Här går det framåt för Emtin (SD)

Tidningen Dagens Samhälle har kartlagt hur ofta styrelseordförandena i landets kommuner har omnämnts i media under 2025. Här är resultaten för Västmanlands tio kommuner:

Man kan jämföra denhär rangordningen med hur det såg ut för ett år sen. Skinnskattebergs kommunalråd Jonny Emtin (SD) framstår som årets medieraket. Från en ohotad sistaplats rycker han upp tre placeringar till sjunde plats.

Här är några av årets nedslag för Jonny:

• Februari 2024 Har avtal med kommunen samtidigt som han har politiska uppdrag
• September 2024 Livsfarlig grop i centrum
• December 2024 Köpte julgran från Stockholm
• Juli 2025 Rink-gate
• Oktober 2025 Brister i budgetarbetet
• November 2025 Fortkörning
• November 2025 Uppmuntra invandrare återvandra
• December 2025 Lönnkrogshärvan

Åklagare utreder korruptionsbrott i Skinnskattebergs kommun

Polis och åklagare utreder en korruptionshärva i Skinnskattebergs kommun. Det handlar om elljusspåret vid Borntorpet och flera andra arbeten i området. Jag har tidigare här berättat om hur C-politikern och ägaren av en elfirma Ulf Kjellin skickade en räkning till kommunen för jobb med elljusspåret. Huvuddelen av elfirmans räkning avsåg dock grävarbeten som utförts av en okänd underleverantör. Men spåren pekade då i riktning mot kommunalrådet Jonny Emtin (SD).

P4 Västmanland rapporterar nu att det pågår en utredning om korruptionsbrott i samband med arbetena vid Borntorpet. Åklagaren är fåordig om vilka gärningar det handlar om och säger inte heller något om vem eller vilka som är misstänkta. Men det är nog en inte alltför vågad gissning att det återigen handlar om åtminstone kommunalrådet Emtin.

Se också SVT Nyheters inslag om korruptionsutredningen.

Vem ska baka pizzan? Och vem ska köra bussen?

Utlänningar ska ut ur Sverige. Ingen ska släppas in. Den som lämnar landet ”frivilligt” ska få rejält betalt. Miljonbelopp används för att muta korrupta regimer för att dom ska ta emot dom deporterade. Det får kosta vad det vill, bara den svenska folkstammen kan hållas rasren.

Att det går åt pipan med välfärden utan utlandsfödd vårdpersonal vet vi sen tidigare. Mycket annat i samhället ryker också. Fagersta Nyheter publicerade i lördags data från SCB som visar dom 10 yrken som har flest utlandsfödda:

Nationalism och demokrati är oförenliga

Jag har just läst ut Göran Rosenbergs Det förlorade landet. Det är en märklig bok. Till en början får vi följa det judiska folket från uttåget från Egypten och till det tidiga 1900-talet. Hur såg man på förhållandet mellan Gud och hans utvalda folk? Templets förstörelse av Herodes år 70 inledde den tid då det judiska folket spreds över Europa, men även Nordafrika och Mellersta Östern. Den tvåtusenåriga exilen, den judiska diasporans tid, kom.

Under den långa exilen fanns alltid målet att kunna återvända till Palestina – landet som Gud lovat dem, och som flöt av mjölk och honung. Judarna väntade också på Messias. Messias är en ättling till kung David som leder återvändandet till det förlovade landet. Historien visar ett myller av pretendenter på Messiasrollen. Att som oinvigd försöka följa denna historia gör att man får yrselkänslor. Detta kände jag redan då jag läste Olga Tocarczuks Jakobsböckerna, som handlar om den polsk-judiske sektgrundaren Jacob Frank på 1700-talet, en messiansk inkarnation av den självförklarade Messias Sabbatai Zevi, som Frank mött i Saloniki. När också frankisterna dyker upp hos Rosenberg, kunde jag dra en lättnadens suck. Jacob Frank och frankismen hade jag ju läst tusen sidor om hos Tokarczuk.

Efter denna långa, och för oss utomstående icke-experter högst förvirrande historieskrivning, kommer Rosenberg till 1960-talets Israel. Under tre år går han på gymnasiet i Tel Aviv, och han lär sig rollen som israelisk pionjär. Detta var fortfarande arbetarsionismens tid. Judar skulle bosätta sig i Palestina och bygga ett socialistiskt samhälle som baserades på kollektivjordbruk (kibbutzer). Detta var under den era då Israel framstod som ett socialistiskt ideal. Arbetarpartiet Mapai styrde. Fackföreningsrörelsen Histadrut var mäktig. De strängt kollektivistiska kibbutzerna fick ”öknen att blomma”. Man kan förstå den fascination som inte minst svenska socialdemokrater och fackföreningsmän och –kvinnor kände inför Israel.

Men det israeliska samhället, politiken och idealen förändrades: Den revisionistiska sionistiska rörelsen som funnits redan under mellankrigstiden och från staten Israels grundande växte till sig och har sedan 1970-talet kommit att dominera israelisk politik. Denna högerrörelse, som tidigt hade klara beröringspunkter med fascismen har betonat staten Israels territoriella expansion och militär styrka. Motståndare har bekämpats, ibland med våld. Den socialdemokratiske premiärministern och fredspristagaren Yatzhik Rabin mördades 1995 av en högerextremist. 1948 mördades FN-sändebudet Folke Bernadotte av den högerextrema Stern-ligan, som av högerpolitiker senare hyllats som betydelsefull för staten Israels tillkomst.

Nu var inte Palestina det ”land utan folk” som tilldelades ”folket utan land”. Där fanns redan palestinier (eller araber som dom kallas i Israel). Sionisternas ursprungliga idé om att judaiseringen framförallt skulle ske genom köp av land, visade sig snart otillräcklig. Det var inte ovanligt att våld kom till användning. Och genom att förklara att en palestinsk by måste stängas av säkerhetsstrategiska skäl fördrevs befolkningen. Byn blev därmed land utan ägare, och staten kunde överta den. Dagens militanta, och av staten skyddade, bosättare på den ockuperade Västbanken, fullföljer politiken.

Om detta visste den unge gymnasisten Göran Rosenberg inget. Han visste inte om högerterrorismen. Han visste inte om hur ”araberna” tvingades bort från sin mark. Varken han eller hans generationskamrater ägnade egentligen ”araberna” en tanke. Han uppfylldes av kärlek och beundran för den nya dynamiska staten, men även av dess tusenåriga historia. Så byggdes en nationell identitet med den israeliska staten. Processen var inte ny och uppfunnen av staten Israel. Så konstrueras alla nationella identiteter. Berättelsen om en storartad gemensam historia konstrueras.

Åter i Sverige och vuxen börjar dom mörka fläckarna i Israels historia att uppdagas för Rosenberg. Han engagerar sig i Palestina-rörelsen. Av israeler och många judar börjar han kallas ”självhatare” – en jude som hatar judar. Dom svenska myndigheterna uppskrämda av palestinska terroristaktioner börjar bevaka honom. Han har Säpo och IB i hälarna, och troligen i maskopi med Israels säkerhetstjänster.

Det finns en slutsats som Rosenberg inte uttryckligen drar, men som jag själv finner ligger nära till hands: Nationalism på etnisk eller påstått rasmässig grund är oförenlig med demokrati. Nationalismen bygger på sambandet mellan nation och stat. Varje nation har en stat, vars huvuduppgift är att skydda och stärka nationen. Men vad är en nation? Det idag vanliga synsättet är att nationen bygger på etnicitet, d v s en samhörighet baserad på likheter i språk, kultur, religion och en berättelse om en gemensam historia. En mer essentiell definition är den som bygger på genetiska likheter, utseende, hudfärg, ”judens krokiga näsa”. Rasism är ett uttryck för en sådan essentiell etnicitet. Hur man än bestämmer etniciteten så förväntas man känna samhörighet och lojalitet med andra med samma etnicitet. En sådan samhörighet är vad den irländsk-amerikanske statsvetaren Benedict Anderson kallade en imagined community (en ”föreställd” eller varför inte en ”inbillad” gemenskap). Man kan inte känna alla andra medlemmar av nationen. Därför måste vi föreställa oss att det finns en gemenskap. Därför är alltid nationen och etniciteten konstruerade. Om dom inte bygger på genetiken (rasism) är dom av människor konstruerade begrepp.

Nationalismen i Sverige

Sverigedemokraterna sluter upp bakom den här definitionen av svenskhet. ”Sverigedemokraterna definierar den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur.” (Principprogram 2019). Den som inte känner denna lojalitet och identitet, som inte behärskar och använder det svenska språket, den som inte delar den svenska kulturen är inte svensk. Samma principprogram deklarerar dock att man kan bli ”svensk” om man assimilerar sig: ”Som assimilerad till den svenska nationen räknar vi den med icke-svensk bakgrund som talar flytande svenska, uppfattar sig själv som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation”. Annars är man inte svensk.

Det är också enligt SD problematiskt om det finns flera nationer inom samma land:

Folkstyret [riskerar] i längden […] att bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus om vilka som skall räknas till folket och där det kanske inte ens förekommer en gemensam arena för debatt eftersom invånarna i staten inte talar samma språk.

I sitt principprogram slår SD också fast att det finns en direkt koppling mellan nationen (alltså ”svenskarna”) och staten:

Sverigedemokraterna anser att staten är nödvändig för att på ett effektivt sätt kunna administrera nationens inre liv […] i kraft av sitt våldsmonopol skydda nationen mot inre och yttre hot. […] staten […] implementerar […] nationens vilja. […] Till statens kärnuppgifter räknar vi alla frågor som rör nationens säkerhet och oberoende, […] samt värnandet av nationens historiska arv och kulturella särart.

Där det står ”nationen” kan man med SD:s definition istället skriva ”svenskarna”. Dom som bor i landet men inte är svenskar med SD:s definition ingår inte i ”nationen”. För dom är staten alltså inte till.

Idealet är alltså ett folk (nationen, svenskarna) en stat. Men hur ska detta åstadkommas? Hur ska man hindra att det finns flera nationer inom landet? Det är ju som partiet ser det ”i längden mycket problematiskt”. Partiet har ansett sig tvunget att acceptera att dom fem nationella minoriteterna (judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar), trots att dom inte är svenskar och alltså inte ingår i nationen (jämför Björn Söders famösa uttalanden om att samer och judar inte är svenskar), ska ha fulla medborgerliga rättigheter. Annorlunda är det med invandrarminoriteterna. Om dom inte är beredda att assimilera sig, tala flytande svenska, leva enligt svensk kultur och känna lojalitet med den svenska nationen, är dom inte delar av nationen och därmed ett problematiskt inslag.

Den nya s k ”strama flyktingpolitiken” som på olika sätt är ämnad att avskräcka från att söka skydd i Sverige, och som SD drivit fram är ett sätt att åtminstone hejda tillväxten av ”problematiska” andra nationer i Sverige. Deportationer av oönskade, ibland åstadkomna genom att auktoritära hemlandsregimer mutas, är ett sätt att minska de osvenska inslagen. Vandelsutredningen förslår att den som inte lever på ett godtagbart sätt ska kunna avlägsnas. Stora ekonomiska bidrag betalas för att bli av med ”frivilliga” återvändare. Den med dubbelt medborgarskap ska kunna fråntas sitt svenska medborgarskap. Orimliga krav ställs på arbetskraftsinvandrare. Så ska den svenska nationen renas. Lössen ska skakas ur den blågula fanan.

Än så länge har den nationella högern, åtminstone i sina städade parlamentariska former, avhållit sig från massdeportationer och dödligt våld. Men det gäller inte den svans som lever i symbios med kostymhögern. Här frodas våldet, inte minst det dödliga våldet.

Hur illa det kan gå med en stat på etnisk grund visar förstås SD:s föregångare den tyska nazismen, och sorgligt nog också den israeliska stat som Göran Rosenberg så ingående beskriver. Massförflyttningar har under hela uppbygget av den israeliska staten stått på dagordningen, i dessa yttersta dagar påhejat av Donald Trumps idé att deportera Gazas invånare för att istället bygga upp ett lukrativt semesterparadis.

Det kan tyckas vara en lång och krånglig väg för att komma fram till slutsatsen. Men tanken växte sig stark när jag läste Rosenbergs bok. Även med dom mest vällovliga syften visar det sig att idén om en etniskt ren stat inte går att förena med demokrati. Jag tar risken att bli beskylld för antisemitism. Men den delar jag i så fall med Göran Rosenberg, och en rad judar och israeler, som tar avstånd från sionismen. Och det har också känts viktigt att framhålla att den svenska extremhögern, Sverigedemokraterna, och dess terrorsvans tänker i grunden som både nazister och sionister. Och sitt välstädade yttre lever SD i symbios med den mordiska svansen.

 

Lönnkrogshärvan: Vem kan man lita på?

SVT avslöjade den misstänkta svartpuben vid Lerkulan i Skinnskatteberg i början av december. Men redan i mars hade det kommit ett tips till länsstyrelsen, som skickade ett mail till kommunen. Det har nu kommit fram vad länsstyrelsens handläggare för tillsyn av alkohol och tobak skrev till socialchefen i Skinnskatteberg:

Jag fick ett telefonsamtal från en ”bekymrad” medborgare om en verksamhet som enligt inringaren säljer alkohol utan tillstånd. Det handlar om något som heter Lerkulans Äventyr och Allfix (camping?) utanför Skinnskatteberg som arrangerar tillställningar där de säljer alkohol till ”slutna” sällskap men utan tillstånd. Det verkar handla om spelningar med olika lokala band bland annat. Är det någon verksamhet ni känner till? Kan inte heller se i alkoholregistret att verksamheten tidigare haft tillstånd, tillfälliga. De har en Facebook-sida som det verkar finnas aktivitet på samt en webbplats […]. Enligt inringaren ska det tidigare ha förekommit bilder på festande gäster som numera är borttagna.

I ett meningsutbyte på Facebook-sidan ”Skinnskattebergs kommun – tvärpolitiskt samtal om framtiden” den 8 december skriver Tommy Olsson, verksamhetens ägare:

Benny Blomqvist har du varit på en privat fest så har du även gjort olaga intrång. Finns ingen vettig människa som skulle bjuda dig på fest. Däremot kan du ha varit här någon av dom många gånger vi haft alkoholtillstånd.

Bortsett från den otrevliga tonen i Olssons kommentar noterar jag att han påstår något helt annat än vad länsstyrelsens handläggare påstår. Enligt länsstyrelsen finns inga uppgifter om tidigare tillstånd, medan Olsson påstår att dom ”många gånger haft alkoholtillstånd.” Båda kan inte samtidigt ha rätt.

Det finns exempel på andra motsägelser i Olssons kommentarer. Till exempel säger han att alla hans pengar kommer från hans rörelse och att han betalar skatt för ”varje jävla krona”. Enlig hans självdeklaration har han en blygsam inkomst av tjänst och noll kronor av näringsverksamhet, som till och med går med förlust.

Någon reaktion från socialnämnden i Skinnskatteberg på mailet från länsstyrelsen har inte gått att uppbringa. Man undrar lite försiktigt vad socialnämndens ordförande Elisabeth Åberg (L) har att säga om den saken?

I flera inlägg hävdar Olsson att alla krav för att det ska vara en verksamhet som inte är tillståndspliktig verksamhet är uppfyllda. Jag vill gärna påminna om dessa krav: Det ska vara ett enstaka tillfälle, det ska vara på förhand inbjudna gäster och alkoholen ska säljas till självkostnad. Detta påstår han att berörda myndigheter har bekräftat. Sanningen är att öl har sålts för ett pris som överstiger vad det kostar på Systembolaget. Flera personer har uppgett att ”medlemskort har sålts vid dörren” och att ”baren alltid är öppen”. Och det handlar inte om ett enstaka tillfälle. Under en lång tid har liknande arrangemang anordnats. Det finns domar där arrangören dömts till dagsböter därför att det inte handlat om ett enstaka tillfälle utan om flera liknande tillfällen under flera år.

 

Det här visste du inte att du inte visste

En exklav är en del av t ex ett land eller en kommun som ligger i ett annat land/kommun. Exklaver är sett ur den andra kommunens synvinkel enklaver. I världshistorien var t ex Västberlin en västtysk exklav i DDR. SCB har gjort en färsk översikt över kommunala exklaver. Det berättar Dagens Samhälle idag. I Sverige finns det sammanlagt 671 kommunala exklaver med tillsammans 194 invånare. Tillvaron kan vara lite krångligare för dom som bor i exklaver eftersom dom för olika slags kommunal service måste ta sig genom en annan kommuns territorium.

Skinnskattebergs kommun berörs av tre exklaver/enklaver. Dom ligger alla i den vidsträckta Riddarskogen cirka fem kilometer väster om Riddarhyttan och kring gränsen till Lindesbergs kommun. Här är en karta som jag har hämtat från Lantmäteriets ”Min karta.”

Den blå streckade linjen är gränsen mellan Skinnskattebergs och Lindesbergs kommuner. Längst i norr, vid Haraldsjöns sydspets ligger Skinnskattebergs största exklav. Ytan är 0,274 kvadratkilometer. Det motsvarar en fyrkant på drygt 500*500 meter. Lite längre söderut finns nästa exklav, som är betydligt mindre (0,084 kvadratkilometer). Det tredje området är en liten snutt av Lindesbergs kommun som ligger helt omgiven av Skinnskattebergs kommun. Ur Skinnskattebergs kommun är det med andra ord frågan om en enklav. Den är bara på 0,043 kvadratkilometer. Alla tre är lite speciella i och med att dom också är länsvisa exklaver, d v s delar av Västmanlands län som ligger inne i Örebro län och vice versa.

Såvitt jag kan förstå är exklaverna obebodda. Men så måste det kanske inte alltid vara. Kanske kunde dom användas som deportationsorter för dom som skadat kommunen mest. Som ett slags omvänt Valde Fehrm-pris. Nej, jag skojade bara.

 

Om brottsligheten: Fisken ruttnar från huvudet

Skinnskattebergs kommun var sämst i Västmanlands län i Brottsförebyggande rådets (Brå) uppföljning av hur långt man kommit i kommunernas brottsförebyggande arbete. I FB-gruppen ”Skinnskattebergs kommun – tvärpolitiskt samtal om framtiden” har det uppstått en diskussion om vad detta kan bero på. En deltagare har föreställningen att brottsligheten är särskilt liten i Skinnskatteberg och att det därför inte finns något behov av brottsförebyggande arbete.

Om man ska tro statistiken från Brå över anmälda brott stämmer det inte att brottsligheten skulle vara särskilt liten. Brottsstatistiken har sina brister men det är den enda tillgängliga. Det relativa mått som Brå använder är antal anmälda brott per 100 000 invånare. År 2024 var medelvärdet för länets kommuner 11 181. Skinnskatteberg är med 13 111 brott per 100 000 invånare klart över detta snitt.

Ett annat sätt att se på saken är ur invånarperspektivet. I SCB:s medborgarundersökning 2024 deltog fem kommuner i länet. En fråga handlade om hur man upplevde olika samhällsproblem. Den andel av Skinnskattebergsborna som gav dåliga betyg för situationen i kommunen var hög vad gällde ”personer påverkade av alkohol eller narkotika” och ”narkotikahandel”. Här kom kommunen på andra plats av dom fem kommunerna. Och vad gäller ”våldsbrott” kom kommunen på tredje plats av dom fem.

Ytterligare en fråga i SCB:s medborgarundersökning handlade om hur man upplevde korruptionen i kommunens verksamhet. Här var resultatet nedslående. Bara 17 procent av medborgarna menade att kommunens verksamhet är fri från korruption. Av dom 128 kommuner i hela landet som deltog i undersökningen var detta det näst sämsta resultatet.

Detta faktum leder oss in på vilken roll kommunen och dess ledning har för betydelse. Skinnskattebergs kommun är en av dom få kommuner i landet som styrs av Sverigedemokraterna. Det är ett parti som ofta avslöjats med politiker åtalade och/eller dömda för brott. Den senaste systematiska sammanställningen är tyvärr lite gammal, från 2018 års val. Men där var över 7 procent av SD:s kandidater åtalade för brott. Medelvärdet för alla övriga partier var 2,7 procent.

Jag analyserade sambandet mellan SD:s maktställning och uppfattningen om korruption i kommunen i ett inlägg här. Det visade sig att i dom kommuner där SD ingick i styret fick 91 procent dåliga betyg för korruption, och i dom kommuner där SD hade posten som kommunstyrelsens ordförande fick samtliga dåligt betyg för korruption.

Kan det vara så illa, att kommuner där SD har en stark ställning i kommunalpolitiken inte är så särskilt intresserade av brottsförebyggande arbete, på grund av att partiet har många åtalade och dömda politiker generellt, och därför att man ser mellan fingrarna med kommunal korruption?

Av dom tio kommunerna i länet var SD 2024 med i styret i Arboga och i Skinnskatteberg. I Skinnskatteberg hade man t o m ordförandeposten. Arboga uppfyllde två av Brås sex indikatorer på brottsförebyggande arbete. Skinnskatteberg bara en av indikatorerna. Medelvärdet för dom övriga åtta kommunerna var 4,1. Intresset för brottsförebyggande arbete tycks med andra ord vara mycket mer beroende av SD:s inflytande än av brottslighetens omfattning. Snart är det val och då finns det en chans att göra sig av med SD-styret och öka kommunens intresse för att förebygga brott.

 

245 dagar kvar