Anti-korruptionsval i EU:s mest korrupta land. Men…

Bulgarien är enligt Transparency International det mest korrupta landet i EU. I rangordningen av världens länder kommer Bulgarien på plats nummer 84. Efter flera veckor av protester mot korruptionen och regeringens budgetförslag avgick regeringen den 19 februari 2026.

Den 2 december i fjol deltog 50 000 personer i en massdemonstration i Sofia, och det finns uppskattningar att 1,55 procent av landets befolkning deltog i protester på olika håll i landet. Den 11 december avgick regeringen. Den avgående premiärministern Rosen Zhelyazkov sa till pressen: ”Vi har hört folkets röst av dom som demonstrerar. Vi måste möta upp till deras krav och det dom nu kräver är regeringens avgång.”

Massdemonstration mot korruptionen i Sofia.  Bild från The Sofia Globe

Flera partier över hela det politiska spektret deltog eller stödde protesterna. Av dom större partierna var det liberala PP (”Vi fortsätter förändringen”) och det mer konservativa DB (”Demokratiska Bulgarien”) men också ytterhögerpartierna ”Pånttfödelse”, Velichie (”Storhet”) och MECh (”Moral, enighet, ära”).

Regeringen hade också en brokig sammansättning. Störst var det konservativa GERB (Medborgare för europeisk utveckling av Bulgarien) i koalition med det kristdemokratiska SDS. Men i regeringen ingick också den förenade vänstern, en gruppering som innefattade det bulgariska socialistpartiet (BSP) och partiet ITN med det märkliga namn som översatt till engelska är Thers is such a people grundat av en populär sångare och TV-profil. Socialistpartiet är arvtagare till det gamla kommunistpartiet, som direkt efter ”transitionen” fick en stark ställning med ett röststöd på omkring 30 procent. Partiet ingår nu i grupperingen ”Den förenade vänstern” som också inrymmer ryssvänliga och nationalistiska partier och röststödet i senaste valet 2024 var nere på nio procent.

Efter regeringens avgång utsågs en opolitisk övergångsregering och nyval utlystes till den 19 april. Det är nu räknat och klart och det blev en jordskredsseger för partier som uttalat att bekämpande av korruptionen är en central fråga. Flera av dom partier som före valet var representerade i parlamentet fick färre än fyra procent och åkte ut.

Parti	Procent	Mandat	Förändring
Progressiva Bulgarien	43,9	130	+130
GERB-SDS	13,2	39	-27
Demokratiska Bulgarien	12,4	37	+1
DPS	7,0	21	-8
Pånyttfödelse	4,2	13	-20
Förenade Vänstern	3,0	0	-19
APS	1,5	0	-19
ITN	0,7	0	-17
MECh	3,2	0	-11
Velichie	3,1	0	-10

Storsegraren i valet är det nybildade partiet ”Progressiva Bulgarien”, som beskrivits som ett vänsterlutande mittenparti, och som får egen majoritet. Partiet leds av den tidigare presidenten Ruman Radev, som i valrörelsen gjorde skarpa uttalanden mot korruptionen. Han rapporteras ha sagt att han lovat att avskaffa ”den korrupta oligarkiska modellen”. Han har också uttalat stöd för anti-korruptionsprotesterna. Det finns dom som anser att det är ett vänsterpopulistiskt parti. Men samtidigt har Radev gjort sig känd för EU-kritiska och ryssvänliga uttalanden. Frågan är vad det var bulgarerna röstade in – var det kampen mot korruptionen eller var det en ny Orbán? Bedömare säger att valkampanjen dominerats av anti-korruptionskraven.

Förlorare är i första hand det tidigare regeringspartiet GERB (Medborgare för europeisk utveckling av Bulgarien), ett konservativt högerparti som uppträder i valkartell med det kristdemokratiska SDS. Partiet har länge kopplats till systematisk korruption. I den meningen att GERB förlorar makten till PB är det verkligen ett anti-korruptionsval som dom bulgariska väljarna har gjort.

Övriga partier som blir representerade i parlamentet är ”Demokratiska Bulgarien” som beskrivits som ett liberalt anti-korruptionsparti, DPS som är ett framförallt turkbulgariskt parti, det högerextrema och pro-ryska Varazhdane  (Pånyttfödelse).

Dom som hamnar under fyraprocentspärren och åker ut är den förenade vänstern där det gamla kommunistpartiets arvtagare socialistpartiet ingår, APS som är ett turkbulgariskt parti, ”Moral, ära, heder” (MECh), ett extremhögerparti samt Velichie (Storhet) som är ytterligare ett ytterhögerparti. Ja, och så ITN (”Det finns ett sådant folk”).

I någon mening kan resultatet av det bulgariska valet ses som ett slags vänstervridning. För det talar det konservativa GERB:s brakförlust och att ett par extremhögerpartier åker ut ur parlamentet. Det liberala eller kanske t o m vänsterpopulistiska nya DB:s jordskredsseger talar också för en sådan tolkning. Men även om det nu är så att väljarna tagit ställning för kampen mot korruption och försvar för dom som inte har (the have-nots) mot dom som har (the haves) är det inte bergsäkert att det kommer att bli praktisk politik, utan att det i stället blir ryssvänlighet och EU- och Ukrainafientlighet som blir resultatet. Politiken i flera av dom före detta socialistiska länderna i Central- och Östeuropa har visat att valda politiker i särskilt stor utsträckning varit oförutsägbara.

I tidigare inlägg har jag också försökt se på vilka skillnader storstads- och huvudstadsväljare gör i sina partival i förhållande till landsortsväljarna. Det har nästan genomgående varit så att storstadsväljarna lutat mer åt vänster än landet som helhet.

Bulgariens huvudstad Sofia visar förvisso på skillnader i förhållande till hela väljarkåren. Det är dock inte självklart hur skillnaderna ska tolkas. Delvis kan det bero på problem med tillgängliga data. Huvudstaden är indelad i tre valkretsar Sofia 23, 24 och 25. Den centrala valkommissionen redovisar valresultatet i var och en dessa valkretsar. När det gäller valkretsen Sofia 25 visar det sig dock att valresultatet in på sista decimalen är identiskt med hela landets valresultat. Det tror jag inte kan inträffa. Det måste vara fel data som valkommissionen har publicerat för Sofia 25. Jag nöjer mig därför med att jämföra valkretsarna 23 och 24 med hela den bulgariska väljarkåren.

	Parti	Sofia 23 minus hela landet	Sofia 24 minus hela landet
	Demokratiska Bulgarien	+13,8	+8,8
	Förenade Vänstern	+0,4	+0,4
	ITN	-0,1	-0,0
	APS	-0,1	-0,1
	DPS	-0,4	-0,3
	Velichie	-0,4	-0,3
	Pånyttfödelse	-0,7	-0,3
	MECh	-1,4	-0,9
	GERB-SDS	-1,6	-0,7
	Progressiva Bulgarien	-9,4	-6,9
	Övriga	-1,3	0

Resultatet av analysen är något överraskande att storsegraren PB faktiskt har fått färre röster i huvudstaden. Om det är dataproblem som producerar denna slutsats eller om det är en faktisk skillnad vet jag inte. Om det är en faktisk skillnad skulle det kunna bero på PB:s vänsterpopulistiska drag, där riktigt fattigas behov särskilt har lyfts fram. Men skillnaden uppvägs väl av det mer traditionellt liberala DB, som också det tillhör anti-korruptionslägret. Att Förenade Vänstern med Socialistpartiet också visar en positiv skillnad gentemot hela väljarkåren är också signifikativt, även om skillnaden är liten. GERB, som ofta kopplats samman med korruptionen, gör också ett sämre resultat i huvudstaden, i linje med hypotesen om storstadsväljarnas attityd till korruptionen. Men också den skillnaden är liten. Dom högerextrema partierna Velichie, Pånyttfödelse och MECh uppvisar alla negativa skillnader, men också dom är små.

Med en välvillig tolkning skulle man kunna dra slutsatsen att också Sofia, likt andra större städer i alla världsdelar visar tecken på samma tendens – en dragning bort från populism, högerextremism och korruption. Men det är faktiskt en slutsats med stora reservationer.

 

Läs om rink-affären i Fagersta-Posten

 

Läs Fagersta-Postens artikel om skandalen med köp och installation av hockey-rinken i Skinnskatteberg.

Om blixten

Jag fick ett påpekande av min låtsaskompis Besser Wisser. Han hade läst en två sidor lång kulturartikel om blixten i DN (12/4) som skrivits av poeten Johan Landgren. Besser var förtruten. Poeten Landgren hade missuppfattat en sak.

Landgren hade skrivit om den engelske poeten Percy Bysshe Shelleys (han var för resten gift med Mary Shelley som skrev om Frankensteins monster, som åtminstone enligt senare filmatiseringar fick liv genom att kopplas ihop med blixten) dikt ”The Cloud” (1820). Shelley (poeten alltså) skrev:

Sublime on the towers of my skiey bowers, Lightning my pilot sits. […] Over earth and ocean, with gentle motion, This pilot is guiding me.

Landgren tolkar detta som att blixten är molnets pilot.

Besser Wisser menar att det nog är en missuppfattning. I normal svenska betyder pilot en flygplansförare. Men det kunde väl ändå inte Shelley veta något om 1820. Första glidflygningen gjordes av Otto Lilienthal 1891 och den första flygningen med ett motordrivet flygplan var bröderna Wilbur och Orville Wrights 12 sekunder långa flygning 1903.

Shelley kan med andra ord inte ha avsett pilot = flygförare. Vad menade han då? Oxford Learners Dictionary ger två huvudsakliga betydelser av ordet pilot i engelska språket:

(1) A person who operates the controls of an aircraft, especially as a job.

(2) A person with special knowledge of a difficult area of water, for example, the entrance to a harbour, whose job is to guide ships through it.

Den första betydelsen är alltså piloten, flygföraren, och den andra vad vi på svenska språket kallar lots. Det måste väl ändå vara ”lots” som Shelley avsåg. Och det finns en viktig betydelseskillnad mellan ”pilot” och ”lots”. Piloten kontrollerar och kör flygplanet, medan lotsen är en guide eller vägledare medan kaptenen behåller kommandot över skeppet.

Piloten och blixten

Besser tyckte att jag borde skrivit en argsint replik till DN eller åtminstone ett brev till den förmodligen i övrigt alldeles förträfflige poeten Landgren och tillrättavisa honom. Jag avvisade båda förslagen. Man ska välja sina strider.

Men, medan jag ändå är inne på ämnet Blixten, kan jag inte avhålla mig från ett par andra små anekdoter kopplade till blixt och dunder.

Den första borde väl egentligen artikelförfattaren ha känt till. Det är den som handlar om Oskar II och hans vitsiga hovfotograf Aron Jonason. Kungen tyckte att Jonason ”blixtrade” mycket när han tog bilder. Jonason svarade då med det berömda ”blixtrar den ene så åskar den andre.” Haha!

Den andra historien är inte allmänt känd. Den kommer från min egen utbildning på gymnasiets latinlinje i Sollentuna. Fem timmar latinlektioner i veckan i tre år. Det var grejer det. Så här gick det till: I läxa fick vi att översätta en text ur t ex Julius Cæsars ”Commentarii de bello gallico”, som var urtrist och illa skrivet. Ungefär så här: ”Efter dagens krigande slog vi läger och skickade delegater att förhandla med dom besegrade.” Nästa dag likadant o s v. Eller så kunde det vara ur Gaius Valerius Catullus kärleksdikter med strofer typ ”Lilla sparv, du är som en pimpsten”.

För att inte staka sig när hemläxan skulle redovisas var det vanligt att man med petitstil skrev in översättningen mellan raderna i boken. Men en dag hade IJ (som förresten var brorsa till HJ som van 10 laxar i ”Kvitt eller Dubbelt” 1958) inte gjort hemläxan. Han fick då skriva av en kompis radanteckningar på rasten. På en rad stod det förmodligen något som Iuppiter tonans som skulle översättas till ”den åskande Jupiter” (Jupiter hade bl a samma uppgift som Tor i den nordiska mytologin, att svara för åskan). Tyvärr var petitstilen svårläst så IJ tydde det som ”den älskande Jupiter”. När han vid läxförhöret drog ”sin” översättning slog läraren ned på honom likt filmens Caligula (Hets, 1944) och yttrade det i klassen bevingade ”Mig lurar du inte, jag har varit med förr, jag är gammal i gemet”.

Sedär vilka associationer en tvåsidors kulturartikel i DN kan väcka till liv.

 

Fredrik Ström: ”en av de främsta i det demokratiska genombrottet” helt bortglömd

Det hade varit gallring på biblioteket i Skinnskatteberg. Det var gratis att ta böcker. Jag ögnade igenom titlarna. Så kom det en vag association. Där fanns boken Rebellerna första delen av Fredrik Ström. Visst hade jag stött på namnet förut. Men kopplingen var svag. Jag tog med mig boken. Boken var utgiven 1926 på Ljungbergs förlag. Att börja läsa den var en upplevelse. Gamla utgallrade böcker har ofta inte åldrats med skönhet. Men den här boken var fullt läslig. I denna första del får vi möta ”Bonden och hans son”. I det halländska Breared (Simlångsdalen) och skogarna i gränslandet mot Småland får vi möta bondesamhället. Författaren är ordrik och med burlesk humor och ett myllrande persongalleri skildrar han dom begynnande förändringarna: baptismen, liberalismen, tullstriden, maktstriderna i kommunalpolitiken, bygget av Bolmenbanan i slutet av 1880-talet och sist men inte minst ”sossalismen”.

Fredrik Ström 1880 - 1948

För att få veta hur det gick med ”sossalismen” gällde det nu att få tag på dom andra delarna av sammanlagt fem. Men Fredrik Ström syntes vara lika utgallrad i alla bibliotek som i Skinnskatteberg. Del två ”Staden vid havet” fanns på nio bibliotek i landet. Biblioteket i Skinnskatteberg lyckades låna in som interurbanlån ett exemplar från Umeå depåbibliotek. Den var en del av Ordfronts nyutgåva 1978. Förlaget skriver i bokens baksidestext: ”Ordfront vill med denna nyutgåva av Rebellerna göra ett av den svenska arbetarrörelsens mest lästa verk på nytt tillgängligt för en bred publik.” Vi förflyttas här till Halmstad och till den framväxande industrikapitalismen. Socialismen som redan i första boken börjat sticka upp över ytan blir här tydligare men fortfarande hatad och bekämpad både av överheten och av det gudfruktiga folket. Vi får följa den förste ”sossalisten” från den första boken: Svarte Mjölnaren (som egentligen hette Karl Algot Ljungberg) som oförtröttligt arbetade med att organisera fackföreningar och en socialdemokratisk klubb. Som ett smakprov både på Svarte Mjölnarens visioner och Fredrik Ströms stil kommer här ett litet klipp:

Nu upptäckte jag också att hela serien finns skannad på Projekt Runeberg. Det underlättar för den som vill läsa hela Rebellerna. De fem delarna är: (1) Bonden och hans son, (2) Staden vid havet, (3) Den stora striden, (4) Den röda himmelen och (5) Nya himlar och en ny jord.

I den sista delen sluts cirkeln genom att en central figur är en bekant från den första boken Stig Bårdaryd. Stig Bårdaryd är helt enkelt ”bondens son.” I femte delens slutkapitel har han rest hem till Halland för att uppsöka sin gamle far, en gång en ledande förtroendeman i socknen. Stig bryter upp för att återvända till Stockholm efter att ha tagit emot ett telegram: ”Revolutionen i Ryssland har utbrutit och segrat. Det stundar stora tider. Kom genast. Vi behöva dig.”

Stig visade sin far telegrammet. Fadern svarade ”Jorden här behöver dig också.” Stig: ”Jag reser.”

Fredrik Ströms partikamrat Zeth (Zäta) Höglund har skrivit ett förord till hela serien. Det kan vara värt att citera ur Höglunds förord:

Fredrik Ström, diktare och politiker, står som en av de främsta och mest verksamma krafter i det demokratiska genombrottet i vårt land under 1900-talets första hälft.

Det är mot denna bakgrund av väldiga händelser i vårt eget land och i den yttre världen, som man skall rätt förstå det enastående verk i vår moderna litteratur som Fredrik Ström skapat med Rebellerna. Det vilar samtidigt på Fredrik Ströms genom otaliga resor förvärvade kunskap om arbetarklassens liv i bruks- och industrisamhällen…

Men om […] hans bok äger hundratals hjältar i stället för en, så har han ändå förmått att ge åt detta myller av människor en levande karaktär. Det är förvånansvärt hur många individuella öden han tecknat med mästerlig gestaltningskraft. Det är sant att framställningen ofta får att romantiskt skimmer över sig, inte minst genom den rikedom av sägner och sagor, av ordspråk och bibelord, som ger språklig must och färg åt det hela.

Fredrik Ströms skriftliga produktion är också kvantitativt imponerade. Wikipedia räknar upp 58 titlar och i Libris finns med honom som upphovsman inte mindre än 298 poster. Några som kan nämnas ur denna väldiga produktion är Folket i Simlångsdalen (1903), Hjältinnan från Nevan (1919), Ryska revolutionens historia i sammandrag fem delar (1924) och Svenska ordstäv eller vad prästen sa om nattvardsgästerna, klockarn om orgelverket, torparn om hovmarskalken, gubben om döden och flickan om kärleken etc (1929).

Politiken och socialismen

Fredrik Ström brukar betecknas som politiker. Den socialistiska övertygelsen fanns där tidigt. Om det vittnar inte minst Rebellerna. Och skrivandet fanns där också. När man betraktar Fredriks CV som politiker, framstår det som tydligt att det var just skrivlusten som ledde honom till den praktiska politiken.

Han lämnade Halland och blev 1906 redaktör för socialdemokratiska Folket i Eskilstuna. Två år senare flyttade han över till Arbetarbladet i Gävle. Två år senare, 1910, var han i Stockholm som redaktör för det socialdemokratiska ungdomsförbundets tidning och förlag Fram. Nu var han inne i den organiserade arbetarrörelsen och var 1911 – 1916 partisekreterare i Socialdemokratiska Arbetarpartiet och 1913 – 1914 ordförande i Stockholms arbetarkommun.

Under åren 1916 – 1921 satt han i riksdagens första kammare. Så kom 1917 med dom stora politiska omvälvningarna. Vilken ståndpunkt man skulle ta i frågan om arbetarklassens deltagande i första världskriget splittrade den socialdemokratiska rörelsen. I Sverige tog detta sig uttryck i att ungdomsförbundet, för vilka den proletära internationalismen var viktigast, uteslöts och bildade Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti (SSV), föregångare till dagens Vänsterparti. Fredrik Ström tillhörde denna vänster och blev 1917 partisekreterare. 1921 bytte partiet namn till Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) och gick med i Tredje Internationalen (Komintern) samtidigt. Efter Lenins död 1924 tog Stalin över, och den långa nedförsbacken för demokrati, kreativitet, framåtanda och optimism i Sovjetunionen inleddes. Fredrik tog avstånd från stalinismen och lämnade SKP.

1926 återinträdde han i SAP och han satt 1930 – 1948 ånyo i första kammaren. Han var 1932 – 1936 huvudredaktör för partiets huvudorgan Social-Demokraten. Han engagerade sig också i kommunalpolitiken i Stockholm och var ledamot av stadsfullmäktige i 34 år, från 1912 till 1946. Han var fullmäktiges ordförande 1938 – 1942 och som ordförande i Stadskollegiet (föregångare till dagens kommunstyrelse) stadens ledande politiker. Till detta kom en rad mindre uppdrag, som medlem i Rådet till skydd för Stockholms skönhet (”Skönhetsrådet”).

Folklivsforskningen

Fredriks böcker om svenska ordspråk pekar på en tredje central linje vid sidan om skrivandet och politiken, hans intresse för folklivsforskningen. Historikern Fredrik Skott skriver i sin avhandling Folkets minnen – traditionsinsamling i idé och praktik 1919 – 1964 (2008):

Vid tiden för andra världskriget var socialdemokraten, och tidigare vänstersocialisten/kommunisten Fredrik Ström den som allra flitigast propagerade för traditionsinsamlingen. Hans motioner berörde både ortnamns-, dialekt- och folkminnesarkiven liksom inrättandet av en professur i det sistnämnda ämnet. Från 1938 fram till krigsslutet undertecknade Ström inte mindre än tolv motioner om tillvaratagandet och utforskandet av folkkulturen.

Fredrik Skott omnämner också Fredrik Ström som ”forskare”. Han engagerade sig på olika sätt i folklivsforskningen. Han menade att historieskrivningen inte längre skulle handla om kungar och krig utan om folkets liv. Och att patriotismen inte stod i motsats till internationalismen.

Skolmaten då?

Om man läser Wikipedias artikel om Fredrik Ström kommer till slut en länk till Skolmat i Sverige. Om man följer länken får vi veta att Ström redan 2012 skrev en motion i Stockholms stadsfullmäktige där han föreslog att skolbarnen i Stockholm skulle få gratis skollunch. I motionen med rubriken ”till den kostnadsfria bespisningen af folkskolebarn” skriver han:

Redan under normala tider finns det i en stad af Stockholms storlek massor af familjer, där barnen aldrig få äta sig mätta, särskilt i arbetarfamiljer med stora barnskaror är svälten ofta en daglig gäst. I våra dagar, då man från skilda läger, men framförallt från håll, där man säger sig särskilt värna om det nationella, hör predikas, hur viktigt det är, att landets befolkningssiffra icke går tillbaka, bör det vara så mycket angelägnare att värna om det uppväxande släktet.

Det kom att dröja till 1946 innan statsbidrag till skolmåltider införs och först 1970 fick alla elever gratis skollunch.

Historielösheten

Det är nog inte många idag som vet att Fredrik Ström funnits och vad han gjort. Jag måste erkänna att jag själv, som högutbildad, bara fick en vag association när jag såg hans namn bland dom utgallrade böckerna. När jag nu har satt mig lite mer in i hans litterära produktion, politiska aktivism och intresse för folkets historia så häpnar jag över att vi nästan alla glömt, med Zäta Höglunds ord, den ”diktare och politiker, [som] står som en av de främsta och mest verksamma krafter i det demokratiska genombrottet i vårt land under 1900-talets första hälft.” och att bara nio av landets bibliotek håller en av hans viktigaste böcker.

I den tid när ”det nationella predikas” är historielösheten häpnadsväckande. Historien upprepar sig inte, men det finns paralleller och vi kan lära av dom. Eller som historieprofessorn Arne Jarrick sa vid en temadag vid Göteborgs Universitet 2017: ”Vi lär av historien hela tiden. Varje beslut vi fattar bygger på erfarenhet.”

Skinnskatteberg: Skolan mest obehöriga lärare i Västmanland och näst minst effektiv

Bara lite drygt hälften (55,1 procent) av lärarna i skolan i Skinnskatteberg är legitimerade och behöriga i det ämne dom undervisar i. Därmed hamnar Skinnskattebergs skola på plats 276 av 290. I Västmanlands län intar kommunen sistaplatsen av dom tio kommunerna i länet. Detta framgår av data som tidningen Dagens Samhälle publicerar (12/4).

Mot bakgrund av den låga andelen behöriga lärare är det märkvärdigt att kostnaderna för undervisning i Skinnskatteberg är särskilt höga i förhållande till kommuner med jämförbara förutsättningar. Obehöriga lärare brukar vanligtvis ha sämre lön än behöriga.

Jag har redan i mitt tidigare inlägg (se länk ovan) kunnat konstatera att skolan i kommunen brister i effektivitet i meningen hur mätbara resultat förhåller sig till kostnaderna. Detta bekräftas av den rankning av kommunerna som tidningen Dagens Samhälle publicerar. Med hjälp av nyckeltal för resultat och kostnader från databasen Kolada har ett index konstruerats. Värdena varierar mellan 0 och 100 där 0 är lägsta effektivitet och 100 tilldelas den mest effektiva kommunen.

Skinnskattebergs skola får indexvärdet 31. Det kan jämföras med ett genomsnitt för alla landets kommuner på 52 och för dom tio kommunerna i Västmanlands län på 45. Kommunen kommer därmed på näst sista plats i länet. Bara Kungsör är sämre. Där kan dom stoltsera med en nolla.

 

Politiskt ansvarig för skolan är ordföranden i Barn- och utbildningsutskottet Elisabeth Åberg (L). Hon är också ordförande i Överförmyndarnämnden, vice ordförande i Kommunfullmäktige, ledamot av Kommunstyrelsen, ersättare i Valnämnden, ledamot i Ledningsutskottet, ledamot i Tekniska utskottet, ordförande i Socialnämnden m m.

Nu hårdnar trycket på Emtin (SD) att avgå

 

Socialdemokraterna stöder nu Vänsterpartiets krav att kommunen ska polisanmäla korruptionshärvan i samband med köp och installation av hockeyrinken på Masbo IP i Skinnskatteberg. Det framgår av en intervju med S-ledaren Fredrik Wigerskog i P4 Västmanland idag.  I skandalens centrum står kommunalrådet Jonny Emtin (SD). Men även t f VA-och fastighetschefen Christopher Åberg är inblandad i röran. Oppositionen är därmed enad både i frågan om att polisanmäla Emtin och att han ska vägras ansvarsfrihet.

Lyssna på intervjun med Fredrik Wigerskog. Spola fram till 44:13 från programmets början.

En andra chans att ansluta sig till bekämpandet av korruptionen?

När det gäller polisanmälan har det visat sig att kommunstyrelsens beslut att avslå förslaget var olagligt. Elisabeth Åberg (L) som är Christopher Åbergs mamma närvarade och deltog i handläggningen och beslut trots att hon var jävig. Kommunallagen är tydlig:

• Man är jävig om beslutet kan påverka någon närstående (Kap 6 § 28)
• Som närstående betraktas bl a föräldrar (Kap 5 § 47)
• Den som är jävig får inte vara närvarande, inte delta i handläggningen eller beslutet (Kap 6 § 30)
• Beslutet är därmed inte fattat på lagligt sätt och ska upphävas (Kap 13 § 8)

Saken är så klar att det är alldeles säkert att någon eller några kommer att överklaga beslutet att stoppa polisutredningen till Förvaltningsrätten. Det är också högst sannolikt att domstolen kommer att upphäva beslutet. Kommunstyrelsen måste därför göra om och göra rätt. Då får dom ledamöter (SD, L, M och C) som tagit ställning mot kampen mot korruption en andra chans.

Lika säker som man kan vara på att beslutet att inte polisanmäla kommer att överklagas kan man vara på att det kommer att yrkas på vägrad ansvarsfrihet vid fullmäktiges möte den 5 maj. Ett sådant förslag kan komma från kommunrevisionen eller från någon eller några ledamöter. Både V och S har uttalat sig för ett sådant förslag. Kommer inget förslag från revisionen kommer det ett från dessa partier.

S och V har tillsammans med dom båda oberoende ledamöterna Pentti Lahtinen och Arne Hjorth 11 platser i fullmäktige. För majoritet krävs det 13 röster. Om förslaget är att Jonny Emtin (SD) inte ska få ansvarsfrihet måste alltså minst två av följande fullmäktigeledamöter rösta för förslaget:

• Sonja Råberg  (C)
• Vanja Leneklint  (L)
• Elisabeth Åberg  (L)
• Carina Sándor  (L)
• Tobias Jarstorp  (L)
• Lennart Lidquist  (L)
• Bo Öberg  (M)
• Patric Gålbom  (M)
• Oscar Sjöstedt  (SD)
• Niklas Heleander* (SD)
• Pär Hultman  (SD)
• Kent Lignell  (SD)
• Stefan Pistol  (SD)
• Mikael Karlsson  (SD)

___

*Ersättare för Jonny Emtin (SD) som är jävig

En befrielse från dilemmat för politiker och partier som hittills stött Emtin, vore förstås att han tar sitt eventuella förnuft till fånga och avgår frivilligt.

Någon ytterligare andra chans ges nämligen inte innan väljarna ska utdela sin dom. Dom politiker och partier som motarbetat förslag att bekämpa korruptionen löper då en uppenbar risk att själva blir uppfattade som korrupta. Dom väljare som inte tycker att det är så trevligt att kommunen ses som den näst mest korrupta i landet kommer nog då att dra sig för att ge sin röst till dessa politiker och deras partier. Det enda parti som inte behöver oroa sig för väljarnas dom är Centern, som redan dragit sig ur valet till kommunfullmäktige.

150 dagar kvar

 

Skinnskatteberg: 15 år gammal cykelpark i den aktuella diskussionen om rink-gate

 

Med jämna mellanrum dyker anläggandet av cykelparken vid stationen i Skinnskatteberg upp i diskussionen om korruption i kommunen; nu senast i frågan om inköp och installation av en hockeyrink på Masbo IP. En konsultrapport har riktat skarp kritik mot kommunstyrelsens ordförande Jonny Emtin (SD) för att ha fattat beslut utan befogenhet och för att han sett till att via bulvan ha gett uppdraget att installera rinken till hans och hustruns grävmaskinsfirma. Det var en affär värd inemot 300 000 kronor. Av utredningen framgår också att det finns misstankar om att detta system med bulvaner satts i system under lång tid och omfattar betydligt större summor.

I cykelparksfrågan lanseras en kålsuparteori. Dåvarande vice ordföranden i kommunstyrelsen Fredrik Skog (V) gjorde en mindre del av arbetet, värd 60 000 kronor av miljoninvesteringen. Revisionen granskade hela processen och riktade kritik mot kommunen. Dock riktades ingen kritik mot Skogs del i händelsen. Läs gärna mitt tidigare inlägg från februari 2024 för mer om detta.

Syftet med denna undervegetationens konspirationsteori är förstås att misstänkliggöra kritiken mot Emtin. Med kännedom om vad som hände 2012 är det rätt patetiskt, särskilt när vi beaktar vad andra politiker haft för sig sedan dess.

Ett annat missförstånd som borde rättas till är att kommunen i själva verket har tjänat på den olagliga rinkaffären. Det görs då en jämförelse med vad det hade kostat att köpa och installera en ny rink. Det handlar då om flera hundratals tusen kronors ”besparing”. Nu hör det ju till saken att det inte fanns något giltigt politiskt beslut om att köpa en hockeyrink. Det är ungefär som att säga till någon att hen tjänat in 100 000 kronor på att inte köpa en jordenruntkryssning som hen aldrig bestämt sig för.