Första maj i morgon

I morgon är det arbetarrörelsens högtidsdag. Se bildspelet från Arbetarrörelsens Arkiv om Första Maj-firandets historia:

 

Nu skriver vi "dom"

Ordet ghoti har kommit att symbolisera hur stolligt det kan bli när tal- och skriftspråk inte stämmer överens. Ghoti var populärt i den engelska diskussionen framförallt under 1800-talet. Gh ska, liksom i laugh uttalas som f. o ska som i women uttalas som i. ti ska som i nation uttalas som sj. Alltså blir uttalet av ghoti fish.

Den mest aktuella frågan i svenskan handlar om ”de” och ”dem” som personliga pronomen och som bestämd artikel i pluralis ska skrivas som ”dom”, eftersom ingen människa (utom i Finland) säger ”de” och ”dem”.

I texter, även av skrivare som man kan förmoda kan klara distinktionerna mellan de och dem blir det allt oftare fel. Som gammal språkpolis känner jag adrenalinet stiga. Den enklaste lösningen blir då att införa ”dom” istället. Det kan förvisso reta en del, och själv känner jag mig inte riktigt bekväm med att skriva ”dom”. Men denna obekvämhetskänsla är ett intet i jämförelse med den ilska som ett felanvänt ”dem” skapar. Jag har därför bestämt mig för att, åtminstone i den här bloggen skriva ”dom”. Jag har nu en tid varnat känsliga läsare, men hittills har jag inte fått några arga kommentarer. De kommentarer jag får, både arga och uppmuntrande, handlar snarare om innehållet än om formen. Jag har därför bestämt mig för att från och med nu ta bort varningstexten. Nu kör vi! Så får dom tycka vad dom vill.

Svenska språket har genomgått åtminstone två större stavningsreformer. Den första 1906 drevs igenom av den liberale ecklesiastikministern Fridtjuv Berg. Nu försvann en del idag besynnerliga stavningar som t-ljudet (rödt blev rött) och v-ljudet (haf blev hav, hafva blev hava och hvad blev vad). Andra ålderdomligheter som j-ljudet i hjärta, gärna och djur eller sje-ljudet i stjärna och skjuta blev kvar och finns där än i dag.

Den andra reformen kom efter andra världskriget när man började slopa verbens pluralformer. Vi åto, gingo blev vi åt och gick. De tala blev de talar. Inga av stavningsreformerna var utan sina motståndare. Det fanns ett spår av högdragenhet i motståndet. Det talades om ”pigstavningsreformer” och ”minskad känslighet för språkets nyanser.” Samtidigt fanns ett drag av radikalitet hos förespråkarna. Fridtjuv Berg var förvisso liberal, men 1906 var liberaler i vissa kretsar sedda som livsfarliga radikaler. Många arbetarförfattare förespråkade reformerna.

 I en studie undersöktes när tidningarna accepterade 1906 års reform. Tre tidningar jämfördes: ”Social-Demokraten” som var först med att ta till sig nystavningen. Därefter kom liberala ”Aftonbladet” medan den nya stavningen inte slog igenom i konservativa ”Ny Dagligt Allehanda” förrän 1926, alltså 20 år efter reformen. Det här sambandet kan man nog skönja även idag när det gäller dom-reformen. Det finns helt enkelt ett klassperspektiv i hur man stavar.

Med viss tvekan har jag, trots klassperspektivet, accepterat ”dom”. Så blir det. Men tro inte att all förflackning är acceptabel för det. Det är fortfarande en skillnad mellan ”var” och ”vart”. Jämför med frågan på bussterminalen: ”Vart går bussen till Mölnlycke?” Svar: ”Till Mölnlycke”. Och särskrivningar får också blodet att svalla. Det är skillnad mellan en ”brun hårig sjuk sköterska” och en ”brunhårig sjuksköterska”. Och den som i min närhet säger ”ejenkligen” lever farligt.

  

Noll koll på brandstationskostnaderna. Illavarslande för Skinnskattebergs s-ledning

 

Det har kommit en ny konsultrapport om den olycksaliga frågan om bygget av en ny brandstation i Skinnskattebergs kommun. Rapporten är gjord av revisionsbyrån PWC och orsaken är en ”visselblåsning”. Utredningen fokuserar på flera olika frågeställningar: Hade kommunens tekniske chef befogenhet att driva frågan på egen hand? Hur stora kostnader har lagts ned på projekteringen? På den första frågan är svaret ja, han hade sådana befogenheter. Detta berodde till en del på att politikerna hade noll koll på ärendet. Utöver att sisådär 30 miljoner kronor fanns anslagna i budgeten gjordes inga försök att styra. Tekniska chefen fick hållas och miljonerna rann iväg. Drygt fem miljoner spenderades på planering. Och totalkostnaden slank iväg till 55 miljoner, alltså 25 miljoner mer än i budgeten, utan att ett enda spadtag togs eller en enda spik slogs i.

Konsulterna konstaterar att: ”… vi [har] under granskningens gång noterat brister…[som] avser KS ansvar för Uppdraget kopplat till styrning och intern kontroll av Uppdraget. Till följd av frånvaron av styrning och intern kontroll har SC [sektorchefen, min anmärkning] haft en vidsträckt handlingsfrihet … Det är revisorerna som prövar om en nämnda verksamhet sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är rättvisande och om den interna kontrollen som görs inom nämnderna är tillräcklig.”

I klartext innebär detta att:

• Politikerna har haft noll koll.
• Den tekniska chefen har fått styra och ställa som han vill.
• Kommunrevisionen borde granska hur KS har skött frågan.

Formuleringarna på konsultsvenska kan se harmlösa ut. Men dom innebär en svidande kritik mot kommunstyrelsen. Även kommunrevisionen som låtit det hela pågå får en släng av sleven.

Jag var fram till 2019 ordförande i kommunrevisionen. Nu har jag guskelov sluppit ifrån den bördan. Men, om detta hade uppdagats under min tid hade jag utan tvekan drivit att kommunstyrelsen inte skulle slippa undan med bara svansen svedd. Jag hade troligen föreslagit åtminstone en anmärkning eller kanske troligare att kommunstyrelsen inte skulle ha beviljats ansvarsfrihet.

Ett antal frågor kvarstår förstås i brandstationshärvan, men det har inte varit konsulternas uppgift att granska dom. Dit hör frågan om vilka drivkrafter den tekniske chefen hade att göda sina tekniska konsulter med över fem miljoner. Dit hör också frågan hur brandstationsfrågan kom att bli ett slagträ i den märkliga politiska situation där Socialdemokraterna hade det politiska styret inklusive kommunalrådsposten. Dock hade dom inte majoritet vare sig i kommunstyrelsen eller i fullmäktige, och bankades oavbrutet på av den borgerliga oppositionen som hade majoriteten.

Jag har tidigare skrivit om det politiska ledarskap som styret och dess främsta företrädare måste klara av. Ett antal uppgifter måste lösas. En av dessa är ledarskap gentemot den anställda förvaltningen. Förvaltningen måste styras och man måste ha och använda instrument för att kontrollera att det blir som man beslutat. Brandstationsfrågan illustrerar det tragiska misslyckandet med detta ledarskap.

Man måste vinna val. Också på väljararenan är den lokala socialdemokratiska ledningen misslyckande kapitalt. Valet 2022 medförde att man tappade mer än 5,5 procentenheter och tre mandat i kommunfullmäktige.

Man måste kunna bygga majoriteter i fullmäktige för att så långt som möjligt kunna driva igenom sitt politiska program. Också detta har i dom flesta fall misslyckats. Voteringsnederlagen har stått som spön i backen. Det har inte bara gällt mindre viktiga frågor. Årsbudgeten har ansetts som det viktigaste beslutet. Redan i den första budgetomröstningen under mandatperioden röstades Socialdemokraternas förslag ned.

Man måste kunna hålla ihop det egna partiet. Ett parti som är splittrat är inte trovärdigt vare sig som alternativ för väljarna eller som samarbetspartner för andra partier. Fraktionsstrider har präglat det inre arbetet. Det har gällt nomineringen av toppkandidater, inställningen till vindkraft och inställningen till samarbete med Sverigedemokraterna.

Visst är Sverigedemokraterna ett hot, inte bara mot socialdemokratin, utan också hela den svenska demokratin. Den senaste utvecklingen i kommunalpolitiken har inte bara inneburit en opportunistisk uppslutning i motståndet mot vindkraft, en av högerpopulismens viktigaste frågor på landsbygden. Agerandet vid den unikt segdragna processen för att bilda kommunstyre innebar också att man jämnade vägen för ett maktövertagande av SD. Detta fullbordades häromdagen med att Vänsterpartiets representant i det mäktiga ledningsutskottet petades för att gå SD till mötes.

Den lokala s-ledningens paroll har blivit: ”If you can´t beat them, join them!”. Det är förstås en ohållbar politik för att parti som trots allt ser sig som ett socialistiskt parti. För s-partiets bästa får man hoppas att dom byter ut den lokala ledningen.

Annars finns risken att partiet för att vinna till synes inflytelserika (eller åtminstone arvoderade) poster i utbyte mot politiska eftergifter och att säga upp bekantskapen med Vänsterpartiet. Då blir resultatet ett parti som inte lyckas med

• Att styra och kontrollera förvaltningen
• Att vinna val
• Att inte åstadkomma andra parlamentariska majoriteter än tillsammans med SD
• Att hålla ihop partiet. Blir det inte en öppen splittring kommer allt fler väljare, medlemmar och förtroendevalda att lämna partiet.

 

Att ajournera

 

Ajournering innebär enligt Wikipedia ”ett uppehåll i ett sammanträde. Ajournering kan användas till exempel som en kort rast, ett måltidsuppehåll, för enskilda överläggningar eller för att ge någon tid att arbeta om ett förslag.”

I kommunala politiska organ, t ex i kommunfullmäktige, en nämnd eller ett utskott är det, även om andra skäl kan förekomma (t ex ett påträngande rop från naturen) allra vanligast när något nytt och oväntat har hänt under mötet och man behöver kuckla ihop sig i partiet om vilken ståndpunkt man ska ta. Man bryter då sammanträdet och går ut ur rummet, olika partier åt olika håll för att sen samlas igen och återuppta mötet när man är klar med dom partivisa överläggningarna.

Vänsterpartiet i Skinnskatteberg var som vi tidigare har berättat om under en kort tid representerat i kommunstyrelsens mäktiga ledningsutskott. Fredrik Skog (V) berättar hur det gick till under hans korta sejour i maktens centrum. Det hände att man tyckte att man behövde ajournera sig för partivisa överläggningar. Då gick kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt (SD), förra kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S) och kommunens mesta liberal Elisabeth Åberg (L) ut för att överlägga med varandra som vore dom det ena partiet. Fredrik, som var enda vänsterpartisten fick stanna kvar och prata med sig själv.

En mer tydlig signal om vilka det i själva verket är som styr och ställer och känner sig höra ihop får man leta efter. Självklart består den styrande gruppen av Ewa, Lena och Elisabeth, eller om man vill uttrycka det i partitermer SD, L och S.

Ajournering användes också i kommunstyrelsen när Lena Lovén Rolén inte hade informerat sin partigrupp om att Vänsterpartiet skulle petas ur ledningsutskottet. Hon hade också en kandidat som kunde ersätta Fredrik Skog i ledningsutskottet. En trogen ja-sägare får man förmoda. Den nomineringen gick inte hem i den socialdemokratiska kommunstyrelsegruppen. ”Vi har tänkt oss att rösta in en socialdemokrat på den här utskottsplatsen” sa Lena Lovén Rolén när hon ringde till Fredrik Skog en kvart före mötet och berättade att nu skulle han minsann petas.

Att som hon sa ”vi har tänkt” visade sig inte stämma under ajourneringen. Hennes egen partigrupp sa ifrån om den tilltänkta kandidaten. Så nu är platsen i ledningsutskottet vakant. Däremot blev förmodligen hennes nya kompisar Ewa Olsson Bergstedt och Elisabeth Åberg nöjda. Behovet att ajournera ledningsutskottets möten för att prata ihop sig hade ju med ett penndrag blivit mycket mindre.

För att komma fram till detta krävdes till och med två på varandra följande ajourneringar. Där hände uppenbarligen något som inte ingick i Lenas, Ewas och Elisabeths kalkyl. Vad vet jag inte, men det tycks i sossegruppen, som utöver Lena Bestod av Pentti Lahtinen, Anders Jacobsson, Arne Hjorth och dom tre icke tjänstgörande ersättarna Per-Olof Östlund, Christine Andersen och Mikael Nilsson, ha funnits flera (kanske en majoritet) socialdemokrater. Dom såg till att kollaboratörerna inte kunde fullfölja sina planer.

Grattis till det trettonde kommunala uppdraget

Kommunstyrelsen har genomfört en del val till olika uppdrag. Kommunens mesta liberal, Elisabeth Åberg, som redan tidigare satt på tolv stolar, har fått en till. Hon är numera också ledamot av Samverkansgruppen för nära vård. Dessutom har hon blivit upphöjd till ledamot istället för ersättare i det mäktiga Ledningsutskottet. Grattis Elisabeth!

Hunkan utrotningshotad

Det har just varit påsk. Våra sex barnbarn är utspridda över landet, så vi har ingen möjlighet att fara runt och lägga påskägg med godis till alla. Istället har vi en sedvänja att vi skickar dom varsin hundralapp att köpa påskgodis för. Enkelt trodde vi. Men det visar sig att det inte är den enklaste sak i världen att få tag på hundralappar nuförtiden.

Bankomaten, åtminstone den i Skinnsberg, innehåller inga hundralappar utan bara två- och femhundringar. Och så mycket godis tycker vi inte att dom ska ha. Inga affärer i västra Mälardalen var intresserade av att växla större sedlar till hundralappar. Och bankerna ska man inte tala om. Dom har inga pengar över huvud taget.

Det löste sig till slut vid ett besök i residensstaden där vi besökte ett Forex-kontor som lyckades med uppgiften. Man inte heller det var självklart. Vi måste be jättesnällt, och dom räknade så småningom upp dom önskade hundringarna: Dock med en bekymrad min.

På Google kan man lära sig att vanliga frågor som folk ställer nuförtiden är ”Finns det 100 kronors sedel?”, ”Finns 100 lappen kvar?”, och ”Hur ser en 100 kr sedel ut?”. Frågan är väl om inte elektrifieringen av pengar har gått lite för långt nu?

Renhållning mot dom som för SD till makten

 

Socialdemokraterna har länge varit angelägna om att framhålla att Sverigedemokraternas värdegrund är en helt annan än socialdemokratins. På Socialdemokraternas hemsida kan man t ex läsa: ”Socialdemokraterna är ett antirasistiskt parti som strävar efter jämlikhet oavsett hudfärg, etnicitet, kulturell tillhörighet eller religion. Vi socialdemokrater står upp för alla människors lika värde och kan aldrig tolerera rasism eller främlingsfientlighet.”

Vid en pressträff sa Magdalena Andersson: ”SD är ju ett parti som använder hat och hot som metod, vi kommer aldrig att samarbeta med dem.” Och här några citat av Stefan Löfven, som Aftonbladet rapporterar: ”Jag kommer aldrig att ge makt åt Jimmie Åkessons parti. De står för något helt annat än oss som är demokratiska partier.” ”Det beror inte bara på partiets nazistiska och rasistiska historia.” ”Det är för att deras gärning går exakt emot min. När jag gör allt för att bekämpa segregationen gör SD allt för att utlandsfödda ska förstå att de aldrig kan bli riktigt svenska.” Stefan Löfven och förre folkpartiledaren Bengt Westerberg skrev i en artikel på DN Debatt att ”som vi ser det är Sverigedemokraterna ett allvarligt hot mot demokratin.”

Att inte i alla lägen jobba för att sverigedemokrater hålls borta från maktpositioner står som jag ser det i strid med partiets grundläggande idéer. Att inte samarbeta med sverigedemokrater är förstås självklart. Arbetarrörelsens partier, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är inte lögnaktiga medlöpare som en del andra. Vi minns Ulf Kristerssons (M) löfte till förintelseöverlevaren Hédi Fried: ”jag går aldrig, aldrig med på något samröre med Sverigedemokraterna.” Att agera på ett sådant sätt att partiet visserligen inte samarbetar med SD, men som får till följd att SD kommer i maktposition kan knappast vara annorlunda än ett direkt samarbete. Särskilt inte om man på förhand vet att resultatet av det egna agerandet kommer att bli just att SD får makt.

Det kan handla om att man medvetet, t ex genom att ställa upp egna kandidater och rösta för dom, splittrar en framväxande anti-SD front. Ett sådant handlande måste rimligtvis bedömas som att det står i strid mot ”partiets grundläggande idéer.” Och till vad nytta? Ett parti som uppenbart agerar i strid med sina uttalade ståndpunkter riskerar att få sitt förtroende naggat i kanten. Ett skamfilat rykte kan knappast vara en tillgång nästa gång partiet ska möta väljarna. Jag kan inte se annat än att partiet skadas.

Inga partier är enhetliga. Bara det parti som består av en enda person innehåller en enda åsiktsriktning. Alla partier är koalitioner av intressen och åsikter, och det gäller i synnerhet stora partier. Men partiet måste förmå att hålla ihop dom olika grupper som bildar partiet. Ett splittrat parti är skadskjutet. Väljarna måste kunna lita på partiets löften och budskap. Andra partier som söker samarbete med partiet i parlamentariska förhandlingar måste kunna lita på att uppgörelser håller när det blir dags för votering. Vem röstar på ett parti där den inre maktkampen kan vända upp och ned på det politiska agerandet? Vem gör förhandlingsuppgörelser med ett parti som inte har kontroll över sina egna i parlamentet (riksdagen, fullmäktige)?

Att säga en sak (SD är ett odemokratiskt parti som vi alltid kommer att hindra från att nå maktpositioner) och agera tvärtom (hjälpa SD att komma till makten genom att splittra motståndsfronten) är hyckleri. Det kommer alltid i ett parti att finnas dom i partiet som är emot sådant hyckleri. Det gäller särskilt i arbetarrörelsen, som alltid måste vara på vakt mot klassmotståndarens försök att försvaga partierna. Hyckleriet kommer på så sätt att slå in kilar i den ibland ömtåliga koalition av intressen och åsikter som utgör partiet. Hyckleri sår splittring och skadar partiet.

Dom flesta partier håller sig med möjligheter att skydda sig från medlemmar som agerar i strid med partiets idéer och som skadar partiet. Socialdemokratiska partiets stadgar innehåller t ex bestämmelsen att den som vill vara medlem i partiet ”måste erkänna partiets grundläggande idéer” och ”får inte skada partiet eller dess verksamhet” (Kap 3§ 2 mom 2). En förtroendevald medlem har ”en skyldighet att låta sina beslut vägledas av partiets idéer” och ”en skyldighet att uppträda på ett sätt som är förenligt med socialdemokraternas värdegrund.” (Kap 10§ 2 mom 2).

Vad händer med den som bryter mot kraven att handla enligt partiets värdegrund och som skadar partiet. Också här erbjuder det socialdemokratiska partiets stadgar en åtgärd: ”Medlem som är aktiv eller medlem i ett annat parti, bryter mot stadgarna kap 3 §2 moment 2, uppträder osolidariskt mot partiet, bedriver propaganda i uppenbar strid mot partiets grundläggande idéer eller som på annat sätt uppenbart skadar partiet och dess verksamhet kan uteslutas av partistyrelsen.” (Mina markeringar)

Även om det är vanligare i andra partier förekommer uteslutningar även i socialdemokratin. Enligt en genomgång av tidningen Dagens Arena har Socialdemokraterna uteslutit ungefär en medlem om året under dom senaste tio åren. Senast drabbade detta dom två ledande socialdemokraterna i Surahammars kommun som agerat mot partiets uppgörelse med andra partier om hur styret i kommunen skulle ordnas för att hålla SD borta från maktens köttgrytor.

 

Memma och toddy

 

Eftermiddagsfika i vårsolen med memma och äggtoddy på tvåstjärnig folkkonjak

Nu är det fullbordat: S i Skinnskatteberg i samarbete med SD

 

Det var kommunstyrelsemöte i dag. Strax före mötet fick Vänsterpartiets gruppledare Fredrik Skog ett telefonsamtal från Socialdemokraternas gruppledare Lena Lovén Rolén. Meddelandet var kort och gott att nu hade S bestämt sig för att dumpa det avtal om valteknisk samverkan med V som man hade skakat hand på i höstas. Konsekvensen skulle bli att nu skulle Fredrik Skog petas från sin plats i kommunstyrelsens mäktiga ledningsutskott.

Det finns anledning att rekapitulera lite av förhistorien. I valrörelsen hade dom borgerliga partierna och SD deklarerat att dom tänkte styra kommunen om dom fick majoritet i valet. När valresultatet var klart var det uppenbart att denna oheliga allians skulle få majoritet. Men snart utbröt det oenighet om vem som skulle vara kommunalråd. Det tog hela hösten innan det klarnade och den 6 mars valdes rasisten Ewa Olsson Bergstedt (SD) till kommunalråd med SD:s, ”Liberalernas” och Centerns röster bakom sig.

Inför detta hot om maktövertagande hade det under hösten förhandlats fram en anti-SD-front av S, V och M, som skulle ha fått majoritet. Denna lösning, som skulle ha hållit högerextremisterna borta från köttgrytorna saboterades av Lena Lovén Rolén.

Det var framförallt på initiativ från Vänsterpartiet som överläggningarna om en anti-SD-majoritet hade drivits. Särskilt hade Fredrik Skog lagt ned mycket arbete på att få bort SD från makten. Det är klart att Fredrik Skog upplevdes som en finne i arslet både för SD som såg sin kommande maktposition försvinna i fjärran och av Lena Lovén Rolén som riskerade sin ställning som gruppledare för S.

I en uppmärksammad intervju i Fagersta-Posten försökte det nyvalda kommunalrådet Olsson Bergstedt dämpa motståndet. Hon var minsann inte bara SD:s representant utan hela kommunens kommunalråd. Moderaterna som ju var i opposition menade hon att hon hade dom bästa relationer med och att dom skulle nog komma att stödja hennes bra förslag. Och ”det finns många inom S som jag gärna ringer till.” Det tredje oppositionspartiet, Vänsterpartiet, räknades tydligen inte in i dom hon skulle styra ihop med. Och det var nog en rimlig bedömning.

Nu har Ewa Olsson Bergstedt uppenbarligen ringt till sin förtrogna hos S och kommit överens. Man kan undra vad Lena Lovén Rolén fick för att bryta Vänsterpartiet och byta ut Fredrik Skog? Men det kryper nog fram så småningom.

Ja, byta och byta. Fredrik Skogs plats i ledningsutskottet visade sig vara omöjlig att besätta. Socialdemokraterna kunde inte komma överens sinsemellan, så platsen är tills vidare vakant. Men när Lena lyckats slänga ut Vänsterpartiet har hon väl gjort Sverigedemokraterna nöjda. Duktig ”sosse”. Det blir säkert en belöning från höger.

Två slutsatser kan dras av det som har hänt. För det första att ”Socialdemokraterna” i Skinnskatteberg nu är helt unika. Ingenstans i detta avlånga land samarbetar S med SD i styret av en kommun. Och för det andra, att dom socialdemokrater som finns kvar i S-partiet i Skinnskatteberg är stryktåliga i överkant. Även i den här frågan var sossarnas styrelse oenig. Utbrytarfraktionen under Lena Lovén Roléns ledning vann återigen omröstningen med fyra röster mot socialdemokraterna i styrelsens tre röster. Dom senare ville snarare utveckla samarbetet mellan dom båda partierna. Men det hade förstås inte passat SD.

 

Harmysterium ljuspunkt i det politiska mörkret

 

Den tragiska koalitionsbildningsprocessen i Skinnskattebergs kommun, som den 6 mars resulterade i ett SD-styre uppbackat av dom påstått liberala partierna ”Liberalerna” och Centern har förstås dominerat läsekretsens intresse. Sex av tio inlägg på mars månads topplista har direkt med saken att göra (1, 3, 5, 6, 8 och 10). Ett par andra surdegar dyker också upp på listan: Förslaget att bygga en ny brandstation i Skinnskatteberg för 55 miljoner (inläggen 2 och 4) är den ena. Den andra är försöken att i praktiken lägga ned persontrafiken på järnvägen mellan Krylbo och Örebro. Tågen har rullat där i 123 år, men nu ser det ut att vara slut. I ljuset av alla dessa hemskheter förstår man att läsarna sög i sig gåtan om vilka nattliga övningar hararna hade ägnat sig åt på vår tomt.

Antal besökare var i mars 746 (379 i februari). Av dessa var 297 (195) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,51 (1,52) och genomsnittlig tid per besök var 80 (100) sekunder. Flest besökare kom från Sverige, USA, Irland och Finland. Ströbesökare dök upp från Belgien, Frankrike, Schweiz, Tyskland och Österrike.

Dom tio mest visade inläggen i mars:

 

1	Maktövertagandet i Skinnskatteberg (ny)
2	Snart 10-årsjubileum för frågan om Skinnskattebergs brandstation (ny)
3	Styret i Skinnskatteberg: Nu tar SD över - M skyller på splittrat S (ny)
4	Försiktig sverigedemokrat (ny)
5	Styret i Skinnskatteberg: Operan är inte slut förrän tjocka tanten har sjungit (ny)
6	Rättelse och kommentarer till ”Maktövertagandet…” (ny)
7	Framgångar för borgerliga och SD. Då slutar tåget att gå (ny)
8	Inte rasist, men... (ny)
9	Vad f-n har hararna haft för sig här? (ny)
10	Maila SD-ledaren för beslutsunderlag i Skinnskatteberg (2:a)