måndag 26 juni 2017

Det här är Bosse

Bosse. Han är inte kommunalråd
Det här är Bosse. Han är moderat och ordförande i Skinnskattebergs kommunfullmäktige. Han valdes till ordförande av en majoritet bestående av de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna.

Låtsaskommunalråd
I en artikel i Svenska Dagbladet i januari 2016 framträder Bosse som ”kommunalråd i Skinnskatteberg”. En så fin titel har inte Bosse på riktigt. Men det har sedan spridit sig. På Google kan man få ett trettiotal träffar på ”Bo Öberg kommunalråd i Skinnskatteberg”. Grattis!

Kommunistspöket går igen
När Bosse blivit vald till ordförande i fullmäktige tog han till orda i en insändare och liknade de rödgröna vid makteliten i en diktatur. Inte så konstigt menade Bosse eftersom det fanns kommunister bland de rödgröna och de är ju minsann inte kända ”för att värna demokratin och dess grunder som fria val och yttrandefrihet.” Från ordförandestolen i fullmäktige utvecklade han sina argument.

Strunt i lagen 1
När fullmäktige våren 2015 beslöt höja lönen för kommunalrådet, folkpartikompisen Carina Sándor, begärde den rödgröna oppositionen återremiss. Det ska man enligt lagen besluta om minst en tredjedel begär det. Och här var det halva fullmäktige som stod bakom kravet. Men det struntade Bosse i och klubbade igenom lönehöjningen. Det blev så småningom bakläxa i förvaltningsrätten för försöket att nonchalera lagen.

Strunt i lagen 2
Att vara ordförande i fullmäktige kan låta fint – men inte lika fint som ”kommunalråd” förstås – men medför inte så mycket makt. Bosse försökte reparera detta genom att genom fullmäktiges presidium ta initiativ till nya ärenden i fullmäktige. Så får man inte göra enligt kommunallagen. Andra politiker som är mer noga med att följa lagen kom på det och stoppade försöken.

Kritisk granskning ”pajkasting”
Som riktiga populistiska makthavare gillar Bosse inte kritisk granskning. I kommunen är det revisorerna som står för den kritiska granskningen. Eftersom revisorernas ärenden ska beredas av fullmäktiges presidium där Bosse är ”president” gillar han att då och då ge revisorerna ett tjuvnyp. När revisorerna ville publicera granskningen av soppan kring kommunalrådets lön på nätet menade han att det var ”pajkastning”. Enligt budgetplanen ska revisorernas budget för nästa år ökas med 12 000 kronor. Inte ett rävis mer än i år borde de få menade Bosse, men blev nedröstad av de båda viceordförandena som föreslog 5 000 kronor mer.

Annat som kan vara bra att veta
Nationella Skyddskåren var en strejkbrytarorganisation som bildades 1925 av krigsveteraner från den vita sidan i det finska inbördeskriget. Den svenska brigaden i Finland skickade mitt under brinnande krig hem soldater för att agera strejkbrytare. Det var kärnan i Skyddskåren som stöddes ekonomiskt av SAF och ett stort antal företag. Skyddskårens organiserade strejkbrytare var iblandade i det strejkbryteri som ledde till skotten och morden på arbetare i Ådalen 1931 (Nya Arbetartidningen).


Minimilön kallas den lägsta lönen som en arbetsgivare får ge enligt lagen. Den bestäms av landets regering. Problemet är att minimilönen ofta inte går att leva på. Vad som brukar kallas levnadslön är istället en lön som räcker till mat, sjukvård, kläder, hyra, utbildning till barnen, transport till jobbet och ett litet sparande för att ha en buffert. I Sri Lanka är som i andra låglöneländer textilindustrin dominerande. Minimilönen i Sri Lanka är 463 kronor, medan levnadslönen beräknas till 2 387 kronor. Minimilönen är därmed knappt en femtedel av vad som behövs för att leva på. (Clean Clothes Campaign).



Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


torsdag 22 juni 2017

51-årsjubileum, 4-årsjubileum och Pippiland

Konsum i Skinnskatteberg invigdes 1966, men i fjol glömde man att fira 50-årsjubileet vilket istället fick ske i år. Det firades bland annat med hästridning. Doris på besök red två varv på en vit springare. Vi passade också på att lite i förskott fira Doris fyraårsdag bland annat med skär prinsesstårta från Albinssons. Ett par dar därefter bar det iväg till Pippiland i Vimmerby där Doris och Linnea bland mycket annat såg föreställningar med Pippi Långstrump, Ronja Rövardotter och Madicken. Och inte minst allsången med fröken Prysselius och konstaplarna Kling och Klang. Allt mycket uppskattat.

Hästridning i Skinnskatteberg

Fyraåring
På stora stenen
Linnea och Doris ser Ronja
Vart tog Ronja vägen nu då?
Här flätas svansen på gungdjur nummer D förmodligen föreställande Lilla Gubben


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


torsdag 15 juni 2017

De delade städerna och byarna 1: Sollentuna-Upplands Väsby, Kvicksund, Gundal/Högås



Här börjar nu den nya succéserien med delade städer och byar som introducerades i ett tidigare inlägg. Den minnesgode läsaren erinrar sig att jag drog en gräns vid 90 procent av befolkningen på ena sidan gränsen. Om fler bor i den kommun som inrymmer flest av samhället räknar jag den inte som egentligen gränsöverskridande. Det har s a s bara spillt över lite grand. Här ska bi sortera de delade samhällena efter detta mått. Vi börjar med de mest delade – de där 47 – 53 procent bor i den kommun där de flesta invånarna i samhället bor.

Sollentuna och Upplands Väsby
Först ut i serien de delade städerna och byarna är den monstruösa konstruktionen ”Sollentuna och Upplands Väsby”. Det var så sent som i fjol som Statistiska Centralbyrån genom att tillämpa sina kanske lite speciella regler för vad en tätort är konstruerade denna tätort. Med nästan 140 000 invånare är det Sveriges femte största tätort.

Orten ”Sollentuna och Upplands Väsby” består av delar av tre kommuner. I Sollentuna kommun ingår hela tätbebyggelsen utom kommundelen Sjöberg längst i öster vid gränsen till Danderyd. Också i Upplands Väsby kommun ingår all tätbebyggelse utom ett litet område kring Löwenströmska lasarettet med drygt 500 invånare. Den tredje delen består av stadsdelarna Kista, Husby och Akalla i Stockholms kommun.

Av hela befolkningen bor 47 procent i Sollentuna kommun, 29 procent i Upplands Väsby kommun och 23 procent i Stockholms kommun. Dessutom ingår fem personer i Solna kommun. Tätorten är en rent artificiell konstruktion av SCB. De tre delarna är tydligt avskilda från varandra och har inte mycket gemensamt.

Sollentuna och Upplands Väsby skils åt av det utomordentligt fula Breddens industriområde och de som bor norr om kommungränsen är orienterade mot kommunens centrum längre norrut. De som bor söder om kommungränsen rör sig istället mot Rotebro längre söderut. Någon särskild anledning att korsa kommungränsen finns inte.

Sollentuna- och Stockholmsdelarna är effektiv åtskilda av den åttafiliga motorvägen E4 och arbetsplatsområden. I Stockholmsdelen ingår socialt plågade stadsdelar som Husby och Akalla.

I själva verket är det lite absurt att betrakta ”Sollentuna och Upplands Väsby” som en samlad tätort. Och man kan också lägga till att det i så fall måste vara en av Sveriges fulaste tätorter med gigantiska trafikleder, löjligt glassiga kontorsområden, hemska radhusåkrar och sociala hyreshusghetton. Hu!

Upplopp i Husby
Malmvägen i Sollentuna
Bredden i Upplands Väsby
Kvicksund
Kvicksund på gränsen mellan Västmanland och Sörmland och därmed också på båda sidor om gränsen mellan Västerås och Eskilstuna kommuner är ett riktigt praktexempel på ett delat samhälle. Det är inte bara så att gränsen som delar samhället är både kommun-m läns- och landskapsgräns. Befolkningen är också ganska jämnt fördelad på de två delarna, Av de drygt 2 000 invånarna bor 51 procent i Västerås kommun och 49 procent i Eskilstuna kommun.

Det är Mälaren och stora farleden som delar byn. Förr var det inte så lätt att ta sig över vattnet och därmed gränsen. Förr fanns det en lindragen färja. På 1870-talet kom järnvägen med sin bro, som man också kunde gå över. Först på 1920-talet blev det en vägbro mellan Västmanlands- och Sörmlandsdelarna av Kvicksund.

I sommar kan man uppleva tiden före 1920-talet eftersom vägbron ska vara helt avstängd under veckorna 28-31. För fotgängare kommer det att finnas en båtförbindelse mellan samhälles båda delar men bilburna får räkna med en omväg på drygt 6 mil.

Centrum, om man så kan säga, med affär, järnvägsanhalt (Kvicksund Södra) och skola ligger på södra sidan, medan som sagt norra sidan har en lite större folkmängd.



Bilder från Kvicksund från kvicksound.se

Gundal och Högås
Tätorten Gundal och Högås ligger i tre kommuner. Huvuddelen av drygt 600 invånarna bor i Kungsbacka kommun i Halland: Hela 53 procent. Som nummer två kommer Mölndals kommun i Västra Götalands län med 30 procent av Gundal-Högåsingarna och nummer tre är Göteborgs kommun med 17 procent. Tätorten ligger därmed i två län (Hallands och Västra Götalands) och två landskap (Halland och Västergötland).

I väster gränsar den till en annan gränsöverskridande tätort – Billdal – som vi ska återkomma till i ett senare inlägg.

Wikipedia uppger att bebyggelsen består ” endast av villor, längs med större eller mindre vägar i området.”

Annars tycks det som om det enda som skänker uppmärksamhet åt orten är dess trekommunala karaktär. Och det är ju inte illa det.

Gundal och Högås i Halland och Västergötland


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


tisdag 6 juni 2017

Skinnskatteberg utmärker sig igen: Inget stöd till kommunens mest framgångsrika aktör inom kultur och kreativitet


Teatermaskinen i Riddarhyttan fick prestigefyllt EU-uppdrag. Civilsamhället i fem europeiska städer och orter skulle engageras i kulturprojekt samordnat av Teatermaskinen. Skinnskattebergs ledning (majoritetskoalitionen med Folkpartiet och Sverigedemokraterna) fullständigt kallsinnig. Nu tar Anders Olsson, årets västmanlänning 2013, bladet från munnen: ”Nu har jag gett upp … för ledningen av Skinnskattebergs kommun har jag inget förtroende. Ni får göra hur ni vill. Jag är inte med längre” skriver han i en insändare i Fagersta-Posten

Creative Europe är EU:s ramprogram för de kulturella och kreativa sektorerna. Programmet har anslagit 200 000 euro till projektet ”Reclaim the future”. Fem partners ingår i projektet. Samordnare och huvudsökande är Teatermaskinen i Skinnskatteberg. Övriga partners kommer från Porto i Portugal, Riga i Lettland, Dunkerque i Frankrike och Stornoway, Yttre Hebriderna, Skottland.
I projektet ingår bl a att anordna karnevaler på de olika orterna och en gemensam karneval i Bryssel. Man kan läsa beskrivningar av projektet t ex på Teatermaskinenshemsida  eller på Creative Europes hemsida.

Ambitionen är att engagera befolkningen i de deltagande städerna och orterna och att olika aktörer i samhället, frivilliga organisationer och inte minst kommunerna ska engageras. I Skinnskatteberg närmade sig Teatermaskinen i vintras kommunen för att söka få kommunens stöd för projektet. Det blev kalla handen. Det blev några artighetsfraser, men inget ekonomiskt, materiellt eller personellt stöd.

Andra deltagare i projektet har andra erfarenheter. I det portugisiska fallet utvecklas projektet tillsammans med Porto stad och ytterligare en kommun. Den franska deltagaren redovisar på sin hemsida att deras verksamhet allmänt bedrivs i partnerskap med ett flertal kommunala enheter på olika nivåer. Den skotska deltagaren har för tidigare projekt fått stöd av kommunen (The Western Isles Council).

Skinnskattebergs kommuns kallsinnighet är anmärkningsvärd. Man borde vara stolt över att en lokal aktör tar hem ett prestigefyllt EU-bidrag och även uppdraget att samordna det internationella projektet. Då kommunens slogan är ”Kulturriket i Bergslagen” blir det hela rent tragikomiskt. Men populistiskt är det: EU-projektet framstår säkert för den kulturblinda kommunledningen som ett flummigt vänsterprojekt. Det är inget för vanligt folk i Skinnskatteberg som hellre borde matas med fiberdistribuerad amerikansk reklam-TV.


Anders Olsson, mångårig ledare och producent i Teatermaskinen, skriver nu i en insändare om fiaskot i Skinnskatteberg. ”Det gör mig både ledsen och förbannad” skriver han. Det är en avgrund mellan kommunledningen och oss, som bor här och bygger våra liv i föreningar och företag. ”Alla försök vi tagit till samarbete för att dra vårt strå till stacken till Kulturriket i Bergslagen har mötts med totalt ointresse.”


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


måndag 5 juni 2017

Hur bra är danska staket?

Den 5 juni 1849 antogs Danmarks första grundlag. I år uppmärksammar vi det genom att höra Reykjaviks förre borgmästare Jón Gnarr reflektera över Danmark. Särskilt intressant är hans synpunkter på danska staket. Inte minst i jämförelse med norska staket.




Praeterea censeo
Det finns politiker och partier som samarbetar med Sverigedemokraterna. De har köpt SD:s röster för att få egna maktpositioner. I utbyte har SD fått positioner som de annars inte skulle ha fått. Sådana politiker och partier (fascistkramare) bidrar till att få rasisterna att se ut som vore de rumsrena. Fascistkramarna borde skämmas. Och avgå. 



fredag 2 juni 2017

Eftermiddag med Linnea

Igår hämtade vi Linnea i skolan. Därpå blev det pizza på den lokala pizzerian i Viksängs centrum. Linnea sparkade sig dit på sin nya fina sparkcykel. Ingrid och Sara promenerade. Jag släpade mig mödosamt. När Linnea ätit nog av sin pizza ägnade hon sig åt att skriva meddelanden på Saras telefon. Se det var en fin eftermiddag.





Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


torsdag 1 juni 2017

Många ville lära sig överklaga

Det blev succé i maj för de fasta sidorna i bloggen. I topp på listan över mest visade inlägg kommer sidorna om ”överklagandeskolan” och om att det nu behövs en folkrörelse mot populismen.

Antal besökare var i maj 340 (337 i april). Av dessa var 186 (199) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,36 (1,30) och genomsnittlig tid per besök var 55 (62) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA, Finland och Ryssland. Ströbesökarna var från Island, Norge, Qatar, Spanien, Storbritannien och Tyskland.

De tio mest visade inläggen i maj:

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10



Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.