Grattis Avesta på hundraårsdagen

I år är det 100 år sen Avesta upphöjdes till stad (egentligen hade stadsprivilegier redan utfärdats redan 1641, men de drogs in 1688 på grund av kritik från konkurrerande närbelägna städer). Hundraårsminnet uppmärksammas i årets Avesta Art-utställning, som egentligen är två: ”Festen” och ”Presenten”. Staden är ju intimt förknippad med järnverket som sådant. Det finns därför illuminationer av olika delar av den fantastiska byggnaden och dess maskineri, och i dolda högtalare pågår ständigt ljud av järnets bearbetning. Utställningsdelen ”Festen” är sparsmakad med ett litet antal verk. I utställningsdelen ”Presenten” finns verk inlånade från tre andra bergslagskommuner – Fagersta, Nora och Smedjebacken.

Smedjebacken representeras förstås av Johan Ahlbäck. Men urvalet är en besvikelse för oss som väntat oss hans praktmålningar med glödande järn och svettiga kroppar – en stil som bär prägel av socialrealism. Istället finns vad som kallas ”memorabilia”, några skisser, och texter med bröllopstelegram m m. Den som vill se glödande järn får nöja sig med Bo Ek som ju ingår i de fasta samlingarna.

Allmänt känns årets Avesta Art tunnare än tidigare upplagor. Men nog ger Bo Eks målningar kraft (se nedan), och Sonja Nilssons ”Korridoren” är ju lika läskig som vanligt.

Årets skärgårdsö: Ridön

Idag har vi tillsammans med Linnea varit på Ridön i Mälaren. Resan gjordes med den supersnabba M/S Örnungen (38 knop). På ön badades det och intogs medhavd matsäck. En fin dag i inre Mälarens skärgård. Drygt 30 grader varmt. Så nu är man urlakad.

M/s Örnungen vid Färjkajen i Västerås

Här jävlar går det undan. Staden försvinner i fjärran.

Linnea på väg i badet

Tjejer på bryggan i väntan på hemfärd

Där kommer Örnungen. I en hisklig fart.

Hjalmar och vår Herre

Flera år i rad har vi varje sommar åkt iväg till Sunne för att besöka Västanå teater. Det som presenterats där – bland annat dramatiseringar av flera verk av Selma Lagerlöf – är stora konstverk. Men samtidigt vet vi nu hur de Stinnerbornska penseldragen ser ut, och vill gärna se något annorlunda. Det ska heller inte stickas under stol med att det är långt till Sunne.

Vi har många gånger haft anledning att passera Stadra teater vid sjön Grecken mellan Gyttorp och Grythyttan. Kunde det vara ett alternativ? Närmare att åka är det under alla omständigheter. Igår slog vi till. Stycket som gavs var ”Hjalmar och vår Herre” av Ylva Eggehorn.

Affisch av Ted Ström

I centrum står Hjalmar Bergman. Av skrivkramp och äktenskaplig leda har författaren rest till Berlin. Året är 1928. Här har han för avsikt att med hjälp av konjak, kokain och småpojkar återvinna livs- och skrivlusten. Som av en slump visar SVT just nu den fantastiska serien ”Babylon Berlin” som just utspelar sig i samma dekadensens huvudstad i slutet av 1920-talet. Vi påminns också om ”Cabaret”.

Hustrun och familjen som är ekonomiskt beroende slår sig samman med författarens tidigare romanfigurer, som ju för sin själva existens är beroende, för att återföra Hjalmar till ordningen. Här får vi t ex möta Julia Swedenhielm, chefen fru Ingeborg och juden Joe Meng. De två senare får faktiskt rent fysiskt ihop det i pjäsen.

Pjäsens vändpunkt kommer dock när pederasten Oscar Wilde av någon anledning dyker upp på hotellrummet i Berlin. Han förmår Hjalmar Bergman att följa med till Neapels katakomber för att adoptera en anonym övergiven själ, vilket också av någon oklar anledning ska vara till nytta och glädje för den desillusionerade författaren.

I Neapel snuddar vi också helt hastigt vid Dante Alighieri i och med snabba visiter i såväl Inferno som Purgatorio. Emellertid återvänder Bergman, efter en mellanlandning i Berlin till Paradiso, som visar sig vara beläget i Stadra i Bergslagen. Där blir det till slut snurr på pennan igen.

Formatet är närmast ett slags nummerrevy. Sång- och musiknummer varvas med talade scener. Musiken är i flera fall spatio-temporalt adekvat (sic!). Vi får höra Marlene Dietrichs succénummer ”Ich bin von Kopf bis Fuβ auf Liebe eingestellt” och ”Ich hab noch einen Koffer in Berlin” (den senare illustrerar resan från Neapel via Berlin till Stadra; Bergman har faktiskt en koffert kvar på rummet i Berlin.) Ett annat praktnummer är ”Das gibt nur einmal.” Jules Sylvains ”Jag vet ett litet hotell” fick delar av publiken att tro att de befann sig på ”Allsång på Skansen”. Vilken funktion George Formbys ”When I’m cleaning windows” fyller i intrigen är mera oklart.

De musikaliska höjdpunkterna är förstås fyra stycken av Kurt Weill. Däribland ”Alabama song” (som tyvärr fått en egendomlig svensk text där månen inte lyser över Alabama utan över Grecken). Och så med självklarhet ”September song”.

Riktigt vad vi ska lära oss av pjäsen blir inte helt klart. Men vad som däremot är klart är att med”September song” är mycket förlåtet.

Den f d ladugård vid Stadra herrgård där teatern är inrymd

Doris, 6 år

Doris har fyllt sex år vilket bl a firats med några dagar i Västmanland.

Flicka med schersminer

Med hjälmarna käckt på svaj före nedstigandet ...

... i silverbergets underjord

Det hände i juli i Skinnskatteberg

1890 Bagerikompanjon sökes under rubriken ”Ett stadgat fruntimmer”

Ett stadgat fruntimmer, som eger ett kapital af 2 à 300 kronor, kan nu genast eller i höst få ingå kompaniskap med ett fruntimmer, som drifver en lönande bageriaffär i folkrik och naturskön trakt på landet. Den sökande behöfver ej vara kunnig i bakning, men villig att deltaga i göromålen samt hafva fallenhet för försäljningen.

Den härå reflekterar hänvände sig för uppgörelse till *C. H.”, Skinnskatteberg, poste restante. (DN 3/7 1890)

1914 Stor skogbrand på Ramnäs bruk

VÄSTERÅS, onsdag. Vid 10-tiden i dag på förmiddagen utbröt eld på Ramnäs bruks stora skogsareal. Elden, som synes ha börjat på en skogsväg, grep omkring sig med stor hastighet och hade på kvällen en mycket vidsträckt omfattning.  Den fortsätter i riktning mot Gunnilbo kyrka. Färna bruks skogar äro också starkt hotade. Vid släckningen biträda 140 man militärer och omkring 200 civila personer. I morgon bittida väntas ytterligare 100 man ur Västmanlands regemente till brandplatsen. Ett torpställe med namnet Källdal har nedbrunnit. Elden har härjat dels grov skog och dels växtkraftig ungskog. (DN 9/7 1914)

1918 Den planerade nya Västeråsbanan

ÖREBRO, lördag. På uppdrag av en del landskommuner och Västerås stad verkställde i december 1916 och i augusti 1917 kapten C. Insulander en okulär undersökning för anläggning av en järnväg från Västerås västerut till Bergslagsdistriktet med lämplig anknytning till Frövi-Ludvika järnväg. Undersökningen har gällt dels en linje från Västerås till Storå, dels en annan linje över Ramsberg med utsträckning till Kopparberg. Dessutom omfattande undersökningen två alternativa linjer mellan Färna och Ramsberg varav den södra skulle korsa statsbanan Krylbo-Mjölby vid Krampen och den norra vid Skinnskatteberg. Kostnadsberäkningen för de ovannämnda järnvägsprojektet upptages för alternativ 1, linjen Västerås-Storå över Krampen, till 12,920,000 kr., för alternativ 2, över Skinnskatteberg, till 13,090,000 kr., och för alternativ 3, linjen Västerås-Kopparberg-Skäret. Till 14,440,000 kr. (DN 28/7 1918)

1932 Brevduva på villovägar

En brevduva iakttogs häromdagen i Skinnskatteberg. Den hade tydligen kommit på villovägar och tröttnat, varför den beslutat sig för att övernatta. Duvan infångades men släpptes senare. På vingen var antecknat Sverge 32. 5483.

1947 Nytt kommunalhus

I en annons den 23/7 1947 inbjuder kommunalnämnden i Skinnskatteberg till anbud på byggnadsentreprenad ”för uppförande av bostadshus med kommunalkontor m.m. i Skinnskattebergs stationssamhälle.” Anbuden skulle vara inne senast den 9 augusti 1947.

Det måtte inte ha varit framgångsrikt med planerna för drygt ett år senare, den 5 november 1948, dyker det upp en ny annons med förfrågan om anbud: ”På entreprenad utbjudes uppförandet i Skinnskattebergs stationssamhälle av byggnad med lokaler för apotek, tandklinik, kommunförvaltning och bibliotek.”

Man hade diskuterat uppförandet av ett kommunalhus i decennier men bland annat 30-talsdepressionen hade satt stopp för planerna. Först 1950 kunde landshövdingen inviga det nya kommunalhuset.

Skinnskattebergs kommunalhus. Bild från "Modernismen i Skinnskattebergs kommun"

1953 Folkpark omkull, har bara skulder

Skinnskatteberg håller på att förlora Folkets park. Parken har skulder upp över dansbanetaket, men nära nog obefintliga tillgångar om man undantar tomten. För att få någon lättnad på den ekonomiska fronten har styrelsen begärt att få ett lån hos Statens skogsindustrier på 10.000 kr. avskrivet. Det blev avslag, och nu ser styrelsen sig ingen annan råd än att lägga parkvantarna i bordet om inte någon vänlig mecenat dyker upp i sista stund. (DN 25/7 1953)

1954 600-årsjubileum för bergsmansprivilegium

För 600 år sedan, alltså år 1354 utfärdade Magnus Eriksson privilegier för bergsmännen i Norberg och Skinnskatteberg i Västmanlands län. Jubileet högtidlighölls på söndagen i Skinnskatteberg i Skinnskattebergs sportklubbs regi. Klockan 8 på morgonen utgick en budkavle från Skinnskatteberg till Norberg, där Norbergs hembygdsförening mötte under föreningens standar. Budkavle avgick sedan från Norberg till Skinnskatteberg där ett karnevalståg gick fram med 75 deltagande personer, huvudsakligen i dräkter från 1800-talet, lånade från Nordiska museet och närliggande hembygdsföreningar. Budkavlen avlämnades vid kommunalhuset, där den togs emot av kommunalnämndens ordförande Tor Lindberg, som erinrade om dagens betydelse. (DN 26/7 1954)

1958 Fiskdöd förpestar stort bostadsområde

Tusentals döda fiskar i Hedströmmen har de senaste dagarna spritt sin stank över ett st6ort bostadsområde i Skinnskattebergs samhälle i norra Västmanland. På en sträcka av nära två kilometer var hela vattenytan täckt med död fisk, som så småningom svällde upp och spred en obehaglig lukt över samhället.

Bottensvampen har dött och flutit upp och brett ut sig som en slemmig hinna över vattenytan. Samtliga närboende har mitt i värmeböljan fått tillbringa sina dagar bakom stängda fönster och dörrar.

Ån har blivit starkt förorenad av boardslam från Statens skogsindustriers wallboardfabrik i Skinnskatteberg, och då kommunens andra stora industri, Riddarhytte Bruks AB, som har ett kraftverk ett stycke längre ned, slog igen detta för semester i början av veckan, blev vattnet stillastående och syrebrist uppstod.

Hälsovårdsnämnden begärde omgående upprensning av ån, och denna påbörjades under fredagens lopp. Redan det första svepet gav över 1,5 ton död och halvrutten fisk i håvarna. Upprensningarna fortsätter och först sedan de avslutats kan man tänka på att öppna vattenluckorna så att vattenbyte kan ske. (DN 5/7 1958)

1972 35 000 stals ur utländsk bil

En ingenjör från Österrike har bestulits på en bankbok med ca 35 000 kr, 4 000 kr i kontanter, körkort samt pass. Stölden förövades i österrikarens bil, som stod parkerad vid Sundet mellan Skinnskatteberg och Fagersta. Pengarna var avsedda för en grupp som utför reparationer vid Fagersta bruk. (DN 15/7 1972)

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här. 

Tredje året i rad succékonsert i Östanfors

För tredje året i rad genomförde Anders och Lena med gästartister i fredags en bejublad konsert i ruinen i Östanfors. Såvitt jag kunde bedöma var det en rekordpublik. Det kom ständigt nya grupper av besökare fram ur buskvegetationen. Hur de kunde känna till det hela är en gåta alldenstund marknadsföringen varit rudimentär. Själva fick vi veta om arrangemanget av en ren tillfällighet.

Vi har en längre tid recenserat matställen och satt betyg på dem på en skala från en till fem grisar. Vi har inte på samma sätt betygsatt kulturevenemang. Men om Östanfors-konserterna vore ätbara skulle de klart kunna göra anspråk på fyra grisar,

Bastnäsfältet

Idag har vi varit på visning på Bastnäs gruvfält i Riddarhyttan. Det är en av världens mineralrikaste platser där brytning av olika mineral pågått sedan 1600-talet och in på 1900-talet. Det sägs att ett femtiotal olika mineraler påträffats, förutom guld och silver sånt som numera går under beteckningen "sällsynta jordartsmetaller". Här finns en förteckning över vad som har påträffats. Arbetsförhållandena var tvivelsutan vidriga, men brukspatroner och aktionärer blev säkert rika. Ett bidrag till den tyska krigföringen kunde man också ge genom att cerit, som mitt under brinnande världskrig exporterades till Tyskland, utvanns genom vaskning av gamla varphögar.

Ur varphögen

Hakspelet

Ingången till stollen från ovan

Från stollen ljus i mörkret 

Fp+Sd:s motvilja mot minoriteter gör Skinnskatteberg världsberömt

För drygt ett år sedan skrev jag om hur det dåvarande styret i Skinnskattebergs kommun (Folkpartiet tillsammans med Sverigedemokraterna) visade sin motvilja mot hbtq-personer och nationella minoriteter genom att vägra hissa deras flaggor på deras högtisdagar. Inlägget är nu i juni 2019 återigen i topp på listan över mest lästa inlägg. Sammanlagt har inlägget visats inte mindre än 1 380 gånger och kommer på fjärde plats på listan av mest visade inlägg sedan jag startade bloggen 2009.

Antal besökare var i juni 331 (450 i maj). Av dessa var 218 (304) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,70 (1,51) och genomsnittlig tid per besök var 85 (62) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA och Tyskland. Ströbesökare var från Finland, Japan, Kanada, Mexiko, Norge och Ryssland.

De tio mest visade inläggen i juni:

1	Sverigedemokraterna och Folkpartiet säger nej till... (ny)
2	Fullmäktige i Skinnskatteberg prickar kommunstyrel... (ny)
3	Dansken om grannen (ny)
4	Än är Danmark inte förlorat (ny)
5	Fp+Sd:s skolkrasch lockade läsare (ny)
6	Det hände i Skinnskatteberg i juni (ny)
7	Porslinsbröllop (2:a)
8	Med Frans Klasson Garneij till mörkrets hjärta (ny)
9	Strövtåg: Kolsvas röda grus (ny)
10	Extremhögerns censur slår till igen i Skinnskatteb... (ny)