onsdag 29 mars 2017

Parasitskatt i Vitryssland och i Sverige

Det kokar i Vitryssland, som brukar kallas Europas sista diktatur. Protesterna har nu pågått i två månader och i helgen greps hundratals demonstranter när polisen slog ned en massaktion i Minsk. Det som utlöst protesterna är den så kallade ”parasitskatten” som införts. Den innebär att de som arbetar mindre än halvtid får betala en extra straffskatt.

I Sverige infördes successivt från 2007 det s k ”jobbskatteavdraget”. Syftet med jobbskatteavdraget var att den som försörjde sig på ”bidrag” och inte på arbete skulle betala högre skatt än den som arbetar. Som bidragstagare (parasiter skulle man ha sagt i Vitryssland) räknades pensionärer, sjuka och arbetslösa.

Parasitskatten infördes av diktatorn Aleksandr Lukasjenko. Jobbskatteavdraget infördes av Fredrik Reinfeldt (M) och Anders Borg (M). Var och en stal på sin kant de fattigas pengar. Trots flitiga löften från praktiskt taget alla partier om att avskaffa straffskatten för pensionärer fortsätter tjuverierna (det kan kanske kallas häleri).

Eftersom de flesta svenska ”parasiter” är pensionärer, blir det inte så mycket gatudemonstrationer och slagsmål med polisen. Vi börjar bli för gamla och skröpliga för sånt. Men nog skulle det behövas.


Kul smäck i alla fall

Praeterea censeo
Det finns politiker och partier som samarbetar med Sverigedemokraterna. De har köpt SD:s röster för att få egna maktpositioner. I utbyte har SD fått positioner som de annars inte skulle ha fått. Sådana politiker och partier (fascistkramare) bidrar till att få rasisterna att se ut som vore de rumsrena. Fascistkramarna borde skämmas. Och avgå. 


lördag 25 mars 2017

Hair på Göteborgsoperan: Häftig rockshow men misslyckad tidstransplantation

Det är sent 1960-tal. Claude Hooper Bukowski lämnar sitt hem i Oklahoma för att se New York innan han tar värvning. I New York kommer han i kontakt med en grupp hippies som lever som en stam i parken. I parken får han också syn på överklasstjejen Sheila. En kväll röker Claude marijuana med stammen och hittar en bortkastad tidning med en bild av den mystiska tjejen.

Tillsammans med sina nyvunna polare invaderar Claude en privat fest hos Sheilas föräldrar. Till slut fullföljer Claude sin plan, tar värvning och skickas till ett träningsläger någonstans i Västern. Claude skriver till Sheila från lägret och hippisarna beger sig i bil tillsammans med Sheila ut till träningslägret för att besöka Claude.

En av hippisarna – George – övertalar Claude att byta plats med honom så att Claude kan lämna lägret för att besöka kompisarna utanför taggtråden. Medan Claude är borta går larmet på basen och alla – inklusive George – lastas på planet för transport till Vietnam.
I slutscenen flera månader senare på Arlingtonkyrkogården ser vi Georges gravsten medan sången ”Let the sunshine in” framförs.

Detta är storyn i den klassiska rock-musikalen Hair. I fredags såg vi Göteborgsoperans nyuppsättning. Det är en fantastisk scenshow med dans och musik. Ensemblen måste få full pott. Helt enkelt jävligt bra.

Vi har sett Hair i flera olika versioner: Jag såg den redan på sent 60.tal på Stockholms stadsteater. Ingrid har sett den uppförd av parkteatern i Stockholm och samma föreställning på riksteaterturné i en regnig park i Smedjebacken. Vi såg också Stockholms stadsteaters nyuppsättning för sisådär en sex år sen. Och vi har sett Milos Formans film från 1979. I alla har det gått att följa berättelsen och det har också på olika sätt varit tidstypiskt sent 60-tal: Hippierörelsen, motståndet mot Vietnamkriget, kärlek och blommor, haschrökning och en hel del snusk (inte minst i stadsteaterns senaste uppsättning).

Nu var anslaget annorlunda. Hippiestammen hänger inte längre i en park I New York på 60-talet utan nu är det 2000-tal och ett glassigt köpcentrum. Däremot är de egendomligt nog fortfarande hippies med alla 1960-talets kännetecken. De måtte ha hängt i köpcentret i 50 år. Det blir en mycket besynnerlig omlokalisering i tiden. Tursamt nog försvinner den ganska raskt, och var vi sen befinner oss i tid och rum är ovisst. Kopplingen till den ursprungliga historien om Claude och Sheila är också ganska svag. I andra akten finns en hel del nummer som inte tycks ha något med den ursprungliga musikalen att göra.

Man måste alltså sätta stora frågetecken för vad man velat uppnå med den temporala transplantationen. Frågan är om frågetecken räcker. Månne vill man inte till och med göra tummen ner.

Men som rockkonsert är det suveränt. Synd bara med det misslyckade konstgreppet.



Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


torsdag 23 mars 2017

Bluffuniversitet i Jönköping?

Sveriges första universitet var Uppsala Universitet, grundat år 1477. Halvtannat århundrade därefter, 1632, tillkom universitetet i Dorpat (Tartu) i Estland. Även nästa universitet – Kungliga Akademin i Åbo, som sedermera blev Helsingfors Universitet – grundlagt 1640 befann sig på andra sidan Östersjön. Strax efter annekteringen av Skåne tillkom Lunds Universitet 1666 för att utbilda funktionärer för de nyerövrade provinserna. Estland och Finland försvann som bekant, varefter det var universiteten i Uppsala och Lund som utgjorde den svenska universitetssektorn.

Två enfakultetsuniversitet tillkom på 1920-talet då Karolinska Institutet med anor från 1810 och Kungliga Tekniska Högskolan fick rätt att utfärda forskarexamen.

Först mot mitten av 1900-talet blev det en omgång nya universitet. De icke-statliga högskolorna i Göteborg och Stockholm fick universitetsstatus 1954 respektive 1960. Två helt nya universitet byggdes upp, i Umeå 1965 och i Linköping 1975. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) 1977 bildades genom sammanslagning av flera högskolor, bland annat Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg.
Nästa större utbyggnad kom under 1990-talet med Luleå Tekniska Universitet, Karlstads Universitet, Växjö Universitet (2010 sammanslaget med Högskolan i Kalmar till Linnéuniversitetet) och Örebro Universitet. Under 1990-talet byggdes också de regionala högskolorna upp. Eftersom dessa inte bedrev forskarutbildning räknas de inte som universitet.

En sista eftersläntrare blev Mittuniversitetet som bildades genom omvandling av Mitthögskolan med campus i Sundsvall och Östersund 2005. Efter det har det inte blivit några fler universitet i Sverige.

De regionala högskolorna
Utöver de 14 statliga universiteten finns det 22 statliga högskolor, varav de flesta är regionala högskolor. Några är framförallt fackhögskolor (Försvarshögskolan, Gymnastik- och idrottshögskolan samt konstnärliga högskolor i Stockholm). Av dessa 22 har 10 fått rätt att bedriva forskarutbildning och utfärda doktorsexamen inom avgränsade vetenskapsområden. På det sättet har de närmat sig universitetsstatus.

Det råder delade meningar om fördelen med de regionala högskolorna. Det hävdas att de har stor betydelse för regional utveckling och för utvecklingen i de städer där de är lokaliserade. Vidare har de haft betydelse för vidgandet av den sociala basen för högskolestudier. Många studenter från arbetarklassen som aldrig skulle tänka sig att ”ligga i Uppsala” har kunnat få utbildning på orter som Eskilstuna, Trollhättan och Borlänge.

Å andra sidan har man varit tveksam till om kvalitén blir tillräckligt god på de små regionala högskolorna. Ett ämne som statsvetenskap kan ibland vara företrätt av en eller två lärare, vilket är en för liten miljö för forskning och för att man ska kunna följa utvecklingen inom ämnet. Det sägs att landet är för litet för 36 lärosäten.

Egentligen är det inte nog med det. Det finns också ett antal icke-statliga högskolor. Som universitet räknas där Chalmers Tekniska Högskola och Handelshögskolan i Stockholm. Chalmers Tekniska Högskolan och Högskolan i Jönköping ägs av stiftelser som bildades med pengar från de nedlagda löntagarfonderna.

Vid sidan om de två ”privata” universiteten finns det 16 icke-statliga högskolor, varav två har rätt att utfärda doktorsexamen inom begränsade vetenskapsområden (Högskolan i Jönköping och Ersta-Sköndals högskola).

En annan bluffmakare. Också i utbildningsbranschen.
Ja, det är inte lätt det här. Men enligt svensk lagstiftning är det bara de 16 universiteten (inklusive Handelshögskolan och Chalmers) som är universitet. Övriga är högskolor, vilket inte är så illa det. Av dessa har ett antal fått rätt att utfärda doktorsexamen inom begränsade ämnen. Problemet är att alla vill vara universitet, och försöker kalla sig universitet trots att de inte är det.

Högskolor vill kalla sig universitet i alla fall
Det är frågan om hur man ska översätta ”högskola” till engelska som har öppnat en port. Den officiella översättningen är ”university college”, men de flesta högskolor väljer att bara kalla sig ”university”. I bräschen har Högskolan i Jönköping gått, som 2015 beslutade sig för att byta namn och fortsättningsvis kalla sig för Jönköping University även ”på svenska”. Då blir det lätt att det t ex  i svenska media blir ”Jönköpings Universitet” och simsalabim blev högskolan universitet utan att ha gått igenom den prövning av kvalitén som görs av statliga myndigheter och beslut av regeringen. Ofoget anmäldes 2016 av språkrådet till JO, som dock tyvärr lade ned ärendet med hänvisning till att högskolan i Jönköping inte var en statlig myndighet.


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.



onsdag 22 mars 2017

Nu är det dags för en folkrörelse mot populismen

Dags för en folkrörelse mot populismen som hotar demokratin. De etablerade partierna och organisationerna kan inte göra det. Rörelsen måste växa nedifrån. Det är vänsterns viktigaste uppgift i den nuvarande historiska situationen. Arbetarrörelsen måste ompröva sin inställning till kontrollmekanismer och gränser för den politiska makten. Arbetarrörelsen måste ompröva den snåla invandringspolitik som etablerats efter den stora flyktinginvandringen hösten 2015.

Läs hela texten genom att klicka under "Sidor" i menyn till vänster.

Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


måndag 20 mars 2017

Gabriel Wikström om Fp+SD-samarbetet i Skinnskatteberg

Läs gärna Gabriel Wikströms insändare i dagens Fagersta-Posten:

Gabriel Wikström: SD och Liberalerna går sida vid sida
Situationen i Skinnskatteberg är ett exempel på att inställningen till SD förskjutits, skriver Gabriel Wikström (S), statsråd och S-ordförande i Västmanland.

Bild: Johan Rosholm

Häromveckan röstade Liberalerna fram Sverigedemokraterna till tunga poster i Hässleholms kommunledning. Deras agerande fördömdes kraftfullt från såväl partiledaren Jan Björklund som partisekreteraren Maria Arnholm och riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson. Men normaliseringen av Sverigedemokraterna har inte bara nått nordöstra Skåne, utan också hit till Västmanland och Skinnskatteberg. Liberalerna styr Skinnskatteberg sedan 2014, trots att Socialdemokraterna är det största partiet och trots att det rödgröna blocket är störst i kommunfullmäktige. Liberalerna lyckades komma över makten genom att göra sig beroende av Sverigedemokraterna och tillsammans med dem fälla den rödgröna budgeten.

När Sverigedemokraterna inte var på plats för budgetomröstningen hösten 2015 valde Liberalerna att skjuta upp den, och under 2015 fick Sverigedemokraterna extra ersättarplatser i två av kommunstyrelsens utskott.

– Alliansen hörde av sig och ville veta vilka vi skulle stödja. Jag sade att det sannolikt var dem och att vi i alla fall ville ha två ersättarplatser, vilket vi blev lovade. Jag sade att vi måste ha något, om vi ska stödja dem, sade Sverigedemokraternas Petri Ojala till Fagersta-Posten 22/1 2015.

Det sker just nu en tydlig förskjutning i flera av de demokratiska partiernas attityder mot Sverigedemokraterna. Situationen i Skinnskatteberg är ett exempel på den här utvecklingen. Liberalerna och Sverigedemokraterna kanske inte går armkrok eller ens hand i hand, men partierna går utan tvekan sida vid sida.

Det är djupt problematiskt eftersom Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti med rötter i nazismen. Partiet har gång på gång visat på en maktfullkomlig inställning till fria medier, och till de fri- och rättigheter som gäller oss alla. Erfarenheter från Norge och Danmark säger oss att såväl politik och retorik förändras när högerpopulister ges inflytande.

Normalisering sker gradvis och därför är det viktigt att vara uppmärksam på de små förändringarna. När det handlar om Liberalernas relation till Sverigedemokraterna sker dessa små förändringar i Skinnskatteberg.

När Christina Örnebjär, riksdagsledamot för Liberalerna och till viss del uppvuxen i Skinnskatteberg, ombads kommentera situationen i Skinnskatteberg beskrev hon den som galen på Twitter. I samband med att Liberalerna samlas till riksmöte i Västerås i helgen vill jag ge Liberalerna i Västmanland en chans att uttrycka samma sorts tydlighet.

Jag hoppas därför att ordförande Roger Haddad kan svara på följande fråga: Är det numera legitimt att företrädare för Liberalerna i Västmanland tar makten genom att göra sig beroende av Sverigedemokraterna?

Gabriel Wikström (S), ordförande för Socialdemokraterna i Västmanland

Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

onsdag 15 mars 2017

Viktigt meddelande till alla anställda i Skinnskattebergs kommun

Kommunstyrelsen har fastställt befattningsbeskrivning för kommundirektören. Där står så här:

”Kommunchefen är ansvarig för kontakterna med journalister i de frågor som rör kommunstyrelsens förvaltning, men har också ansvaret för att hela den kommunala organisationen strävar efter bra massmediarelationer och att ge ärliga och korrekta uppgifter”

Man skulle kunna tro att det betyder att det bara är kommunchefen som får prata med journalister. Det är inte så. Alla anställda, och för den delen förtroendevalda och alla som bor i kommunen får meddela precis vad de vill till journalister. Det kallas meddelarfrihet och den garanteras i grundlagen.

Det är också i grundlagen så bestämt att det är förbjudet för det allmänna (och dit räknas både kommunchefen och kommunstyrelsen) att försöka ta reda på vem som har lämnat uppgifter till media. Det kallas efterforskandeförbud.

Det är också förbjudet att utsätta anställda som har lämnat uppgifter till media för repressalier. Att lämna uppgifter till journalister får inte påverka lön eller karriär. Inte ens en utskällning ska behöva godtas. Det kallas för repressalieförbud.

Det är också förbjudet för journalister att avslöja var de fått sina uppgifter ifrån. Det kallas källskydd.


Meddelarfriheten, efterforskandeförbudet, repressalieförbudet och källskyddet är viktiga medborgerliga rättigheter som har stor betydelse för den svenska demokratin. Hur lockande det än kan vara så kan kommunstyrelsen eller kommunchefen i Skinnskattebergs kommun inte inskränka på dessa rättigheter.

Varje meddelande om att det bara är denna man som får tala med journalister är falskt

Tidigare inlägg om tystnaden


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


onsdag 8 mars 2017

Protester mot livsfarliga vägen U-596

Nu rör det sig om den livsfarliga vägen U-596 mellan Uttersberg och Skinnskatteberg. Den knöliga och såphala vägen höll på att skicka oss direkt till kyrkogården förra veckan. När jag skrev om vägen efterlyste jag protester från andra intressenter. Det har blivit sådana. Västmanlands Lokaltrafik övervägde härom veckan att ställa in stombusslinje 550. Kollektivtrafikmyndigheten har också vänt sig direkt till Trafikverket och krävt bättre vinterväghållning på den aktuella sträckan. På Facebook utbröt det ett väldigt kackalorum, vilket ledde fram till att oppositionsledaren i Skinnskattebergs kommun Lena Lovén Rolén (S) bestämde sig för att ta upp frågan i Kommunstyrelsen. "Vi måste trycka på" säger hon till Fagersta-Posten.

Trafikverket har också tagit intryck. Efter att proteststormen friskat i har de skrapat vägen, så att den är i stort sett farbar. "Jag kommer att lyfta den mängd kundärenden som har kommit in sista veckorna i min organisation" säger Trafikverkets Karl Åkerlind till tidningen.

Orsaken till att bara halva vägsträckan mellan Hed och Skinnskatteberg har ordentligt vinterunderhåll tycks vara rent administrativ. Någon har bestämt att den norra halvan av sträckan, trots i stort sett samma trafik, ska ha en lägre klassificering än den södra halvan. Det är förstås orimligt att sådana skrivbordsprodukter får konsekvenser för framkomligheten för kollektivtrafik, lastbilstransporter och vanligt folk. Och framförallt att det får konsekvenser för trafiksäkerheten.

Tidigare inlägg om U-596
Idag lurade vi döden på U-596:an
U-596 den felande länken


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


Punk Rock Feminism




Praeterea censeo
Det finns politiker och partier som samarbetar med Sverigedemokraterna. De har köpt SD:s röster för att få egna maktpositioner. I utbyte har SD fått positioner som de annars inte skulle ha fått. Sådana politiker och partier (fascistkramare) bidrar till att få rasisterna att se ut som vore de rumsrena. Fascistkramarna borde skämmas. Och avgå. 


fredag 3 mars 2017

Folkpartitoppar om SD-samarbete: Inte acceptabelt

Häromdagen tog tre borgerliga partier - Liberalerna (Folkpartiet), Moderaterna och Kristdemokraterna - makten i Hässleholms kommun tillsammans med Sverigedemokraterna.

Folkpartiledaren Jan Björklund kommenterar: "Liberalerna förhandlar inte med SD. M+L+KD i Hässleholm satte sig fr o m i går i beroendeställning av SD. Inte acceptabelt."

Birgitta Ohlsson skriver: "Liberalerna ska inte samarbeta med Sverigedemokraterna. Varken på lokalt plan som i Hässleholm eller i regering/riksdag. Kvällens händelse i Hässleholm är för mig helt obegriplig och djupt olämplig."

Det som Jan Björklund anser vara särskilt graverande är att man har gjort upp med Sverigedemokraterna om fördelningen av politiska uppdrag: "Det är inte acceptabelt att förhandla om fördelningen av uppdrag med partiet."

Just detta hände hösten 2014 i Skinnskattebergs kommun. Med hjälp av Sverigedemokraternas röster i kommunfullmäktige röstades de borgerligas förslag till budget för 2015 igenom. Med hjälp av Sverigedemokraternas röster i fullmäktige valdes moderaten Bo Öberg till ordförande i fullmäktige. Med hjälp av Sverigedemokraternas röster i fullmäktige valdes den populistiska folkpartipolitikern Carina Sándor till kommunalråd. Som tack för hjälpen fick Sverigedemokraterna poster i kommunstyrelsens utskott.

Detta borgerliga styre tillkom genom att Sverigedemokraterna belönades med utskottsplatser. Detta borgerliga styre är fortsatt helt beroende av Sverigedemokraternas röster i fullmäktige.

Häromdagen hoppade en folkpartistisk kommunpolitiker av och gick till Sverigedemokraterna. Hur länge kan Carina Sándor fortsätta i Folkpartiet?


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


Egenmäktigt förfarande och två fyragrisars

I onsdags kväll såg jag filmen ”Touching the void” om de två engelska bergsklättrarna Joe och Simon. Efter att ha tagit sig upp på en 6000-meterstopp i Anderna och var på väg ned föll Joe och skadade sig svårt. Hans ena underben trycktes upp och gick tvärs igenom knäleden och slog emot lårbenet. Under fruktansvärda smärtor lyckades han hasa sig fram på en glaciär. Bara för att falla ned i en djup glaciärspricka. Mot alla odds och vrålande av smärta för varje rörelse lyckades han hasa sig ut ur glaciären och kilometervis över is och klippor för att avsluta med att ta sig fram till baslägret genom att kräla igenom lägrets latrin.

Ungefär så kändes det igår kväll att tillbringa 1,5 timme i Scalateaterns usla salong. Trångt och jävligt. Usch. Däremot var pjäsen bra. Vi såg Lena Anderssons ”Egenmäktigt förfarande” om den hjärtskärande relationen mellan poeten Ester Nilsson och konstnären och kulturmannen Hugo Rask. Det har redan skrivits spaltmeter både om den bakomliggande boken och om uppsättningen på Scalateatern, så det är väl strängt taget inte så mycket att tillägga. I korthet förälskar sig Ester i Hugo, som visar ett förstrött intresse. Strängt taget är han bara intresserad av sig själv. Som andra hopplöst förälskade är förstås Ester en ganska löjlig figur, och en likaså ömklig figur. Hon kastas mellan hopp – när Hugo troligen av omsorg om att få bekräftelse går henne till mötes – och förtvivlan när han ignorerar och avvisar henne. Det löjliga understryks av komiska inslag i uppsättningen. Kanske ibland lite väl mycket. Men det blir ändå ett drama som håller publiken fångad, och Krister Henriksson och Jessica Liedberg gör trovärdiga tolkningar av Hugo och Ester. Vore det inte för att man satt så jävla illa vore det en toppenkväll på teatern.

Fyra grisar till Pressklubben
Före pjäsen käkade vi tillsammans med Doris och hennes mamma på Pressklubben. Förvånansvärt mycket folk för att vara redan kl 17 en torsdagskväll. Bra mat. Det åts Pelle Janzon (oxfilécarpaccio på smörstekt toast toppad med löjrom, rödlök och äggula), moules anisette med vitt vin, grädde, fänkål och Pernod, Pappardelle med kronärtskocka, tomater, kungsmussling, spenat, hyvlad parmesan och rostade hasselnötter, Torskfilé med ostronsås, sotad gurka, musslor, havsfänkål, baconsmul och kokt potatis samt en särskild barnhamburgare utan tillbehör. Allt var vällagat och gott och med en del kul smakbrytningar – t ex löjrommen med carpaccion och den sotade gurkan till fisken. Det var klart en stark fyragrisarsmåltid. Helhetsintrycket drogs kanske ned av en inte fullt ut engagerad servis, och av priser som gjorde att prisvärdheten kan dras i tvivelsmål.

Fyra grisar till Gripsholms Värdshus
På dagens hemfärd bestämde vi oss för att turista och äta lunch i Mariefred. Temperaturen var strax över noll och det duggade lite snöblandat. Dessutom är det troligen off-season för mälarturism. Vi hade därför inte alltför stora förväntningar. Det såg ett tag ut att bli Gripsholms-grillen. Men så upptäckte vi Gripsholms Värdshus. Ett värdshus är ju ändå alltid ett värdshus. Lunch serverades i värdshusets skänkrum. En lite näbbig receptionist och en inte särskilt märkvärdig salladsbuffé gav Bambavarning. Men så kom den örtbakade sejryggen med potatispuré, friterad morot och citronsås in. Och tjong där åkte även Gripsholms Värdshus upp till fyra grisat. Speciellt smaskig var lustigt nog den kryddrullade och friterade moroten. Men också citronsåsen som kombinerade citronens syra med en ton av bäska.


Turism i Mariefred
Tidigare recensioner
Fem grisar Matkonsulatet 



Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.




onsdag 1 mars 2017

Livsfarlig landsväg i februaritoppen

Många ville läsa om den livsfarliga landsvägen U-596 som går mellan Hed och Skinnskatteberg. Efter halva sträckan upphör vinterväghållningen. Tvättbräda är bara förnamnet. Men det kunde väl gå an om inte underlaget också vore såphalt. Hur tänkte Trafikverket? Eller tänkte Trafikverket över huvud taget?

Antal besökare var i februari 452 (426 i januari). Av dessa var 259 (263) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,31 (1,48) och genomsnittlig tid per besök var 68 (99) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Finlandm USA, Storbritannien, Norge, Nederländerna och Ryssland. Ströbesökarna var från Australien, Belgien, Danmark, Filippinerna, Israel, Spanien, Thailand, Tyskland och Vietnam.

De tio mest visade inläggen i februari:

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10



Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.