Utflykt till Stockholm, enkannerligen till Södermalm i
helgen. Främsta anledningen var att vi ville besöka Hallmans bar och
restaurang, som nyligen nyöppnat i helt nya lokaler. Restaurangen låg tidigare
i en mycket liten lokal i kvarteret Dykärret på Timmermansgatan. Huset där
restaurangen var inrymd var byggt 1906 och ritat av Stockholms legendariske
stadsarkitekt Per Olof Hallman. Därav namnet. Nu har man flyttat en bra bit upp
på Timmermansgatan till ett mer centralt läge helt nära Hornsgatan till ett ståtligt
jugendhus uppfört 1889-90. Huset ritades av arkitekten och byggmästaren Carl Cederström.
Men Hallman fick följa med även hit nu till kvarteret Mullvaden Första. Hoppsan
kvartersnamnet låter bekant, det ska jag återkomma till. Men först några ord om
restaurangen, s a s Hallman 2.0. Lokalerna är mycket större än vad dom var i Dykärret.
Dom båda kvällar vi var där var det fullt med folk. Vi har tidigare
recenserat Hallmans. Det blev fem grisar den gången. Det har inte blivit
sämre. Tvärtom. Verkligen läckert. Flera av oss uppskattade särskilt
bläckfisken. Men vi har inte mer än fem fgrisar att dela ut. Så där får det stå
kvar.
En speciell grej väl värd att nämna är, att lite här och var
i lokalen, samt i ett särskilt ”gallerirum” finns för närvarande en utställning
med Jon Jonna Lindströms märkvärdiga skåp. Vi stötte senast på Jonna och hans
skåp på vernissage
på Stenhuset i Surahammar den 30 maj. Men han har många skåp. Och på
Hallmans var det andra än i Sura.
Mullvaden då?
Det som får klockorna att ringa när det gäller kvarteret
Mullvaden är förstås den årslånga husockupationen 1977 – 78 när fyra rivningshotade
hus i kvarteret ockuperades av aktivister. Det var en protest mot rivningsvågen
i Stockholm, men också mot bostadssituationen. Mullvadsockupationen är en
händelse i stadsmiljöaktivismens historia i Stockholm i klass med slaget om
almarna i Kungsträdgården 1971. Mullvadsockupationen bröts dock upp av ett
massivt och ganska brutalt polisingripande med bland annat polisrytteri.
 |
| Bild TT |
Och den heliga treenigheten
En annan berömdhet i kvarteret var Emmanuel Swedenborg som
bodde i en malmgård i kvarteret 1742 – 1772. Swedenborg hade många strängar på
sin lyra. Inte minst gällde det hans teologiska insatser. Jag läser just nu Alf
Henrikssons ”Byzantinsk historia år 326 till år 1453” (1988). Där har jag fått
lära mig att kristenhetens största stridsämne under dessa århundraden var
frågan om treenigheten (fadern, sonen och den heliga ande). Särskilt gällde det
förhållandet mellan fadern och sonen. Jesus var ju människa, men var han inte
samtidigt gud? Eller var han först människa och blev sen gud? Och var Gud och
Jesus samma eller två olika?
Kombinationerna var oändliga och ledde till ständigt nya
sekter som flitigt bekrigade varandra. Tortyr, massmord och krig tillhörde den
teologiska vardagen. I detta getingbo begav sig Swedenborg in med egna tolkningar.
Marschen till Nytorget
På lördagen gick vi till Nytorget för att delta i
Vänsterpartiets stort reklamerade festival. Där skulle man fylla ”Skånegatan med fest, framtidstro och en
fet lineup. Ta med alla du känner och kom och fira ett Sverige utan Tidö!”. Där
skulle också partiledaren Nooshi Dadgostar hålla sitt sommartal. Men nu blev
det just inte mer än ett partytält där kamrater delade ut lite trycksaker.
Orsaken var att Noshi Dadgostar likt flera andra partiledare (Inte Jimmie
Åkesson) tillfälligt avblåst valrörelsen för att åka till Fagersta med
anledning av det förfärliga dådet på Brinellskolan.
Men vi fick en rejäl promenad. Och på återvägen tog vi buss
66, som fick motorhaveri vid Södra Station. Fram med apostlahästarna igen.
Avslutning vid Mariatorget
Resan avslutades med gemensam frukost på ett hotell vid
Mariatorget alias Adolf Fredriks Torg som det hette till 1959. Redan 1923 hade
namnberedningen föreslagit en namnändring av torget som fått namn efter kungen
Adolf Fredrik på villkor att han inte skulle använda torget som avrättningsplats.
Men det röjde alltså 36 år innan
namnbytet blev av. Adolf Fredrik är annars känd för att ha desavouerats av
ständerna som lät tillverka en stämpel med kungens namnteckning så han inte
skulle kunna lägga sig i lagstiftningen. Vidare trivdes han bäst med att svarva
snusdosor i sin snickarbod på Drottningholm, samt att han dog efter att ha
förätit sig på semlor.
Folklivet på Södermalm
Till sist några reflektioner efter observationer av
folklivet på Södermalm en fredag-lördag i augusti 2026. Det är mycket folk i
rörelse. Dom flesta tycks vara i åldern 30 – 45 år, och dom som inte är det
försöker efter bästa förmåga att se ut som om dom vore i detta åldersspann. Många
tycks, när dom strövar på gatorna, sitter på dom många krogarna, eller susar fram
på sina sparkcyklar se uttänkt avslappnade och kreativa ut. Förmodligen tillhör
inte alla dom kreativa yrkesgrupperna, men dom gör sitt bästa för att ge det
intrycket. Namn på restauranger, reklamskyltar och affischer är företrädesvis
på engelska. Mitt emot Hallmans kunde man se någon inrättning som gjorde reklam
för sig, och där det enda ord som inte var på engelska var cuisine.
Krogar och andra inrättningar med utskänkningstillstånd
ligger tätt, och alkoholen flödar i en strid ström. Så här var det nog på
Bellmans tid.
För en man från landet som storögt betraktar detta spektakel
var det en upplevelse.
