Tidningstjuv härjar

Ha! Tidningstjuven har varit framme igen. Idag låg inget annat än reklam från ett bilbesiktningsföretag i brevlådan. Man får i och för sig vara glad att det inte var några räkningar där. Men lite taskigt att två DN inte heller fanns där. Tisdags- och onsdagstidningarna var helt enkelt norpade. Träffprocenten (alltså hur många av årets dagar hittills som det legat en tidning i lådan på utgivningsdagen) går ner lite, från 32,9 till 32,7 procent.

Utdelningsstatistik för DN år 2026 hittills:

	Antal dagar	Procent
- tidningsfria dagar	8	4
- ej postutdelning, tidningen kom nästa dag	123	61
- ej postutdelning, tidningen kom aldrig	3	2
- vardagar med utdelning men utebliven tidning	2	1
Dagar med tidning på rätt dag	66	33

 

 

Skinnskatteberg: Moderaterna ljuger friskt om antisemitismen

I en ny rapport från Forum för levande historia (Bachner, Bevelander och Chatty, 2026)  redovisas bland annat I vilken utsträckning dom olika partiernas sympatisörer delar antisemitiska åsikter. Den övergripande bilden är att dom mest antisemitiska partierna är Sverigedemokraterna och Moderaterna. Minst antisemitism finns i Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Rapportförfattarna arbetar med tre olika index för antisemitism:

• Multidimensionellt antisemitismindex: Traditionell och förintelserelaterad antisemitism
• Social distans: Upplevt socialt avstånd till judar och sympati eller antipati mot judar
• Israelrelaterad antisemitism: Negativ inställning till judar kopplat till staten Israel

SD-anhängarna kommer i topp med mest antisemitiska attityder på alla tre måtten. M-anhängarna följer tätt efter, på andra plats på två av indexvariablerna och tredje plats på en. Miljöpartisterna är minst antisemitiska mätt på alla tre sätten och vänsterpartisterna kommer näst längst ner på två av måtten.

Rapportförfattarna sammanfattar med att sympatisörer med Sverigedemokraterna visar särskilt omfattande antisemitiska attityder.

Här har jag med utgångspunkt i rapportens figur 6.3a (s 81) sammanfattat hur dom olika riksdagspartiernas sympatisörer rangordnas efter dom tre antisemitismmåtten. Dom mest antisemitiska överst och dom minst antisemitiska längst ned i tabellen:

Antisemitism-index	Social distans	Israelrelaterad antisemitism
SD	SD	SD
M	KD	M
S	M	S
C	S	KD
L	L	L
KD	V	C
V	C	V
MP	MP	MP

 

Jamen, Moderaterna säger ju att det är Vänstern som hatar judar

Bilden av högerns antisemitism är tydlig i forskningsrapporten. Och ganska olika den bild som Moderaterna (åtminstone i Skinnskatteberg) påstår att det förhåller sig. Dom här bilderna med M:s starke man i kommunen M publicerat på Facebook:

Hur i hela fridens namn kan Bo Öberg påstå att Vänsterpartiet hatar judar, när forskningen visar att det är Moderaterna och deras kompisar Sverigedemokraterna (i Skinnskatteberg samregerar M och SD med en SD:are som kommunalråd och Bo Öberg som vice) som hatar judar.

Två möjliga förklaringar finns. Antingen tror han att det är som han påstår. Eller så ljuger han. Ingendera förklaringen är särskilt smickrande. Den första tyder på han är dum i huvudet och den andra på illvillighet, dumslughet och en nedvärdering av väljarna (man kan slå i dom vad som helst).

Reaktionerna har inte uteblivit. Här är några citat av kommentarer på Facebook:

• Dom har väl inget budskap att komma med utan känner skräcken för en eventuellt kommande Stig Henriksson effekt i valet och får då inte vara med och leka i styrhytten.
• De budskapen riskerar inte att locka några väljare!
• Vilken löjlig figur
• Är han den bästa kandidaten moderaterna har att föra fram i Skinnskatteberg?
• Omdömeslöst

Ja, väljarna får väl ta ställning till den moderata pösmunken och hans dumsluga försök att vända svart till vitt.

54 dagar kvar

Att läsa

Henrik Bachner, Pieter Bevelander och Meriam Chatty (2026) Aantisemitiska attityder i Sverige -  En jämförelse mellan 2020 och 2025 Stockholm: Forum för levande historia

Klimatpolitiken: Om alla är fripassagerare får till sist alla betala

Utsläppen av växthusgaser i Skinnskatteberg ökade från 2023 till 2024 med 20 procent. Ökningen kommer helt från transportsektorn som ökade utsläppen med inte mindre än 28 procent. Transporter svarar för i det närmaste 60 procent av alla utsläpp av växthusgaser i kommunen. Utsläppen från jordbruket och från el och fjärrvärme minskade medan utsläpp från egen uppvärmning och från industrin i stort sett var oförändrade.

Det är uppenbart att det är transporterna som är det område som i första hand borde angripas om man vill få ned dom klimatskadliga utsläppen. Bakom den dramatiska ökningen, som inte är unik för Skinnskatteberg ligger förstås den SD-styrda Moderatregeringen.” Priset vid pump ska ner” har varit stridsropet. Och det har åstadkommits genom skattesänkningar på drivmedel. Det har förstås varit till gagn för bilberoende landsbygdsbors ekonomi, men det är tydligt att prissänkningarna – helt i linje med ekonomisk teori – också har medfört en efterfrågeökning. Det åks helt enkelt mer bil.

Men även om det är generella förändringar som ligger bakom ökningen av växthusgaser från transportsektorn, så slår det inte på samma sätt överallt. En sammanställning av dom procentuella förändringarna i Västmanlands län visar på skillnader.

Skinnskattebergs kommun kommer med sina 28 procent på tredje plats av länets tio kommuner. Minsta ökningen uppvisas av Norbergarna som ökade sina utsläpp med 24 procent. Det är förstås många omständigheter som ligger bakom dom här skillnaderna. Och många av dessa omständigheter kan inte påverkas av kommunen. En tänkbar orsak skulle kunna vara hur stor del av invånarna som bor på landsbygden. Men sambandet mellan kommunens struktur verkar vara nästan obefintligt. Glesast befolkade är Skinnskatteberg och Sala, som i utsläppsligan kommer på tredje respektive femte plats. Störst andel av invånarna som bor i tätort (kring eller över 90 procent) har Västerås (9:e plats), Fagersta (första plats!), Surahammar (4.e plats) och Hallstahammar (2:a plats).

Finns det nu något som kommunen kan påverka för att minska på åkandet med fossildrivna bilar? Naturskyddsföreningen tar upp följande tre punkter:

• Klimatsmarta transporter: Underlätta för kommunens invånare att resa klimatvänligt genom att utveckla gång- och cykelvägar, kollektivtrafik, cykelparkeringar och laddmöjligheter för elbilar.
• Klimatsmarta resor: Arbetsresor inom kommunal verksamhet kan göras mer klimatsmarta genom en skarp resepolicy som tar hänsyn till klimatpåverkan. Det kan t ex innebära att lokala resor i första hand ska ske genom kollektivtrafik, gång och cykel, och att längre resor i första hand ska göras med tåg.
• Fossilfri fordonsflotta: Alla fordon som drivs i kommunal regi bör vara fossilfria.

När det gäller kommunens egna fordon har organisationen ”Miljöfordon i Sverige” poängsatt kommunerna efter dom kommunala fordonens klimat- och energiprestanda. Maxpoäng på deras skala är 45 och medelvärdet över kommunerna ligger på 33 poäng. Skinnskatteberg får 29 poäng, alltså mindre än medelvärdet.

Om man ser till kollektivtrafiken är den ett delat ansvar mellan landstinget (regionen) och kommunen. Regionen svarar för tåg- och stombusstrafik, medan kommunen står för den lokala busstrafiken inom kommunen. Men kommunen är inte helt maktlös när det gäller den regionala trafiken. Vid förändringar av utbudet och tidtabeller konsulteras kommunerna. Skinnskattebergs kommun har visat ett, särskilt på senare tid, svalt intresse för kollektivtrafiken. Man kan påminna om en rad händelser:

• Den i praktiken nedlagda persontrafiken på järnvägen från Avesta till Örebro. Nedläggningshoten har lett till flera protester från kommuner längs banan. Sedan SD tog över styret i kommunen har intresset för att delta i dessa protester varit svalt.
• För att underlätta för pendlare har det vid olika tidpunkter funnits direkt pendlarbuss till Västerås och även tågförbindelse via Fagersta. Allt detta har stoppats utan några särskilt omfattande protester från kommunen.
• Den inomkommunala busstrafiken har bestått av linjen till Riddarhyttan och linjen till Färna med fortsättning till Bernshammar. Redan 2020 beslöt det dåvarande kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S) alldeles på egen hand att glesa ut turerna till Riddarhyttan och att helt lägga ned Färnalinjen.

Det finns publicerad offentlig statistik på hur stor del av befolkningen som har en hållplats för kollektivtrafik inom olika avstånd. Den statistiken är inte upplyftande för Skinnskattebergs del:

Som tydligt framgår av figuren är Skinnskattebergs kommun i särklass. 68 procent av kommunborna har en hållplats inom 2 km avstånd (20 minuters promenad i rask marschtakt). En tredjedel av invånarna saknar helt enkelt tillgång till kollektivtrafik. För dom övriga nio kommunerna ligger motsvarande andel av befolkningen i intervallet fem till fjorton procent.

Även om vi alla är slavar under den SD-styrda regeringens ”priset-vid-pump”-politik, som av Miljöpartiets Daniel Helldén karaktäriserats som ”hål i huvudet” finns det påverkansmöjligheter för en kommun som är beredd att ta sitt ansvar för att bekämpa klimatkrisen. Att skylla på litenheten är också hål i huvudet. Hela jordens befolkning skulle kunna delas in i ett mycket stort antal fyratusenpersonersbitar. Om var och en med hänvisning till sin obetydlighet skulle avstå från att ta sin del av ansvaret blir faktiskt inget gjort alls.

Då möter vi en framtid när haven stiger tiotals meter och dränker kuster och hela önationer. När extremväder i form av förödande stormar, hetta och störtregn blir allt vanligare. Skogsbränder härjar ostoppbart. Stora landområden blir obeboeliga. Att då skylla på att man i sin obetydlighet inte gjorde något är att ta rollen som fripassagerare.

Här i vår lilla obetydlighet kan vi, om vi vill och törs, förbättra den kommunala organisationens klimatsmarthet och vi kan driva på förbättringar av kollektivtrafiken. Men SD-styret föredrar fripassagerarens bekvämare roll.

 

55 dagar kvar

 

Ack, Värmeland du sköna...

I helgen gick färden till Värmland, om än bara till det allra östligast belägna Filipstads Bergslag. Målet var Saxå Herrgård, där vi tillbringade veckoslutet i lyx, överdåd och frid. Det började med fransk champagne i vardagsrummet till den tvårumssvit som vi disponerade.

Skål!

Hyttan

Starstruck

Efter lunch och kaffekalas på Restaurang Kolhuset och en promenad i den tiogradiga sommarkylan var det dags för kvällsmat på Restaurang Kolhuset. Lunchen bestod av frityrstekt abborre med potatispuré och skirat smör. Det var en alldeles utmärkt rätt. Mycket goda smaker, dock kanske inte på själva den lilla fisken, som åtminstone i mitt tycke var ganska menlös. Det var ganska mycket frityr och fisken var kanske på gränsen till överkokt. Jag är inte helt övertygad om att fisk ska tillredas så här. Senare på kvällen förekom också en torsk tillredd på samma sätt och med liknande resultat. Ett litet minus för dom i övrigt vällagade och –smakande rätter som serverades.

Temat för kvällen var ”spansk afton”. Det innebar att det serverades tapas i fyra omgångar. Det var ett ganska traditionellt utbud men välgjort av köket. Kanske med det lilla minuset för fisken. Men det var inte heller i övrigt alldeles invändningsfritt: Ingrid tyckte att patatas bravas var tillredda med alltför mycket tomat, och man kunde kanske påpeka att chimichurri som serverades till secreto iberoco lär vara vanligare i Argentina än i Spanien. Men invändningarna till trots var det en mycket tillfredsställande måltid väl värd fyra grisar.

Personalen förtjänar också ett plus för uppmärksamhet, vänlighet och hjälpsamhet.

Men, och det är ett stort men. Konceptet, själva idén bakom den spanska aftonen, var inte bra. Det hade dukats med två långbord och rätterna portionerades ut över dessa med säkert ett hundratal gäster. Det uppstod flera situationer där det var oklart hur det skulle delas, och vid något tillfälle blev gäster utan. Det är förstås inte bra. Och vi hade nog gärna sett en måltid där vi hade ett eget bord. Det är inte riktigt meningsfullt att behöva dela bord med främlingar på ett sätt som tycks ha varit inspirerat av den tidiga charter-erans grisfester. Viljan från restaurangen var nog god, och man hade en idé, som omsatt i praktiken inte riktigt fungerade.

Måltiden är inte bara mat, utan även en social händelse, en samvaro. Och om det ena inte funkar dras resultatet ner. Vi enades därför sorgesamt nog om att det inte kunde bli mer än tre grisar för Restaurang Kolhuset vid Saxå Bruk.

 

Tidigare matrecensioner

Fem grisar Matkonsulatet, Wanås Restaurang och Konst, Hallmans matbar

Fyra grisar Högsjö wärdshus, Nya serveringen, Ängelsberg, Klostergatans vin och delikatess, Lund, Kungsörstorp, Kohlswa herrgård, Djäknebergets restaurang, Grythyttans gästgivargård, Wärdshuset Gaggeska gården,  Bryggans Bar och Café, Västerås, Pressklubben, Gripsholms Värdshus, Ulvsby herrgård, Sunne, Konserthusterrassen, Västerås, La Cantina, Södertälje, Zorbas taverna, Kolsva, Söders Hjärta, Lake Lodge, Karlskoga, Nya Hattfabriken, Färna herrgård, Tolvsbo bergsmansgård, Vatten, Skärhamn, Kajplats 9, Västerås, Gyllene Uttern, Gambrinus Grand Hotel Lund, Greens hotell, Tällberg, Västerås Officersmäss, O’Learys, Köping, Flädie Mat- och Vingård, Abrahamsgården, Norberg, Café Voyage, Köping

Tre grisar Vinöns wärdshus, Wärdshuset Engelbrekt, Kolbäcks Gästgivargård, Bjerreds Saltsjöbads kallbadhus, Blå Kök och Bar, Karlstad, Pinchos, Göteborg, Brasserie Elverket, Hjälmaren, Årsta, Agrill, Västerås, Laxmi, Västerås, Värdshuset Stopet, Grängesberg, Sätra Brunn, Kosta Lodge, Bowling & Krog, Skinnskatteberg

Två grisar Wanbo herrgård, Brasseri Stadsparken, Västerås, Hotell Scheele, Köping, Hyttans café, Säfsen, Bierkeller, Västerås, Aiden by Best Western Skavsta Airport

Hemresa med bokbonanza, ost och järnmalmssmycken

Det blev bara en snutt i Värmland. På söndagen återvände vi till Västmanland, till Grythytte och Hällefors Bergslag. Första stopp var det fantastiska Bergslagens Bokloppis i Södra Hyttan någon mil söder om Hjulsjö. Det sägs bara Skandinaviens största, hur man nu kan veta det. Men en imponerande och spännande upplevelse. Vi kom därifrån bland annat i sällskap med Per Olov Enquist, Lars Görling, Alf Henriksson, Torgny Lindgren, Ulf Lundell och Bunny Ragnerstam. Allt till det facila priset av 140 spänn.

Next stop var det bekanta Bredsjö Mjölkfår. Där det var lunch på Ostacafét med nygräddad ostpaj. Därifrån fick vi sällskap med ett halvt kilo ett årig Bredsjö Blå. Det var dyrare än böckerna.

Allra sist, bara kilometer hemifrån i Skinnskattebergs Bergslag gjorde vi ett kort uppehåll vid Oxbrons banvaktsstuga där Jan Dahlberg ställer ut silversmide med bearbetade stenar av framförallt blodstensmalm och magnetit.

Sen hade vi som min farfar Edvin Bäck brukade säga, ringat in en klavhage.

Kyrkgång inledde helgen

Kultureliten i Skinnskatteberg, enkannerligen i Gunnilbo socken, samlades igår kväll för en konsert i Gunnilbo kyrka. Vi var där. Ingrid hade lockats av utfästelser om att det skulle framföras spansk (?) tango. Själv var jag lite skeptisk men ville gärna se Olle Hjortsbergs drygt hundra år gamla altarmålning av den (nästan) nakne Jesus, som så sent som på 1960-talet ledde till en konflikt i församlingen, som på ett nästan övertydligt sätt pekade fram emot Ecce homo-striden i slutet av 1900-talet. Läs om striden om altartavlan här.

Konserten framfördes av en tjej på fiol och en kille på gitarr. Dom var duktiga. Jag tror att jag missade den spanska tangon, men ”Ack Värmeland du sköna, du krona bland Svea Rikes länder…” gjordes jättefint av fioltjejen. Även det pekade framåt, men det ska jag be att få återkomma om. Annars var nog inte musiken av det slag som är min cigarr. Det förstärktes av den träsmak som kyrkbänkarna gav.

Det hela övervakades av en prästinna, som satt lite vid sidan om. Hon bläddrade lite förstrött i olika heliga skrifter, tog då och då en klunk Festis och tittade emellanåt på klockan. Jag trodde att hon var uttråkad, men insåg sen att hon bidade sin tid. Vid en paus i konserten brakade det loss. Kyrkorgelns mäktiga toner lät en psalm tona ut över menigheten. Medlemmar av kultureliten kunde ses mima.

Så följde ett, såvitt jag förstår religiöst anförande av prästinnan. På grund av kombinationen knäck i lurarna, usel akustik och svag röst förstod jag inte så mycket. Men min tolk förklarade senare att det var något slags predikan om guds godhet, och att prästinnan valde sida i motsättningarna om den (nästan) nakne Jesus. Hon gillade den inte.

Väl hemkomna hade vi med anledning av budskapet om guds godhet en uppfriskande diskussion om teodicéproblemet. En lösning är såvitt jag kan förstå att ”guds vägar äro outgrundliga”. Det skulle också kunna uttryckas som per aspera ad astra eller lite mer råbarkat att för att göra en omelett måste man knäcka ägg.

Se där vad ett kyrkobesök kan leda till!

 

 

Tre skapande jäntor på Studio Kolingen

Doris, Ingrid och Malin har hyrt in sig tre dagar i keramikverkstaden på Studio Kolingen i Riddarhyttan. Här ett par stämningsbilder från verkstaden och två uppvisningar av produktionen. Den första bilden visar Doris produktion dag ett och den andra Ingrids produktion dag 2.

Praeterea censeo …. Vad hände sen med Karthago?

Karthago i nuvarande Tunisien var under första årtusendet före vår tideräkning en viktig handelsstad. Staden grundlades 814 av fenicier från nuvarande Libanon. Det Karthagiska väldet omfattade kolonier i hela västra Medelhavet. Mellan Rom och Karthago utkämpades de tre puniska krigen mellan 264 och 146, en strid om makten i det västra Medelhavsområdet.

I det första puniska kriget erövrade romarna Sicilien, Sardinien och Korsika. Det andra puniska kriget är känt för Hannibals tåg över alperna. Medförande stridselefanter försökte den karthagiske krigsherren Hannibal falla romarna i ryggen. Trots karthagiska framgångar blev också detta andra puniska krig ett nederlag för karthagerna.

I Rom ansågs att man borde göraslut på Karthago för gott. Senatorn Cato d ä avslutade sina tal i senaten, oavsett vad det handlade om med ”för övrigt anser jag att Karthago bör förstöras” (Praeterera censeo Carthaginem esse delendam). Så blev det också. Det tredje puniska kriget avslutades år 146 med att staden förstördes.

Alf Henriksson beskriver i Antikens historier (1958) Karthagos förstörelse.

Vid den slutliga stormningen samlade sig ett antal karthager i det förnämsta templet och brände sig inne där med hustrur, barn och dyrbarheter. Elden spred sig snabbt över hela staden, som brann i sjutton dagar, varefter dess ruiner av erövrarna jämnades med marken. Stadsområdet lades därpå under plogen, och i fårorna ströddes salt för att göra platsen ofruktbar för all framtid.

Liberalerna då? Snart dags att plocka fram saltströaren

Data från val.digital