onsdag 31 augusti 2022

Centern i Skinnskatteberg arm i arm med Sverigedemokraterna

Rolf "Sillbo" Andersson (C)
Foto Ingrid Wisell, Fagersta-
Posten
Vid P4 Västmanlands utfrågning av partiernas gruppledare i Skinnskatteberg idag kom märkliga uttalanden av Rolf ”Sillbo” Andersson (C). På frågan om vilka man kunde tänka sig att samarbeta med gav han två svar. Dels var det viktigt att det blir ett styre som har majoritet. Det nuvarande socialdemokratiska minoritetsstyret hade lett till kaos. Dels svarade han att om det kommer fram förslag som är bra för Skinnskatteberg så är Centern beredda att stödja dem, oavsett vilket parti förslagen kom ifrån.

>Det där låter ju klokt och trevligt. Men man bör då komma ihåg att det var just Centern som var ansvariga för lösningen med minoritetsstyre. Efter valet 2018 var det långt gångna förhandlingar mellan S, C och V om en majoritetskoalition. Mitt i förhandlingarna, efter att C:s dåvarande gruppledare lunchat med Liberalernas ledare Carina Sándor, hoppade C av från förhandlingarna.

Vidare handlar det inte som Rolf Andersson påstår om att stödja enskilda sakfrågor från andra partier. Det handlar om att bilda ett styre i kommunen bestående av M, C, L och SD. Det handlar då i första hand om att välja ett kommunalråd. Detta har de fyra partierna deklarerat klart och tydligt i en insändare i Fagersta-Posten den 4 juli. Den 21 augusti genomförde de en gemensam bussturné i kommunen. På SD:s Facebooksida skrev man ”M, L, C och SD, ett härligt gäng!”

Det kan finnas anledning att påminna om C:s partisekreterare Michael Arthurssons uttalande i Dagens Samhälle om C:s samarbete med SD i grannkommunen Surahammar: ”Samarbetet med SD i Surahammar är beklagligt och något som Centerpartiet på nationell nivå bestämt tar avstånd ifrån.”

Inte minst tycker man att Skinnskattebergscentern borde dra öronen åt sig sedan partiledaren Annie Lööf mordhotats av en högerextremist. I åratal har det i högerextremistiska och SD-anknutna nätforum bedrivits en hatkampanj mot Annie Lööf. Hon har kallats ”landsförrädare” och ”mytoman”. Grova hot som ”Hoppas du blir utskjuten, ditt lögnaktiga patrask” och ”Du är en vidrig människa. Folk önskar livet ur dig.” har lagt grunden för våldsbejakande högerterrorister.

Valet mellan pest och kolera


Kandidat nummer två på Moderaternas fullmäktigelista i Skinnskatteberg Marie Tollefsen Markström har startat en personvalskampanj för att peta ettan Bo Öberg. Med oförändrat valresultat får Moderaterna ett mandat i fullmäktige. Tollefsen Markström satsar nu på att det ska bli hon och inte Moderaternas mångåriga gruppledare Bosse Öberg. Det sprids nu moderata valsedlar med hennes namn redan på förhand förkryssat. Så går det när man försöker rida på tigern.


söndag 28 augusti 2022

Vem ska styra i Skinnskatteberg efter valet?

De lokala partierna har i SvT:s valkompass besvarat 14 frågor om sina ståndpunkter i kommunalpolitiken. Svaren är en bra källa om man vill jämföra partierna. Vilka partier är överens i vilka sakfrågor? Vilka är starkt oense och i vilka frågor? Svaren på dessa frågor kan ge fingervisningar om vilka styrande koalitioner som kan bildas i kommunerna efter valet.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet överens om flera viktiga frågor

I Skinnskatteberg är S och V överens om att kommunerna inte själva ska få bestämma hur många flyktingar som ska tas emot. Moderaterna och SD är förstås för ett sådant förslag. De båda partierna till vänster är också överens om att säga nej till privatisering av äldreomsorgen, något som Moderaterna och Liberalerna är positiva till. Båda partierna är också överens om att även friskolor ska vara skyldiga att ta emot nyanlända. S och V vill också satsa på billiga hyreslägenheter. Också där är L och M starkt emot. Kommunalskatten ska vara oförändrad enligt S och V medan L, M och SD vill sänka skatten.

Socialdemokraterna och Vänstern är alltså överens i en rad viktiga politiska frågor. Men det finns förstås också skillnader. Vänstern är positiv till sex timmars arbetsdag med bibehållen lön i äldreomsorgen. Vänstern vill till skillnad från Socialdemokraterna inte heller ha något språktest som villkor för att anställas i äldreomsorgen. Subventionering av företag genom rabatter på t ex mark och VA-anslutningar är en annan punkt där de båda partierna skiljer sig åt. Vänstern vill inte ha någon särbehandling av företagen. Slutligen tycker inte V att fler elever ska gå i privata skolor.

När det gäller viktiga frågor som flyktingpolitiken, bostadsbyggandet, oförändrad kommunalskatt och nej till privatisering av äldreomsorgen borde man vänta sig handling av en S+V-majoritet. När det gäller de områden där S och V inte är överens som sextimmarsdag och språktest i äldreomsorgen, företagssubventioner och inställningen till privata skolor, är det sånt man får förhandla om. Vänsterns möjligheter att få igenom sin linje är då förstås beroende bland annat av hur många som valt att rösta på partiet.

Liberalerna emot att bygga hyreslägenheter och vill privatisera i äldreomsorgen

Ett alternativ som emellanåt stuckit upp trynet är en koalition mellan Socialdemokraterna och Liberalerna. När vi ser till svaren i SvT:s valkompass är S och L överens i sina svar på fem frågor: Med en S+L-koalition skulle vi få subventioner av företag, språktest för jobb i äldreomsorgen, mer elever i privata skolor mer byggande på strandskyddade områden och mindre anslag till kulturen i kommunen. Några frågor visar stora skillnader: Liberalerna skulle slåss mot hyreshusbyggande och för privatisering i äldreomsorgen. Det skulle med andra ord bli en annorlunda inriktning på kommunens politik.

Men viktigare är kanske de erfarenheter man har av relationerna mellan partierna under den gångna valperioden. Det var Liberalerna som var drivande i att ”släppa fram” det socialdemokratiska minoritetsstyret, som i praktiken gjorde S helt beroende av L för att få igenom sina förslag i fullmäktige. Den situationen har Liberalerna utnyttjat till max. De har tillsammans med M, C och SD motarbetat förslaget att omvandla huset på Klockarbergsvägen 8 till seniorboende. Först efter långt och segt motstånd ändrade sig L och röstade igenom förslaget tillsammans med S och V.

Liberalerna har under den gångna mandatperioden med all önskvärdhet demonstrerar sin opålitlighet som samarbetspartner

Under den årslånga konflikten då den förra kommundirektören politiserade för att avsätta S-styret spelade Liberalerna en avgörande roll i att heja på kommunchefen, som numera uppträder som moderat politiker. Konflikten lamslog kommunförvaltningen och kostade mångmiljonbelopp i utredningskostnader och en saftig fallskärm. Vänstern stöttade under hela förloppet Socialdemokraterna. Liberalerna drev också det olycksaliga brandstationsprojektet som till sist stoppades genom Folkinitiativets krav på folkomröstning och genom domstolsbeslut. Det är ingen hemlighet att vänsterpartister spelade en central roll i både namninsamlingen och den rättsliga processen.

Liberalerna har med andra ord, till skillnad från Vänsterpartiet, med all önskvärd tydlighet demonstrerat sin opålitlighet som samarbetspartner.

Hur gick det till när C bestämde sig för att samarbeta med SD?

Det tredje alternativet till styre är förstås, om de borgerliga skulle få majoritet tillsammans med SD och bildar en koalition med M, L och SD. Om Centern kommer in är fortfarande oklart. De har bara lyckats skrapa ihop fyra kandidater på sin valsedel sedan den tidigare gruppledaren hoppat av. Centern har heller inte klarat av att besvara frågorna i valkompassen. Den ”nya” gruppledaren Rolf Andersson ”Sillbo” har dessutom gjort uttalanden om sin heta önskan att samarbeta med SD, något som C centralt starkt tar avstånd ifrån. Det är också oklart om Sillbo har förankrat sin SD-vänlighet i Centerns lokalavdelning, och man kan förstå om det uppstått gny i centerleden.

När vi ser till hur L, M och SD svarat på valkompassens frågor råder egentligen inte någon större enighet mellan alla tre partierna. Motstånd mot kommunala bolag och minskade kulturanslag är några sådana frågor. Däremot är M och SD, som troligen blir dominerande i en sådan koalition överens i flera frågor: Det gäller t ex i flyktingpolitiken, frågan om ”företagsrabatter” och strandskyddet.

En socialdemokratisk-vänsterpartistisk majoritet i valet är realistisk

Vilken av de här styrande koalitionerna som kan komma att bildas är förstås också beroende av valresultatet. Från och med i år har kommunfullmäktige i Skinnskatteberg 25 platser. Antalet har minskats från 31. Om man fördelar de 25 platserna efter resultatet i förra valet blir det så här:

  • Socialdemokraterna: 11 mandat
  • Liberalerna: 6 mandat
  • Sverigedemokraterna: 5 mandat
  • Vänsterpartiet: 1 mandat
  • Centerpartiet: 1 mandat
  • Moderaterna: 1 mandat


För att få majoritet krävs det minst 13 mandat. Av de tre tänkbara styrande koalitioner som jag har diskuterat kan två (L+SD+C+M respektive S+L) få majoritet. Vänsterkoalitionen S+V får bara 12 mandat, vilket är ett för lite. Men det krävs bara att väljarna den 11 september ger S eller V ytterligare ett mandat, så tippar majoriteten över. Med 25 platser att fördela så fordras det i princip en tjugofemtedel, alltså 4 procent av rösterna för att det ska ske. De partier som blev representerade i fullmäktige fick tillsammans i förra valet 2 904 röster. Fyra procent motsvarade då 116 röster.

I ett tidigare inlägg har jag visat att Vänsterpartiet redan kunnat räkna in en hel del av de nödvändiga 116 rösterna för att ta ytterligare ett mandat. Det krävdes bara 25 nya vänsterröster för att svänga majoriteten till S och V:s fördel.

Det är förstås inte lätt att så här på förhand bedöma sannolikheten för att 25 väljare ska byta sida. En fingervisning kan man få om man jämför det nationella valresultatet 2018 med SCB:s stora väljarsympatiundersökning i maj 2022. Den bild av den nationella valvinden som framträder är att förlorarpartierna är Centern, Liberalerna, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. Framförallt Socialdemokraterna har valvinden i ryggen. Övriga partier, d v s Moderaterna, Sverigedemokraterna och Vänstern hamnar rätt nära sina valresultat från 2018. Om det lokala valresultatet i Skinnskatteberg 2022 helt skulle följa den nationella valvinden, uppskattad som jag har gjort här, skulle saken vara biff. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet skulle tillsammans sopa hem inte mindre än 14 av de 25 platserna i fullmäktige och få majoritet.

Slutsatsen är, att det är både vad gäller möjligheterna att komma överens i politiska sakfrågor och hur troligt det är att väljarstödet blir tillräckligt, så är det fullt realistiskt med ett S+V-styre i Skinnskattebergs kommun för mandatperioden 2022-2026.

 

torsdag 25 augusti 2022

Rösta inte på Rasse-Oscar

289 kandidater som ställer upp i höstens val har en nazistisk eller rasistisk bakgrund. Av dessa är 214 eller tre av fyra sverigedemokrater. Det framgår av en färsk rapport från Acta Publica. Att partiet grundades av rasister och nazister visste vi sedan tidigare. Det framgår senast av den första delen av partiets vitbok. Av 22 grundare när partiet bildades 1988 hade 18 en bakgrund i rasistorganisationen Bevara Sverige Svenskt. Flera hade också tidigare varit med i nazistiska organisationer som Nationalsocialistiska Nordiska Rikspartiet och Nysvenskas rörelsen. Det fanns också rena fullblodsnazister som soldaten i Waffen-SS Gustaf Ekström som var med vid partibildandet och som valdes in i partistyrelsen 1989.

Sen dess har det snackats mycket om nolltolerans mot nazism och rasism. Icke desto mindre kryllar det som Acta Publica konstaterar av nazister och rasister på SD:s valsedlar.

Även Skinnskatteberg har fått sin beskärda del. I fullmäktige sitter sedan valet 2018 Oscar Sjöstedt, partiets ekonomisk-politiska talesperson, och han vill nu bli omvald. Sjöstedt står på andra plats på SD:s valsedel i årets val.

Här några axplock ur hans meritlista:

  • Han började sin karriär som skinhead, och kallades vanligen för Rasse-Oscar.
  • När han var ordförande i Sverigedemokraternas ungdomsförbund gick han 2005 på en konsert anordnad av organisationen Gula korset, en stödförening för fängslade nazister. Konserten var endast öppen för personer i vit-maktmiljön. ”Jag var full” har Sjöstedt senare försvarat sig. In vino veritas (i vinet sanningen) som de gamla romarna sa.
  • 2016 publicerades en film där Sjöstedt berättar om när han arbetade på ett slakteri och hade fyra tyska kollegor som var nazister. Skrattande säger han: ”När de var fulla gick de runt och heilade”. Han skrattar sedan högt när han berättar hur tyskarna hanterade får på slakteriet. De sparkade på fåren och låtsades att de var judar. På filmen visar han hur och måttar en spark samtidigt som han skrattar högt och säger ”Die Juden”.
  • I en riksdagsdebatt 2020 om en lätt förståndshandikappad man från Afghanistan som fått uppehållstillstånd sa han: ”Vad säger ni om att istället för att föra en migrationspolitik där vi attraherar människor med lågt intellekt, så för vi en politik där vi attraherar människor med högt intellekt?”

Den här juvelen vill alltså representera Skinnskattebergsborna. Enda sättet att undvika det är att inte rösta på SD den 11 september.

Rasse-Oscar


onsdag 24 augusti 2022

25 nya vänsterröster skiftar majoriteten i Skinnskatteberg

Skinnskattebergs kommunfullmäktige har 31 platser. Efter ett beslut i vintras minskar det till 25. Det är alltså 25 ledamöter som ska väljas den 11 september. Om valet skulle gå precis som det gjorde 2018 skulle de borgerliga partierna (Liberalerna, Moderaterna och Centern) tillsammans med Sverigedemokraterna få 13 av de 25 platserna, och alltså få majoritet. Socialdemokraterna skulle få 11 mandat och Vänstern 1.

Platserna fördelas mellan partierna med den ”jämkade uddatalsmetoden” som är ganska komplicerad. Först divideras alla partiers antal röster med 1,2 för att få ett jämförelsetal. Det parti som har högst jämförelsetal får det första mandatet. Det partiets antal röster divideras så med 3 och jämförs med de övrigas, som fortfarande är dividerade med 1,2. Det parti som nu har högst jämförelsetal får det andra mandatet som fördelas. Så där fortsätter det och allteftersom ett parti får fler mandat divideras rösterna för det partiet med 5, 7, 9 och så vidare.

Det allra sista mandatet som fördelas är intressant, eftersom det parti som det går till också är det parti som riskerar att förlora ett mandat om något annat parti går framåt och får fler röster. Det parti som har fått det sista mandatet är också det som måste öka mest av alla för att få ännu ett mandat.

En komplicerad manick: En väljare försöker förstå d'Hondts metod, en nära släkting till uddatalsmetoden

I Skinnskattebergs fullmäktige och med 2018 års valresultat var det Liberalerna som fick det sista mandatet. Om man vill påverka balansen mellan blocken är det med andra ord en dålig idé att rösta på Liberalerna.

Den som helst vill se en vänsterbetonad majoritet i kommunen ska rösta så att S eller V får åtminstone ett mandat till. För att Vänsterpartiet ska få det sista mandatet i fördelningsproceduren istället för Liberalerna krävs det minst 25 nya röster på Vänsterpartiet. Om istället Socialdemokraterna ska sopa hem det sista mandatet måste ytterligare 112 väljare lägga sin röst på dem. De 25 röster som behövs för ett nytt V-mandat motsvarar bara 0,8 procent av de röstande, medan de 112 röster som S behöver utgör nästan fyra procent (3,8).

För den som önskar sig att vänsterpartierna får majoritet i kommunen och kan bilda ett stabilt majoritetsstyre är det med andra ord effektivast att lägga sin röst på Vänsterpartiet. Då är sannolikheten att ens röst ska vara avgörande mycket större än om man lägger sin röst på Socialdemokraterna.

 

söndag 21 augusti 2022

Lögnpartiet Moderaterna leder bondfångeriet om skolskjuts till Kolsva

Jag hade i mitt förra inlägg tyvärr missat att det är Moderaterna som leder bondfångeriet när det gäller att ställa ut ogenomförbara löften om skolskjuts till Malmaskolan i Kolsva. De går till skillnad från Liberalerna, som slingrar sig med att de ska "titta på saken", ut med ett tydligt löfte. Detta är ingenting annat än lögn.

Skollagen förhindrar kommunen att anordna skolskjuts. Om Bo Öberg vet det är oklart. Man ska vara försiktig med att säga att politiska motståndare är korkade, men när det gäller Bo Öberg är han faktiskt så dum att klockorna stannar. Vad gäller andranamnet på moderatlistan Marie Tollefsen Markström, vet jag inte hur dum hon är. Men däremot gjorde hon sig under den årslånga konflikten med den politiska kommunledningen känd som den mest lögnaktiga kanalje som Skinnskattebergs kommun någonsin skådat.



fredag 19 augusti 2022

Oblygt försök av Liberalerna att lova väljarna ordna ogenomförbar skolskjuts

Barn från Skinnskattebergs kommun som valt att gå i skola i Kolsva i Köpings kommun får ingen skolskjuts. Detta är förstås en källa till missnöje från deras röstberättigade föräldrar. Dåvarande Folkpartiet gjorde redan 2010 ett oblygt försök att utnyttja detta missnöje. I valrörelsen 2010 lovade Folkpartiets Carina Sándor, som var oppositionsledare, att hon skulle fixa skolskjuts. Den som var emot utmålades som byråkratiskt stelbent och satte den kommunala organisationen före barns och föräldrars bästa.

Det tog skruv. Folkpartiet gjorde sitt bästa val i landet i Skinnskatteberg och gick från fyra till tio mandat i fullmäktige. Tricket upprepades fyra år senare. 2014 utlovades skolskjuts till Kolsvaeleverna. Och nu gick det hem. Tillsammans med Sverigedemokraterna blev det borgerligt styre i kommunen med Sándor som kommunalråd. Men inte blev det någon skolskjuts!

Orsaken är skollagen (10 kap 32 §), där det står att rätten till skolskjuts inte gäller ”elever som … går i en annan kommuns grundskola … I de fall då det kan ske utan organisatoriska eller ekonomiska svårigheter ska kommunen även anordna skolskjuts i dessa fall.”

Knuten är att det inte får bli dyrare och krångligare än om barnet hade gått i kommunens egen skola. Detta blev också den nya borgerliga kommunledningen varse, och det togs aldrig några initiativ för att det skulle bli någon skolskjuts för Kolsva-eleverna. Inte heller under perioden 2018 – 2022 när de borgerliga och SD haft majoritet i fullmäktige har några sådana initiativ tagits.

Detta hindrar inte Liberalerna från att börja antyda att man nog ska fixa saken om de får föräldrarnas röster. Tongångarna från 2010 och 2014 börjar gå igen. På Liberalernas Facebook-sida kan vi läsa följande replikväxling:

Fråga: ”Hur ställer ni er till att skinnskattebergsbarnen som går i Kolsvaskolan inte har rätt till skolskjuts? Hoppas ni kan ställa upp för oss!”

Svar: ”Vi är fullt medvetna om att detta är och har varit ett problem, framför allt regelmässigt och inte minst för barnen. Vi har tittat på det tidigare. Vi kommer givetvis titta på detta igen.”

Frågeställaren: ”Toppen!! Jag hoppas ni kommer att stå bakom att stödja oss i skolskjutsfrågan.”

Ja, det gick ju bra förra gången, så varför inte försöka en gång till. Antingen var och är de liberala politikerna dumma i huvet och förstår inte vad det står i lagen, eller så tänkte och tänker de att det väl inte spelar så stor roll om man lurar väljarna. Kanske gäller båda tolkningarna samtidigt.

 

 

Hur går det för de västmanländska kommunstyrena efter valet?

På valnatten 2002 satt jag i en studio i radiohuset i Göteborg för att kommentera valresultaten i Göteborg och kranskommunerna för Radio Göteborg. När en kommun kom in med resultat frågade studioreportern mig: ”Vem kommer nu att styra i …?” Och jag svarade att det inte var ett tydligt resultat. Vem som skulle styra bleve föremål för förhandlingar efter valet.

Nu är det 20 år senare och jag befinner mig i Västmanland. Valet 2022 närmar sig. Kommer man att kunna ge ett svar på frågan om vem som ska styra i de västmanländska kommunerna efter den 11 september? Går det att göra några förutsägelser redan nu?

Orsaken till svårigheterna att tolka valet för 20 år sen var förstås att det uppträdde lokala partier, men också på ”oheliga allianser” över blockgränsen. Var femte kommun styrdes 2002-2006 av sådana koalitioner. Och en kommun (Arvika) styrdes av en minoritet. I valet 2010 bröt Sverigedemokraterna igenom riksdagsspärren och blev också företrädda i många kommuner. Nu blev det ännu krångligare att få ihop majoriteter. Det blev inte fler koalitioner över blockgränsen, men antalet kommuner med minoritetsstyre ökade till 47.

Det rådde ganska stor enighet mellan de ”gamla partierna” att SD skulle hållas utanför styret. De metoder som fanns att tillgå, var dels koalitioner över blockgränsen, dels överenskommelser om att den största av minoriteterna skulle få bilda styre. Minoritetsmetoden (Reinfeldtdoktrinen) låg sedan till grund för decemberöverenskommelsen i riksdagen 2014.

I de västmanländska kommunerna inför årets val tillämpas Reinfeldtdoktrinen bara i Skinnskatteberg (S-minoritet) och Sala (borgerlig minoritet). I Norberg regerar en S+V-koalition med egen majoritet. I en kommun (Surahammar) har de borgerliga släppt in SD i värmen. De övriga sex kommunerna tillämpar någon variant av blocköverskridande koalitioner.

Både minoritetsstyrena och koalitionerna över blockgränsen är för sin överlevnad beroende av att de borgerliga partierna kan avhålla sig från frestelsen att ta makten tillsammans med SD. Med den ”normalisering” av SD på riksplanet som M och KD svarar för blir spärrarna för en sådan frestelse lägre, och därmed ökar instabiliteten. En första frågan är om de borgerliga tillsammans med SD kan få majoritet med utgångspunkt i 2018 års valresultat. Detta visar sig vara fallet i sju av länets kommuner (Hallstahammar, Surahammar, Skinnskatteberg, Kungsör, Västerås, Köping och Arboga).

Det blåser en mild vänstervind i den nationella opinionen. Om den kan få genomslag också lokalt kan ett vänsterstyre (S+V+Mp) vara realistiskt i åtminstone tre av dessa sju kommuner: Hallstahammar, Surahammar och Skinnskatteberg. Genomförda minskningar av fullmäktiges storlek i Hallstahammar och Skinnskatteberg har höjt procentspärren, vilket faktiskt också kan verka till vänstersidans fördel.

I de övriga fyra kommunerna (Kungsör, Västerås, Köping och Arboga) verkar inte ett majoritetsstyre med S, V och Mp vara ett realistiskt alternativ. Om Socialdemokraternas ledande ställning ska bibehållas i Kungsör, Västerås och Köping krävs ånyo fingerfärdighet i konstruerandet av blocköverskridande koalitioner.

I tre kommuner tror jag att man kan förvänta sig ett i princip oförändrat styre. Norbergs S+V-styre kan inte fällas av enad borgerlig-sverigedemokratisk front. Osäkerheten i Norberg hänger på Christer Filipssons lokalparti ”Demokraterna”, som agerar mycket aggressivt. Fagerstas oheliga S+M-allians tror jag står sig. Ett borgerligt-sverigedemokratiskt maktövertagande är inte realistiskt. Ett alternativ i Fagersta vore förstås en S+V-majoritet, men relationerna mellan de båda partierna har inte varit de bästa under den gångna valperioden. I Sala slutligen som styrs av en borgerlig minoritet är S+V+Mp långt från majoritet.

Gissningarna om vad valresultatet och framförallt dess efterbörd kan leda fram till kan sammanfattas:



lördag 13 augusti 2022

Uttersberg augusti 2022

 

I Tekla av Dex bildpark

I som här inträden...

Flickan, ormen och äpplet

Uttorkat forsparti


fredag 12 augusti 2022

tisdag 9 augusti 2022

Nu sätter valrörelsen igång

 


Läs om maktkampen i Strömfors (sista delen)


Strömfors är ett litet mellansvenskt brukssamhälle. Under snart ett år har kommunalpolitiken i Strömfors skakats av en kris. Det har varit en maktkamp mellan Arbetarpartiet och Framstegspartiet, Bondepartiet, de Konservativa och det högerextrema Fosterlandspartiet. De borgerliga har allierat sig med den nya kommunchefen Nora Aalberg Rönnlund.

Nu finns boken om maktkampen i Strömfors. Den publiceras här på bloggen som följetong. Här kommer nu det sextonde och sista avsnittet. I det förra avsnittet diskuterade vi några av de lärdomar som kan dras av krisen. Här fortsätter den diskussionen och en sammanfattning av vilka omständigheter det var som ledde fram till och drev krisen. För gratis nedladdning av hela boken, klicka här.

Trevlig läsning!



När man tänker gå in i ett minoritetsstyre

Minoritetsstyre har länge varit regel i svensk nationell politik. Endast under kortare perioder har svenska regeringar byggt på ett regeringsunderlag där det egna partiet eller konstellationen av partier haft majoritet i riksdagen. Framförallt med anledning av Sverigedemokraternas framgångar under 2000-talet har minoritetsstyren blivit allt vanligare även i kommunerna.

Den parlamentariska principen som, utan att vara lagligt reglerad i kommunerna, i stor utsträckning styr också hur kommunerna regeras (jag har på annan plats[1] kallat systemet för kvasiparlamentarism) bygger på att styret ska kunna räkna med att få igenom sina förslag i fullmäktige.

En klassisk metod för att hantera minoritetssituationen i det parlamentariska systemet går under beteckningen ”hoppande majoriteter”. Innebörden är att styret söker stöd till vänster i vissa frågor och till höger i andra. En risk med hoppande majoriteter är förstås att den förda politiken kan bli inkonsekvent och dåligt målinriktad. En förutsättning för att hoppande majoriteter ska vara en genomförbar strategi är att det styrande partiet/partierna befinner sig någonstans i mitten av det politiska spektrumet. Vidare måste det, om vi ser politiken som endimensionell, finnas tillräckligt stora partier både till vänster och till höger om styret.

Fullmäktige i Strömfors bestod under den berättade historien av 31 ledamöter. Majoritet förutsätter alltså stöd av minst 16 röster. Arbetarpartiet som kom att bilda minoritetsstyre hade bara 12 röster. Om man slog sig samman med vänstern i Socialisterna kunde man mönstra 14 röster. Till höger fanns flera partier, Framstegspartiet med 7 mandat, Bondepartiet och de Konservativa med vardera 2 mandat samt det högerextrema Fosterlandspartiet med 6 platser.

Flera möjligheter att få minst 16 röster genom att söka stöd från högerflanken stod alltså öppna för det arbetarpartistiska minoritetsstyret. Tre sådana koalitioner som inte innehåller något ”överflödigt” parti var:

Arbetarpartiet + Framstegspartiet

19

Arbetarpartiet + Fosterlandspartiet

18

Arbetarpartiet + Bondepartiet + Konservativa

16

 

De ideologiska skillnaderna mellan å ena sidan Arbetarpartiet och å andra sidan de Konservativa och Fosterlandspartiet var så stora, att de två senare alternativen framstår som helt orealistiska. Kvar blir bara möjligheten att göra upp med Framstegspartiet. Arbetarpartistyret var alltså helt i händerna på ett annat parti och några som helst möjligheter att styra med hjälp av hoppande majoriteter fanns inte.

Om nu ett eller flera av oppositionspartierna inte vill gå i koalition med minoritetsstyret (varigenom det skulle omvandlas till ett majoritetsstyre) eller om hoppande majoriteter inte är matematiskt möjliga är minoritetsstyret för sin överlevnad beroende av att oppositionen drivs på ett sådant sätt att inte styret tvingas avgå. Budgetbeslutet har, trots att det ofta i praktiken bara omfattar en liten del av kommunens omsättning, kommit att betraktas som avgörande. Om oppositionen enas om ett budgetförslag och röstar för det är det kört för minoritetsstyret. En politik där styret regelmässigt förlorar andra omröstningar gör det också i längden svårt för minoritetsstyret att sitta kvar. Om oppositionen är angelägen om att inte tvingas ta ansvar måste den hålla fingrarna i styr. Man kan på olika sätt rikta kritik mot styrets förda politik, men de kan inte driva egna gemensamma budgetförslag och inte heller utsätta styret för alltför många förödmjukande voteringsnederlag. Erfarenheterna från Strömfors visar att det kan vara svårt att föra en sådan balanserad oppositionspolitik.

Kan det finnas några fördelar för ett parti som bildar minoritetsstyre, men som har svårt att få igenom sin politik? Jag kan tänka mig två slags fördelar. För det första får det styrande partiet en direktkanal till den kommunala förvaltningen. Man kan därigenom få tillgång till information som är svårare att ta del av för den som inte tillbringar sina hela dagar på kommunkontoret. Det kan också finnas beslut och åtgärder som inte nödvändigtvis kräver politiska beslut. Direkt tillgång till förvaltningen kan då ge en möjlighet att påverka. Allt detta blev förstås totalt omöjligt för Arbetarpartiets minoritetsstyre när konflikten mellan kommunchefen och den politiska ledningen blossade upp och eskalerade.

En andra fördel kan vara opinionsmässig. Den ”vanliga medborgaren” är ofta dåligt insatt i hur kommunen styrs. Att en politiker titt som tätt uppträder som kommunens talesperson, rapporteras om i media, klipper av band och vad det nu kan vara, kan skapa en illusion av att det är denna persons (kommunalrådets) parti som faktiskt styr. Denna illusoriskt upphöjda position kan vara en fördel i nästa val. Men det här kan vara tveeggat. Det politiska styret behöver kunna peka på faktiska beslut som gjort det bättre för invånarna. Svårigheterna att få igenom sin politik, parad med den negativa bild som spridits om kommunalrådet som kriminell mobbare kan snarare vara demeriterande gentemot väljarna. Strategin kan också ses som något oetisk då den bygger på föreställningen att man kan få politiska fördelar av att ha oinformerade väljare.

Hur organisationen är uppbyggd

Strömfors kommun har som många andra småkommuner avskaffat alla sin facknämnder (vid sidan om kommunstyrelsen finns bara en miljö- och byggnadsnämnd och en överförmyndarnämnd, båda dominerade av myndighetsuppgifter, samt den obligatoriska valnämnden). I stort sett hela den kommunala förvaltningen lyder därmed under kommunstyrelsen.

Kommunallagen stadgar i sin senaste version att det ska finnas en kommundirektör som ska vara chef för den förvaltning som finns under styrelsen. Detta var alltså den position som kommunchefen i Strömfors intog. Det gick som vi sett över styr. Den chef man valde till uppdraget saknade viktiga erfarenheter av nära samarbete med politikerna, hade bristfälliga kunskaper om lagstiftning som reglerar kommunernas verksamhet och kanske personliga egenskaper som försvårade samarbetet. Det slutade som vi sett med en skräll.

I de flesta kommuner som har organiserat sig så här går det ändå bra. Men man bör ställa sig frågan om man verkligen ska ta risken att öppna för en utveckling som i Strömfors. Sannolikheten må vara liten, men när olyckan är framme blir den förödande. Medan konflikten pågår minskar både medborgarnas tilltro och effektiviteten, samtidigt som de politiska motsättningarna tilltar långt bortom det rimligas gräns. Det kommer att ta tid att läka Strömfors kommun.

Jag menar att riskerna är så stora, att man inte ska organisera sig så att detta kan hända igen. Lösningen blir då att ”direktören” måste få ett snävare ansvarsområde. En mer traditionell indelning av tjänstemannaorganisationen i flera separata förvaltningar får sådana konsekvenser. Till kommunchefens revir borde i så fall framförallt föras traditionella stabsfunktioner som ekonomi och personal.

Så som lagen är formulerad, kan nog de övriga förvaltningarna inte längre direkt sortera under styrelsen. Man blir då tvungen att samtidigt inrätta mer traditionella facknämnder. För en liten kommun som Strömfors borde det kanske räcka med två nämnder – en för tekniska uppgifter och en för välfärdstjänster som vård, omsorg och skola. Detta skulle säkert också ha positiva effekter för styrningen i övrigt. I Norge har man längre erfarenhet av den facknämndsfria organisationen (den kallas där för ”Kommittémodellen”) och den har också utvärderats[2]. Det har pekats på negativa konsekvenser: De förtroendevald förlorar information och kunskaper om verksamheten och allt mer makt läggs på kommunchefen (Administrasjonssjefen/Rådmannen).

Som argument för den facknämndsfria organisationen har det anförts att de valda i en facknämnd framförallt ser till den egna sektorns bästa. Det blir ett krig mellan kommunens olika verksamhetssektorer snarare än en helhetssyn. Så kunde det ju också tänkas vara, men forskning pekar på att i ett system som det svenska, med den oerhört starka ställning partierna har blir det inte så. Det sker en samordning inom partierna, som gör att partilinjen i betydligt högre grad än sektorslojaliteter kommer att bestämma vilken politik facknämndspolitiker för. [3]

Revisionens integritet

Händelserna i Strömfors hade inte fått det snabba uppflammande som de fick om det inte hade funnits stora brister i kommunrevisionens integritet. Det mesta av diskussionen om revisionens integritet har handlat om det partipolitiska beroende som kan följa av att de förtroendevalda revisorerna väljs av fullmäktige på partiernas förslag. Det här är inte en oviktig aspekt, och i Strömforsfallet kom revisionsordförandens starka engagemang för Framstegspartiet och aversion mot Arbetarpartiet att ha betydelse. Han var också en av de sista på barrikaden som krävde att kommunalrådet borde polisanmälas.

Som jag visar i ”Kommunrevisorns testamente” finns det betydligt fler dimensioner av beroende som kan bli problematiska. Viktigast är beroendeförhållanden mellan de sakkunniga revisorerna och de byråer de arbetar i och kommunernas politiska och administrativa ledning. Detta beroende är ofta ganska subtilt och svårfångat. Det handlar om att byråerna också utför andra uppdrag åt kommunerna, inte nödvändigtvis den kommun som det aktuella uppdraget gäller. Om byrån blir känd för att ha medverkat i revisionsgranskningar som är alltför kritiska mot kommunledningar, kan det påverka marknaden för andra uppdrag negativt.

Att det skulle bli så påtagligt pang-på-rödbetan-beroende som i Strömforsfallet hade jag inte riktigt kunnat föreställa mig. Här gjorde revisionens sakkunniga biträde genom ett lätt genomskådat bulvanarrangemang andra affärer med den administrativa kommunledningen. Och det var affärer som åtminstone på ett års basis var betydligt större än uppdraget som sakkunnigt biträde åt revisionen. Det var detta beroende, som tillsammans med revisionsordförandens devota inställning till sitt parti och till kommunchefen som gjorde att utspelet i oktober 2020 fick sådan explosiv kraft.

Vi måste alltså bli allt mer noga med att kontrollera de sakkunniga biträdenas övriga relationer innan de engageras, och allvarliga brott mot integriteten måste beivras. Och se upp med källarbolagen!

Lär dig att känna igen vanliga trix

Det som jag här har kallat ”rundningsnarrativet” är ett ofta använt knep för att gå till anfall mot chefer eller andra personer som i någon mening är överordnade. Idén är att man befinner sig som chef någonstans i en hierarkiskt ordnad organisation. Rundning uppstår när man blir ”överhoppad” av sin egen överordnade. Den med högre position tar då direkt kontakt med någon som är underordnad dig, utan att du vet av det. Kontakter som inte följer befälsordningen innebär rundning.

Rundning kan uppfattas som hotande. Den rundades auktoritet kan ifrågasättas i organisation, och därmed ens hela organisatoriska existens. Att beklaga sig för egen del framstår dock som olämpligt. Vad ska man klaga över? Att ens egen position är hotad innebär ju redan det ett erkännande av svaghet. Det är då betydligt bättre att peka på de problem som uppstår i din organisation på lägre nivåer. Det kan t ex vara ökad arbetsbelastning, eftersom ”medarbetarna” (som underarbetarna brukar kallas i managementslangen) tycker att de måste gå rundarens önskemål till handa. ”Otydlighet” är ett vanligt uttryck i rundningsberättelser. Det innebär att ”medarbetarna” inte vet vem kan ska lyda, är det den vanliga chefen (den rundade) eller rundaren?

Mer jobb och ”otydlighet” leder i sin tur till att den anställde börjar må dåligt. Voilà, rundningen har skapat ett arbetsmiljöproblem, som du som chef är skyldig att ta itu med. Det är mer ovanligt att den som börjar må dåligt är en själv, den rundade chefen. Det tyder på svaghet. Som chef måste man vara stark, så man kan ta itu med problemen i organisationen. Det kan också vara olämpligt att framhäva sin egen roll. Det skulle kunna tyda på sådana antisociala personlighetsdrag som vi har diskuterat i det förra avsnittet. Det är därför anmärkningsvärt att startskottet till Strömforskrisen, den s k ”Förstudien” i huvudsak fokuserade på kommunchefens egna problem med kommunalrådets rundning.

Denna fokusering på kommunchefens psykosociala arbetsmiljö förstärktes med den anmälan för kränkande särbehandling som hon gjorde mot kommunalrådet och fullmäktiges ordförande. Den PR-kampanj som sammanföll med utredningen av de påstådda kränkningarna hade också denna personfokus.

Det är i själva verket så, att själva kärnan i rundningsnarrativet, det som gör att det krävs att någon agerar, är påståendet om arbetsmiljöproblem i organisationen, bland den rundades underställda. Sådana påstådda arbetsmiljöproblem kan också användas i situationer där någon rundning inte påstås ha förekommit. Jag har själv som revisionsordförande blivit utsatt för sådana påståenden från den revisionsbyrå som då anlitades för sakkunnigt biträde. Jag blev kontaktad av en chef på byrån, som menade att hans underställda, vårt sakkunniga biträde och granskare som anlitades börjat må dåligt. Orsaken skulle vara att den förtroendevalda revisionen uppträtt alltför aggressivt och kritiskt gentemot kommunledningen.

Eftersom kommunledningen inte tyckte om vad revisionen höll på med (alltför långtgående integritet) började man mer eller mindre att mobba revisionsbyråns personal. Ingen pratade med dem när de besökte kommunkontoret. När de bokat intervjuer, kom ingen. De fick sitta och vänta utan att kunna genomföra intervjuer. Om vi skulle kunna fortsätta samarbeta med byrån, skulle vi vara tvungna att vara mindre kritiska. Tjoho! Se där hur den ”oberoende” revisionsbyrån börjat gå i granskningsobjektets ledband.

Vad det nu berodde på, upphörde byråns attacker mot revisionen. Det hade bokats ett möte mellan den aktuella chefen på byrån och de valda revisorerna. Hen bokade av flera gånger under anförande att det hade blivit bättre med arbetsmiljön. När vi sen tvingade hen att komma till oss, hade hen väldigt svårt att försvara sitt agerande och försvann till Stockholm med svansen mellan benen. Sen hade hens anställda aldrig mer några problem med sin psykosociala arbetsmiljö på kommunkontoret.

Påstådda arbetsmiljöproblem beroende på rundning eller något annat förefaller vara ett i branschen vanligt verktyg. Det finns andra verktyg som ibland tas till. Blånekande, som vi sett exempel på i Strömfors, kan vara ett sådant. Man kan också, åtminstone för en tid mörka missförhållanden genom att påstå att utredning pågår. Särskilt effektivt är det om det är en rättslig utredning. I förstudie-fallet i Strömfors försökte biträdet lura de valda revisorerna att de måste avbryta alla egna undersökningar av de påstådda missförhållandena. Det borde istället bli en polisutredning av det påstådda brottet ”trolöshet mot huvudman”. Egna undersökningar kunde då störa polisutredningen. Förstudien borde anses som avslutad, överlämnas till kommunstyrelsen och offentliggöras.

Idogt ljugande kan etablera en sanning. Inte minst har vi fått lära oss det i anslutning till det senaste presidentvalet i USA. Även i Strömfors har det ljugits friskt och enträget. Det är inte uteslutet att PR-konsulten Daniel Ahls kampanj bl a med utnyttjande av Pelleprofessorn etablerat fast rotade uppfattningar i allmänheten om att kommunalrådet Karin Rosén är både en brottsling och en mobbare. En kommentar (som dock relativt snabbt raderades) i web-tidningen Skönstads Nyheter kan vara illustrativ: ”Hon borde sitta i en cell på Hinseberg.”

En särskilt giftig blandning

Det var framförallt fyra omständigheter som ledde fram till krisen i Strömfors, och det olyckliga sätt krisen kom att utvecklas. Den första missen var den uppenbara felrekryteringen av kommunens högsta tjänsteman. Man lyckades rekrytera en person som inte hade någon kunskap, erfarenhet av och läggning för det känsliga samspelet mellan politik och förvaltning just i kommunerna. Den förvaltningsorganisation man valt med en sammanhållen förvaltning öppnade dörren för en kommundirektör som inte begrep sig på samspelet, och med ambition att själv styra hela organisationen och dessutom en läggning som inte accepterade motsägare. Kort sagt var det raka rör för en auktoritär chef att ta över organisationen som vore det hens egen firma. Ett tredje olyckligt förhållande var att kommunrevisionen, som måste vara oberoende, såväl partipolitiskt som i andra avseenden hölls sig med ett sakkunnigt biträde som utan att blinka gjorde sig ekonomiskt beroende av kommunchefen.

Det var den här blandningen av fel kommunchef, fel organisation och kontrollorgan utan integritet som var giftig och satte igång krisen, och fick den accelerera. Till detta kommer hur det politiska styret blev organiserat parlamentariskt. Ett minoritetsstyre tillsattes. Inga förutsättningar fanns för att detta skulle bli lyckosamt. I praktiken var det politiska styret rent mandatmässigt helt beroende av ett av oppositionspartierna. Oppositionen kunde dessutom inte hålla fingrarna i styr utan sökte oavbrutet voteringssituationer där minoritetsstyret kunde utmanas och förnedras. I förlängningen låg förstås hotet om majoritetsskifte. Oppositionen lierade sig också med den olämpliga kommunchefen varigenom styrets möjligheter att göra sig av med denna effektivt spärrades. Oppositionen och kommunchefen ingick ett slags symbios där den ene var den andres nyttiga idiot.

Dessa faktorer – misslyckad chefsrekrytering, en organisation öppen för en maktambitiös chef, en revision utan integritet, ett impotent minoritetsstyre och en maktlysten opposition, skapade den orimliga situation som vi här har sett drabbade den stackars lilla bruksorten Strömfors.

 



[1] Henry Bäck (2006) Komparativ kommunal konstitutionspolitik Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting

[2] Se t ex Oddbjørn Bukve 2001 ”Organisasjonsstruktur og leiarskap: en studie av komittémodell og hovedutvalmodell som rammer for kommunalt leiarskap” i Anne Lise Fimreite, Helge O Larsen & Jacob Aars (red) Lekmansstyre under press. Festskrift til Audun Offerdal Oslo: Kommuneforlaget

[3] Se t ex Henry Bäck 2007 ”Parties and local government constitutional reform” ECPR Joint Session of Workshops, Helsinki 7-12 May 2007, Göteborg: Förvaltningshögskolan

måndag 1 augusti 2022

Byråkratiexplosionen på första plats i juli


Avslöjandet att byråkratin i Skinnskatteberg fördubblats på 13 år och nu var betydligt större än i jämförbara småkommuner ställde till ett väldigt rabalder. Socialdemokraterna påstod att det var lögn och ställde villigt upp och försvarade även den politik som bedrivits av borgerliga majoriteter. Också Sverigedemokraterna ansåg sig vara tvungna att gå i svaromål. Inlägget om denna upprörda diskussion kom att inta första plats på juli månads topplista. Intressant är hur gamla godingar som inlägget om Tyska kyrkan i Gunnilbo (nummer 3), grevarna von Hermansson på Färna (nummer 4) och berättelsen om hur norska soldater sprängde dasset i Färna med dynamit (nummer 9) återkommit på listan bland de mer dystra inläggen om kommunalpolitiken i Skinnskatteberg.

Antal besökare var i juli 445 (1 234 i juni). Av dessa var 269 (905) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,27 (1,76) och genomsnittlig tid per besök var 53 (142) sekunder. Flest besökare kom från USA, Sverige, Frankrike och Storbritannien. Ströbesökare dök upp från Belgien, Finland, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Norge och Ungern.

De tio mest visade inläggen i juli:

1

Byråkratitillväxten: Som att trampa i ett getingbo (ny)

2

C i Skinnskatteberg vill ta makten tillsammans med SD. Vad säger Sillbo? (ny)

3

Tyska kyrkan i Gunnilbo (ny)

4

Strövtåg: De galna grevarna (ny)

5

Valet i Skinnskatteberg: Vänstern mot den samlade högern (ny)

6

Hur långt syns ett vindkraftverk? (ny)

7

Riksdagens svarta onsdag (2:a)

8

De vill bli fullmäktige i norra Västmanland (ny)

9

När norska soldater sprängde dasset i Färna med dynamit (ny)

10

U-596 den felande länken (ny)