fredag 30 oktober 2020

Politiserande kommunchef skiter i det blå skåpet

Skinnskattebergs kommunchef Marie Tollefsen Markström intrigerar för att avsätta kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S). Kommunchefens handgångne, ordföranden i kommunrevisionen Lennart Lidquist (L), lämnade den 27 oktober ut ett papper till kommunstyrelsens ledamöter med en lång lista på de överträdelser som kommunalrådet ska ha gjort sig skyldig till.

Beskyllningarna är av två slag. Det handlar för det första om att kommunalrådet ska ha rundat kommunchefen vid ett antal tillfällen:

  • Hon ska ha skrivit under en ansökan till länsstyrelsen om projektstöd utan att kommunchefen skrivit under. Kommunchefen ska inte ha känt till att det söktes projektpengar.
  • Hon har haft en annan åsikt i ett myndighetsärende än kommunchefen.
  • Hon har på egen hand rådfrågat jurister på SKR.
  • Hon ska ha tagit kontakt med tjänstemän under kommunchefen och försökt påverka dem.
  • Hon ska ha haft ett möte med chefer utan att kommunchefen var med.
  • Hon ska på eget bevåg ha skaffat information om en sökande till en anställning.

Det andra slaget av beskyllningar handlar om ren brottslighet. Här tas det i ordentligt. Lena Lovén Rolén beskylls för trolöshet mot huvudman, offentlighetsprincipen, GDPR, regeringsformen, yttrandefrihetsgrundlagen, religionsfrihetslagen och diskrimineringslagen. Man frestas att likt Donald Trump om Hillary Clinton ropa ”Lock her up!”

När det gäller båda typerna av anklagelser är sanningshalten tvivelaktig. Det finns säkert korn av sanning, men där finns också halvsanningar och rena osanningar.

Det är uppenbart att det inte framförallt handlar om något slags brottslighet. Huvudsakligen rör beskyllningarna att kommunchefen känner sig förbigången.

För att ytterligare, utöver att ha förmått den lydige Lidquist att ladda beskyllningskanonen, har kommunchefen kucklat ihop med sina borgerliga (L, C och M) och högerextremistiska (SD) kompisar för att fälla Socialdemokraternas budget.

Kommunchefen har därigenom gett sig in på att lägga sig i partipolitiken. All erfarenhet visar att det är ett område som är nej, nej, nej för en kommunchef. Även om hon skulle ha framgång nu, kommer det ett val. Om det blir en vänstermajoritet då, blir det för Marie Tollefsen Markström bara att städa skrivbordet och kvittera ut avgångsvederlaget.


tisdag 27 oktober 2020

Det hände i oktober i Skinnskatteberg

1934 Boliden slutar borra

Bolidens gruvaktiebolag, som sedan början på april i år haft ett diamantborrlag i Godkärra och Kärrbo byar i Skinnskattebergs socken i Västmanland för undersökningar om förekomsten av kopparmalm har nu inställt dessa undersökningar. Det har tidigare varit överenskommet att så snart som Storsjön, mot vilkens strand undersökningarna utsträckts, skulle bli isbelagd, borrningar skulle komma att företas på sjöbotten. Vad som nu givit anledning till att arbetet så oförberett avslutats veta inte ens de i laget sysselsatta arbetarna. Det gissas dock på att de hittills gjorda undersökningarna icke lämnat önskade resultat. Borrningarna torde dock komma att återupptas i vår igen, enär maskiner och verktyg skola vara kvar på arbetsplatsen. (DN 26/10 1934)

 1953 Se hit, alla damer!

Passa ert livs tillfälle! Skjut inte upp till morgondagen vad Du kan göra i dag! Svara omedelbart på denna brevannons och strax är bekantskapen gjord. Svar till 4 studerande ”skogisar”. Sign. ”Orchis Mório”, ”Orchis máscula”, ”Orchis strictifólia”, ”Orchis maculáta”, adr. Box 28, Skinnskatteberg. (DN 18/10 1953)

Orchis mascula

1956 Brand hos Wallboard

Överhettning i en härdugn vållade skador för 100 000 kr. vid en häftig brand på lördagsmorgonen i wallboardfabriken i Skinnskatteberg, tillhörig States skogsindustrier. Hela den 115 meter långa fabriksbyggnaden rökfylldes snabbt och arbetsstyrkan, omkring 100 man, måste utrymma den. (DN 14/10 1956)

En övermontör, en verkmästare och en förman fick hjälpas ut fönstervägen. Två arbetare skadades. Den ene blev svedd i ansiktet och den andre fick en tegelsten i ryggen.

 1956 Tågurspårning 

ARBOGA, torsdag.

Tio godsvagnar i ett lokalgodståg från Krylbo till Frövi spårade ur vid 7-tiden på torsdagsmorgonen vid infarten på Skinnskattebergs station. Samtliga spår blockerades

Av urspåringen och först vid 15-tiden på eftermiddagen hade man fått det ena spåret klart så att man kunde uppta trafiken i begränsad omfattning. (DN 5/10 1956)

Det blev stora förseningar. Bl a omdirigerades nattsnälltåget från Norrland till Malmö över Västerås och Köping och blev 5 timmar försenat. Mellan Dagarn och Skinnskatteberg utväxlades senare passagerare med landsvägsbussar. Förödelsen på bangården var stor. ”Hjulpar och axlar sant vagndelar låg utspridda över bangårdsområdet.”

 1961 Den bortglömda byn

FAGERSTA, söndag.

I den lilla byn Kalvänge i Västmanland, en mil från Fagersta och lika långt från Skinnskatteberg, är invånarna bittra. De har nämligen inte elektrifierat trots att avståndet är så ringa till stad och municipalsamhälle. Utanför de tre gårdarna i byn går dessutom den elektrifierade SJ-banan. Länge har byborna kämpat för att få elljus i sina gårdar, men ännu har inget resultat nåtts. (DN 2/10 1961)

Inte nog med att ingen ström finns. Byborna är också missgynnade på annat sätt. T ex finns ingen skolskjuts: ”13-åriga Kerstin Karlsson har 12 kilometer till skolan … Efter mycket om och men har kommunen ställt en damcykel till hennes förfogande.” Men på vintern går det ju inte att cykla: ”Då blir det att gå eller också får pappa ta ut häst och släde och köra henne ett stycke på väg, när han har tid”.

”Inte underligt att folket i Kalvänge är bittert” avslutas artikeln.

1965 Herrgård från 1700-talet skola för skogsmästare

SKINNSKATTEBERG, torsdag.

Nära en mijon kr och ett års arbete har det kostat att sätta Skinnskattebergs herrgård i acceptabelt skick som högkvarter för Statens skogsmästarskola, den enda i landet. Den gamla 1700-talsherrgården där förr brukssocieteten cirkulerade i salongerna har rustats upp från golv till tak, de ursprungliga rumsdekoratiponerna har renoverats av skickliga konservatorer, förnämliga 1700-talstapeter har plockats fram från mångårig glömska på herrgårdsvinden. (DN 8/10 1965)

Artikeln publicerades med anledning av den kommande återinvigningen med en rad honoratiores närvarande. I samband med invigningen presenterades också den stora utredningen om ett fritidssamhälle för 15 000 personer och 5 000 fritidshus.

1965 Naken Jesus i jätteformat vållat strid i församling

En helt naken Kristusgestalt i kolossalformat har delat Gunnilbo församling i Västmanland i två läger. Det gäller ett konstverk utfört av professor Olle Hjortsberg ovan altaret i Gunnilbo kyrka. Målningen täcker hela väggen, 3x7 m, och visar Jesus på korset. På söndag sammanträder kyrkostämman för att huvudsakligen ägna sig åt en sluten omröstning kring målningens vara eller icke vara. Flera röster har höjts för att täcka över den, då den anses opassande på grund av nakenheten. (DN 27/10 1965)

Det var greven von Hermansson på Färna som för att skryta donerade målningen av Hjortsberg, som var hans vän. En av motståndarna säger: ”långa, nakna och lurviga ben liksom vilar på det låga altaret.”

Det måtte ha gått bra för Jesus i omröstningen för målningen finns kvar. Så här skriver Skinnskattebergs med Hed och Gunnilbo församling på sin hemsida:

”Vid en inre renovering 1920 – 1921 försågs korväggen med en frescomålning av Olle Hjortzberg som bara den är väl värd ett besök. På 60-talet pågick en livlig debatt om målningen. En del var kritiska till Kristusgestaltens naturtroget återgivna nakenhet, andra tyckte att den var för dyster. Idag är vi dock mycket glada att ha den kvar som altarmålning.”

Gunnilbo kyrka. Foto Dag Lindgren

1975 Strejk vid sågen

Omkring 450 arbetare vid Assis sågverk och fabrik i Skinnskatteberg i Västmanland strejkade på tisdagen i protest mot att de lokala löneförhandlingarna inte har blivit klara. För ett par veckor sedan hotade arbetarna med att strejka om inte förhandlingarna var färdiga till tisdagen. (DN 22/10 1975)

Arbetarna krävde minst 20 kronor medan företaget inte ville sträcka sig längre än till 19:40. Vid ett möte på tisdagskvällen beslöt de strejkande att fortsätta strejka också på onsdagen.

I ett uttalande dagen därpå menar direktör Karl Walther vid Assi att det inte har så stor betydelse att arbetarna strejkar eftersom ”vi sitter med mycket stora lager på grund av dålig efterfrågan.” Den 25 oktober meddelades att strejken var slut. Strejken omfattade nu omkring 800 arbetare sedan de anställda vid sågverket och boardfabriken i Lövholmen utanför Piteå gått ut i sympatistrejk för sina kolleger i Skinnskatteberg. Förhandlingarna skulle återupptas nästkommande vecka.

1977 Assi permitterar

Assi, Statens Skogsindustrier har varslat 500 anställda vid anläggningarna i Horndal, Skinnskatteberg och Valåsen om permitteringar under 20 arbetsdagar under årets två sista månader. De tre sågverken övergår då till tredagarsvecka och står helt stilla mellan jul och nyår. (DN 3/10 1977)

1984 Varg dödade 17 får

Den varg som i lördags rev 17 får i Skinnskatteberg i Västmanland får tills vidare fortsätta att leva. Länsstyrelsen och naturvårdsverket kom på måndagen överens om att avvakta vargens fortsatta framfart i markerna.

Vargen slog till i lördags på Kronön i Storsjön vid Skinnskatteberg. Den hade simmat ut till ön där lantbrukare Sven Carlsson och hans granne Marianne Söderberg hade placerat 25 får som skulle hålla lövsly borta. (DN 2/10 1984)

1986 Assi skär ned

Treåriga Assi Timber AB, som består av sågverken Lövholmen, Seskarö och Karlsborg, alla i Norrbotten, Skinnskatteberg och Valåsen i Karlskoga, har planer på att skära ned den sammanlagda arbetsstyrkan på 1 100 med 300 anställda. Det skriver företagets VD Kurt Faxander i en artikel i personaltidningen Assibladet. Nedskärningarna skall enligt förslaget genomföras under de närmaste åren. (DN 30/10 1986)

1987 Sågverket privatiseras

Assis sågverksrörelse Assi Timber, som förra året gjorde en förlust kring 70 miljoner, har hittills bestått av fem sågverk och ett antal försäljningsbolag. De två sågverk som nu blir kvar, Skinnskatteberg och Karlskoga ska säljas till privata intressenter eftersom domänverket inte ville ha dem. (DN 15/10 1987)

1992 Biennal för unga musiklöften

MUSIK: ”Ung & lovande” är det första arrangemanget i vad som är menat att bli en biennal, där några av landets bästa musiker skall presenteras. Detta första år äger ”Ung & lovande” rum i Skinnskatteberg den 16 – 18 oktober … Arrangörer är Riksförbundet Sveriges kammarmusikarrangörer och Skinnskattebergs kammarmusikförening. (DN 11/10 1992)

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här

 

söndag 25 oktober 2020

Anställningstryggheten på remiss

Utredningen om förändringar i arbetsrätten är på remiss till myndigheter och organisationer. Svar ska vara inne senast i morgon den 26 oktober. Men redan har många svarat. Här är några klipp ur dessa.

”Kraftiga försämringar för anställningstryggheten”

Lärarnas Riksförbund kan konstatera att utredningens förslag innebär kraftiga försämringar för anställningstryggheten på svensk arbetsmarknad och avstyrker därför kraftfullt utredningens förslag.

”Påverkar anställningsskyddet negativt inom sjukvården”

Läkarförbundet avstyrker utredningens förslag om utökat undantag vid turordning … Sveriges Läkarförbund anser att förslagen sammantaget innebär försämringar av anställningsskyddet. Dessa förändringar kommer negativt att påverka anställningsskyddet inom sjukvårdens samtliga sektorer.

”Skadar allvarligt forskningens och undervisningens frihet”

SULF [universitetslärarna] anser att utredningens förslag rubbar balansen mellan parterna till arbetsgivarnas fördel. … turordningsreglerna för lärare och forskare sätts ur spel och arbetsgivaren helt själv kommer att kunna bestämma vem eller vilka som sägs upp vid arbetsbrist. Detta är något som riskerar att allvarligt skada forskningens och undervisningens frihet och det riskerar även att negativt påverka jämställdheten inom akademin.

”Tystare och räddare arbetstagare”

Eftersom utredningens förslag kommer leda till ett svagare anställningsskydd finns det stor risk för att våra arbetsplatser kommer få tystare och räddare arbetstagare vilket inte kommer gynna produktivitet och utveckling. (SRAT, fackförbund för akademiker inom samhällsbärande professioner)

”Otrygga och tysta arbetsplatser”

Konsekvenserna av förslagen är långtgående för individen vars anställningstrygghet försämras men också för samhället i stort. DIK [fackförbund för bibliotekarier m fl] ser att utredningens förslag kommer leda till fler otrygga och tysta arbetsplatser. Otryggheten som kommer av den ökade risken att sägas upp, påverkar arbetsmiljön men också verksamheter negativt.

”Äldre och lågutbildade riskerar att sägas upp”

Umeå universitet vill fästa uppmärksamhet på att förslaget kan få till konsekvens att arbetstagare med lång anställningstid och därmed högre ålder, arbetstagare med föråldrad kunskap, lågutbildade eller arbetstagare riskerar att sägas upp i högre grad jämfört med gällande rätt. En annan konsekvens av utredningens förslag kan, enligt Umeå universitet, bli att arbetsgivare vilja att teckna kollektivavtal för möjligheten att träffa en avtalsturlista vid personalreduceringar minskar. Den fackliga organisationens förhandlingsposition vid turordningsförhandlingarna försvagas…

 

lördag 24 oktober 2020

Kulturintresserad tidningstjuv


De två föregående fredagarna har vår DN varit stulen ur brevlådan. Den här fredagen nöjde sig tidningstjuven med tidningens kulturdel. Att tidningstjuven är särskilt kulturintresserad var en överraskning. Men man får ju vara glad för att vi åtminstone fick behålla nyhetsdelen. Icke desto mindre måste även den här fredagen räknas som en dag med tidningsstöld. Av årets hittills gångna 296 dagar har vi haft Dagens Nyheter i lådan på utgivningsdagen i 196 dagar. Det motsvarar en träffsäkerhet på 66,2 procent.

 Utdelningsstatistik för DN år 2020 hittills:

 

Antal dagar

Procent

- tidningsfria dagar

8

2,7

- lördag-söndag, tidningen kom på måndagen

69

23,3

- lördag-söndag, tidningen kom inte på måndagen

5

1,7

- vardagar, utebliven tidning

18

6,1

Dagar med tidning på rätt dag

196

66,2

 

torsdag 22 oktober 2020

Corona-politiken: Rätten att skjuta sig i huvudet


Rysk roulette spelas som bekant med en revolver. Vanligast är att en revolver har plats för sex skott i det roterande magasinet. I rysk roulette laddas magasinet med ett eller flera skott. Spelet går till så, att man sätter snurr på magasinet så att det slumpmässigt ska stanna på en patronplats. Så sätter man pipan mot tinningen och trycker av.

Har man då otur och råkar på den skarpa patronen så blåser man med alla sannolikhet skallen av sig och dör. Sannolikheten för denna fatalitet är 1/6, d v s 16,7 procent. Sannolikheten för att man ska överleva spelomgången är 5/6 eller 83,3 procent.

Enligt sajten roulettecenter ska brottaren Frank Andersson ha spelat rysk roulette på en svartklubb på 1980-talet. Med en sannolikhet på 83,3 procents chans att överleva satsade han livet för chansen att vinna 50 000 kronor.

När lönar det sig att skjuta sig i huvudet?

Hur ser lönsamhetskalkylen ut för Frank Andersson? Vi sätter tills vidare värdet av Franks liv till X kronor.

Patronläge

Sannolikhet (P)

Nytta/onytta (U)

P*U

1

0,167

50 000

8 333

2

0,167

50 000

8 333

3

0,167

50 000

8 333

4

0,167

50 000

8 333

5

0,167

50 000

8 333

6

0,167

-X

-0,167*X

Summa

 

 

41 667-0,167*X

Om man vill vara säker på att det ska vara lönsamt för Frank att sätta revolvern mot huvudet och trycka av måste 41 667 – 0,167*X> 0, d v s summan av de olika utfallens värde multiplicerat med respektive utfalls sannolikhet måste vara större än noll. Tekniskt brukar man kalla denna summa för förväntat värde, d v s vad man i genomsnitt kan vänta sig för resultat av att sätta pistolen mot huvudet och trycka av. Olikheten kan stuvas om till X<249 501. För att det ska vara lönsamt att försöka bör alltså värdet av Franks liv vara mindre än 249 501 kronor. Många skulle nog vara tycka att ett människoliv är värt mer än så. En inte alldeles orimlig ståndpunkt är att värdet av livet är oändligt (). Lönsamhetsvillkoret blir då <249 501, alltså att 249 501 är större än oändligheten, vilket förstås är omöjligt. Med ett oändligt människovärde blir det aldrig lönsamt för Frank att spela en omgång rysk roulette. Han kan aldrig förvänta sig ett genomsnittligt positivt utfall.

Många tycker att det är lite konstigt och abstrakt detdär med oändligheten. För enkelhets skull ska jag fortsättningsvis värdera människolivet till en miljon. Först ska vi se vad som händer om vi försämrar överlevnadschanserna genom att stoppa i två skarpa patroner i revolvern:

Patronläge

Sannolikhet (P)

Nytta/onytta (U)

P*U

1

0,167

50 000

8 333

2

0,167

50 000

8 333

3

0,167

50 000

8 333

4

0,167

50 000

8 333

5

0,167

-1 000 000

-166 667

6

0,167

-1 000 000

- 166 667

Summa

 

 

33 333-333 333 = -300 000

Sannolikheten att man ska dö av spelomgången är 33 procent och man kan i genomsnitt förvänta sig en förlust på 300 000 kronor.

Om man minskar sannolikheten att dö till 17 procent (en skarp patron) blir den förväntade förlusten istället  bara 125 000 kronor. Inte heller det särskilt lockande.

Folkhälsomyndigheten laddar revolvern

Nu ska jag övergå till coronapandemin. Idag meddelar Folkhälsomyndigheten att det inte längre behövs några särskilda rekommendationer till oss 70-plussare. Vi kan bete oss på samma sätt som alla andra. Orsaken till att äldre personer tidigare ansågs vara en särskild riskgrupp var att det hade visat sig att dödligheten för äldre som smittats var betydligt högre än för yngre personer.

I somras uppskattade Folkhälsomyndigheten dödligheten för de som var yngre än 70 år till 0,1 procent, d v s av smittade under 70 år dog en på tusen. För smittade över 70 år var motsvarande tal 4,3 procent. 43 av tusen smittade dog. Sannolikheten att dö var alltså 43 gånger så stor om man blev smittad. Det gällde alltså att minska sannolikheten att bli smittad om man var angelägen om att rädda liv. I termer av den ryska rouletten borde man ladda färre patronlägen med skarpa skott. Allra helst borde det förstås inte finnas någon skarp patron i magasinet. Men genom att ta bort en av två patroner skulle man kunna minska förlusten med hälften.

I pandemistrategin var sättet att minska förlusten i första hand att minska risken att bli smittad genom restriktioner. I princip hade det också varit möjligt att minska dödligheten genom att förbättra vården av de smittade gamla personerna. I efterhand visar det sig att det faktiskt fanns en sådan möjlighet. Många smittade på äldreboenden har vägrats adekvat vård och istället i många fall fått en vård som påskyndat dödsfallet.

Det vore också möjligt att minska förlusten – kanske till och med åstadkomma en vinst – om man radikalt minskar värdet av gamla människors liv. Den obehagliga tanken skulle vara att det är just detta som ligger bakom vägran att ge smittade äldre adekvat vård. De skulle med andra ord helt enkelt av avhumaniserats.

Minskar risken?

Vad har hänt sedan pandemins topp i våras? Risken att smittas ökade till en början snabbt för att nå en topp i april. Därefter minskade risken långsamt till mitten av juni. Risken låg kvar på denna låga nivå till slutet av augusti för att därefter återigen öka. Risken att bli smittad har alltså gått lite upp och ner under perioden. Det kan därför knappast vara risken att smittas som har lett till att myndigheterna nu ändrar sina rekommendationer.

När det gäller dödligheten bland de smittade är det rimligt att förmoda att den har minskat något. Sjukvården har haft tillfälle att förbättra sin beredskap och lärt sig om hur sjukdomen ska kunna behandlas. Kanske har också det ståhej som blivit kring den styvmoderliga behandlingen av äldre på särskilda äldreboenden haft någon positiv effekt.

Det är dock svårt att se att det skett några förändringar i risken att bli smittad och risken att dö om man blivit smittad, eller i värderingen av människolivet, som skulle kunna motivera att man ändrar på råd och rekommendationer, minskar på restriktionerna.

Fritt fram att skjuta sig i huvudet

Om man nu tror på att rekommendationer om särskilda restriktioner för äldre personer haft någon effekt, är det obegripligt varför man nu tar bort dem och påstår att det går an att bete sig som alla andra. En förklaring kan vara att många, kanske de flesta berörda har missförstått rekommendationernas karaktär. Rapporteringen i media under dagen har varit fylld av uttalanden av typen att det handlar om något slags befrielse av gamla människor. Man tycker att det varit orättvist att just de ska isoleras från sociala kontakter. Många menar att de har känt sig stigmatiserade, utpekade som något slags samhällsfara. De känner sig nu som fullvärdiga medborgare.

De här föreställningarna är absurda. För det första har det (bortsett från besöksförbud på äldreboenden) inte handlat om några förbud. Den som velat sätta revolvern till tinningen och trycka av har hela tiden haft sin fulla frihet att göra det. Det som myndigheten har gjort har varit att rekommendera att man inte gör det. För det andra lyckan över den upplevda befrielsen handlar ju faktiskt om att man trott att man tidigare inte fick spela rysk roulette men att nu är det fritt fram att göra det och därigenom sätta livet på spel.

Det är ju faktiskt så, att det av myndigheterna uttalade syftet med de särskilda rekommendationerna varit att ”skydda de gamla och särskilt sköra”. Sen kan man ju förstås reflektera över i vilken utsträckning detta har varit det verkliga motivet. Det har flera gånger skymtat fram att det verkliga syftet varit att skydda sjukvårdens kapacitet: På ett tidigt skede framhölls behovet att ”platta ut kurvan”. Lika många skulle bli lika sjuka, men epidemiförloppet skulle spridas ut över tid så att sjukvården hann med. Misstanken dyker upp att myndigheterna nu tycker att det finns så stor kapacitet i sjukvården att det går att släppa på flödet av insjuknade och mata fram fler till intensivvården och kyrkogårdarna.

 

 

måndag 19 oktober 2020

När kommer den första snön?

Sveriges Radio P4 Västmanland nyttjar flitigt de så kallade sociala medierna för interaktion med sin publik. Dagens fråga är "När kommer den första snön till Västmanlands län?" Flera gånger uppmanas publiken i radiosändningen att gissa rätt svar och att kommentera på radiokanalens sociala medier.

Sveriges Radio har en handbok för medarbetarna om hur sociala medier ska användas. Här ett par citat ur denna handbok:

Sociala medier ger oss verktyg att publicera nyheter och lyfta viktiga ämnen i dialog med publiken.

Få människor att engagera sig i, och sprida din journalistik.

Därute hotar regeringskris och extraval, USA närmar sig det viktigaste presidentvalet någonsin, en dödlig pandemi rasar i hela världen och till och med i Västmanland.


En inrättning för sinnessjuka

 Syster Ratched och miss Flinn i samtal om patienter som är "manipulatörer" (Ken Kesey, 1983, "Gökboet"; originalet "One flew over the Cuckoo's nest, 1962):

... en "manipulatör", miss Flinn, en människa som använder alla och envar för sina egna syften.

- Jamen ... på ett mentalsjukhus? Vad skulle han kunna ha för syften här?

- En massa saker ... En bekväm och bekymmersfri tillvaro till exempel; kanske en känsla av att ha makt och vara respekterad; ekonomisk vinning - kanske allt detta tillsammans. Ibland kan en sån där manipulatörs mål helt enkelt vara att splittra avdelningen för splittringens egen skull. Det finns såna människor i vårt samhälle...

- Men i allsindar, undrar den andra sköterskan, varför i hela världen skulle en människa vilja splittra avdelningen, miss Ratched? Vad för slags motiv ...?

...

- Men lilla miss Flinn, ni tycks glömma bort att det här är en inrättning för sinnessjuka.



fredag 16 oktober 2020

Fredagstjuven slog till

Samma chock idag som förra fredagen. Ingen Dagens Nyheter i lådan. Tidningstjuven tycks ha specialiserat sig på fredagar. Hen vill väl ha något att läsa över helgen. Trevlig helg bästa tjuv! Träffprocenten (procent av årets dagar hittills med DN i lådan på utgivningsdagen) är nu 66,4 procent.

SD-kommun följer Skinnskattebergs flaggpolicy


Det av Sverigedemokraterna styrda Hörby i Skåne har nu fattat samma beslut som S-styrda Skinnskatteberg om officiell flaggning. Det ska inte längre flaggas på kommunens flaggstänger med nationella minoriteters flaggor på deras högtidsdagar. Inte heller förstås med regnbågsflaggan under Prideveckan. Skinnskattebergs beslut, som nu får allt fler efterföljare bland SD-styrda kommuner, togs redan för två år sedan av den dåvarande kommunledningen som bestod av en koalition mellan Folkpartiet ("Liberalerna") och Sverigedemokraterna. Det nuvarande socialdemokratiska minoritetsstyret (som ju är beroende av SD:s passiva stöd) har inte lyft ett finger för att ändra beslutet.

Vestigia terrent.


torsdag 15 oktober 2020

Löfven under Damokles svärd

Efter den rekordlånga konstitueringen efter 2018 års val hade Stefan Löfven lyckats kuckla ihop en innovativ lösning: En koalitionsregering mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet kunde tillträda med stöd från Folkpartiet (”Liberalerna”) och Centerpartiet. De två stödpartierna fick i utbyte budgetsamverkan och ett antal av respektive partis hjärtefrågor inskrivna i det avtal som träffades mellan de fyra partierna. Till yttermera visso krävdes det ett passivt stöd från Vänsterpartiet, trots att regeringens explicita stödpartier fått inskrivet i överenskommelsen att Vänsterpartiet inte skulle få något som helst inflytande på den förda politiken.

Detta krav höjde förstås ytterligare konfliktnivån i svensk politik. Och skulle det senare visa sig, på ett sätt som flera gånger kommit att hota fyrpartikoalitionens ställning. Att Vänsterpartiet med sin partiledare Jonas Sjöstedt flera gånger lyckats placera Vänsterpartiet i den politiska utvecklingens själva centrum, och också lyckats påverka politiska beslut, måste betraktas som en stor bedrift. Han och partiet har trots den pariastämpel som de fyras gäng satt på partiet, lyckats visa Vänsterpartiets relevans.

En annan konflikthöjande konsekvens av fyrpartiöverenskommelsen är den avgrundsdjupa spricka som uppstått inom borgerligheten. Om man åtminstone ser till Moderaternas Ulf Kristersson har detta väckt ett nästan oresonligt hat gentemot regeringens stödpartier. De båda stödpartierna hindrade ju två gånger honom från att själv bli statsminister. Lille Ulf kan bekymrat lägga pannan i så många veck att han måste skruva på sig hatten och lova att han varje dag är beredd att störta regeringen. Kan han dessutom göra det på ett sätt som skadar Centern och Liberalerna, desto bättre.

I dagens situation är det två politikkomplex som hotar att leda fram till regeringskris: Det handlar dels om förändringar av arbetsrätten, dels om försöken att åstadkomma en ny utlänningslag. Men kriserna har varit många dessförinnan.

Oljebolaget Preems ansökan att kraftigt bygga ut bolagets raffinaderi i Lysekil var den senaste av dessa kriser. Denna kris hotade framförallt samarbetet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Många kommer väl ihåg hur Miljöpartiet under förra valperioden gång efter gång lät sig köras över av Socialdemokraterna. Det handlade om förbifart Stockholm, Bromma flygplats, Vattenfalls försäljning av tyska kolgruvor och inte minst införandet av den tillfälliga utlänningslagen (mer om det senare). Det var i flyktingfrågan som språkröret Åsa Romson gråtande påstod att flyktingströmmen måste stoppas för att det blev för jobbigt för landets miljöpartistiska kommunalråd.

Till alla lycka för Miljöpartiet drog Preem tillbaka sin ansökan. Beslutet uppgavs bygga på affärsmässiga skäl. Om detta är hela förklaringen eller om något partipolitiskt spel ligger bakom har jag ingen aning om. Inget sådant har emellertid kommit fram i den allmänna debatten.

Vänsterpartiet samlar oppositionen

Då var det annorlunda när en samlad opposition i riksdagen fick regeringen att hejda förslagen om privatisering av arbetsförmedlingen. Detta var en av Centerpartiets hjärtefrågor i den s k januariöverenskommelsen. Här visade sig för första gången Vänsterpartiets ledande roll. En ohelig allians bildades mellan Vänsterpartiet och högeroppositionen av moderater och kristdemokrater. För att vinna majoritet krävdes också Sverigedemokraternas medverkan. Vänsterpartiet har envetet förnekat varje form av kontakt med Sverigedemokraterna, men det förekommer uppgifter om att Moderaterna och/eller Kristdemokraterna haft kontakt med SD i frågan. Det är också svårt att komma ifrån det faktum att man aldrig skulle ha haft framgång utan SD:s medverkan. När politiker i andra sammanhang har hävdat att de ”bara lägger fram sina förslag och inte kan ta ansvar för hur andra röstar” har jag själv betraktat det som ett slags brännvinsadvokatyr.

Det var med andra ord ett okonventionellt och inte helt riskfritt grepp av Vänstern och Sjöstedt. Men det var framgångsrikt. Man stoppade förändringen av Arbetsförmedlingen; man slog en kil mellan Centern och regeringen; man gjorde det till den politiska öknen förvisade Vänsterpartiet relevant. Utan tvekan en bedrift.

Samma trick upprepades med bidrag till kommunerna, och kom att bli ett skarpt vapen i striden om arbetsrätten. En annan hjärtefråga för regeringens borgerliga stödpartier var en omformning av arbetsrätten. Flera undantag skulle göras från turordningsreglerna. Det skulle bli ”enklare och mindre riskfritt att anställa” och att sparka är man lockad att tillägga. I fackföreningsrörelsen har förslaget uppfattats som ett slag riktat direkt mot den svenska modellen, baserad på att regelverket bestäms av parterna i avtal och på maktbalans mellan arbete och kapital.

Redan i samband med regeringsbildningen deklarerade Vänsterpartiet att detta var en ”stoppfråga”. Om regeringen skulle lägga fram ett förslag i enlighet med januariavtalet var Vänsterns tolerans förbrukad. Man avsåg att ställa misstroendefråga mot statsministern och därmed hota hela regeringen.

Det som kunde ha varit ett problem var förstås att högern och högerextremisterna egentligen gillade förslaget. De är förstås för en antifacklig politik och en förskjutning av maktbalansen till kapitalets förmån. Icke desto mindre förklarade såväl Moderaterna som Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna på ett tidigt skede att de skulle stödja en sådan misstroendeförklaring. Och då vore det ajöss med regeringen Löfven.

Moderaterna har vacklat. Lille Ulf har gjort ett sällsynt inhopp i rollen som ”den vuxne i rummet” och menat att man inte kunde rösta emot ett sakpolitiskt förslag som man egentligen gillade. Men det höll bara i någon vecka och Moderaterna var snart tillbaka i sin tidigare inställning att rösta för misstroende.

Vänstern å sin sida har bestämt hävdat att syftet med aktionen inte var att avsätta regeringen, utan bara att tvinga den bort från idén att omreglera arbetsrätten i den riktning som Centern och ”Liberalerna” ville. Men Moderaternas hat mot dessa i deras ögon förrädiska partier synes vara starkare. De förrädiska borgerliga har dessutom försökt höja insatsen för att hindra Löfven från att backa. Enligt januariavtalet ska förslaget drivas som lagstiftning om inte arbetsmarknadens parter lyckas förhandla fram en egen lösning. Skulle det bli så skulle Centern och ”Liberalerna” acceptera den framförhandlade lösningen och inte längre kräva lagstiftning.

Överenskommelsen innebar att en utredning skulle tillsättas. Samtidigt ströks det under att om parterna inte kommer överens ska ”utredningens förslag genomföras.” Dagsnoteringen i ”Liberalernas” och ”Centerns” tolkning är att utredningens lagförslag ordagrant ska bli lag. Lite originellt är dock detta, eftersom t ex traditionell remissbehandling då inte blir annat än ett kraftfullt slag i luften. Att en statlig utredning skulle bli lagstiftare är sannerligen en innovation i statsskicket. Men så blir det alltså om inte arbetsmarknadens parter kommer överens. Och de har nyligen strandat förhandlingarna. När detta skrivs meddelas att förhandlingarna ska återupptas, men bara för en dag. Detta blir i så fall regeringen Löfvens spindelvävstunna livlina. I morgon, fredag vet vi kanske om livlinan höll.

Hur stryktåligt är Miljöpartiet?

Huvudsakligen på grund kriget i Syrien kom det hösten 2015 160 000 flyktingar över den svenska gränsen. Mottagandesystemet sviktade. Det gällde att på något sätt skaffa tak över huvudet för flyktingar som till stor del till fots vandrat genom Europa. Stora grupper i det svenska folket ”öppnade sina hjärtan” som Fredrik Reinfeldt en gång uttryckt det. Slagordet för dagen var ”Refugees welcome”. Statsministern Stefan Löfven sa i ett berömt tal på Medborgarplatsen i Stockholm ”Mitt Europa bygger inga murar.”

Men extremhögern skränade. Sverige höll på att invaderas av muslimer och terrorister. Välfärdsstaten skulle komma att braka ihop. Och regeringen gav efter för denna uppjagade opinion. Bara två månader efter talet på Medborgarplatsen meddelades att nu måste utlänningslagstiftningen stramas åt. Flyktingar skulle på olika sätt avskräckas från att komma till Sverige. Det var inte längre tal om permanenta uppehållstillstånd för dem som beviljats asyl. Möjligheterna till familjeåterförening skulle också inskränkas. Det skulle bli oattraktivt att fly till Sverige. Motivet var, påstod regeringen, att det behövdes en ”andningspaus”. En tillfällig lag stiftades som skulle ersätta utlänningslagen. Denna tillfälliga lag trädde i kraft vid halvårsskiftet 2016 och skulle gälla till den 19 juli 2019. Sen skulle man återgå till den gamla utlänningslagen. Då hade det så att säga andats färdigt och språkröret och vice statsministern Åsa Romson (MP) hade gråtit färdigt.

Men icke sa Nicke. Inför upphörandet av den tillfälliga lagen gick regeringen ut med förslag om en förlängning av de tillfälliga bestämmelserna. De skulle nu gälla till halvårsskiftet 2021. Och så blev det. Eftersom det inte var rimligt med fem års andningspaus ändrades argumentationen. Nu skulle den tillfälliga lagen med dess drakoniska restriktioner gälla till dess EU lyckats åstadkomma en mer rättvis fördelning mellan medlemsstaterna av de flyktingar som lyckats ta sig till Europa.

Sommaren 2019 tillsattes en parlamentarisk kommitté med uppgift att utarbeta förslag för invandringspolitikens framtid. Syftet var förstås att man inte två år senare skulle tvingas återvända till den äldre generösa flyktingpolitiken. Fortfarande fanns väl det fåfänga hoppet att EU skulle lösa frågan. Det visade sig förstås omöjligt. När EU-kommissionären Ylva Johansson i början av hösten 2020 la fram kommissionens förslag visade det sig att solidaritet nu omdefinierats. Solidaritet med flyktingarna var det förstås aldrig frågan om. Däremot skulle medlemsstater som vägrade ta emot flyktingar få visa sin solidaritet med de övriga på annat sätt. Till exempel föreslogs att Ungern skulle få sköta utvisningarna.

I ungefär samma veva la den parlamentariska kommittén fram sitt förslag. Nu föreslogs att den tillfälliga lagens restriktioner skulle permanentas: endast tillfälliga uppehållstillstånd skulle beviljas och för att återförenas med sin familj krävdes det att man var höginkomsttagare. Förmodligen under intryck av att högerextremistiska Sverigedemokraterna släppts in i policyprocessens värme ändrade sig argumentationen igen. Nu var det inte andningspaus eller väntan på EU som var skälet till ett flyktingstopp. Nej nu var det de påstådda misslyckandena i integrationen av tidigare invandrare som var skälet. Konsekvenserna påstods vara dramatiska. Svenska städer och förorter hade förvandlats till krigszoner terroriserade av skjutgalna gäng (av invandrarungdom får man förmoda).

Hos Socialdemokraternas regeringspartner Miljöpartiet var kommitténs förslag ett rött skynke. Minnet av tidigare överkörningar och Romsons tårar väcktes till liv. I kommittén skrev MP:s representant en amper reservation där det framgick att bara ett fåtal av de lagda förslagen tillstyrktes av partiet. Hur skulle det kunna bli en regeringsproposition av detta när koalitionspartierna intog radikalt motsatta ståndpunkter?

MP höjde så insatsen och krävde att bara de förslag som S och MP var överens om skulle skickas på remiss. Den öppna konflikten och kanske regeringskrisen skulle därigenom tidigareläggas. ”Det ordnar sig nog, vi brukar komma överens”, sa ansvarig minister, lille Morgan Johansson (S). Och det gjorde man. MP fick lägga sig och hela utredningen skickades på remiss, men med tillägg av några punkter som gick i Miljöpartiets riktning. I det stora hela kan dessa tillägg bara marginellt påverka framtida flyktingströmmar.

Men lille Morgan och det nya språkröret och vice statsministern Isabella Lövin kunde stolt meddela att nu hade man kommit överens. Miljöpartiets tillägg var en stor framgång för de flyktingvänliga. Också högeroppositionen friserade resultatet och menade att nu öppnades portarna på vid gavel för en ny flyktingvåg. Sossarna hade gett upp för Miljöpartiet och gatorna skulle fortsätta att färgas av blod från de kriminella gängens maskingevärsuppgörelser.

Varken lille Morgan, vice statsministern eller högeroppositionen har rätt. Krisen har bara skjutits upp. När remissbehandlingen är över och det ska skrivas en proposition till riksdagen måste regeringen enas. Om Miljöpartiet inte ska låta sig köras över igen och nästa kvinnliga språkrör gråta en skvätt, återstår bara att lämna regeringen och sagan om Stefan Löfven som statsminister är över.

Är det bara partipolitiskt tjafs?

Titt som tätt dyker i såväl den mer seriösa diskussionen som i högerns buskagitation upp klagomål om att politikerna och partierna bara tjafsar utan att egentligen bekymra sig om sakfrågorna. Istället för att söka lösningar på miljöproblem, finansiering av välfärdstjänster, anställningstrygghet och ”flexibilitet” på arbetsmarknaden, invandrings- och integrationsproblem ägnar sig politikerna åt att manövrera sig in i så gynnsamma positioner för dem själva som möjligt.

Statsvetare har länge observerat att politikers och partiers drivkrafter syns vara av två slag. Dels drivs de av programmatiska mål; det viktigaste är att man får genomföra sin egen politik. Dels drivs de av positionsmål; det gäller att uppnå mäktiga positioner som att få så många röster som möjligt eller att få sitta i regeringen. Det har också funnits en diskussion om vad som är viktigast: Att förverkliga det sakpolitiska programmet eller att få fina och mäktiga jobb. Amerikanen Anthony Downs som med sin bok ”An economic theory of democracy” (1957) var en föregångare i den här diskussionen tyckte att det var löjligt att sakpolitiken skulle betraktas som viktigast. Självklart var politikerna i första hand ute efter makt. Olika frågor och ståndpunkter var bara medel som användes för att uppnå detta mål.

Senare forskare har vänt på steken. För svenskarna Gunnar Sjöblom (”Party strategies in a multiparty system” 1968) och Leif Levin (”Ideologi och strategi: svensk politik under hundra år” 1984) var positionsmålen istället medel för att uppnå de programmatiska målen. Utan bra positioner var det omöjligt att driva igenom sitt eget program.

Det må vara hur det vill med frågan om vad som är partiernas yttersta mål. Det kan dock med visshet slås fast att utan sakpolitiska ståndpunkter och utan att sträva efter maktpositioner kan ett parti inte driva politik över huvud taget. Kanske har positionsmålen, ”taktiserandet” och manövrerandet kommit att bli särskilt betydelsefulla i det osäkra politiska landskap som vuxit fram i Sverige efter 2014 års val, när inget av de i svensk politik traditionella blocken kunnat mönstra en majoritet efter att det högerextremistiska partiet Sverigedemokraterna blivit balansparti. Enda möjligheten att återgå till en mer programorienterad politik är att SD förvinner eller åtminstone förlorar sin balansposition. Här kan vi bara hoppas på och sträva efter att väljarna tar sitt förnuft till fånga.

Damokles svärd

Hovmannen Damokles hos kung Dionysios i Syrakusa fick under en fest prova på att sitta på tronen. Över honom hängde i ett tagelstrå ett skarpslipat svärd. Damokles insåg, likt får man förmoda Stefan Löfven, att det inte bara är kul att regera. Det kan vara farligt också.


Damokles svärd av Richard Westall (1812). Bilden är beskuren.


måndag 12 oktober 2020

Hur har det gått med handlingshjälp till 70-plussare i Skinnskatteberg?

När coronapandemin bröt ut i våras var det flera kommuner som hjälpte till att ordna handlingshjälp åt 70-plussare och andra riksgrupper. Så icke Skinnskattebergs kommun. Här överläts uppgiften utan vidare kommunala insatser på en facebook-grupp. När jag lanserade tanken på att kommunen skulle kunna påta sig ansvaret fick jag ilskna svar från kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S). Det behövdes minsann inte. Skinnskattebergsborna var inte fler än att alla kände alla (drygt 4 000 min anmärkning). Till skillnad från i storstäderna tog de dessutom hand om varandra.

Som vi alla vet är pandemin inte över. Vi har just haft ett nytt stort utbrott i Västmanlands län med insjuknandesiffror i klass med hur det såg ut i våras i mars - april. Och 70-plussare är fortfarande riskgrupp (d v s de riskerar att dö om de smittas). Det kan därför vara intressant att se hur det fungerar med handlingshjälpen. Utan handlingshjälp får de utsatta äldre själva gå i affären och riskera att smittas.

På kommunens hemsida hänvisas det till corona - skinnskatteberg, som väl är den hjälpgrupp som kommunalrådet hänvisade till. Om man följer länken från kommunens hemsida kommer man till denhär sidan: