Riksdagsmän från Färna (och Munktorp)

Jag har tidigare skrivit om riksdagsledamoten Sven-Erik Österberg (s) från Färna bekant för sin aktiva roll i avsättningen av Håkan Juholt. Men Sven-Erik är inte den förste riksdagsmannen från Färna.

Under tidigt 1800-tal representerades den grevliga ätten von Hermansson i adelsståndet av greve Carl Johan von Hermansson, patron på Färna bruk. Greven var en i olika avseenden intressant figur. För det första kan noteras att det finns en statsvetenskaplig anknytning. Carl Johans farfarsfar Johan Hermansson utnämndes nämligen 1717 till eloquentiae et politices professor Skytteanus. Johans barn adlades tack vare pappas insatser. Så efter det var det von Hermansson som gällde. Förekommer det fortfarande att professorers barn adlas?

Carl Johan ihågkommes i sin politiska gärning framförallt för de förslag han starkt förespråkade i riksdagen för att lösa vad som idag skulle ha uppfattats som problem med pensionssystemet: Gamla och orkeslösa som inte längre kunde delta i produktionen borde avlivas. Se där Fredrik Reinfeldt en radikalare lösning på problemen i pensionssystemet än att arbeta till 75 år! Eller är det månne sak samma?  Det har då funnits lugubra representanter för Färna bruk i riksdagen.

Carl Johans son Carl Fredrik von Hermansson som var den siste greven von Hermansson tycks ha varit mer av en tjuren Ferdinand. Så älskade han ängen ned mot sjön från herrgården att han där låt uppföra ett mausoleum av slaggsten. Där skulle han efter sin död 1906 vila. Mausoleet var ritat av Lars Israel Wahlman som också ritade bland annat Tjolöholms slott, Engelbrektskyrkan och Skurubron. Grevens aska fick ligga kvar i mausoleet till 1927 när den flyttades till Gunnilbo kyrka. Men mausoleet finns kvar för att påminna oss om grevarna von Hermansson.

Sven-Erik Österberg, som föranledde denna betraktelse, bor ju sen länge i Färna, men har egentligen sina rötter i Munktorp. Andra kända politiska profiler som Munktorp har producerat är centerpartisten Fredrick Federley (a k a Ursula) och den frisinnade politikern Carl Gustaf Ekman, statsminister 1926-28 och 1930-32, men mer känd som mannen som gav vågmästarpolitiken ett ansikte.

Von Hermanssons mausoleum