torsdag 30 december 2010

VL-buss i söktoppen

Här är trafikdata för december. Det har varit en liten julsvacka i trafiken, men det tar sig nog när dammet har lagt sig. Antal besökare var 463 (864 i november) varav 302 (671 unika). Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,29 (1,33) och genomsnittlig tid per besök 44 sekunder (79).

I söktoppen rycker VL buss upp till förstaplatsen. En del gamla favoriter är tillbaka på listan som "gök", "Färna portar" och "Jesus rensar templet". Månne är gökens framryckning ett tecken på surfarnas längtan efter våren? Gamla godingar som är kvar på listan är "råttan", nazisten Per Engdahl och kungakompisen Lettström.
  1. VL-buss (3:a i november)
  2. Gök (ny)
  3. Färna portar (ny)
  4. Råtta (1:a)
  5. Per Engdahl (8:a)
  6. Jesus rensar templet (ny)
  7. Bergslagen (ny)
  8. Lettström/Sköldnora (2:a)

tisdag 21 december 2010

Pastejer

I inlägget om julbordet på Karmansbo herrgård glömde jag nämna den utomordentliga fasanpastejen. Det fanns också en helt okej harpastej.

Hur det var med busspastejen vet vi dock fortfarande ingenting VL!!

Hårda klappar till universitetet i Örebro

Forskningen vid Örebro universitet har utvärderats. Sju paneler med externa sakkunniga har granskat de olika forskningsområdena. Som underlag har använts självvärderingsrapporter från de olika enheterna, en bibliometrisk studie genomförd av professor Ulf Sandström vid KTH samt ett platsbesök med intervjuer med företrädare för olika verksamheter. Rapporten är nu klar och kan hämtas från universitetets hemsida.

Jag har deltagit i den panel som granskat samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning. I gruppen ingick dessutom Kekke Stadin (ordförande), historiker från Södertörn, Sune Berger, kulturgeograf från Karlstad, Gunilla Byrman, professor i svenska språket vid Linnéuniversitet, Johanna Esseveld, sociolog från Lund, Bernd Henningsen, skandinavist från Berlin, Martin Kylhammar, professor vid Tema Kultur och Samhälle i Linköping, Ulf P. Lundgren, pedagog från Uppsala, Tobias Olsson, medie- och kommunikationsvetare från Jönköping samt Alison Woodward, statsvetare och genusforskare från Bryssel.

Gruppen granskade tolv olika forskningsenheter. Bedömningarna sammanfattades med betyg på en femgradig skala från excellent till otillfredsställande. De tolv samhällsvetenskapliga och humanistiska enheterna kunde rangordnas efter betygsskalan:

Excellent: Inga enheter

Mycket bra: Centrum för urbana och regionala studier, Utbildning och demokrati, Kommunikation, kultur och mångfald - Deaf Studies, Centrum för feministiska samhällsstudier, Medie- och kommunikationsvetenskap

Bra: Forskarskolan demokratins villkor, Sociologi, Historia, Litteraturvetenskap, Retorik, Svenska språket

Tillfredsställande: Statskunskap

Av särskilt intresse för mig som statsvetare är förstås ämnesgruppen för statskunskap. Bakom det relativt låga betyget ”tillfredsställande” ligger både ris och ros. Till det positiva hör en stor och fungerande forskarutbildning, en fungerande seminarieverksamhet amt att gruppen är väl uppkopplad mot interna nätverk vid universitetet. En del av professorerna har varit framgångsrika i att skaffa extern forskningsfinansiering. Man har dock varit mindre framgångsrik när det gäller finansiering av grundforskning. Huvuddelen av den externa finansieringen avser behovsstyrd forskning, till en del ren uppdragsforskning. En fördel med det starka beroendet av behovsstyrd extern finansiering kan emellertid vara att man får ett brett nätverk i samhället.

På flera punkter riktas dock kritik mot gruppen. Ämnets bredd täcks dåligt: Internationell politik saknas och när det gäller politisk teori är aktivitetsnivån låg. Publiceringen är både kvantitativt och kvalitativt under genomsnittet för ämnet vid svenska universitet. Deltagandet i internationella nätverk är svagt. Det är sällsynt att Örebroforskare bidrar till och deltar i europeiska och internationella statsvetenskapliga konferenser.

Panelen ger också ett antal rekommendationer: Kompetensen bör breddas med framförallt internationell politik, integrerande projekt i ämnesgruppen bör initieras, ansträngningarna för att få fler externa grundforskningsanslag bör ökas, ökat deltagande i ämnets internationella konferenser och organisationer, resurserna bör omfördelas internt – stora resurser satsas för närvarande på ineffektiva delar av organisationen.

Omdömet om den statsvetenskapliga forskningen är med andra ord ganska barskt, och resultatet för övriga samhällsvetenskapliga och humanistiska forskningsområden visar också tydligt att Örebro universitet trots egna deklarationer har svårt att nå upp till internationell toppklass. På universitetets hemsida kan man läsa: ”Forskningen vid Örebro universitet har en bred bas och håller hög internationell klass.”

Det är svårt att veta varför det blir på det här sättet, men en alldeles personlig reflektion är att Sverige är ett för litet land för att man i alla ämnen ska kunna ha högklassig forskning vid elva universitet och femton regionala och andra högskolor. Den kompetens som finns inom landet blir alltför uttunnad och universitet och högskolor utanför storstäderna och de gamla universitetsstäderna riskerar att bli andra rangens lite provinsiella landsortsuniversitet.


Dåvarande statsminister Göran Persson låter sig promoveras som medicine hedersdoktor vid Örebro Universitet 2004

söndag 19 december 2010

Hurra Karmansbo herrgård! Bu VL buss!


Igår var det dags för mellanårsjulbord på Karmansbo herrgård. Vi hade bokat bord till kl 14, så det var ju inte tal om någon lunch hemma. Men samtidigt måste man på något sätt hålla borta värsta hungern. Så jag bestämde mig för att tillverka ett stjerneskud av lingonbröd, dubbelpanerad rödspätta, majonnäs och salsa provençale. Även om klockan bara var i elvasnåret, så var det ju så att säga jul, så jag sköljde ned spättan med en starköl och två julakvavit. Hej och hå!

Så vandrade vi i god tid upp till busshållplatsen på åsen. Planen var att ta 500-bussen kl 13.40 två hållplatser till Karmansbo. Klockan blev 13.55 utan att någon buss visat sig. Detta har aldrig hänt förut. Jensen, Jensen du olycksfödde bussförman. Var fan har du gjort av med bussen? Alla positiva ord om 500-bussen och bussdepån i Fagersta riskerade att evaporera till tunn luft.

Vi skulle just till att gå hem och hämta bilen. Från Västanhed till Karmansbo borde man väl kunna köra även med ett par knappar i västen. Men se, när nöden är som störst! Ragge med fru hade varit och köpt morötter och svängde in. Vevade ner rutan och undrade vad vi gjorde i snålblåsten på åsen iklädda tunn kjol (Inkan) och vit skjorta och Göteborgs Universitets tjänsteslips (Henry). När de fått situationen klar för sig skjutsade de till herrgården. Tack! Det var annat än Jensens buss det.

Klockan 14 steg vi innanför herrgårdens dörrar. Nu utbröt matorgie. Sju hämtningar, varsin Tok-Olle (öl från Strömsholms bryggeri) och två Snälleröds snapsar senare var det dags att stappla ut. Bland höjdarna på julbordet vill jag gärna nämna den steka inlagda strömmingen (sillen var okej men inte lika mjäll som i fjol), lax- och göspastejen, strutspastramin (strutsen hade hamnat i avdelningen "det vilda från Bergslagen"!), den hemgjorda herrgårdssenapen, den perfekt mogna brieosten och dessertbordet. Puh!

Vi gav sen 500-bussen en ny chans. Det gick bättre den här gången. Till och med mycket bättre. "Småsint att ta betalt för tre minuters bussåkning från Karmansbo till Västanhed" tyckte vi. Det tyckte chauffören också.

Strax före sex stapplade vi in genom hemmets dörr så utmattade som bara en riktigt äkta sportprestation kan göra en människa. Resten av kvällen var det rapa och prutta som gällde.

torsdag 9 december 2010

Stor dag i Skbg: Slut på ”väng rosj dalsjöri” och halv böj

När man skulle handla på systemet förr i världen så fick man handla över disk. På kassaapparaten satt en röd lampa som en slumpgenerator tände. Om lampan lös måste man visa legitimation så kassören kunde se om man hade åldern inne eller om man fanns med i spärrlistan. Kassören kunde också tända lampan manuellt om det kom misstänkta kunder, som då trodde att de slumpats ut för legkontroll.

Om man tänkte köpa utländska viner gällde det att kunna det rätta uttalet. I systemkatalogen fanns det därför alltid ett slags hemmagjord fonetisk skrift. Om man t ex sa ”väng rosj dalsjöri” rätt kunde man få köpa en flaska algeriskt rödvin. Under disken förvarades storsäljaren – halvflaskor Explorer Vodka. Kassören behövde då inte gå så långt för att hämta utan kunde bara böja sig ned. Därav smeknamnet ”en halv böj”.

Sen kom på 80-talet snabbköpsbutikerna. Butiken i Köping var en av de första i landet. Det var en stor sevärdhet. Det kom busslaster från hela mellansverige med folk som skulle handla på det nya moderna sättet, när man inte längre behövde säga ”väng rosj dalsjöri” utan bara kunde plocka i hyllorna utan att ha en aning om hur det skulle uttalas. Den enda erfarenhet folk hade av detta sätt att handla sprit var från Finlandsbåtarna – och där fanns ju tullrestriktioner för hur mycket man kunde handla. ”Hur mycket får man köpa?” undrade en orolig gubbe som jag hamnade efter i kassakön i Köping.

1999 öppnade systembolaget sin 400:e butik i Skinnskatteberg. Eftersom butiken med 248 kvadratmeter var bolagets minsta byggde man inget snabbköp, utan här var det till att handla över disk som förr i världen. Ofta var det också bara en kassör i tjänst. Om hon behövde gå ifrån för att ta emot en leverans eller gå på toa, låste hon dörren och tände en skylt med texten ”Kommer snart”.

Men nu har den moderna tiden kommit också till Skinnskatteberg. Den här veckan har den till snabbköp ombyggda butiken slagit upp portarna. Inte ens i Skinnskatteberg behöver man nu längre säga ”väng rosj dalsjöri”.



Systembutik på 50-talet

måndag 6 december 2010

Helvetets sjunde krets i Kärrgruvan


I Kärrgruvan i Norberg har hyresgäster i 94 lägenheter hos det privata fastighetsbolaget Sidenbo fått klara sig utan vatten och värme. Hyresvärden har inte betalat räkningarna. Bolaget har nu äntligen gått i konkurs och det finns en motpart i konkursförvaltaren. Kommunen har gått in och fyllt olja i värmepannan, som skulle räcka till den 14 december.

Den 12 november ströp kommunen vattentillförseln på grund av obetalda räkningar. Samma dag begärde hyresgästföreningen tvångsförvaltning hos hyresnämnden. Men det visade sig att ingen förvaltare var beredd att åta sig uppdraget. Kommunen fyllde olja i värmepannan. Den skulle räcka till den 14 december. Sen var hyresgästerna tvungna att flytta. Kommunen ställde upp med en krisgrupp med läkare, psykologer och en präst för att trösta hyresgästerna. Samma dag försattes bolaget i konkurs.

På sin hemsida skriver hyresvärden ”Vi äger och förvaltar småskaliga hus i Sandarne, Njutånger och Norberg med en familjär relation till våra hyresgäster.Vi strävar efter långsiktighet lokal service och ansvarsfull förvaltning”. Man kan undra hur en ansvarslös förvaltning ser ut om detta är ansvarsfullt.

Problemet är de privata hyresvärdarna. Dessa är ett särskilt problem i Västmanland. Tidningen Hem och Hyra publicerar ”Svarta listan” med hyresvärdar som fällts i hyresnämnderna. Tillsammans med Jönköpings, Västerbottens och Västernorrlands län hamnar Västmanlands län i topp med mer än 2 fällda värdar på svarta listan per 100.000 invånare. Detta är mer än dubbelt så många som genomsnittet per län.

År 2005 svarade allmännyttan – d v s de kommunalägda bostadsföretagen – för 20 procent av bostadsbeståndet i hela Sverige. Detta motsvarar 34 procent av de bostäder som inte är egnahem. Det finns förvisso diverse fel och brister också på de allmännyttiga företagen, men alla som har erfarenhet av dem kan nog vittna om att de är mer ”långsiktiga och ansvarsfulla” än Sidenbo i Kärrgruvan. Jag har själv bott i det allmännyttiga Väsbyhem i över 40 år och aldrig behövt vara utan vatten och värme.

Tokhögern gör sitt för att rusta ned allmännyttan. Tiotusentals lägenheter har sålts, utanför Storstockholm mest till privata värdar. Bara under 2009 såldes 14.400 lägenheter. Boverket redovisar bostadsbeståndet i ett litet antal kommungrupper. I gruppen ”övriga kommuner med mindre än 25.000 invånare” – en grupp som de flesta kommunerna i Västmanlands län hör till har förändringarna inneburit att allmännyttan förlorat marknadsandelar. Det är privatvärdarna som har stärkts. Mellan 1990 och 2005 minskade allmännyttans andel i kommungruppen från 47 till 42 procent av de bostäder som inte var egnahem. Privatvärdarnas andel ökade samtidigt från 29 till 33 procent.

Som om det inte gått tillräckligt snabbt med överföringen av allmännyttan till diverse privatvärdar har man också lagstiftat för att dra ut tänderna på allmännyttan: Allmännyttan ska med sin självkostnadsprincip inte längre vara vägledande för hyressättningen på den privata marknaden. Dessutom ska själva självkostnadsprincipen – alltså att bolagen inte ska vara vinstdrivande – avskaffas. De allmännyttiga bolagen måste nu leverera vinst från hyresgästerna till de kommunala ägarna.

Kan någon – i ljuset av Sidenbo i Kärrgruvan och hyresnämndernas svarta lista – förklara för mig varför det behöver finnas privatvärdar. Och kan någon förklara varför de till och med ska gynnas av politikerna? Kan det vara så att de håller ihop – de som Dante placerade i helvetets sjunde och åttonde kretsar?

söndag 5 december 2010

Heja Finland: Trevlig självständighetsdag!

I morgon är det Finlands nationaldag. Vi lyssnar därför på nationalsången "Vårt land". Lyssna särskilt på den fina texten!


onsdag 1 december 2010

Råttan under tomteattack

Trafikrapporten för november visar på trafikökning. I söktoppen står sig "råtta" som etta men under hård attack av sådana sökord som "Lettström" och "tomtegubbar".


Webplatsen hade i november 864 (580 i oktober) besök, varav 671 (348) unika besökare. Antal visade sidor per besök var 1,33 (1,54) och den genomsnittliga tiden per besök ökade från 79 till 121 sekunder. Regelbundna läsare finns i Sverige, Finland, Norge, Danmark och Tyskland. Ströbeökare har under månaden kommit från Belgien, Cypern, Kroatien, Nederländerna, Portugal, Ryssland, Spanien, Storbritannien, Ukraina, USA och Uzbekistan.

Söktoppen:

1. Råtta (1:a i oktober)

2. Lettström, Sköldnora (ny)

3. VL buss 500 (2:a)

4. Tomtegubbar slå i glasen (ny)

5. Yrttivaara (ny)

6. Incumbency effect (ny)

7. Västanhed (ny)

8. Per Engdahl (6:a)

måndag 29 november 2010

Var ligger egentligen hjärtat av Bergslagen?

Bergslagens föreslagna flagga


Var ligger egentligen Bergslagen? Och var ligger ”Hjärtat av Bergslagen”? Bergslagen är ett intressant geografiskt begrepp eftersom det har diffusa gränser. Hundratals platser gör anspråk på att vara ”Hjärtat av Bergslagen”.

Det anses att ”bergslag” ursprungligen avsåg den korporation av bergsmän som bedrev bergsbruk. ”Lag” i bergslag betyder då ”arbetslag”, Termen användes för de lag av bergsmän som fanns i områden där särskild lagstiftning gällde. ”Lag” betyder då lag i meningen lagstiftning. Så småningom försköts innebörden av ordet till att avse de områden där bergslagen tillämpades. På så sätt tillkom den geografiska innebörden av ordet.

Traditionellt räknade man med nitton bergslag med privilegier: Salva silverbergslag, Stora Kopparberget, elva järnbergslag i Västmanland, tre i Värmland, ett i Småland, ett i Dalarna och ett i Gästrikland.

Också områden med bergsbruk men utan den särskilda lagstiftningen kom att kallas bergslag, såsom Åkers och Tuna bergslager i Södermanland, Upplands och Roslags bergslager i Uppland och Östergötlands bergslag.

I Västmanland och i den del av Värmland som tillhör Örebro län kallades häraderna ”bergslag”. Detta är alltså ett sätt att ge begreppet fasta gränser. Bergslagen består då av

Gamla Norbergs bergslag, Grythytte och Hällefors bergslag, Karlskoga bergslag, Lindes och Ramsbergs bergslag, Nora och Hjulsjö bergslag, Nya Kopparbergs bergslag samt Skinnskattebergs bergslag.

Detta område med fasta gränser är förmodligen också det snävaste. Bredast är medlemskretsen för den nutida intresseorganisationen ”Bergslaget” som har 24 medlemskommuner i Dalarnas, Gävleborgs, Värmlands, Västmanlands och Örebro län samt regionförbunden i Dalarna, Värmland och Örebro samt landstinget i Västmanland.

Alldenstund gränserna är diffusa och det både finns snäva och breda bestämningar, blir det också osäkert var ”Hjärtat av Bergslagen” befinner sig. En sökning på Google ger 60.300 träffar på ”Hjärtat av Bergslagen”. Ett femtiotal av dessa är inprickade på kartan. Bland dessa märks förstås Västanhed i Heds socken i Skinnskattebergs bergslag – Bergslagens egentliga hjärta!

Det finns också förslag om en flagga för det diffusa territoriet Bergslagen. Det är en korsflagga med gult kors och fyra färger i de av korset avgränsade fälten: Blått för vattnet, grönt för skogen, orange för elden och svart för malmen.

Ett territorium med flytande gränser, där det i stort sett är fritt fram att tillhöra territoriet. Ett territorium med – utöver Västanhed – hundratals, kanske tusentals centra. En brokig (och ganska ful) flagga för att stärka identiteten. Detta måste i sanning vara en postmodern region.



Ett femtiotal platser som gör anspråk på att vara "Hjärtat av Bergslagen"

onsdag 24 november 2010

Riksdagsmotionärer vill förbättra kommunparlamentarismen

Kommunallagen bör ändras så att det blir möjligt att avsätta kommunstyrelsens ordförande. Detta krävs i en motion till riksdagen efter maktstriden i Skinnskattebergs kommun.


Bakgrunden till motionen är händelserna i Skinnskatteberg när kommunstyrelsens ordförande vägrade avgå trots att hennes majoritet gått förlorad. För att klamra sig fast vid makten överklagade hon till länsrätten som häpnadsväckande gav henne rätt. Detta uppenbara fel i kommunallagen behöver rättas till enligt motionen av Olle Thorell och Sven-Erik Österberg.

Läs tidigare inlägg om maktskiftet i Skinnskatteberg från mars 2009, april 2009 och juni 2010.

tisdag 23 november 2010

Hur har kommunerna klarat SD-problemet?

Det nynazistiska partiet Sverigedemokraterna fick i valet representation i 246 kommuner. Stor oro utbröt i kommunerna om hur man skulle hålla dem ute från makten. Konstitueringen börjar nu bli klar i kommunerna. I kommuner där SD har en vågmästarställning är vanligaste lösningen någon form av blocköverskridande ledning. I femton kommuner har man valt minoritetsstyre, vilket gör det möjligt för en vågmästare att utnyttja sin position i enstaka frågor.


Organisationen Sveriges Kommuner och Landsting har publicerat en första genomgång av vilka kommunstyren som har etablerats efter valet. I 47 av de 246 kommunerna med SD-representation fanns en teoretisk möjlighet för SD att komma i vågmästarställning, d v s att kunna tippa över balansen från de rödgröna till de borgerliga eller omvänt.

I princip finns det bara två sätt att utestänga ett oönskat parti från styret i blocksystemet: Antingen får man bryta upp blocken och skapa blocköverskridande koalitioner. Eller så får man bilda minoritetsstyre. I det första fallet - de blocköverskridande koalitionerna - har det ofta förts fram en tes att så kallade "stora koalitioner" är en riskabel lösning. Det utestängda partiet kan ta sig en martyrroll och framställa sig som den enda oppositionen. Följden skulle kunna bli ett ökat stöd för "pariapartiet". I ett tidigare inlägg har jag diskuterat tesen, och menat att det i svensk kommunal erfarenhet hittills inte finns något stöd för den.

Blocköverskridande koalitioner har bildats i 27 av de 47 kommunerna med SD-vågmästare. De flesta av dessa kan dock inte karaktäriseras som "stora koalitioner". I 14 fall är det Miljöpartiet som valt att gå ihop med de borgerliga. I åtta fall har Centern (vanligast) eller Folkpartiet (ett fall) gått ihop med Socialdemokraterna och i en del kommuner också Vänstern, Miljöpartiet och lokala partier. I dessa kommuner finns alltså åtminstone Moderaterna i opposition. I Västmanland blev detta utfallet i Arboga.

Endast i tre kommuner (Eslöv, Svalöv och Tomelilla) har det blivit "stora koalitioner" där båda de stora partierna - Moderaterna och Socialdemokraterna - ingår i majoritetskoalitionen.

I femton kommuner har det bildats minoritetsstyre - sju med borgerlig styre och åtta med rött eller rödgrönt styre. I dessa kommuner kommer det att ställas särskilda krav på partierna att hitta lösningar i blockskiljande frågor om man vill hindra SD från att fälla avgörandet. I Västmanland blev detta utfallet i Västerås.

Slutligen finns det sju kommuner som i SKL:s sammanställning redovisas som "oklart". Om detta betyder "oklart" eller "ännu inte klart" är inte utsagt. I dessa sju kommuner finns fortfarande en risk att det bildas styren som öppnar för vågmästarinflytande.

Sammanfattningsvis framstår problemet med nynazistiska SD som vågmästare som relativt litet i rent kvantitativa termer. Av 246 kommuner med SD-representation kvarstår 15 med minoritetsstyre där det fortfarande kan vara möjligt att utöva vågmästarmakt. I övrigt har man hittat blocköverskridande lösningar, vilka dock bara i tre fall kan beskrivas som "stora koalitioner" där SD får chansen att framställa sig som "den enda oppositionen".

Emma om grannsämja

Se Emma från Gomorron Sverige i SVT1 i morse:

måndag 22 november 2010

Lillsemester i Stockholm

I helgen var det lillsemester i Stockholm. Höjdpunkten var ett besök på Restaurang Sardin vid Nytorget i Sofo. Sardins argentinska kock (guess who!) lyfter tapas till en för Stockholm ny nivå. Helt osannolikt! Men någon ytterligare reklam behövs egentligen inte eftersom lokalen är liten. När våra utsända kom dit kl 17 på lördagen för att tjinga bord var det så många som hängde på låset att det blev omedelbart fullt. Under denna första sittning tillredde Pablo en tapa i minuten.


Efter ankomsten till CST delade vi på oss. Malin och Ingrid shoppade medan jag tog tricken till Emma, Nisse och Julian. I bildgalleriet syns när Julian förbereder sig för restaurangbesöket med ett bad. Nisse var på andra uppdrag, så Julian, Emma och jag åkte till Sardin. Julian var inte särskilt förtjust i att sitta tjudrad i en antilop i två timmar, så vi fick turas om att promenera med honom på Skånegatan och titta på vovovar och brrrrrar (hundar och bilar).

Ett sugrör och en skål glass bidrog också till förströelsen. Men Julian hann också ligga på golvet och skrika en stund. Se det var en helkväll.

På söndagen var jag med som åskådare på babysimningen i Älvsjö. Också där visade Julian att han numera inte är så pigg på att ta regi. Det var roligare att själv hitta på övningar än att göra som tillsagt av ledaren (swimcoachen på nyspråk). Tyvärr inga bilder eftersom Inkan hade lagt beslag på kameran.

Ja, efter hämtpizza och middagsvila var det så återsamling vid spår 4 för hemfärd. Trötta men belåtna stapplade vi in hemma strax före klockan sex. Puh!

torsdag 18 november 2010

Folkpartister belönar folkpartister


Skinnskattebergs mesta folkpartist, Carina Sandor, har fått ett pris. Hon är Europas bästa oppositionspolitiker. Så har saken framställts i media. Det hela bygger på ett pressmeddelande från Folkpartiet i Västmanland, som "pristagaren" stolt publicerar på sin blogg.


Så här är det: Den liberala partigruppen i EU:s regionkommitté har delat ut sex priser i olika grenar till duktiga kommunalpolitiker. Sandor hade nominerats i grenen "framgångar i opposition". Hon vann inte.

Det är alltså inte så att EU har utsett Carina Sandor till Europas bästa oppositionspolitiker. Det är hennes egna partikamrater som har nominerat henne till ett pris, som hennes egna europeiska partikamrater inte tyckte att hon skulle få.

Annars önskar vi Carina Sandor all framgång just som oppositionspolitiker. Vi får väl också tacka kommunens väljare som har försatt henne just i opposition, och hoppas att hon får stanna där.

Var det det rödgröna samarbetet som fällde sossarna?

Nu stöts och blöts det om vad som var orsaken till det rödgröna nederlaget i riksdagsvalet - och alldeles speciellt socialdemokraternas totala valfiasko. Partiledaren avgår och striden hårdnar mellan partiets vänster- och högerfalanger. Det påstås, speciellt från högersossar och borgarna att orsaken till fiaskot var det rödgröna samarbetet. Speciellt pekas Vänsterpartiet ut som de rödgrönas sänke. Det gamla kommunistspöket manas fram. Det var kommunistspöket som skrämde bort väljarna, sägs det.

I kommunerna finns det en lång erfarenhet av rödgrönt, och kanske speciellt röd-rött samarbete. Sedan mitten av 1990-talet har många kommuner styrts av socialdemokratisk-vänsterpartistiska majoriteter. Varför har inte kommunistspöket skrämt väljarna att gång efter gång rösta in dessa rödröda kommunledningar?

Och hur var det i kommunerna i 2010 års val. Med ledning av SKL:s inventering av majoritetsförhållandena i kommunerna under förra mandatperioden kan vi konstatera att vanligast var någon form av borgerligt styre (ibland tillsammans med lokala partier). Detta var situationen i 129 kommuner. Näst vanligast (41 kommuner) var att ett eller flera borgerliga styrde tillsammans med socialdemokraterna. Socialdemokraterna styrde ensamma i 36 kommuner. I 26 kommuner styrde de borgerliga tillsammans med Miljöpartiet och/eller Vänsterpartiet (så kallade regnbågskoalitioner). Rödgröna koalitioner styrde 25 kommuner. Två kommuner menade att de inte hade någon styrande koalition alls. Och så fanns förstås Fagersta också. Där styrde Stig.

Om tesen att det var det rödgröna samarbetet som fällde socialdemokraterna stämmer borde sossarnas röstförluster vara särskilt stora i de 25 rödgrönt styrda kommunerna. Så var det knappast: Störst var den genomsnittliga förlusten i de två kommunerna utan styre (-5,5 procent) men framförallt var det socialdemokratiskt enpartistyre som var förödande (-3 procent).

Samarbete S+V framgångsrikt

Störst framgångar hade socialdemokraterna i de kommuner där regnbågskoalitioner (borgerliga + Vänsterpartiet) utestängde socialdemokraterna från makten. I dessa kommuner var den genomsnittliga ökningen för sossarna 4,8 procent. Lite sämre gick det när de borgerliga regerade ihop med Miljöpartiet: Socialdemokraterna minskade med 0,4 procent, vilket trots allt är bättre än det genomsnittliga resultatet. Hyggligt gick det också i Fagersta (i stort sett oförändrad röstandel) och i de 30 rödröda kommunerna. I dessa där Socialdemokraterna och Vänsterpartiet regerade ihop ökade Socialdemokraterna i genomsnitt med 0,6 procent.

Sossarna tycks alltså vinna på att deras naturliga koalitionspartners går ihop med de borgerliga, eller som i Fagersta där sossarna förpassas till en oppositionsroll av Vänsterpartiet. Men det viktiga i sammanhanget är att observera att ett rödrött samarbete (Socialdemokrater och Vänsterpartister) inte har skadat Socialdemokraterna. Tvärtom har de i snitt vunnit i dessa rödröda kommuner. Några exempel är Pajala (+10,8 procent), Storfors (+10 procent) och Hallstahammar (+6,3 procent).

Socialdemokratiskt enpartistyre förlorade stort

Däremot är det rödgröna samarbetet (där också Miljöpartiet finns med i bilden) mindre framgångsrikt. Till exempel Hedemora (-7,9 procent), Borlänge och Göteborg (-6,7 procent) och Sundsvall (-5,9 procent). Det riktiga sänket är dock socialdemokratiskt enpartistyre: Älvsbyn (-13,9 procent), Arvidsjaur (-13,8), Hällefors (-11,8), Bromölla (-10,9).

Det är med andra ord inte mycket som tyder på att Socialdemokraterna förlorat på samarbete med Vänsterpartiet. Lite mer tveksamt kan det vara med samarbetet med Miljöpartiet, men trots allt har det även i dessa kommuner gått bättre än i de där sossarna styrt ensamma.

onsdag 17 november 2010

Hurra för Fagerstabuss!


Vi har tidigare haft anledning att säga såväl bu som till lokaltrafikbolaget. Här blir det bara beröm. Inkan hade glömt en tygväska med föreläsningsanteckningar och ett paket tuggummi på bussen. "Det får du nog aldrig tillbaka" sa jag. "Och om du får det så blir det ohyggligt krångligt". Men hon ringde till bussdepån i Västanfors. Och se, där fanns väskan. De erbjöd sig att skicka den med den buss hon skulle åka hem med nästa dag. Tyvärr blev Inkan magsjuk och måste hämtas med bil. Efter ett nytt samtal med bussdepån blev det bestämt att jag skulle hämta väskan idag. Nu är den hemma! Bra gjort Västanfors bussdepå!

onsdag 10 november 2010

Den vita skiten är utrullad

Vi skulle åka på partimöte i Rh:n i går kväll. På radion var det ständiga katastrofrapporter om snökaos. Jag gick ut på bron och kollade. Det var ett par centimeter. De överdrev naturligtvis på radion så vi åkte. Det blev en spännande resa. De hade inte överdrivit.

Idag ser Vh:d ut som ett jävla julkort. Nu är den stora frågan: skotta eller inte skotta? Ska man optimistiskt räkna med mildväder och regn eller blir vita skiten kvar? Jag tror jag lägger mig på soffan och grunnar en stund på det problemet.

måndag 8 november 2010

Inlägg vid seminarium den 3 november med anledning av Audun Offerdals pensionering


Utgångspunkten för det här seminariet är Audun Offerdals och Francesco Kjellbergs artikel 1997 om den norska kommunalforskningens utveckling under efterkrigstiden (Offerdal & Kjellberg 1997). Jag har dessutom varit ombedd att ge ett svenskt perspektiv. Den uppgiften tänkte jag lösa genom att gräva fram en etyd som jag gjorde för 20 år sedan om det svenska intresset för kommunerna – dels från utredningsväsendet, dels från statsvetarna.

Gunnar Wallin som varit betydelsefull i den svenska statsvetenskapliga kommunalforskningen gick i pension 1990. Vid ett motsvarande seminarium gjorde jag ett inlägg under rubriken ”Varför behöver den kommunala demokratin och självstyrelsen utredas och utforskas så mycket och så ofta?” (Bäck 1990).

Utredningsväsendets intresse för kommunala frågor fick indikeras av betänkanden i SOU-serien. För 70-årsperioden 1917-1987 hittade jag 72 betänkanden av relevans. När jag betraktade förloppet över tid kunde följande iakttagelser göras: För det första var det en tydlig tendens till ökning med tiden. För det andra kunde ett cykliskt förlopp iakttas kring denna ökande tendens. Dessa cykler hade maxima – kommunalutredandets högkonjunkturer – vid fyra tillfällen: (1) I början av 20-talet, (2) andra hälften av 40-talet och första hälften av 50-talet, (3) 1960-talet och (4) 1980-talet.

En närmare granskning visar att dessa kurvans toppar sammanfaller med viktiga policyförändringar. Den första toppen (20-talstoppen) kommer direkt efter demokratiseringen av den kommunala rösträtten. Bland annat diskuterades tekniska frågor om valprocedurerna. Men det som i ett framtidsperspektiv var intressantast var hur man med det nya styret i kommunerna skulle klara administrationen och verksamheten. Kommunalförfattningssakkunniga (SOU 1922:15) skrev:

Flertalet av de nya makthavarna är på ett helt annat sätt än de gamla för sitt uppehälle beroende av det dagliga förvärvsarbetet.

Hur skulle kommunen kunna skötas i detta perspektiv? Ett alternativ vore förstås att anställa personal, vilket kommittén i många fall fann orealistiskt:

…. det synes uppenbart, att det i många av de smärre kommunerna skulle möta nästan oöverkomliga ekonomiska svårigheter att för ändamålet fast anställa fullt avlönad tjänstemannakraft, liksom att det understundom skulle vara omöjligt att inom sådana kommuner hålla en dylik kraft med stadigvarande arbete.

Lösningen blev den gången att möjliggöra arvodering av förtroendevalda, men den fortsatta utbyggnaden av folkhemmets välfärdsstat gjorde det småningom nödvändigt med allt mer anställd personal. För att skapa underlag för denna blev den lösning man stannade för kommunsammanslagningar. Den första sammanläggningsreformen 1952 – storkommunreformen avspeglas i utredningskurvan av den andra högkonjunkturen. Indelningsreformen gjordes om i radikalare tappning under andra hälften av 60-talet och första hälften av 70-talet – kommunblocksreformen. När reformen fullbordades 1974 hade antalet kommuner reducerats från över 2.500 före storkommunreformen till kring 280. Det är förstår kommunblocksreformen som utgör bas för utredningskurvans tredje topp.

De drastiska sammanslagningarna hade gjorts i effektivitetssyfte – för att få ekonomiskt och befolkningsmässigt underlag för välfärdsstatens serviceproduktion. Men det började nu växa fram en uppfattning att konsekvenserna för lokaldemokratin blivit negativa. Avstånden mellan väljare och valda hade blivit alltför långa. Dessa föreställningar utgör grund för utredningskurvans fjärde topp: Nu skulle demokratikonsekvenserna av sammanslagningarna åtgärdas bland annat med lokala politiska organ – som kommundelsnämnder. Hade jag fortsatt inventeringen även under 1990- och 2000-talen hade uppgången säkert fortsatt, men nu med fokus på andra avsett demokratistärkande åtgärder som brukarinflytande, byagrupper, alternativa driftsformer och privatisering i olika omfattning.

Låt oss nu istället vända blicken mot statsvetarnas intresse – indikerat av artiklar i Statsvetenskaplig tidskrift. Under tidsperioden 1919-1986 publicerades 86 relevanta artiklar. Dessas fördelning över tid visade slående likheter med utredningskurvan. Det var en ökande trend över tid, men med ett cykliskt förlopp med toppar (1) i början av 20-talet, (2) i slutet av 40-talet, (3) under 70-talet och (4) andra halvan av 80-talet. Under de två första cyklerna – demokratiseringsreformens och storkommunreformens tid handlade det i mindre grad om forskningsresultat utan mer om inlägg i den pågående reformdebatten. De två senare topparna avspeglar däremot den omfattande statsvetenskapliga utvärderingen av framförallt kommunblocksreformen.

Detta var det tid då svensk statsvetenskaplig kommunalforskning organiserades i två på varandra följande nationella forskningsprogram. Jörgen Westerståhl tog initiativ till kommunalforskningsgruppen (Kofog) på 60- och 70-talen som med ett kvasiexperimentellt upplägg syftade till att utvärdera reformen ”under gång”. Kommunalforskningsgruppen var den dittills största ekonomiska satsningen någonsin i svensk samhällsvetenskap. Under 1980-talet följdes Kofog upp av kommunaldemokratiska forskningsgruppen (KDFG) som formellt var ett beställningsverk för en utredningskommitté. Forskningsprogrammet utformades dock av Bengt-Owe Birgersson, som hade en fot i vartdera lägret – utredningsväsendet och akademin.

De båda forskningsprogrammen avsatte mycket stora mängder avhandlingar, böcker och forskningsrapporter vars resultat till trots av omfattningen ganska enkelt kan sammanfattas: Kommunsammanslagningarna hade lett till att den lokala demokratin hade förändrats. Från ett system med (informellt) direktdemokratiska inslag förmedlade av de nära kontakterna mellan medborgarna och de förtroendevalda hade den lokala demokratin alltmer kommit att låna drag av den nationella demokratin. Nu var det intresseorganisationer, partiväsendet och massmedia som kom att svara för länkningen mellan medborgarna och kommunens politisk-administrativa system.

I ett tredje nationellt forskningsprogram under 1990-talet upprepades de empiriska undersökningarna från Kofog och KDFG. Men därutöver släpptes nu kontakten med indelningsreformerna. Nya delprogram handlade om genus och om internationalisering. Effekterna av New Public Management (privatiseringsreformerna) uppmärksammades i olika delstudier.

En viktig slutsats av den här exercisen är hur policynära den statsvetenskapliga kommunforskningen är. Statsvetarnas intresse följer nära variationerna i policyprocessens intensitet och innehåll. Vid sidan om andra iakttagelser som Offerdal och Kjellberg gör om den norska kommunforskningens utveckling under efterkrigstiden, är detta – det policynära – något som också fångar deras uppmärksamhet:

Flere av forskningsprogrammene har vært klart preget av bevilgende myndigheters ønske om å få fram kunnskap som kunne føre til konkrete praktiske resultat i kommuneforvaltningen … Norske kommuneforskere har også aktivt tatt del i utredningsarbeider som gjelder lokalstyret.

Däremot är en skillnad mellan Sverige och Norge att den norska kommunforskningen är betydligt mer omfattande än den svenska. Offerdal och Kjellberg skriver 1997:

I de norske biblioteksdatabaserne er det registrert mer enn 900 arbeider med ”kommuner” eller ”kommunal” i tittelen.

En sökning idag i databasen SwePub med ”kommun” OR ”kommunal” OR ”municipal” OR ”local government” som sökord och avgränsat till Samhällsvetenskap ger 678 träffar – 13 år senare i ett land med dubbelt så stor befolkning som Norge. En klart mindre del av detta avser dessutom statsvetenskaplig kommunforskning. En närmare undersökning av ett urval titlar (n=136) visar när det gäller författarnas institutionella tillhörighet tre huvudgrupper med 20-25 procent vardera: Statsvetenskap och offentlig förvaltning med 25 procent (fördelat ungefär lika mellan de båda ämnena), ekonomi med 23 procent (ungefär lika fördelat mellan national- och företagsekonomi) samt pedagogik och socialt arbete med tillsammans 21 procent av materialet.

En genomgång av arbetenas rubriker pekar på följande större kategorier:

  1. Olika politikområden störst av dessa utbildning och socialt arbete. (42 procent)
  2. Organisation av förvaltningen – ekonomistyrning, redovisning, management, privatisering, upphandling (21 procent)
  3. Politisk organisation, politik och intergovernmental relations (10 procent).
  4. Den lokala ekonomin, ekonomisk tillväxt och utgiftsstudier (10 procent)
  5. IT (7 procent).

I det tidigare skedet följde statskunskapen nära praxis: Indelningsreformerna var utomordentligt centrala. Här kan vi notera viktig skillnad gentemot Norge som inte haft någon sådan totalt genomgripande reform som indelningsreformerna. Genomgången av publikationer visar för senare tid en stark outputorienteringen (ca 60 procent speciella politikområden och förvaltning). Det är inte orimligt att föreställa sig att det finns ett samband mellan denna fokus på politikens output och praxisutvecklingen som präglats starkt av New Public Management (NPM) – härmandet av institutionella arrangemang i den privata sektorn inklusive ren privatisering.

Det är nog ingen tvekan att Sverige varit tidigare och ivrigare att anamma NPM än Norge. I Norge har å andra sidan varit en iver att experimentera med den politiska organisationen på ett sätt som varit nästan helt frånvarande i Sverige: – parlamentarism, bydelsutvalg (kommundelsnämnder), direktvalda bydelsutvalg, folkvalda ordfører. Inget av detta har varit möjligt i Sverige. Även ganska obetydliga förslag till ingrepp i den politiska organisationen har i Sverige mött ett mycket starkt motstånd. Däremot har man varit beredd att göra mycket radikala och drastiska förändringar i tjänstemannaorganisationen både i administrationen och i den serviceproducerande organisationen.

Sammanfattningsvis är det både likheter och olikheter mellan länderna med avseende på kommunforskningens utveckling. En likhet är den tilltagande trenden – det blir över tid allt mer forskningsaktivitet. En annan likhet är en ökande fragmentering och specialisering. Men den viktigaste likheten är nog närheten till politisk praktik – det policynära. Denna likhet bär också inom sig fröet till de viktigaste olikheterna. Norge har inte haft någon dominerande indelningsreform, reformer som i Sverige mycket av forskningen kretsat kring. Sverige har i senare reformverksamhet lagt tonvikt vid NPM medan Norge experimenterat med den politiska organisationen. Denna skillnad får effekter på vad svenska och norska kommunforskare forskar om.

Som avslutning vill jag ta upp en annorlunda frågeställning: Vilken betydelse har kommunforskningen i Sverige och Norge haft för varandra. Sedan början av 1990-talet finns ett tätt nätverk mellan nordiska kommunforskare. Man har mötts vid årliga konferenser. Detta har lagt grund för personbaserade nätverk som har varit till stor glädje och nytta. Det gäller inte bara relationen Sverige – Norge utan också i relationerna med Danmark, Finland (framförallt finlandssvenska forskare) och i viss mån också Island. Sedan mitten av 90-talet har också den svenska tidskriften ”Kommunal Ekonomi och Politik” i praktiken fungerat som ett nordiskt forum. I relativt begränsad omfattning har också förekommit att framförallt norska forskare genomfört studier i Sverige. Likaså har bilaterala eller multilaterala nordiska jämförande studier genomförts. Omfattningen av dessa gränsöverskridande verksamheter är dock liten. I huvudsak är kommunforskningen nationell.

Med tanke på kommunforskningens samlade omfattning, likheterna mellan de nordiska ländernas kommunsystem och de täta forskarnätverken skulle man kanske vänta sig en mer jämförande och mindre nationell nordisk kommunforskning. En befogad fråga är då varför?

Peter John (2006) skriver om varför man ska studera kommuner. Han har två argument: numerosity och propinquity.

Propinquity denotes the closeness of the urban space where actors are close together and tend to be small in number. The urban is politics in miniature and this creates a particular kind of political system rather than a mirror image of other levels, largely to do with less numbers and ease at which the elite can interact.


Propinquity – närheten innebär särskilda möjligheter att närstudera de politiska processerna- inte minst i inträngande fallstudier.


Numerosity is the multiple occurrence of local governments, often amounting to many hundred. For statistical projects hungry for large numbers, this is a gold mine.

De intensiva fallstudierna är kontextberoende och kräver att man har en god kunskap om kontexten, samt att man befinner sig på plats. Men också när det gäller numerosity är kontexten viktig. Numerosity-argumentet är det s k ”laboratorieargumentet”. Det är viktigt att den institutionella och politisk-kulturella kontexten för alla enheter är densamma. Om vi låter kontexten – laboratoriemiljön - variera genom att jämföra kommuner i olika länder blir det komplikationer i den statistiska analysen. Någon riktigt bra lösning på detta problem har ännu inte kommit fram.

Men det finns också som vi sett i båda länderna en annan ”propinquity” nämligen det närheten till policy. Svensk och norsk policyutveckling skiljer sig åt och därmed blir fokus olika. Ett förslag till svar på frågan är alltså att kommunforskningen blir nationell därför att den nära följer nationell policy-utveckling, därför att den baserar sig på kontextberoende fallstudier och därför att den lagt tyngdpunkten på den inomnationella komparationen.

Referenser:

Bäck Henry 1990 “Varför behöver den kommunala demokratin och självstyrelsen utredas och utforskas så mycket och så ofta?” i Sören Häggroth, Bengt-Owe Birgersson, Henry Bäck & Agneta Bladh Stat och kommun i förvandling. Fyra uppsatser tillägnade Gunnar Wallin Stockholm: Statsvetenskapliga institutionen

John Peter 2006 “Methodologies and research methods in urban political science” i Harald Baldersheim & Hellmut Wollmann (red) The Comparative Study of Local Government and Politics. Overview and Synthesis Opladen: Barbara Budrich Publishers


Offerdal Audun & Francesco Kjellberg 1997 “Lokalpolitikk og forvaltning. Sentrale utviklingslinjer i norsk kommunalfiorskning i efterkrigstiden” Norsk Statsvitenskapelig Tidsskrift 1997 (13), 3:279-298

fredag 5 november 2010

Om finlandssvenskar och Bollstanäsbor i "Hypnotisören"

Nu har jag läst Lars Keplers ”Hypnotisören”. En alldeles habil spänningsbok och förstås hästlängder före t ex en sådan som Camilla Läckberg; ett av de absolut svagaste korten i den nya svenska deckarvågen. Men det finns detaljer att undra över. Det osannolika i att den finlandssvenske polisen Joona Linna har just detta finskklingande namn. För att inte tala om hans pappa Yrjö Linna! Just det finländska tycks vara en svår nöt för Kepler. Det framkommer ju rätt så dimmiga uppfattningar om var någonstans i Lappland det talas finska. En bra utredning om detta finländska problem hos Lars Kepler finns här.

Andra iakttagelser att notera rör romanfigurernas namn: Den moderata EU-parlamentarikern Charlotte Cedershiöld lite annorlunda stavad dyker t ex upp som hypnospatient. För att inte tala om den f d Bollstanäsprofilen Hannes Müller som i boken får bli en avdöd arkeolog.

Lars Kepler är ju förresten också ett intressant namn eftersom det är en pseudonym för Alexander och Alexandra Ahndoril samtidigt som Alexander Ahndoril är densamme som Johan Gustavsson (eller var det Fredrik, jag kan inte riktigt hålla isär bröderna), faktiskt också från Bollstanäs. Det är knepigt det där med namn.

Och det är ju till och med så att Lars Kepler är släkt till släkten. Johan Gustavsson är kusinbarn till Emmas mamma. I släkten var det alltid så att om någon kom över en större summa pengar – kanske hade man vunnit på tipset eller sålt huset – så var det en självklarhet att man skulle dela med sig till släktingarna. Möjligen var det därför som Harriet – Emmas mormor och Alexanders gammelmoster – fnös när hon fick höra om kontraktet som gav Lars Kepler 9 mille. Inget har hittills singlat ned till släkten.

Berättelsen om vad monarkin har betytt


På flyget hem från Bergen häromdagen läste jag med stigande häpnad Aftonbladet. Så snart man vänder ryggen till händer det saker i kungariket Sverige. Minst halva tidningen ägnades åt en kommande bok om kungen och hans polares utsvävningar. Jojomensan. Där ser man. En av polarna Anders Lettström uttalade sig: ” Det ligger ingen sanning över huvud taget i de där uppgifterna. Det är rent förtal.” Lettström – var har jag hört det namnet förut? Jovisst – det var ju berättelsen om Afrodites födelse ur sjön Norrvikens skum. Den historien förtjänar att berättas igen.

När Ella Lettström dog beslöt hennes man godsägare Einar Lettström på Sköldnora kungsgård att hon skulle ihågkommas med en donation. Eftersom Ella varit en av grundarna av den kyrkliga syföreningen Fresta Flitiga Fruar 1924 skulle donationen avse uppförande av ett medborgarhus i Fresta kommun. Hur det nu kom sig kom medborgarhusbygget aldrig på dagordningen. 1952 upphörde Fresta kommun och uppgick i den nybildade Upplands Väsby kommun. Efter ytterligare ett par årtionden nyupptäcktes den Lettströmska donationen. Men som sagt Fresta kommun hade ju upphört och dessutom hade priserna på medborgarhus gått upp avsevärt, så pengarna skulle inte räcka.

Med ett visst stök och bök fick man fonden permuterad av därtill behörig myndighet. Ändamålet ändrades och nu skulle pengarna användas till konstnärlig utsmyckning i Fresta församling. Pengarna räckte dels till ett textilt konstverk i samlingslokalen Grimstagården i Bollstanäs. Det var väl gott och väl, men sen lanserade sonen, pensionerade arkitekten Gustaf Lettström idén om ett konstverk förankrat i vattnet i sjön Norrviken. Det borde bli skulpturen ”Afrodite” av Bengt Amundin.

Gustaf gick starkt in för att sälja in Afrodite. Han begärde företräde för kommunstyrelsen för att presentera verket, som beskrevs som ”polykromt” (täcknamn för färggrant). Man skulle nog, menade han vara beredd på folkligt motstånd. För så brukade det bli med skulpterade damer i vattnet. Men det gällde att stå på sig, för så småningom började folket älska skulpturen. Som belägg för tesen anfördes frihetsgudinnan i New York, ”Fnasket i plasket” i Gävle och den lille havfrue i Köpenhamn.

Men inte ens Gustaf kunde ha föreställt sig motståndet. Radhusägarna på andra sidan sjön reste sig som en man i protest mot denna monstruösa förfulning. Det hela utvecklade sig till en konflikt med drastiska inslag. Lettström anklagades för att i lönndom ha fällt träd på radhussidan för att Afrodite verkligen skulle synas och radhusmaffian anklagades för att ha tagit sig ut i sjön med roddbåt och kapat förtöjningarna så Afrodite drev fritt i sjön.

Som kommunalpolitiker tyckte jag att man måste reda upp förhållandena och tillsammans med partiets politiska sekreterare gjorde jag hembesök hos Gustaf Lettström som bodde tvärs över sjön i en villa intill kungsgården. Afrodite låg då för säkerhets skull förtöjd vid Lettströms privata brygga. Vi blev mottagna med saft och förevisning av fotoalbumet över den dyrkade fadern Einar.

- Nu ska jag berätta vad kommunismen har betytt för mig, sa plötsligt den gamle arkitekten.

Det var nämligen så, att Karl Kilbom hade uppvaktat någon dotter i familjen och varit bjuden till förevisning på kungsgården. Efteråt hade Kilbom yttrat:

- Det var intressant att se hur överklassen har det

Men kommunismens verkliga insats kom lite senare. Kilbom hade tagit kontakt med Gustaf och erbjudit honom arbete på KF:s arkitektkontor. Det var kommunismens viktiga roll för Gustaf Lettström. Intresserat frågade han den politiska sekreteraren:

- Kände fröken Karl Kilbom?

Lite putt blev hon väl eftersom hon var 13 år när Kilbom dog.

Utöver detta blev det lite dividerande om de förskräckliga radhusborna och deras attacker mot Afrodite. En av de hemskaste upplevelserna var när Gustaf hade stigit av tåget vid Rotebro station och fallit så olyckligt att han spräckte skallen. Väl på operationsbordet på Löwenströmska lasarettet upptäckte han att han skulle opereras av maken till ledarinnan för radhusrevolten. Nu dör jag tänkte han. Men det gick vägen den gången.

Innan vi lämnade Sköldnora fick vi en rundvandring på kungsgården som beboddes av den nu aktuella sonen och kungakompisen Anders Lettström. Väl ute på trappan tog vi avsked och jag sa till Gustaf:

- Det var intressant att se hur överklassen har det.

Gustaf tittade oförstående på mig.

Kommunen försökte lösa problemet genom att placera Afrodite i en plaskdamm vid Väsby Centrum. Frågan är väl om detta egentligen var i överensstämmelse med donationens ändamål eftersom Väsby Centrum ligger i före detta Hammarby kommun. Vad det nu än berodde på så togs konstverket så småningom bort och slängdes på en sophög bakom elverket.

Men nu har hon fått upprättelse och står uppställd vid Väsbyån bakom Marabous chokladfabrik. Också detta dessvärre i fel före detta kommun. Men man kan inte få allt här i världen.

söndag 31 oktober 2010

Råttan upp på första plats

Trafiken på webplatsen har gått ned efter valrörelsens rusning. Antal besökare i oktober 580 (1.049 i september) varav 348 (792) unika besökare; 1,54 (1,61) sidor per besök; 79 (58) sekunder per besök. Regelbundna läsare finns i Sverige, Finland, Danmark, Norge och Tyskland. Ströbesökare har under månaden kommit från USA, Spanien, Frankrike, Ryssland och Israel. I söktoppen går "Råtta" upp på förstaplatsen. Andra på listan är Carina Sandor, Per Engdahl, Harald Mix och Jesus. De tre sista är nya för månaden, men har varit med på topplistan tidigare.

  1. Råtta (2:a i september)
  2. Buss 500 (3:a9
  3. Läskiga skogen (ny)
  4. Carina Sandor (4:a)
  5. Partitest (1:a)
  6. Per Engdahl (ny)
  7. Harald Mix (ny)
  8. Jesus rensar templet (ny)

lördag 30 oktober 2010

Hej tomtegubbar slå i glasen!


Så var julbrännvinet påsatt:

  • En halv flaska brännvin
  • Rätt så mycket kumminfrön
  • Några nypor anisfrö
  • En skvätt flytande honung
  • Några strimlor citronskal
  • Likaledes apelsinskal
  • Några bitar stjälk av rödkvanne

fredag 29 oktober 2010

Ofrivilliga (?) roligheter

Majsan i Hummelstabaren när hon undrade om Inkan fått tillräckligt många potatisar:
- "En del tanter vill ha sex"
Trädgårdsexperten Per Bürger i radion som svar på en fråga om blomman behövde vattnas:
- "Känn efter med fingret där nere om det är fuktigt"
VPK Storstockholms årskonferens 1991 när K skulle strykas i partinamnet:
- "Kan du som är emot k:t räcka upp handen och du som är för k:t kan sätta ner handen"

torsdag 28 oktober 2010

Då var det klart med koalitionsbildningen i kommunerna

Efter en inte alldeles lättolkad flerpartiöverenskommelse som ger Socialdemokraterna kommunalrådsposten i Norberg är det klappat och klart med koalitionsbildningen i de västmanländska kommunerna. Det blir rött styre i samtliga kommuner: Socialdemokratiska kommunstyrelseordförande överallt utom i Fagersta förstås där Vänstern regerar vidare. Landstinget och två kommuner byter från borgerligt styre. Utfallet i Västmanland illustrerar tudelningen av Sverige, där de borgerliga vinner statsmakten genom att ta storstäderna, framförallt Stockholm.

Beskedet från Norbergs kommun kom i Radio Västmanland kl 13.31 idag:
"Alla partier i Norberg utom Sverigedemokraterna har gått samman i en överenskommelse om hur den politiska organisationen ska se ut. Socialdemokraterna får de viktiga och utslagsgivande ordförandeposterna i kommunstyrelsen och fullmäktige. Arne Pettersson, ordförande för S i Norberg, intervjuas av Camilla Olsson/SR Västmanland. 2010-10-28.

– Situationen är inte solklar med den mandatfördelning vi har i fullmäktige. Ingen har majoritet, säger Arne Pettersson, ordförande för Socialdemokraterna i Norberg.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Folkpartiet, Centern och Moderaterna har kommit överens om att Socialdemokraterna får ordförandeposterna i kommunstyrelsen och fullmäktige.

Åsa Eriksson (S) blir ordförande i kommunstyrelsen och Sten Nordström (S) ordförande i kommunfullmäktige.

Ordförandeposterna är viktiga eftersom ordföranden har utslagsröst vid omröstningar.

Nuvarande lösning är endast organisatorisk överenskommelse. När det kommer till ställningstagande i politiska sakfrågor så blir det en öppen fråga.

Om inte Sverigedemokraterna lyckas besätta sitt mandat i fullmäktige, vilket mycket tyder på, kommer Socialdemokraterna och Miljöpartiet att kunna styra tillsammans.

De två partierna har tillsammans har 15 platser i fullmäktige och oppositionen 15, men då har alltså Socialdemokraterna utslagsröst i å med att ordföranden är Socialdemokrat.

Oppositionen bestående av Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet får två ordförandeposter i de kommunala utskotten."

Det är inte helt klart hur man ska förstå överenskommelsen. Samtliga partier anser sig ha vunnit. Men en tolkning är att det blir en minoritetskoalition av Socialdemokraterna och Miljöpartiet som kommer att styra. Det har varit tydliga motsättningar mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Det var Vänsterpartiets gruppledare som hutade åt Åsa Eriksson för lösmynthet häromdagen. Vänsterns Kent Persson har tidigare i valrörelsen stått för uttalanden som kan tolkas som att han är emot en rödgrön koalition. Den 4 september publicerades ett gemensamt samarbetsuttalande från Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Det är dags att summera valets efterbörd i de västmanländska kommunerna. I nio av de tio kommunerna och i landstinget blir det socialdemokratiska styrelseordförande. Den tionde kommunen är Fagersta där Vänsterpartiets Stig Henriksson regerar vidare som om inget hänt.

I samtliga kommuner (utom Fagersta som har ett enpartistyre) blir det koalitioner. Vanligast är någon kombination av de rödgröna partierna (Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet). I två kommuner (Arboga och Sala) ingår ett lokalt parti i koalitionen. I två kommuner (Arboga och Kungsör) har Centern bytt sida och ingår i majoritetskoalitionen. I Kungsör handlar det enbart om valteknisk samverkan utan sakpolitiska överenskommelser, vilket innebär att styret i kommunen blir ett socialdemokratiskt minoritetsstyre.

Den styrande grupperingen har majoritet i landstinget och samtliga kommuner utom Västerås och Norberg, samt som sagt i Kungsör om vi bortser från valkartellen. I fyra av de majoritetsstyrda kommunerna är koalitionen överstor, d v s den innefattar minst ett parti som inte behövs för att få majoritet.

Det slutliga utfallet i Västmanlands län innebär att hela länet får ett rött styre om än i lite olika konstellationer. Landstinget, Västerås och Sala har bytt från borgerligt styre till rött. Det har med andra ord gått alldeles annorlunda än i landet som helhet. Bakgrunden är att de borgerliga har vunnit makten i staten genom att vinna i storstadsregionerna, speciellt i Stockholm. Den västmanländska utvecklingen illustrerar tydligt hur Sverige faller sönder politiskt.