I Skinnskattebergs kommun dras mycket i långbänk. Redan 2014
började man utreda behovet av en ny brandstation. Det fanns brister i
arbetsmiljön på den befintliga stationen. Men inte förrän i december 2021 dök
ärendet upp i den politiska beslutsprocessen. Kommunstyrelsens
borgerligt-sverigedemokratiska majoritet beslöt då att föreslå fullmäktige att
bygga en ny brandstation till en total kostnad om 55 miljoner kronor. I
budgeten fanns det bara drygt 30 miljoner. Så redan i koncipieringsögonblicket
hade priset gått upp till det dubbla mot vad man tänkt sig. Det kan vara värt
att notera att 2014 års utredning gjorts av en nära anhörig till brandchefen.
Det utbröt en diskussion om förslaget på sociala medier. På
Facebooksidan ”Värt att veta i Skinnskatteberg” fanns den 21 december mer än
200 kommentarer. De flesta var kritiska, för att inte säga arga. Idéer om att
låta medborgarna säga sitt i en folkomröstning började komma fram. Mitt i
julhelgerna rapporterades att det nu bildats en initiativkommitté för en folkomröstning.
Kommittén kallade sig ”Folkinitiativet” startade direkt en namninsamling för
att få ihop de 10 procenten av röstberättigade medborgare som krävs för att få
till en folkomröstning.
Den 7 januari lämnades namnlistor med 653 namn in till
kommunen. De 653 motsvarar 18 procent av väljarna. Tioprocentsgränsen var med
andra ord passerad med råge. Senare tillkom ytterligare listor så att
sammanlagt 676 personer hade skrivit under på kravet att om inte
55-miljonersprojektet stoppades och en ny utredning gjordes om behovet av
ombyggnation eller nybyggnation ska en folkomröstning genomföras.
Blixtbeslut om
55-miljonersprojektet stoppas av domstol
Nu blev det bråttom. För att undvika att
folkomröstningskravet skulle hinna beredas kallades det till ett extra fullmäktigemöte
den 10 januari. Där klubbade majoriteten igenom 55-miljonersprojektet. Risken
fanns nu att de 676 medborgarna skulle stå där med lång näsa medan miljonerna
rullade ut ur kassan.
Folkinitiativet kontrade då med att överklaga fullmäktiges
beslut till Förvaltningsrätten, eftersom man menade att flera fel hade begåtts
i och med fullmäktiges beslut. Det handlade ju om ett obudgeterat utgiftsbeslut
under löpande budgetår, och inga beslut om hur finansieringen skulle gå till
fattades. Vidare uppdrogs åt förvaltningen att komma med förslag till
finansiering. Ingetdera av de besluten är tillåtna enligt kommunallagen. Redan
den 25 januari stod det klart att domstolen tillfälligt stoppade verkställandet
av fullmäktiges beslut. ”Starka skäl talar för att beslutet är olagligt” skrev
domstolen i sitt beslut. Det tillfälliga stoppen – inhibition – skulle gälla
till dess att slutlig dom skulle meddelas.
Under mellantiden fram till fullmäktiges möte i mars gjordes
ett par olika försök att stoppa folkomröstningskravet. En folkomröstning
upplevdes tydligen som ett riktigt skräckscenario. Från majoritetens sida ville
man till varje pris undvika att medborgarna skulle få ett ord med i laget. En
del socialdemokrater spelade också med i spelet. Dels ville man med hänvisning
till att tiden för 55-miljonersanbudet gått ut skulle kravet på folkomröstning
vara överspelat. Dels kom en motion från KF-presidiet (två sossar och en
”liberal”) där de föreslog att en partisammansatt grupp skulle ta fram nya
underlag för nybygge av brandstation. Båda försöken misslyckades.
Folkomröstningskravet levde vidare.
Den 25 april kom så Förvaltningsrättens slutliga dom. Som
väntat upphävdes fullmäktiges beslut den 10 januari att bygga
55-miljonersbrandstationen. Den 16 maj var det dags för fullmäktige att ta
ställning till folkomröstningskravet. Om två tredjedelar av ledamöterna (21 av
31) röstar nej blir det avslag. Folkinitiativets krav var dels att
55-miljonersprojektet stoppades och att det måste bli en ny utredning och
upphandling där också en ombyggnation skulle vara ett alternativ. Det första
kravet – att stoppa 55-miljonersbygget – blev uppfyllt i och med
Förvaltningsrättens dom. Däremot var det oklart om hur en ny utredning skulle
se ut. På Vänsterns förslag bordlades därför beslutet om det skulle bli
folkomröstning.
Kraven var uppfyllda
– ingen folkomröstning behövs
Den 13 juni kom folkomröstningsfrågan tillbaka till
fullmäktige. Fullmäktige beslöt då att det skulle genomföras en ”ny utredning i
linje med Folkinitiativets krav”. Därmed var Folkinitiativets båda krav
uppfyllda och folkomröstningskravet kunde dras tillbaka. Alla partier i
fullmäktige kunde enas om att det inte skulle bli någon folkomröstning.
Den stora frågan blev efter beslutet den 13 juni om
kommunstyrelsen och dess förvaltning nu verkligen skulle se till att beslutet
om en ”ny utredning i linje med Folkinitiativets krav” blev verklighet.
Brandstationsfrågan gick därmed över i en ny fas.
Sedan tidigare pågick en utredning om kommunens lokaler.
Inom denna utredning skulle också brandstationsfrågan hanteras. Redan den 17
maj hade kommunstyrelsen beslutat att det skulle bli en separat utredning om
brandstationen. Det uppdrogs åt kommunchefen med tekniska utskottet som
styrgrupp att utreda och presentera olika alternativ. Det skulle vara en
lägesrapport till kommunstyrelsen den 27 september och slutrapport den 13
december.
Den 27 september rapporterade kommunchefen till
kommunstyrelsen att arbetsgruppen hade träffats den 2 september för att
identifiera behov och alternativ. Det fanns två alternativ: renovering av den
nuvarande byggnaden eller nybyggnation. Rapporteringen avslutades enligt
protokollet med att ”arbetsgruppen jobbar vidare i ärendet.”
När kommunchefen skulle slutrapportera uppdraget den 13
december bad hon om mer tid. Kommunstyrelsen beslöt också att hon skulle få mer
tid att fortsätta jobba med ärendet och ge återkoppling i februari. Vid
kommunstyrelsens möte den 14 februari fanns ingen slutrapport. Kommunchefen
meddelade att arbetet fortsatte. På förslag av Vänsterns Fredrik Skog beslöts
det att ”kommunstyrelsen följer fullmäktiges beslut från 2022-06-13 § 80 att
kommunfullmäktige beslutar ge kommunstyrelsen i uppdrag att fullfölja
utredningen angående brandstationen i linje med folkinitiativets krav”. Vad jag
har lyckats utröna är detta första gången som utredningen får direktiv om att
man ska följa fullmäktigebeslutet att utredningen ska följa folkinitiativets
krav.
Fanns den
efterfrågade utredningen redan?
Trots det ser det ut som om den utredning som fullmäktige
beställt ändå gjorts. Redan i november 2022 finns en rapport skriven av
kommunens fastighets- och VA-chef. Där presenteras relativt detaljerat, med
ritningsskisser och kostnadskalkyler tre olika alternativa förslag. Det första
är en om- och tillbyggnad av den befintliga stationen till 1 025
kvadratmeter till en kostnad om 28 miljoner kronor. De andra alternativen är
nybyggnation till 1 070 respektive 1 004 kvadratmeter till en kostnad
om 32 – 42 miljoner. Till de tre alternativen fogas tidigare förslag om en helt
ny brandstation av konsulterna ByggArk (1 108 kvadratmeter) och Sweco
(1 702 kvadratmeter). Dessa skulle kosta 44 – 52 miljoner. Det var det
sista alternativet som man hade beslutat att genomföra vid fullmäktigemötet i
januari och som så småningom stoppades av Förvaltningsrätten.
Man kan i utredningen läsa att ”Arbetet har utförts genom
att Annelie Johansson, kommunchef, haft det politiska uppdraget och rapporterar
till styrgruppen, Titti de Verdier, va- & fastighetschef, har genererat
alternativförslag, lokaliseringsanalys och skrivit rapport, Miia Höglund,
fastighetsingenjör, har varit projektör för ritningar, kalkylator samt ansvarat
för inhämtande av tidigare arbete och synpunkter från myndigheter och
verksamheten. Räddningstjänstchefen har bidragit med behovsanalys och
synpunkter på justeringar av ritningarna.” Om den här beskrivningen är riktig
är det uppenbart så, att fastighets- och VA-chefen haft det formella uppdraget
att göra utredningen.
Utredarens chef
försöker stoppa rapporten
Trots det har hennes chef, tekniska chefen Olle Karlsson,
flera gånger hävdat att hon inte har med saken att göra, att hon inte är en del
av projektet. Det ska kommunchefen ha sagt till honom. Han ska också ha försökt
sätta munkavel och förbjudit henne att prata med tekniska utskottets
ordförande.
De här motsättningarna mellan sektorchefen och
fastighetschefen kulminerade i och med att tekniska chefen fredagen den 26
januari meddelade henne att kommunchefen i samråd med säkerhetschefen (som
också är deltidsbrandman) beslutat att all hennes behörighet till kommunens
system skulle stängas från och med måndagen den 30 januari. Hon beordrades
också att lämna in dator och telefon på kvällen på söndagen.
Den enda dokumentation som har stått att finna på det här
beslutet som i praktiken gör det omöjligt för fastighets- och VA-chefen att
arbeta vidare är ett dokument skrivet av säkerhetschefen den 3 februari, alltså
en vecka efter att avstängningsbeslutet hade meddelats muntligt. Dokumentet har
rubriken ”Beslut från säkerhetsskyddschef. Återkallande av placering i
säkerhetsklass”. Där kan vi läsa att ” arbetstagaren … har visat ett
synnerligen opassande sätt gällande pålitlighet och lojalitet mot
organisationen. Därmed har Skinnskatteberg kommuns säkerhetsskyddchef gjort bedömningen
att hon som tidigare varit inplacerad i säkerhetsklass kopplat till sin
arbetsuppgift som Fastighets- och VA-chef på Skinnskattebergs kommun i nuläget
fått sin säkerhetsklassning återkallad. Det medför att hon måste genomgå en ny
säkerhetsprövning för att återgå till den säkerhetsklassade tjänsten
Fastighets- och VA-chef”. Det är ord och inga visor, ”opassande sätt” opålitlig
och illojalit. Det är lite som att få sänkt sedebetyg.
Eftersom fastighetschefen förhindrats från att rapportera
till kommunstyrelsen hade hon redan den 1 februari skickat sin utredning till
kommunstyrelsens ledamöter och till kommunchefen. Där fick de ju en redogörelse
för olika alternativ, alltså vad fullmäktige beställt ”i linje med
folkinitiativets krav” den 13 juni året innan. Det väl inte alltför långsökt
att förmoda att det är detta som säkerhetschefen i sitt beslut den 3 februari
avser med ”opassande sätt” och brister i pålitlighet och lojalitet. Så ska man
inte få göra.
Varför blev det så
här?
Det här är en lång och vindlande berättelse som börjar redan
2014 och som fortfarande pågår. Jag minns att jag redan under min första period
i kommunrevisionen när vi just avslutat granskningen av bygget av en ny
vattenledning som kommit att bli dubbelt så dyr som budgeterat och satt och
diskuterade vad som kunde komma av problematiska ärenden. Jag sa att det
snackas om att bygga en ny brandstation, det kan det nog bli en hel del tjafs
om. Min kommentar väckte inte något större intresse då, och jag måste nu så här
i backspegeln säga, att brandstationsfrågan till och med överträffade mina då
ganska vaga föraningar.
Ett antal reflektioner föranleds av den här utvecklingen:
- Tungfotade
beslutsprocesser
Beslutsprocesserna i kommunen tenderar att vara utomordentligt
segdragna. Brandstationsaffären som nu pågått i nio år och som ännu inte är
avslutad är bara ett exempel. Här skjuts det minsann inte från höften.
Under hela den tid jag bott i kommunen (sedan 2009), och har
jag förstått redan tidigare har både politik och förvaltning präglats av
konflikter och dålig stämning. Det kan möjligen finnas ett samband mellan att
konflikter tycks ”sitta i väggarna” och de tungfotade beslutsprocesserna.
Varför det blivit så här är inte lätt att veta. En orsak kan vara
kontraktionen, minskningen av folkmängd och ekonomisk aktivitet (”när krubban
är tom börjar hästarna bitas”). En annan förklaring kan vara att man
misslyckats med att anpassa sig till den socialdemokratiska hegemonins
sammanbrott.
Jag tror att den konfrontatoriska politiken förklarar varför
de borgerliga och Sverigedemokraterna bet sig fast i 55-miljonersprojektet.
Under mandatperioden 2018 – 2022 styrdes kommunen av Socialdemokraterna i
minoritet. Redan från början markerade den borgerligt-sverigedemokratiska
majoriteten att S styrde kommunen på nåder. I fråga efter fråga röstades
styrets förslag ned både i kommunstyrelsen och i fullmäktige. Varje KS-möte
utvecklade sig till en förnedrande förödmjukelse av S. För det mesta handlade
det om frågor som var av ringa eller inget intresse för kommuninvånarna.
Förödmjukelsen av S var så att säga avsedd för internt bruk. Men när
majoriteten grep tag i brandstationsfrågan visade det sig att de hoppat i galen
tunna. Framförallt på grund av de höga kostnaderna var detta något som via
plånböckerna berörde medborgarna.
- Varför envisas med
55-miljonersprojektet?
Två frågor kvarstår att grunna över: För det första, varför
fortsatte KF-majoriteten envist att driva 55-miljonersprojektet även sedan det
framgått att man hade folket emot sig och varför försökte man på olika sätt
slingra sig undan från KF-beslutet om en utredning i linje med Folkinitiativets
krav? För det andra: Hur kan man förstå tekniska chefens agerande när han till
varje pris agerade för att stoppa en redan klar utredning som följde
KF-beslutet?
Svaret på frågorna får dels sökas i den konfliktfyllda
politiska miljön, dels i tänkbara nätverksrelationer. Sossehatet som drivkraft
lär framförallt gälla de borgerliga partierna och SD. Men både för partierna,
enskilda politiker och sektorchefen kan man spekulera om möjliga relationer.
Ett knippe sådana rör relationerna mellan partier/politiker och förvaltningen.
Ömsesidigt beroende mellan partier och politiker å ena sidan och tekniksektorns
chef kan spela en roll. Man borde också fundera över räddningstjänstens roll:
Både säkerhetschefen som spelade en torpedroll och högeroppositionens
kommunalrådskandidat var verksamma som deltidsbrandmän. Slutligen kan noteras att
ett konsultbolag för cirka 6 miljoner kronor utformade 55-miljonersförslaget.
Det var sektorchefen för teknik som handlade upp den dyra projekteringen och
som därefter starkt drivit att just detta alternativ ska vara det enda som
övervägs. Eventuella intressekonflikter borde undersökas.