Eftersläng av tidningstjuven: Nytt bottenrekord 31,2 procent

Inte nog med de i fredags stulna tidningarna. Även dagens tidning saknades i brevlådan. Nytt bottenrekord för träffprocenten: 31,2 procent av årets hittills gångna dagar med DN i brevlådan på utgivningsdagen,

Tidningstjuven breddar sig: Stjäl både DN och Fagersta-Posten

 Idag var båda tidningarna stulna. Så tidningstjuven får en hel del att läsa över helgen. Träffprocenten (procent av alla dagar under året som DN legat i lådan på utgivningsdagen) är nu nere i 32,1. Tidigare bottenrekord har därmed putsats med två tiondelar.

När du i valet kryssar...

Sen gammalt bestämmer partierna vilka personer som ska representera partiet i riksdag, landsting och kommunfullmäktige. Inom ramen för det antal platser som väljarna bestämt att respektive parti ska besätta, har platserna fyllts på i den ordning kandidaterna står på den av partiet fastställda valsedeln. Samtidigt är de politiska partierna inte den institution i samhället som medborgarna älskar mest. Kanske till och med tvärtom.

SOM-institutet vid Göteborgs Universitet mäter årligen förtroendet för olika samhällsinstitutioner. Sedan mätserien börjar 1997 är opinionsbalansen (procent med högt förtroende minus procent med lågt förtroende) för partierna negativ.

Särskilt lågt var förtroendet i slutet av 1990-talet. Det var över huvud taget en särskilt dålig tid för partierna. Allt färre var partimedlemmar. Av de allt färre medlemmarna gick allt färre på möten eller deltog i aktiviteter. Den känslomässiga bindningen till ett eller annat parti störtdök. ”Partierna är döda” brukade man säga.

Nu tog man till olika trick för att kanalisera medborgarnas önskemål vid sidan om partierna, eller för att stärka medborgarnas inflytande på partiernas bekostnad. Ett av dessa var att det infördes ett ”personvalssystem” för att öka väljarnas inflytande över vilka personer som skulle representera dem och det parti de valt att rösta på.

Idén väcktes redan i en utredning som lämnade sitt betänkande 1977. Men något skarpt förslag blev det inte förrän nästa utredning 1993. På uppdrag av utredningen infördes ett personvalssystem försöksvis i sju kommuner 1994 och i valet till Europaparlamentet 1995. Försöken utvärderades 1996 och från och med valet 1998 infördes personval i samtliga val.

Så här fungerar systemet med personkryss

När saken utreddes tittade man på hur saken ordnades i en rad andra länder. Så småningom fastnade man för det danska systemet. Så här ordnades det nya svenska systemet: Det skapades en möjlighet för väljarna att kryssa för en kandidat. Innan man börjar ta hänsyn till kryssen fördelas mandaten på sedvanligt sätt mellan partierna.

Därefter räknar man personkryssen. Partiets kandidater rangordnas efter antal kryss de har fått. Bara de kandidater som kom över en bestämd ”spärrgräns” fick vara med i rangordningen. Spärrgränsen bestämdes till åtta procent av de röster som partiet fått i valkretsen i riksdagsvalet och fem procent i kommunalvalet. För små partier, särskilt i små kommuner kunde fem procent bli väldigt låga tal, därför infördes ytterligare en regel. Om procentspärren innebar att det krävdes mindre än 50 röster, krävdes det i stället 50 röster för att få vara med i rangordningen. Spärrgränsen på åtta procent i riksdagsval ändrades senare, så nu gäller fem procent för alla val.

De kandidater som kommit över spärrgränsen (fem procent eller minst 50 kryss) får partiets platser i tur och ordning. Om inte de personkryssade räcker till för att fylla partiets platser går man över till att fördela platser enligt valsedeln i den ordning kandidaterna står där.

Skillnader mellan partierna i kryssvillighet/-vänlighet

I valet 2018 valdes 12 700 ordinarie ledamöter i fullmäktige i landets kommuner. Av dessa var det 212 stycken (1,7 procent) som inte skulle ha blivit valda om vi inte haft systemet med personkryss. Men det är stora variationer mellan olika delar av landet. Flest var de som valts med enbart personkryss i Västra Götalands län (41 stycken). I Västmanlands län var det bara två, en moderat i Fagersta och en kristdemokrat i Västerås. Skillnaderna mellan partierna är också omfattande.

I Miljöpartiet var det nästan sju procent av de valda som inte hade blivit valda utan personvalssystemet. I andra änden av skalan finns Socialdemokraterna där bara två av tusen valda var på samma sätt valda med personkryss; bara åtta personer allt som allt.

En faktor bakom variationerna mellan partierna är alldeles säkert ideologiskt grundad. Fler än genomsnittlig andel personvalda hade Miljöpartiet, alla de borgerliga partierna utom Moderaterna, och ”övriga partier”. Vänstern ligger nära genomsnittet medan Socialdemokraterna har en andel långt under medelvärdet.

Socialdemokraterna har under lång tid varit skeptiska till själva idén om personval. Redan i den utredning som diskuterade frågan på 1970-talet reserverade sig de socialdemokratiska ledamöterna. De menade att det kunde leda till personliga valrörelser av amerikansk modell. Underförstått att det inte vore något vidare. Bakom motståndet låg förmodligen både en allmän uppfattning om att valet framförallt borde handla om politikens innehåll, men också att ett stort parti som Socialdemokraterna är en mer brokig koalition av olika intressen, och att det då blir särskilt knepigt att hålla samman partiet. Detta avspeglar sig bland annat i en särskild regel i partiets stadgar enligt vilken ”organisationer och partimedlemmar [tillråds] att motverka uppkomsten av så kallade spränglistor.”

De moderata och folkpartistiska ledamöterna å sin sida uttryckte i ett särskilt yttrande att man helst hade sett ett personvalssystem liknande det finska (där man måste rösta på en kandidat). De ansåg att spärrgränsen i det föreslagna danskinspirerade systemet borde avskaffas. Så många som möjligt av de valda skulle då fördelas efter antal personkryss.

En annan förklaring till de partivisa skillnaderna är förmodligen partigruppernas storlek. Ju större en partigrupp är, desto större är möjligheterna att bereda plats åt olika grupper och intressen i de valda församlingarna, och desto mindre blir behovet att samla personkryss. Det är talande att alla de fyra partierna med de högsta andelarna kryssvalda har färre än tusen valda i hela landet. Bara Vänsterpartiet bryter mönstret med färre personvalda trots att man kan mönstra bara 800 mandat.

Hur ser det ut i Skinnskatteberg?

I valet 2018 fick samtliga partier utom Socialdemokraterna så få röster, att spärrgränsen måste sättas till 50 röster. Socialdemokraternas spärrgräns hamnade strax över. Det krävdes att minst 61 väljare kryssade en kandidat för att hen skulle komma över spärren. Bara tre kandidater fick kryss över spärrgränsen: sittande liberala kommunalrådet Carina Sándor med 211 kryss och den socialdemokratiska utmanaren Lena Lovén Rolén med 197 kryss samt Sverigedemokraternas Ewa Olsson Bergstedt 156 kryss. Eftersom alla tre stod överst på sitt partis lista hade de blivit valda även utan personkryss.

Inför valet 2022 har partierna nominerat sammanlagt 91 kandidater. Om man räknar med de röstetal som gällde 2018 och med fullmäktiges minskade storlek till 25 ledamöter skulle 48 kandidater gå åt för att fylla partiernas platser som ordinarie ledamöter eller ersättare. Kvar blir då 43 nominerade som inte blir valda. Det är bland dessa man får söka dem, som skulle kunna bli kryssraketer och ta sig in i fullmäktige.

Bland de sex moderater som riskerar att hamna utanför finns Angelique Nyström, som redan i valet 2018 fick fler personkryss (20) än partiets gruppledare Bo Öberg (12). En annan tänkbar kryssmagnet för moderata väljare skulle kunna vara Sara Pettersson Ruyter, som gjort goda insatser som förtroendevald revisor, under en period också också ordförande i kommunrevisionen. Många skulle nog tycka att dessa vore ett bättre alternativ än partiets toppkandidater Bo Öberg och den sparkade kommunchefen Marie Tollefsen Markström.

Socialdemokraterna hade en del problem i samband med sina nomineringar. Valberedningen hade föreslagit att kommunalrådet Lena Lovén Rolén skulle bytas ut mot Tony Bölja, som i 2018 års val hade samlat på sig personkryss strax under spärrgränsen (54 kryss). Vid nomineringsmötet var Lovén Roléns anhängare i majoritet och hon återinsattes på första listplats. Bölja bestämde sig då för att helt dra tillbaka sin kandidatur. Vid fullmäktige i maj avsa han sig dessutom sitt nuvarande mandat i fullmäktige. Socialdemokraterna har därmed gått miste om en företrädare med djup facklig förankring.

Bland 15 S-kandidater som hamnar utanför fullmäktige märks Aneth Arvidsson. Hon satt i den valberedning som hade föreslagit Bölja som kommunalrådskandidat, och hon har en lång politisk erfarenhet bland annat som ordförande i fullmäktige, ordförande i direktionen för utbildningsförbundet NVU och ordförande i den lokala socialdemokratiska arbetarkommunen. I valet 2018 attraherade hon 9 personkryss, vilket mot bakgrund av Socialdemokraternas motvilja mot personval inte är så dåligt. Jag tror att Arvidsson kan vara en möjlig personvalsvinnare för Socialdemokraterna.

Vänsterpartiet har nio kandidater som med 2018 års valresultat inte får plats i fullmäktige. Bland dessa finns flera starka namn, som säkert kommer att attrahera personväljare. Där finns t ex Sheila Imamovic Skog, som är en känd och uppskattad person i Skinnskatteberg. Under den gångna våren har hon särskilt gjort sig bemärkt genom sin drivande roll i Folkinitiativet för en folkomröstning i den infekterade brandstationsfrågan, men också i den partiöverskridande manifestationen för fred och solidaritet med Ukraina den 30 april.

Centern har bara nominerat fyra kandidater. Om deras valresultat från 2018 står sig, blir det bara en kandidat kvar utan fullmäktigeuppdrag. Alldeles otroligt är det väl inte att denna kandidat – Barbro von Walden, väl känd åtminstone i den södra kommundelen från f d macken i Bernshammar – skulle kunna dra till sig personkryss. Toppkandidaten Rolf Andersson, mer känd som Sillbo, fick 2018 bara 15 personkryss. Von Walden samlade 2018 på sig tre kryss, inte heller så imponerande.

Liberalerna och Sverigedemokraterna har på sina valsedlar 11 respektive 6 kandidater på ”överblivna listan”. Ingen av de liberala kandidater som också var med 2018 verkar vara någon kryssmagnet. Fyra kryss var det mesta någon hade dragit till sig. Å andra sidan fick det nya toppnamnet Gabriel Andersson bara 29 kryss. Fast då var han ju sosse. Av de sex sverigedemokraterna fanns ingen med i valet 2018, så någon uppfattning om deras attraktionskraft på personkryssare är okänd.

Så här gör man

Om du vill rösta på någon speciell kandidat gör du så här. Välj valsedeln för det parti du vill rösta på. Leta rätt på din kandidat och sätt ett kryss i rutan före namnet. Det får bara finnas ett kryss. Du får inte stryka eller skriva till några namn.

Lätt som en plätt.

Rättelse

Aneth finns inte kvar på Socialdemokraternas valsedel. Något har hänt mellan det att valsedeln publicerades på sossarnas FB-sida och nu. Det meddelar Elisabeth. Så den som tänkte rösta på Aneth fick tji. Men jag är säker på att det i något annat parti kan finnas starka kandidater med åsikter som ligger nära Aneths att kryssa.

Ewa Olsson Bergstedt: Muslimska invandrare har som mål att montera ned den svenska demokratin.

Skinnskattebergs lokala SD-führer Ewa Olsson Bergstedt har idag en insändare i Fagersta Nyheter där islamska invandrare utpekas som dem som låg bakom kravallerna i påskas i samband med Rasmus Paludans koranbränningar. Målet för dessa muslimska invandrare är enligt insändaren att montera ned den svenska demokratin. Några citat ur insändaren:

Massinvandringen från Mellanöstern och delar av Afrika har kommit att påverka Sverige negativt på en rad olika områden. Ett exempel är kravallerna som skakade Sverige under påskhelgen i samband med koranbränningar.

När det importeras stora mängder människor från muslimska länder vilka kräver att det ska inrättas blasfemilagar och förbud mot legitim religionskritik här i Sverige, med målet att montera ned vår demokrati, då är vi mycket farligt ute.

Vårt älskade Sverige är på väg att slitas sönder av islamism, segregation och våldsamheter.

 

Tre tidningar försvunna. Är de stulna?

Nu tyckte nog tidningstjuven att siffrorna såg för bra ut och knyckte Dagens Nyheter för lördag, söndag och måndag ur brevlådan. Nu finns mindre än var tredje tidning i lådan på utgivningsdagen. Av 120 dagar det här året har bara knappt 32,3 procent legat i lådan på utgivningsdagen. Ett nytt bottenrekord.

Utdelningsstatistik för DN år 2022 hittills:

	Antal dagar	Procent
- tidningsfria dagar	5	3,8
- ej postutdelning, tidningen kom nästa dag	70	53,8
- ej postutdelning, tidningen kom aldrig	7	5,4
- vardagar med utdelning men utebliven tidning	6	4,6
Dagar med tidning på rätt dag	42	32,3

 

Från Skinnskattebergs kommunfullmäktige den 16 maj

 

Vänstern yrkade avslag på ansvarsfrihet för kommunstyrelsen

Vänsterpartiet yrkade att kommunstyrelsen på grund av bristande styrning och ledning inte skulle få ansvarsfrihet. Förslaget motiverades bland annat med miljonrullningen för dyra konsultutredningar med mera i samband med den stora turbulensen 2020 – 2021. Misskötseln av brandstationsprojektet var en annan motivering. Slutligen motiverades förslaget med stora budgetunderskott, bl a nästan 15 miljoner kronor för vård- och omsorgssektorn.

Efter votering beviljades ansvarsfrihet med elva röster för, två emot (de båda vänsterpartisterna) och två socialdemokrater la ned sina röster. Kommunstyrelsens heder räddades därigenom av de borgerliga och Sverigedemokraterna.

Klart med Statens Bostadsomvandling

Hur det nedslitna hyreshuset på Klockarbergsvägen 8 ska hanteras har varit en långvarig surdeg. Kommunen har länge haft kontakt med statliga SBO (Statens Bostadsomvandling). Förslaget har varit att kommunen överlåter huset till SBO, som rustar upp det till toppstandard med 24 lägenheter för 65-plussare. Kommunen hyr därefter huset av SBO och hyr i sin tur till pensionärer. Detta skulle medföra ett rejält tillskott av villor som säljs av pensionärer som inte vill eller kan bo kvar. Det skulle sätta fart på den lokala bostadsmarknaden.

Högern, Moderaterna, Sverigedemokraterna och Centern, har hela tiden motarbetat förslaget. Avslagsyrkanden och återremisser med nya utredningsuppdrag har duggat tätt. För det mesta har också Folkpartiet (”Liberalerna”) slagit ihop sina påsar med högern. Oändliga fördröjningar har blivit resultatet. Nu hade folkpartisterna ändrat sig, och SBO-projektet kunde röstats igenom av Vänstern, Socialdemokraterna och Folkpartiet. På förlorarsidan stod högern kvar.

Folkomröstning om brandstationen fortfarande aktuellt

Fullmäktige skulle ta ställning till Folkinitiativets krav om en folkomröstning om det överdyra 55-miljonersprojektet att bygga en ny brandstation. Om två tredjedelar av fullmäktige röstar emot, blir det ingen folkomröstning. Från Folkinitiativets sida har det klargjorts att om inte två villkor var uppfyllda ska det bli folkomröstning. För det första måste 55-miljonersprojektet stoppas och för det andra måste en ny utredning och upphandling genomföras. Det första kravet är uppfyllt sedan Förvaltningsrätten upphävt beslutet att anta anbudet på 55-miljonersbrandstationen.

Däremot får man oklara besked om den nya utredningen. Kommunstyrelsen, inklusive de socialdemokratiska ledamöterna, hade trots det föreslagit att man skulle besluta att det inte ska ordnas någon folkomröstning.

Vänsterpartisterna i fullmäktige menade att den hittillsvarande hanteringen av brandstationsbygget visar att det är svårt att lita på utställda löften, och föreslog därför att frågan skulle bordläggas till dess att beslut fattats om en ny utredning.

Det blev omröstning, där bordläggningskravet fick 10 röster mot 13. Eftersom det krävs minst en tredjedel av rösterna för att bordlägga ett ärende, så blev alltså frågan om folkomröstning bordlagd. Hotet om folkomröstning hänger därmed kvar. Ännu ett nederlag för högern.

Kommunalrådets utmanare lämnar sitt uppdrag

Socialdemokraternas interna valberedning hade förslagit att Tony Bölja skulle ersätta kommunalrådet Lena Lovén Rolén på första plats på partiets valsedel till i höst. Om S fortfarande skulle få möjlighet att tillsätta kommunalråd, skulle alltså Bölja ersätta Lovén Rolén. Socialdemokraternas nomineringsmöte beslöt dock att Lovén Rolén skulle stå kvar som första namn. Bölja meddelade då att han inte längre kandiderade. Vid fullmäktige igår avsade han sig också sin nuvarande plats i fullmäktige. Socialdemokraterna har därmed förlorat en politiker med djup facklig förankring.

Bosse Öberg utslagen i omröstning

Det skulle väljas en ny vice ordförande i Miljö- och byggnadsnämnden, som blivit vakant. Sverigedemokraterna nominerade Bo Öberg medan Socialdemokraterna föreslog Klaus Jesse. Efter omröstning med slutna valsedlar vann Jesse med 16 röster mot 5. Ännu en missräkning för högern.

 

Kung Karl den unge hjälte vid Halden

I slaget vid Halden (Fredrikshald) 1716 fick svenskarna rejält på moppo. Klippet slutar med att den unge hjältekungen säger ”Jag kommer igen”. Det gjorde han också två år senare. Men det skulle han inte ha gjort.

Ett tips till Putin

En fråga som många ställt sig är hur Putins krig i Ukraina ska kunna avslutas. Putin själv har bundit sig vid masten. Att låta sig besegras av Ukraina är otänkbart. Ansiktsförlusten skulle vara total. Kriget var ju bara en specialoperation som skulle avslutas på några dagar. Ukraina skulle ”avnazifieras”. På det putinska ljugspråket betyder det att den ukrainska statsledningen skulle avsättas, drivas i exil eller avrättas. En quislingregim skulle snabbt tillsättas och Ukraina skulle bli ett ryskt lydrike.

Nu gick det ju inte så. Offensiven i norra delen av landet, som skulle nå Kiev körde snabbt fast. Nu ser det ut som om samma sak händer på åtminstone den norra delen av östfronten. Tiotusentals ryska soldater har dött eller försatts ur stridbart skick, varav åtminstone ett dussin generaler. Den ryska Svartahavsflottans stolthet ”RFS Moskva” sänktes av ukrainska robotar. Misslyckandena till sjöss och på marken har lett till att ryssarna istället har gått över till terrorbombning och hot om kärnvapen.

Någon seger för Putin som står i någon rimlig relation till insatserna är inte i sikte. En sådan nesa för Ryssland är otänkbar.

Flödet av vapen från väst, både från Nato-länder och alliansfria länder som Sverige tilltar. Åtminstone i den ryska propagandan får Ukraina också annan militär hjälp av väst, till exempel med underrättelser och utbildning. Om jag, Gud förbjude, vore Putin skulle jag försöka använda detta, och de massiva ekonomiska sanktionerna, som ett halmstrå.

Om Ryssland tvingas ge upp av ett Ukraina som i propagandan kan framställas som ombud för USA och Nato, är det ju en helt annan sak än att besegras av nazister och narkomaner i ett land som egentligen inte finns. En liten bit av ansiktet skulle kanske kunna behållas.

Herr Putin! Ge upp kriget i Ukraina. Låt gärna den lögnaktiga propagandamaskinen framställa det som om övermakten från USA, Nato och deras hejdukar blev övermäktig till och med för det stolta och ärorika Ryssland.

Läs om maktkampen i Strömfors (trettonde delen)

Strömfors är ett litet mellansvenskt brukssamhälle. Under snart ett år har kommunalpolitiken i Strömfors skakats av en kris. Det har varit en maktkamp mellan Arbetarpartiet och Framstegspartiet, Bondepartiet, de Konservativa och det högerextrema Fosterlandspartiet. De borgerliga har allierat sig med den nya kommunchefen Nora Aalberg Rönnlund.

Nu finns boken om maktkampen i Strömfors. Den publiceras här på bloggen som följetong. Här kommer nu det trettonde avsnittet. I det förra avsnittet försökte de konsulter som utrett de påstådda kränkningarna av kommunchefen och kommunalrådet trappa ned konflikten. I det här avsnittet når dramat sitt oundvikliga slut. Kommunchefen säger upp sig och lyckas förhandla till sig en hyfsad fallskärm. Nästa del publiceras den 14 juni. Där ska vi göra en liten avstickare och se på de förändringar av det klassiska brukssamhället som har utgjort den sociala och politiska fonden till krisen. För gratis nedladdning av hela boken, klicka här.

Trevlig läsning!

Uppgörelsen

Det är tydligt att många inte känner sig riktigt bekväma med konsulternas föreslagna nedtrappningsstrategi. Man kan kanske också undra om konsulterna själva tror att nedtrappningsstrategin är en framkomlig väg. Med tanke på konfliktens omfattning och med tanke på hur känslorna drivits upp till svindlande höjder, är det kanske inte riktigt rimligt att tänka sig att man med hjälp av åtgärder som medling, teambyggande, individuellt stöd och uppbyggande av tillit ska kunna lösa situationen. Också kommunalrådet har så att säga anslutit sig till nedtrappningsstrategin. Med lite lugn och ro kan man nog komma till rätta med problemen och börja prata med istället för om varandra. I en intervju med Skönstads-Posten säger hon:

Människor har blivit lidande, det kan vi inte komma ifrån. Men det finns försoning, så länge man vill … Jag är alldeles övertygad om att vi kommer att lösa våra problem. Alla som det berör, vi är en del av problemen allihopa. Vi har en osund kultur som har utvecklats under lång tid … Sedan har vi säkert olika bild av vad som har hänt, men det får vi ha. Det får vi lägga bakom oss och ta vägen framåt. Resan börjar nu, dag ett när vi sätter oss ner och kommer överens. Sedan är det ohyggligt tråkigt, det som har hänt. Människor har blivit lidande, det kan vi inte komma ifrån. Men det finns försoning, så länge man vill. Och jag är övertygad om att viljan finns.

En sådan läkningsprocess som kommunalrådet här föreställer sig kräver förstås lugn och ro. Inga mer dramatiska utspel och upprörda artiklar med mer eller mindre uppjagade juridikprofessorer. Samtidigt ställer jag mig själv väldigt frågande till om läkningsprocessen har några chanser att bli framgångsrik. Kan de upprörda känslorna, och för den delen de politiska krafterna, dämpas och bli bra och kärleksfulla ”igen” bara genom smooth talk?

Men det finns också andra processer som för att använda den gamle cirkusdirektörens ord kräver ”största möjliga tystnad”. Vi vet bl a genom Bosse Söderbergs felsägning att kommunchefen är i gång med att säga upp sig. Men hon vill väl i så fall, dels sluta med någon form av kvarvarande värdighet, dels se om det inte ska gå att förhandla till sig något slags fallskärm. Också en sådan process kräver att konflikten till synes är bilagd. Jag är övertygad om att både kommunalrådet och konsulterna från Kropp & Knopp vet det. Om en för alla parter acceptabel överenskommelse ska komma till stånd behöver locket ligga på.

Överläggningar började med kommunchefens fackförbund. Det verkar till en början som om parterna stod långt ifrån varandra. Facket ville ha ett fett avgångsvederlag medan framförallt Arbetarpartiet höll igen. Rent principiellt kan det också vara svårt att motivera ett avgångsvederlag till den som säger upp sig själv. Det vanliga är annars att fallskärmen är en metod som avhåller den som blivit uppsagd från att driva en uppsägning av personliga skäl till domstol. Vad ska den som själv säger upp sig ha att förhandla om? ”Om jag inte får pengar stannar jag”?

I slutet av maj läckte det ut att kommunchefen sagt upp sig för att sluta redan den 1 juni. Hade man alltså lyckats nå en uppgörelse. Blad de första med nyheten var lokalradion. När radions reporter ställde frågan till kommunalrådet om hur många månadslöner det hade kostat fick hon till svar: ”Det här är inget utköp. Det är en överenskommelse.” Frågan och svaret upprepades ett par gånger. Det var på väg att bli en lokal kopia av Bosse Ringholms berömda papegojsvar när Inga-Britt Ahlenius fick sluta som generaldirektör på Riksrevisionsverket.

Men det går inte att mörka hur länge som helst. Såklart handlade det om ett utköp. Det visade sig att den totala kostnaden för kommunen enligt avtalet mellan kommunen och den avgående kommunchefen var 1,4 miljoner. Tillsammans med andra kostnader på inemot en miljon, blev det med andra ord en dyrbar historia för kommunen av vad som av allt att döma var en felrekrytering.

Om man vill ha en fullständig bild av felrekryteringens kostnader får man lägga till externa utredningskostnader på omkring 800 000, sociala avgifter, eventuell upphandlingsskadeavgift och sjuklön med 40 000 kronor per månad. Till sist kommer man upp i 3,5 miljoner kronor eller nästan 900 kronor per invånare. Och då är inte effektivitetsförlusterna av en kraschad kommunal förvaltning inräknade.

Till sist är det viktigt att peka på att det rådde enighet i personalutskottet som beslöt om utköpet (”överenskommelsen”). Vid sammanträdet var representanter för Arbetarpartiet, Framstegspartiet, Fosterlandspartiet och de Konservativa närvarande.

Vad var det som hände?

Det stod för en utomstående betraktare klart att den här historien inte skulle komma att sluta bra för den eller dem som dragit igång den. För den som har någon kännedom om hur politik går till, och särskilt politik i kommunerna, var det uppenbart att det skulle sluta med en krasch. Sett ur kommunchefens perspektiv är kraschen nu fullbordad. En del som gett sitt stöd åt hennes sak har också mer eller mindre kraschat. Det gäller t ex de politiker som gett henne sitt stöd, framförallt de Konservativas Bosse Söderberg och Framstegspartiets Christina Gabor. För revisionsbiträdet Siv Andersson är kraschen nästan i klass med kommunchefens egen buklandning. Andra som inte stärkt sin ställning är PR-konsulten Daniel Ahl och professor Pelle samt sist min inte minst revisionsordföranden Lydqvist.

När man reflekterar över de här aktörernas erfarenhet, kunskaper om politik och särskilt kommunal politik och förvaltning slås man av att egentligen samtliga, utom möjligen Siv Andersson och Christina Gabor, har allvarliga kognitiva brister. Det är höjt över varje tvivel att initiativet togs av kommunchefen själv. Hon demonstrerar med den lista som kom att utgöra byggmaterial för den s k ”Förstudien” att hon helt saknar kännedom om kommunal politik. Det man kan undra över är hur det kan komma sig att revisionsbiträdet Siv Andersson så raskt och tjänstvilligt ställer upp och hjälper till. Den enda förklaring som jag kan tänka mig är det ekonomiska beroende som via bulvanaffärerna har etablerats mellan henne och kommunchefen. Samtidigt är bulvanaffären så taffligt och genomskinligt arrangerad, att åtminstone jag häpnar över hur hon kunde tro att det skulle gå vägen.

En del av de inblandade förtroendevalda, framförallt Bosse Söderberg och Joakim Lydqvist, men också representanter för Bonde- och Fosterlandspartierna, som stött kommunchefen, men inte spelat några framträdande roller, delar bristerna i kunskaper, erfarenheter och färdigheter. Det troliga är att de drivits av ingrott sossehat. De vill ställa till jävelskap för det politiska styret och kommunalrådet, och helst få till stånd ett regimskifte. Kognitiva brister har gjort att de kan ha trott att det ska funka och har inte sett den annalkande katastrofen.

Christina Gabor har säkert haft liknande bevekelsegrunder, men det är uppenbart att hon trots det velat hålla en så låg profil som möjligt. Christina är slug, ibland på gränsen till överslug. Hon vill inte framstå som drivande i krisen. Om kupplanerna mot all förmodan skulle gå i lås riskerar hon att bli tvingad att ta över som kommunalråd med de extremistiska fosterlandspartisterna i knät. Så får man förstå budgetuppgörelsen med Arbetarpartiet i sista momangen före fullmäktiges beslut. Så får man väl också förstå det märkliga ”hoppet på stället”. Samtidigt slits hon åt andra hållet dels av lojalitet med de andra högerpartierna, dels av något slags lojalitet med kommunchefen som från första början tytt sig till Christina.

PR-konsulten Ahl i Inlandet är svårare att förstå sig på. Några journalistiska segrar kan han knappast räkna in. Kanske har han lockats av det tilltänkta men sedermera stoppade miljonanslaget till marknadsföring av Strömfors kommun. Det verkar också tydligt att Nora Aalberg Rönnlund hjälpt honom att hitta den i sammanhanget egendomliga kanalen för att nå ut med budskapet i Strömfors. Ja, och professor Pelle, han är ju som han är.

 

Två kompisar på kvällsmatsbesök

 

Kommunalrådet blev inte omvald "på ett närmast kuppartat sätt"

Kommunalrådet Lena Lovén Rolén har hört av sig. Hon är missnöjd med ett inlägg här på bloggen med anledning av en intervju som hon gett Svenska Dagbladet om vindkraftnejet. Missnöjet handlade om hur hon mot valberedningens förslag vann omröstningen i sossepartiet om vem som ska stå överst på valsedeln. Jag hade skrivit att hon ”på ett närmast kuppartat sätt mobiliserat sina anhängare”. Hon hävdar att hon minsann inte hade mobiliserat. ”Några medlemmar ringde och frågade runt vad dom tyckte.” Vad detta ska betyda är oklart, men det spelar ju mindre roll eftersom mobiliseringen ju tycks ha lyckats. OK, jag kan medge att det inte gick till på ett ”närmast kuppartat sätt.”

I övrigt tänker jag inte ha några synpunkter på vem sossepartiet nominerar till olika uppdrag.

Andra felaktiga uppgifter i SvD-artikeln har Lena inga klagomål på som att hon bara känner till en enda person i Skinnskatteberg som är för vindkraft. Eller att (S) styr i minoritet med ”hoppande majoriteter”. Hittills har det bara hoppats åt ett håll – högerut. Vilken förresten är enda möjligheten att åstadkomma en majoritet i fullmäktige.

Vi får väl hoppas att detta ändrar sig i september. Och vi är flera i Skinnskatteberg som är för vindkraft och emot kärnkraft och kolkraft. Orsaken är förstås att vi vill ta ansvar för klimatet.

Förstamajfirande på Djäkneberget i Västerås

 

Åter till västkustska köpingar i april

Oscar och Hilda
Björkman

Kanske något lite oväntat har det blivit ett förnyat intresse för succéserien från 2017 om de försvunna köpingarna. Tre västkustska köpingar har tagit sig till förstaplatsen på april månads topplista. En av dem är Oskarström i Halland, uppkallad efter bokhållaren Oscar Björkman. I övrigt har klimatpolitiken och svårigheterna att etablera vindkraft också intresserat läsekretsen. Inläggen nummer 2, 3 och 6 handlar om klimat- och vindkraftpolitiken.

Antal besökare var i april 630 (506 i mars). Av dessa var 427 (250) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,16 (1,27) och genomsnittlig tid per besök var 42 (61) sekunder. Regelbundna besökare kom från USA, Sverige och Finland. Ströbesökare dök upp från Danmark, Italien, Norge, Sydkorea och Tyskland.

De tio mest visade inläggen i april:

1	De försvunna köpingarna: Oskarström, Skene och Grebbestad (ny)
2	Atom-Lena i högerburen (ny)
3	Läs insändare i Fagersta-Posten om Skinnskattebergs klimatpolitik (ny)
4	Riksdagens svarta onsdag (2:a)
5	Vad är det för skillnad mellan län och landskap? (3:a)
6	Liten argumentsamling för vindkraftmotståndare: Snillen spekulerar eller Lenas nya kompisar (ny)
7	Fredsmanifestation för Ukraina 30 april (ny)
8	Färre valda - sämre representation av åsikter och grupper (ny)
9	Folkomrösta när den representativa demokratin fungerar dåligt (ny)
10	Se SVT Nyheter om brandstationsdomen (ny)