Hur stora utsläpp av växthusgaser blir det av invånarnas
konsumtion i varje kommun? Den frågan har Dagens Nyheter försökt ge ett svar
på. Jag ska här titta lite på dom siffror som tidningen redovisar för
Västmanlands läns tio kommuner. Kartan kommer från DN:s redovisning men jag har
lagt till dom rapporterade kommunvisa utsläppen räknat i ton koldioxid per
invånare.
Medelvärdet per person i hela Sverige var 6,3 ton. Av siffrorna
i kartan framgår det att dom kommuner som producerar större utsläpp än det genomsnittliga
är Skinnskatteberg med 6,7 ton och Västerås med 6,4 ton. För att följa
Parisavtalet krävs det att utsläppen till 2030 kommer ned i 3,7 ton per person.
Skinnskattebergsborna utmärker sig med andra ord genom att deras konsumtion
medför särskilt stora utsläpp av växthusgaser.
Man kan fundera på hur detta kan komma sig. I rapporteringen
redovisas också vilka källorna till utsläppen är. Dom största kategorierna är
transporter (utom flyg), livsmedel och bostäder. När man ser på dom
västmanländska kommunerna är det väldigt små skillnader vad gäller både
livsmedel och bostäder. Variationen när det gäller livsmedel är från 1,4 till
1,5 ton koldioxid per person och för bostäder varierar det mellan 1,1 och 1,3
ton. Däremot är variationerna betydligt större när det gäller transporter, som
också är den största källan till utsläpp. Här är lägsta värde 1,5 ton per
person i Västerås och högsta värdet är 2,1 ton i Skinnskatteberg.
Bilåkningen boven i
dramat
Det förefaller rimligt att förstå dom höga utsläppsvärdena
för Skinnskattebergsborna med deras transporter. Det är en ytmässigt ganska
stor kommun. Skinnskattebergarna har ofta anledning att åka till andra kommuner
för arbete, studier, sjukvård, för att handla och för att roa sig.
Kollektivtrafiken har stora brister. En ganska genomsnittlig andel av
befolkningen bor visserligen relativt nära busshållplatser efter
stombusslinjerna 500/550 men för övrigt saknas i stort sett kollektivtrafik
både inom kommunen och till andra kommuner. En inomkommunal busslinje har på
senare år lagts ned och tågförbindelser med Västerås och Örebro har i praktiken
lagts ned.
Koldioxidutsläppen från transporter är förstås direkt
beroende av hur mycket bil det åks. Kommun- och landstingsdatabasen (Kolada)
redovisar körsträcka för personbilar i mil per år och invånare.
Skinnskatteberg ligger i topp i båda avseendena. Utsläppen
från transporter (lodräta skalan) är högst i länet samtidigt som körsträckan
(vågräta skalan) också är högst i länet.
Samtidigt är kollektivtrafiken något som kommunen har
åtminstone en begränsad möjlighet att påverka. Stombusslinjerna är i första
hand en fråga för regionen, men kommunen har möjlighet att föra fram önskemål
när det gäller tidtabeller och turtäthet. Detsamma gäller tågtrafiken. Dom
lokala busslinjerna inom kommunen betalas av kommunen, så där är möjligheterna
att påverka större. Det finns för närvarande bara en lokal busslinje (till
Riddarhyttan) med gles trafik. Efter nedläggningen av busslinjen till Färna och
Bernshammar är Färna helt utan kollektivtrafik.
Det har tidigare också förekommit att en pendlarbusslinje
till Västerås har delfinansierats av kommunen. Flera kommuner inom och utom
länet har gratis lokala busslinjer.
Kommunen passiv
åskådare
Man kunde kanske tycka att den här situationen med mycket
dåliga värden på utsläpp av växthusgaser skulle föranleda kommunen att göra
något. I dom här tre diagrammen kan man se några exempel på vad länets kommuner
har för meritlista när det gäller klimatpolitiken. Först ska vi se på
miljöpolitiken allmänt. Tidningen ”Aktuell Hållbarhet” publicerar årligen en
rangordning av dom 290 kommunernas miljöpolitik. Eftersom det är en
rangordning, där ett är bäst och 290 sämst, blir det alltså så att det blir
sämre och sämre ju högre värde kommunen har.
Det här var ju inte så roligt för Skinnskattebergs kommun:
Totalt på plats 265 av 290, och sämst i länet. Men det här handlar ju om den
kommunala miljöpolitiken allmänt och inte specifikt om klimatpolitiken. Som vi
har sett är det ju transporterna som är den viktigaste utsläppskällan. Hur är
det med måluppfyllelsen när det gäller utsläppsminskningar från
transportsektorn i kommunen, alltså inte bara kommunens egna transporter?
Ja, lite roligare var ju det här. Skinnskattebergs kommun
kommer i alla fall inte sist med 45 procents måluppfyllelse, utan trea från
slutet. Sämre är det med Surahammar och Fagersta som får 44 procent. Knivskarp
konkurrens om jumboplatsen med andra ord.
Kanske kan det vara bättre med kommunens egna bilar. Dom är
ju ganska många, och dom har man ju lättare att få kontroll över än invånarnas
och företagens transporter. Liksom när det gällde måluppfyllelsen kommer
siffrorna från ”Gröna bilister”.
Här redovisas dom genomsnittliga koldioxidutsläpp från
kommunala personbilar. Så här är det sämre ju högre värdena är. Och det går inte
något vidare för Skinnskatteberg här heller. Näst sist med 142,2 gCO2/km. Bara
Fagersta med 143,5 är sämre.
Inte bara
Sverigedemokraternas fel
Vem har nu ansvaret för att det blir så här. Kommunen leds
från och med i fjol av Sverigedemokraterna. Det är ju ett parti som inte är
berömt för sitt miljö- och klimatpolitiska engagemang, och det blir ett tydligt
samband mellan hur många röster SD fick i kommunalvalet 2022 och
miljörankingen: Ju lägre procent SD-röster, desto sämre miljöranking. I U-länet
utmärker sig tre kommuner med höga röstetal för SD och usla placeringar i
miljöpolitiken. Det är Köping, Surahammar och, gissa vilken? Jo,
Skinnskatteberg.
Men lite orättvist är det här kanske. Det är bara i
Skinnskatteberg som SD styr kommunen. Men många röster fick dom. Kommunalrådet
Ewa Olsson Bergstedt (SD) utropade glatt i ett FB-inlägg härförleden att dom
fick 23,8 procent av rösterna. Men det innebär ju förstås att 76,2 procent,
alltså mer än tre av fyra väljare inte röstade på SD. Man kan undra hur man i
en demokrati kan ta makten med 23,8 procent av rösterna och 24 procent av
platserna i fullmäktige. Förklaringen är att åtminstone två partier
”Liberalerna” och Centern bestämde sig för att dom var så nära besläktade med
det högerpopulistiska SD att dom kunde bilda styrande koalition med dom.
Därigenom kom SD upp i att kunna kontrollera 48 procent av mandaten. Men, vänta
nu. Ska det inte behövas mer än hälften för att ta över styret. Jovisst, och
dom som villigt har ställt upp är Socialdemokraterna. Och vips kan
Sverigedemokraterna kontrollera 84 procent av fullmäktige. Jo, jag vet att inte
alla sossar ställer upp på det här. Det finns sossar som är riktiga
socialdemokrater, men ledningen i det lokala sossepartiet är dom som har styrt
det hela i högerextremistisk riktning.
Det här innebär att det inte bara är SD som är ansvariga för
den usla klimat- och miljöpolitiken. Det är hela den styrande koalitionen
SD+L+C och deras stödparti S som får bära ansvaret. För att ytterligare
nyansera bilden, så är det ju i mycket gamla synder som resulterat i dom
aktuella jumboplatserna. Men vi ska då komma ihåg att under förra
mandatperioden (2018-2022) styrde Socialdemokraterna i minoritet. Villkoret för
att ”Liberalerna” skulle släppa fram det S-märkta minoritetsstyret var att det
inte fick förekomma något samarbete med Vänsterpartiet. L och deras
vapendragare SD kunde därigenom styra och ställa som dom ville med sossarnas
minoritetsstyre. Och perioden dessförinnan (2014-2018) styrde ”Liberalerna” med
SD som stödparti.
Egen vinning
viktigare än politisk handling
Men under alla dessa år har det grundlagts en speciell
kultur i Skinnskattebergs kommunalpolitik. Det är säkert den kulturen som är
den viktigaste förklaringen till passiviteten i miljöpolitiken. Och för resten
inte bara när det gäller miljöpolitiken. Just inget händer, se bara på bostadsbyggandet,
den för tretton år sen nedlagda folkhögskolan, seniorboendet på
Klockarbergsvägen och så vidare. Den speciella Skinnsbergsandan i
kommunalpolitiken innebär att det egentligen är skit samma om man gör något
eller inte, vare sig för kommunen som helhet, för väljargrupper man anser sig
företräda eller vägledda av ideologisk övertygelse. Nej, det handlar om hur man
på bästa sätt ska kunna sko sig på skattebetalarnas bekostnad: det handlar om
arvoderade uppdrag, chefsjobb åt släktingar, kompisar och politruker. Och det
handlar om feta kontrakt med kommunen, som man genom olika trixande, till och
med genom att bryta mot Sveriges grundlagar, försöker mörka. Men det är en
annan historia som vi får återkomma till.
Men summan av kardemumman blir ändå att om det ska bli något
av klimatpolitiken måste den kommunala korruptionen bort. Annars lämnar vi bara
ett litet, men ändå något bidrag till att dränka önationer i Söderhavet,
översvämningar, extremväder och förödande skogsbränder.