måndag 30 augusti 2010

Flickorna i Småland

Varit i Byholma hos Vicki och Stefan i helgen. Här plockar Vicki och Ingrid lingon. Själv agerade jag arbetsledare samt dokumenterade.



Jag erbjöd mig att filma och lägga ut på YouTube om tjejerna ville ställa sig mitt på vägen och sjunga "Flickorna i Småland." Av någon anledning föll detta erbjudande inte på läppen. Vi får därför hålla till godo med Delta Rhythm Boys:



söndag 22 augusti 2010

Nu blev Pia rik!


Jag har tidigare (bl a 1 augusti 2009) skrivit om den olagliga privatiseringen av förskolor i min gamla hemkommun Upplands Väsby. Bland hälarna fanns Pia Widholm som köpte ett antal förskolor för en struntsumma från den tokhöger som tog över kommunledningen 2006.
Nu har hon sålt till norska kapitalister för en hemlig - men får man förmoda hög - köpesumma. Nu vart Pia rik på skattebetalarnas bekostnad!

Några kommentarer från våren 2007:

Kommunalrådet Maria Fälth (kd) : Det härliga är att även personalen får valfrihet, säger hon.

Centerns kommunalråd Johan Magnusson är lika förtjust:

- Vi släpper fram de kreativa krafterna och ökar det kvinnliga företagandet.
(DN 18/3 2007)
Det är smidigare att fatta beslut eftersom kommunikationsvägarna är kortare

(Pia Widholm för Svenskt näringsliv 25/3 2010)


- Alliansen gläds åt den första ansökan som kommit in. Fristående förskolor ökar mångfalden, utvecklar pedagogiken och möjliggör för föräldrar och personal att ha större inflytande över verksamheten. Upplands Väsby kommun har allt för länge haft monopol på sina verksamheter. För att motverka detta välkomnar Allians för Väsby ökad valfrihet, större trygghet och bättre kvalitet, säger Bo Callerhorn, ordförande i barn- och ungdomsnämnden

(Upplands Väsby kommun pressmeddelande 6/2 2007)

Nu är det slut på det kvinnliga företagandet, de korta beslutsvägarna - huvudkontoret ligger i Bodö - inflytandet för föräldrar och personal. De nya norska ägarna har mest erfarenhet från hotellbranschen och gör köpet mest för att kringgå förslag från den norska regeringen om att begränsa vinstuttag från privat driven offentlig barnomsorg.

Men Pia blir rik!

torsdag 19 augusti 2010

Heja SJ! Jobba på bara

Mail från SJ kl 18:16 idag:

Hej Henry Bäck,

Tack för att du har kontaktat oss på SJ. Vi tar hand om ditt ärende och återkommer till dig så snart vi kan.

Ditt ärendenummer är 1-816034955. Använd detta nummer som referens om du behöver kontakta oss.

Det här är ett automatiskt meddelande som inte går att svara på.

Vänliga hälsningar
SJ

Ny bok om kommunalval


Från Centrum för forskning om offentlig sektor (CEFOS) vid Göteborgs Universitet kommer en ny bok om kommunalvalet 2006: Folke Johansson (2010) Kommunvalet 2006 - Väljare och partier i den lokala demokratin Göteborg: CEFOS.

I boken medverkar med olika artiklar Bengt Johansson, Sofia Johansson, Daniel Swedin, Folke Johansson, Anders Sannerstedt, David Karlsson och jag själv. I mitt kapitel tar jag upp partiväsendets utveckling i kommunerna: De styrande koalitionerna i kommunerna blir i ökande utsträckning andra än i rikspolitiken, skillnaderna i valresultat mellan riksdags- och kommunala val ökar, det blir allt fler icke-nationella partier i kommunerna, röstdelningen (man röstar på olika partier i riks- och kommunalval) ökar. Summa summarum ökar skillnaderna mellan det nationella och de lokala partisystemen.

Möjligheterna för staten att styra informellt genom partiorganisationerna blir därmed mindre. Mot den bakgrunden blir det förståeligt att staten i ökande utsträckning tar till andra styrmedel: ökande andel för specialdestinerade statsbidrag, rättighetslagar och en ökande betydelse för olika inspektionsorgan kan vara några sådana exempel.


En odöd råtta
Efter valet 1991 var jag involverad i redigerandet av en bok om det just avhållna kommunalvalet (Henry Bäck & Anders Håkansson 1994 (red) Väljare i kommunalvalet. Om missnöje, misstroende och politisk kultur Stockholm: SNS förlag).

En av de medverkande var docenten Bo Bjurulf från Lund. Han ville gärna skynda på publiceringen och sa ofta under arbetets gång:

- En bok om 1991 års val som utkommer efter nästa val är en död råtta!

Vi klarade livet på råttan. Grattis Folke. Du har räddat ännu en råtta.

Heja SJ! Det går bara bättre och bättre.


I morse spårade ett tåg ur i Kallhäll. SJ bröt samman. Inkan skulle åka till Stockholm med tåget 11.31 från Köping. Jag började misstänka att det kunde vara något lurt. På radio meddelade de att vissa tåg mellan Västerås och Stockholm var inställda. Om tåg från destinationer bortom Västerås sas inget, men man blir ju misstänksam så fort det är någon störning på järnvägen.

Vi loggade in på SJ:s hemsida. Där framgick att tåget var inställt från Hallsberg till Stockholm. Från Hallsberg, Örebro och Västerås fanns det enligt hemsidan ersättningsbuss. Däremot inte från Arboga och Köping. Hur skulle man nu tolka detta?

Vi frågar en människa - och vi ringde 0771-75 75 75. Där valde vi att trycka på 3 - trafikinformation.

- Vad säger ni är tåget inställt, sa den stackare som svarade

- Ja, det står på SJ:s hemsida

- Vad heter den sidan? Jag kan inte se det.

Till slut lyckades vi guida trafikinformationen till rätt sida. Ja, se där det var inställt. Javisst skulle det gå buss också från Köping.

- Jamen, det står ju inget om det; det står bara om ersättningsbuss från Örebro och Västerås.

- Ja, titta! Jag ska ringa trafikledningen och fråga. Jag ringer upp på din mobil senare.

Ja, på den vägen är det ännu. Vi vågade inte ta risken, utan jag körde Inkan till Västerås. Det blev 7 mil extra bilkörning. Ska vi säga att det är värt 150:-. Guidningen av SJ:s trafikinformation bjuder vi på. Om det är svårt att veta vilket konto pengarna ska tas ifrån kan jag föreslå VD:s lön. Enligt DN tjänar han 4 mille om året, så det blir väldigt marginellt.

Nu skickar jag det här inlägget till SJ. Följ den spännande vidare utvecklingen.

tisdag 17 augusti 2010

Idag kryddar vi brännvinet med renfana


Så här skriver Sjögren (Bengt Sjögren 1997 Brännvinskryddor i skog & mark Stockholm: Norstedts) om renfanan:

"På det hela taget ansågs örten befordra både hälsosam svettning och andra sorters rening ... kan stilla buksmärtor och driva ut inälvsmask."
"...kunde också skydda de döda mot "maskarna" - vilket på nordliga breddgrader var angeläget på vintern då tjälen hindrade begravning"

"Linné skriver i sin lappländska resa 1732, Iter Lapponicum... 'Jag såg wid alla gårdar Tanacetum torkas, men ingen war som wille säga mig dess bruk'"
"...förutom sina aptitstimulerande bitterämnen bland annat har själva thujonet, absintens farliga narkotikum, som ingrediens i sin eteriska olja!"
Jojomensan. Detdär låter lovande.

Vimpeln nere ur eken!



Vimpeln (se tidigare inlägg den 20 juni) halad ur eken!

söndag 15 augusti 2010

Ingrid recenserar rockkonserten

Ingrid blev intervjuad av Nerikes Allehanda om Sven Zetterbergs konsert på Kvarntorpshögen (se inlägget nedan!). Läs artikeln i NA här

Vuxenwoodstock på Kvarntorpshögen

Mitt på Närkeslätten - där det inte ska finnas några berg - där ligger den 100 meter över omgivningen och 157 meter över havet; den svavelosande Kvarntorpshögen. I går var det konsert där med Sven Zetterberg. Då var det rock and roll. "Från hjärtat av Bergslagen" var där.

Högen består av slaggrester från den högst ineffektiva framställningen av olja ur skiffer mellan åren 1940 och 1965. Det mesta blev slagg. Kvarntorpshögen lär vara det största verket av människohand i Sverige. Sedan ett antal år tillbaka finns en skulpturutställning uppe på toppen. Utsikten över den kringliggande slättbygden är anslående.

Richard Brixel "Karyatid"

Kent Karlssons "Absit omen" är säkert välbekant för alla göteborgare. Hans "Tempel för tvivel och hopp" fanns 2004 förtöjd i Göta älv vid Lindholmen.


Kent Karlsson "Absit omen"

Och här är en annan kompis...

Guess who...

Vad är det som gör det så lockande med kulturarrangemang i gamla före detta industrimiljöer? Häromdagen skrev vi ju till exempel om konstbiennalen i Avesta Jernverk. Här i Heds socken har vi Galleri Astley i den nedlagda järnvägsstationen. Konsten - målningar, skulpturer, musik - saknar vanligtvis anknytning till industrin där de framförs. Är det bara stilbrytningen mellan den råa - av tidens tand något idylliserade - industrimiljön och konsten som vi är ute efter? Eller finns det någon djupsinnigare idé? Och ur ska det se ut i den postidustriella framtiden? Blir det konstutställningar i kontorslandskap och konserter i nedlagda skolor?

På vägen till högen passerade vi Arboga. Där har man tagit steget fullt ut och hoppar över industrisamhället i färden bakåt till det preindustriella. En bild av en idyllisk medeltid har konstruerats och stora horder Arbogabor uppträder på stadens gator i särkar. Medeltidsdagar med stånd på gator och torg pågick. Vi stannade egentligen för att köpa ett kilo Bredsjö blå på Anns ost på Järntorgsgatan 3. Vi har inte lyckats ta oss iväg till Bredsjö den här sommaren, så det fick bli så här istället. Lunch blev det också hos Lions clubs tillfälliga krog "Munken och hönan". Här var det konstruerad medeltid så det stänkte om det. Alla i personalen uppträdde i särk. Det serverades p-sallad och rostbiff (undrar just om den rätten förekom på medeltiden?) till ett ganska högt pris. Men man får väl förmoda att pengarna går till välgörenhet.

Inkan käkar medeltidslunch

Men - till konserten: Först var det ett förband med unga killar från Lindesberg som spelade rhythm-and-blues och rock-and-roll. Riktigt bra faktiskt om det inte hade varit ett ständigt gnällande på ledsångaren: det var för varmt och det var för mycket getingar. Man får väl anta att de hade betalt för sitt framträdande, eller åtminstone att de spelade för att bli berömda.

Sen kom dagens höjdpunkt Sven Zetterberg, som Ingrid en gång för tretti år sen hörde på puben i Södertälje. Mer blues. Mer rock-and-roll. Riktigt bra. Publiken var väl inte så skitstor. Det kan ha varit ett par hundratal medelålders. Riktigt infann sig väl inte musikfestivalstämningen. Det klappades takten och det gungades en del. Och bra applåder. Men man kan nog inte säga att det kokade i publiken. Sammanfattningsvis blev det i alla fall en fin kulturupplevelse bland svavelångorna.

söndag 8 augusti 2010

Nöden hålls från dörren

Förra våren skrev jag om potatissådden (den 7 maj). Den uppmärksamme läsaren noterade kanske att det aldrig kom något inlägg om skörden. Orsaken är enkel. Det blev ingen. Någon storodlare är jag väl inte, men jag har i alla fall odlat lite till husbehov varje år sedan 1984. Alltid har det blivit något. Men 2009 fanns det inte en potatis under de yviga plantorna. Skandal tamejfan. Hade det varit på 1800-talet hade vi svultit ihjäl eller emigrerat till Amerika.

Inte ser det väl ut att bli någon rekordskörd i år heller. Men något blir de i alla fall. Här är första koket som ska sättas på spisen i kväll. Mums filibaba!

Nu ska de dö de jävlarna!


Ett getingbo stort som ett barnhuvud i vedbon. Det här kan bli som de berömda getingsomrarna 1955 och 1959 för dem som kommer ihåg det. I går vid en paus i bastubadandet satte jag mig (inte med vilje) på en geting. Fanskapet stack mig i ryggen. I morgon ska här handlas Radar.

måndag 2 augusti 2010

Sveriges mest oattraktiva turistlän

Västmanlands län intar en hedrande och ohotad sistaplats av länen när det gäller antal övernattningar på hotell m m. Statistiken som kommer från SCB kan användas som en indikator på länens attraktivitet som turistmål. Man kan spekulera om orsakerna. Landskapet är inte dramatiskt. En stor del av länet har en naturtyp som i en inventering från länsstyrelsen beskrivs som "skogslåglandet":

Skogslåglandet präglas av stora myrområden i ett flackt barrskogsdominerat landskap. Terrängens låglänta och flacka karaktär, med få berg och den relativt höga nederbörden gör att myrområdena blir omfattande.
Länsstyrelsen m fl 1990 s 19

Om man tycker om detta föga insmickrande landskap så handlar det om äkta kärlek. Det är ett gammalt industrilandskap, avindustrialiserat som så många andra. Men i stora delar av landskapet är avindustrialiseringen ganska färsk. De gamla industriområdena finns ofta kvar med smuts, skräp, ruiner, ogräsbevuxna och igenbuskade ytor. De har ännu inte hunnit till det pittoreska stadiet. Visst finns det små idylliska enklaver i städer och köpingar, men i mycket dominerar framgångsårens stadsarkitektur: Domus och EPA (numera omvandlade till gallerior eller tomma affärslokaler) med en mellanliggande piazza.

Men det är kanske inte bara det ospännande skogs- och stadslandskapet som är orsaken. Inställningen hos människorna, företagen och kommunerna präglas till en del av väntan på "att bruket ska öppna igen". Restauranger och serviceinrättningar håller gärna semesterstängt på sommaren. Köpings kommun stängde i år sitt bassängbad "Krillan" för renovering och öppnade för sommarsäsongen den 26 juli. Om det regnar är alla badhus - även de lite mer flashiga som Ekbacksbadet i Arboga - stängda för översyn och renovering. "Ut i sjön med badjävlarna!". Det är ungefär samma logik som när kraftbolagen stängde av kärnkraftverken för service i vintras.

Avesta, som jag skrev om i ett inlägg alldeles nyss, ligger visserligen i Dalarna, men präglas av samma anda som kommunerna i det södra grannlänet. Den totalt misslyckade turistsatsningen på visentparken är talande. Där serveras rombollar som lunch i kafét.

För ett par år sen hade vi besök av Kristof S och hans fru från Belgien. Vi lyckades locka dem att tillbringa en hel vecka på hotell Gillet i Köping. Det borde vi i det här perspektivet ha fått en medalj eller någon annan utmärkelse för. Direkt ur landshövdingens hand.

Kanske blir det holländarna som kommer att svara för uppryckningen. Här och var - ofta i de mest oattraktiva delarna av området - dyker det upp företag i besöksnäringen - campingplatser, hotell, b & b, vandrarhem, kaféer och restauranger med hemsidor på bruten svenska, men där man kan klicka på en holländsk flagga och få texten på oklanderlig nederländska. Skinnskattebergs kommun borde försöka saluföra den nedlagda Heds skola i Groningen!

Referens

Länsstyrelsen, länsmuseet, fornminnesföreningen (1990) Västmanland. Mälarbygd - bruksbygd - bergslag

Äntligen ett besök från Norge!

Här kommer besöksstatistik från juli (junisiffrorna inom parentes). Totalt 313 (301) besök, varav 117 (105) helt unika. 1,8 (1,42) sidor per besök. 79 (36) sekunder per besök. Idel framgångar alltså. Som vanligt regelbundna läsare i Sverige, Finland och Tyskland. Ströbesök har kommit från USA, Brasilien, Ryssland, Norge (!!!), Turkiet, Danmark och Tunisien.

Det är en ny etta i söktoppen: "Sveriges tråkigaste stad"!

  1. Sveriges tråkigaste stad (ny)
  2. Rysstenen/Ryssvägen (2:a i juni)
  3. Sven-Otto Littorin (ny)
  4. Carina Sandor (6:a i juni)
  5. Gök (3:a både i maj och juni)
  6. Silon i Köping/Roligt här vid silon (ny)
  7. Pekka Rihimäki (8:a i juni)
  8. VL-buss 500 (4:a i juni)

Ut från söktoppen har åkt "Granstrunt", "Harald Mix" och "Åsiktsrepresentativitet"

söndag 1 augusti 2010

Till Dalarna vi for

Dagen har varit vikt för en resa till Dalarna. Ursprungligen hade vi tänkt oss avslutningen på Dan Andersson-veckan vid Luossastugan, men eftersom SMHI efter att ha ändrat sig många gånger slutligen bestämt att det skulle regna, så tyckte vi att ett utomhusarrangemang inte var det bästa. Istället drog vi till Avesta för konstbiennalen Avesta Art 2010.

Visentparken en klar flopp!

Sen länge finns Avesta visentpark. Den har drivits av järnverket, som också haft visenten som logotyp. Under hela denna tid har parken inte varit något besöksmål. Men för fem år sen övertog kommunen parken som skulle rustas upp och öppnas för besökare. Den 5 juni i år invigdes parken med pompa och ståt och kommunalrådet klippte det blågula bandet.

Kunde vara kul att se tyckte vi och planerade en kombo - konst plus visenter. Dessutom utlovades lunch i kaféet, så vi timade besöket till lunchtid. Det verkar till en början lovande när man kommer till parken. På skyltar uppmanas besökaren till försiktighet eftersom visenterna är livsfarliga.


Jättehungriga upptäckte vi att det matigaste i kaféet var rombollar. De stackars flickebarn som stod i kassan kunde berätta att "dom", vilka det nu kan vara, hade tagit bort maten förra veckan eftersom man fick kasta så mycket mat. Jo, det kan man kanske förstå. Några visenter såg vi visserligen på långt håll, men några andra besökare var inte att skåda varken i när eller fjärran.

Eftersom anläggningen inte kunde hålla vad den lovade bestämde vi oss för att inte betala inträdesavgiften. Fy skäms Avesta kommun! Allt tyder på att sommaren 2010 blir visentparkens inte bara första säsong som turistmål, utan också dess sista.


Dyr lunch vid Dalahästen

Istället fick det bli lunch på vägkrogen vid Dalahästen. För en hunka var fick vi spaghetti carbonara respektive frukostkorv med stuvade makaroner. Båda rätterna kunde uppvisa världens dyraste tapetklister. Nej, nu var jag inte snäll. Det smakade faktiskt okej, och carbonaran var nästan lika god som den "pasta calbonara" som jag åt på stationshuset i Skbg i förra veckan i övertygelsen om att jag käkade skinklåda eller möjligen pastagratäng. En stor upplevelse vid Dalahästen var att Cadillac Club of Sweden började samlas för årsträff. Det är bilar det!


Konstutställningen en lika klar succé


Så drog vi till verket. Årets utställningen gav Avesta kommun en rejäl chans att rehabilitera sig. En klar succé. Särskilt förtjusta var vi nog i Nicolas Cesbrons postindustriella djungel, en installation i en väldig industrihall med ett stort antal i taket upphängda vajande föremål. En annan höjdare är Jan Cordells Osiris - en gyllene gräsorkester. Hemskast är Sonja Nilssons korridor. Väl inne i korridoren kan man förmodligen snabbt bli tokig.


Hurra Avesta för konstbiennalen! Men bu Avesta för visentparken.

På hemväg stannade vi och handlade lite ägg och tuggummi i Konsum i Norberg. Vi tänkte också ta en fika hos Elsa Andersson men där var det en kö som var lika lång som en brödkö i Sovjet. Så vi hoppade det och for hem. Och förresten är tangotårtan inte så jävla märkvärdig.