Ajöss till kulturriket i kväll

I kväll ryker Kulturriket all världens väg. Kommunfullmäktige i Kulturriket i Bergslagen Skinnskatteberg ska i kväll besluta om kommunens budget för 2025. Kulturskolan, som är gratis och som dom flesta barn i grundskolan deltar i ska skäras ned dramatiskt. Hembygdsgården ska säljas, och om ingen vill köpa den så ska den enligt kommunstyrelsens vice ordförande Bo Öberg (M) rivas.

Detta kommer ovanpå kraftiga nedskärningar inom skola och social, nedskärningar som i första hand kommer att drabba marginaliserade grupper i samhället. Det handlar om hemlösa, missbrukare, personer med psykisk ohälsa och fattiga.

Vänsterpartiet har lagt ett genomarbetat förslag till alternativ, som istället för nedskärningarna i välfärden drar in sju chefstjänster och går in i samarbetsrelationer med andra kommuner för att sänka kostnaderna och garantera tillången till olika specialistkompetenser.

Fullmäktiges ordförande Lennart Lydqvist (L) kommer tillsammans med den kultur- och välfärdsfientliga majoritet som består av SD, S, L, M och C att hitta på något trick som gör att Vänsterns budgetförslag kommer att dribblas bort. Så fungerar demokratin i kulturriket.

Skriv gärna på någon av dom namninsamlingar som är på gång om den hotade kulturskolan (just nu 585 underskrifter) och den rivningshotade hembygdsgården (just nu 179 namnunderskrifter).

Fullmäktigemötet börjar klockan 18 och är offentligt. Det kan också ses på kommunens Youtube-kanal.

 

 

Ännu en ranking som inte gick så bra för Skinnskatteberg

Länsförsäkringar har gjort en rankning av kommunerna med avseende på risken för klimatrelaterade skador på bostäder och åtgärder mot dessa. Det gick inget vidare för Skinnskattebergs kommun. Näst sista plats av Västmanlands läns tio kommuner, och 247:e plats av landets 290 kommuner. På frågan om ”kommunen har ett systematiskt arbete för att utveckla samhällsplaneringen för att anpassas till framtida klimatförändringar” blev det inget svar. Tystnaden får nog närmast tolkas som ett ”nej”. Någon förvånad?

I rankningen ingår förekomst av naturskador på villor. Här blir placeringen nummer 89. Så nog finns det en risk alltid. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) har gjort kommunvisa analyser av risken för klimatrelaterade skador. Kommunerna har klassificerats i fem riskgrupper, där fem är högst risk. Risken för ras i Skinnskatteberg bedöms som en tvåa. Detsamma gäller risken för översvämning vid sjöar och vattendrag. Risken för skred är lägre – en etta. I riskzonen för ras bedöms att det finns 123 byggnader, varav en förskola. I riskzonen för översvämning finns 23 byggnader.

Sköldin i tiden del 3: Sundbybergskungen

Förra avsnittet om bärare av namnet Sköldin handlade om pianostämmaren Johan Albert Sköldin. Klicka här för att läsa det.

När man skriver om bärare av namnet Sköldin, vare sig dom är släkt med varandra eller ej, är det svårt att komma förbi Per Arthur Sköldin i Sundbyberg, men barnfödd i Östra Vingåker i Sörmland. Under perioden 1865 – 2024 skriver DN 807 gånger om Sköldin. Per Arthur svarar själv för 283 eller en fjärdedel av dessa. Under åren 1940 – 1964 var Per Arthur i tidningen 10 gånger om året i genomsnitt.

Sitt första kommunala uppdrag fick han enligt DN:s rapportering 1927 när stadsfullmäktige valde honom till föreläsningsstyrelsen. Tre år senare blev han själv invald i fullmäktige och 1936 kom han in i Drätselkammaren (= kommunstyrelsen) där han rapporteras ha blivit vald till ordförande 1940. Nu var han högsta hönset i Sundbybergs stad, men innan dess hade han hunnit med facket. 1931 kom han med i Stockholms Metallarbetarfackförenings styrelse, där han också blev ordförande 1933. Han hade också hunnit med att 1936 bli invald i riksdagens andra kammare.

Uppdragen radade sen upp sig som pärlor på ett radband. I kommunen byggnadsnämnden (1943),

Styrelsen för Sundbybergshem (1946), Styrelse för stiftelsen Tornparken (1949), vice ordförande i det allmännyttiga bostadsföretaget Förvaltaren (1949), samarbetsnämnden med stadens personal (1949), ordförande i det kommunala kafébolaget. I det regionala sammanhanget dyker han upp i Stockholms förorters samarbetsnämnd (1947), verkställande utskottet i det socialdemokratiska partidistriktet (1948), ordförande i länsbostadsnämnden (1948), ledamot av Stockholms läns landsting (1950), regionplaneförbundet (1951), ordförande i Stockholms norra förorters vattenverksförbund (1958). Särskilda uppdrag i riksdagen var i bankoutskottet (1944) och ordinarie statsrevisor (1961).

Vid sidan av uppdrag i det allmänna blev han 1951 ordförande i överstyrelsen för Svenska jägarförbundet, en post som egendomligt nog tillsattes av regeringen. Förmodligen sammanhängande med uppdraget i jägarförbundet utsågs han 1954 till ledamot i viltforskningsrådet. Något annorlunda är kanske att Per Arthur 1949 valdes till suppleant i styrelsen för Föreningen för psykiskt vanlottade.

Endast vid ett tillfälle kan tidningen referera till att Per Arthur Sköldin har tackat nej till ett uppdrag. 1954 avsade han sig på grund av bristande tid uppdraget som ombud i Svenska sportskytteförbundets styrelse. Men med den imponerande uppsättningen uppdrag i kommunen, regionen, riksdagen och även utanför det allmänna är det inte märkligt att P A Sköldin ofta får etiketter som ”stark man”, ”mäktig” och ”pamp”.

Under hans tid i Sundbyberg ser vi hur folkhemmet växer fram, och överallt har Sköldin ett eller flera fingrar med i spelet: Barnrikehus, läroverk, bostadsrättsföreningar, ambulanser, ålderdomshem, allmännyttan, barnträdgårdar, avlopp, nytt affärscentrum, lokaler för hantverk och småindustri, stadspark.

En fråga som ständigt dyker upp är bristen på mark för byggnation i landets (till ytan) minsta kommun. En förhoppning är att det ska kunna gå att lösa med inkorporeringar. Det börjar med Lilla Alby municipalsamhälle, och kan man få någon del som kan bli över vid Spångas inkorporering i Stockholm 1949? Och så förstås den stora frågan om exploateringen av Järvafältet. Där skulle ”drömstaden” byggas. Bostadspolitiken kom bland annat på grund av markbristen att bli en viktig fråga för Per Arthur. Han ville ha kommunal obligatorisk bostadsförmedling och så småningom en gemensam bostadsförmedling för Storstockholm.

Per Arthur vidgade så småningom sina intressen till att omfatta hela Storstockholmsregionen. Han blev ”förortspampen”. Det kunde handla om samarbete om vattenförsörjningen, brandförsvaret, bullerstörningar från flyget på Barkarby, och samordning av kollektivtrafiken. Det senare blev en stor fråga i samband med exploateringen av Järvafältet när två nya T-banegrenar skulle byggas. I det längsta slogs Per Arthur för att slippa T-banan till Sundbyberg. Det skulle bli för dyrt, och man skulle klara sig bra med pendeltåg, matarbussar och en T-banestation strax på andra sidan gränsen till Solna.

Samordningen av kollektivtrafiken ledde så småningom fram till SL, men det var 1967 och då var Sköldin redan ute ur bilden. Han förlorade också striden om tunnelbanan, som nu drogs genom Sundbybergs centrum.

Det var också en tid av klassamarbete. Det var väl trots allt inte ett enmansverk att styra Sundbyberg, men dom borgerliga var så långt ifrån majoritet att, om dom alls skulle få något inflytande var dom tvungna att vara ”tama” och samarbeta. Under perioden 1926 – 1966 tillhörde i genomsnitt 72 procent av stadsfullmäktiges ledamöter i ”proletärstaden” Socialdemokraterna eller Kommunisterna. Efter valen 1938 och 1942 var andelen 83 procent.

Publicisten Anders Björnsson skriver i TAM-revy 2010 med en nostalgisk ton tider om sin folkpartistiske farfar Nils Björnsson: ”I det privata knöt han förbindelser med […] Per Artur Sköldin, metallarbetare och socialdemokratisk riksdagsman, som under några decennier var den obestridde ’Sundbybergskungen’. Tillsammans byggde Sköldin och han upp ett allmännyttigt bostadsföretag där Sköldin var vd och farfar vice ordförande.”

Men det var inte alltid frid och fröjd. I en debattartikel 1962 riktade journalisten och sedermera rektorn för Journalisthögskolan i Stockholm skarp kritik mot regimen i Sundbyberg. Sköldin behärskade, menade han, totalt arbetarkommunens valberedning som bestämde vilka som skulle styra staden. ”Bubblan Sköldin” kallade han regimen. En uppmärksammad ”skandal” var när det 1963 visade sig att det kommunala bostadsbolaget med Sköldin som vd hade byggt ett varuhuskomplex för tio miljoner åt Konsum. Det var med nöd och näppe som Per Arthur klarade att få ansvarsfrihet.

Efter Per Arthurs död i december 1964 gick det så småningom ut sig med hans närvaro i medierna. Under resten av 1960-talet nämns han åtta gånger i DN. Omnämnandena blev med tiden allt mer anekdotiska. 1991 är det sista registrerade omnämnandet. En artikel från 1987 är signifikativ. Reportern har gjort en vandring kring Solnas och Sundbybergs småsjöar under ledning av Maud Wikström, som i 16 år lett Friluftsfrämjandets naturvandringar.  ”Ornitologen Arthur Sköldin lade, enligt Maud Wikström, ner hela sin själ i att göra Lötsjön till en livskraftig fågelsjö.” Antingen har guiden eller reportern inte en aning om Arthur Sköldins roll i Sundbyberg, när han nu 23 år efter sin bortgång är mest känd som ornitolog.

 

Folkföraktet i S-styrelsen i Skinnskatteberg

I våras skrev en ”vanlig medborgare”, Vicky Wirén, en insändare där hon riktade kritik mot dom styrande i Skinnskattebergs kommun. Den socialdemokratiska arbetarkommunens styrelse reagerade starkt. Vicky var dum och okunnig. En ”läktarsittare”. Hon hade dessutom haft fräckheten att använda V-ordet, vilket fungerade som ett rött skynke för arbetarkommunens styrelse. Det uppstod en debatt både på sociala medier och i lokalpressen. Arbetarkommunens styrelses nedlåtande och högfärdiga inställning till en medborgare som vågat ha en åsikt fick stark kritik.

Nu har samma styrelse slagit till igen. I en insändare häromdagen i Fagersta Nyheter skriver dom:

Politiken i Skinnskatteberg kan upplevas som stökig och tjafsig, åtminstone verkar det så på vissa sociala medier. Naturligtvis ska makten och politiken granskas, men den anda av felsökeri som genomsyrar debatten i dag är inte till godo. Detta är ingen som vi socialdemokrater står bakom.

Alldeles oanmält är det samma högfärdiga attityd som arbetarkommunens styrelse bestod Vicky Wirén som bubblar upp igen. Skillnaden är bara att den som då dumförklarades var en medborgare. Nu slår man vilt omkring sig. Nu blommar folkföraktet fullt ut och drabbar hundratals medborgare. Det är svårt att säga vad det är för sociala medier där ”felfinneriet” pågår, men en gissning är att Facebook-gruppen ”Skinnskattebergs kommun – tvärpolitiskt samtal om framtiden” med idag 345 medlemmar som är i fokus.

Enligt välunderrättade källor har det redan tidigare från S-styrelsen utfärdats en bannbulla. För socialdemokratiska medlemmar är det förbjudet att delta i gruppen, ja till och med att gå in på sidan och passivt följa diskussionen. Icke desto mindre kan man konstatera att ungefär var femte gruppmedlem är FB-vän med förrförra avsatta kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S). Dessa ingår alltså i dom dumförklarades skara.

Nå, vad är det nu för förgripligt felfinneri som man ägnar sig åt i gruppen? När jag tittar igenom den senaste månadens publiceringar är ett helt dominerande tema behovet av öppenhet, information och genomskinlighet. Kritik har riktats mot att kommunen inte som dom flesta andra publicerar beslutsunderlag i god tid på sin hemsida. Den grundlagsfästa rätten att ta del av allmänna handlingar saboteras på olika sätt. Man envisas med att inte lämna ut material elektroniskt utan skriver ut det på papper, som man sen tar hutlöst betalt för. Kampen för att avskaffa denna ”demokratiskatt” är ett återkommande tema.

Gruppen har också på olika sätt skaffat sig tillgång till allmänna handlingar. Medlemmar har betalat tusentals kronor för att få ut handlingar. Det har uppstått ”läckor” som den sverigedemokratiska kommunledningen har bestått fritidspolitiker med uppsträckningar för. Mycket material som man på så sätt har fått tillgång till har gruppen därefter själv publicerat och gjort tillgängligt för bredare kretsar.

Ett annat tema som under den senaste månaden tagit stor plats är förstås kommunens budget inför 2025. För att täcka mångmiljonförluster har kommunledningen (SD+L+M+C) gjort drastiska nedskärningar på välfärdssektorerna skola, socialtjänst och kultur. Mot denna prioritering av en topptung byråkrati framför välfärdstjänsterna har det protesterats. Det är detta som S-ledningen kallar ”felfinneri”.

Faktisk har denna tråkiga inställning också letat sig in i gruppen. I ett inlägg beklagar en ledande S-politiker, som trotsat ledningens förbud den låga nivån på den debatt som förs i gruppen.

Annat som under dom senaste veckorna tycks ha föranlett S-ledningens vrede är den dåliga värderingen av företagsklimatet (tredje sämst i landet), det höga kostnadsläget i ”Nils Holgerssonundersökningen”, att integritetsskyddsmyndigheten fått anledning att undervisa kommunen om dataskyddsförordningen (GDPR), att kommunen köper julgran från Stockholm, den dåliga luftkvalitén i kommunhuset, den orealistiska planeringen av ett nytt bostadsområde, att förvaltningsrätten upphävt fullmäktiges ordförandes egenmäktiga beslut att minska kommunrevisionens anslag, vattenledningsnätets dåliga skick (”ledningarna är som papier maché) och länsstyrelsens tillsyn av återbruket. I ett inlägg gratuleras till och med tekniska utskottets nyvalda moderata ordförande.

Det är med andra ord ingen måtta på vad dom okunniga massorna lägger sig i.

Jag tar mig också friheten att räkna den här bloggen till dom förskräckliga sociala medierna. Här är en lista över publiceringarna om Skinnskattebergs kommun den senaste månaden med antal sidvisningar:

• Mörkning av nedskärningar i sociala sektorn (877 visningar)
• Kommunalrådets (SD) kapacitet klara av den ekonomiska krisen (539)
• Mörkning av nedskärningar i kulturskolan och grundskolan (448)
• Beslut om sänkt anslag till revisionen upphävt av domstol (276)
• Tredje sämsta företagsklimatet i landet (194)
• Hälsovådlig luft i kommunhuset (171)
• Beslut inleda grävningsarbete för ej beslutat brandstationsbygge (92)

Det här är väl ytterligare exempel på felfinneri, som den högfärdiga S-styrelsen inte tycker att jag eller andra kommunmedlemmar ska lägga sig i. Dom malliga ledamöterna i S-styrelsen är sju personer: Cecilia Karlsson, Hans-Eric Johansson, Pekka Partanen, Christine Andersen, Lena Lovén Rolén, Per-Olof Östlund och Fredrik Wigerskog. Det är dessa sju som anser sig mer högtstående än alla dom hundratals felfinnande kommunmedlemmar som engagerar sig i kommunalpolitiken.

Vad som får dom sju att känna sig så intellektuellt högtstående är en gåta. En annan gåta är varför den lokala S-ledningen ständigt känner sig manad att försvara den SD-ledda politiska kommunledningen. Varför uppträder dom som politiska kamikazepiloter?

Vänsterpartiets budgetförslag för Skinnskatteberg 2025

Vänstern i Skinnskatteberg föreslår stora nedskärningar på byråkratin. Sju chefstjänster dras in. Stora vinster finns också att hämta på samarbete med andra kommuner. Det gäller administrativa tjänster, räddningstjänst, kommunalteknik, miljö och bygg och överförmyndaren. Besparingar görs också på politikerarvoden.

Totalt sparas 14 miljoner. Av dessa används 10 miljoner som ett bidrag till att täcka underskott i budgeten. Fyra miljoner föreslås för att rädda kvar verksamheter som den SD-ledda högermajoriteten (SD, L, M, C) föreslår ska dras in eller minskas kraftigt:

• Ingen nedrustning av kulturskolan
• Ingen minskning av resurspersoner i skolan
• Nytt uppsökande arbetssätt i socialtjänsten
• Inga neddragningar inom socialpsykiatrin
• Alltjänst för pensionärer

Ökat samarbete med andra kommuner medför inte bara lägre kostnader. Genom bättre kompetensförsörjning blir verksamheterna effektivare, och kommunens chanser att överleva som egen kommun stärks.

Ladda ned hela V:s budgetförslag här. LADDA NED

 

Om åöar och andra öar

I ett tidigare inlägg som handlade om en utflykt till Jädersholme i Arbogaån utlovade jag mer reflektioner om ö-begreppet. Här kommer det.

Vad är en ö? Det enkla svaret är att det är ett landområde omflutet av vatten. Men det kan vara krångligare än så. En ö får inte vara för liten, t ex en sten som sticker upp or vattnet. Det är ingen ö. Inte heller är Eurasien, Afrika, Amerika, Australien och Antarktis öar. Dom är istället kontinenter eftersom dom står på kontinentalplattor. I ett svar på ett läsarbrev i Forskning och framsteg (2011) svarar Bo Jonsson på SCB att Tärendö inte räknas som en ö, eftersom dom som bor där uppfattar att dom bor på fastlandet. Tärendö är annars omflutet av vatten av Torne älv, Tärendö älv, Kalix älv och havet. Se där får definitionen av ”ö” ett subjektivt inslag. Tärendö älv är förresten intressant som världens näst största bifurkation. Men det är en annan historia.

Det finns annat än mindre uppstickande stenar, kontinenter och dom boendes självuppfattning som har föranlett diskussioner om ett landområde med vatten runt om ska räknas som ö eller inte. Det finns dom som menar att konstgjorda öar (som den danska Pepparholmen) inte ska räknas. Och ska Sverige söder om Göta kanal, Vättern, Vänern och Göta älv räknas som en ö? Dom flesta skulle nog mena att det inte är en ö. Däremot finns det andra landområden som avskiljs från fastlandet av en grävd kanal som anses vara öar. Både Södertörn och Södermalm (tidigare Åsön) som avskiljs av respektive Södertälje kanal och Hammarbykanalen. Men SCB räknar dom ändå som öar, eftersom dom aktuella kanalerna grävts för att fördjupa vikingatida vattendrag som landhöjningen torrlagt eller gjorts ofarbara. Och ibland ses land i floddeltan ibland inte som öar. Som t ex Hisingen.

Själv hade jag i drygt tolv år en lägenhet på Hisingen, och jag såg mig nog som öbo. Stockholmares geografiska föreställningar kan dock vara lite vagare när det gäller företeelser utanför tullarna. Jag minns hur G, en av gästerna på min 50-årsdag frågade ”Är det sant att du bor på en ö? Blir det inte tomt på vintern?”. När sommargästerna åkt hem alltså. Här kopplades ö-begreppet alltså ihop med föreställningar om att livet gestaltar sig på ett särskilt sätt på en ö.

Det finns olika stränga skolor, beroende på hur många undantag som görs. Det tycks som om den ortodoxa skolan systematiskt undantar konstgjorda öar och öar avskilda från fastlandet av konstgjorda kanaler. Men dom mer ultraortodoxa tycker också att öar med fast landförbindelse ska räknas bort.

Många öar blir det. En del är åöar

Hur man än bär sig åt, så blir det en hel del. I min lilla kommun, Skinnskatteberg, uppger SCB att det finns inte mindre än 289 öar. Det blir en hel skärgård det. Av dessa har jag på lantmäteriets ”Min karta” kunnat räkna till 37 stycken som är namngivna. De flesta (19 stycken) ligger i det sjösystem som avvattnas av Hedströmmens biflöde Gisslarboån. Men ingen av dem är en åö. I Hedströmmens vattensystem hittar man dock en åö, Lustön norr om Uttersberg. Men åtminstone på kartan tycks den hänga ihop med fastlandet via en sankmark. Så kanske den inte ska räknas som ö överhuvudtaget.

Men om man bara är ortodox är i vart fall Jädersholme i Arbogaån en ö. Vattendraget är naturligt men det finns landförbindelse via broar. Däremot kan det vara av intresse att ön ligger i ett rinnande vatten. Det är med andra ord en åö. Ett ord som minner oss om Gustaf Frödings ”Dumt fôlk”(1895). Harrkärn som fråga efter vägen till prästgården får förklarat för sig: ”så kommer’n te e å, å i åa ä e ö.” ”’A, o, ö’, sa’n å dämme geck’en.” ”Jo, den va nôe te dum den.”

En annan säregen öupplevelse hade jag någon gång på slutet av 1970-talet. Jag och min dåvarande hustru semestrade i en hyrd stuga på en ö i Saimen. Stugan låg vid en sjö på ön. Och i den sjön fanns en ö, ganska obemärkt och ointressant, men den kunde nås med roddbåt om man ville skryta med att ha varit på en sjö-ö-sjö-ö. Lite som ryska dockor.

Ön som symbol

Ö-begreppet används ibland i överförd bemärkelse för att beteckna ett område med annorlunda egenskaper än omgivningen. Ett sådant begrepp är urban heat island. Det betecknar det kända förhållandet att städer, speciellt stora städer, är några grader varmare än omgivningen. Det beror på städernas hårdgjorda ytor, avsaknaden av växtlighet och trafik, belysning och andra mänskliga aktiviteter.

Än mer överfört handlar det om symboliken. Skribenten Tommy Gunnarsson skriver i en essä i Dagens Arena (2021): ”ön [är] som möjlig symbolbärare en outsinligt rik källa att ösa ur […] Den klassiska världslitteraturen kryllar som bekant av öar.” Det kan handla om utopiska samhällen eller som i Robinson Crusoe och den litteratur som inspirerats av Daniel Defoes bok (robinsonader) som står som symbol för förnuft och rationalitet.

Det handlar om ön och dess ofta hotande omgivning (havet). I John F Kennedys berömda tal 1963 Ich bin ein Berliner (”jag är en syltmunk”) säger han: ”Du bor på en försvarad ö av frihet.” I ett citat som jag har hört ska ha tillskrivits Walter Ulbricht beskriver han Västberlins förhållande till det omgivande DDR: ”Bor man på en ö, måste man hålla sig väl med havet.”

Det är något speciellt med öar.

 

Hälsovådlig luft i Skinnskattebergs kommunhus

Luften i Skinnskattebergs kommunhus är dålig. Dom kontroller av inneluften som ska utföras regelbundet har brustit åtminstone sedan 2021. Detta ledde fram till ett vitesföreläggande för ett halvt år sedan. Kommunen skulle tvingas betala 200 000 kronor om det inte blev någon förbättring. Detta har P4 Västmanland avslöjat. Lyssna till P4:s rapportering om den hälsovådliga luftkvalitén. I det andra klippet avslöjas också att halterna av radon är på tok för höga.

I P4 den 27 september fick kommunalrådet Jonny Emtin (SD) frågan om varför det gått så snett. Hans svar var ”Vet inte. Det har varit olika chefer. Det har väl hamnat mellan stolarna.”

Det politiska ansvaret har Jonny Emtin (SD) själv, som till helt nyligen varit ordförande för kommunstyrelsens tekniska utskott. Där har han tillsammans med bland annat Ulf Kjellin (C) blivit känd för att ha utfört lönsamma jobb åt just den tekniska förvaltning de var satta att leda.

På tjänstemannasidan – d v s dom chefer som Emtin i radioinslaget skyller på – är det ytterst den tekniska chefen Olle Karlsson som är ansvarig. Så är det förstås fastighetschefen Christopher Åberg, vars främsta merit är att hans morsa Elisabeth Åberg (L) är kommunens superliberal med 13 olika kommunala uppdrag. Christopher Åberg fick jobbet sedan den tidigare fastighetschefen sagts upp. Hon har sedan stämt kommunen för obefogad uppsägning, ett mål som kommer upp i tingsrätten efter årsskiftet.