Tre händelser i Skinnskattebergs kommun har särskilt kommit att dra uppmärksamheten till sig när det gäller anklagelser om korruption i kommunen:
Elljusspåret:
Jonny Emtin (SD), då ordförande i Tekniska Utskottet och med en egen
grävmaskinsfirma, anlitades av Ulf Kjellin (C), också i Tekniska Utskottet, och
som har en elinstallationsfirma. Ett elljusspår skulle flyttas och Kjellin fick
uppdraget. En stor del av arbetet gällde markarbeten, och det gjordes av Emtin.
Emtins uppdrag doldes på Kjellins fakturor till kommunen.
Hockeyrinken: Jonny Emtin (SD), nu
kommunalråd och ordförande i Kommunstyrelsen köpte en begagnad hockeyrink och
gav sedan sin egen grävmaskinsfirma uppdraget att montera den.
Lönnkrogen:
Tommy Olsson, gift med det tidigare avsatta kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt
(SD) avslöjades av SVT bedriva svartpubsverkamhet på den fastighet där paret
bor.
I alla dom här fallen kan man på goda grunder anta att
huvudaktörerna Jonny Emtin, Ulf Kjellin och Tommy Olsson har tjänat pengar på
händelserna. I en utredning om hockeyrinken framkommer det uppgifter om att i
detta och tidigare fall en annan extern aktör fungerat som ”fakturakanal” eller
bulvan åt Emtin. Det handlar om M Ek AB, som har ramavtal med kommunen om
markarbeten.
Vidare har det kommit fram anklagelser om att dom här
huvudaktörerna Emtin, Kjellin, Olsson och M Ek AB har brutit mot olika lagar,
bl a trolöshet mot huvudman, bedrägeri och olovlig utskänkning. Det är brott
som finns i Brottsbalken och som kan leda till åtal och bestraffas med
dagsböter och om det gäller grova överträdelser fängelse.
Den berättelse som tonar fram är att huvudaktörerna drivna
av ekonomisk vinningslystnad har begått handlingar som kan vara kriminella.
Men, särskilt när det gäller den senaste av händelserna
(hockeyrinken) har många fler personer på olika sätt visat sig vara
involverade. Den omedelbara orsaken till att detta ”nätverk” rullats upp är
ansvarsprövningen i Kommunfullmäktige i början av maj, där Emtin trots skarp
kritik beviljades ansvarsfrihet.
När man skärskådar vilka andra aktörer som på olika sätt
befinner sig mellan dom påstått kriminella, av vinningslystnad drivna
händelserna och det frikännande som beslutet om ansvarsfrihet innebär visar det
sig att flera nivåer kan urskiljas:
1 Närstående
medaktörer
I både elljus- och hockeyhändelserna finns huvudaktörens
hustru, senare ex-hustru, Therese Emtin i en central roll. Hon uppges nu vara
ensam ägare av grävmaskinsfirman, där dock hennes man har ett styrelseuppdrag.
Therese Emtin har också kommunala förtroendeuppdrag bl a som ledamot för SD i
Kommunstyrelsen. Det är inte orimligt att även hon har haft ekonomisk fördel av
händelserna.
I lönnkrogsfallet finns förra kommunalrådet Ewa Olsson
Bergstedts nära koppling till huvudaktören Tommy Olsson. Olssons deklarerade
inkomst är låg samtidigt som han själv i sociala medier uppger att all hans
inkomst kommer från den firma han driver, inom vilken den påstådda lönnkrogen
är en del. Av hans deklarationer framgår dock att firman år efter år går med
underskott. Eventuella vinster av Olssons påstått illegala verksamhet skulle då
lätta hustruns försörjningsbörda. Under hennes tid som kommunalråd gav arvodet
gott om utrymme för att försörja maken. Mindre så sedan hon avsatts.
2 Beskyddare
En ganska stor grupp aktörer har ställt upp och på olika
sätt aktivt skyddat huvudaktörerna och deras närstående medaktörer. Här finns kommunens
ledande liberala politiker Elisabeth Åberg. Hon har i rinkaffären i sin roll
som ledamot av Kommunstyrelsen röstat emot förslag om att händelsen borde
polisanmälas och röstat för ett frikännande remissvar på revisionsbiträdets
kritiska frågor om denna och liknande händelser. I sin roll som ordförande i
Socialnämnden, som i kommunen ansvarar för alkoholtillsynen, har hon underlåtit
att agera i lönnkrogsfrågan.
Flera ledamöter eller tjänstgörande ersättare i
Kommunstyrelsen har på samma sätt som Åberg där röstat på ett sätt som syftat
till att avvärja kritik mot kommunalrådet: Bo Öberg (M), Carina Sándor (L),
Eric Zillén (L), Anette Sjöblad (SD) och Sonja Råberg (C). Vid fullmäktiges
möte där frågan om ansvarsfrihet avgjordes bestämde ordföranden Lennart
Lidquist (L) att en regel för hantering av jäv skulle tillämpas som gjorde att dom
som var starkt kritiska mot kommunalrådet hindrades att delta och även
förvisades ur lokalen. Den regel som så kom att användas var i uppenbar strid
med Kommunallagen men var effektiv. Ordförandens olagliga regeltolkning kom
till stånd efter ett inlägg från talarstolen av ledamoten Pär Hultman (SD).
Fullmäktigeledamoten och riksdagsmannen Oscar Sjöstedt (SD) yrkade i debatten
bifall till att ansvarsfrihet skulle beviljas.
Sjöstedt har också i media försökt förklara och försvara
aktörerna i lönnkrogshärvan (Olsson och Olsson Bergstedt).
3 Tysta medgivare och
”hantlangare”
En tredje, något mindre nivå består dels av högre
chefspersoner som väl har känt till missförhållandena men avstått från att
agera, dels av lägre tjänstemän som helt eller delvis påtagit sig ansvar för
beslut som i realiteten fattats av aktörerna. Till den första delgruppen hör
Thomas Lindberg, som vid tiden för såväl elljus- som rinkhändelserna var
kommunchef. Dit kan också räknas chefen för den tekniska förvaltningen som vid
den första händelsen var Olle Karlsson och vid den senare Magnus Andersson.
Hans Markström var vid tiden för elljushistorien anställd
som turismsamordnare. Han ställde upp, trots att han inte hade någon koppling
till den tekniska förvaltningen, som beställare av uppdraget till Kjellin.
Markström är gift med en tidigare kommunchef, Marie Tollefsen Markström, som
köpts ut efter en uppmärksammad strid med dåvarande S-kommunalrådet och som vid
tiden för elljushistorien var M-politiker.
Christopher Åberg påtog sig ansvaret för de formella
besluten i rinkaffären. Dom konsulter som utrett frågan reducerar betydelsen av
Åbergs påstående genom att hävda att det i realiteten var Emtin som fattat alla
beslut. Åberg var vid tiden tillförordnad VA-chef sedan den tidigare VA-chefen sagts
upp på grunder som hon anser vara ogiltiga. Undanröjandet av henne, vilket
öppnade vägen för Åberg, är fortfarande föremål för rättslig prövning. Åberg
som är son till Elisabeth Åberg (L) är mellanstadielärare i geografi och saknar
veterligen utbildning och yrkeserfarenhet av såväl vatten- och avloppsfrågor
som ledarskap.
4 Ställde sig bakom
ansvarsfrihet i fullmäktige
Tolv ledamöter eller tjänstgörande ersättare ställde sig
bakom ansvarsfrihet för kommunstyrelsen och dess ordförande Jonny Emtin. Där
röstade dessa tolv för ansvarsfrihet för kommunstyrelsen, som med deras röster
bifölls. Flera av aktörerna på ”beskyddarnivån” deltog i omröstningen men
dessutom ett antal andra ledamöter. Här följer en lista över dom som ställde
sig bakom beslutet om ansvarsfrihet. De första tre har också varit aktiva på
beskyddarnivån eller själva varit aktörer, men dom följande nio personerna är
dom som enbart fullgjort sin uppgift som maktens drängar.
- Pär Hultman (SD)
- Oscar Sjöstedt (SD)
- Ulf Kjellin (C)
- Nicklas Heleander (SD)
- Mikael Karlsson (SD)
- Stefan Pistol (SD)
- Kristina Bergstedt (L)
- Vanja Leneklint (L)
- Lennart Lidquist (L)
- Anita Karlsson (L)
- Susanne Karlsson (L)
- Staffan Strid (M)
Det förefaller nog med all önskvärd tydlighet att det för
huvudaktörerna, och kanske även vissa aktörer på lägre nivåer är ekonomisk
vinning som är drivkraften för deras agerande. Både Emtin, Kjellin, M Ek AB och
Tommy Olsson kan alla ha haft ekonomiska vinster av agerandet. Kanske kan det
också i viss mån gälla hustrurna Therese Emtin och Ewa Olsson Bergstedt.
Att andra aktörer på lägre nivåer i hierarkin (beskyddarna,
dom tysta medgivarna och ”hantlangarna” och dom som med sina fullmäktigemandat
stödde ansvarsfrihetsbeslutet) skulle direkt ha kunnat ta del av eventuella
brottsvinster verkar inte troligt. Däremot kan man konstatera att flera av dom
innehaft positioner som ger substantiella arvoden. Dessa skulle förstås vara
hotade om det av Emtin ledda styret skulle komma att bytas ut.
Fyra politiker som har haft betydelse som ”beskyddare” har
sådana årsarvoderade positioner som kunde hotas om styret i kommunen skulle
falla tillsammans med Emtin:
- · Elisabeth Åberg (L) sammanlagda årsarvoden 168 tusen kronor
- · Eric Zillén (L) årsarvoden 64 tusen kronor
- · Lennart Lidquist (L) årsarvode 40 tusen kronor
- · Bo Öberg (M) sammanlagda årsarvoden 38 tusen kronor
Dessa beskyddare kan därmed konstateras ha ekonomisk vinning
av att eventuella olagligheter av Emtin inte avslöjas och dom politiska
konsekvenserna ett sådant avslöjande skulle kunna medföra.
”Vi mot dom” och att
styra genom rädsla (management by fear)
Forskning om kriminella nätverk kan ge uppslag om andra
drivkrafter än dom materiella fördelarna. Det handlar känslor av tillhörighet
(vi-känslan), om känslomässigt avståndstagande från utgruppen (dom andra). Det som kan förstärka sammanhållningen är
förstås om det finns andra band än dom partipolitiska som knyter samman gruppen.
Det kan t ex handla om familjerelationer. Vi har t ex i den här genomgången
pekat på en förälder/barn-relation som förklaring i något fall. Det har också
visats att det ömsesidiga förtroendet mellan ledare och följare ofta förmedlas
av mellankommande aktörer. Man kan se sådana mönster i kommunen. Skyddare, ofta
med ekonomiska intressen i verksamheten, utgör en länk till följargruppen.
Det har också påpekats att ledarens rykte spelar en roll.
Ett drastiskt historiskt exempel är att gangsterbossen i Chicago, Al Capone,
kunde tacka mycket för sitt mediarykte som mäktig ledare. Det har i dom här
aktuella fallen hörts argument om Emtins handlingskraft som ger positiva resultat
tills skillnad från ”tjafset” i den politiska organisationen. Det är inte
uteslutet att sådana rykten ökat hans prestige och uppmuntrat stödet nerifrån.
En ytterligare inte oviktig aspekt är risken för
repressalier. I lagliga relationer finns det skyddande institutioner, som
domstolar och försäkringar, som kan kompensera för lojalitetsbrott. Sådana
institutioner är inte tillgängliga för illegala aktörer, och illojalt handlande
kan få mycket allvarligare konsekvenser än i den laglydiga världen. Ett upplevt
hot om sådana framtida bestraffningar kan vara ett verksamt kitt i det
kriminella nätverket.
Att sådana aktiviteter inte bara finns i fantasins värld kan
man se i just nu pågående kampanjer som syftar till att svärta ned
oppositionens ledande företrädare och att skrämma andra från att ha relationer
med dessa företrädare. I sociala medier och ibland till och med i offentliga
sammanhang pågår aktiviteter för att förstöra V-ledaren Fredrik Skogs rykte. Ett
exempel är hur Lennart Lidquist (L) i sin roll som fullmäktigeordförande
släppte fram en fråga i allmänhetens frågestund från en uppenbart förvirrad
medborgare. Hen ställde frågor om påstådda allvarliga och farliga missgrepp som
Skog skulle ha gjort i sin roll som fastighetsägare och hyresvärd. Enligt
regler i arbetsordningen för fullmäktige ska frågor under frågestunden avse
sådant som ingår i ”kommunfullmäktiges, kommunstyrelsens, annan nämnds eller
berednings handläggning.” Inget sådant var för handen. Lidquists enda syfte var
att bidra till ryktesspridning och svartmålning.
Det har vidare kommit
signaler om att det, mest i det fördolda, pågår en kampanj för att skrämma
förtroendevalda, kandidater till fullmäktige i valet och personer som misstänks
ha vänstersympatier. Tecken tyder på att denna demokratihotande kampanj är
orkestrerad, av vem är ännu oklart. Men det finns tecken som tyder på att
kampanjen bedrivs av mer resursstarka personer än dom vanliga nättrollen.
Händelser har polisanmälts och förhoppningsvis visar det sig vem eller vilka
som ligger bakom.
För den som tvekar om sin
lojalitet med SD-styret kan vara skrämmande att se hur vänsterorienterade blir
behandlade.
Den lägsta nivån i korruptionspyramiden består av dom som i kommunfullmäktige med sina röster ger sitt stöd till dom längre upp i hierarkin. Här finns, som vi har sett också en del som är aktiva högre upp, framförallt som beskyddare. Men dom flesta av majoritetens anhängare i fullmäktige ger bara ett oreflekterat stöd till toppskiktet. Dom drivs inte av någon egen ekonomisk vinning. Drivkrafterna är gruppidentiteten (vi-mot-dom) och rädsla.





