg på listan har direkt anknytning till frågan (2, 5, 6 och 9).

Antal besökare var i april 367 (362 i mars). Av dessa var 198 (204) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,65 (1,57) och genomsnittlig tid per besök var 83 (99) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Finland och USA. Ströbesökare var från. Frankrike, Kanada, Nederländerna, Polen, Storbritannien, Tyskland och Österrike.

De tio mest visade inläggen i april:

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10