Skinnskattebergs alla brandmän säger upp sig. ”Låt det brinna”

Alla brandmän i Skinnskatteberg har sagt upp sig. Dom slutar jobba den sista november. Detta rapporterar idag Fagersta-Posten. Det är den dåliga arbetsmiljön på brandstationen och att inget ännu gjorts åt problemen som är bakgrunden enligt vad räddningschefen Kenneth Johansson säger till tidningen.

Brandstationsfrågan har varit på dagordningen sedan 2014. Hur har vi kommit hit?

2014	Började behovet av en ny brandstation utredas. Utredningen gjordes av brandchefens son.
2021	Beslöt högermajoriteten i kommunstyrelsen föreslå fullmäktige att bygga en ny brandstation för 55 miljoner.
2022	I januari godkände fullmäktige kommunstyrelsens förslag.
	I januari lämnades också en namnlista med 676 namn med krav om en folkomröstning. om att förslaget skulle avvisas, och att flera alternativ skulle utredas.
	Fullmäktiges beslut överklagades till förvaltningsrätten som i april meddelade dom: Beslutet upphävdes.
	När kravet om en folkomröstning kom upp i fullmäktige hade alla partier enats om att ställa upp på Folkinitiativets krav om en folkomröstning. Fullmäktige beslöt att acceptera kraven på en allsidig utredning och det blev ingen folkomröstning.
	I november fanns en preliminär utredning som gjorts av kommunens VA- och Fastighetschef där de olika alternativen skisserades.
2023	I maj fick VA- och fastighetschefen sparken av den tekniska chefen, som fortsatt att göra av med pengar på utredningar av det dyraste alternativet.
2024	Man insåg nu att storleken på en eventuell ny brandstation skulle bero på om man gick med i något samarbete med andra kommuner. En konsult städslades.
	I juli presenterades konsultutredningen som föreslog att kommunen skulle gå ihop med Nerikes Brandkår. Det mest kostnadseffektiva alternativet Mälardalens räddningsförbund avvisades utan några egentliga argument.
	I september fick kommunstyrelsens ordförande Jonny Emtin (SD) och vice ordförande Bo Öberg (M) i uppdrag att inleda förhandlingar om samgående med Nerikes Brandkår.
2025	I november framgick det av ett interpellationssvar i fullmäktige att Emtin och Öberg inte gjort ett pillekvitt av uppdraget att överlägga med Nerikes Brandkår.
2026	I maj kom det ett nytt förslag från Emtin och Öberg som utan att ha fört några förhandlingar med andra på nytt föreslog att den dyra nya brandstationen skulle byggas. Kommunstyrelsen beslöt att skicka tillbaka förslaget till Tekniska utskottet eftersom det var ofärdigt.

Det är tydligt att det politiska systemet har gått i baklås. Orsakerna är många. Det finns nätverk av politiker på högerkanten och tjänstemän som drivit på för bygget av den dyrbara brandstationen, som man först anslog 30 miljoner till, men som i dagsläget nog kan uppskattas till 75 miljoner. Det vilar en doft av korruption över hela händelseförloppet. Framförallt högerpolitiker har en längre tid drivit en politik som egentligen struntar i sakfrågor. Viktigast är kriget mot Socialdemokraterna och Vänstern. Till varje pris ska ”såssarna” och ”kommunisterna” knäppas på näsan och köras över. Sist och slutligen är det samma högerpolitikers totala inkompetens, och att man inte ens lyckats få till ett samtal med tänkta samarbetsparter.

”Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna” som Niklas Strömstedt och Lasse Lindblom skrev 1987. Men hoppet finns kvar. Den 13 september kan SD+M-majoriteten slängas ut och frågan om samarbete med andra brandkårer och en funktionell brandstation kan få en lösning innan brandmännen hänger upp sina hjälmar och går hem. Annars är nog risken stor att inget över huvud taget händer. Och då får det väl brinna.

117 dagar kvar

 

Sheila Imamovic Skog: Vår kommun kan bättre

 

Läs inlägget på FB-gruppen "Skinnskattebergs kommun - tvärpolitiskt samtal om framtiden" av Sheila Imamovic Skog, oberoende fullmäktigekandidat för Vänsterpartiet och oberoende för framtid i Skinnskatteberg.

                                119 dagar kvar

Kommunalval på Island framgång för högern, men …

Det har varit kommunalval i Islands 62 kommuner. Valet blev en framgång för det högerorienterade Självständighetspartiet. Men det gäller att komma ihåg, att Islands kommuner är långtifrån så partipolitiserade som dom svenska kommunerna. Omkring 40 procent av dom valda har ställt upp på andra listor än rikspartiernas listor. I en del småkommuner (och dom kan vara riktigt små på Island) har det över huvud taget inte varit några listval. Så högerframgångarna i det här valet avser bara förskjutningarna mellan den dryga hälft av alla valda som valts i proportionella val på rikspartiernas listor.

Så här fördelade sig dessa valda:

Islands kommuner och valsystemet

För att förstå omfattningen av det här valresultatet är det bra med lite mer information om man vet lite om kommunsystemet och hur kommunalvalen går till.

Isländska kommuner är små: Landet hade som flest kommuner 1940. Då fanns 229 kommuner. Efter sammanslagningar är det idag bara 62. Men många kommuner är trots sammanslagningarna små. Störst är Reykjavik med 140 000 invånare (ungefär som Västerås). Medianstorleken är 1 295 invånare (jämfört med ca 15 000 i Sverige). Minst är Tjorneshreppur där det bor 54 personer. I ytterligare två kommuner finns färre än 100 invånare.

Proportionella listval i dom flesta kommunerna: I 12 kommuner var det inga listval. Där fick man istället rösta på personer. Dom som då får flest röster blir valda tills man har fyllt upp fullmäktige. I det förra valet fanns dessutom två kommuner där det bara fanns en lista. Då brydde man sig inte om att ordna något val, utan fullmäktige bemannades från dessa enda listor. I 2026 års val har jag identifierat tre kommuner med bara en lista. Hur dessa har hanterats i år har jag inga uppgifter om.

Eythórsson sammanfattade 1998:

• Kommunerna är många och ett stort antal av dom är mycket små
• Uppgifterna är i ett nordiskt perspektiv begränsade
• Kommunalpolitiken är partipolitiserad i begrändad omfattning

Storstadseffekten

Även huvudstadskommunen Reykjavikurborg följde det allmänna mönstret med framgångar för Självständighetspartiet. Men vid en jämförelse mellan huvudstaden och alla valda på partilistor i hela landet framträder skillnader, som liknar vad som kunnat observeras i flera, vitt skilda länder.

	Parti	Procent av valda i Reykjavik minus alla kommuner
	Socialdemokraterna	+9
	Vänstergröna	+8
	Reformpartiet	+6
	Centerpartiet	+1
	Självständighetspartiet	-7
	Framstegspartiet	-17

Trots allt går dom röda partierna betydligt bättre i Reykjavik än i landet som helhet. Det går sämre för dom blå, särskilt valvinnaren Självständighetspartiet och det traditionella bondepartiet Framstegspartiet.

 

Norrbaggar

 

Men vad betyder “norrbagge”. Svensk etymologisk ordbok (1922) försöker utreda saken:

För det första slås det fast att det är ett öknamn på norrmän. För det andra att det kommer av ”bagge”, kanske med bibetydelse av något tjockt eller klumpigt som kloss eller knöl. En trevligare, nästan ädel tolkning är att det är en ombildning av det latinska Norvagus.

Varför det skulle vara nedsättande att kallas ”bagge” är inte tydligt. Historieprofessorn Dick Harrison river i en krönika i SvD (17/5 2024) av plåstret: ”’Bagge’ betyder på medeltidssvenska ’fårtestikel’ och var det fulaste man kunde säga om en norrman.” Jag vet inte om Wikipedias mer kliniska förklaring gör saken bättre: ”det syftar på det maskulina fårets genitalier”.

Fårballe alltså.

Skinnskatteberg: Korruptionsnätverkets anatomi och mekanismer

Tre händelser i Skinnskattebergs kommun har särskilt kommit att dra uppmärksamheten till sig när det gäller anklagelser om korruption i kommunen:

Elljusspåret: Jonny Emtin (SD), då ordförande i Tekniska Utskottet och med en egen grävmaskinsfirma, anlitades av Ulf Kjellin (C), också i Tekniska Utskottet, och som har en elinstallationsfirma. Ett elljusspår skulle flyttas och Kjellin fick uppdraget. En stor del av arbetet gällde markarbeten, och det gjordes av Emtin. Emtins uppdrag doldes på Kjellins fakturor till kommunen.

Hockeyrinken: Jonny Emtin (SD), nu kommunalråd och ordförande i Kommunstyrelsen köpte en begagnad hockeyrink och gav sedan sin egen grävmaskinsfirma uppdraget att montera den.

Lönnkrogen: Tommy Olsson, gift med det tidigare avsatta kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt (SD) avslöjades av SVT bedriva svartpubsverkamhet på den fastighet där paret bor.

I alla dom här fallen kan man på goda grunder anta att huvudaktörerna Jonny Emtin, Ulf Kjellin och Tommy Olsson har tjänat pengar på händelserna. I en utredning om hockeyrinken framkommer det uppgifter om att i detta och tidigare fall en annan extern aktör fungerat som ”fakturakanal” eller bulvan åt Emtin. Det handlar om M Ek AB, som har ramavtal med kommunen om markarbeten.

Vidare har det kommit fram anklagelser om att dom här huvudaktörerna Emtin, Kjellin, Olsson och M Ek AB har brutit mot olika lagar, bl a trolöshet mot huvudman, bedrägeri och olovlig utskänkning. Det är brott som finns i Brottsbalken och som kan leda till åtal och bestraffas med dagsböter och om det gäller grova överträdelser fängelse.

Den berättelse som tonar fram är att huvudaktörerna drivna av ekonomisk vinningslystnad har begått handlingar som kan vara kriminella.

Men, särskilt när det gäller den senaste av händelserna (hockeyrinken) har många fler personer på olika sätt visat sig vara involverade. Den omedelbara orsaken till att detta ”nätverk” rullats upp är ansvarsprövningen i Kommunfullmäktige i början av maj, där Emtin trots skarp kritik beviljades ansvarsfrihet.

När man skärskådar vilka andra aktörer som på olika sätt befinner sig mellan dom påstått kriminella, av vinningslystnad drivna händelserna och det frikännande som beslutet om ansvarsfrihet innebär visar det sig att flera nivåer kan urskiljas:

1 Närstående medaktörer

I både elljus- och hockeyhändelserna finns huvudaktörens hustru, senare ex-hustru, Therese Emtin i en central roll. Hon uppges nu vara ensam ägare av grävmaskinsfirman, där dock hennes man har ett styrelseuppdrag. Therese Emtin har också kommunala förtroendeuppdrag bl a som ledamot för SD i Kommunstyrelsen. Det är inte orimligt att även hon har haft ekonomisk fördel av händelserna.

I lönnkrogsfallet finns förra kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedts nära koppling till huvudaktören Tommy Olsson. Olssons deklarerade inkomst är låg samtidigt som han själv i sociala medier uppger att all hans inkomst kommer från den firma han driver, inom vilken den påstådda lönnkrogen är en del. Av hans deklarationer framgår dock att firman år efter år går med underskott. Eventuella vinster av Olssons påstått illegala verksamhet skulle då lätta hustruns försörjningsbörda. Under hennes tid som kommunalråd gav arvodet gott om utrymme för att försörja maken. Mindre så sedan hon avsatts.

2 Beskyddare

En ganska stor grupp aktörer har ställt upp och på olika sätt aktivt skyddat huvudaktörerna och deras närstående medaktörer. Här finns kommunens ledande liberala politiker Elisabeth Åberg. Hon har i rinkaffären i sin roll som ledamot av Kommunstyrelsen röstat emot förslag om att händelsen borde polisanmälas och röstat för ett frikännande remissvar på revisionsbiträdets kritiska frågor om denna och liknande händelser. I sin roll som ordförande i Socialnämnden, som i kommunen ansvarar för alkoholtillsynen, har hon underlåtit att agera i lönnkrogsfrågan.

Flera ledamöter eller tjänstgörande ersättare i Kommunstyrelsen har på samma sätt som Åberg där röstat på ett sätt som syftat till att avvärja kritik mot kommunalrådet: Bo Öberg (M), Carina Sándor (L), Eric Zillén (L), Anette Sjöblad (SD) och Sonja Råberg (C). Vid fullmäktiges möte där frågan om ansvarsfrihet avgjordes bestämde ordföranden Lennart Lidquist (L) att en regel för hantering av jäv skulle tillämpas som gjorde att dom som var starkt kritiska mot kommunalrådet hindrades att delta och även förvisades ur lokalen. Den regel som så kom att användas var i uppenbar strid med Kommunallagen men var effektiv. Ordförandens olagliga regeltolkning kom till stånd efter ett inlägg från talarstolen av ledamoten Pär Hultman (SD). Fullmäktigeledamoten och riksdagsmannen Oscar Sjöstedt (SD) yrkade i debatten bifall till att ansvarsfrihet skulle beviljas.

Sjöstedt har också i media försökt förklara och försvara aktörerna i lönnkrogshärvan (Olsson och Olsson Bergstedt).

3 Tysta medgivare och ”hantlangare”

En tredje, något mindre nivå består dels av högre chefspersoner som väl har känt till missförhållandena men avstått från att agera, dels av lägre tjänstemän som helt eller delvis påtagit sig ansvar för beslut som i realiteten fattats av aktörerna. Till den första delgruppen hör Thomas Lindberg, som vid tiden för såväl elljus- som rinkhändelserna var kommunchef. Dit kan också räknas chefen för den tekniska förvaltningen som vid den första händelsen var Olle Karlsson och vid den senare Magnus Andersson.

Hans Markström var vid tiden för elljushistorien anställd som turismsamordnare. Han ställde upp, trots att han inte hade någon koppling till den tekniska förvaltningen, som beställare av uppdraget till Kjellin. Markström är gift med en tidigare kommunchef, Marie Tollefsen Markström, som köpts ut efter en uppmärksammad strid med dåvarande S-kommunalrådet och som vid tiden för elljushistorien var M-politiker.

Christopher Åberg påtog sig ansvaret för de formella besluten i rinkaffären. Dom konsulter som utrett frågan reducerar betydelsen av Åbergs påstående genom att hävda att det i realiteten var Emtin som fattat alla beslut. Åberg var vid tiden tillförordnad VA-chef sedan den tidigare VA-chefen sagts upp på grunder som hon anser vara ogiltiga. Undanröjandet av henne, vilket öppnade vägen för Åberg, är fortfarande föremål för rättslig prövning. Åberg som är son till Elisabeth Åberg (L) är mellanstadielärare i geografi och saknar veterligen utbildning och yrkeserfarenhet av såväl vatten- och avloppsfrågor som ledarskap.

4 Ställde sig bakom ansvarsfrihet i fullmäktige

Tolv ledamöter eller tjänstgörande ersättare ställde sig bakom ansvarsfrihet för kommunstyrelsen och dess ordförande Jonny Emtin. Där röstade dessa tolv för ansvarsfrihet för kommunstyrelsen, som med deras röster bifölls. Flera av aktörerna på ”beskyddarnivån” deltog i omröstningen men dessutom ett antal andra ledamöter. Här följer en lista över dom som ställde sig bakom beslutet om ansvarsfrihet. De första tre har också varit aktiva på beskyddarnivån eller själva varit aktörer, men dom följande nio personerna är dom som enbart fullgjort sin uppgift som maktens drängar.

1. Pär Hultman (SD)
2. Oscar Sjöstedt (SD)
3. Ulf Kjellin (C)
4. Nicklas Heleander (SD)
5. Mikael Karlsson (SD)
6. Stefan Pistol (SD)
7. Kristina Bergstedt (L)
8. Vanja Leneklint (L)
9. Lennart Lidquist (L)
10. Anita Karlsson (L)
11. Susanne Karlsson (L)
12. Staffan Strid (M)

 Ekonomisk vinningslystnad driver korruptionen

Det förefaller nog med all önskvärd tydlighet att det för huvudaktörerna, och kanske även vissa aktörer på lägre nivåer är ekonomisk vinning som är drivkraften för deras agerande. Både Emtin, Kjellin, M Ek AB och Tommy Olsson kan alla ha haft ekonomiska vinster av agerandet. Kanske kan det också i viss mån gälla hustrurna Therese Emtin och Ewa Olsson Bergstedt.

Att andra aktörer på lägre nivåer i hierarkin (beskyddarna, dom tysta medgivarna och ”hantlangarna” och dom som med sina fullmäktigemandat stödde ansvarsfrihetsbeslutet) skulle direkt ha kunnat ta del av eventuella brottsvinster verkar inte troligt. Däremot kan man konstatera att flera av dom innehaft positioner som ger substantiella arvoden. Dessa skulle förstås vara hotade om det av Emtin ledda styret skulle komma att bytas ut.

Fyra politiker som har haft betydelse som ”beskyddare” har sådana årsarvoderade positioner som kunde hotas om styret i kommunen skulle falla tillsammans med Emtin:

• ·    Elisabeth Åberg (L) sammanlagda årsarvoden 168 tusen kronor
• ·    Eric Zillén (L) årsarvoden 64 tusen kronor
• ·    Lennart Lidquist (L) årsarvode 40 tusen kronor
• ·    Bo Öberg (M) sammanlagda årsarvoden 38 tusen kronor

Dessa beskyddare kan därmed konstateras ha ekonomisk vinning av att eventuella olagligheter av Emtin inte avslöjas och dom politiska konsekvenserna ett sådant avslöjande skulle kunna medföra.

”Vi mot dom” och att styra genom rädsla (management by fear)

Forskning om kriminella nätverk kan ge uppslag om andra drivkrafter än dom materiella fördelarna. Det handlar känslor av tillhörighet (vi-känslan), om känslomässigt avståndstagande från utgruppen (dom andra).  Det som kan förstärka sammanhållningen är förstås om det finns andra band än dom partipolitiska som knyter samman gruppen. Det kan t ex handla om familjerelationer. Vi har t ex i den här genomgången pekat på en förälder/barn-relation som förklaring i något fall. Det har också visats att det ömsesidiga förtroendet mellan ledare och följare ofta förmedlas av mellankommande aktörer. Man kan se sådana mönster i kommunen. Skyddare, ofta med ekonomiska intressen i verksamheten, utgör en länk till följargruppen.

Det har också påpekats att ledarens rykte spelar en roll. Ett drastiskt historiskt exempel är att gangsterbossen i Chicago, Al Capone, kunde tacka mycket för sitt mediarykte som mäktig ledare. Det har i dom här aktuella fallen hörts argument om Emtins handlingskraft som ger positiva resultat tills skillnad från ”tjafset” i den politiska organisationen. Det är inte uteslutet att sådana rykten ökat hans prestige och uppmuntrat stödet nerifrån.

En ytterligare inte oviktig aspekt är risken för repressalier. I lagliga relationer finns det skyddande institutioner, som domstolar och försäkringar, som kan kompensera för lojalitetsbrott. Sådana institutioner är inte tillgängliga för illegala aktörer, och illojalt handlande kan få mycket allvarligare konsekvenser än i den laglydiga världen. Ett upplevt hot om sådana framtida bestraffningar kan vara ett verksamt kitt i det kriminella nätverket.

Att sådana aktiviteter inte bara finns i fantasins värld kan man se i just nu pågående kampanjer som syftar till att svärta ned oppositionens ledande företrädare och att skrämma andra från att ha relationer med dessa företrädare. I sociala medier och ibland till och med i offentliga sammanhang pågår aktiviteter för att förstöra V-ledaren Fredrik Skogs rykte. Ett exempel är hur Lennart Lidquist (L) i sin roll som fullmäktigeordförande släppte fram en fråga i allmänhetens frågestund från en uppenbart förvirrad medborgare. Hen ställde frågor om påstådda allvarliga och farliga missgrepp som Skog skulle ha gjort i sin roll som fastighetsägare och hyresvärd. Enligt regler i arbetsordningen för fullmäktige ska frågor under frågestunden avse sådant som ingår i ”kommunfullmäktiges, kommunstyrelsens, annan nämnds eller berednings handläggning.” Inget sådant var för handen. Lidquists enda syfte var att bidra till ryktesspridning och svartmålning.

Det har vidare kommit signaler om att det, mest i det fördolda, pågår en kampanj för att skrämma förtroendevalda, kandidater till fullmäktige i valet och personer som misstänks ha vänstersympatier. Tecken tyder på att denna demokratihotande kampanj är orkestrerad, av vem är ännu oklart. Men det finns tecken som tyder på att kampanjen bedrivs av mer resursstarka personer än dom vanliga nättrollen. Händelser har polisanmälts och förhoppningsvis visar det sig vem eller vilka som ligger bakom.

För den som tvekar om sin lojalitet med SD-styret kan vara skrämmande att se hur vänsterorienterade blir behandlade.

Den lägsta nivån i korruptionspyramiden består av dom som i kommunfullmäktige med sina röster ger sitt stöd till dom längre upp i hierarkin. Här finns, som vi har sett också en del som är aktiva högre upp, framförallt som beskyddare. Men dom flesta av majoritetens anhängare i fullmäktige ger bara ett oreflekterat stöd till toppskiktet. Dom drivs inte av någon egen ekonomisk vinning. Drivkrafterna är gruppidentiteten (vi-mot-dom) och rädsla.

Men dom är ändå en viktig grupp. Utan dom rasar hela pyramiden ihop som ett korthus. Jag tror inte att det går att få dom att ändra sig. Så, då får man byta ut dom istället. Den chansen kommer den 13 september.

Det är i dethär perspektivet som man får se den desperata kampanj som drivs med syfte att svartmåla oppositionens ledande företrädare, och att avskräcka misstänkta vänstersympatisörer. I huvudsak sköts det praktiska kampanjandet av högersvansen, och dom högre upp i pyramiden deltar inte, utan anstränger sig att uppträda artigt och belevat. Undantaget är fullmäktiges ordförande Lennart Lydqvist (L), som inte klarar att dölja sin avsmak för sossar och vänstersympatisörer. Han drar sig inte heller för att använda fullmäktigemötena för att underlätta demoniseringen av oppositionen.

                                121 dagar kvar

Hur kan man bli av med ett kommunalråd?

Någon gång på 1970-talet deltog Gunnar Wallin och jag i det statsvetenskapliga kommunalforskningsprogrammet (Kofog). Vi ansvarade för undersökningar om dom förtroendevalda politikerna. En dag var det en medborgare från nån kommun i Skåne som hade hört talas om oss och ringde till Gunnar och ville fråga ”expertisen” hur man skulle kunna bli av med en kommunstyrelseordförande som man inte tyckte skötte sitt jobb på bästa sätt. Gunnar funderade en stund, och sen föreslog han att ”man kunde ju stryka honom på valsedeln” (det var på den tiden man kunde göra så). Jamen, sa frågaren ”han står ju inte på valsedeln.”

Det är faktiskt fortfarande så, att man kan vara kommunstyrelseordförande (kommunalråd) utan att vara vald till fullmäktige. Men på den tiden var kommunpamparna nog särskilt väljarimmuna. Då, liksom nu var det samtidiga val till riksdag och kommuner, och det var färre väljare då än nu som röstade olika i riksdags- och kommunalvalet. Då, på 70-talet var det omkring var tionde väljare som röstade olika i de båda valen. I 2022 års val var det nästan var tredje. Den vanliga uppfattningen är att om man väljer samma parti riksdags- och kommunalval, så är det beslutet i riksdagsvalet som styr. Det finns en uppfattning att riksdagsvalet är det viktigaste valet medan kommunalvalet är ett ”andra rangens val” (second order election) som så att säga åker med på köpet.

Partitroheten var också mycket starkare på 70-talet. Amerikanska valforskare lanserade på 1950-talet begreppet ”partiidentifikation” för att beskriva den känslomässiga tillhörighet till ett parti som väljare känner. Partiidentifikationen är en kraftfull förklaring till vilket parti man röstar på, men dess sakpolitiska innehåll kan ofta vara tunt. Alltså: man identifierar sig själv med ett parti, snarare än till den politik partiet driver och känslan av tillhörighet bestämmer vad man röstar på. I svensk valforskning har man sökt mäta partiidentifikationen med en fråga om hur stark anhängare till ett visst parti man känner sig. Mot slutet av 70-talet var det drygt hälften av väljarna som kände sig som anhängare till ett visst parti. 2018 var dom bara 18 procent av väljarna. Dom som kände sig som ”starkt övertygade anhängare” minskade under samma tid från 34 till 11 procent.

Då, när Gunnar fick frågan om hur man kunde bli av med kommunalpampen visade det sig att det åtminstone med hjälp av valsystemet var svårt om inte omöjligt. Pampen var i stort sett väljarimmun. Riktigt så är det inte nu. Många fler väljare tar självständig ställning i kommunalvalen och deras partitrohet är mycket svagare nu än då. Dagens kommunalpampar får nog ta sig i akt för väljarna. Dom har inte samma immunitet som 70-talspampen hade.

Många kommunalråd avsätts av väljarna

Om man ser till konsekvenserna av 2022 års kommunala val bekräftas bilden. Det är många kommunalråd som fått lämna över ordförandeklubban till någon annan på grund av valresultatet. Vi har 290 kommuner. I 115 av dom kommunerna blev det en kommunstyrelseordförande från ett annat parti antingen på grund av att det bildats ett nytt styre på basis av valresultatet eller, något mindre vanligt, på grund av förändringar av makten i ett styre med samma sammansättning som före valet. I åtminstone 115 kommuner, d v s i 40 procent av kommunerna ledde väljarnas dom till att det blev ett nytt kommunalråd.

Men i dagens ofta turbulenta kommunalpolitik kan det också inträffa att det också mellan valen sker förändringar, ofta ett totalt utbyte, i vilka partier som bildar kommunens styrande koalition. Tidningen Dagens Samhälle redovisade hösten 2025 vilka kommunstyrelseordförande som dittills hade slutat under mandatperioden. Jag har granskat dom olika avgångarna och det visar sig då, att åtminstone 14 av ett 60-tal berodde på att den styrande koalitionen ändrats under mandatperioden. Utan att väljarna varit inblandade hade alltså minst 14 kommunalråd fått sparken på grund av att koalitionsmönstret ändrats. Om man antar att det fortsätter i samma takt från hösten 2025 till hösten 2026, skulle det bli ett 20-tal. Nästan hälften av kommunalråden har bytts ut på grund av förändringar av den styrande koalitionen, dom flesta dock som en konsekvens av valresultatet.

Kan kommunalrådet sparkas utan väljarnas medverkan?

En annan fråga är förstås om det finns något annat sätt att mellan valen bli av med en kommunstyrelseordförande. Lagen erbjuder ett par möjligheter, men ingen av dom ger någon roll åt väljarna. Om fullmäktige i den årliga prövningen inte har beviljat en politiker ansvarsfrihet kan, men måste inte fullmäktige avsätta hen. Samma möjlighet finns om en politiker dömts för brott där två års fängelse eller mer ingår i straffskalan. När jag gått igenom dom av Dagens Samhälle redovisade avgångarna hittar jag bara två fall där man har använt avsättning efter vägrad ansvarsfrihet. Det ena var Skinnskattebergs fullmäktiges beslut 2024 att sparka kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt (SD) sedan hon på grund av misskötsel av kommunens ekonomi inte fått ansvarsfrihet. Det andra fallet rörde ett S-kommunalråd i Pajala som tillsammans med hela kommunstyrelsen fick sparken också efter ekonomiskt vanstyre och korruptionsanklagelser. Så det här är en sällsynt företeelse.

Sen finns ju, som jag nyss konstaterat möjligheten att ändra styrets sammansättning. Om det blir en ny majoritet i fullmäktige får fullmäktige sparka kommunalrådet och välja ett nytt. Den här bestämmelsen i lagen har faktiskt också en lokal anknytning till Skinnskattebergs kommun, och brukar kallas ”Lex Carina” efter folkpartisten Carina Sándor som blev kommunalråd efter valet 2006 med en styrande koalition av borgerliga partier och ett utbrytarparti från sossarna. Efter två år bytte S-utbrytarna sida och gick ihop med S och V. Ett nytt styre bildades och fullmäktige avsatte Sándor. Men hon gav sig inte utan överklagade beslutet till den dåvarande Länsrätten och vann där. Det var ju ingen ny majoritet menade rätten. Fullmäktiges sammansättning hade ju inte ändrats, och Sándor återinsattes.

Detta upprörde många, och förslaget om ett förtydligande av lagen började dyka upp, men först 2017 kom ”Lex Carina” in i lagen. Då hade Carina Sándor sedan länge frivilligt avgått, sedan hon upptäckt att det var politiskt omöjligt att vara kommunalråd om hon hade fullmäktiges majoritet emot sig.

Dom flesta slutar ”frivilligt”

Dom allra flesta av dom avgångar som Dagens Samhälle redovisar är alltså ”frivilliga”, vilket inte hindrar att många har en politisk koppling. Det är politiska händelser som gör det svårt eller omöjligt att sitta kvar. Min bedömning är att ungefär två tredjedelar av dom frivilliga avgångarna har en sådan politisk bakgrund. Här finns t ex ett moderat kommunalråd i Alingsås som avgick efter den s k chattskandalen, ett par fall där det utbrutit kritikstormar efter försök att kraftigt öka politikernas arvoden, ett kommunalråd som försökt skydda en partikamrat som skylldes för att vara pedofil och ett kommunalråd som hade en sexuell relation med en korruptionsanklagad. Det är inte alltid vackra bilder.

Relativt vanligt är också att avgången följer på splittring i det egna partiet eller i motsättningar mellan partierna i den styrande koalitionen. Lite mer udda är att man avgår eftersom det finns en överenskommelse om rotation mellan dom styrande partierna. Så var det i Malå och Sorsele där V-kommunalråd lämnade över till Liberalerna (riktigt udda!) respektive till Socialdemokraterna. Och i Nora där S och M kommit överens om att byta plats på ordförandestolen vartannat år.

När det gäller mer privata avgångsskäl finns några som anför hälsoskäl, och en har faktiskt avlidit. I några fall kan man av åldern se att det nog varit den som varit avgörande. I några fall har bristande vandel som lett till kritik funnits i bakgrunden: en tvivelaktig husaffär, anlitat svart arbetskraft och dömts för sexuellt ofredande. Den största gruppen är dom som inte uppger något skäl, eller säger att ”jag har varit med så länge”, ”jag upptäckte att politiken inte var något för mig” eller ”jag vill göra något annat”. Det är väl inte omöjligt att det i en del av dessa i själva verket finns politiska orsaker i bakgrunden, men som man av olika skäl inte vill uppge.

Men poängen av allt detta är, att även om det förekommer avgångar mellan valen och att dom ofta har en bakgrund i politiska missgrepp, så blir aldrig väljarna inblandade. Den stora kommunalrådsslaktaren är väljarna. Det är vid valen som dom flesta kommunalpampar som tvingas avgå får rensa skrivbordet och lämna in ordförandeklubban.

Borgmästarbowling i Tyskland men i Uppvidinge var det stopp vid första hindret

I många andra länder finns möjligheten att väljarna kan ingripa även mellan valen. Det här visade jag i ett gammalt inlägg här på bloggen. USA och Tyskland kan vara ett par exempel. I Tyskland var det et tag vanligt särskilt i det som kallas ”de nya förbundsländerna” att borgmästare avsattes under löpande mandatperiod genom folkomröstningar. Det var så vanligt att begreppet ”borgmästarbowling” (Bürgermeisterkegeln) myntades.

I princip skulle det vara möjligt också i Sverige. Man skulle genom ett folkinitiativ (en namninsamling) som samlar minst 10 procent av dom röstberättigade kunna driva fram en folkomröstning där kravet skulle vara att genomföra ett extraval till fullmäktige. Men även om man klarar 10-procentsgränsen kan en två tredjedels majoritet i fullmäktige stoppa folkomröstningen. Om man ändå får genomföra folkomröstningen och om ja-sidan vinner där är fullmäktige inte tvingat att följa resultatet och ordna ett extraval. Dessutom krävs det att två tredjedelar av fullmäktige röstar för ett extra val. Här är det med andra ord både hängslen och livrem som gäller, och kanske också säkerhetsbälte, cykelhjälm och grodmansutrustning. Det är så svårt för medborgarna att få till ett extraval att det nog får anses som omöjligt. Det fick medborgarna i småländska Uppvidinge uppleva när dom 2021 försökte. Dom föll redan på det första hindret och fick bara ihop 9,6 procent godkända underskrifter.

Sammanfattningsvis

• Förr var kommunalpampar väljarimmuna. Numera är det inte så.
• Det är framförallt vid valet som väljarna kan använda sin makt.
• Avgångar mellan valen är inte ovanliga, men väljarna blir inte inblandade
• I många länder kan väljarna sparka pampar även mellan valen
• Dom möjligheter som finns i Sverige för väljarna mellan valen är i praktiken omöjliga att använda

123 dagar kvar

 

Skinnskatteberg: Liberaler säljer politiska tjänster

Skinnskattebergs kommun betalar fasta årsarvoden till dom politiker som har uppdrag som ordförande eller vice ordförande i olika politiska organ. Tre liberaler har sådana uppdrag:

• Elisabeth Åberg, 76 år, får 168 tusen kronor om året
• Eric Zillén, 72 år, får 64 tusen kronor om året
• Lennart Lidquist, 74 år, får 40 tusen kronor om året

Det blir sammanlagt 272 tusen om året. På dom fyra år som mandatperioden omfattar blir det totala priset mer än en miljon (1 088 tusen). Alla tre är pensionärer, så det blir en rejäl påfyllning på pensionen. Det ger en möjlighet att sätta guldkant på tillvaron. Grattis!

Men en baksida är förstås att dom tre är beroende av SD-styret. Skulle det falla så ryker guldkanten.

Att sälja sig själv och sina politiska tjänster. Vad ska vi kalla det? Politisk prostitution? Vi andra ser fram emot att tillsammans slänga ut patrasket den 13 september.

125 dagar kvar