söndag 27 september 2020

Det hände i september i Skinnskatteberg


1902 Prinsens bidrag till baptistorgeln

Att prins Eugen bland befolkningen i Skinnskattebergs bergslag lefver i tacksamt minne efter sin vistelse i Riddarhyttan, blir man allt som oftast vid besök däruppe erinrad om, skrifver B. M. Icke minst afhållen är ”den röde prinsen” inom Skinnskattebergs baptistförsamling, hvars medlemmar med förtjusning berätta att prinsen till deras nya orgel skänkt 50 kr. (DN 28/9 1992) 

Prins Eugen

1952 Staten byggde ’svart’ magasin

VÄSTERÅS, lördag.

Statens skogsindustrier i Skinnskatteberg har fastnat i den statliga byggnadsregleringens garn och dömts för svartbygge vid häradsrätten i Köping. Det statliga företaget har i två fall överträtt bestämmelserna om tillståndstvång för byggnadsarbete.

Företagets byggnadschef i Skinnskatteberg dömdes härför till 25 dagsböter, medan chefen för byggnadsfirman som utfört arbetena dömdes till 20 dagsböter.

Svartbygget bestod i att man uppfört ett magasin och renoverat en förrådsbyggnad som utgjorde en fara för brandsäkerheten. (DN 14/9 1952)

1952 ”Tefat” över Skinnskatteberg

Ett flygande tefat tror sig makarna Annie och Ture Innala i Skinnskatteberg ha sett. Det såg ut som ett snöklotformat moln, vilket rörde sig hastigt framåt och efterlämnade en bubblande rök berättar makarna. Plötsligt lösgjorde sig ett tefatliknande föremål från molnet och ändrade kurs från sydväst till sydost, varefter det försvann med en fantastisk hastighet. Hr Innala, som varit stamanställd vid flyget i tre år, säger att det är fullkomligt uteslutet att det var ett flygplan eller de typiska strimmorna efter ett reaplan. (DN 17/9 1952)

1956 Centralskolan

1950 beslutade riksdagen att det skulle införas en nioårig enhetsskola istället för den gamla sjuåriga folkskolan. Till en början skulle den nya skolan införas på försök i ett antal kommuner. I Skinnskatteberg beslöt skolstyrelsen 1954 att man skulle delta i försöket. Det uppstod därför ett behov av en ny skolbyggnad. Den nya Centralskolan byggdes i etapper till 1957 och invigdes 1958.

De första spåren i Dagens Nyheter av det nya bygget är två annonser i början av hösten 1956. I den första söker ”Särskilda skolstyrelsen i Skinnskatteberg” (”Särskild skolstyrelse” fanns i det kommuner som deltog i enhetsskoleförsöket) en ”Byggnadskontrollant för utövande av kontroll vid uppförandet av en större skolbyggnad”. Byggnaden skulle omfatta 19 500 kvadratmeter och bygget avsågs starta i november för att vara klart om två år (DN 20/9 1956).

I den andra annonsen infordrar Byggnadskommittén anbud på uppförande av skolbyggnader vid etapp 2 av centralskolan. Arbetet skulle påbörjas den 1 november (DN 1/10 1956).

Nästa nedslag var mer spektakulärt under rubriken ”Skola flyttas på rullar. Undervisning som vanligt”:

SKINNSKATTEBERG, lördag.

Hundra skolbarn i fem klasser i gamla skolan i Skinnskatteberg fick på lördagen vara med om en ovanlig flyttning. Det 36-åriga skolhuset i trä, som skall lämna plats för 26 lärosalar i ett nybygge, lyftes upp nära en meter ovan gamla stengrunden och sedan rullade skolan cirka tjugo meter utan att någonting i skolsalarna behövde flyttas. Husflyttningsfirmans mannar skötte transporten perfekt, och undervisningen pågick som om ingenting hände. (DN 11/11 1956)

Artikeln avslutas: ”Nya skolanläggningen med 26 salar går på två miljoner, men då har också Skinnskattebergs storkommun sin centralskola fullt färdig. Enhetsskola har man sedan tre år tillbaka.

1960 Svårt få en präst till det ”ogudaktigaste samhället”

RIDDARHYTTAN, torsdag.

Problemet att få en präst till gruvsamhället Riddarhyttan i Skinnskattebergs socken ser nu ut att kunna lösas. När ansökningstiden på torsdagen utgick till en komministertjänst där hade en sökande anmält sig hos domkapitlet i Västerås stift, nämligen t f kyrkoherden Arne Wessman, Hassela, Uppsala stift. Tidigare har tjänsten utannonserats vid fyra tillfällen utan att någon sökande anmält sig. Komministerbostaden i Riddarhyttan, en nyuppförd villa, har stått tom två år. (DN 16/9 1960)

Arbetarkommunens ordförande, Elis Johansson, ska enligt artikelförfattaren uttalat att man kan klara sig utan präst i Riddarhyttan: ”En präst är rena slöseriet med pengar.” En hög präst som besökt orten ska ha sagt ”att Riddarhyttan säkert hörde till vårt lands mest ogudaktiga.”

1960 Assi söker ogift hotellföreståndarinna

Till vårt brukshotell i Skinnskatteberg söker vi för tillträde i februari 1961 en kvalificerad och driftig föreståndarinna. Väl vitsordad praktik från likartad befattning erfordras och vissa språkkunskaper är önskvärda.

Platsen är avsedd för ogift person. I anställningsförmånerna ingår fri kost och fri bostad omfattande två rum. (DN 27/9 1960)

 1965 Skinnskatteberg bygger fritidsby med 5000 hus

VÄSTERÅS, onsdag.

Planerna på att inrätta ett fritidssamhälle av stort format i trakten av Skinnskatteberg o nordvästra delen av Västmanland har tagit allt fastare form. Det är ett av de större fritidsprojekt som planerats i Sverige och den 8 oktober när statens skogsmästarskola återinviger Skinnskattebergs herrgård framläggs en utredning i saken. Fritidsområdet skall rymma ca 15 000 människor och nära 5 000 fritidshus med en rad serviceanläggningar. Vad projektet kostar att genomföra vet man ännu inte men det blir fråga om investeringar i stor skala. (DN 16/9 1965)

Utredningen hade gjorts på uppdrag av Skinnskattebergs kommun av kommunalnämndens ordförande Sven Källberg och rektor Birger Arvidsson vid skogsmästarskolan. Det tänkta fritidsområdet skulle sträcka sig i tre län, Västmanlands, Örebro och Kopparbergs.

Det område som skulle bebyggas låg vid Storsjön. Här skulle man få plats med de 5 000 fritidshusen, golf- och tennisbanor, ridhus, idrotts- och bollplaner, el-ljusspår, skidlift och slalombackar, strövstigar, restaurang och utedansbana och serviceanläggningar av olika slag med bl a ”barndaghem”.

Av allt detta blev det en utredning, den så kallade ”Trelänsutredningen” som arbetade i inte mindre än tolv år och presenterade sitt slutbetänkande 1977:

Fritidsland Bergslagen kan bli Sveriges största rekreationsområde om det förslag som lades fram på torsdagen i Skinnskatteberg av den s k trelänsutredningen blir verklighet.

Av förslaget framgår att ytterligare 5 000 stugor utöver de 2 000 som redan finns skall byggas …

Man hoppas i utredningen att en utbyggnad skall påbörjas så snart som möjligt och därigenom skapa arbetstillfällen. (DN 9/12 1977)

Så blev det nu inte heller. Den statliga ”Rekreationsberedningen” (SOU 1983:43) konstaterade efter ytterligare sex år att utvecklingsprogrammet som följde på trelänsutredningen främst har ”inriktats på att föreslå åtgärder för att förbättra organisation, administration och marknadsföring.”

 1974 Ingen tandläkare

En helt ny tandläkarutrustning monteras som bäst på folktandvården i Skinnskatteberg. Någon tandläkare har man emellertid icke. (DN 21/9 1974)

 1990 Liga skjuter kungens älgar

Vem jagar på de kungliga markerna i Västmanland? En professionell liga hävdar domänverket som förvaltar de statliga skogarna.

På mindre än ett år har verkets jaktansvariga funnit sex slaktplatser. (DN 20/9 1990)

Domänverket tror att det hela är mycket välorganiserat med radiokommunikation, en omfattande transportorganisation och ”vakter” i skogen för att kunna arbeta ostört. Verket är också missnöjt med polisen som inte satsat resurser på att ta tjuvskyttarna. Polisman Kaj Stolpe i Skinnskatteberg värjer sig: ”Hade vi bara folk och pengar skulle vi givetvis patrullera längs vägarna.”

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här

 

 


måndag 21 september 2020

Nazister i Näverkärret

 


Det här är ett gammalt frikyrkokapell i Näverkärret. Här har en nazistisk sekt slagit sig ned. Nazisterna köpte huset i höstas av en privatperson (Filadelfia sålde det redan på 80-talet) för 140 000 kronor.

Läs mer om nazisterna i Näverkärret på AFA eller Expo.

Det är allts inte bara i Aronsberg som skogarna mellan Västmanlands och Örebro län lockar till sig högerextremister.



söndag 20 september 2020

Fagerstas kommunalråd försökte tysta journalist


Fagersta Nyheter är en webbaserad nyhetstjänst med 8 000 följare. Tjänsten drivs av Ola Wahlsten. Nu meddelar Fagersta-Posten att kommunalrådet Marino Wallsten (S) har tröttnat på Fagersta Nyheters granskning. Han har hos åklagarmyndigheten begärt att det ska utfärdas kontaktförbud för FN:s redaktör Ola Wahlsten.

Redan den 31 augusti gjorde kommunalrådet en polisanmälan mot redaktören för ofredande. Till anmälan hade han bifogat ett antal inlägg som publicerats av FN.

Åklagaren beslutade redan den 3 september att lägga ned förundersökningen. Enligt Fagersta-Posten skriver åklagaren Carin Lantorp i sitt beslut: ”De kontakter som Wahlsten, Ola, tagit med skyddspersonen synes vara mer av journalistisk, granskande, politiskt kritiserande karaktär. Det finns ingen misstanke om brott. Det finns inte heller någon risk för att Wahlsten Ola ska begå brott mot, förfölja eller på annat sätt trakassera skyddspersonen.”

Kommunalrådet har även tidigare gjort sig känd för att försöka hindra granskning och försökt lägga munkavle på kommunrevisionens ordförande. Läs här

onsdag 16 september 2020

Strömhopp av politiker tecken på rutten kommunal demokrati?


Nu går larmet igen. En femtedel av de fullmäktigeledamöter i kommunerna som valdes 2018 har hoppat av från sina uppdrag. Kommentatorer av olika slag tycker att den lokala demokratin är hotad. Det måste vara något fel på systemet. ”There is something rotten in Swedish municipalities”. De här larmen kommer lite titt som tätt. En orsak kan vara att data är ganska lättillgängliga. Valmyndigheten publicerar fortlöpande data om avgångna folkvalda politiker.

Redan i slutet av 70-talet undersökte vi saken (Wallin m fl 1981). Vi hade då en lite annorlunda definition på ”avhoppare” än vad som vanligen används nuförtiden. Till avhopparna räknades inte bara de som hade avsagt sig sina uppdrag under mandatperioden, utan också de som valt att inte ställa upp i valet för nästa valperiod. Å andra sidan redovisas det i de siffror som kommit fram under senare år bara de som lämnat sina uppdrag under perioden, men man räknar också de som har avgått ofrivilligt antingen för att de flyttat och inte längre är valbara eller för att de helt enkelt har dött.

Siffrorna över tid blir därför inte riktigt jämförbara. I undersökningen från 70-talet var frekvensen 26 procent under mandatperioden 1977 – 1979.

SCB redovisade 2019 den här figuren som visar avhoppsfrekvensens utveckling under 2000-talet:



Det är som synes en svagt ökande tendens till avhopp under 2000-talet, men frekvensen håller sig även 2014 – 2018 under 25-procentsnivån.

I somras redovisade SCB (2020) att tidiga avhopp från kommunfullmäktige låg på ungefär samma nivå som vid motsvarande tidpunkt förra mandatperioden.

Trots svårigheterna att jämföra de olika undersökningarna, tror jag att det är rimligt att dra slutsatsen att det inte har skett någon dramatisk ökning just nu, eller för den delen vid någon annan tidigare tidpunkt åtminstone sedan 1970-talet när larmet har gått. Om det är något ruttet i den lokala svenska demokratin, tycks det ha varit ungefär lika ruttet under en ganska lång tid.

Nå, vad beror nu avhoppen på? Det finns två sätt att närma sig svaret på frågan. Det ena är att man försöker se om avhopparna på något intressant sätt har andra egenskaper än stannarna. I en rapport från SCB 2016 iakttogs att avhopp hade samband med:
  • Kön: Mer avhopp bland kvinnor än bland män
  • Ålder: Mer avhopp bland unga
  • Parti: Högst avhoppsfrekvens bland sverigedemokraterna
  • Inkomst: Fler avhopp bland de med låg inkomst
  • Position: Fler avhoppare från oppositionen än från den styrande koalitionen

Andra undersökningar har kommit till liknande resultat (med undantag förstås från detdär med SD innan partiet fanns representerat).

Den här typen av analys ger ju inget svar på frågan om varför man hoppar. Men det kan ju ge fingervisningar om hur man kan resonera om svaren. Att män, lite äldre, de med högre inkomster hellre stannar än hoppar kan ju tänkas ha med position i samhället att göra. Ju mer etablerad där ute, desto troligare att man blir tillfredsställd av livet i stadshuset. Att det är fler avhoppare från oppositionen skulle ju kunna ha att göra med att man är missnöjd med sitt inflytande.
Ett annat sätt att närma sig varför-frågan är att direkt fråga avhopparna varför de hoppade. Även den metoden kan dock ha sina svagheter. Människor är inte alltid helt medvetna om sina motiv och drivkrafter. Dessutom kan de ju faktiskt ljuga.

Vanligt i olika undersökningar har varit en uppdelning i privata skäl, alltså sånt som har att göra med t ex familjelivet, fritidsintressen eller arbete, och å andra sidan politiska skäl. Vanligen brukar resultaten bli att sisådär hälften uppger privata skäl för sitt avhopp. Den andra halvan delar sig ungefär lika mellan dem som uppger enbart politiska skäl och dem som uppger både privata och politiska skäl. Det ligger väl nära till hands att alarmismen och ”ruttenhetshypotesen” att politiska skäl borde dominera, och så brukar det inte vara fallet. Men förstås med reservationer för metodologin.

I den numera antika 70-talsundersökningen gjorde vi en annan distinktion mellan de uppgivna skälen. Vi skilde mellan sådana skäl som hade med uppdragets belöningar och uppoffringar att göra (Typ 1) och andra uppgivna skäl (Typ 2). Typ 1-skälen pekar då mot något slags mer eller mindre rationell beslutskalkyl: ”Lönar det sig för mig att hålla på med det här kommunalpolitiska?”

Uppoffringarna handlar mest om åtgången av tid (”Uppdraget tog mer tid än beräknat”) och att annat här i livet blev eftersatt (förvärvsarbetet, familjen). När det gäller belöningarna kan man skilja mellan makt, kärlek och pengar; vanliga motiv för mänskligt handlande i olika situationer. Pengasituationen (för små och otillräckliga arvoden och ersättningar) tog vi inte upp i det här sammanhanget. En rad svar kan kopplas till maktdimensionen – ens eget inflytande (för mycket partilinjer, viktigare med uppdrag i andra organ, otillfredsställande egen insats, fullmäktige överspelat, inget eget inflytande, egna partiet saknar inflytande, oenig med partiet). Ja, så kärleken: Här fanns svaren ”Kritiken mot kommunalpolitiker” och ”Upplevde bristande förtroende för egen person.”

De allra flesta avhopparna var typ 1-avhoppare (d v s de uppgav orsaker som hade med uppoffringar och belöningar). De var inte mindre än tre fjärdedelar. Övriga var typ 2-avhoppare. De sa t ex att de hade varit med så länge, de uppgav ålder eller hälsoskäl eller att de snart tänkte flytta från kommunen. När vi skulle dra en slutsats av analysen av de uppgivna skälen konstaterade vi att den mest betydelsefulla typ 1-faktorn, d v s som hade med belöningar och uppoffringar att göra, var maktdimensionen. Alltså: Man slutar med sitt uppdrag antingen för att man är mer eller mindre tvungen (flyttar, sjuk, gammal) eller för att man tycker att man inte har fått det inflytande man förväntat sig.

En sista fråga är nu om avhoppen är bra eller dåliga. I den allmänna diskussionen har fenomenet framförallt tolkats negativt (something rotten). I den mer uppjagade alarmismen ser men slutet på den lokala demokratin. Den norske statsvetaren Jacob Aars (1997) lanserade ett gladare perspektiv: Genom att man en tid haft ett kommunalt uppdrag har man lärt sig något som kan komma till användning i framtiden. Politiska uppdrag på lokal nivå var som ett slags medborgarskola. Alla dessa avhoppare skulle framöver inta positioner som skulle stärka demokratin.
Och det är faktiskt så, att ska man tro olika svenska undersökningar är det långt ifrån alla som har vänt sig om i vrede.

Statsvetaren Peder Nielsen (2001) skriver:

Även om det bland dem som lämnat sina förtroendeuppdrag finns kritiska röster mot partierna och kommunerna respektive landstingen måste slutsatsen ändå bli att flertalet förtida avhopp har sin grund i naturliga orsaker. Farhågorna att personer som lämnar sina uppdrag gör detta i bitterhet mot sitt parti och/eller sin kommun respektive sitt landsting är överdrivna. Endast ett fåtal avhopp har denna bakgrund, och attityden bland avhopparna, speciellt bland de yngre, till att åta sig framtida förtroendeuppdrag är förhållandevis positiv.

I hans undersökning uppgav 62 procent att de upplevde sin tid som förtroendevald som positivt, och 41 procent kunde tänka sig framtida uppdrag.

Om man ska sammanfatta vad forskningen haft att säga om avhoppen från kommunalpolitiken kan följande lyftas fram:
  • Avhoppen ökar över tid men ökningen kan knappast ses som katastrofalt dramatisk.
  • Det är mindre etablerade grupper i samhället som hoppar. Därigenom påverkas representativiteten negativt.
  • Många lämnar sina uppdrag för att de anser sig mer eller mindre tvungna på grund av ålder, hälsa eller flyttplaner.
  • Det finns tecken som tyder på att brist på upplevt inflytande är en betydelsefull faktor för beslutet att lämna uppdraget.
  • En ganska stor del av de som slutar är beredda att ta på sig nya uppdrag, och är alltså inte för alltid förlorade.

Referenser
Nielsen Peder (2001) ”På och av – om uppdragsvillighet, rekrytering och avhopp i den kommunala demokratin” i Att vara med på riktigt – demokratiutveckling i kommuner och landsting. Bilagor till betänkande av Kommundemokratikommittén SOU 2001:48

SCB (2016) Demokratins representanter – en studie av representativitet, delaktighet och syn på uppdraget Stockholm: SCB

SCB (2019) ”Drygt var femte folkvald hoppade av från kommunfullmäktige” Statistiknyhet från SCB 2019-01-16

SCB (2020) ”Avhoppen från riksdag och kommunfullmäktige minskar något – men inte från regionfullmäktige” Statistiknyhet från SCB 2020-06-10

Wallin Gunnar, Henry Bäck och Merrick Tabor (1981) Kommunalpolitikerna. Rekrytering – arbetsförhållanden – funktioner. Del 2 Kommunaldemokratiska kommittén Ds Kn 1981:18


Aars Jacob (1997) Rekruttering og personeskifte i lokalpolitikken. En sammenligning av Finland og Norge Rapport nr 58 Bergen: Universitetet i Bergen; Instituttt for administrasjon och organisasjonsvitenskap


tisdag 15 september 2020

onsdag 9 september 2020

måndag 7 september 2020

Ha tålamod! Det kommer ett tåg till


Klockan 06.24 går det ett tåg från Skinnskatteberg till Västerås C. I morse hörde jag på radions trafikmeddelanden att tåget idag var inställt. Ingen bussersättning och resande hänvisades till nästa avgång. Nästa avgång var då ett dygn senare, alltså på tisdag kl 06.24. Ibland får man ha tålamod.

torsdag 3 september 2020

Tidningstjuven alive and kicking


Nu har det gått två månader utan en skymt av tidningstjuven. Jag började nästan tro att hen var försvunnen. Men som slaven i triumfvagnen är hen där och påminner om vår dödlighet. Vad som än händer är tidningstjuven alltid vid liv. Av årets hittills gångna 246 dagar har vi haft Dagens Nyheter i lådan på utgivningsdagen i 161 dagar. Det motsvarar en träffsäkerhet på 65,4 procent.

Utdelningsstatistik för DN år 2020 hittills:

Antal dagar
Procent
- tidningsfria dagar
8
3,3
- lördag-söndag, tidningen kom på måndagen
57
23,2
- lördag-söndag, tidningen kom inte på måndagen
5
2,0
- vardagar, utebliven tidning
15
6,1
Dagar med tidning på rätt dag
161
65,4



tisdag 1 september 2020

Nasseanstucken moderat hack i häl på Tyska kyrkan

N-ff!


Den märkvärdiga grotta i Gunnilboskogarna som även toppade mest-lästa-listan i juli ligger kvar, men hotas av augusti månads bubblare. Det handlar om Moderaternas gruppledare i Skinnskatteberg Bo Öberg som i ett blogginlägg hyllar nazistiska frivilligkrigare i Ukraina. Sett tillsammans med nummer sju på listan, där de lokala moderaterna med bestämdhet hävdar att det var Sovjetunionen som startade andra världskriget rycker denne lokale lill-führer i kampen mot världskommunismen tveklöst upp i listtoppen.

Antal besökare var i augusti 250 (531 i juli). Av dessa var 144 (396) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,74 (1,84) och genomsnittlig tid per besök var 81 (68) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA och Finland. Ströbesökarna kom från Irland och Tyskland.

De tio mest visade inläggen i augusti:

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10