Nu anmäls Skinnskattebergs kommun till arbetsmiljöverket

Det finns ingen dokumentation av det arbetsmiljöarbete inom räddningstjänsten som kommunen är skyldig att bedriva. Nu anmäls kommunen till Arbetsmiljöverket. Med anledning av att arbetsmiljöproblem nu pekas ut som orsaken till den kris som brutit ut när alla brandmän annonserar att dom ska säga upp sig, vill anmälarna att myndigheten gör en tillsyn i kommunen. Anmälarna, fullmäktigeledamöterna Pentti Lahtinen och Fredrik Skog, vill att myndigheten ska bedöma om kommunen uppfyller arbetsmiljölagens krav.

Skinnskatteberg: Brandstationsfrågan urartar till fingerpekande

I frågan om en ny brandstation i Skinnskatteberg har det som vanligt i kommunen utbrutit en diskussion om vems fel det är att det har gått tolv - fjorton år utan någon lösning. Kommunalrådet Jonny Emtin (SD) skyller på sina föregångare (”jag har fått ärva det här”). Särskilt pekar han ut överklaganden och ”namninsamlingar”. Att det är rimligt att folket utnyttjar sina lagliga rättigheter, att få olagliga beslut upphävda av domstol, och att ta initiativ till en folkomröstning, är inget som tycks ha fallit honom in. Vi minns han famösa uttalande i rinkskandalen: ”Jag skulle aldrig få något gjort om dom folkvalda skulle tillfrågas om allt.”

På ”sociala medier” är dom vanliga trollen igång och pekar S och V ut som skyldiga. Det kan kanske vara bra att göra klart hur styret i kommunen sett ut under dom år som brandstationsfrågan varit på tapeten:

• 2012 – 2014 Under dom här åren var det S och V som styrde kommunen. Kommunalråd var Lars Andersson (S)
• 2015 – 2018 Från och med valet 2014 har det varit högermajoritet i fullmäktige. Under mandatperioden var Carina Sándor (L) kommunalråd. Hon styrde tillsammans med M, C och SD.
• 2019 – 2022 Högermajoriteten i fullmäktige bestod efter valet 2018, men det gick inte att få till ett högerstyre. Dom var för osams. Istället ”släppte Carina Sándor fram ett socialdemokratiskt minoritetsstyre” med Lena Lovén Rolén som kommunalråd. Men S-styret var helt i händerna på högern. Det var en tid av förnedring med ständiga nederlag för S i kommunstyrelsen och fullmäktige.
• 2023 – 2026 Fortsatt högermajoritet. Efter ett internt krig inom högern slutade det hela med att SD, L och C bildade minoritetsstyre med Ewa Olsson Bergstedt (SD) som kommunalråd. Sedan hon avsatts 2024 för ekonomiskt vanstyre blev ”arvtagaren” Jonny Emtin (SD) kommunalråd. Nu kom också M med i styret.

Alltså: Det har gått 14 år sedan 2012. Under 12 av dessa år har högerpartierna haft majoritet i fullmäktige. Hur S och V kan hållas ansvariga för att brandstationsfrågan dragits i långbänk är i det perspektivet obegripligt.

Som vanligt har sakfrågan helt kommit i bakgrunden. Lösningen är enkel: Gå med i samarbete med andra kommuner, helst med Mälardalens räddningstjänst, vilket kan förbättra räddningstjänstens kapacitet och halvera kostnaderna. Bygg sedan en brandstation som uppfyller moderna krav på arbetsmiljön, men vars storlek anpassats till att vi ingår i en samarbetsrelation.

Men det här inte intressant för dom högerpolitiker som är mest intresserade av att peka finger, skylla på andra (sossarna och vänstern), som öppet ogillar att folket använder sig av demokratins och rättstatlighetens verktyg, och som framförallt demonstrerar en total avsaknad av handlingskraft.

För en effektiv lösning på brandstationsdebaclet som också ger brandmännen en bra arbetsmiljö: Kasta ut högerns fingerpekare!

116 dagar kvar

Skinnskattebergs alla brandmän säger upp sig. ”Låt det brinna”

Alla brandmän i Skinnskatteberg har sagt upp sig. Dom slutar jobba den sista november. Detta rapporterar idag Fagersta-Posten. Det är den dåliga arbetsmiljön på brandstationen och att inget ännu gjorts åt problemen som är bakgrunden enligt vad räddningschefen Kenneth Johansson säger till tidningen.

Brandstationsfrågan har varit på dagordningen sedan 2014. Hur har vi kommit hit?

2014	Började behovet av en ny brandstation utredas. Utredningen gjordes av brandchefens son.
2021	Beslöt högermajoriteten i kommunstyrelsen föreslå fullmäktige att bygga en ny brandstation för 55 miljoner.
2022	I januari godkände fullmäktige kommunstyrelsens förslag.
	I januari lämnades också en namnlista med 676 namn med krav om en folkomröstning. om att förslaget skulle avvisas, och att flera alternativ skulle utredas.
	Fullmäktiges beslut överklagades till förvaltningsrätten som i april meddelade dom: Beslutet upphävdes.
	När kravet om en folkomröstning kom upp i fullmäktige hade alla partier enats om att ställa upp på Folkinitiativets krav om en folkomröstning. Fullmäktige beslöt att acceptera kraven på en allsidig utredning och det blev ingen folkomröstning.
	I november fanns en preliminär utredning som gjorts av kommunens VA- och Fastighetschef där de olika alternativen skisserades.
2023	I maj fick VA- och fastighetschefen sparken av den tekniska chefen, som fortsatt att göra av med pengar på utredningar av det dyraste alternativet.
2024	Man insåg nu att storleken på en eventuell ny brandstation skulle bero på om man gick med i något samarbete med andra kommuner. En konsult städslades.
	I juli presenterades konsultutredningen som föreslog att kommunen skulle gå ihop med Nerikes Brandkår. Det mest kostnadseffektiva alternativet Mälardalens räddningsförbund avvisades utan några egentliga argument.
	I september fick kommunstyrelsens ordförande Jonny Emtin (SD) och vice ordförande Bo Öberg (M) i uppdrag att inleda förhandlingar om samgående med Nerikes Brandkår.
2025	I november framgick det av ett interpellationssvar i fullmäktige att Emtin och Öberg inte gjort ett pillekvitt av uppdraget att överlägga med Nerikes Brandkår.
2026	I maj kom det ett nytt förslag från Emtin och Öberg som utan att ha fört några förhandlingar med andra på nytt föreslog att den dyra nya brandstationen skulle byggas. Kommunstyrelsen beslöt att skicka tillbaka förslaget till Tekniska utskottet eftersom det var ofärdigt.

Det är tydligt att det politiska systemet har gått i baklås. Orsakerna är många. Det finns nätverk av politiker på högerkanten och tjänstemän som drivit på för bygget av den dyrbara brandstationen, som man först anslog 30 miljoner till, men som i dagsläget nog kan uppskattas till 75 miljoner. Det vilar en doft av korruption över hela händelseförloppet. Framförallt högerpolitiker har en längre tid drivit en politik som egentligen struntar i sakfrågor. Viktigast är kriget mot Socialdemokraterna och Vänstern. Till varje pris ska ”såssarna” och ”kommunisterna” knäppas på näsan och köras över. Sist och slutligen är det samma högerpolitikers totala inkompetens, och att man inte ens lyckats få till ett samtal med tänkta samarbetsparter.

”Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna” som Niklas Strömstedt och Lasse Lindblom skrev 1987. Men hoppet finns kvar. Den 13 september kan SD+M-majoriteten slängas ut och frågan om samarbete med andra brandkårer och en funktionell brandstation kan få en lösning innan brandmännen hänger upp sina hjälmar och går hem. Annars är nog risken stor att inget över huvud taget händer. Och då får det väl brinna.

117 dagar kvar

 

Sheila Imamovic Skog: Vår kommun kan bättre

 

Läs inlägget på FB-gruppen "Skinnskattebergs kommun - tvärpolitiskt samtal om framtiden" av Sheila Imamovic Skog, oberoende fullmäktigekandidat för Vänsterpartiet och oberoende för framtid i Skinnskatteberg.

                                119 dagar kvar

Kommunalval på Island framgång för högern, men …

Det har varit kommunalval i Islands 62 kommuner. Valet blev en framgång för det högerorienterade Självständighetspartiet. Men det gäller att komma ihåg, att Islands kommuner är långtifrån så partipolitiserade som dom svenska kommunerna. Omkring 40 procent av dom valda har ställt upp på andra listor än rikspartiernas listor. I en del småkommuner (och dom kan vara riktigt små på Island) har det över huvud taget inte varit några listval. Så högerframgångarna i det här valet avser bara förskjutningarna mellan den dryga hälft av alla valda som valts i proportionella val på rikspartiernas listor.

Så här fördelade sig dessa valda:

Islands kommuner och valsystemet

För att förstå omfattningen av det här valresultatet är det bra med lite mer information om man vet lite om kommunsystemet och hur kommunalvalen går till.

Isländska kommuner är små: Landet hade som flest kommuner 1940. Då fanns 229 kommuner. Efter sammanslagningar är det idag bara 62. Men många kommuner är trots sammanslagningarna små. Störst är Reykjavik med 140 000 invånare (ungefär som Västerås). Medianstorleken är 1 295 invånare (jämfört med ca 15 000 i Sverige). Minst är Tjorneshreppur där det bor 54 personer. I ytterligare två kommuner finns färre än 100 invånare.

Proportionella listval i dom flesta kommunerna: I 12 kommuner var det inga listval. Där fick man istället rösta på personer. Dom som då får flest röster blir valda tills man har fyllt upp fullmäktige. I det förra valet fanns dessutom två kommuner där det bara fanns en lista. Då brydde man sig inte om att ordna något val, utan fullmäktige bemannades från dessa enda listor. I 2026 års val har jag identifierat tre kommuner med bara en lista. Hur dessa har hanterats i år har jag inga uppgifter om.

Eythórsson sammanfattade 1998:

• Kommunerna är många och ett stort antal av dom är mycket små
• Uppgifterna är i ett nordiskt perspektiv begränsade
• Kommunalpolitiken är partipolitiserad i begrändad omfattning

Storstadseffekten

Även huvudstadskommunen Reykjavikurborg följde det allmänna mönstret med framgångar för Självständighetspartiet. Men vid en jämförelse mellan huvudstaden och alla valda på partilistor i hela landet framträder skillnader, som liknar vad som kunnat observeras i flera, vitt skilda länder.

	Parti	Procent av valda i Reykjavik minus alla kommuner
	Socialdemokraterna	+9
	Vänstergröna	+8
	Reformpartiet	+6
	Centerpartiet	+1
	Självständighetspartiet	-7
	Framstegspartiet	-17

Trots allt går dom röda partierna betydligt bättre i Reykjavik än i landet som helhet. Det går sämre för dom blå, särskilt valvinnaren Självständighetspartiet och det traditionella bondepartiet Framstegspartiet.

 

Norrbaggar

 

Men vad betyder “norrbagge”. Svensk etymologisk ordbok (1922) försöker utreda saken:

För det första slås det fast att det är ett öknamn på norrmän. För det andra att det kommer av ”bagge”, kanske med bibetydelse av något tjockt eller klumpigt som kloss eller knöl. En trevligare, nästan ädel tolkning är att det är en ombildning av det latinska Norvagus.

Varför det skulle vara nedsättande att kallas ”bagge” är inte tydligt. Historieprofessorn Dick Harrison river i en krönika i SvD (17/5 2024) av plåstret: ”’Bagge’ betyder på medeltidssvenska ’fårtestikel’ och var det fulaste man kunde säga om en norrman.” Jag vet inte om Wikipedias mer kliniska förklaring gör saken bättre: ”det syftar på det maskulina fårets genitalier”.

Fårballe alltså.

Skinnskatteberg: Korruptionsnätverkets anatomi och mekanismer

Tre händelser i Skinnskattebergs kommun har särskilt kommit att dra uppmärksamheten till sig när det gäller anklagelser om korruption i kommunen:

Elljusspåret: Jonny Emtin (SD), då ordförande i Tekniska Utskottet och med en egen grävmaskinsfirma, anlitades av Ulf Kjellin (C), också i Tekniska Utskottet, och som har en elinstallationsfirma. Ett elljusspår skulle flyttas och Kjellin fick uppdraget. En stor del av arbetet gällde markarbeten, och det gjordes av Emtin. Emtins uppdrag doldes på Kjellins fakturor till kommunen.

Hockeyrinken: Jonny Emtin (SD), nu kommunalråd och ordförande i Kommunstyrelsen köpte en begagnad hockeyrink och gav sedan sin egen grävmaskinsfirma uppdraget att montera den.

Lönnkrogen: Tommy Olsson, gift med det tidigare avsatta kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt (SD) avslöjades av SVT bedriva svartpubsverkamhet på den fastighet där paret bor.

I alla dom här fallen kan man på goda grunder anta att huvudaktörerna Jonny Emtin, Ulf Kjellin och Tommy Olsson har tjänat pengar på händelserna. I en utredning om hockeyrinken framkommer det uppgifter om att i detta och tidigare fall en annan extern aktör fungerat som ”fakturakanal” eller bulvan åt Emtin. Det handlar om M Ek AB, som har ramavtal med kommunen om markarbeten.

Vidare har det kommit fram anklagelser om att dom här huvudaktörerna Emtin, Kjellin, Olsson och M Ek AB har brutit mot olika lagar, bl a trolöshet mot huvudman, bedrägeri och olovlig utskänkning. Det är brott som finns i Brottsbalken och som kan leda till åtal och bestraffas med dagsböter och om det gäller grova överträdelser fängelse.

Den berättelse som tonar fram är att huvudaktörerna drivna av ekonomisk vinningslystnad har begått handlingar som kan vara kriminella.

Men, särskilt när det gäller den senaste av händelserna (hockeyrinken) har många fler personer på olika sätt visat sig vara involverade. Den omedelbara orsaken till att detta ”nätverk” rullats upp är ansvarsprövningen i Kommunfullmäktige i början av maj, där Emtin trots skarp kritik beviljades ansvarsfrihet.

När man skärskådar vilka andra aktörer som på olika sätt befinner sig mellan dom påstått kriminella, av vinningslystnad drivna händelserna och det frikännande som beslutet om ansvarsfrihet innebär visar det sig att flera nivåer kan urskiljas:

1 Närstående medaktörer

I både elljus- och hockeyhändelserna finns huvudaktörens hustru, senare ex-hustru, Therese Emtin i en central roll. Hon uppges nu vara ensam ägare av grävmaskinsfirman, där dock hennes man har ett styrelseuppdrag. Therese Emtin har också kommunala förtroendeuppdrag bl a som ledamot för SD i Kommunstyrelsen. Det är inte orimligt att även hon har haft ekonomisk fördel av händelserna.

I lönnkrogsfallet finns förra kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedts nära koppling till huvudaktören Tommy Olsson. Olssons deklarerade inkomst är låg samtidigt som han själv i sociala medier uppger att all hans inkomst kommer från den firma han driver, inom vilken den påstådda lönnkrogen är en del. Av hans deklarationer framgår dock att firman år efter år går med underskott. Eventuella vinster av Olssons påstått illegala verksamhet skulle då lätta hustruns försörjningsbörda. Under hennes tid som kommunalråd gav arvodet gott om utrymme för att försörja maken. Mindre så sedan hon avsatts.

2 Beskyddare

En ganska stor grupp aktörer har ställt upp och på olika sätt aktivt skyddat huvudaktörerna och deras närstående medaktörer. Här finns kommunens ledande liberala politiker Elisabeth Åberg. Hon har i rinkaffären i sin roll som ledamot av Kommunstyrelsen röstat emot förslag om att händelsen borde polisanmälas och röstat för ett frikännande remissvar på revisionsbiträdets kritiska frågor om denna och liknande händelser. I sin roll som ordförande i Socialnämnden, som i kommunen ansvarar för alkoholtillsynen, har hon underlåtit att agera i lönnkrogsfrågan.

Flera ledamöter eller tjänstgörande ersättare i Kommunstyrelsen har på samma sätt som Åberg där röstat på ett sätt som syftat till att avvärja kritik mot kommunalrådet: Bo Öberg (M), Carina Sándor (L), Eric Zillén (L), Anette Sjöblad (SD) och Sonja Råberg (C). Vid fullmäktiges möte där frågan om ansvarsfrihet avgjordes bestämde ordföranden Lennart Lidquist (L) att en regel för hantering av jäv skulle tillämpas som gjorde att dom som var starkt kritiska mot kommunalrådet hindrades att delta och även förvisades ur lokalen. Den regel som så kom att användas var i uppenbar strid med Kommunallagen men var effektiv. Ordförandens olagliga regeltolkning kom till stånd efter ett inlägg från talarstolen av ledamoten Pär Hultman (SD). Fullmäktigeledamoten och riksdagsmannen Oscar Sjöstedt (SD) yrkade i debatten bifall till att ansvarsfrihet skulle beviljas.

Sjöstedt har också i media försökt förklara och försvara aktörerna i lönnkrogshärvan (Olsson och Olsson Bergstedt).

3 Tysta medgivare och ”hantlangare”

En tredje, något mindre nivå består dels av högre chefspersoner som väl har känt till missförhållandena men avstått från att agera, dels av lägre tjänstemän som helt eller delvis påtagit sig ansvar för beslut som i realiteten fattats av aktörerna. Till den första delgruppen hör Thomas Lindberg, som vid tiden för såväl elljus- som rinkhändelserna var kommunchef. Dit kan också räknas chefen för den tekniska förvaltningen som vid den första händelsen var Olle Karlsson och vid den senare Magnus Andersson.

Hans Markström var vid tiden för elljushistorien anställd som turismsamordnare. Han ställde upp, trots att han inte hade någon koppling till den tekniska förvaltningen, som beställare av uppdraget till Kjellin. Markström är gift med en tidigare kommunchef, Marie Tollefsen Markström, som köpts ut efter en uppmärksammad strid med dåvarande S-kommunalrådet och som vid tiden för elljushistorien var M-politiker.

Christopher Åberg påtog sig ansvaret för de formella besluten i rinkaffären. Dom konsulter som utrett frågan reducerar betydelsen av Åbergs påstående genom att hävda att det i realiteten var Emtin som fattat alla beslut. Åberg var vid tiden tillförordnad VA-chef sedan den tidigare VA-chefen sagts upp på grunder som hon anser vara ogiltiga. Undanröjandet av henne, vilket öppnade vägen för Åberg, är fortfarande föremål för rättslig prövning. Åberg som är son till Elisabeth Åberg (L) är mellanstadielärare i geografi och saknar veterligen utbildning och yrkeserfarenhet av såväl vatten- och avloppsfrågor som ledarskap.

4 Ställde sig bakom ansvarsfrihet i fullmäktige

Tolv ledamöter eller tjänstgörande ersättare ställde sig bakom ansvarsfrihet för kommunstyrelsen och dess ordförande Jonny Emtin. Där röstade dessa tolv för ansvarsfrihet för kommunstyrelsen, som med deras röster bifölls. Flera av aktörerna på ”beskyddarnivån” deltog i omröstningen men dessutom ett antal andra ledamöter. Här följer en lista över dom som ställde sig bakom beslutet om ansvarsfrihet. De första tre har också varit aktiva på beskyddarnivån eller själva varit aktörer, men dom följande nio personerna är dom som enbart fullgjort sin uppgift som maktens drängar.

1. Pär Hultman (SD)
2. Oscar Sjöstedt (SD)
3. Ulf Kjellin (C)
4. Nicklas Heleander (SD)
5. Mikael Karlsson (SD)
6. Stefan Pistol (SD)
7. Kristina Bergstedt (L)
8. Vanja Leneklint (L)
9. Lennart Lidquist (L)
10. Anita Karlsson (L)
11. Susanne Karlsson (L)
12. Staffan Strid (M)

 Ekonomisk vinningslystnad driver korruptionen

Det förefaller nog med all önskvärd tydlighet att det för huvudaktörerna, och kanske även vissa aktörer på lägre nivåer är ekonomisk vinning som är drivkraften för deras agerande. Både Emtin, Kjellin, M Ek AB och Tommy Olsson kan alla ha haft ekonomiska vinster av agerandet. Kanske kan det också i viss mån gälla hustrurna Therese Emtin och Ewa Olsson Bergstedt.

Att andra aktörer på lägre nivåer i hierarkin (beskyddarna, dom tysta medgivarna och ”hantlangarna” och dom som med sina fullmäktigemandat stödde ansvarsfrihetsbeslutet) skulle direkt ha kunnat ta del av eventuella brottsvinster verkar inte troligt. Däremot kan man konstatera att flera av dom innehaft positioner som ger substantiella arvoden. Dessa skulle förstås vara hotade om det av Emtin ledda styret skulle komma att bytas ut.

Fyra politiker som har haft betydelse som ”beskyddare” har sådana årsarvoderade positioner som kunde hotas om styret i kommunen skulle falla tillsammans med Emtin:

• ·    Elisabeth Åberg (L) sammanlagda årsarvoden 168 tusen kronor
• ·    Eric Zillén (L) årsarvoden 64 tusen kronor
• ·    Lennart Lidquist (L) årsarvode 40 tusen kronor
• ·    Bo Öberg (M) sammanlagda årsarvoden 38 tusen kronor

Dessa beskyddare kan därmed konstateras ha ekonomisk vinning av att eventuella olagligheter av Emtin inte avslöjas och dom politiska konsekvenserna ett sådant avslöjande skulle kunna medföra.

”Vi mot dom” och att styra genom rädsla (management by fear)

Forskning om kriminella nätverk kan ge uppslag om andra drivkrafter än dom materiella fördelarna. Det handlar känslor av tillhörighet (vi-känslan), om känslomässigt avståndstagande från utgruppen (dom andra).  Det som kan förstärka sammanhållningen är förstås om det finns andra band än dom partipolitiska som knyter samman gruppen. Det kan t ex handla om familjerelationer. Vi har t ex i den här genomgången pekat på en förälder/barn-relation som förklaring i något fall. Det har också visats att det ömsesidiga förtroendet mellan ledare och följare ofta förmedlas av mellankommande aktörer. Man kan se sådana mönster i kommunen. Skyddare, ofta med ekonomiska intressen i verksamheten, utgör en länk till följargruppen.

Det har också påpekats att ledarens rykte spelar en roll. Ett drastiskt historiskt exempel är att gangsterbossen i Chicago, Al Capone, kunde tacka mycket för sitt mediarykte som mäktig ledare. Det har i dom här aktuella fallen hörts argument om Emtins handlingskraft som ger positiva resultat tills skillnad från ”tjafset” i den politiska organisationen. Det är inte uteslutet att sådana rykten ökat hans prestige och uppmuntrat stödet nerifrån.

En ytterligare inte oviktig aspekt är risken för repressalier. I lagliga relationer finns det skyddande institutioner, som domstolar och försäkringar, som kan kompensera för lojalitetsbrott. Sådana institutioner är inte tillgängliga för illegala aktörer, och illojalt handlande kan få mycket allvarligare konsekvenser än i den laglydiga världen. Ett upplevt hot om sådana framtida bestraffningar kan vara ett verksamt kitt i det kriminella nätverket.

Att sådana aktiviteter inte bara finns i fantasins värld kan man se i just nu pågående kampanjer som syftar till att svärta ned oppositionens ledande företrädare och att skrämma andra från att ha relationer med dessa företrädare. I sociala medier och ibland till och med i offentliga sammanhang pågår aktiviteter för att förstöra V-ledaren Fredrik Skogs rykte. Ett exempel är hur Lennart Lidquist (L) i sin roll som fullmäktigeordförande släppte fram en fråga i allmänhetens frågestund från en uppenbart förvirrad medborgare. Hen ställde frågor om påstådda allvarliga och farliga missgrepp som Skog skulle ha gjort i sin roll som fastighetsägare och hyresvärd. Enligt regler i arbetsordningen för fullmäktige ska frågor under frågestunden avse sådant som ingår i ”kommunfullmäktiges, kommunstyrelsens, annan nämnds eller berednings handläggning.” Inget sådant var för handen. Lidquists enda syfte var att bidra till ryktesspridning och svartmålning.

Det har vidare kommit signaler om att det, mest i det fördolda, pågår en kampanj för att skrämma förtroendevalda, kandidater till fullmäktige i valet och personer som misstänks ha vänstersympatier. Tecken tyder på att denna demokratihotande kampanj är orkestrerad, av vem är ännu oklart. Men det finns tecken som tyder på att kampanjen bedrivs av mer resursstarka personer än dom vanliga nättrollen. Händelser har polisanmälts och förhoppningsvis visar det sig vem eller vilka som ligger bakom.

För den som tvekar om sin lojalitet med SD-styret kan vara skrämmande att se hur vänsterorienterade blir behandlade.

Den lägsta nivån i korruptionspyramiden består av dom som i kommunfullmäktige med sina röster ger sitt stöd till dom längre upp i hierarkin. Här finns, som vi har sett också en del som är aktiva högre upp, framförallt som beskyddare. Men dom flesta av majoritetens anhängare i fullmäktige ger bara ett oreflekterat stöd till toppskiktet. Dom drivs inte av någon egen ekonomisk vinning. Drivkrafterna är gruppidentiteten (vi-mot-dom) och rädsla.

Men dom är ändå en viktig grupp. Utan dom rasar hela pyramiden ihop som ett korthus. Jag tror inte att det går att få dom att ändra sig. Så, då får man byta ut dom istället. Den chansen kommer den 13 september.

Det är i dethär perspektivet som man får se den desperata kampanj som drivs med syfte att svartmåla oppositionens ledande företrädare, och att avskräcka misstänkta vänstersympatisörer. I huvudsak sköts det praktiska kampanjandet av högersvansen, och dom högre upp i pyramiden deltar inte, utan anstränger sig att uppträda artigt och belevat. Undantaget är fullmäktiges ordförande Lennart Lydqvist (L), som inte klarar att dölja sin avsmak för sossar och vänstersympatisörer. Han drar sig inte heller för att använda fullmäktigemötena för att underlätta demoniseringen av oppositionen.

                                121 dagar kvar