Var Jimmies barkätande förfäder danskar?

”Jag älskar Sverige för att det är mitt land. Mina förfäder har byggt landet och vilar i jorden jag trampar.” Så säger Jimmie Åkesson (SD) i Dagens Nyheter (11/3). Han fortsätter: ”Det är ju människor jag är släkt med som har slagits och dött och ätit bark för att vi ska få ha den här lilla landplätten.”

I ett tidigare inlägg skrev jag om att det finns mycket som tyder på att det i Jimmies ådror flyter avsevärt mycket mer exotiskt blod. Herulskt, turkiskt, armeniskt eller till och med judiskt blod. Om det är så, hur blir det då med släktskapet?

Nu behöver det ju inte vara så drastiskt. Det kan ju kanske vara danskar han är släkt med. För sisådär ett dussin generationer sen var Blekinge danskt. Det blev svenskt territorium i freden i Roskilde 1658. Men nu gick det inte utan motstånd från den danska lokalbefolkningen. Så här skrev jag i ett tidigare inlägg om Svenska Flaggans Dag:

Någon har sagt att det som hände ”fick Djingis Khan att framstå som en söndagsskolefröken.” Enligt generalguvernören Magnus Gabriel de la Gardie var vägarna i Skåneland ibland kantade av snapphanar spetsade på pålar.

Om nu Jimmies barkätande släktingar inte var heruler, turkar, armenier eller judar, så var dom kanske danskar som slogs och dog för att slippa vara svenskar. Vem vet?

Mannen från Blekinge: Heruler och Karl XII:s brokiga orientaliska följe

Det är ingen hemlighet att Sverigedemokraterna bildades av medlemmar i den rasistiska organisationen ”Bevara Sverige Svenskt” och några gamla nazister. En bra illustration av BSS rasism är den här ”varningen till svenska flickor” nypublicerad av tidningen Expo (2014):

Det gällde att skydda rasen mot den degenerande rasblandningen. Här fullföljdes traditionen från rasbiologiska institutets chef Herman Lundborg som 1914 skrev i boken ”Rasbiologi och rashygien” att det var viktigt att ”ägna stor uppmärksamhet åt invandring, så att undermåliga individer av främmande raser inte får komma in i landet eller obehindrat bli svenska medborgare”

Den svenska antirasistiska forskaren Tobias Hübinette beskriver idén om den nordiska rasen: ”de infödda vita majoritetssvenskarna ansågs helt enkelt vara både s k rasligt renast, s k rasligast vackrast och mest tilltalande och s k rasligt mest genetiskt värdefulla av alla s k folkslag på jorden.”

Det finns en rak linje från Herman Lundborg till nazismen och ”Bevara Sverige svenskt” och till Sverigedemokraterna. Huvudpunkterna är:

• Det finns olika människoraser
• Olika raser är olika värdefulla
• Finast av alla är infödda vita svenskar
• Rasblandning är inte bra och måste förhindras

Lundborg om Listerlandet

Svensk rasforsknings stora namn Herman Lundborg gjorde två gånger (1898 och 1908) undersökningar av befolkningen på Listerlandet i Sölvesborgs kommun i Blekinge. Han kom fram till att Listerlandets befolkning var ”genetiskt degenererad.” Hans teori var att befolkningen hade degenerats genom invandring. Särskilt pekades herulerna ut som roten till det onda.

Han hävdade att det fanns fler kortskallade och brunögda på Listerlandet än i övriga Sverige. ”De mörka äro mestadels sämre och undermåligare än de blonda” skriver han och klassificerar listerlänningarna i två kategorier: mycket begåvade ljusa och blåögda samt ej begåvade till imbecilla brunögda och mörka (Sydöstran 7/11 2023).

På Listerlandet talas också en märklig, för utomstående nästan obegriplig dialekt. Men den har nog ändå inget med herulerna att göra.

Herulerna, vad var det för gökar?

Herulerna var en germansk folkgrupp som lär ha haft sitt ursprung i södra Skandinavien men som fördrivits och blev en del av dom germanska folkvandringarna under dom första århundraden enligt vår tideräkning. På 300-talet deltog dom i romerska krig som något slags legosoldater.

Det gick inget vidare för herulerna. Efter diverse nederlag splittrades dom i olika grupper. En av dessa tycks ha hållit till vid Azovska sjön, och under en kort tid etablerades ett heruliskt kungadöme ungefär i Ungern. Några grupper påstås ha tagit sig tillbaka till Skandinavien. Det påstås att dessa nykomlingar slagit sig ned i Blekinge och Värend, vilket medfört att begreppet herul kommit att användas som ett slags skämtsam beteckning på Blekingebor. Carl Grimberg skriver i ”Svenska folkets underbara öden (1913-24) ”…på Lister-halvön i Blekinge har man trott sig finna spår av herulerna; och ännu leva där personer som hört en gammal, nu avliden gubbe säga: ’Jag är en riktig herul’”

I Blekinge har man tagit till sig det påstådda heruliska arvet. Ett tag fanns det tåg som kallades ”Herulen”. Den blekingska studentnationen i Lund håller till i fastigheter som tillhör Stiftelsen Herulero.

Ingen vet idag hur herulerna såg ut, även om den romersk-galliske biskopen Sidonius Apollinaris, som i första hand såg herulerna som sjöfarare, beskriver dom poetiskt som blågrå:

Här vandrar herulen med sina blågrå kinder, som döljer sig i havets yttersta avgrunder och nästan enfärgad med dess algfyllda djup.

Man kan också se hur den svenska rasismens nestor Herman Lundborg beskriver Listerlandets heruler eller blandras med heruler: ”kortskalliga, brunögda och mörka, ej begåvade eller till och med imbecilla.” Det låter inte riktigt som att man åtminstone förr föreställde sig herulerna som nordiskt-germanska.

Turkar, armenier och judar

Herulerna antas ha kommit till Blekinge på 400-talet. Men det var inte nog med det. 1 300 år senare dök en stor kontingent från det osmanska riket som följde Karl XII för att kräva in kungens skulder till Blekinge. Efter kalabaliken i Bender i nuvarande Moldavien 1713 begav sig kung Karl den unge hjälte med sitt entourage iväg norrut mot Sverige. Under vistelsen i det turkiska riket hade han ådragit sig stora skulder. Därför följde också en stor grupp fordringsägare med. Det handlade, skriver Grimberg om judar, armenier och turkar. Dom fördes väl ankomna till Sverige till Karlshamn i Blekinge, där det uppstod muslimska och judiska kolonier.

Grimberg skriver om hur den danske ministern i Wien åsåg detta orientaliska ”byk”. Han kommenterade: ”om alla världens målare sloge sina huvud ihop för att åstadkomma något riktigt bisarrt och groteskt, skulle resultatet icke på långt när kunna gå upp mot denna verklighet.”

Trots att alla religiösa läror än den lutherska var förbjudna i Sverige lät Karl XII skriva ett fribrev som gjorde att dom första muslimska gudstjänsterna blev tillåtna. Alf Henriksson beskrev kulturkrocken:

Sjätte dag jul genom yrsnön som föll från den järngråa skyn

skådade barnen i Karlshamn en märklig och ovanlig syn:

mitt på det blåsiga torget bland välkända hus och kvarter lade sig sextio turkar mot Mecka på ansiktet ner.

I Släkthistoria 2017 kan man läsa: ”I en dokumentär i turkisk TV berättas att en grupp turkar följde med Karl XII […] De skulle ha valt att stanna kvar i Sverige istället för att resa den långa vägen hem och fått namnet Askersson efter ordet asker som betyder soldat på turkiska. Det ska finnas nu levande ättlingar till dem.”

Även judarna som kom att bilda en liten koloni i Karlshamn fick kungens tillstånd att hålla judiska gudstjänster och omskära dom pojkar som eventuellt kunde födas. Dom skulle också få en särskild begravningsplats. Men det bästa vore dock, sa kungen, om prästerskapet kunde förmå judarna att döpa sig. En av judarna fick en dotter med en svensk kvinna (Judisk krönika 2025).

Mannen från Blekinge

Det lite märkliga är att allt detta handlar om ett hörn av sydvästra Blekinge. Det är samtidigt hemtrakter för den senaste anföraren av Herman Lundborgs arvtagare – Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Han är född i tätorten Valje alldeles på gränsen mellan Skåne och Blekinge. Han växte upp och bor fortfarande i Sölvesborg.

Svensk, turk eller herul? Bild: Tommy Winterskiöld Vestlie (beskuren)

 Jimmie kommer alltså från det speciella område i Blekinge, där både heruler och Karl XII:s orientaliska följe av turkar, armenier och judar m fl hållit till, och säkert lämnat genetiska spår. Det vet man ju hur människan bär sig åt. Det är ju t ex numera känt att homo sapiens korsade sig med neanderthalare. I det Lundborgska perspektivet kan det därför vara intressant att granska Åkessons fenotypiska (utseendemässiga) drag.

Jag vet inte vad Jimmie kallar sin hårfärg, men som jag ser det är håret svart på alla bilder jag ser. När man ser hudfärgen på olika bilder och jämför med rasisten Felix von Luschans hudfärgsskala (1905) tycker jag nog att Åkesson ligger ganska högt – kanske 24 eller 25 – där 1 är mycket ljus hud och 36 svart hud. 24 – 25 är alltså ganska högt värde.

Felix von Luschans hudfärgsskala

Mycket avgörande för Lundborg var skallformen. De renrasigt nordiska var långskalliga. Dom sämre raserna var kortskalliga. Här behövs en rejäl Lundborgsk skallmätning för att avgöra saken. På publicerade bilder av Åkesson ser det ut som om han med åren blivit allt bredare, men det kan hänga ihop med det goda livet som välavlönad riksdagsman i Stockholm. Den enda trösten i den här lite impressionistiska analysen är väl ögonfärgen där Googles AI-översikt skriver: ”Baserat på tillgängliga bilder och visuell dokumentation har Jimmie Åkesson blå ögonfärg.”

Men i huvudsak ser det ut som om JÅ kan ha påverkats av århundraden av rasblandning i det speciella hörn av Blekinge som är hans hembygd. Men, som sagt, det behövs en ordentlig skallmätning.

En tröst i eländet kan förstås vara att till och med Lundborg hade svårt att avstå från degenererande rasblandning eftersom han gifte sig och fick barn med en samisk kvinna. Och ärligt talat, hur arisk såg egentligen Adolf Hitler ut?

Egentligen spelar det väl ingen roll om Jimmie inte är renrasig svensk. Men ett problem borde det kanske vara för ett parti som härleder sig i rakt nedstigande led från den rasism som hyllade den svenska rasen som den vackraste och intelligentaste om partiet så att säga leds av en BlacKkKlansman.

Vem ska baka pizzan? Och vem ska köra bussen?

Utlänningar ska ut ur Sverige. Ingen ska släppas in. Den som lämnar landet ”frivilligt” ska få rejält betalt. Miljonbelopp används för att muta korrupta regimer för att dom ska ta emot dom deporterade. Det får kosta vad det vill, bara den svenska folkstammen kan hållas rasren.

Att det går åt pipan med välfärden utan utlandsfödd vårdpersonal vet vi sen tidigare. Mycket annat i samhället ryker också. Fagersta Nyheter publicerade i lördags data från SCB som visar dom 10 yrken som har flest utlandsfödda:

Nu är fascistkramarna i stöten igen

Det finns en plan i högern om hur man efter valet 2022 ska kunna ta makten. Moderaterna och Kristdemokraterna ska bilda regering med Ulf Kristersson som statsminister. Eftersom M och KD troligen inte får majoritet i riksdagen ska de använda Sverigedemokraterna som stödparti. SD ska in i ett slags budgetsamverkan, liknande januariavtalet där Folkpartiet (”Liberalerna”) och Centern samverkar med S+MP-regeringen. Statsbudgeten ska förhandlas fram mellan den tänkta M+KD-regeringen och Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna förmodas också få placera ut sambandstjänstemän i regeringskansliet på samma sätt som L nu har inom sitt budgetsamarbete med S+MP.

Åtminstone är det så här som Jimmie Åkesson tänker sig det hela. Och inte tänker SD heller sälja sig billigt. ”Vi ska inte bli ett stödhjul” har Åkesson sagt upprepade gånger. SD ska ha inflytande i proportion till sin storlek. Om vi gör tankeexperimentet att det med dagens riksdag funnes ett sådant samarbete skulle SD:s andel av regeringsunderlaget (och därmed deras andel av inflytandet på politiken) bli 40 procent. Inte illa pinkat!

Budgetsamverkan tar sig praktiskt det uttrycket att partierna förhandlar för att antingen åstadkomma kompromisser eller kohandla. Kompromisser innebär att man försöker mötas mitt emellan de ursprungliga ståndpunkterna. Låt oss säga att M och KD vill att man ska försöka hitta trick som begränsar invandringen till 40 000 personer medan SD vill ha noll. En kompromiss skulle då kunna vara om man kan skära ned invandringen till t ex 20 000 personer. Kohandel innebär att man byter grejer. Om t ex SD får skära ned anslaget till public service med 5 miljoner kan M få minska A-kassan till t ex 150 kronor om dagen.

Det här talar företrädare för M och KD väldigt tyst om. Istället säger de saker som ”man måste prata med alla” och ”Sverigedemokraterna är valda i demokratiska val och man måste kunna tala med dem”. Några faror innebär inte pratandet eftersom ”jag är så trygg i min kristna (alternativt moderata) ideologi att jag inte påverkas” eller ”SD:s ideologi smittar ju inte som ett virus.” Andra mer fantasifulla varianter förekommer. Men sällan ett ord om att SD ska få placera agenter i regeringskansliet, att de ska ha 40 procent av inflytandet, att de ska få jaga invandrare och andra utsatta grupper (t ex anhängare av den ”avskyvärda religionen Islam”), att media och kultur ska kontrolleras (som t ex i Ungern, trots att Åkesson aldrig ens sagt "Ungern").

Nu har även Folkpartiet (”Liberalerna”) anslutit sig till den här högerlinjen. Ur partiledaren Nyamko Sabunis mun väller det fram att man måste prata med alla, isolering har ingen verkan, de är ju demokratiskt valda, tryggheten i socialliberala värderingar hotas inte. Men inte ett ord om de politiska konsekvenserna för invandrare, muslimer, medias och kulturens frihet, rättsväsendet och demokratin.

Även de inom hennes parti som är emot den nya politiken har en alldeles kön- och innehållslös motargumentation. Inte heller där förekommer några farhågor för demokratin, yttrandefriheten och asylrätten. Nej, istället säger man med stolthet och som något slags självklarhet ”vi samarbetar inte med ytterkantspartier”. Även från Centern som vägrar ansluta sig till högerkonspirationen får vi höra samma argumentation. Varför man inte ska samarbeta med ”ytterkantspartier” vet ingen.

Innan SD kom in på scenen i riksdagen 2010 var väl de flesta eniga om att Moderaterna var det högraste partiet (och alltså ett ”ytterkantsparti”). Lik förbannat samarbetade både C och Fp intimt med Moderaterna. Även om jag inte till fullo instämmer är det många som menar att Vänsterpartiet idag står för en politik som Socialdemokratin stod för några tiotals år sen. Var då S ett ”ytterkantsparti”. Nej, ytterst var ju de gräsliga kommunisterna. Man kunde alltså förr samarbeta med S (som t ex C i budgetsaneringen, som Fp i skattereformen, som M, C, Fp och Kd i pensionreformen) eftersom de ju inte var ett ytterkantsparti. Om nu V idag driver för en politik som svarar mot S politik då, kan man inte samarbeta med V eftersom det är ett ”ytterkantsparti”.

När det gäller den borgerliga argumentationen om Sverigedemokraterna som särskilt aktualiserats av Folkpartiets lappkast präglas den av en nästan obegränsad dumhet. Nu tror jag inte att ledningen i de borgerliga partierna består av idel dumskallar (undantag finns). Varför pratar de då så urbota dumt? Den enda förklaring jag kan komma på är att de tror att mottagarna är för dumma för att förstå den politiska innebörden av ett SD-samarbete. Det skulle med andra ord handla om rent väljarförakt.

Jag hoppas och tror att det kommer att slå tillbaka. Särskilt Folkpartiet (”Liberalerna”) borde betänka Karthagos öde.

 

Adolf Hitler (33 procent i valet) i tackar rikspresidenten
Paul von Hindenburg efter utnämningen som rikskansler 1933

Polisminister Jimmie Åkessons drömjobb

I en intervju i Dagens Nyheter den 12 september sa Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson att han vill bli justitieminister i en ny borgerlig regering. Han skulle då få kontroll över både rättspolitiken och invandringspolitiken. Jimmie Åkesson gick med i Sverigedemokraterna i mitten av 90-talet. Partiet hade grundats 1988 av företrädare för rasistiska organisationer och gamla nazister. Innan Jimmie gick med i partiet hade han varit aktivt engagerad i Nationaldemokratiska Studentföreningen i Lund, kanske mest känd för att ha ordnat hyllningsmanifestationer för Karl XII på hans dödsdag.

Heinrich Himmler

Jimmie Åkesson är inte den första högerextremisten som insett att jobbet som polisminister är ett viktigt steg på vägen mot makten. Nazisten Heinrich Himmler blev 1936 tysk rikspolischef och 1943 utnämndes han till inrikesminister. Himmler kom att bli en av de främsta organisatörerna av Förintelsen.

Efter Tysklands kapitulation i maj 1945 bytte Himmler till en vanlig uniform utan bling-bling, rakade av sig mustaschen och satte en lapp för ena ögat. Han fångades in av brittiska trupper som så småningom avslöjade hans rätta identitet. När förhören med honom skulle börja tog han livet av sig genom att bita sönder en cyanidkapsel.

Där ser man.

Benito Mussolini

Ett steg på karriärvägen mot att bli Italiens diktator togs av Benito Mussolini när han 1922 – 1924 var inrikesminister.

När fascismen och nazismen började bryta ihop i början av 1945 försökte Mussolini, förklädd till tysk soldat, att komma undan till Schweiz. Den 27 april togs han till fånga av italienska partisaner. Vid en snabbrättegång förklarades han skyldig till krigsförbrytelser och arkebuserades. Tillsammans med älskarinnan och tre andra fascistkoryféer hängdes han upp i fötterna från en bensinstation i Milano.

Där ser man.

Arthur Seyss-Inquart

I början av år 1938 kallades den österrikiska diktatorn Kurt Schuhschnigg till ett möte med Hitler. Hitler krävde bland annat att nazisten Arthur Seyss-Inquart skulle utses till inrikesminister med full kontroll över polisväsendet. Så blev det förstås. Redan några månader senare hade Hitler annekterat Österrike som därmed upphörde som självständigt land.

Nu tog Seyss-Inquarts karriär riktig fart. Han gick med i det tyska nazistpartiet och utsågs till riksståthållare för Ostmark, som blev det nya namnet på Österrike. Han gick också med i SS och utnämndes till Gruppenführer. Som höjdare i SS gjorde han stora insatser för att plåga folket i både Polen och Nederländerna.

Vid rättegångarna i Nürnberg dömdes han till döden och hängdes den 16 oktober 1945.

Där ser man.

Albert Viljam Hagelin

I september 1940 utsåg den tyska rikskommissarien i Norge Josef Terboven operasångaren och nazisten Albert Viljam Hagelin till inrikesminister i Vidkun Quislings nazistiska lydregering.

Vid landssviksoppgjøret efter befrielsen av Norge dömdes han för landsförräderi till döden och sköts på Akershus fästning den 25 maj 1946.

Där ser man.

Joseph Darnand

Joseph Darnand var en tid rikspolischef i den tyska lydstaten i Frankrike, den s k Vichyregeringen. Våren 1944 utnämndes han till inrikesminister. Han hade dessförinnan svurit trohetsed till Hitler och utnämnts till Sturmbannführer i Waffen-SS.

När de allierade i slutet av sommaren nådde Paris flydde han tillsammans med hela Vichyregeringen till Tyskland där han tillfångatogs av britterna. En fransk domstol dömde honom till döden för samarbete med fienden. I oktober 1945 avrättades han.

Där ser man.

Gudrun och Stefan eller Jimmie och Fredrik?

Med valrörelsen har det blivit sprutt på webtrafiken igen. I topp på listan över mest lästa inlägg är regeringsfrågan: Ska det gå så illa att regeringen Reinfeldt efter en historisk valförlust sitter kvar med stöd av de nynazistiska Sverigedemokraterna?

Antal besökare var i augusti 504 (379 i juli). Av dessa var 375 (283) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,66 (1,37) och genomsnittlig tid per besök var 105 (87) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA, Finland, Tyskland och Storbritannien. Ströbesökarna var från Belgien, Danmark, Kenya, Norge, Taiwan och Vietnam.

De tio mest visade inläggen i augusti:

1	Mota det borgerliga hyckleriet i regeringsfrågan! (ny)
2	Vem ska man rösta på? Gör ett test! (4:a)
3	Än slank det hit och än slank det dit (3:a)
4	Är Sverigedemokraterna fascister? (5:a)
5	I lånta fjädrar i halvsanningarnas värld (ny)
6	Ingen är så blank att hen inte mår bra av att förg... (ny)
7	Var ligger egentligen hjärtat av Bergslagen? (2:a)
8	Riksdagsmän från Färna (och Munktorp) (ny)
9	Dreams come true... (10:a)
10	Husbondens röst (ny)

 

Mota det borgerliga hyckleriet i regeringsfrågan!

Under senaste veckan har framförallt de borgerliga gjort stora ansträngningar att få upp regeringsfrågan i topp på valrörelsens dagordning. I första hand är det förstås viktigt hur det går i valet för vilken regering vi ska få. Man kan rent teoretiskt tänka sig fyra olika utfall av valet. Med tanke på hur det ser ut i opinionsmätningarna kan man rangordna de olika utfallen efter hur sannolika de är:

	Största block mindre än 50 %	Största block mer än 50 %
Rödgröna störst	1.       Mest troligt	2.       Mindre troligt
Borgerliga störst	3.       Ganska osannolikt	4.       Helt osannolikt

Man kan tills vidare bortse från de osannolika utfallen (3 och 4). Det finns sedan tidigare ett slags konsensus om att det ska vara det största blocket som får bilda regering. I utfall 2, d v s egen majoritet för det rödgröna blocket är det oproblematiskt med regeringsbildandet. Stefan Löfven blir statminister om han får aktivt eller passivt stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, d v s Mp och V röstar inte nej till förslaget att utse Löfven till statsminister. Att det ena eller det andra av dessa skulle gå ihop med de borgerliga och Sverigedemokraterna för att stoppa en S-ledd regering skulle nog bara kunna ske i fantasiernas värld.

Reinfeldt kan sitta kvar även om de borgerliga förlorar valet

I det mest sannolika utfallet 1, d v s de rödgröna blir större än de borgerliga och Sverigedemokraterna balansparti (eller vågmästare som en del brukar säga) blir det krångligare. Om den högerledda Reinfeldt-regeringen inte har förstånd att avgå blir det en omröstning i riksdagen om huruvida regeringen har fortsatt förtroende. Olika resultat av en sådan omröstning är tänkbara:

A Borgerliga röstar JA + SD röstar JA = Regeringen Reinfeldt sitter kvar

B Borgerliga röstar JA + SD avstår = Regeringen Reinfeldt sitter kvar

C Borgerliga röstar JA + SD röstar NEJ = Regeringen Reinfeldt måste avgå

Om det blir C, vilket egentligen är mindre sannolikt måste talmannen föreslå en ny statsministerkandidat. Det är kutym att man ber det största partiets ledare att försöka bilda en regering. Talmannens förslag blir då att Stefan Löfven ska bli statsminister. Nu blir det en ny omröstning i riksdagen. En lång rad resultat är då möjliga, men om de borgerliga och SD gör gemensam sak och röstar nej så faller förslaget. I alla andra utfall blir Stefan Löfven regeringsbildare.

Samma sak inträffar om högerregeringen efter att ha sett valresultatet bestämmer sig för att avgå. Då går man direkt på talmannens förslag och omröstning som i de flesta fall, utom när de borgerliga slår sig ihop med SD, leder till en S-ledd regering.

Skulle det vara så att förslaget om Löfven-regeringen faller, så måste det bli ett nytt förslag från talmannen. Hen lär då föreslå Fredrik Reinfeldt som regeringsbildare. Om SD röstar ja eller avstår så blir det en högerledd regering igen. Trots valresultatet.

Antingen borgerlig regering med stöd av SD eller instabil S-ledd regering

Summan av kardemumman är att om det mest sannolika valresultatet inträffar (rödgröna större än borgerliga men inte egen majoritet) så kan det antingen bli så att Reinfeldt sitter kvar med aktivt eller passivt stöd av nynazisterna i SD, eller så blir Löfven statsminister.

En sådan S-ledd regering kommer att få stora svårigheter att få igenom sina förslag i riksdagen. SD stöder ju nästan alltid de borgerliga. Det blir alltså en period av parlamentarisk instabilitet och man kan räkna med att det ganska snart blir en regeringskris.

De senaste opinionsmätningarna har inneburit en ökad sannolikhet för valutfall 2 ( d v s de rödgröna partierna får egen majoritet). Dels har de rödgröna faktiskt kunnat räkna in en liten majoritet, dels svajar både Centern och Kristdemokraterna på fyraprocentgränsen. Om endera eller båda skulle falla ur riksdagen är det i stort sett klappat och klart för rödgrön egen majoritet. Detta har inte lämnat de borgerliga någon ro. Två utspel under senaste veckan syftar till att mota denna Olle i grind.

Flyktingsutspelet

I ett tal i Stockholm tog statsministern upp de stora kostnader som flyktingmottagandet kommer att medföra under den närmaste framtiden. Detta innebär att det inte finns något utrymme för vare sig skattesänkningar eller reformer. Likt en gökunge kommer flyktingarna att äta ut allt i boet. Men det sa inte statsministern. Nejdå, flyktingarna är visst inga gökungar. Istället vädjade han till svenskarna att öppna sina hjärtan (och plånböcker). Statsministern visar sig trots det sinistra budskapet som en sann humanist. Några som däremot applåderar gökungetalet är den tilltänkta samarbetspartnern Sverigedemokraterna. För att understryka allvaret skickades finans- och utrikesministrarna fram i TV.

Det är inte lätt att veta Moderaternas avsikt med flyktingutspelet. Däremot kan man lätt slå fast att utspelet kan få konsekvenser på väljararenan. Budskapet är att nu är det kris. Bäst då att lita till de borgerliga som spridit ryktet att de är bäst att hålla i handen när det stormar. Budskapet är också att de rödgröna med alla sina löften om reformer är ekonomiskt ansvarslösa. Det finns ju inga pengar. De har gått åt till flyktingmottagandet. Budskapet är också att flyktingmottagandet är dyrt, fruktansvärt dyrt, vilket SD alltid hävdat. Någon kommentator har också trott att statsministern med sina humanitära brösttoner ska locka till sig vänsterväljare.

Vilket resultatet blir vet ingen, men alla effekter på väljaropinionen som på det här sättet har förutsetts har en sak gemensam: Valresultat 2 (egen rödgrön majoritet) blir mindre sannolikt och valresultat 1 (rödgröna störst men utan egen majoritet) mer troligt.

Budgetutspelet

I en debattartikel lite senare i veckan meddelar de borgerliga att de inte tänker ”släppa fram” en rödgrön regering som inte kan visa att den får igenom sin budget i riksdagen. Skulle det bli valutfall 2 spelar dessa avsikter ingen roll, men skulle det däremot bli valutfall 1 betyder det att de borgerliga tänker agera så att regeringen Reinfeldt kan sitta kvar trots en historisk valförlust. Detta kräver aktiv eller passiv medverkan av Sverigedemokraterna.

I de kommentarer som kommit fram efter budgetutspelet dominerar uppfattningen att syftet är att tvinga Stefan Löfven att på förhand deklarera med vilket eller vilka partier han tänker bilda regeringskoalition. Han skulle också vara tvungen att deklarera vilket eller vilka partier som på ett för de borgerliga godtagbart sätt bundit sig för att stödja regeringens budgetförslag.

Bakom det här syftet ligger förstås de föreställningar som länge varit i svang i borgerligheten: De rödgröna är hopplöst splittrade och ett koalitionsbygge med dessa partier leder till en dyrbar rödgrön röra. Och inte minst – de på olika sätt opålitliga kommunisterna (Vänsterpartiet) släpps in i regeringen. Detta har förmodats på ett effektivt sätt kunna skrämma storstädernas medelklass att rösta borgerligt.

På samma sätt som flyktingsutspelet kan alltså budgetutspelet förmodas minska sannolikheten för egen rödgrön majoritet. I påstådd omtanke om den ekonomiska stabiliteten och tillväxten ska man alltså skrämma fram en situation som antingen leder till en borgerlig minoritetsregering på SD:s axlar eller en instabil parlamentarisk situation med återkommande regeringskriser. Här hycklas alltså ”ordning och reda” medan det i flyktingutspelet hycklades medmänsklighet och humanism.

Dags för Tant fyra procent?

Det blir viktigt att avslöja det ganska genomskinliga hyckleri som ligger bakom flykting- och budgetutspelen. Det blir också viktigt att sätta in stöten mot högerns stödpartier: Centern, Kristdemokraterna och nynazistiska Sverigedemokraterna. Med C och Kd utanför riksdagen blir det klart att Moderaternas taktik har misslyckats. Moderaterna kan inte räkna med några större opinionsmässiga framgångar, utan försöker skrämma fram ökat röstande på SD. Oavsett vad SD gör (utom om de skulle rösta på en S-ledd regering) så vinner Moderaternas strategi om SD ökar så mycket att valutfall 1 blir verklighet.

Feministiskt initiativ får i veckans opinionsmätning 3,4 procent och närmar sig med andra ord 4-procentspärren. Om FI inte lyckas ta sig över tröskeln är dessa röster bortkastade för oppositionen och sannolikheten för valutfall 1 ökar. Om däremot FI tar sig över spärren är saken i stort sett biff. Då blir det egen rödgrön majoritet (om FI som de flesta gör räknas in i det rödgröna blocket) och därmed en S-ledd regering. Dags för sympatisörer till de andra rödgröna partierna att stödrösta på FI?

Mycket skit på Södermalm

Det var mycket skit på Söder häromveckan. På Nytorget mitt i hjärtat av Sofo satt lillführern Jimmie Åkesson och signerade böcker. Och vid Södra station spårade ett tåg fullastat med skit ur.

Inte bara kåldolmar: Det orientaliska byket

Helyllekille eller turkisk procentare?

Alla vet att Karl XII när han kom tillbaka till Sverige efter sin vistelse i Turkiet (egentligen dagens Moldavien) hade kåldolmarna med sig. Men han åtföljdes också av ett rätt stort antal fordringsägare som lånat ut pengar till kungen. De ville förstås ha tillbaka sina utlånade pengar och när kungen drog var det bäst att följa efter. Det var bland annat armenier, greker och judar och kallades vid den tiden ”det orientaliska byket”. De kom först till Skåne och Blekinge. En del blev förstås kvar och kom att föröka sig. Sverigedemokraternas führer Jimmie Åkesson kommer just från dessa trakter (Sölvesborg). Visst påminner han om en turkisk procentare?

Iakttagelser i vårtid

 I morgon är det Norges nationaldag. Heja Norge! Då blir det hallaballoo. Så är det inte i Sverige när det är nationaldag. På svenska flaggans dag är det festligaste att vid snillet Bernadottes sida se hennes tyska majestät i folkdräkt (likt nazisten Jimmie Åkesson). Det finns två förklaringar till skillnaden mellan Norge och Sverige. Antingen beror svenskarnas ljumma nationalism på uppfattningen att Sverige är självklart bäst och därför inte behöver firas på något särskilt sätt. Alternativt beror det på att svenskarna skäms för att de är svenskar. På svenska flaggans dag häromåret vardetnuvarnågonstans skulle det sjungas patriotiska sånger. Det hade delats ut textblad. Men inte tillräckligt många. Mötesdeltagarna uppmanades därför att titta tillsammans på samma papper med den ytterligare uppmaningen: "Var inte så svenska nu!". Det finns en föreställning om att svenskarnas mentalitet har tydliga likheter med Aspergers syndrom.

 Jag var i residensstaden igår förmiddag. Jag förundrades något över att det var flera polispatruller och piketbilar ute på stan. Man kunde till och med se fotpatrullerande konstaplar. Det visade sig senare bero på att nazisten Jimmie Åkesson (dock inte i folkdräkt) skulle besöka stan för att göra reklam för en kampanj att polisen borde vara mer ute på gatorna och inte sitta och trycka på kontoret. Faktiskt lyckades han över förväntan. Poliserna skulle skydda Åkesson från folkets vrede. Han ska efter sitt besök i residensstaden ha fortsatt till grannlänets residensstad. Där lär det ha gått mera vilt till. Motdemonstranter ska ha kastat frukt på führern. Det blev fruktstund av det hela så att säga.

Den gångna vintern har uppvärmnings- och skottningsmässigt varit en succé. Icke desto mindre är våren seg. Det är kallt och regnigt och allt emellanåt kommer det en snöby. Därför kunde glädjande nog årets första gök höras gala på andra sidan ån i morse. Och vad bättre var - det var väster gök. Koko!