torsdag 30 juni 2011

Noll och noll är noll

Trafiken står för en stor del av utsläppen av växthusgaser. En ökning av kollektivtrafiken på privatbilismens bekostnad skulle därför vara ett viktigt bidrag till klimatpolitiken. Branschföreningen Svensk Kollektivtrafik med Västmanlands lokaltrafik (VL) som medlem har därför bestämt sig för att fördubbla kollektivtrafikens marknadsandel. VL är nästan sämst i landet när det gäller marknadsandel. Stora områden på landsbygden saknar helt kollektivtrafik. Där blir det lätt att fördubbla. Annars gäller det att konkurrera med bilen. Inte ens när det gäller priset är VL konkurrenskraftigt.

Kollektivtrafikens marknadsandel är i Västmanlands län 9,2 procent. Riksgenomsnittet är mer än dubbelt så högt – 23,8 procent. Av 20 länstrafikbolag kommer VL på 17:e plats. Här skulle det verkligen behövas insatser för att öka marknadsandelen. Om man ser på min egen kommun – Skinnskatteberg – är det ett hyfsat utbud i stråket för buss 500. En buss i princip varje timme åt vardera hållet – Köping respektive Fagersta – finns att tillgå för centralorten och byar som Kärrbo, Laggarbo, Uttersberg, Västanhed, Karmansbo och Bernshammar. Det är mycket bra för att vara på landsbygden.

Men sen blir det sämre: Färna, Bysala och Riddarhyttan har tillgång till något halvdussin dagliga bussturer. Byarna i Baggådalen saknar helt kollektivtrafik. Där blir det enkelt att fördubbla marknadsandelen. ”Noll plus noll är noll. Noll, noll, noll, noll, noll” som Peps Persson sjunger i ”Falsk matematik”.

Bilen är snabb och bekväm och åker när och vart man vill. Om bussen finns måste man passa tider, gå till hållplatsen (vi har 1300 meter till busshållplats i Västanhed), vänta ibland i otjänlig väderlek. Privatbilismen har med andra ord en formidabel konkurrensfördel. De flesta upplever resa med egen bil som en belöning och de flesta upplever resa med kollektivtrafik som en bestraffning. Enda chansen är att konkurrera med priset. Om det vore rejält billigare att åka med bussen skulle kanske bilen få stå. Hur är det med prisskillnaden:

Vi har 30 kilometer till Köping. Bussbiljetten kostar 70 kronor. Om man räknar med 20 kronor per mil som rörlig kostnad med bilen (det är generöst – minns jag inte fel räknar Skattverket med 18:50) blir det 60 kronor för samma resa. Bussen är alltså 10 kronor dyrare. Om vi är två som åker kostar bussen 140 kronor och bilen fortfarande 60 kronor. Med de konkurrensförhållandena åker ingen frivilligt med bussen. Kvar på bussen blir bara de som är tvungna.

Man undrar stillsamt hur beslutsfattarna har tänkt. Om du nu har gjort det. Konkurrensförhållandet försämras ytterligare av att trafiken – även på den utomordentliga buss 500 glesas ut (utom morgon och kväll) – på sommaren. Mitt på dan är det bara en buss varannan timme. Om det nu är mindre behov på sommaren – så måste det väl gälla tiderna för arbets- och skolpendling, vilket borde leda till utglesning på morgon och kväll. Hur har de tänkt här? Om de nu har gjort det.

Sveriges tredje sämsta länstrafikbolag tror sig med andra ord kunna fördubbla kollektivtrafikens marknadsandel genom att ta bort bussturer och ha en prispolitik där det är dyrare att åka buss än bil. Hur har de tänkt? Om de nu har gjort det.

Kanske finns svaret på central nivå. Det finns en särskild webbplats för fördubblingsprojektet. Där ställs frågan hur målet ska nås. Svaret är inte mindre än tolv projekt. Några exempel är ”Harmonisering av definitioner och begrepp”, ”Avtalsprocessen”, ”Kunskapslyftet” och ”Statistikportalen”. Man undrar i sitt stilla sinne hur sådana projekt ska kunna förbättra kollektivtrafikens konkurrenskraft. Hur har de tänkt? Om de nu har gjort det.

Det är riskabelt när statsmakten, myndigheter och myndighetsliknande organisationer driver en propaganda (rädda klimatet – fördubbla kollektivtrafiken) som för alla framstår som orealistisk och utan åtgärder för att förverkliga politiken. Att det till och med kan vara farligt visar historien. Folk är inte så dumma att man i ett längre tidsperspektiv kan mata det med blå dunster och tom luft.

Det finns en historia om Sovjetunionen som ett tåg. På 20-talet tuffade tåget fram i god fart. Under de kommande decennierna elektrifierades och byggdes järnvägarna ut. Det gick undan! Men så kom Bresjnevtiden. Tåget kördes in på ett stickspår. Gardinerna drogs ned och man gungade vagnarna för att få en illusion av rörelse. Men så småningom upptäckte passagerarna att tåget faktiskt stod stilla!


söndag 26 juni 2011

Dokumentation från midsommar 2011


Julian och hans mamma kom på måndagen med tåget till Köping. Att studera tågen vid Köpings station, inte minst bommarna som fälldes ding-dång ding-dång var en stor upplevelse. Julians pappa kom med bil på tisdagen och hela familjen var i Västanhed till dagen efter midsommardagen (annandag midsommar - finns det?). På själva midsommarafton kom också Linnea och hennes mamma. Här är bilddokumentation från veckan och midsommarfirandet. Midsommarfirandet ägde rum på badplatsen där gungorna och rutschbanan också är viktiga attraktioner. Tyvärr inte på bild den här gången. När Julian åker i rutschbanan föregås det av varningsropet "Akka här komme Jujan!". Linnea var mycket fascinerad av musiken och ringdansen och vandrade helt sonika mellan dragspelaren och fiolspelaren (finns på bild).

Det dagliga kvällsdoppet med stor båt och liten båt


I sandhögen med traktor, lastbil, spadar och hinkar

Linnea och musikanterna

Mot ringdansen!
Julian i Hedströmmen

söndag 19 juni 2011

Klart för midsommar: Från fisk till kaka

Vi har varit nere i strandkanten och knipsat lite pors som vi sedan repat bladen av och lagt på brännvin. Det blir ett utomordentligt fiskbrännvin klart till midsommar. En inventering av förråden visar att det nu finns en hel del essenser i margarinlådan. Ordnade efter dimensionen fiskbrännvin - kakbrännvin ungefär så här:

  1. Pors (nytt och lite kvar sen förra året)
  2. Granstrunt
  3. Enbär (köpekrydda)
  4. Citronskal
  5. Renfana
  6. Karibacka
  7. Julakvavit (kummin, anis, apelsinskal och honung)
Klassificering i fisk och kaka uppfanns under ett forskningsprojekt inom EU:s femte ramprogram. Det handlade förstås inte om brännvin utan om något helt annat. Men viktigt i sammanhanget var inslagen av riktigt gammaldags EU-byråkrati och politisk korrekthet. Det ledde till en rad tröttande möten över hela Europa. Sedan Jan Erling från Oslo nästan drabbats av en whiplash-skada under en manifestation i Heidelberg (huvudet föll snabbt ned när han somnade) bestämde vi oss för att lätta upp det hela med ett parallellprojekt: Jämförande europeisk akvavit. Det blev t ex genever i Nederländerna, Malteserkreuz i Tyskland, Stockholmsakvavit (kummin och johannesört) i Sverige och Linieakvavit i Norge. I Aten var det svårt att hitta något. Vi prövade Metaxa (en starkt söt folkkonjak). JE myntade då uttrycket "Fyratusen år av civilisation och de har inte åstadkommit ett bättre brännvin!".

Ett huvudresultat var klassificeringen i fisk och kaka som följer vad snapsen passar till. Till kaka passar sprit med blom- eller fruktsmak, som åstadkoms antingen genom kryddning med frukter, bär eller blommor eller genom destillat av frukt- eller bärmäsk (t ex Grappa i Italien eller Slivovic i Jugoslavien). Blommor kan ibland innehålla bitterämnen som gör att de går till fisk, men även riktigt beska saker som malörtsbrännvin har faktiskt en liten kak-artad blommighet.

I förrådet (se listan ovan) finns huvudsakligen fiskbrännvin även om karibacka och renfana har just denna svaga blommighet. Julakvaviten kunde man kanske tänka sig till kaka tack vare dess sötma. En specialare som för tillfället inte finns i lager är citrusfrukter (utom just citron) som pomerans och apelsin som går utomordentligt bra till choklad.

Sen ska man väl inte sticka under stol med att det finns en genusdimension på det här. Fisksnapsarna är manligare medan kaksuparna är mer av fruntimmersbrännvin.

Jojomensan.

söndag 12 juni 2011

Linnea hälsar på

Linnea och hennes mamma har varit på besök över helgen. Vi började med en promenad till badplatsen. När vi kom fram utbröt en åskskur och alla andra badgäster gick hem. Men vi inväntade bättre väder i damernas omklädningshytt.

I badhytten

Sen blev det bada av. Linnea höll sig till sin mamma som doppade sig med Linnea i famnen. Varje gång hon kom ner i vattnet utbrast Linnea "Oj!". Det var inte särskilt kallt, kanske 20 grader, men en avsevärd skillnad mot badbaljan hemma. Det var Linneas första utomhusdopp någonsin. Efter badet tar vi igen oss på bänken:

Efter badet

Hemma ägnade vi oss åt gångövningar och att plocka ur och i leksaker i leksakslådan i Lillevilla. Allt i allt en trevlig helg.

Leksaker plockas ur och i


Karibackabrännvin

Idag kryddar vi vårt brännvin med rölleka, eller karibacka som vi säger i Västmanland. Enligt litteraturen ska det bli ett brännvin med spännande egenskaper

Röllekan är enligt folklivsinstitutets dialektarkiv i delar av Västmanland känd under namnet karibacka (Karin i Backen). Särskilt omnämns den som brännvinskrydda från Heds socken: "Från Heds socken i Västmanland finns en uppgift om karibackebrännvin, vilket ska intas mot värk – 'Ett par supar hjälper'".

Syrén (1995) är översvallande i sin beskrivning av smaken: "Garantier finns det naturligtvis inte plats för här, men om så hade varit fallet, skulle jag säga: resultatet blir garanterat lyckat och allmänt gillat...Njut detta goda brännvin, smuttvis och rumstempererat". Syrén framhåller också att det blir en kryddstark blandning. Klassikern Sandklef (1961) håller med: "Man bör vara försiktig med rölleka. 5 % essens till 95 % brännvin räcker."

Sjögren (1997) som forskat i äldre källor är mer tveksam. Styrkan kan få konsekvenser. Till dessa hör de rent medicinska:

"Dansken Simon Paulii som var professor i kirurgi, anatomi och botanik vid Københavns universitet, skriver i sin Flora Danica (1648) till och med om en man som fått näsan avhuggen att en läkekunning bode satte den på igen med ett förband av röllekor som var 'støtte uti rød Viin'. Följden blev att nåsan växte fast utan att ärret blev särskilt märkbart."
Linné uppges också ha menat att dalkarlarna blev "galna" vid ivrig förtäring av röllekekryddat öl. Röllekan är en av de örter (vid sidan av röd flugsvamp) som ibland uppges ligga bakom vikingarnas bärsärkagång.

Spännande!

Referenser
Sandklef Albert 1961 30 sorter kryddat brännvin Stockholm: Fabel
Sjögren Bengt 1997 Brännvinskryddor i skog & mark Stockholm: Norstedts
Syrén Gunnar 1995 Att krydda brännvin Borgholm: G Syrén

Druckit karibackabrännvin?

söndag 5 juni 2011

Det er et yndigt land

Lillebror Danmark har nationaldag idag den 5 juni. Danmark är ett av ett antal små europeiska länder som har rykte om sig att vara gemytligt, pittoreskt, frihetligt och allmänt trevligt. Andra länder i kategorin är t ex Nederländerna (träskor och väderkvarnar), Schweiz (gökuret) och Österrrike (joddling och Lederhosen). De skiljer sig där starkt mot Sverige som i samma berättelse är ett ofritt land styrt av byråkratiska regleringar, en storebrorsstat som styr och ställer med allt i livet (i Danmark är Sverige känt som landet där de har cykelhjälm när de sover), och sist men inte minst Jantelagen.

Det mesta är mycket mer byråkratiskt och reglerat i Danmark än i Sverige. Intresseföreningen "Svenskar Andra Sidan Sundet" ställde en webbfråga: "I vilket land tycker du att det är mest byråkrati?" 74 procent svarade Danmark och 26 procent Sverige. Särskilt mycket regleringar är det för utlänningar och i synnerhet muslimer som är speciellt illa sedda i Danmark, där ett främlingsfientligt och rent ut islamofobiskt parti är ett av landets största och har stort inflytande i politiken. Danmark för också med iver krig mot ett antal muslimska länder.

Förmodligen är det så att frihets- och gemytlighetsryktet kommer sig av att sprit, knark och tobak är lättåtkomliga och att inga myndigheter lägger sig i om medborgarna lever osunt. Detta tar sig uttryck i en avsevärt lägre medellivslängd i Danmark än i jämförbara europeiska länder. Medellivslängden är 78,4 år vilket bara räcker till en 23:e plats då man jämför med de 30 OECD-länderna.

Och glöm inte att det var den danska staden Nykøbing Mors som Aksel Sandemose i boken "En flykting korsar sina spår" kallade Jante, och där Jantlagen gällde.

Men idag är det Grundlovsdagen och fest. För att fira det lyssnar vi på en fin instrumental version av den danska nationalsången.

onsdag 1 juni 2011

Bondeoffer satte fart på nättrafiken

I höstas utkom den uppmärksammade boken "Den motvillige monarken" där snusk och skändligheter i kretsen kring snillet Bernadotte avslöjades.

Det har nu framkommit att en i kretsen - godsägaren Anders Lettström från Upplands Väsby - genom kontakter med den organiserade brottsligheten gjort ett mörkläggningsförsök. Snillet Bernadotte har tagit avstånd från försöket och pekar ut Lettström som omdömeslös och att han förlorat förtroendet för Lettström.

Den här händelseutvecklingen har satt en väldig fart på nättrafiken tack vare det inlägg jag tidigare skrivit där Anders Lettströms pappa, kärleksgudinnan Afrodite och förre förrädaren Karl Kilbom spelar viktiga roller.

Sajten fick i maj inte mindre än 1.814 (i april 547) besök varav 1.623 (382) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,15 (1,58) och genomsnittlig tid per besök 19 sekunder (73). Regelbundna besökare kom från Sverige, Finland, Norge, Storbritannien, Tyskland, Danmark, Brasilien, Spanien, Nederländerna, Belgien och USA; ströbesökare från Australien, Canada, Chile, Hongkong, Italien, Luxemburg, Malta, Polen, Slovakien, Taiwan, Turkiet och Österrike.

I topplistan över mest lästa inlägg kommer förstås inlägget om kärleksgudinnan Afrodite i topp:

  1. Berättelsen om vad monarkin har betytt (2:a)
  2. Valborgsresa till Stockholm (ny)
  3. En dröm som blev sann: Takfläkten (ny)
  4. Helvetets sjunde krets i Kärrgruvan (4:a)
  5. Upp och ner? (ny)
  6. Granstrunt (ny)
  7. Svensk skolpolitik: Full back mot framtiden (5:a)
  8. Skinnskatteberg på bottenplats på arbetsgivarlista (ny)
  9. Göken är här! (ny)
  10. Vem ska man rösta på? Gör ett test! (8:a)