Brasilien och Serbien!

 

Brasiliens president, Arbetarpartiets Lula da Silva besegrade i den andra valomgången den trumpistiska motkandidaten Flavio Bolsonaro med 51,8 procent av rösterna mot 48,3.

Anti-korruptionsrörelse vann Serbiens parlamentsval

I november 2024 kollapsade taket på järnvägsstationen i serbiska Novi Sad. Sexton personer dog. Händelsen utlöste en proteströrelse mot korruption och maktfullkomlighet i landet. I går var det parlamentsval och proteströrelsen ställde upp under namnet "Studentlistan." Anti-korruptionsrörelsen vann valet. Studentlistan fick 50,8 procent av rösterna och egen majoritet i parlamentet.

Kommunalval i Slovakien: En besvikelse för populisterna

Det har varit val till kommuner och regioner i Slovakien. Som det ofta blir fallet ses lokalval som ett test av den vart den nationella opinionen går. Ofta betraktas lokala val som ett slags popularitet för den sittande regeringen i huvudstaden. Lokala val är förstås också ett sätt för regeringskonstellationen att stärka sitt grepp över landet.

I Slovakien har fokus varit på det märkliga populistpartiet SMER, ett parti som innehar regeringsmakten, och som beskrivs som en russofil trojansk häst i EU, likt den numera detroniserade Viktor Orbán med partiet Fidesz i grannlandet Ungern.

I Slovakiens åtta regioner styrde SMER före valet i två. SMER:s ambition var att öka antalet regioner med regeringstrogna guvernörer. Detta misslyckades kapitalt. Alla åtta guvernörer, alltså också dom två från SMER, blev omvalda. Det blev alltså ingen utökning av SMER:s kontroll.

Särskilt har utfallet i regionen Prešov i östra delen av landet blivit uppmärksammat. Den sittande guvernören från det kristdemokratiska partiet utmanades av en kandidat representerande det högernationalistiska partiet Republik. Partiet har beskrivits som nyfascistiskt och är enligt opinionsmätningar för närvarande landets tredje största parti. Den sittande kristdemokratiska guvernören slog ut utmanaren med 48 mot 35 procent.

Ett speciellt fokus hade också SMER riktat mot att ta över styret av huvudstaden Bratislava. Också detta misslyckades. Den sittande borgmästaren Matúš Vallo som backades upp av tre anständiga borgerliga oppositionspartier fick preliminärt 64 procent. Utmanaren Jozef Ráž Jr ställde upp som oberoende kandidat, men med stöd från SMER ,fick bara 32 procent av rösterna.

Regeringspartiet SMER kan vara värt en utvikning. Partiet Smer – sociálna demokracia, vilket översätts ”Riktning – socialdemokrati” bildades 2005 genom sammanslagning av fyra socialdemokratiska partier, varav ett var Demokratiska Vänsterpartiet, arvtagare till kommunistpartiet. SMER ingick 2006 – 2010 i en koalitionsregering med ett högerextremistiskt parti. SMER uteslöts därefter från det Europeiska Socialdemokratiska Partiet. 2023 blev partiet också utkastat ur S&D-gruppen i EU-parlamentet.

Statsvetarna Roman Hlatky och Olga Gyárfášová publicerade 2025 en studie av SMER:s ideologiska utveckling. Dom jämförde det slovakiska socialdemokratiska partiets utveckling med ett antal broderpartier i central- och östeuropeiska länder samt med tyska SPD och Österrikes SPÖ.

I studien dras slutsatsen att SMER har genomgått en drastisk ideologisk förskjutning längs GAL-TAN-skalan (där har vi den igen!). Från en måttlig GAL-position (Gtön, Alternativ, Frihetlig) position i mitten av 00-talet till en extrem TAN-position (Traditionell, Auktoritär, Nationalistisk) i mitten av 20-talet. Den resan kan jämföras med SPD, som får representera dom västeuropeiska socialdemokraterna. SPD har vid båda tidpunkterna befunnit sig närmare GAL-polen, och har till och med något förstärkt sin GAL-position.

SMER är intressant även för sin utveckling på vänster/högerdimensionen där partiet rört sig vänsterut, och är nu efter denna ekonomisk-politiska skala det mest vänsterinriktade av alla dom jämförda socialdemokratiska partierna. SPD å andra sidan har förflyttat sig något åt höger.

Fritt efter Hlatky och Gyarfasova (2025)

När det gäller SMER:s rörelse i nationalistisk och traditionalistisk riktning går det inte att undvika en jämförelse med den svenska socialdemokratin, som gått från Stefan Löfvens "mitt Europa bygger inga murar" (2015) till Magdalena Anderssons: "invandringspolitiken ska vara stram" (2026).

Val i British Columbia: Taktisk tafflighet av sossarna banade väg för högerstyre, men vänstern tog över största staden

British Columbia är en provins på Kanadas västkust. Där har nyligen varit val. Den 17 oktober var det kommunalval och den 24 oktober val till den lagstiftande församlingen. Valen genomförs med enkel majoritet i enmansvalkretsar (first past the post). När det gäller kommunalvalen väljs borgmästare så, medan fullmäktige väljs at large, d v s väljarna röstar på så många kandidater som ska väljas. Det har funnits förslag om övergång till proportionella val, men dessa har avvisats, senast i en folkomröstning 2018.

Det finns 161 kommuner, mer än hälften har färre än 5 000 invånare. Kommunerna samverkar i regionala distrikt som är uppbyggda som svenska kommunalförbund. Partipolitiskt oberoende fullmäktige (councillors) är vanligast i dom flesta kommuner. I dom större städerna är däremot ledamöterna valda på partilistor. Men även dessa är ofta lokala och inte omedelbart möjliga att koppla till nationella partier.

Fullmäktige i provinsens största stad Vancouver består av elva personer (tio councillors och borgmästaren). I det avgående fullmäktige representerade dom fem partier, varav högerpartiet ABC Vancouver var störst med sju ledamöter. Övriga tillhörde olika vänstergrupper: Committee of Progressive Electors, One City och dom Gröna.

Valresultatet innebar en vänstersväng. Borgmästaren tillhör dom Gröna och slog ut den tidigare borgmästaren från A Better City Vancouver (ABC) som beskrivs som center-höger. Fyra ledamöter tillhör Coalition of Progressive Electors (COPE) som beskrivs som vänsterorienterat. Även dom Gröna tog fyra platser. Det förra styrande partiet ABC förlorade sex mandat och representeras i nyvalda fullmäktige av en ledamot. Ytterligare en ledamot representerar One City Vancouver, också en vänsterorienterad gruppering.

I övriga större städer blev det inga större förändringar. I Surrey omvaldes borgmästaren representerande center/högergrupperingen Safe Society Coalition som också tog alla platser i fullmäktige. I Richmond omvaldes den högerorienterade borgmästaren. Tre fullmäktige kommer från högerpartiet Advance Richmond,tre från vänsterorienterade RITE Richmond.

Abbotsford omvalde den oberoende borgmästaren och fullmäktige består av tre från center/högergruppen Abbotsford Voice medan fem valdes som oberoende. Även provinshuvudstaden Victoria valde om den oberoende borgmästaren. Två fullmäktigeledamöter uppges tillhöra Victoria for all som beskriver sig som demokratiska socialister och en arbetarklassorganisation. Övriga ledamöter är oberoende.

Den lagstiftande församlingen har 93 ledamöter. Störst i det utgående parlamentet är det socialdemokratiska NDP (New Democratic Party) med 47 ledamöter. NDP är regeringsparti – His Majesty´s Government (Kanada är märkligt nog en monarki med den brittiska monarken som kung, i provinsen representerad av en Lieutenant Governor).

Hans majestäts lojala opposition bestod av dom konservativa med 36 mandat. Dessutom var två partier med ”officiell ställning” representerade: Dom Gröna (2 mandat) och utbrytare från dom konservativa  One BC (2 mandat). Till yttermera visso fanns dessutom ”partier utan officiell ställning” Center BC (1 mandat) och tre oberoende).

Det preliminära valresultatet pekar på en skrällseger för dom konservativa, som får 48 procent av rösterna och 64 mandat i provinsens lagstiftande församling och därmed egen majoritet. Dom konservativa ökar sin andel av rösterna med fem procentenheter. Det styrande socialdemokratiska New Democratic Party (NPD) minskar kraftigt och förlorar sju procent av väljarna. Dom Gröna ser ut att med 11 procent av rösterna få två platser i parlamentet.

Det är första gången sedan 1928 som dom konservativa lyckas ta makten i British Columbia. Hur kunde det gå så tokigt? Ordinarie val skulle inte vara förrän 2028, men NDP-regeringen utlyste i september nyval. Det anses allmänt att den egentliga orsaken var en pågående kris i det konservativa partiet. Flera parlamentsledamöter hoppade av, och NDP såg chansen att vinna en jordskredsseger. Som skäl angavs att i den pågående krisen med Trumps USA behövde man stärka majoriteten. Men ack, så fel det var uträknat. Dom konservativa avsatte sin kontroversiella ledare och valde en ny som fick partiet att enas. Ett taktiskt misstag av NDP som nu gör att dom förlorar makten.

Det har också av en del kommentatorer framhållits att NDP var illa förberett på den plötsliga och korta valkampanjen. En lärdom av NDP:s missar i British Columbia är att man ibland måste tänka längre än näsan räcker. Jag kan inte låta bli att dra en parallell med den pågående svenska regeringskrisen. Opinionsmätningarna pekade tidigt på en oppositionsseger. Däremot var Socialdemokraterna för stöddiga och segervissa för att redan då förbereda hur man av det väntade nya regeringsunderlaget skulle kunna konstruera en regering. Det måste man nu under stor tidspress försöka lösa efter valet. Misslyckas man blir det extra val, som mycket väl kan gå i Tidö-högerns favör.

”I livet, liksom i schack, vinner förutseende” (Charles Buxton 1823-1871 brittisk författare och parlamentsledamot).

Och skulle man kunna tillägga: …och i politiken.

 

Brandstationsblåsningen del 2: Brandmannakrisen

Frågan om en ny brandstation i Skinnskatteberg har stått på agendan rekordlänge utan att det varit möjligt att komma till ett beslut som kunnat verkställas. I ett tidigare inlägg har jag dragit upp tidslinjen sedan brandstationsfrågan först kom upp på den politiska dagordningen 2014.

Nu finns ett beslut om att bygga en ny brandstation som ska stå färdig 2028. Vad var det som hände? Hur kunde det komma till något som ser ut som ett avslut?

Berättelsen om slutfasen kan delas in i olika skeden. I maj hotar nästan alla deltidsbrandmän att säga upp sig. Efter massuppsägningsbeskedet utbryter stor oro i opinionen som kommer till uttryck både på sociala media och i  ”gammelmedia”. Strax efter midsommar tar fullmäktige beslut om byggande av den nya brandstationen. Valet i september innebär visserligen en framgång för Sverigedemokraterna, men en tillbakagång för dom partier som stött byggbeslutet. Några dagar efter valet meddelas att brandmännen tar tillbaka sitt uppsägningshot.

Brandmännen säger upp sig för att påverka politikerna

I protest mot den dåliga arbetsmiljön på brandstationen och i protest mot att kommunens politiker inte efter tolv år lyckats fatta ett beslut om en ny brandstation meddelas att nästan samtliga deltidsbrandmän säger upp sig från den första september. Med tre månaders uppsägningstid innebär det att kommunen kommer att stå utan brandmän och därmed i praktiken utan räddningstjänst från den sista november.

Det är en uppenbarligen samordnad aktion. Alla uppsägningar är undertecknade samma datum. Brandchefen uttrycker förståelse för aktionen. Han delar uppfattningen att arbetsmiljön är dålig och frustrationen över den rekordsega politiska processen.

Bland deltagarna i protestaktionen finns bl a kommunens säkerhetsskyddschef och beredskapssamordnare, båda med brandchefen som närmaste chef. Här märks också den tidigare liberala politikern Gabriel Andersson som inför valet 2022 var den samlade högerns kommunalrådskandidat.

Brandchefens roll är svårtolkad. När SVT i maj 2026 ställer frågan: Du som chef har ju ett arbetsmiljöansvar – har du anmält dina anställdas dåliga arbetsmiljö till Arbetsmiljöverket? Blir svaret: ”Ja, flera gånger. Men det händer inget och jag vet inte varför”. Om det är sant eller ej att han gjort anmälningar till arbetsmiljöverket vet vi inte. Däremot vet vi att det i myndighetens diarium för perioden juli 2002 till april 2026 finns 94 ärenden som handlade om Skinnskattebergs kommun. Inget av dessa hade räddningstjänsten som arbetsställe. Om brandchefen talar sanning om sina anmälningar måste det betyda att myndigheten slarvar med diarieföringen.

Det är svårt att undvika slutsatsen att massuppsägningen är avsedd att vara en påtryckning på kommunens beslutsfattare. Den samordnade uppsägningen och den roll som brandchefen, hans underchefer och en politiker med förflutet som ledande liberalpartist är tydliga tecken.

 

Vad säger lagen om politiska stridsåtgärder?

I en dom från 2018 har Arbetsdomstolen slagit fast att det är en stridsåtgärd ”om en grupp arbetstagare efter tyst eller uttrycklig överenskommelse säger upp sig i syfte att t ex framtvinga högre lön”.

Samordnade protestaktioner som bryter mot fredsplikten är inte tillåtna och parterna är enligt lag skyldiga att vidta åtgärder för att se till att de upphör. När kollektivavtal gäller råder fredsplikt. Då är det förbjudet att vidta stridsåtgärder för att påverka eller förändra gällande avtalsvillkor. Detta är en grundläggande princip för den svenska modellen.

Enligt lagen om offentlig anställning är stridsåtgärder i syfte att påverka politiska förhållanden alltid otillåtna för arbetstagare inom den offentliga sektorn.

Förening som är bunden av kollektivavtal är enligt kollektivavtalslagen skyldig att söka hindra sina medlemmar att vidta olovlig stridsåtgärd eller att om sådan redan vidtagits söka förmå dem att häva den.

Stor oro utbryter i samhället

Efter massuppsägningen flammar oroliga inlägg upp på sociala medier. Att massuppsägningen innebär att kommunen blir utan räddningstjänst tycks vara den allmänna utgångspunkten. Här är några belysande citat: ”Vi måste sluta tjafsa annars så har vi ingen räddningstjänst”, ”De är viktigt att vi har en brandstation” och ”Vad vore Skbg utan en Brandkår???” Även ledande politiker är med på noterna. Kommunalrådet Jonny Emtin säger i en tidningsintervju att det blir svårt att driva en kommun utan räddningstjänst.

Riktigt upprörda känslor kommer till uttryck med farhågorna om hur det ska bli utan räddningstjänst: ”att veta att vi inte har våra brandmän kvar”. ”Dom åker på bränder. Drar upp oss ur vattnet. Startar och håller igång våra hjärtan i väntan på ambulans”, ”beredd att betala om någon får ett hjärtstopp för att ha våra brandmän kvar!” ”Skinnskatteberg utan brandkåren...vill politikerna ha det så o låta Skinnskatteberg brinna??”, ”det handlar ju ändå om att rädda liv”, ”Jag vill inte gärna att mitt hus ska brinna ner om det sker en olycka.”

Förra kommunchefen, senare M-politikern Marie Tollefsen Markström skriver: ”Om någon av oss får ett hjärtstopp, vem tror ni kommer ut och ser till att vi överlever, inte är det en ambulans från, i bästa fall, Fagersta. Nej, det är våra deltidsbrandmän, IVPA, i väntan på ambulans. Om vi har ett drunkningstillbud, inte är det väntan på en ambulans, utan våra deltidsbrandmän som kommer vara först på plats och starta livräddande insatser.”

Några objektiva mått på hur opinionen ser ut finns inte. I SCB:s medborgarundersökning där kommunen deltog 2022 och 2024 ställdes frågan om hur bra man anser att räddningstjänsten fungerar. Andelen som menade att den fungerar mycket bra sjönk från 58 procent till 48. Men det var ju innan det krisade till sig våren 2026.

Kan kommunen vara utan räddningstjänst?

Nej, det kan man ju inte. Räddningstjänsten är liksom t ex grundskolan och socialtjänsten en obligatorisk uppgift för kommunen. Det är en skyldighet för kommunen som regleras i Lagen om skydd mot olyckor (LSO). Liksom med andra obligatoriska uppgifter finns det en statlig myndighet som ska se till att lagen följs. Exempel på sådana myndigheter är Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och Skolinspektionen. För räddningstjänsten är det Myndigheten för civilt försvar.

Om myndigheten kommer fram till att kommunen inte följer lagen (och det vore konstigt om dom säger att en kommun som saknar räddningstjänst följer lagen) kan myndigheten utfärda ett föreläggande som kommunen är skyldig att följa. Lagstiftaren har förutsatt att kommunen följer dom förelägganden som kommer från myndigheten, så något särskilt straff finns inte.

Men om kommunen inte klarar av sina obligatoriska uppgifter är det förstås ett hot mot dess fortsatta existens. Enligt indelningslagen kan regeringen på egen hand ta initiativ till förändringar av den kommunala indelningen, d v s att lägga ned en kommun, dela den eller slå samman den med någon annan kommun.

Brandmannakrisens politiska konsekvenser

I den upprörda diskussion som flammade upp efter massuppsägningarna har det också funnits inslag av partipolitik. Berättelsen som fått ett visst fäste innebär att det är högerpartierna Liberalerna, Moderaterna och Centern, men framförallt Sverigedemokraterna som är the good guys, men att dom kämpat i en motvind från Vänstern och Socialdemokraterna. Någon lustigkurre menade att ” Vänsterextremisterna tycker det är rasism att bygga brandstation.”

Att långbänken skulle bero på motståndet från ”vänsterextremisterna” i Vänsterpartiet och Socialdemokraterna (!?) är väl lite hårdraget eftersom högerpartierna har haft majoritet i kommunfullmäktige sedan 2014, alltså under hela den tid när vänsterkrafterna beskylls för att ha förhalat frågan.

Kommunalrådet Emtin (SD) tror att det är namninsamlingar och överklaganden som underförstått vänsterkrafter ligger bakom, som har fördröjt det hela. Det han tänker på är förmodligen händelserna 2021-2022 när ett folkinitiativ krävde en folkomröstning i frågan och när fullmäktige fattade ett beslut som överklagades och upphävdes. Det blev ingen folkomröstning eftersom alla partier slöt upp bakom folkinitiativets krav, vilka man sen helt struntade i, och det upphävda beslutet hade man lätt kunnat göra om på rätt sätt.

Mer stolliga inlägg har menat att dom pengar som ett forskningsråd satsat på ett program varav en mycket liten del gått till ett delprojekt i Riddarhyttan gott skulle ha räckt till en ny brandstation. Samma stolle tror att hanteringen av överklaganden också kostat mångmiljonbelopp som om dom istället använts på rätt sätt med råge skulle räcka till att bygga en ny brandstation. Att det är vänsterkrafter som ligger bakom är tydligt. Att det skulle innebära att forskningsrådet och förvaltningsrätten skulle ha gett alla sina pengar till Skinnskatteberg för att bygga en ny brandstation säger stollen inget om.

Men en tolkning av valresultatet kan dock vara att högerpolitiker, sociala mediekrigare och stollar fått ett genomslag i valresultatet i september 2026. Det skulle i så fall framförallt handla om SD:s framgång. Tvärtemot den nationella trenden gick SD fram i kommunalvalet i Skinnskatteberg med hela 6,4 procentenheter och två nya fullmäktigemandat. Att M också ökade sin väljarandel med blygsammare 1,7 procentenheter och inga nya mandat följde däremot väl den nationella trenden. Ett mått på uppskattningen av moderaternas agerande i kommunen är också att skillnaden mellan kommunalvalsresultatet och utfallet av riksdagsvalet i samma kommun är hela 4,4 procent. Ett rejält underbetyg från dom egna väljarna alltså. Liberalerna backade också med hela 7 procent och tappade två mandat. Centern som dragit sig ur valet gjorde att ytterligare ett mandat i fullmäktige försvann.

Bilden är alltså splittrad. Dom något mer anständiga högerpartierna backar medan SD firar segrar. Om det nu är brandmannakrisen eller något annat som ligger bakom denna framgång vet vi ju förstås inte. Men alldeles osannolikt är det inte.

Det parlamentariska slutresultatet blir att högermajoriteten som ligger bakom brandstationsbeslutet blir kvar, men försvagad. Övervikten över V och S blir bara ett mandat, vilket bäddar för osäkerhet om vilka beslut som kommer att tas i olika frågor framöver. Eftersom det inte finns något kvittningssystem och eftersom det finns åtminstone ett parti som inte lyckats fylla sina ersättarplatser kan frånvaro från fullmäktigemöten på ett nästan slumpmässigt sätt få omkastade majoritetsförhållanden.

 

Skinnskatteberg: S och VOFF röstade på gemensam ordförandekandidat

Det nyvalda kommunfullmäktige hade igår sitt första sammanträde under ledning av ålderspresidenten Fredrik Skog (VOFF). Viktigast på mötet var val av kommunfullmäktiges presidium. Det fanns två kandidater till posten som fullmäktiges ordförande. Majoriteten föreslog Bo Öberg (M) och oppositionen Klaus Jesse (S). Eftersom det fanns två kandidater genomfördes omröstning med slutna sedlar. Öberg fick då 13 röster och Jesse 12. Eftersom det var omröstning med slutna sedlar vet man inte hur olika partier och ledamöter har röstat. Men man behöver inte vara något snille för att räkna ut att det var SD+L+M som röstade på Öberg och S+VOFF på Jesse.

Det positiva var, att oppositionen kunde visa upp en enad front. Det har inte varit självklart, eftersom det ibland har gnisslat mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Men den här omröstningen gav ett litet hopp för framtiden.

Kors i taket

Till åtminstone min förvåning var superskolkaren Oscar Sjöstedt (SD) med på mötet. Men kanske har han fått mer tid och intresse för ”hemkommunen” Skinnskatteberg sedan han efter interna maktstrider i SD petats från posten som ekonomisk-politisk talesperson i riksdagen?

Teknikstrul eller högerkupp?

Vi som följer fullmäktiges möten på YouTube fick en sällsam upplevelse. Först var det en del krångel med att få utsändningen att komma igång. Men efter en kort stund hände det märkliga, att plötsligt dök fullmäktiges förra ordförande Lennart Lydqvist (L), som petats av väljarna, upp i rutan. Från talarstolen höll han ett grälsjukt anförande där han beklagade sig över (får man förmoda) Vänsterns agerande med vad han påstod var personangrepp. Vad som avsågs med det fick vi inte veta. Lydqvist gjorde sig känd som KF-ordförande för sin i det närmaste totala okunnighet om reglerna, sin partiskhet i utövandet av ordföranderollen och sin otrevliga samtalston.

Hur det kunde komma sig att utsändningen av fullmäktigemötet bröts och ersattes av en sekvens från motsvarande möte den 21 oktober 2024 vet säkert någon. Jag utgår från att det blir ett svar från kommunens IT- och säkerhetsansvariga.

Styren i kommunerna: Pragmatismens död och ideologiernas återkomst?

Trettiosju dagar från valet och ännu ingen ny regering. Men hur har det gått i kommunerna? Tidningen Dagens Samhälle rapporterar att mer än 200 av styrena i landets kommuner var klara i dag – 37 dagar efter valet.

I de tio kommunerna i Västmanlands kommuner börjar processen närma sig slutet. Det har till idag rapporterats att styre har formerats i nio av dom tio kommunerna. Fattas gör bara Surahammar, som för övrigt var sist också efter det förra valet. Ja, om man inte räknar Skinnskatteberg förstås, som inte var definitivt klart förrän i mars 2023 – 175 dagar efter valet.

Den vanligaste styrande koalitionen före 2026 års val var ett S-lett blocköverskridande styre. I ett fall hade det blocköverskridande styret M i spetsen. Rent vänsterstyre fanns bara i en kommun och detsamma gällde ett renodlat högerstyre. Här har nu situationen ändrats: Rena högerstyren är det nu tre kommuner (Sala, Norberg och Skinnskatteberg). Rena vänsterstyren har egentligen ingen kommun. Dom kommuner som styrs av koalitioner med partier från både vänster- och högerblocken har alltså blivit färre.

Det är förmodligen en anledning till att det går snabbare nu än 2022. På samma tidpunkt efter 2022 års val hade man lyckats förhandla ihop sig i bara sex av de tio kommunerna. I processen efter förra valet var det ett vanligt fenomen att det handlade om motsättningar bland de borgerliga om fördelningen av positioner. Missnöjda borgerliga politiker sökte sig då till Socialdemokraterna som kom med bättre bud. Ståndpunkter i sakfrågor tycks ha spelat en mindre roll, och detsamma gällde ideologiska positioner. För att få fina uppdrag var man beredd att ge sig i lag med vem som helst. En viss betydelse tycks det också ha haft att man fortfarande av olika skäl var skeptiska till Sverigedemokraterna.

När man ser till utfallet är mycket av kattrakandet om positioner men också motståndet mot SD försvunnet. Månne Tidöperioden har stärkt sammanhållningen på högerkanten? Det har pratats mycket om kommunalpolitikens pragmatism. Här finns ingen plats för ideologiska spetsfundigheter. Är det en återideologisering, eller om man så vill en polarisering av kommunerna som vi bevittnar?

Även i de styren som formellt kan klassificeras som blocköverskridande syns tendensen. Fagersta byter från 12 år av S+M-styre till en koalition mellan S och V. Att den kompletteras med det matematiskt onödiga Centerpartiet är väl närmast ett slags eftergift för att legitimera åren av ”pragmatism”. I Hallstahammar åker Liberalerna ut ur S-, V-, MP-styret för att ersättas av en matematiskt nödvändig avhoppad liberal. Avhopparen, L:s förstanamn och enda företrädare i fullmäktige motiverar sitt avhopp med Liberalernas högersväng.

Den komplicerade processen att få till ett styre i Surahammar är säkert en följd av den såriga strid som uppstod för fyra år sen. Efter mer än två månaders förhandlingar kom den M-ledda koalitionen med S, C och KD till. Det ledde till en djupgående splittring i Socialdemokratin. Dom två ledande socialdemokraterna uteslöts ur partiet efter att ha inlett samarbete med Vänsterpartiet. En ”renodlad röd politik” saknas i kommunen sa dom till SVT (2/12 2022). Dom startade senare ett eget parti där vänsterretoriken är nedtonad. Det lokala partiet gjorde i år succé med 14,3 procent samtidigt som Socialdemokraterna straffades av väljarna och förlorade 8,8 procent. Den 30 september avbröt S förhandlingarna med M. Det är väl inte alltför långsökt att en del av förklaringen är att sossarna blivit uppskrämda av valresultatet.

Undantag till ideologiernas återuppståndelse är förstås de blocköverskridande styren som består i Arboga, Kungsör och Västerås. Och inte minst i Köping, där KD byts ut mot M i det S-ledda styret. Helt utan konvulsioner hos de lokala moderaterna tycks dock inte sidbytet ha gått.

Den dominerande bilden är dock att idén om den pragmatiska, opolitiska och ideologilösa kommunalpolitiken är på väg ut. Det hårdnande polariserade trycket i svensk politik har i Västmanlands kommuner lett fram till det paradoxala resultatet att högerpartiernas ställning i kommunalpolitiken stärks samtidigt som väljarkåren gått åt vänster. SD, M och KD ökar sin medverkan i de kommunala styrena. SD som tappade 1,6 procent av väljarna medverkar nu i tre av de styrande koalitionerna, medan vinnarpartierna på vänsterkanten, V och MP som vann 1,5 procent i valet ingår i ett oförändrat antal kommunstyren.

Så här är läget i kommunerna idag:

Ideologiernas återkomst?

1                         Anti Tidö-koalitioner fortsätter eller tillträder

Arboga: S-ledd majoritetskoalition tillsammans med V, MP och C fortsätter.

Fagersta: S-ledd majoritetskoalition med V och C. Samarbetet mellan S och M avbrutet till stor besvikelse hos Moderaterna. ”Vi vet inte varför vi inte får vara med i majoriteten” säger M-ordföranden till Fagersta-Posten (12/10)

Hallstahammar: L åker ut ur majoritetskoalitionen S+V+MP men ersätts av Liberalernas förstanamn och enda representant i fullmäktige som hoppar av partiet och blir vilde.  Till P4 Västmanland (1/10) säger han att ”det kändes inte bra att man skulle gå högerut” och hänvisar till att många i partiet har reagerat mot högersvängen. Men det är en bräcklig konstruktion. Om den f d liberalen är frånvarande ersätts han av en liberal, och då kastas majoriteten om.

Kungsör: Den S-ledda majoritetskoalitionen med V och C fortsätter.

2                         Brokig koalition allvarlig skakad

Surahammar: Här är läget fortfarande oklart. Efter Socialdemokraternas valkatastrof och framgångarna för det av de uteslutna S-ledarna startade lokala partiet är S-partiet skakat. Kan det moderatledda styret tillsammans med S, C och KD fortsätta? SvT rapporterade redan den 30/9 att S brutit förhandlingarna med M. Socialdemokraternas gruppledare sa till SvT ”Vi har lämnat förhandlingarna […] Vi är inte beredda att kliva in i ytterligare fyra år på samma villkor som under föregående mandatperiod.”

3                         Tidö-högern tar över eller fortsätter

Norberg: Här blir det totalt sidbyte. Det socialdemokratiska minoritetsstyret byts ut mot en högerkoalition med det lokala Demokraterna i Norberg (DiN), SD, M och L. Det tillträdande kommunalrådet från DiN höll efter valet öppet för samarbete med S (Fagersta-Posten 16/9). Men det blev nog ingen överraskning att han valde högerspåret. Om man ska döma efter svaren i SvT:s valkompass befann sig DiN närmare framför allt Liberalerna.

Sala: Den andra kommunen med totalt sidbyte. Här ersätts en S-ledd majoritet med C, V och MP av en M-ledd högerkoalition tillsammans med SD, KD och det lokala Salas Bästa (SBÄ). SBÄ:s ställningstagande kan möjligen förvåna: Svaren på SvT:s valkompass visar att deras positioner mest liknar dom förlorande tidigare majoritetspartierna C och S, men skiljer sig mycket åt från framförallt M:s och SD:s ståndpunkter. SD som i Tidö-anda släpps in i värmen, men som trots att de är störst i koalitionen avstår kommunalrådsposten till M är nöjda: ” vi har fått bra betalt. Jag tror att vi kanske har fått ett litet övertag där” säger SD:s talesperson till Sala Allehanda (7/10) om fördelningen av poster.

Skinnskatteberg: Det mest polariserade valresultatet i länet: Stora framgångar för både Vänstern och Sverigedemokraterna samtidigt som Socialdemokraterna och Liberalerna tappade stort. Centerpartiet kastade in handduken och deltog inte i valet. Valresultatet är ett tydligt exempel på ideologiernas återkomst. Trots vänsterframgångarna höll det inte hela vägen och SD fortsätter att styra tillsammans med L och M. Men majoriteten är bräcklig och vilar på ett enda mandat samtidigt som SD inte lyckats bemanna alla sina ersättarplatser i fullmäktige.

 

”Pragmatismen” håller stånd?

Fortsatt brokiga koalitioner

Köping: Den brokiga S-ledda majoriteten med V, C och KD fortsätter men KD åker ut och in kommer istället M. Det nya styret får med 61 procent i fullmäktige det starkaste parlamentariska underlaget av kommunerna i länet. Men M:s inträde i S-styret har inte varit okontroversiellt. Enligt Magazin24 (30/9) togs beslutet efter omröstning med siffrorna 4-3 i M:s fullmäktigegrupp.

Västerås: Den mest stabila kommunen när man ser till styrets sammansättning och mandatstyrka. Den S-ledda koalitionen med V, C och KD fortsätter även nästa mandatperiod.

Om pragmatism eller ideologi

Ett vanligt förekommande påstående är att kommunalpolitik i grunden är annorlunda än den nationella politiken. I kommunerna handlar det mer om att lösa praktiska problem. Där finns det ingen plats för ideologier.

Det finns också dom som hävdar att ideologierna är döda i politiken, inte bara i kommunalpolitiken. Termen ”ideologiernas död” myntades för att beskriva den tanke som Herbert Tingsten lanserade i en serie artiklar redan på tidigt 1950-tal. Politiker och partier var numera så överens att politiken hade avideologiserats och blivit mer av administration.

Också i komparativ policyforskning har ett vanligt resultat varit att politiska idéer inte spelar någon roll för politikens resultat. Denna slutsats har sammanfattats som att ”politics doesn’t matter.”

Men föreställningen om den avideologiserade, ”opolitiska” politiken, enkannerligen kommunalpolitiken, har också fått mothugg. David Karlsson menar i sin avhandling ”En chimär av endräkt” (2003) att påståendet helt enkelt är teoretiskt felaktigt. Politik är en fråga om att välja att handla eller inte, och att välja mellan olika handlingsalternativ. Alternativen värderas. Värderingar blir därmed en beståndsdel i alla handlingar. Det blir orimligt att tala om ”oideologisk politik.”

Anna Bendz och Folke Johansson (2008) undersökte hur maktskiften i kommuner uppfattades. Maktskiften ledde till förändringar, vilket betyder att ”politics does matter.”

Statsvetarna John Högström och Gustav Lidén (2022) analyserade skillnader i kommunalskatt och förändringar av skatten i svenska kommuner 1994 – 2018 och fann tydliga partipolitiska effekter som dom menade motsäger tidigare antaganden om att den lokala arenan är fri från ideologiska strider.

När jag här talar om ideologiernas återkomst eller pånyttfödelse handlar det inte nödvändigtvis om ideologier som avancerade teorikonstruktioner som beskrivningar, värderingar och framtidsvisioner. Men om det visar sig att partipolitiska program, värderingar eller positioner på den i svensk politik dominerande vänster-högerdimensionen spelar en roll i koalitionsbyggandet har jag kallat denna tendens ”ideologiernas återkomst.”

Min slutsats av 2022 års koalitionsbyggande var att det handlade om jakten efter ”positioner” – det som kallats politics – som dominerade. Politiker och partier kunde skaffa sig strange bedfellows. Däremot tycks koalitionsbyggandet efter 2026 års val i större utsträckning ha påverkats av politikens innehåll – policy. Och där delar jag David Karlssons uppfattning att valet av innehåll alltid måste påverkas av värderingar.

Lönnkrogen: Inte bara öl och vin. Hur är det med vattnet?

 Kommer ni ihåg den av SVT avslöjade lönnkrogen i Lerkulan i Skinnskatteberg? Där anordnades ”hemma hos” SD-politikern Ewa Olsson Bergstedt och hennes man vad som dom själva betecknade som privata fester. Av SVT:s reportage framgick att det nog inte handlade om privata fester. Vem som helst kunde komma och ta för sig i den obemannade baren. En polisutredning om olaglig utskänkning inleddes.

Men det är inte bara problem med alkoholen. Det skryts i marknadsföringen med den närbelägna sjön. Så här står det i ”Visit Västmanland” ; en verksamhet som regionen ansvarar för:

Vid sidan om ställplatserna glider en bäck vars klara vatten leder dig till en idyllisk sjö – perfekt för en svalkande simtur eller för att kasta ut ett fiskespö i gryningen.

Bild: Visit Västmanland

Vad som inte står i den beskrivningen är att den idylliska sjön är tillkommen genom att bäcken dämts upp och massor har forslats bort. Detta har tydligen accepterats av miljö- och byggnadsnämnden i Skinnskattebergs kommun. Men länsstyrelsen i Västmanlands län har uppmärksammat att det har saknats tillstånd för vattenverksamhet. Länsstyrelsen har därför beslutat om ett föreläggande för Olsson att söka tillstånd i efterhand.

Länsstyrelsen har också utfärdat ett vitesföreläggande på 500 000 kronor. P4 Västmanland har talat med Olsson som påstår att han har ett tillstånd. Det fick han i samband med att han fick tillstånd att gräva efter torv i slutet av 90-talet. Länsstyrelsens kommunikationschef Erik Bergman säger till P4: ”Det tillstånd han har för torvtäkten är ju inte alls så här omfattande. Det räcker inte. För sån här verksamhet måste man ha tillstånd från domstolen.”

Lyssna på P4 Västmanlands inslag om vitesföreläggandet!

Men det föreläggandet har Olsson överklagat, så nu ligger det hos mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt.

Och inte var det första gången som myndigheterna ansåg sig föranledda att utfärda förelägganden. Redan 2014 utfärdade miljö- och byggnadsnämnden ett föreläggande att enskilt avlopp på fastigheten måste åtgärdas. Först två år senare kom det en ansökan in till nämnden.

Det finns också andra problem med verksamheten vid Lerkulan. I en kulturhistorisk inventering av vattenanknutna kulturmiljöer (2025) bedömer länsstyrelsen i Örebro län området som kulturhistoriskt värdefullt och skriver:

Det stora nyttjandet av markerna genom besöksverksamheten på gården utgör […] stort slitage på fornlämningarna.

I ett grannyttrande och sedermera överklagande av Miljö- och byggnadsnämndens beslut att ge bygglov för utökning av ställplatsen för tycker sig också en granne vara störd av verksamheten och skriver:

Vi drabbas ständigt av vandrande campinggäster som rör sig fritt över vår gård, olovligen filmar vår privata verksamhet, går in i våra djurhagar samt rastar sina hundar på våra marker. Campinggästerna urinerar öppet direkt intill vår tomtgräns.

Det tycks med andra ord inte bara handla om öl och vin. Andra vätskor är inblandade; både klart vatten och piss.

Någon har viskat att före detta (?) SD-politikern Ewa Olsson Bergstedt och förvaltningschefen vid Miljö- och byggnadsnämnden Angelique Nyström båda har ett förflutet som valda för det sönderfallande Liberalpartiet, men lämnat skeppet åt olika håll, Bergstedt till SD och Nyström till Moderaterna. Men så illa kan det väl ändå inte vara?