Tittigate: Dag tre och fyra. Del 2 - ”Säkerhetsskyddets” smutsiga roll i arbetsrätten

Det jag tidigare skrivit om ”säkerhetsskyddets” roll i Tittigate-härvan visas mer och mer.

Detta att man helt utan styrning, och med väldigt vaga uppfattningar om vad lag och kommunala förordningar säger, godtyckligt använder säkerhetsklassning och säkerhetsskyddsprövning som ett vapen - ett verktyg i den maktkamp bristen på klar organisationsstruktur manar fram. 
Det handlar alltså inte om att skydda det som säkerhetsskyddslagen och -förordningen skall ge verktyg att skydda, hot mot Sveriges säkerhet, utan att det utomordentligt gummiartade mandat ansvariga tjänstemän använder utnyttjas till systematiska trakasserier och arbetsrättsligt helt förkastliga kampanjer.

Kommunens förre säkerhetsskyddschef vittnade på onsdag förmiddag och bekräftade, förmodligen utan att själv vara medveten om saken, hur återkallande av säkerhetsgodkännande använts på ett rent godtyckligt sätt.
Inte för att undanröja hot mot Sveriges säkerhet utan för att, på dåvarande tekniska chefens begäran, utestänga flera kritiska medarbetare från verksamheten.

Motiven var disciplinära och inte i sig föranledda av någon säkerhetsrisk.
Man motiverar det indirekt med att en anställd som missköter sitt arbete i förlängningen kan bli utsatt för yttre påtryckningar och därmed utgöra en risk för Sveriges säkerhet.
En logisk följd av sådant resonemang är naturligtvis att ingen går säker.
Sexuell läggning, politisk ställning, ungdomsförsyndelser, fritidsintressen, familje- och vänskapsband - allt kan anföras mot dig.

Och i den processen kan du aldrig få rätt eftersom den i alla detaljer är hemlig för alla utom säkerhetschefen. Bara det att du berättar för någon att du säkerhetsprövats kan innebära att du är en säkerhetsrisk.