måndag 24 augusti 2026

Skinnskatteberg minskar mest i Västmanlands län

Befolkningen i Skinnskattebergs kommun minskade andra kvartalet 2026 med 6,5 promille. Det är största minskningen bland Västmanlands läns tio kommuner. Kommunens mål som beslutats av fullmäktige är:

En attraktiv hållbar framtidskommun med tillväxt av invånare, näringsliv och ekonomi



Malörten skördad

Det här är malört, på latin Artemisia absinthia, odlad på vår förstubro. Det är en användbar rackare till växt. Den kan användas för att behandla diverse åkommor, ofta med anknytning till matsmältningen. Och känt sedan gammalt. Bengt Sjögren berättar i sin bok om brännvinskryddor (1997) att den till och med omnämns i en papyrusrulle som hittats mellan benen (?) på en egyptisk mumie från 1500-talet före vår tideräkning. Här fanns malörten omnämnd som ”ingrediens i avföringsmedel och andra matsmältningsbefordrande mediciner samt i medel mot inälvsmask, blodsjukdomar, inflammationer, huvudvärk och mycket annat.”

Malörten är det som ger den bittra smaken åt Bäska Droppar, Gammel Dansk, men också den berömda absinten och vermut. Men den kan också, utöver alkoholen förstås som den smaksätter, ha sina andra faror. Den innehåller nämligen det giftiga ämnet thujon. Sjögren igen om absint, som på franska kallades la Princesse verte (den gröna prinsessan):

Absint blev ett svårt problem eftersom den vållade ren narkomani, ”absintism”, med sådana symtom på hjärnskador som svindel, stark darrning i händerna och tungan samt epilepsiliknande krampanfall. Redan vid ett tillfälligt rus kan rörelseförmågan bli svårt nedsatt och efter långvarigt bruk inträder sinnesrubbning.

Framställningen av absint förbjöds i Frankrike 1915 och thujon-halten i spritdrycker är strängt reglerad i ett EU-direktiv från 1988.

Också Bibeln varnar för malörten. I femte Moseboken 29:18 påbjuds att ”Hos er får det inte finnas […] någon rot som frambringar gift och malört.” Och i Uppenbarelseboken 8:10-11 kan vi läsa:

Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla, och den föll på en tredjedel av floderna och på vattenkällorna. Och stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattendragen blev till malört, och många människor dog av vattnet, därför att det hade blivit bittert.

Janina Seubert, docent vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid KI säger (DN 6/7) ”beska är en smak som vi lär oss tycka om, inga nyfödda uppskattar den smaken.” Beskt är en signal att något är giftigt eller farligt. Thujon var nog inte känt för bibelförfattarna, så det lär vara den beska smaken som gjorde att dom varnade för malörten.

Ska skördas på Bartolomeinatten

Det sägs att Bondepraktikan föreskriver att malörten ska skördas på Bartolomeinatten. Bartolomeus har namnsdag den 24 augusti och det är en av Bondepraktikans så kallade märkesdagar. Det finns dom som hävdar att det till och med ska ske i månsken. Jag har inte lyckats hitta någon originaltext, men Bartolomeinatten, natten till den 24 augusti är i Bondepraktikan en startpunkt för hösten, och det är olika grödor som ska vara skördade då. Enligt ett ofta citerat Västgötskt ordspråk gällde det särskilt ärtor och bönor (!) : ”Bartla hur du bartla vill så ska ja la ha min ärter in.” Så det är nog inget särskilt med malörten egentligen även om en evenemangsanordnare på Österlen hävdar att malörten då ”är mest fylld av magi och trolldom” samt att ”kraften i plantan då är som störst.”

En annan lite ruggigare händelse på Bartolomeinatten var det stora blodbadet på franska hugenotter natten till den 24 augusti 1572 då det sägs att 10 000 människor slogs ihjäl. Det här har jag skrivit om på en annan plats och i ett annat sammanhang. Det påstås här på bygden att tyska trosfränder till hugenotterna skulle ha kommit till Gunnilbo som flyktingar och hukat med sina gudstjänster under det stora klippblock som kallas ”Tyska kyrkan.” Jag har inte lyckats hitta något belägg för att det skulle vara sant. Uppgiften återkommer i olika sammanhang, men alla olika återgivningar uttrycker sig så lika att dom inte kan vara oberoende av varandra.


Hur ska den tillredas?

Det finns en uppsjö med recept. Gunnar Syrén förespråkar i sin skrift om hur man kryddar brännvin (1995) att man bara använder blommorna. Den tidigare citerade Bengt Sjögren föredrar att man helt enkelt sticker ned hela kvistar i brännvinet. Svensk brännvinskryddnings grand old man Albert Sandklef återger i sin bok ”30 sorter kryddat brännvin” (1961) olika recept. Flera förespråkar att kvistarna först ska torkas några dar. Det sägs att detta skulle minska mängden thujon. Ett förslag är att man sen lägger blommorna på ett fat, häller på brännvin, tänder på och låter brinna ett par minuter. Sen slår man av vätskan. Det gick också enligt vissa beskrivningar bra att använda växten färsk, alltså inte torkad. Om man inte är så noga med den gula färgen, går det bra att använda alla blad och fina stjälkar.

Ja, man får tydligen göra lite hur man vill. Smakstarkast lär den glödgade besken vara, medan den som gjorts på färska blad - Jungfrubesken – är mildast.

Giftet då?

Tja, lite risker får man väl ta. Och ärligt talat är ju alkoholen också ett gift. Jag läste för något år sen Torgny Lindgrens ”Norrlands Akvavit” (2007). Han talar sig där varm för sprit som kryddats med älggräs:

Det var älggräsbrännvin, det sällsyntaste av alla destillat. Det doftade av bittermandel och honung, och det gav ett svalt och långvarigt rus som inte fördunklade förståndet utan snarare skärpte det, så att man såg allt i ett klarare och sannare ljus.

Det lät så lockande, så vi samlade på oss älggräs och drack till maten på fredagskvällarna. Först efter att ha smakat tog jag mig för att googla på älggräs, vilket gav ett förskräckande resultat. Eftersom älggräs naturligen innehåller salicylsyra förstärker det effekten av blodförtunnande mediciner (som jag knaprar) så var det strängt förbjudet att förtära älggräs. Med skräckblandad förtjusning fortsatte jag ta älggrässnapsen, som nu kallades dödsdroppar, tills det var slut i flaskan. Och överlevde.

Lite risker får man ta. Både med älggräset och thujonet.

 

söndag 23 augusti 2026

Resan till Södermalm

 


Utflykt till Stockholm, enkannerligen till Södermalm i helgen. Främsta anledningen var att vi ville besöka Hallmans bar och restaurang, som nyligen nyöppnat i helt nya lokaler. Restaurangen låg tidigare i en mycket liten lokal i kvarteret Dykärret på Timmermansgatan. Huset där restaurangen var inrymd var byggt 1906 och ritat av Stockholms legendariske stadsarkitekt Per Olof Hallman. Därav namnet. Nu har man flyttat en bra bit upp på Timmermansgatan till ett mer centralt läge helt nära Hornsgatan till ett ståtligt jugendhus uppfört 1889-90. Huset ritades av arkitekten och byggmästaren Carl Cederström. Men Hallman fick följa med även hit nu till kvarteret Mullvaden Första. Hoppsan kvartersnamnet låter bekant, det ska jag återkomma till. Men först några ord om restaurangen, s a s Hallman 2.0. Lokalerna är mycket större än vad dom var i Dykärret. Dom båda kvällar vi var där var det fullt med folk. Vi har tidigare recenserat Hallmans. Det blev fem grisar den gången. Det har inte blivit sämre. Tvärtom. Verkligen läckert. Flera av oss uppskattade särskilt bläckfisken. Men vi har inte mer än fem fgrisar att dela ut. Så där får det stå kvar.



En speciell grej väl värd att nämna är, att lite här och var i lokalen, samt i ett särskilt ”gallerirum” finns för närvarande en utställning med Jon Jonna Lindströms märkvärdiga skåp. Vi stötte senast på Jonna och hans skåp på vernissage på Stenhuset i Surahammar den 30 maj. Men han har många skåp. Och på Hallmans var det andra än i Sura.



Mullvaden då?

Det som får klockorna att ringa när det gäller kvarteret Mullvaden är förstås den årslånga husockupationen 1977 – 78 när fyra rivningshotade hus i kvarteret ockuperades av aktivister. Det var en protest mot rivningsvågen i Stockholm, men också mot bostadssituationen. Mullvadsockupationen är en händelse i stadsmiljöaktivismens historia i Stockholm i klass med slaget om almarna i Kungsträdgården 1971. Mullvadsockupationen bröts dock upp av ett massivt och ganska brutalt polisingripande med bland annat polisrytteri.


Bild TT

Och den heliga treenigheten

En annan berömdhet i kvarteret var Emmanuel Swedenborg som bodde i en malmgård i kvarteret 1742 – 1772. Swedenborg hade många strängar på sin lyra. Inte minst gällde det hans teologiska insatser. Jag läser just nu Alf Henrikssons ”Byzantinsk historia år 326 till år 1453” (1988). Där har jag fått lära mig att kristenhetens största stridsämne under dessa århundraden var frågan om treenigheten (fadern, sonen och den heliga ande). Särskilt gällde det förhållandet mellan fadern och sonen. Jesus var ju människa, men var han inte samtidigt gud? Eller var han först människa och blev sen gud? Och var Gud och Jesus samma eller två olika?

Kombinationerna var oändliga och ledde till ständigt nya sekter som flitigt bekrigade varandra. Tortyr, massmord och krig tillhörde den teologiska vardagen. I detta getingbo begav sig Swedenborg in med egna tolkningar.

Marschen till Nytorget

På lördagen gick vi till Nytorget för att delta i Vänsterpartiets stort reklamerade festival. Där skulle man fylla ”Skånegatan med fest, framtidstro och en fet lineup. Ta med alla du känner och kom och fira ett Sverige utan Tidö!”. Där skulle också partiledaren Nooshi Dadgostar hålla sitt sommartal. Men nu blev det just inte mer än ett partytält där kamrater delade ut lite trycksaker. Orsaken var att Noshi Dadgostar likt flera andra partiledare (Inte Jimmie Åkesson) tillfälligt avblåst valrörelsen för att åka till Fagersta med anledning av det förfärliga dådet på Brinellskolan.

Men vi fick en rejäl promenad. Och på återvägen tog vi buss 66, som fick motorhaveri vid Södra Station. Fram med apostlahästarna igen.

Avslutning vid Mariatorget


Resan avslutades med gemensam frukost på ett hotell vid Mariatorget alias Adolf Fredriks Torg som det hette till 1959. Redan 1923 hade namnberedningen föreslagit en namnändring av torget som fått namn efter kungen Adolf Fredrik på villkor att han inte skulle använda torget som avrättningsplats.  Men det röjde alltså 36 år innan namnbytet blev av. Adolf Fredrik är annars känd för att ha desavouerats av ständerna som lät tillverka en stämpel med kungens namnteckning så han inte skulle kunna lägga sig i lagstiftningen. Vidare trivdes han bäst med att svarva snusdosor i sin snickarbod på Drottningholm, samt att han dog efter att ha förätit sig på semlor.

Folklivet på Södermalm

Till sist några reflektioner efter observationer av folklivet på Södermalm en fredag-lördag i augusti 2026. Det är mycket folk i rörelse. Dom flesta tycks vara i åldern 30 – 45 år, och dom som inte är det försöker efter bästa förmåga att se ut som om dom vore i detta åldersspann. Många tycks, när dom strövar på gatorna, sitter på dom många krogarna, eller susar fram på sina sparkcyklar se uttänkt avslappnade och kreativa ut. Förmodligen tillhör inte alla dom kreativa yrkesgrupperna, men dom gör sitt bästa för att ge det intrycket. Namn på restauranger, reklamskyltar och affischer är företrädesvis på engelska. Mitt emot Hallmans kunde man se någon inrättning som gjorde reklam för sig, och där det enda ord som inte var på engelska var cuisine.

Krogar och andra inrättningar med utskänkningstillstånd ligger tätt, och alkoholen flödar i en strid ström. Så här var det nog på Bellmans tid.

För en man från landet som storögt betraktar detta spektakel var det en upplevelse.

 


fredag 21 augusti 2026

Politiska skandaler i Skinnskatteberg

På FB-sidan ”Skinnskattebergs kommun – tvärpolitiskt samtal om framtiden” finns en intressant lista över nio politiska skandaler under mandatperioden 2022 – 2026. Klicka här för att se listan.

 

23 dagar kvar