Läs gärna den insändare som undertecknats av 15 Skinnskattebergsbor om hur hämtning till återvändandecentrum går till och om hur tillvaron ordnas på återvändandecentrum i Enköping. Insändaren är publicerad i Fagersta-Posten och Fagersta Nyheter.
torsdag 30 november 2023
onsdag 29 november 2023
Nu börjar det bli fart på tidningstjuven
Efter ett långt uppehåll återkom tidningstjuven för ett par veckor sen. Nu var det redan dags igen att norpa vår DN. Därmed har vi haft tidningen i brevlådan i 109 av årets dagar hittills. Det motsvarar 32,8 procent alltså mindre än var tredje dag..
"Avskedandet av VA-chefen olagligt och förödande för kommunen som arbetsgivare"
Kommunstyrelsen i Skinnskatteberg har nu gjort om
och gjort rätt i frågan om avskedandet av VA- och fastighetschefen där man fick
bakläxa av Förvaltningsrätten. Jag
har tidigare berättat om hur KS-ledamoten Fredrik Skog olagligt hindrades
att rösta i frågan. Det initiativ som tagits av Vänstern och majoriteten av den
socialdemokratiska KS-gruppen att riva upp avskedandet förlorade därigenom
omröstningen.
Den här gången gjorde man formellt rätt. Ingen
ledamot hindrades att rösta. Det är ju ett framsteg. Däremot blev beslutet
dessvärre detsamma som förra gången. V+S-initiativet förlorade omröstningen med
sex röster mot fyra.
För initiativet röstade Fredrik Skog (V), Arne
Hjorth (S), Pentti Lahtinen (S) och Arne Jacobsson (S). Den vinnande sidan
bestod av Ewa Olsson Bergstedt (SD), Jonny Emtin (SD), Elisabeth Åberg (L), Bo
Öberg (M), Eric Zillén (L) och Sonja Råberg (C).
Förra kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S) kunde
inte bestämma sig utan lade ned sin röst.
Dom som röstat för initiativet reserverade sig.
De tre socialdemokraterna skriver i sin reservation att ”avskedet ifråga är både
olagligt och förödande för kommunens anseende som arbetsgivare”
måndag 27 november 2023
Röda hjälpen: Flyktingsolidaritet då
Nazisternas maktövertagande i Tyskland 1933 utlöste en flyktingvåg. Det handlade förstås om judar, men också socialdemokrater, kommunister och fackföreningsfolk. Judiska flyktingar mötte ett starkt motstånd i Sverige, liksom i dom flesta andra länder. Den svenska socialdemokratiska regeringen var öppen för att låta socialdemokrater komma in i Sverige, men var mycket restriktiv med att släppa in kommunister (Byström & Frohnert 1971).
Före och under kriget kom över 200 000 flyktingar från
Tyskland och krigsdrabbade länder i Europa. Någon statlig hjälp till
flyktingarna fanns inte. Ett villkor för att få stanna i landet var att man
flyktingen inte skulle ligga det allmänna till last. Ekonomiska garantier från
hjälporganisationer kunde utgöra en grund. Många flyktingar blev beroende av
frivilliga organisationer. Byström & Frohnert kallar organisationerna
”flyktingarnas livlinor”. Dom hjälpte inte bara ekonomiskt utan också i
kontakter med myndigheterna för att söka hindra deportationer.
Dom viktigaste av dessa flyktingshjälpsorganisationer var
Arbetarrörelsens flyktinghjälp, grundad 1933 av LO och Socialdemokratiska
partiet, Mosaiska församlingen i Stockholm och den kommunistpartiet närstående
Röda hjälpen. Den internationella Röda hjälpen grundades redan 1922 för att ge
hjälp åt politiska fångar i dom kapitalistiska länderna. Organisationen uppgavs
1928 ha ett totalt medlemskap på 8,9 miljoner personer i 44 nationella
sektioner (Wikipedia).
Det fanns försök att starta en svensk sektion av den
internationella organisationen redan 1925, men det blev inte av förrän 1930.
Organisationen betraktades allmänt som en kommunistisk täckorganisation. Den
svenska sektionens sekreterare Knut Olsson hävdade dock att 80 procent av medlemmarna
inte var kommunister (DN 10/3 1936).
Flyktinghjälp, opinionsbildning och påtryckningar i
flyktingfrågan var inte det enda Röda hjälpen sysslade med. Bland annat samlade
man in pengar till offren i Ådalen efter att militären skjutit ihjäl fem
arbetare som demonstrerat mot användandet av strejkbrytare. Ådalens fackligt
organiserade arbetare hade också uppdragit åt Röda hjälpen att organisera
begravningen av dom fallna. Det tyskägda Strebelverken i Västervik försökte
1934 sänka arbetarnas löner. Detta ledde till en strejk, där man också försökte
ta in strejkbrytare (Stenberg 1936). Röda hjälpen genomförde en hjälpaktion för
att avstängda arbetare skulle få mat (DN 14/7 1934).
Yvonne Hirdmann (2010) skriver i den Augustprisade boken
”Den röda grevinnan” om sin mamma Charlotte som var med i Röda hjälpen i
Tyskland på 1920-talet. Där finns den här beskrivningen av Röda hjälpens
aktiviteter i Berlin:
Röda hjälpen, som hade många
advokater och jurister i sina led, arbetade för att bistå politiska fångar och
deras anhöriga. 1928 genomförde de en kampanj för amnesti för politiska fångar
och 1929 ställde de upp för de arresterade efter Blutmai. De finansierade ett par barnhem, de bekämpade paragraf
218. [paragraf
218 i strafflagen innebar i praktiken abortförbud]
Händelserna i Berlin första maj 1929 när 33 demonstranter
sköts ihjäl av polisen har rekonstruerats i den aktuella TV-serien Berlin Babylon.
Den andra stora flyktingshjälpsorganisationen i Sverige,
Arbetarrörelsens flyktinghjälp, hade finansiering från LO och stod regeringen
nära. Organisationen användes bl a som remissinstans i flyktingfrågor. Röda
hjälpen var huvudsakligen beroende av insamlingar och frivilliga bidrag.
Möjligheterna att undsätta flyktingar blev därmed förstås mindre. Man hjälpte
också i första hand kommunister och revolutionärer, vilket inte var populärt
vare sig hos statsmakten, socialdemokratin eller dom borgerliga partierna.
Trots detta kunde man ge försörjningsgarantier åt många
flyktingar. Knut Olsson uppger för Dagens Nyheter i december 1937 hade hand om
ett 40-tal flyktingar bara i Stockholm (DN 11/12 1937).
Det finns också många vittnesbörd om mer blygsamma
stödaktioner. Här i Mölndal:
Det var Internationella Röda
Hjälpen (IRH) som organiserade flyktingmottagandet … Den första flyktingen kom
till Mölndal i början av 1933. De som kom var organiserade kommunister eller
socialdemokrater.
På förslag från IRH kom den
Fackliga Centralorganisationen i Mölndal att erbjuda ett lagat mål mat i
matsalen på Bergmansgatan samt 3 kronor per dag.
Revolutionära flyktingar från Finland kom till Sverige redan
i anslutning till det finska klasskriget våren 1918 och i samband med den
fascistiska Lappo-rörelsen 1929 – 1932. Det var alltså till en del redan innan
den svenska sektionen av Röda hjälpen etablerats. För många gick det dåligt.
Palmær
och Mankinen (1973) beskriver hur omkring tusen röda flyktingar tog sig över
gränsen. Många sattes i interneringsläger i Morjärv i Norrbotten, men många
utvisades också till Finland, där många omedelbart arkebuserades.
I den här filmen, som gjorts av bland annat Arbetarnas
kulturhistoriska sällskap berättas om många flyktingar undan fascism och
nazism, som vistades i Stockholm. Dom flesta är socialdemokrater,
fackföreningsmän eller kulturpersonligheter. Men den första berättelsen handlar
om Edward Gylling, som omedelbart efter klasskriget flydde till Sverige och
tillbringade en kort tid i Stockholm. Gylling var finansminister i den röda
regeringen, och han fortsatte ganska snart till Sovjetunionen där han blev
ansvarig för uppbyggandet av den Karelska rådsrepubliken. Under Stalintidens paranoia greps han och
avrättades.
Referenser
DN 14/7 1934 ”I.A.H. bespisar de avstängda”
DN 10/3 1936 ”Partilös kommunism”
DN 11/12 1937 ”Pressgrannar”
Byström, Mikael & Pär Frohnert, 1971, Invandringens historia – från ”folkhemmet”
till dagens Sverige Stockholm: Delegationen för migrationsstudier
Hirdmann, Yvonne 2010 Den
röda grevinnan: En europeisk historia Stockholm: Ordfront
Kronberg, Jan & Anders Meuller 1982 Det röda Mölndal: skrift 1 Åren fram till 1939 Mölndal: J Kronberg
Palmær, Carsten och Raimo Mankinen Finlands röda garden En bok om klasskriget 1918 Göteborg:
Bokförlaget Oktober 1973
Stenberg, Stig 1936 Reformismen – arbetarrörelsens
skadegörare Stockholm: Federativs förlag
Wikipedia https://en.wikipedia.org/wiki/International_Red_Aid
tisdag 21 november 2023
Lyssna till Karin Lindström om återvändandecentrum
söndag 19 november 2023
Trolltider: SD-topp gör tummen upp för smaklösa hot och kränkningar av kvinnor
Det här är ett klipp från en diskussion på Facebookgruppen ”Värt
att veta i Skinnskatteberg” som har 3 800 medlemmar.
Inläggen från Thomas Grahn får tummen upp av Jonny Emtin. Jonny
Emtin är ledande SD-politiker i Skinnskattebergs kommun. Han är ledamot av
kommunfullmäktige, ersättare i fullmäktiges valberedning, förste vice
ordförande i kommunstyrelsen och ordförande i tekniska utskottet. En riktig
SD-pamp med andra ord. Hans fru Therese Emtin är ledamot av socialnämnden och
dessutom syster till Thomas Grahn.
Vad är det som Emtin gillar så starkt att det blir tummen
upp?
Diskussionstråden handlar om flytt av ett elljusspår.
Tekniske chefen påstås ha fattat beslut om arbetet, som medför kostnader för
kommunen utan något politiskt beslut. Men vad Thomas Grahns inhopp i
diskussionen har med detta att göra är dunkelt. Se dock faktarutan nedan om Emtins
affärer. Syftet tycks mest vara att kränka och kanske hota andra personer.
Dom som kallas Srebrenicahäxor är systrarna Sheila Imamovic
Skog och Leila Imamovic Brcaninovic. Dom kom med sina föräldrar hit som
flyktingar undan kriget i Bosnien. I den bosniska staden Srebrenica genomfördes
i juli 1995 det första folkmordet i Europa sedan förintelsen. 8 300 bosniska
män och pojkar mördades av bosnienserbiska styrkor. Kvinnor och barn samlades
upp och kördes i bussar ut från staden. Inte heller dom undgick våldet.
I ett examensarbete vid Högskolan i Jönköping har överlevare
intervjuats. En berättar: ”Män begick hemska brott mot kvinnor och deras barn,
såsom att kvinnor mördades men också en två månaders bebis mördades, kvinnor
våldtogs, men också deras flickor … En militär i bussen dödade en kvinnas
gråtande bebis. Kvinnan frågade om vatten men istället tog militären barnet och
dödade det.”
Att kalla två bosniska flyktingar ”Srebrenicahäxor” är inte
bara kränkande. För oss som minns folkmordet i Srebrenica finns det också ett
hot bakom uttrycket.
Det är detta som SD-toppen Jonny Emtin gör tummen upp för.
Ett par andra Skinnskattebergskvinnor får också en släng av
Grahns och Emtins formuleringskonst. Kommunens före detta VA- och
fastighetschef Titti de Verdier får veta att hon inte är önskvärd och att ”hon skämmer
ut sig”. Hovslagaren Sofie Arvidsson kallas ”dum”.
Nedsättande och hotfulla omdömen om Sheila, Leila, Titti och
Sofie speglar SD:s kvinnosyn.
Det gör SD-Jonny tummen upp för.
Emtins affärer
Makarna Emtin har ett
bolag tillsammans. Bolaget ska bedriva transport (som görs med hjälp av varsin stadsjeep,
varav en är avställd, en släpvagn och en husvagn). Bolaget har en anställd. Det
finns en koppling till omläggningen av elljusspåret eftersom Emtins företag gör
jobbet där. Den begåvade Grahn arbetar med det. Den tekniska chefen i kommunen
som uppges ha beslutat om arbetet utan att ha befogenhet heter Olle Karlsson.
Efter hans osämja med VA- och fastighetschefen (Titti) drev han igenom att hon
fick sparken från kommunen. Kommunens högsta politiker inom den tekniska sektorn
är. Ja, just det Jonny Emtin (SD).
fredag 17 november 2023
Strukturomvandling i Västmanlands näringsliv
Svenskt näringsliv har tidigare gått igenom stora
strukturförändringar. För 170 år sen, 1850, var 76 procent sysselsatta i
jordbruket med binäringar. Femtioprocentsgränsen passerades 1912. Idag är det
tre procent som sysselsätts inom jordbruket. Jordbrukssverige avlöstes av
industrin. När tre fjärdedelar var sysselsatta i jordbruket sysselsatte tillverkningsindustri,
byggindustri och transporter sammanlagt 11 procent. Höjdpunkten nåddes på
1960-talet med 48 procent. Nu är vi nere i 33 procent. Vad kommer i stället?
Från jordbrukssamhälle till industrisamhälle och vidare till
fängelse- och kontrollsamhället?
tisdag 14 november 2023
Majoritet i Skinnskattebergs fullmäktige mot angivarlag
Representanter för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Moderaterna gjorde inlägg i debatten som visade att en enad opposition var emot
den föreslagna lagen. SD-kommunalrådet läste upp ett förmodligen centralt
skrivet svar, med en doft av bruna tone. Huvudargumentet från hennes sida var
annars att lagen ännu inte finns, och att det var för tidigt. SD:s Oscar
Sjöstedt (”Rasse-Oscar”) gick helt på den linjen. Det var en, som han sa, ”prematur”
debatt.
Dom tidigare så kaxiga folkpartisterna (”Liberalerna”) sa
inte ett ord. Den enda ”liberal” som yttrade sig var fullmäktiges ordförande
Lennart Lydquist. Han agerade smakdomare och hutade åt samtliga talare från
oppositionen för dom i hans tycke otrevliga inläggen.
Det finns sedan fullmäktiges förra sammanträde ett
medborgarförslag på kommunstyrelsens bord där det krävs att kommunen tar
avstånd från planerna på en angivarlag. Ett andra krav är att kommunen ska
utfästa sig att inte vidta några arbetsrättsliga åtgärder mot anställda som
vägrar göra drängtjänst och skvallra för polisen när dom stöter på papperslösa.
Medborgarförslaget har alltså alla chanser att gå igenom i
kommunstyrelsen, nu när det visat sig att oppositionen, som har majoritet i
fullmäktige och styrelse, ställer upp för just dessa krav.
måndag 13 november 2023
Heja tidningstjuven!
Tidningstjuven gör sig påmind efter flera månaders uppehåll. Och när hen gör det, så är det med besked. I brevlådan borde idag ha legat DN för fredag, lördag, söndag och måndag. Men där fanns bara fredagens gamla tidning att trösta sig med. De övriga hade tidningstjuven lagt vantarna på. Av årets hittills gångna dagar har tidningen legat i lådan på utgivningsdagen 33,1 procent. I jämförelse med storstäderna har vi alltså bara tillgång till var tredje tidning på dess utgivningsdag. Men med hjälp av posten och tidningstjuven pressas tillgången ned. Men i gengäld får vi betala lite mer för vår prenumeration. Hela Sverige ska leva! Hipp hipp!
Utdelningsstatistik för DN år 2023
hittills:
|
Antal dagar |
Procent |
- tidningsfria dagar |
8 |
2,6 |
- ej postutdelning, tidningen kom nästa
dag |
195 |
62,7 |
- ej postutdelning, tidningen kom aldrig |
3 |
1,0 |
- vardagar med utdelning men utebliven
tidning |
2 |
0,6 |
Dagar med tidning på rätt dag |
103 |
33,1 |
torsdag 9 november 2023
Ansvaret för angivarsystemet: Nürnbergförsvaret duger inte
SD-regeringens planer på att införa den s k angiverilagen väcker protester överallt i samhället. Lagen skulle innebära att offentligt anställda som kommer i kontakt med papperslösa flyktingar skulle tvingas att anmäla till polisen och migrationsverket. Många kommuner deklarerar att man inte kommer att kräva detta av sina anställda. Olika professionella grupper protesterar, som lärare och sjukvårdspersonal. Dom protesterande menar att en angiverilag skulle stå i strid med andra rättsregler eller professionell etik. Om barn inte skickas till skolan därför att föräldrarna riskerar att bli angivna, står resultatet i strid med barnkonventionen. Om vårdbehövande förhindras ta del av sjukvården är det i strid med läkaretiken. Att lagen på så sätt strider mot andra, viktigare normer, motiverar att man kan bryta mot den. Mot detta står det auktoritära ”offentligt anställda ska göra vad dom blir tillsagda”. Man kan med statsvetaren Lennart Lundquists ord ställa sig frågan om dom offentliganställda ska vara demokratins tjänare eller maktens drängar.
”Varför skulle jag som en obetydlig liten man ha några
funderingar? Jag fick en order från mina överordnade och såg varken åt höger
eller vänster. Ty det var inte min uppgift. Jag hade att lyda.” Så försvarade
sig krigsförbrytaren Adolf Eichmann inför domstolen i Jerusalem, som inte
godtog argumentationen. Eichmann dömdes till döden och hängdes trots att han
”bara lydde order”.
I dom så kallade Nürnbergrättegångarna mot tyska
krigsförbrytare efter andra världskriget godtogs inte heller ”jag bara lydde
order” som skäl att begå krigsbrott. Ansvar utkrävdes trots att dom anklagade
försökte lägga skulden på överordnade. På engelska kallas detta för the Nuremberg defence. Att skylla på
överordnade, staten eller lagen duger inte som försvar.
Demokratins väktare
Vad kan rättfärdiga en ordervägran? Till vad kan man som
offentlig anställd hänvisa till som ett giltigt skäl för att vägra spela rollen
som ”maktens dräng”? Den svenske statsvetaren Lennart Lundquist diskuterade i
olika sammanhang vad han kallade ”vårt offentliga etos”. Det är detta
offentliga etos som den tjänsteman som spelar vad Lundquist kallade rollen som ”demokratins
väktare” är lojal med. Lundquist delar in dom grundläggande värdena i två
grupper. Det är för det första demokrativärden:
politisk demokrati, offentlig etik och rättssäkerhet. Och det är för det andra ekonomivärden: yrkesskicklighet eller
professionalism, kostnadseffektivitet och produktivitet.
Det är i dessa värden som vårt offentliga etos kan sökas,
och som den tjänsteman som vägrar göra drängtjänst kan hänvisa till. Alla har
ansvar gentemot detta offentliga etos. Lundquist skriver: ”…
hierarkiansvarighet, d v s chefen har hela ansvaret för allt som rör sig i
organisationen [är] helt omöjlig. Den åberopas för övrigt mest av krigsförbrytare
som vill skylla från sig på någon död führer eller general.”
Det är, medger Lundquist själv, inte entydigt vad som ingår
i ”vårt offentliga etos”. Det är dynamiskt och framkommer ur en ständigt
pågående diskussion. Men hans poäng är tydlig: Det finns viktiga
demokrativärden, andra än att politikerna beslutar och förvaltningen gör som
den blir tillsagd, som det är tjänstemännens ansvar att försvara, även om det
innebär vägran att följa lagar och order uppifrån. Samma idé ligger förstås
bakom avvisandet av ”Nürnbergförsvaret”, även om det där handlade om hemskare
handlingar som dom anklagade försökte slingra sig ifrån ansvaret för.
Att inte lagarna, och inte ens grundlagarna, är det högsta
rättesnöret har påpekats bl a av Ann Ramberg, tidigare generalsekreterare i
advokatsamfundet. Regeringsformen föreskriver att domstolarna inte får tillämpa
en bestämmelse som står i strid mot grundlag eller annan högre norm. En sådan
annan högre norm kan t ex vara europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Civil olydnad
Dom offentliga tjänstemännens lojalitet med ”vårt offentliga
etos” är släkt med begreppet ”civil olydnad”. Den civila olydnaden gäller alla;
man behöver inte vara offentliganställd för att en handling ska beskrivas som
civil olydnad, även om det också i det fallet handlar om att man bryter lagen
och/eller vägrar att lyda myndigheternas order.
För att en handling ska betraktas som civil olydnad brukar
man kräva att det är en icke-våldsaktion, att den sker öppet, att den grundas i
ett motiv som vill förändra eller behålla något i samhället och att man är
beredd att ta ansvar för handlingen. Civil olydnad riktar sig mot en särskild
lag, föreskrift eller bestämmelse. Att man är medveten om att man bryter mot
lagen och är beredd att ta sitt straff innebär att man accepterar det
demokratiska systemets legitimitet. Lagen eller ordern är illegitim, men
systemet är legitimt. I en studie av djurrättsaktivister och flyktinggömmare
konstaterar journalisten Niels Hebert och sociologen Kerstin Jacobsson ”att ett
politiskt beslut tillkommit i laga ordning ger det legalitet, men för att det
ska uppfattas som legitimt måste det också motsvara rådande grundläggande
moraliska principer.”
måndag 6 november 2023
Behöver Skinnskattebergs kommunledning utbildning?
Förvaltningsrättens beslut häromdagen att upphäva kommunstyrelsens beslut med anledning av härvan kring avskedandet av kommunens VA-chef väcker frågor? Kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt (SD) skyller på brist på utbildning. ”Vi har många nyvalda och en utbildning ligger i pajpen [!?]”.
Det som hände var ju att fem ledamöter förklarade sig jäviga och
att dom därför inte kunde delta i beslutet. Sen tvingade man också Fredrik Skog
(V) att inte rösta. Det framgår av Förvaltningsrättens dom, att skälet som gavs
för jäv var rent hittepå. Det hade inget stöd i lagen. Det måste väl vara det
som kommunalrådet menar ska avhjälpas med utbildning.
Men, nu är det ju knappast några duvungar i kommunalpolitiken det
handlade om. Dom ”jäviga”, som slapp att ta det jobbiga beslutet var ju
gruppledarna för Sverigedemokraterna, Liberalerna, Moderaterna och
Socialdemokraterna, och dessutom sossen Arne Hjorth, som väl troligen greps av
den allmänna stämningen. Bortsett från Hjorth så har dom här politikerna varit
med sen Eldkvarn brann.
VA-chefen fick sparken tidigt i våras. Men hela den konflikt som
föregått uppsägningen, bland annat med beskyllningarna om hon skulle vara en säkerhetsrisk,
hade utspelat sig tidigare, när Lena Lovén Rolén (S) som kommunalråd var den högsta
politiskt ansvariga.
Socialdemokraternas grupp i kommunstyrelsen består efter
årsskiftet av Lovén Rolén, Arne Hjorth, Pentti Lahtinen och Anders Jacobsson.
När det gäller frågan om hur det har gått till när VA-chefen trakasserades och
slutligen fick sparken, var det tydligt att det stod 1 – 3 i sossegruppen.
Lovén Rolén hade en annan uppfattning än majoriteten av socialdemokraterna.
Det är klart att det här kunde ha lett till en jobbig situation
för Lena Lovén Rolén. Skulle hon försvara sitt tidigare handlande (eller kanske
brist på handlande) som kommunalråd och därmed gå emot sina partikamrater? Att
förklara sig jävig var ju en gudagåva. Att i stället skicka fram ersättaren
Per-Olof Östlund som kanonmat var ju bättre än att ställa sig själv i
skottgluggen.
Frågan är alltså: Kan det vara så att bristande utbildning för nya
förtroendevalda förklarar hur det kunde bli ett sånt bomskott, eller finns det
andra, kanske till och med slugare förklaringar?
fredag 3 november 2023
onsdag 1 november 2023
Domstol upphäver olagligt beslut av Skinnskattebergs kommunstyrelse
Kommunstyrelsen i Skinnskatteberg får bakläxa av Förvaltningsrätten när det gäller beslut om avskedandet av VA- och fastighetschefen. KS-ledamoten Fredriks Skog (V) hindrades mot sin egen uppfattning och vilja från att delta och rösta. Därigenom kom ärendet av avgöras genom att Per-Olof Östlund (S) röstade med Sverigedemokraterna och Liberalerna och mot sina egna socialdemokratiska partivänner.
VA-och fastighetschefen avskedades i vintras efter att ha
blivit beskylld för att vara en säkerhetsrisk. Det enda besked som gått att få
är att hon var osams med sin chef, kommunens tekniska chef. Som jag tidigare
rapporterat är alla handlingar om ”säkerhetsfrågan” inklusive alla
policydokument om säkerhetsskyddsarbetet hemligstämplade. Till och med
handlingar som inte finns har kommunen för säkerhets skull hemligstämplat.
Avsaknaden av dokumentation samt det förhållande att
borttagning av säkerhetsklassning används i kommunen som ett sätt att
trakassera uppstudsiga anställda har anmälts till tillsynsmyndigheten för kommunernas
säkerhetsskyddsarbete; i det här fallet länsstyrelsen i Stockholms län.
Fyra S-ledamöter i kommunstyrelsen hade tillsammans med
Fredrik Skog (V) föreslagit att delegationen till tekniska chefen skulle
återkallas, att ett tillfälligt utskott skulle tillsättas för att utreda frågan
samt att beslutet att avskeda VA-chefen skulle upphävas. När det skulle avgöras
av kommunstyrelsen bestämdes över huvudet på Fredrik Skog att han inte skulle
få delta. Avgörande blev då att Per-Olof Östlund bröt med sina partikamrater
och röstade med SD.
Detta innebär nu att kommunstyrelsens avslagsbeslut inte
längre gäller. Det finns inte heller något beslut om att säga ja till kraven.
Kommunstyrelsen måste därför ta upp frågan på nytt.
Hemligt, hemligt i Skinnskattebergs kommun i topp i oktober
Hemlighetsmakeriet i Skinnskatteberg under SD-styret är det som har intresserat läsekretsen mest i oktober. Det avslöjas att kommunen till och med hemligstämplade icke existerande handlingar (inlägg 1). Förmodligen rekord i hemlighetsmakeri. Att det är ett led i en genomtänkt strategi framgick av inlägg nummer tre på tio-i-topplistan: Man försöker ta ohemult betalt för utlämning av allmänna handlingar, umgås med tankar om att lägga ned informationsbladet 0222:an och man vägrar att publicera kommunala organs beslutsunderlag utan nöjer sig med de i stort sett obegripliga protokollen.
Google
Analytics som jag tidigare använt för att redovisa trafiken på bloggen har
gjort förändringar som visade sig vara så komplicerade att implementera, att
man förmodligen måste vara åtminstone civilingenjör för att klara av det. Jag
har därför gått över till det lite enklare verktyget Blogger Stats. Viktigaste
skillnaden här är att trafikmängden redovisas som antal sidvisningar istället
för antal användare.
Antal
sidvisningar var i oktober 4 085 (3 638 i september). Flest besökare kom
från Sverige, USA, Spanien, Kanada, Tyskland, Finland, Storbritannien, Frankrike,
Nederländerna och Ryssland. Ströbesökare dök upp från Belgien, Danmark, Grekland,
Hongkong, Indien, Irland, Norge, Schweiz och Taiwan. Dom tio mest visade
inläggen i oktober:
1 |
Kan
det bli hemligare? Icke existerande handlingar hemligstämplades (ny) |
2 |
|
3 |
|
4 |
|
5 |
|
6 |
|
7 |
|
8 |
|
9 |
Tyska kyrkan i Gunnilbo (4:a) |
10 |
lördag 28 oktober 2023
Konsumkassarna i rabatten utanför förskolan
Den här inställningen har gamla rötter. Arbetsstugor och
barnkrubbor började komma till redan under slutet av 1800-talet för att ta hand
om barnen medan föräldern arbetade. Annars fanns risken att barnen drev omkring
planlöst och drogs in i diverse kriminella sammanhang. När barnomsorgen hade
sin stora expansion under 1970-talet handlade det också i första hand om
behovet av tillsyn för förvärvsarbetande mödrar. Hemmafrukontraktet var
uppsagt. Förutom kvinnornas ekonomiska frigörelse och självständighet ropade
samhällsekonomin efter arbetskraft. Parollen var ”Ropen skalla, daghem åt alla!”.
Samtidigt har det funnits ett pedagogiskt stråk i
utvecklingen. Det handlade inte bara om tillsyn. I arbetsstugorna skulle barnen
fostras till flit och fosterlandskärlek. Så småningom utvecklades
förskolläraren till en profession som skulle bidra till barnens utveckling. Det
stora genombrottet kom i slutet av 1990-talet. Barnomsorgen som tidigare
räknats till den sociala sektorn fördes över till utbildningssektorn. Förskolan
fick en egen läroplan. Barns lärande och utveckling skulle stimuleras och utmanas.
”Dagis” blev ”föris”.
Men den gamla inställningen från arbetsstugorna är seg. Dom
flesta föräldrar och många av personalen i förskolan ser förskolan som ett
nödvändigt ont som bara är till för att göra det möjligt för föräldern ska
kunna arbeta. Då ska vi inte tala om byråkraterna! I Eslöv i Skåne kräver
kommunen att alla föräldrar till barn i förskolan ska lämna ett intyg från sin
arbetsgivare om vilka arbetstider dom har. En avdelningschef på kommunen säger:
”det är en metod för att kontrollera att vi spenderar våra skattepengar på rätt
sätt.”
Principen tycks vara att förskolan i första hand är till för
kommunen, i andra hand för föräldrarnas arbetsgivare. Sen kommer föräldrarnas
behov. Och allra sist barnens. Eslöv vore något för Prussiluskan.
torsdag 19 oktober 2023
Kulturpolitik är inte hehe och häpp häpp
Kulturens uppgift är att
bidra till kommunens ekonomiska tillväxt. Kulturen ska sätta kommunen på
kartan, bättra på kommunens image och dra till sig företag, invånare, besökare
och skatteinkomster. Det är budskapet från Norrköpings M-ledda minoritetsstyre
som har stöd av Sverigedemokraterna. Det moderata kommunalrådet kallar sina
motståndare ”bortskämd kulturelit som till 90 procent är skattefinansierad.”
Stadens symfoniorkester borde finansiera mer med avgifter. ”Dom borde erbjuda
en produkt som folk är beredda att betala för.” Som exempel nämner hon att dom
borde spela Abba. Som jämförelse tar hon kollektivtrafiken som bara betalas
till hälften av skattebetalarna.
Stadens politiker tar
därför en tydlig ståndpunkt när det gäller konstens och kulturens roll och
värde. Det är en annan än den som hävdar att kulturens värde är att öppna nya
perspektiv, att oroa och väcka nya tankar. Som den finländska konsthistorikern
Susanna Pettersson uttryckte det: ”..öppna dörrar för filosofiska och
existentialistiska frågor … att vi kan konfrontera våra mardrömmar … eller få
tillbaka hoppet.”
Idén att kulturen ska stå i
överhetens tjänst är gammal. Den 19 juli 1937 öppnade utställningen ”Entartete
Kunst” (urartad konst) i München arrangerad av det nazistiska propagandaministeriet.
Där ställdes som varnande exempel ut konst som beslagtagits. Det handlade om
icke föreställande konst eller politiskt olämplig konst som judisk och
”bolsjevikisk” konst. I Sovjet utvecklades under 1920-talet en vildvuxen och
modernistisk konst. Efter Lenins död 1924 tog stalinismen över. Nu skulle det
röjas upp och i den första femårsplanen 1928 ställdes konst och kultur i
partiets tjänst. Konsten skulle inspirera folket i deras arbete och skapa
kärlek till partiet. Den pompösa socialistiska realismen föddes. Abstrakt konst
sågs som dekadent.
Ränderna går inte ur. Dom
moderna svenska högerpopulisterna driver tesen att konst och kultur inte ska
oroa. Istället ska den skapa trivsel och stärka sammanhållningen bland dom
etniska svenskarna. Konflikter ska döljas genom att blicken riktas åt ett annat
håll. På så sätt blir konsten likt religionen ”ett opium för folket”. Sölvesborgs
kommun, som länge var SD:s skyltfönster har beslutat om ett handlingsprogram
för kulturpolitiken. Inköp av ”utmanande samtidskonst” ska stoppas. I flera
kommuner har SD skrivit motioner om att kommunen inte ska bidra till kultur som
förmedlar extrema yttringar, som chockerar eller provocerar. En riksdagsledamot
(SD) har i riksdagens talarstol tyckt att konstnärer som målar vaginor på
väggar i skolor ska fängslas.
I Västmanlands kommuner är
det bara Skinnskatteberg som styrs av SD. Även där har dom försiktigt stuckit
upp trynet. I budgetförslaget för 2023 fanns ett förslag om inköp av
konstnärlig utsmyckning utanför centralorten. Det lyckades SD med hjälp av L
och C sätta stopp för. Istället blir det ”trivselfrämjande åtgärder.” Inte
oroa, trivas istället.
Konst och kultur som är trevlig och inte oroar och öppnar nya perspektiv. Vi ska ha Abba istället för konstmusik. Konst och kultur ska bidra till den svenska identiteten och den ekonomiska tillväxten. Så blir det om till 100 procent skattefinansierade kommunalråd får styra. Man frestas att variera Olof Palmes berömda kommentar om Moderaternas utrikespolitiska pajaskonster. Svensk kulturpolitik det är inte hehe och häpp häpp.
![]() |
Trevlig nazikonst |
![]() |
Trevlig Stalinkonst |
tisdag 17 oktober 2023
Kan det bli hemligare? Icke existerande handlingar hemligstämplades”
Kommunens VA-och fastighetschef fick i våras sparken. Hon fick avsked på grått papper efter att ha blivit beskylld för att vara en säkerhetsrisk. På vilket sätt hon var en säkerhetsrisk fick hon aldrig veta. I en interpellation till kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt (SD) tog vid kommunfullmäktige i måndags frågan om kommunens säkerhetsskyddsarbete upp av Arne Hjorth (S).
Säkerhetsskyddsarbetet
regleras noga i en särskild lag och preciseras ytterligare i en förordning. Där
får man bland annat veta att kommunen är skyldig att ta fram en
säkerhetsskyddsanalys. I en sådan analys ska det bestämmas vilka
säkerhetsskyddsklassade uppgifter som finns, vilka hot och sårbarheter som
finns och en bedömning av vilka åtgärder som är nödvändiga. Analysen ska
dokumenteras. Det finns också detaljerade regler om hur säkerhetsprövningen av
anställda ska göras.
Arne Hjorth ville nu se vilka beslut som fattats i fallet med VA-chefen, och med anledning av att det hade hänvisats till policydokument om säkerhetsskyddsarbetet. Han fick då besked att handlingarna inte kunde lämnas ut eftersom dom var hemliga. Så småningom visade det sig att dom handlingar han velat ha utlämnade över huvud taget inte existerade. Det får man säga är höjden av hemlighetsmakeri. Att hemligstämpla något som inte finns. Det är svårt att undgå att det är något annat än säkerhetsskyddet man vill dölja.
Vad kan tekniska chefen ha att tjäna på en dyrbar
brandstation?
Vad är då det? Ja, det visar
sig att någon hotat med, och faktiskt genomfört, att ta bort säkerhetsklassningen
av VA-chefen. Samma sak hade faktiskt hänt med en tidigare VA-chef. I det
aktuella fallet handlade det om att VA-chefen inte drog jämnt med sin chef,
kommunens tekniska chef. Och vad var kärnan i den konflikten. Jo, den nu
sparkade VA-chefen hade genomfört en utredning om alternativ till den
föreslagna nybyggnaden av brandstation. Efter ett folkinitiativ som
undertecknats av omkring en femtedel av väljarna hade fullmäktige stoppat dom
dyra planerna och beslutat om en ny utredning som också tog upp alternativ.
Den tekniska chefen hade inte
själv lyft ett finger, utan fortsatte att driva det dyraste alternativet. Detta
trots fullmäktiges beslut. Nu var den tekniska chefen och VA-chefen riktigt
osams och med hjälp av kommunens säkerhetsskyddschef togs VA-chefens
säkerhetsklassning bort. Att vara osams med sin chef var alltså en
säkerhetsrisk. Slutresultatet blev alltså att VA-chefen avskedades.
”Säkerhetsklassning används för att trakassera
personal”
I interpellationsdebatten sa
Arne Hjorth ”säkerhetsklassning används för att trakassera anställda och göra
det omöjligt för dom att sköta sitt arbete. Det är obegripligt att detta har
kunnat fortgå.” Han la sen till att ansvaret för alla beslut i kommunen är
alltid politiskt.
Fredrik Skog (V) tog upp den
tråden. ”Det här är en rejäl dikeskörning av kommunen. Det finns inte ett enda
beslut om lagen, ändå hänvisar man till den. Den som är politiskt ansvarig vill
inte lyfta på locket.” När det gäller metoderna är dom hemsnickrade: ”Man har
liksom skapat ett Stasi-rum i källaren på vårdhemmet, där man med olika
förhörsmetoder skulle säkerhetspröva personer.” Om det politiska ansvaret
fortsatte han: ”Det finns högt uppsatta politiker som känner till det här, och
genom att inte agera försöker att undgå sitt politiska ansvar. Ansvar kommer
att utkrävas. Och ni vet ju, ni som sitter här vilka som sitter löst. Det är
bara att packa och gå hem när man pysslar med sånt här.”
Avskedandet av VA-chefen
skedde efter årsskiftet när SD hade tagit över styret i kommunen. SD:s
kommunalråd hade i sitt interpellationssvar sagt att hon inte kände till något
fall där någon trakasserats på det här sättet. På så sätt försökte hon att
undgå att ta sitt ansvar. Men det var en lång process som ledde fram till det
slutliga beslutet, och den pågick, bland annat med borttagandet av
säkerhetsklassningen, medan Lena Lovén Rolén (S) var kommunalråd. Åtminstone dom
här båda politikerna är dom som måste bära ansvaret för kraschlandningen. Lena
Lovén Rolén var passande nog inte på plats vid fullmäktigemötet. Men det är åtminstone
dom båda som ”bara har att packa och gå hem.”
Ledande politiker i S och SD måste ”bara packa och gå hem.”
Den vanliga proceduren för
att utkräva politiskt ansvar är genom revisionen. Fredrik Skog sa i sitt inlägg
att han ”utgick från att revisionen har frågan på sitt bord, och att det är en
omfattande process.” Jag tror att det fanns en gnutta av ironi i denna Skogs
förmodan. I en tidigare diskussion om en motion från Vänstern om att tillsätta
en ”haverikommission” för att bland annat se på frågan om hur säkerhetsarbetet
nyttjats i andra syften, men även för att undersöka hur kommunen nu kunnat
hamna i en absurt dålig ekonomisk situation hade han uttryckt en viss skepsis
om revisionens förmåga. Utvecklingen av ekonomin medför att man nu måste göra
neddragningar på flera tiotals miljoner kronor. Detta och dom förslag som
kommer fram åläggs partierna att mörka för allmänheten, som annars ”oroas”.
Vänsterns förslag stöddes också av Moderaterna, medan övriga partier, alltså
SD+L+C-styret och deras stödparti S var emot. Att förlita sig på revisionen var
som ”bonden som slog sin åker med nagelsax”. Och jag vet av egen erfarenhet att
det inte har varit något riktigt bett i kommunrevisionen dom senaste fem åren.
Att SD skulle utkräva ansvar
av Ewa Olsson Bergstedt är nog utsiktslöst. Men Socialdemokraterna som är ett
demokratiskt parti borde rensa upp. Det är uppenbart att förra kommunalrådet
Lena Lovén Rolén har ett politiskt ansvar. Det gäller också hennes vapendragare
Per-Olof Östlund som vid ett avgörande beslut i kommunstyrelsen röstade med
SD-styret om att inget göra i frågan om hur det gått till när VA-chefen
sparkades. Östlunds röst var det som avgjorde utfallet. ”Det är bara att packa
och gå hem.”
fredag 13 oktober 2023
Och vad beror minskningen på?
De krympande befolkningssiffrorna i Skinnskattebergs kommun avspeglar att det varje år föds färre skinnskattebergare än det antal som dör. Födelseunderskottet gör att befolkningen minskar med i genomsnitt 28 personer per år sedan 2014. Bara tre av 38 kvartal sedan 2014 har det varit ett positivt födelseöverskott, d v s fler födda än avlidna.
Kvartalsvis födelsenetto i Skinnskatteberg 2014 - 2023 (första halvåret)
onsdag 11 oktober 2023
Folkminskning i Skinnskatteberg
Statistiska Centralbyrån har redovisat befolkningssiffror för perioden från årsskiftet till augusti. Av de tio kommunerna i Västmanlands län är det bara Västerås som kan visa en folkökning. Alla andra har minskat. Mest har Norberg minskat - med 1,4 procent. På nästsista platsen kommer Skinnskatteberg med 1 procent, vilket motsvarar 44 personer.
tisdag 10 oktober 2023
Rasism, knarkhandel och gangstervälde
Polisen gör regelbundet en lista över ”särskilt utsatta områden”. På listan finns nu 19 olika områden. Det är fem områden i Göteborg, tre i Malmö och två i Stockholm. Andra kommuner med sådana områden är Botkyrka (3 områden), Borås (2 områden), Linköping, Uppsala, Örebro och Södertälje. För att kvala in på listan krävs det dels låg socioekonomisk status, dels en omfattande brottslighet. Det är här som gängkriminalitetens vagga står.
Alla vet att det här är invandrartäta områden. Över 80
procent av befolkningen i dom här områdena har utländsk bakgrund. I alla
områdena bor det fler personer med utländsk bakgrund än ”etniska svenskar” och
i en del av områdena uppgår första och andra generationens invandrare till över
90 procent av befolkningen.
Det är med andra ord uppenbart att det finns ett samband
mellan befolkningsstrukturen och ”gängkriminaliteten”. Fler invandrare, mer
gängkriminalitet. Men det finns också andra samband mellan att vara invandrare
och sociala och ekonomiska förhållanden. Det handlar om sysselsättning och
arbetslöshet. Det handlar om trångboddhet. Det handlar om politiskt deltagande.
Det handlar om tillgång till sjukvård, om hälsa, sjukdom och död.
Integration brukar definieras som att alla deltar i sociala
samspel i samhället. Det är uppenbart att invandrare som grupp är mindre
integrerade i samhället än dom infödda. Dom deltar mindre i arbetslivet, i
föreningslivet, dom följer massmedia i mindre utsträckning, dom deltar mer
sällan i politiken.
I den aktuella debatten om invandring har problemen med
kriminalitet kopplats till den bristande integrationen. Det bristande
deltagandet betraktas där ofta som resultatet av en oförmåga eller rent av en
ovilja från invandrarnas sida att delta. Dom väljer själva att inte arbeta utan
hellre leva på bidrag. Dom väljer själva att ställa sig utanför det svenska
samhället och dess utveckling, och bygger istället ett eget parallellt samhälle
baserat på grupptillhörighet och religion. Att den här tankefiguren också
innebär att invandrarna själva väljer nackdelarna med bristande deltagande
säger man sällan så mycket om. Dom skulle själva välja arbetslöshet, låga
inkomster, trångboddhet, skolmisslyckanden, sjukdom och död.
Men det finns flera sidor av myntet. Det finns i samhället
(både bland etniska svenskar och invandrare) en förgivettagen etnisk hierarki.
Överst kommer dom infödda svenskarna, tätt följda av nordbor (kanske med
finskspråkiga lite på efterkälken), tyskar, britter och vita amerikaner. Längst
ned på den fullskitna hönsstegen står svarta afrikaner och arabisktalande
muslimer. Det är slående att det finns stora likheter mellan den här
rangordningen och synliga egenskaper (till exempel hudfärg). Det är därför inte
orimligt att beskriva den etniska rangordningen som ”rasistisk”.
Flera undersökningar visar också att ju längre ned man står
på den här skalan, desto vanligare är det att man upplever diskriminering, t ex
på arbets- eller bostadsmarknaden eller i kontakterna med offentliga
myndigheter, inte minst med rättsväsendet. Orsakskedjan rasism leder till
diskriminering som innebär utestängning är en stark konkurrent till idéfiguren
att invandrarna själva väljer bort integration och därmed själva placerar sig i
underläge.
I valet mellan dom två förklaringsförsöken av
integrationsmisslyckandet förefaller idén om att invandrarna själva väljer att
ställa sig längst ned i hierarkin som befängd. Det verkar rimligare att
integrationsmisslyckandet beror på att det svenska samhället har bjudit in med
armbågen.
Barnet ut med
badvattnet
Landet styrs nu av en regering som är direkt beroende av dom
högerpopulistiska Sverigedemokraterna. Detta parti, vars minsta vinkning följs
av regeringen, har sitt ursprung i nynazistiska och främlingsfientliga
rörelser. Motståndet och motviljan mot etniska minoriteter och invandrare går
som en brun tråd genom partiets historia. Under flyktingkrisen 2015 ville en
lokalpolitiker från SD meja ned flyktingar på Öresundsbron med kulspruta.
Richard Jomshof, SD-märkt ordförande i riksdagens justitieutskott blåser under
genom att beskriva Islam som en avskyvärd religion. Flyktingar är inte välkomna
till Sverige. Invandrare som redan finns i landet ska på olika sätt tvingas
eller förmås att lämna landet. Gängkriminaliteten är som en gudagåva för Sverigedemokraterna.
Hur många gängkriminella finns det? I slutet av 2021 fanns
enligt Polismyndigheten drygt 8 000 personer knutna till gängkriminalitet.
Rikspolischefen har, med upprepande från den moderata justitieministern hävdat
att 30 000 individer har kopplingar till skjutningar och sprängningar i
den gängkriminella miljön. Med andra ord är det en stor spännvidd i
skattningarna. Men hur man nu än vrider och vänder på det är dom gängkriminella
en försvinnande minoritet av alla med utländsk bakgrund i landet. Dessa
uppskattas till omkring 25 procent av befolkningen, eller sisådär 2,5 miljon
människor. Dom vida skattningarna om antalet gängmedlemmar pendlar alltså
någonstans mellan 3 och 12 tusendelar. Att slänga ut upp till en fjärdedel av
landets befolkning för att bli av med dessa promille är i sanning att barnet
åker ut med badvattnet. Och utan det barnet stannar landet. Vem kör bussarna?
Vem tar hand om dom gamla på hemmet? Vem är läkare på vårdcentraler och
sjukhus?
Gangsters i
alkoholförbudets USA
Nu ska vi ta oss tillbaka till USA för hundra år sen. 1920
infördes förbud mot rusdrycker i USA. Detta blev startsignalen för ett sällan
skådat gangstervälde i amerikanska storstäder. Gangstrarna tillhörde ofta
särskilda invandrargrupper, italienare, irländare, östeuropeiska judar. Det var
grupper som stod långt ned i den amerikanska etniska hierarkin. Drivkrafterna
var dyra kläder, bilar, båtar och ett liv i sus och dus. Och det var
rusdrycksförbudet som öppnade kassakistan. Smuggling, tillverkning och
utminutering på lönnkrogar var finansieringskällan till gangsterbossarnas
lyxliv.
När stora pengar finansierar kriminaliteten är det upplagt
för konflikter. När lagliga verksamheter är oense kan dom ju alltid ytterst ta
oenigheten till domstol. Den vägen är i princip stängd för dom illegala
verksamheterna. Då får man istället ta till diverse påtryckningar, och ganska
snart våld för all slita tvister. Det kan handla om motspänstiga politiker
eller konkurrenter om marknaden. I Chicago inträffade 1928 inte mindre än 62 bombattentat.
Gangsterbossar sköts av konkurrenter. På New Yorks gator rasade 1928 – 1931 ett
blodigt krig mellan två ligor.
Det amerikanska alkoholförbudet avskaffades 1933.
Gangsterligorna fick söka sig nya inkomstkällor. Spel, prostitution, ocker,
utpressning och halvillegal verksamhet ibland utövad genom att gangsters tog
kontroll över fackföreningar, och så småningom också knarket fick ersätta.
Maffian överlevde, men 20-talets extrema våldsorgier var över. Avskaffandet av
alkoholförbudet tog inte död på gängkriminaliteten, men nog lugnade det ner
sig.
Knarkhandeln gängens
kassako
Åter till Sverige och 2020-talets ”orten”. Förvisso finns
det skillnader mellan 1920-talets Chicago och 2020-talets svenska förorter. Men
det finns också likheter. En sådan är den etniska bakgrunden. Det amerikanska
gangsterväldet växte fram i föraktade invandrargrupper långt ned i den etniska
hierarkin. Många i dessa grupper levde dåliga liv: arbetslöshet, trångboddhet i
dåliga bostäder, utestängda från utbildning och utan chanser att skapa sig ett
gott liv. Dom svenska förortsbaserade gängen uppvisar stora likheter. Att gå
med i ett kriminellt gäng skapar en identitet, en grupptillhörighet, som
respekteras, eller åtminstone fruktas, i den närmaste omgivningen. Ledarnas
livsstil med dyra kläder, BMW-bilar, guldklockor, smycken och kungar i baren
blir förebilder. Här erbjuder gänget en karriär som saknar motstycke i ett
majoritetssamhälle där man till yttermera visso som rasifierad blatte inte ens
släpps in.
Öl, vin och sprit då och knarkhandeln nu som kassakor är en
annan parallell. Det finns stora pengar att hämta. Här kan en lyxig och
guldglänsande livsstil finansieras. Och kampen om vem som ska lägga vantarna på
dom stora pengarna sprider död omkring sig. Alkoholförbudet visar samtidigt på
dilemmat. När det infördes 1920 började festen; och kriget. När förbudet
avskaffades 1933 tog festen slut; och kriget. Det finns olika inställningar
till knarket även i det svenska etablissemanget, men ingen vill avskaffa
förbudet. 2020-talets gangsterkrig kan med andra ord inte strypas med 1930-talets
metod – legalisering. Svensk narkotikalagstiftning anses som sträng, och det
finns säkert möjligheter att lätta upp den utan att släppa knarket fritt. Det
uttrycks ibland förslag om att bruket av marijuana borde tillåtas. Det kanske
kunde kyla ned en del av gängkrigandet, men om det skulle räcka för att skruva
åt pengakranen är mer ovisst.
Rikspolisstyrelsens narkotikaexpert Stewe Alm säger i en
intervju med Sveriges Radio i januari 2019 att ”just cannabis utgör den
ekonomiska basen för gängens verksamhet”. Om detta stämmer skulle en
legalisering av handel och bruk av cannabis faktiskt utgöra ett slag mot
gängens ekonomi.
Samtidigt kan man konstatera att narkotikabruket har spridit
sig till alla olika samhällsskikt. Det finns en bild av knarkaren som avspeglas
i svaren till en enkät som tidningen Hem och hyra gjort om vem som är den
värsta grannen man kan tänka sig. Det är knarkaren som ”snor ur förråden,
ligger avtuppade i trapphuset, lämnar kanyler i barnens sandlåda.” Det är en
helt annan bild än den utslagne trashanken som nu träder fram. I en
intervjuserie i DN möter vi mediamannen som festknarkar kokain: ”Det är en
rolig partydrog att använda”. Där finns också juristen som ”tar kokain för att
nyktra till och fortsätta festa”, psykologen som tar lsd för att ”få nya
perspektiv i livet.”
Ja sådär fortsätter det. Polisens ovan nämnde expert säger
till tidningen ”den allra största andelen är människor som fungerar socialt och
har ett arbete. Dom som upplever att dom inte har något problem med sitt
missbruk utan det fungerar som ett bruk, som ett helgnöje.”
Folkhälsomyndighetens statistik visar att lågutbildade och
låginkomsttagare är överrepresenterade bland brukarna, men att högre
samhällsskikt svarar för en inte obetydlig del av konsumtionen: Gruppen med
gymnasieutbildning stod för nästan hälften av användningstillfällena av annan
narkotika än cannabis, och dom med högskoleutbildning för en dryg femtedel.
Så visst finns det en utbredd efterfrågan, som är en
förutsättning för gängen att göra pengar. Och kunde man minska den efterfrågan
kanske tillsammans med en legalisering av cannabis skulle man kanske kunna
komma i närheten av den effekt som upphävandet av alkoholförbudet hade i
30-talets Amerika.
Vad ska vi göra?
Hur är det med den andra förutsättningen: Det rasifierade
etniska klassamhället. Om vi levde i ett samhälle där det råder jämlikhet
mellan alla olika etniska grupper där ingen ser ned på en annan. Där Ingen
diskriminerar. Där alla får ta del av det goda, av arbete och inkomst,
bostäder, inflytande, hälsa och liv. Ja, i det landet finns det ingen jordmån
för gangsters, gäng och mafiosos. Men det står inte på dagordningen att
omvandla det etniska klassamhället. Och det kan nog heller inte stå på någon
dagordning. Däremot har vi på halsen fått ett politiskt parti, som skaffat sig
politisk makt genom utpressning på en taburettkramande regering. Detta parti
har som affärsidé att underblåsa motsättningarna i samhället och cementera den
destruktiva rashierarkin.
Om vi vill bli av med gängkriget borde vi alltså
liberalisera knarkpolitiken, vilket ingen vill, och/eller omvandla det etniska
klassamhället till ett jämlikt samhälle, vilket nog inte går, särskilt när
starka krafter motarbetar en sådan omvandling. En bit på väg vore att bekämpa
både SD-rasismen och ”vanligt folks ”festknarkande. Men räcker det? Om inte vad
fan ska vi göra då?
Under 30-talskrisen fanns det tankar i den kommunistiska
rörelsen att en revolutionär situation i första hand är beroende av den
kapitalistiska ekonomins kollaps. I takt med att kapitalismen på grund av sina
inneboende motsättningar faller samman växer dom revolutionära krafterna och
omvälvningen blir mer eller mindre oundviklig. Att lappa och laga i det
kapitalistiska systemet är egentligen bara att förlänga lidandet. Låt systemet
krascha och det nya stiger som fågeln Fenix upp ur askan. Historien visar att
det var en felaktig politik. Krisen medförde oändligt lidande för
arbetarklassen och slutade i världskrigets katastrof.
På sitt sätt är det här en annan parallell till gängkriget.
Att det är svårt eller omöjligt att komma åt dom grundläggande orsakerna -
rasismen och knarkhandeln – får inte göra att vi underlåter att på olika sätt
försvåra livet för gangstrarna. Men det är samtidigt viktigt att komma ihåg,
att vad det nu än handlar om – mer repression och/eller ”sociala insatser” – så
är det i bästa fall plåster på såren. Vi får inte tro att vi därigenom löser
problemet. Och vi måste hela tiden komma ihåg att det inte finns någon medicin
utan biverkningar. Hårdare tag i rättssystemet kan hota båda rättssäkerheten
och den personliga integriteten. Fler i fängelse för att sitta av längre straff
skapar ett livsfarligt maktvakuum i gängvärlden och fritt fram för klåpare som
”felskjuter” oskyldiga till döds och spränger hela stadsdelar i luften. Och dom
sociala insatserna får inte bara bli välgörenhet och ”tycka-synd-om” utan de
måste riktas så att dom hjälper till att öppna dörrar.
fredag 6 oktober 2023
SD-styret i Skinnskatteberg: Största möjliga tystnad`
Dom 24 000 kronorna får väl också närmast ses som ett
försök att stoppa utlämningen av handlingarna. Vilken privatperson har råd med
det? Om man vill läsa handlingarna på plats är det inte tillåtet att ta ut en
avgift. Det mesta är ju numera digitalt och om offentliga handlingar lämnas ut
i digital form kan man i princip ta betalt. Men, det går bara om kommunen har
en fastställd taxa där det framgår att det är en avgift på digitala kopior.
Många statliga myndigheter tillämpar den regeln att dom första nio handlingarna
som lämnas ut digitalt är gratis. Sen kan det kosta, men det får inte bli för
dyrt, då motverkas offentlighetsprincipen enligt JO. I just Skinnskattebergs
kommun finns det en gammal taxa fastställd, men där finns ingen avgift för
elektroniska kopior. Och se, då går det inte heller att ta betalt.
I just 24 000-kronorsfallet var det mejlkonversationer
som begärdes ut. Så någon konst att lämna ut dom elektroniskt fanns ju
knappast. Trots det hävdade kommunen att det inte gick, utan dom måste skrivas ut
och kopieras. Då kunde man komma upp i den begärda summan.
Det här har förstås inte lämnat SD-styret någon ro. Därför
föreslår kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt nu att man ska anta en ny
avgiftstaxa, där man också tar betalt för handlingar som lämnas ut i
elektronisk form.
Frågan behandlades av kommunstyrelsen i tisdags förra
veckan. Man bestämde då att uppdra åt ledningsutskottet att utarbeta den nya
taxan och återkomma med förslag. Frågan är med andra ord inte avgjord ännu, men
det framgår inte av kommunstyrelsens protokoll att någon skulle ha haft några
invändningar. Någon annan information än protokollet finns förstås inte att
tillgå för den intresserade allmänheten. Också här råder ”största möjliga
tystnad”.
Kommunen ger sen länge ut informationsbladet ”0222:an” som
distribueras till samtliga hushåll i kommunen. Där finns evenemangskalender,
texter av kommunalråd och kommunchef om vad som är aktuellt, meddelanden om
arbeten och händelser som stör trafiken eller försörjningssystemen. Plats
brukar också ges till polisen och kyrkan. Dom politiska partierna, men också
lokala företagare får utrymme på betald annonsplats. Nu föreslår SD-styret att
0222:an ska läggas ned.
Också den här frågan var uppe i kommunstyrelsens senaste
möte. Sverigedemokraterna yrkade förstås att 0222:an skulle läggas ned. Av
någon anledning fick dom också Moderaterna med sig, men det räckte inte för att
få majoritet för en nedläggning. Men det är inte säkert att 0222:an därmed är
räddad. Flertalet i styrelsen beslöt, lite fegt, inte att tidningen skulle få
fortsätta. Istället skickade dom tillbaka frågan till ledningsutskottet för
vidare utredning. Bland annat vill man undersöka om det går att sluta dela ut
den till alla hushåll. Istället skulle man få hämta den i kommunala
inrättningar eller affärer.
Det framgår av protokollet att ledningsutskottet hade beslutat
att lägga ned 0222:an. I utskottet sitter representanter för SD, Centern,
Liberalerna, Socialdemokraterna och Moderaterna. Men när frågan kom till
kommunstyrelsen bangade C, L och S ut och lämnade SD tillsammans med M kvar som
tystnadens försvarare. Vi får väl se hur det går när frågan kommer tillbaka
till det lilla kompisgänget i ledningsutskottet.
SD-styrets avoga inställning till öppenhet är ingen nyhet.
När kommunrevisionen 2019 föreslog att revisionen själv, och inte
kommunstyrelsens förvaltning (som ju granskades av revisionen) skulle avgöra
vad som publicerades på revisionens sida på kommunens webbplats blev det stopp.
Och vem var det som föreslog att revisionens krav skulle stoppas? Jo, Ewa
Olsson Bergstedt (SD) förstås.
Alltså: Försvåra möjligheterna att få ta del av offentliga
handlingar. Skrota informationsbladet 0222:an. Stoppa kommunrevisionens
möjligheter att kommunicera direkt med medborgarna.
Protokoll från olika politiska organ publiceras förstås på
kommunens hemsida. Det kräver lagen, så det kan man inte göra mycket åt.
Däremot kan man göra protokollen fullständigt obegripliga för den som inte
sitter mitt i smeten. Det hänvisas till olika slags beslutsunderlag, som inte
publiceras. Man kan förstås begära ut dem om man har råd. I samband med
budgetbehandlingen i höstas föreslog Vänsterpartiet och Socialdemokraterna att
Skinnskatteberg i likhet med flera andra kommuner skulle börja publicera dessa
beslutsunderlag. SD och traskapatrullopartierna röstade förstås ned det
förslaget.
Men det finns flera möjligheter för medborgarna att hålla
sig informerade. En sådan är direkta kontakter med förtroendevalda politiker.
Det går inte att förbjuda sådana kontakter. Men om man minskar antalet
förtroendevalda, så minskar i varje fall möjligheterna till kontakt. Även detta
har Ewa Olsson Bergstedt (SD) prövat på. Inför valet 2022 drev hon igenom en minskning
av antalet valda fullmäktige från 31 till 25. I själva verket ville hon minska
ända ner till 21, men efter förhandlingar med SD:s traskapatrullopartier fick
det bli 25. Olsson Bergstedts egendomliga argument var att fler partier skulle
bli representerade i det mindre fullmäktige. Alltså, om man höjde den faktiska
småpartispärren från 3 procent till 4 eller 5 procent skulle fler småpartier
komma in i fullmäktige. Man tar sig för pannan.
Det skulle kanske också kunna invändas, att mycket av
information och diskussion numera förs i sociala medier. Alla dom politiska
partierna i kommunen har Facebook-sidor. Jag har i ett tidigare
inlägg granskat hur dessa sidor används. Det visar sig då att
traskapatrullopartierna (L och C) inte postat någonting på sina sidor på ett
år. SD själva har mest centralt producerat material och en överväldigande mängd
trevliga hälsningar. Läsarna tillönskas trevlig helg, trevlig sommar, trevlig
första, andra, tredje och fjärde advent. Det är ju ett parti som hyllar
trevligheten framför information och diskussion. Fast så jättetrevligt ska det
inte vara för utlänningar och politiska motståndare förstås-
Varför är det viktigt att medborgarna är välinformerade?
Utan information om vad som är på gång försvinner medborgarnas möjlighet att
påverka kommande beslut. Utan information om vad som har gått bra och vad som
har gått dåligt, eller för den delen vilka politiker som är kompetenta eller
inkompetenta, hederliga eller korrupta, försvinner möjligheterna att i val
utkräva ansvar. Utan transparens är demokratins chans samma som för en isbit i
helvetet.