fredag 25 oktober 2019

Skatten sänks i Skinnskatteberg



De borgerliga partierna som tillsammans med Sverigedemokraterna har majoritet i Skinnskattebergs kommunstyrelse har beslutat föreslå fullmäktige att sänka skatten med 5 öre per tjänad hundralapp. Den socialdemokratiska kommunledningen som är denna folkpartistisk-fascistiska majoritets gisslan röstade emot. Men förslaget kommer ändå att gå igenom i fullmäktige eftersom det är likadana majoritetsförhållanden där.

Skinnskattebergs skattebetalare är bara att gratulera. Den som tjänar 30 000 i månaden får 15 kronor mer i månaden i plånboken. Eller 50 öre om dagen att riktigt leva loppan för. En fattigpensionär får förstås mindre. Hen får kanske 25 öre om dagen. Men förra kommunalrådet Carina Sándor kan räkna in en hel krona om dagen. Grattis allihopa. Nu blir det glada dagar.

Men beslutet om skattesänkning är kanske inte till för att glädja skattebetalarna. Det troliga är att det är ett led i förödmjukandet av den socialdemokratiska kommunledningen som hukar vid varje möte i kommunstyrelsen och fullmäktige. Ni ska inte tro att ni har något att säga till även om kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S) får klippa av band och invigningstala när det öppnas nya loppmarknader.

I och för sig är Skinnskattebergs kommun välbärgad. Kassan är välfylld. Det beror framförallt på att staten har gödslat med bidrag och det beror på att kommunen inte tar några egna initiativ. Den största bravaden under förra mandatperioden var fyra busskurer, som huvudsakligen betalades av andra (Trafikverket och VL).

Nej, man får inte vara för generös mot skattebetalarna. 50 öre om dagen får räcka. Det gäller ju att få pengar över till annat. Vi minns förra mandatperioden styrd av Folkpartiet (”Liberalerna”) och fascisterna (”Sverigedemokraterna”). Där behövdes pengarna till att betala högre lön till kommunalrådet än vad fullmäktige beslutat. Och alla kommer väl ihåg hur Centerpartiet hoppade av från de förhandlingar med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som kunde ha gett ett stabilt majoritetsstyre sedan en ledande centerpartist erbjudits att köpa en kommunal fastighet till underpris.

Det är i sanning skillnad mellan skit och pannkaka.


tisdag 22 oktober 2019

Är man en storfräsare om man har kläder som marknadsförts på engelska?


Häromdagen fanns det en helsidesannons i Dagens Nyheter för sängmärket ”Carpe Diem”. Det skulle öppnas en ny sängbutik i Stockholm. Det märkliga var att det inte fanns ett svenskt ord i annonsen. Hela annonsen var på engelska. Varför annonserar ett svenskt företag i en svensk tidning om en butik i Stockholm på engelska?

Om man tänker efter så kommer man nog på fler sådana här exempel. Helengelska annonser är kanske inte så vanliga, även om vi minns hur havredrycken ”Oatly” (också det ett svenskt företag) brukar annonsera helengelskt i svenska media. Särskilt vanligt tycks det vara att använda engelska i reklamen i klädbranschen. För några år sen var vi inne i en vanlig (svensk) klädbutik i Köping för att köpa en presentklänning åt ett av barnbarnen. Allt i textväg i affären var på engelska – inte bara det som kan ses som reklam, utan även skyltar som visade var olika slags plagg hängde. Men när jag försökte tilltala personalen på engelska blev de besvärade och svarade helst på svenska.

Oskicket att annonsera helt eller delvis på engelska har förmodligen ökat. Jag har inte lyckats hitta några data från Sverige, men en norsk undersökning visar att användningen av engelska ord i annonser i en stor norsk dagstidning fördubblades mellan 1969 och 1989. Det finns ingen anledning att tro att trenden varit annorlunda i Sverige.

En lång rad undersökningar i flera länder, däribland Sverige, visar att konsumenterna inte gillar reklam med engelska inslag. De vill helst ha reklam på sitt eget språk. Detta gör det också lite gåtfullt varför reklambranschen (och vissa andra branscher) envisas.

I litteraturen har det föreslagits ett antal förklaringar till reklamens fascination vid det engelska språket:

  • 1.    Standardiserat tillvägagångssätt – kostnaderna reduceras ju färre språk som används i marknadsföringen. 
  • 2.    Engelska är det globala språket och annonsörerna väljer det för att de tror att alla ändå förstår det.
  • 3.    Engelska motiveras av språkliga skäl, d v s målspråket antas sakna motsvarigheter till de engelska uttrycken.
  • 4.    Engelska fångar uppmärksamheten – det sticker ut i förhållande till det lokala huvudspråket.
  • 5.    Produktbilden – engelska förknippas med en modern, urban och kosmopolitisk överklasslivstil.


När det gäller skillnader mellan olika produkter eller branscher ser det ut att vara magrare med data. I en studentuppsats från Karlstads Universitet har Susanne Lepp (2013) granskat alla reklaminslag i TV3 och TV4 under några bestämda dagar våren 2013. Författaren kodade drygt 300 olika annonser. För var och en noterades språkförekomsten utöver svenska. Förekom andra språk i skriven respektive talad text, eller förekom annat språk än svenska i sånginslag? I drygt hälften (57,6 procent) av inslagen förekom bara svenska. I 3,6 procent av inslagen var engelska det enda språket. Vid sidan om svenska förekom italienska och tyska i enstaka inslag, annars var det svenska och engelska som blandades.

Lepp redovisar i sin uppsats hela datamängden. Jag har själv bearbetat uppgifterna för att se om det finns skillnader mellan produkter eller branscher. Jag gjorde en indelning av materialet i nitton produkt-/branschgrupper. Här är resultaten för de sju största av dessa grupper:

Produkt/bransch
Antal inslag
Procent med engelska
Livsmedel
40
25
Bygg/fixa
17
24
Kläder och skor
16
81
Spel
15
33
Bilar och tillbehör
13
39
Hygien och kosmetika
13
69
Finansiella tjänster
10
10

Tre av kategorierna sticker märkbart ut från de övriga. Särskilt lite inslag med engelska har gruppen ”finansiella tjänster” med reklam för bl a banker, försäkringsbolag, pensioner och mäklare. Här är det bara en av tio annonser som innehåller någon engelska.

Det är framförallt ”kläder och skor” och ”hygien och kosmetika” som framstår som anglifierade. Här har åtta av tio (81 procent) respektive sju av tio (69 procent) inslag av engelska. För de övriga här redovisade grupperna ligger andelen med engelska inslag mellan 24 och 39 procent.

I forskning om kläder och mode är det en i det närmaste etablerad sanning att kläder används för att markera identitet och grupptillhörighet (se t ex Finkelstein 1991). Identiteten uppstår när någon annan ser dess markörer. Så snart en människa visar sig (möjligen utom i bastun) visar hon sina kläder. Kläderna har utöver att alltid vara närvarande för betraktaren den egenheten att de är direkt sammankopplade med personen. Det är svårt att föreställa sig någon annan produkt som på samma sätt är direkt kopplad till personen och alltid där för att betraktas.

Om man t ex skulle vilja visa sin tillhörighet med vilket försäkringsbolag man har, vilken mataffär man handlar i eller vart man reser på semester, är man nära nog i alla situationer tvungen att berätta det. Hur man är klädd behöver man inte berätta för andra. Det kan de se själva.

Kläder har med andra ord en särställning som identitetsmarkör. Det kan inte vara ett sammanträffande att kläder också intar en särställning i hur de marknadsförs. Bland de föreslagna förklaringarna till varför det görs reklam mer eller mindre på ett engelska i ett icke engelskspråkigt land finns en förklaring som gör en koppling till identitet och tillhörighet till en speciell grupp.

Det handlar om den sista av de föreslagna förklaringarna i listan ovan: engelska förknippas med en modern, urban och kosmopolitisk överklasstil. Genom användningen av engelska i reklamen förs det över till varan att den är typisk för den moderna, urbana och kosmopolitiska överklassen. Den som bär de engelskstämplade klädesplaggen, eller skorna eller använder kosmetika som kopplas med hjälp av språket, är med andra ord en modern person som är med i svängen.

Med det här resonemanget blir faktiskt sängbutiken och havremjölken trots den helengelska reklamen undantag. Kanske som ordspråket outgrundligt säger undantagen som bekräftar regeln.

En fråga som kvarstår är om det är sant att den här kopplingen mellan engelska språket och den moderna överklasstilen faktiskt finns eller om det är en reklammakarnas hjärnspöke. Kanske därför att de själva befinner sig i en anglifierad värld. Reklamens textförfattare är ju en copy writer och den som jobbar med bild och grafisk formgivning är art director och den som har det övergripande ansvaret för ett projekt är en creative director. I den tidigare refererade norska undersökningen drogs slutsatsen ”att användningen av engelska i reklam bygger alltså mest bara på tro och inte på undersökningar, och denna tro tycks faktiskt vara löst grundad”

Referenser

Finkelstein, Joanne (1991) The fashioned self  Cambridge: Polity Press

Gerritsen Marinel, Hubert Korzilius, Frank van Meurs & Inge Gijsbers (2000) ”English in Dutch commercials: Not understood and not appreciated”  Journal of Advertising Research 40:4 ss 17-31

Lepp Susanne (2013) “A study of the use of English and other languages in TV-commercials in Sweden” Karlstad: Karlstads Universitet

Lindblom Per-Åke, Frank-Michael Kirsch & Arne Rubensson (red.) (2013). Såld på engelska?: om språkval i reklam och marknadsföring Spånga: Språkförsvaret.

Anmärkning
Utöver att som svenskt företag publicera en helsidesannons på engelska i en svensk dagstidning är själva varumärket Carpe diem ganska korkat. Carpe diem är latin för ”fånga dagen”. Vad som ska fångas i sängen är väl troligen inte dagen utan snarare natten.


torsdag 17 oktober 2019

Det hände i oktober i Skinnskatteberg



1900 Prins Eugens vinterresidens
Den 11 oktober 1900 meddelar Dagens Nyheter att prinsen kommer att tillbringa större delen av vintern i Riddarhyttan, ”en gammal bruksegendom i Skinnskattebergs socken af Västmanland, upp emot Dalgränsen. Man kommer dit öfver Köping samt järnbanan till Uttersberg och Riddarhyttan.” Från stationen till den gamla herrgården, där prinsen ska bo är det något över en kvarts mil. ”Vägen leder genom ödsliga, tysta skogar.” Om själva herrgården vet tidningen att berätta att ”den är belägen midt inne i skogen, och omgifves af en trädgård, som dock ej fått vidare fart, ty klimatet är bistert, till följd af det höga läget.” Vidare finns ”i trädgården och alldeles midt för boningshuset gamla, ofyllda gruföppningar af okändt djup.”

Malmfyndigheterna beskrivs också i artikeln och det konstateras att en metall som kunde utvinnas var ”cerium [som] var af mycket högt värde för belysningsämdamål. Denna utgör nämligen grundämnet i de s.k. auerska glödstrumporna… Stenen såldes till Wien … à 1 kr. 50 öre pr kilo. Så dyrbar var malmen i alla händelser att transporten ägde rum i plomberade lådor.”

Herrgården är så avsides belägen att den ”torde få räknas till de ödsligaste trakter i den delen af landet.” Till tröst meddelas dock att ”Ett godt stycke norrut, på andra sidan af en bergig skogstrakt, utan egentliga vägar, ligger det stora Baggå, hofmarskalken Reuterswärds bekanta egendom.”
Kanske ska man lägga till att Riddarhyttans herrgård revs 1978. Kanske lika så bra med tanke på det ödsliga läget och karga klimatet.


Riddarhyttans herrgård. Foto Alfred Pettersson

1914 Nytt bolag köper Baggå ångsåg
Hrr A. R. Westerdahl, F. A. Westerdahl och C. E. Magnusson, aktiebolaget Westerdahl & Karlsten samt H. W. Hansons trävaruaktiebolag bilda aktiebolag med lägst 100,000 och högst 300,000 kr. för att efter öfvertagande av Baggå Ångsåg, Clas Sundin C:o, i Skinnskatteberg bedriva trävaru- och sågverksrörelse. (DN 2/10 1914)

1930 Stenar på rälsen vid Karmansbo. Olyckor avvärjda genom tågens ringa fart.
Från Dagens Nyheters korrespondent.

KÖPING, måndag.
Ett järnvägsattentat som lätt kunnat få ödesdigra följder förövades i går kväll på Köping – Uttersberg – Riddarhyttans järnväg. Då uppgående kvällståget från Köping befann sig cirka 300 meter från Karmansbo station förmärktes några kraftiga stötar. Vid en omedelbart företagen undersökning visade det sig att två stenar varit utplacerade på rälsen. Det var den ringa hastigheten vid ingåendet till stationen som förhindrade en urspårning. (DN 28/10 1930)

En kvart senare kom södergående tåg, och nu hade ännu fler stenar placerats ut. Också den här gången undveks urspårning av den låga hastigheten. Landsfiskalen Nohre från Skinnskatteberg underrättades och han ”reste ned och företog en första undersökning.”

Landsfiskalen har redan från början gott spår på förövarna. Det kunde snart nog konstateras att tre unga män från orten uppehållit sig i närheten av attentatsplatsen vid tidpunkten för ogärningen. Enligt vad landsfiskal Nohre på Dagens Nyheters korrespondents förfrågan upplyser torde gärningsmännen redan i kväll kunna anhållas och befordras till laga näpst.

Tidningens korrespondent vet också att det för ett tiotal år sedan var ett attentat på samma plats. En s k påsksmäll hade anbringats så att en del av rälsen hade slitits upp. Det upptäcktes dock och ingen olycka inträffade.

1931 Kristid: Skinnskattebergs såg stoppar
VÄSTERÅS, måndag.
T.T. Driften vid A.-B. Skinnskattebergs såg- och lådfabriks sågverk har inställts, varigenom 125 man blivit utan sysselsättning. Driften vid hyvleriet och lådfabriken har även delvis måst inskränkas. (DN 20/10 1931)

1934 Tjuvskytt lämnade älgen åt sitt öde
Ett fall av djurplågeri har i dagarna uppdagats på inägorna till Sotebo gårds marker i Skinnskattebergs socken. På en stig anträffades en tjuvskjuten älgko som låg svårt skadad. Älgen var varm då den anträffades, och den torde alltså ha fallit endast någon halvtimme innan den upptäcktes. En skottskada i bakkroppen konstaterades vid en i hast vidtagen undersökning av några tillkallade polismän, och vidare varseblevs ett 22 cm. långt sår, varför man antar att älgen sedan den skjutits fått någon gärdsgårdsstör i buken. Den skjutna kon hade mjölk i juvret och hade tydligen varit följd av en kalv. Utredning i saken pågår. (DN 12/10 1934)

1934 Domänstyrelsen köper miljonskog av Handelsbanken
Den 20 oktober 1934 meddelade DN att Svenska Handelsbanken som äger Skinnskattebergs. Hornsdals och Karlsdals bruks skogar ligger i underhandlingar med domänstyrelsen om försäljning av brukens skogar. Det är en affär på 6 miljoner, vilket utgör hälften av Domänstyrelsens fond för inköp. Domänstyrelsen måste ha regeringens tillstånd för affären.

En månad senare, den 17 november 1934, rapporterades att Domänstyrelsen vill köpa mer, fastigheter tillhörande Ferna bruk för 2.350.000 kronor. Köpet ”avser Ferna bruks aktiebolag tillhöriga skogs- och jordbruksfastigheter i Gunnilbo, Heds, Skinnskattebergs och Västanfors socknar. I köpen skulle även ingå industriella anläggningar.”

1943 Nytt ryssläger i Västmanland
En ny förläggning för ryssar som flytt till Sverige förberedes för närvarande, enligt vad Dagens Nyheter erfar. Den skall förläggas till trakten av Skinnskatteberg i Västmanland och meningen är att uppföra 4 – 5 baracker av arbetsmarknadskommissionens typ.
Förläggningar finns tidigare i Byringe, i Baggå och Abborrtjärn samt sedan en tid tillbaka vid Lisma i Huddinge. Någon minskning i flyktingarnas antal har inte förmärkts, ej heller någon avgång genom att vederbörande kunnat sändas vidare, varför behov finns för den nya förläggning som håller på att komma till stånd. Det kan tilläggas att svenska staten på vedertaget sätt ersättes från Sovjetunionen för kostnaderna. (DN 22/10 1943)

1943 40 arbetare i livsfara vid brand i gruvanläggning
VÄSTERÅS, torsdag.
En förödande eldsvåda hemsökte Källfallets gruvanläggningar i Riddarhyttan på torsdagskvällen. Elden började i den omkring 40 meter höga gruvlaven och spred sig därefter till linbanestationen och spelhuset, som spolierades. Vid eldsutbrottet befann sig ett 40-tal arbetare nere i Källfallets gruva och hade ingen annan möjlighet att ta sig upp ur gruvan än på stegarna. (DN 29/10 1943)

Det var, menade man inte någon risk att elden skulle sprida sig ned i gruvan, och att arbetarna skulle kunna vara kvar i gruvan över natten. Branden bekämpades av Riddarhyttans och Skinnskattebergs brandkårer.

1944 Kaj ritar en elefant
Och här kommer 11-årige Kaj Dufvelin, färdig att visa sin väldiga dresserade elefant. Kaj fick se den där elefanten i Högholmens djurpark i Finland, och så drev han in den i vår gemensamma cirkus. Kaj är en finsk pojke som för närvarande vistas i Skinnskatteberg i Västmanland. (DN 22/10 1944)


Kajs elefant

1947 Omorganisation av kolarskolorna
Förslag till omorganisation av statens kolarskola har av domänstyrelsen förelagts regeringen. Styrelsen anser önskvärt att skolan ombildas så att eleverna får en betydligt allsidigare praktik under kompetenta lärares ledning i de vanligaste förekommande skogsarbetena. Med ett större antal elever av 32 pr kurs och två kurser pr år måste tre förläggningar ordnas. Den nuvarande förläggningen för kolarskolan i Skinnskatteberg skall fortfarande disponeras, och därjämte placeras en i Norrland och en i södra Sverige. (DN 22/10 1947)


Det var då det
I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här



måndag 7 oktober 2019

Magnifik "Tolvskillingsoperan" på Folkoperan


Nu har vi sett Bertolt Brechts och Kurt Weills ”Tolvskillingsoperan” på Folkoperan i Stockholm. Ett alldeles lysande spektakel. Något av det bästa vi sett på scen. Vi får möta herr Peachum (Sven Ahlström) som tillsammans med sin fru lysande gestaltad av Karolina Blixt, likt föregångare till Jimmie Jansson (socialdemokratiskt kommunalråd i Eskilstuna) ägnar sig åt att utfärda dyra licenser till tiggare. Där är också den mordiske Macheath (Fredrik Lycke) som gifter sig med Peachums dotter Polly (Maja Rung) och underhåller polischefen Tiger Brown (Lennart Jähkel) med bestickning.

Alla är som i ett hobbesiansk naturtillstånd ständigt beredda att förråda varandra. En urkapitalistisk ruttenhet där ”vad är ett bankrån jämfört med att grunda en bank?”. God smak utmanas. Och på scenen i en som det står i programbladet ”karnevalistisk” yra. Lysande!

Det hela avslutas som sig bör med att kungens budbärare kommer inridande på en vit springare för att meddela mördaren och tjuven Mackie, som redan står på galgen med snaran om halsen, hans benådning och adlande. Sådan är kapitalismen!

Recensionerna har överlag varit översvallande. En magsur recensent tyckte dock att det var ”En Brecht som drunknar i teatralt överspel”. Han menade att ”vispande nakna bröst, med eller utan ballonger, är inte roligt längre. Det stämmer att Brecht ville utmana den goda smaken. Här sker det på barnkammarnivå.”

Men publiken tyckte i alla fall att det var roligt. De instruerades i burleskens regler: Ju mer man ropar, desto mer får man se. Salongen dånade av rop.

Publikkontakten var med andra ord påtaglig. En god hjälp var de stora skärmarna med sångtexter. Musikteater, kanske särskilt i operans form, tenderar ju annars ibland att för den stora massan att bli totalt obegriplig. Ingen kan ju höra vad som sjungs i en aria.

Men om arian blir karaoke blir det bättre. Fast kanske inte för det hemliga sällskapet av experter och magsura recensenter.


Malin Ek som Fingerkroks-Jakob. Foto Mats Bäcker


lördag 5 oktober 2019

Varför sånt stök och bök vid bron i Bernshammar?


Sedan den 12 augusti pågår ett vägarbete vid Bernshammar på länsväg 250. Det är Trafikverket som genomför en omfattande renovering av en betongbro. Arbetet beräknas inte vara klart förrän den 31 oktober. Under tiden är ena körbanan avstängd och trafiken regleras med signaler. Som tur är är inte trafiken så omfattande, så några längre köer blir det inte. Men icke desto mindre tycks det alltid vara rött ljus när man kommer fram till bygget.

Bron är inte ett särskilt vackert byggnadsverk, och under den finns egentligen inget särskilt. Det finns inget vattendrag, ingen annan väg, inte någon särskilt djup ravin. Vad gör bron egentligen där? Varför fyller man inte igen diket med makadam istället för det rätt krångliga brobygget?


Trafikverkets bild av bron i Bernshammar

Det finns då anledning att påminna om historien. Jag har skrivit om den tidigare. Klicka här
Det var brukspatronen Fredrik Otto Lorichs som köpte Bernshammars bruk efter den Julinsköldska konkursen som är upphovet till ravinen. Lorichs tyckte att det skulle vara snyggt att avsluta herrgårdsparken med ett brusande vattenfall. För att åstadkomma detta skulle ett vattendrag grävas genom åsen från sjön Spaden på andra sidan åsen, en sträcka om en dryg kilometer. Problemet var bara att Spaden låg fem meter under marknivån vid parkens slut. Vattnet hade alltså måst rinna uppåt för att nå Lorichs tänkta vattenfall.

När det nu inte gick att åstadkomma fick man nöja sig med ett målat vattenfall på en träskiva under bron.
I Tekniska museets samlingar finns en bild av Lorichs bro som beskrivs som ”Den unika, i dekorativt syfte uppförda bron vid Bernshammar, byggd år 1796.” Det är alltså den dekorationen från 1700-talet som är orsaken till det omfattande brobygget hösten 2019.


Den dekorativa stenbron


tisdag 1 oktober 2019

Invandrare från Belgien toppar listan

Gammal vallon

En gammal bekant från 1600-talet toppar listan över mest visade inlägg under september. Det är en invandrare från Belgien som slog sig ned vid Bovallens hytta i närheten av Sillbo, mitt i den läskiga skog som numera är hemvist för vargflockar. Där var Frans Klasson Garneij verksam som masmästare vid bruket som också var ett styckebruk (det göts kanoner).

Antal besökare var i september 322 (306 i augusti). Av dessa var 202 (203) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,48 (1,45) och genomsnittlig tid per besök var 60 (105) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA, Spanien och Norge. Ströbesökare var från Danmark, Finland, Indonesien, Litauen, Mali och Tjeckien.

De tio mest visade inläggen i september:

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10