Mota det borgerliga hyckleriet i regeringsfrågan!

Under senaste veckan har framförallt de borgerliga gjort stora ansträngningar att få upp regeringsfrågan i topp på valrörelsens dagordning. I första hand är det förstås viktigt hur det går i valet för vilken regering vi ska få. Man kan rent teoretiskt tänka sig fyra olika utfall av valet. Med tanke på hur det ser ut i opinionsmätningarna kan man rangordna de olika utfallen efter hur sannolika de är:

	Största block mindre än 50 %	Största block mer än 50 %
Rödgröna störst	1.       Mest troligt	2.       Mindre troligt
Borgerliga störst	3.       Ganska osannolikt	4.       Helt osannolikt

Man kan tills vidare bortse från de osannolika utfallen (3 och 4). Det finns sedan tidigare ett slags konsensus om att det ska vara det största blocket som får bilda regering. I utfall 2, d v s egen majoritet för det rödgröna blocket är det oproblematiskt med regeringsbildandet. Stefan Löfven blir statminister om han får aktivt eller passivt stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, d v s Mp och V röstar inte nej till förslaget att utse Löfven till statsminister. Att det ena eller det andra av dessa skulle gå ihop med de borgerliga och Sverigedemokraterna för att stoppa en S-ledd regering skulle nog bara kunna ske i fantasiernas värld.

Reinfeldt kan sitta kvar även om de borgerliga förlorar valet

I det mest sannolika utfallet 1, d v s de rödgröna blir större än de borgerliga och Sverigedemokraterna balansparti (eller vågmästare som en del brukar säga) blir det krångligare. Om den högerledda Reinfeldt-regeringen inte har förstånd att avgå blir det en omröstning i riksdagen om huruvida regeringen har fortsatt förtroende. Olika resultat av en sådan omröstning är tänkbara:

A Borgerliga röstar JA + SD röstar JA = Regeringen Reinfeldt sitter kvar

B Borgerliga röstar JA + SD avstår = Regeringen Reinfeldt sitter kvar

C Borgerliga röstar JA + SD röstar NEJ = Regeringen Reinfeldt måste avgå

Om det blir C, vilket egentligen är mindre sannolikt måste talmannen föreslå en ny statsministerkandidat. Det är kutym att man ber det största partiets ledare att försöka bilda en regering. Talmannens förslag blir då att Stefan Löfven ska bli statsminister. Nu blir det en ny omröstning i riksdagen. En lång rad resultat är då möjliga, men om de borgerliga och SD gör gemensam sak och röstar nej så faller förslaget. I alla andra utfall blir Stefan Löfven regeringsbildare.

Samma sak inträffar om högerregeringen efter att ha sett valresultatet bestämmer sig för att avgå. Då går man direkt på talmannens förslag och omröstning som i de flesta fall, utom när de borgerliga slår sig ihop med SD, leder till en S-ledd regering.

Skulle det vara så att förslaget om Löfven-regeringen faller, så måste det bli ett nytt förslag från talmannen. Hen lär då föreslå Fredrik Reinfeldt som regeringsbildare. Om SD röstar ja eller avstår så blir det en högerledd regering igen. Trots valresultatet.

Antingen borgerlig regering med stöd av SD eller instabil S-ledd regering

Summan av kardemumman är att om det mest sannolika valresultatet inträffar (rödgröna större än borgerliga men inte egen majoritet) så kan det antingen bli så att Reinfeldt sitter kvar med aktivt eller passivt stöd av nynazisterna i SD, eller så blir Löfven statsminister.

En sådan S-ledd regering kommer att få stora svårigheter att få igenom sina förslag i riksdagen. SD stöder ju nästan alltid de borgerliga. Det blir alltså en period av parlamentarisk instabilitet och man kan räkna med att det ganska snart blir en regeringskris.

De senaste opinionsmätningarna har inneburit en ökad sannolikhet för valutfall 2 ( d v s de rödgröna partierna får egen majoritet). Dels har de rödgröna faktiskt kunnat räkna in en liten majoritet, dels svajar både Centern och Kristdemokraterna på fyraprocentgränsen. Om endera eller båda skulle falla ur riksdagen är det i stort sett klappat och klart för rödgrön egen majoritet. Detta har inte lämnat de borgerliga någon ro. Två utspel under senaste veckan syftar till att mota denna Olle i grind.

Flyktingsutspelet

I ett tal i Stockholm tog statsministern upp de stora kostnader som flyktingmottagandet kommer att medföra under den närmaste framtiden. Detta innebär att det inte finns något utrymme för vare sig skattesänkningar eller reformer. Likt en gökunge kommer flyktingarna att äta ut allt i boet. Men det sa inte statsministern. Nejdå, flyktingarna är visst inga gökungar. Istället vädjade han till svenskarna att öppna sina hjärtan (och plånböcker). Statsministern visar sig trots det sinistra budskapet som en sann humanist. Några som däremot applåderar gökungetalet är den tilltänkta samarbetspartnern Sverigedemokraterna. För att understryka allvaret skickades finans- och utrikesministrarna fram i TV.

Det är inte lätt att veta Moderaternas avsikt med flyktingutspelet. Däremot kan man lätt slå fast att utspelet kan få konsekvenser på väljararenan. Budskapet är att nu är det kris. Bäst då att lita till de borgerliga som spridit ryktet att de är bäst att hålla i handen när det stormar. Budskapet är också att de rödgröna med alla sina löften om reformer är ekonomiskt ansvarslösa. Det finns ju inga pengar. De har gått åt till flyktingmottagandet. Budskapet är också att flyktingmottagandet är dyrt, fruktansvärt dyrt, vilket SD alltid hävdat. Någon kommentator har också trott att statsministern med sina humanitära brösttoner ska locka till sig vänsterväljare.

Vilket resultatet blir vet ingen, men alla effekter på väljaropinionen som på det här sättet har förutsetts har en sak gemensam: Valresultat 2 (egen rödgrön majoritet) blir mindre sannolikt och valresultat 1 (rödgröna störst men utan egen majoritet) mer troligt.

Budgetutspelet

I en debattartikel lite senare i veckan meddelar de borgerliga att de inte tänker ”släppa fram” en rödgrön regering som inte kan visa att den får igenom sin budget i riksdagen. Skulle det bli valutfall 2 spelar dessa avsikter ingen roll, men skulle det däremot bli valutfall 1 betyder det att de borgerliga tänker agera så att regeringen Reinfeldt kan sitta kvar trots en historisk valförlust. Detta kräver aktiv eller passiv medverkan av Sverigedemokraterna.

I de kommentarer som kommit fram efter budgetutspelet dominerar uppfattningen att syftet är att tvinga Stefan Löfven att på förhand deklarera med vilket eller vilka partier han tänker bilda regeringskoalition. Han skulle också vara tvungen att deklarera vilket eller vilka partier som på ett för de borgerliga godtagbart sätt bundit sig för att stödja regeringens budgetförslag.

Bakom det här syftet ligger förstås de föreställningar som länge varit i svang i borgerligheten: De rödgröna är hopplöst splittrade och ett koalitionsbygge med dessa partier leder till en dyrbar rödgrön röra. Och inte minst – de på olika sätt opålitliga kommunisterna (Vänsterpartiet) släpps in i regeringen. Detta har förmodats på ett effektivt sätt kunna skrämma storstädernas medelklass att rösta borgerligt.

På samma sätt som flyktingsutspelet kan alltså budgetutspelet förmodas minska sannolikheten för egen rödgrön majoritet. I påstådd omtanke om den ekonomiska stabiliteten och tillväxten ska man alltså skrämma fram en situation som antingen leder till en borgerlig minoritetsregering på SD:s axlar eller en instabil parlamentarisk situation med återkommande regeringskriser. Här hycklas alltså ”ordning och reda” medan det i flyktingutspelet hycklades medmänsklighet och humanism.

Dags för Tant fyra procent?

Det blir viktigt att avslöja det ganska genomskinliga hyckleri som ligger bakom flykting- och budgetutspelen. Det blir också viktigt att sätta in stöten mot högerns stödpartier: Centern, Kristdemokraterna och nynazistiska Sverigedemokraterna. Med C och Kd utanför riksdagen blir det klart att Moderaternas taktik har misslyckats. Moderaterna kan inte räkna med några större opinionsmässiga framgångar, utan försöker skrämma fram ökat röstande på SD. Oavsett vad SD gör (utom om de skulle rösta på en S-ledd regering) så vinner Moderaternas strategi om SD ökar så mycket att valutfall 1 blir verklighet.

Feministiskt initiativ får i veckans opinionsmätning 3,4 procent och närmar sig med andra ord 4-procentspärren. Om FI inte lyckas ta sig över tröskeln är dessa röster bortkastade för oppositionen och sannolikheten för valutfall 1 ökar. Om däremot FI tar sig över spärren är saken i stort sett biff. Då blir det egen rödgrön majoritet (om FI som de flesta gör räknas in i det rödgröna blocket) och därmed en S-ledd regering. Dags för sympatisörer till de andra rödgröna partierna att stödrösta på FI?