måndag 29 december 2014
Julturné till barnbarnen
Vi har varit på julturné till Stockholm och till Skåne för att dela ut julklappar till barnbarnen. Som brukligt är i sådana sammanhang var det ganska stökigt, så det har blivit lite magert med dokumentationen. Ett par bilder har jag till och med varit tvungen att stjäla från Hanna. Ursäkta.
Doris. In med salladen i ugnen bara. |
Doris läser ljudförsedd bok "Trudelutt" |
Ruben kör tåg. Backe upp och backe ner. In och ut ur tunnel. |
Julian och Linnea i utdelningssvängen. |
Emi håller räkningen. |
Se det var då en välsignad jul. Välförtjänt vila i paddans blåa sken. |
söndag 21 december 2014
Kollaboratörerna: Skinnskatteberg i skämsklubben
Vid Skinnskattebergs fullmäktiges
möte den 14 december valdes den populistiska folkpartipolitikern Carina Sandor
till kommunstyrelsens ordförande med hjälp av det nynazistiska partiet
Sverigedemokraternas röster. ”Jag vet inte hur vi ska
göra annars” säger det nyvalda kommunalrådet. Men på andra håll vet man hur man
ska hantera Sverigedemokraterna. I nästan alla kommuner med SD som balansparti
har man valt att bilda blocköverskridande koalitioner eller enats om att det
största minoritetsblocket ska styra. Bara i två kommuner har minsta
minoritetsblocket tagit makten med SD:s hjälp. I den skämsklubben ingår
Skinnskatteberg.
Efter valet var SD ensamma vågmästare i 95 av landets 290
kommuner. I ytterligare 52 kommuner skulle SD kunna medverka till att ett av de
båda blocken får majoritet. I dessa kommuner finns det också andra
vågmästarpartier. Efter mycket stök och bök har man i de flesta kommuner kommit
fram till att utse styren som utesluter SD från inflytande.
Data om vilka kommunstyren som bildats finns ännu inte
insamlade. Jag har gått igenom mediarapporteringen, i en del fall kommunernas
egna hemsidor och i några enstaka fall har jag kollat protokollen från
fullmäktiges valsammanträden. Det blir förstås en del felkällor. I tolv
kommuner saknas uppgift om styret. Det kan också vara missuppfattningar i
media. Men i huvudsak tror jag att det nu finns en ganska tillförlitlig bild av
situationen.
Blocköverskridande
samarbete
Den vanligaste lösningen – i nästan hälften av kommunerna -
är blocköverskridande majoritetsstyren. I 62 kommuner (46 procent av de
kommuner jag har uppgifter om). Här blockeras ju SD mest effektivt ut. Några
kommentarer: ”Det viktigaste var … att stoppa en vågmästarroll för
Sverigedemokraterna” säger nyvalde fullmäktigeordföranden Peter Rugarn (Kd) i Kävlinge där Miljöpartiet bildar majoritet med
de borgerliga (Sydsvenskan 21/10).
Lars Stjernkvist (S), kommunalråd i
Norrköping där det bildats en koalition med Socialdemokraterna, Centern, Folkpartiet
och Kristdemokraterna: Deras [Sverigedemokraterna] politik stämmer inte överens
med vårt partis och våra samarbetspartners politik. Jag tror inte att deras
väljare skulle gilla att vi samarbetade med Sverigedemokraterna (Norrköpings
Tidningar 15/9).
I ytterligare 25 kommuner (19 procent) har det bildats
blocköverskridande styren som inte får majoritet i fullmäktige. Det betyder att
man genom en blocköverskridande koalition bildat ett nytt minoritetsblock som
blir största minoritet. En tänkbar fördel kan vara att det kan bli lättare för
en blocköverskridande minoritet att i enskilda frågor göra uppgörelser med
övriga partier i de traditionella vänster- eller högerblocken. Den strikta
blockpolitiken har brutits upp, vilket underlättar det framtida beslutsfattandet.
Andra varianter på samma tema är när man som i två av
kommunerna har bildat styren med smalt parlamentariskt underlag (bara S i en
kommun med 35 procent av fullmäktige och C och M med 41 procent). I ytterligare
tre kommuner har det minsta av de traditionella blocken kunnat bilda majoritet tillsammans
med lokala partier.
Vanligaste blocköverskridande samarbetsrelation är
mellan Socialdemokraterna och Centern, men det är också ganska vanligt att
Folkpartiet ensamt eller tillsammans med Centern samarbetar med
Socialdemokraterna. Miljöpartiet bildar i många kommuner majoritet tillsammans
med de borgerliga. Mer sällsynt är samarbetsrelationer mellan de rödgröna och
Moderaterna eller Kristdemokraterna. De kanske oväntade S+M-koalitionerna
förekommer dock i hela 16 kommuner.
Största minoritetsblocket släpps fram
I 40 av kommunerna (30 procent) har man kommit överens
om att det största av de båda blocken ska bilda kommunens styre. Det är alltså
samma lösning som riksdagspolitikerna valde. Liksom i riksdagen ställer den här
modellen stora krav på politikerna att även senare under mandatperioden komma
överens över blockgränsen i enskilda frågor. I riksdagen misslyckades man som
bekant nästan omedelbart med detta när de borgerliga tillsammans med
Sverigedemokraterna röstade ned S+Mp-regeringens budgetproposition. I ett fåtal
av de 40 kommunerna med minoritetsstyre har de borgerliga fallit för samma
frestelse. Även om partiernas budgetförslag i kommunerna sällan skiljer sig
särskilt mycket har det ställt till oreda i de berörda kommunerna. Men i de
allra flesta fall har minoritetsstyret hittills fungerat.
Skämsklubben
Vidkun Quisling |
I Ronneby fick de borgerliga partierna 17 mandat i valet mot
de rödgrönas 22. Dessutom fick Sverigedemokraterna 8 och ett lokalt parti 2
mandat. Ingetdera blocket har med andra ord majoritet, men de rödgröna är klart
störst. Icke desto mindre valde fullmäktige moderaten Roger Fredriksson till kommunstyrelsens ordförande. Fredriksson
valdes med hjälp av Sverigedemokraternas röster.
I Skinnskatteberg fick de borgerliga 14 mandat och de
rödgröna 15. Dessutom valdes två SD:are in i fullmäktige. Ingetdera blocket
fick alltså majoritet, men det rödgröna var störst. Både Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet erbjöd de borgerligas kommunalrådskandidat populistpolitikern Carina Sandor ett blocköverskridande
styre. Detta avvisades. De rödgröna förklarade sig då, som största minoritet,
att bilda styre i kommunen. Detta avvisades genom att Sandor gick ihop med
Sverigedemokraterna i valet av fullmäktiges ordförande och i budgetbeslutet. De
rödgröna beslöt då att gå i opposition mot alliansen mellan borgerliga och
Sverigedemokraterna.
I en intervju med P4 Västmanland säger Sandor: ”Sverigedemokraterna i Skinnskatteberg är valda på
demokratisk väg och nu finns de i kommunfullmäktige, så jag vet inte hur vi ska
göra annars - de finns där och vi måste respektera den demokratiska viljan.”
Som den här
sammanställningen har visat finns det andra sätt att hantera den besvärliga
parlamentariska situationen. Av 135 kommuner med samma eller liknande
konstellation i fullmäktige har 133 hittat andra lösningar. Framförallt har det
gjorts genom blocköverskridande samarbeten, men också överenskommelser om att
låta största blocket styra. Att Sandor nu säger att hon inte vet hur hon skulle
ha gjort annat än att låta sig väljas till kommunalråd av Sverigedemokraterna
blir då lite märkligt. Inte minst med tanke på att båda de vanliga lösningarna
erbjudits henne.
PS
Hoppas att ingen tar
illa vid sig av dethär inlägget.
torsdag 18 december 2014
Kappan och vinden
De borgerliga har i samarbete med de nyfascistiska Sverigedemokraterna och med den populistiska folkpartisten Carina Sandor i spetsen tagit över styret i Skinnskattebergs kommun. Här ett klipp från P4 Västmanlands intervju med Carina Sandor igår:
De rödgröna fick ju flera procentenheter fler i valet än alliansen - går ni inte emot folkviljan genom att ta plats vid makten nu på det här viset?– Om man ska följa de demokratiska spelreglerna så måste man ju få majoritet i fullmäktige för att det ska bli ett visst politisikt styre - och i Skinnskatteberg fick vi ju den majoriteten
Annat lät det 2009 när fullmäktigemajoriteten avsatte Carina Sandor från kommunalrådsposten. På Folkpartiets hemsida kunde man läsa:
Vi trodde väl aldrig att vi inom politiken i Skinnskatteberg skulle få uppleva efterkrigstidens Östeuropa
Och på kommunens debattforum kunde man läsa:
… maktskifte mitt under en mandatperiod !! … Jag trodde inte att något sådant kunde hända i Sverige, som ska kallas för ett demokratiskt land !
Ett betéende som detta hör hemma i en diktatur och inte i Sverige
Med hjälp av förvaltningsdomstolarna försökte det av fullmäktigemajoriteten avsatta kommunalrådet klamra sig fast vid makten. Sista versen i detta drama var att riksdagen ändrade i lagen för att tydliggöra att en fullmäktigemajoritet kan avsätta ett kommunalråd (den s k Lex Carina). Se Kommunallagen 6 kapitlet 15§ andra stycket.
Hoppas nu att ingen tar illa vid sig av dethär inlägget.
måndag 15 december 2014
Åttonde måndagen utan tidning
Måndagstjuven har varit framme igen och
stulit vår tidning. Nu är vi uppe i åtta måndagar i rad utan Dagens Nyheter. Av
året 2014 har det gått 349 dagar. Av dessa har vi haft tidning i brevlådan på
utgivningsdagen 215 dagar, motsvarande 61,6 procent. Ännu ett nytt
bottenrekord.
Utdelningsstatistik för DN år 2014
hittills:
Antal dagar
|
Procent
|
|
- tidningsfria dagar
|
9
|
2,6
|
- lördag-söndag, tidningen kom på måndagen
|
85
|
24,4
|
- lördag-söndag, tidningen kom inte på måndagen
|
13
|
3,7
|
- vardagar, utebliven tidning
|
27
|
7,7
|
Dagar med tidning på rätt dag
|
215
|
61,6
|
söndag 14 december 2014
Två grisar till julbord på Wanbo herrgård
Var i Göteborg för att fira 70-årsjubileet för förvaltningsutbildningen i Göteborg. Fantastiskt att tänka sig. Grattis FGU!
Väl hemkommen drog vi till Wanbo herrgård i Dalarna för att begå årets julbord.
Det var ett alldeles okej julbord. Möjligen kan man invända att urvalet kanske var lite smalt. Det kunde gott ha varit lite fler sillar. Bland det kallskurna hade t ex en smaskig paté platsat. Och julkorven lös med sin frånvaro. Å andra sidan fanns det dopp-i-grytan. Ingen gastronomisk jättehöjdare, men bara att det finns på julbordet är ett stort plus. Bravo Wanbo!
Allt var gott och vällagat. Men det var inget som stack av. Ingen riktig höjdare. Ingen sill som smalt som skit i munnen. Gudskelov inget som stack av nedåt heller. Ingen riktig katastrof. Det hade nog kunnat bli tre av fem grisar om det inte hade funnits två plumpar i protokollet:
En iochförsig okej svampomelett men med BURKCHAMPINJONER (jo, ni läste rätt). Så gör man helt enkelt inte! Och en gravlaxsås som skurit sig där man fick sleva sig igenom den blanka oljan för att komma ned till resten av såsen. Inte bra. Det blir tyvärr bara två grisar.
Miljön var annars fin. Övernattning lämpligt nog i "Snillepanget" - inte i rum "Herbert Tingsten" som väl hade passat bäst utan i rum "Martin Lamm", om litteraturvetaren och akademiledamoten, överkörd av en spårvagn 1950 eller Ludvika-konstnären är osagt.
Rummet var smakfullt. Lite Kirchsteiger över det hela med sned vitmenad stockpanel och digital-TV med utomordentligt svag signal. Och genom fönstret på morgonen: Soluppgången över Barken. Svårslaget!
Totalbetyget blir därigenom lite högre och närmar sig nog egentligen tre grisar.
Väl hemkommen drog vi till Wanbo herrgård i Dalarna för att begå årets julbord.
Det var ett alldeles okej julbord. Möjligen kan man invända att urvalet kanske var lite smalt. Det kunde gott ha varit lite fler sillar. Bland det kallskurna hade t ex en smaskig paté platsat. Och julkorven lös med sin frånvaro. Å andra sidan fanns det dopp-i-grytan. Ingen gastronomisk jättehöjdare, men bara att det finns på julbordet är ett stort plus. Bravo Wanbo!
Allt var gott och vällagat. Men det var inget som stack av. Ingen riktig höjdare. Ingen sill som smalt som skit i munnen. Gudskelov inget som stack av nedåt heller. Ingen riktig katastrof. Det hade nog kunnat bli tre av fem grisar om det inte hade funnits två plumpar i protokollet:
En iochförsig okej svampomelett men med BURKCHAMPINJONER (jo, ni läste rätt). Så gör man helt enkelt inte! Och en gravlaxsås som skurit sig där man fick sleva sig igenom den blanka oljan för att komma ned till resten av såsen. Inte bra. Det blir tyvärr bara två grisar.
Miljön var annars fin. Övernattning lämpligt nog i "Snillepanget" - inte i rum "Herbert Tingsten" som väl hade passat bäst utan i rum "Martin Lamm", om litteraturvetaren och akademiledamoten, överkörd av en spårvagn 1950 eller Ludvika-konstnären är osagt.
Rummet var smakfullt. Lite Kirchsteiger över det hela med sned vitmenad stockpanel och digital-TV med utomordentligt svag signal. Och genom fönstret på morgonen: Soluppgången över Barken. Svårslaget!
Totalbetyget blir därigenom lite högre och närmar sig nog egentligen tre grisar.
Skål! |
onsdag 10 december 2014
Strövtåg: Diligensrånet på Stjärnviksvägen
I ett par avsnitt har vi följt Hedströmmens biflöde Gisslarboån och
dess källor och hamnade slutligen i Bockhammar där Ebba Brahe en gång satt och
suktade efter Gustav II Adolf. Nu tar vi ett skutt över skogen till huvudflödet
och hamnar i Skinnskatteberg.
Att råna
värdetransporter har alltid lockat skumma element. Innan posten lade ned var en
särskild specialitet just postrån. Till en början med framfördes posten av
springande, sedermera beridna postförare. Så småningom övergick man till
rullande transporter, postskjutsar och diligenser. Dessa var speciellt
tacksamma rånoffer eftersom de var fast på vägen och inte kunde ta sig undan
från rånarna genom att vika av in i terrängen. Postrån bestraffades vanligen
med dödsstraff. År 1855 dömdes inte mindre än sex personer till döden för
postrån.
Från Skinnskatteberg går en grusväg via Bockhammar till
Stjärnvik. Förr var Stjärnviksvägen en viktig väg norrut mot Västanfors och
Norberg från Skinnskatteberg. Lektorn vid krigshögskolan i Karlberg Carl
Wilhelm August Tham skriver i sin ”Beskrifning
öfver Westerås län (1849) om bergslagsvägarna norrut från Köping:
… en stor bergslagsväg, af mycken vigt för orten, utgår från Köping, upp åt nordvest utefter Hedströmmens dalgång, genom Malma till Hed, der den delar sig i tvenne: en går norr ut
genom Gunilbo utefter Svansjöarnes vattendrag till Westanforss, och derifrån dels öfver Kolbäcks-ån till Norberg, dels utefter densamma till Söderbärke af St. Kopparbergs län; den andra följer Hedströmmens hufvudgren till Malingsbo af samma län.
De två grenarna av vägen från Hed motsvarar nästan exakt
dagens länsväg 250 + riksväg 66 (grenen mot Söderbärke) och länsväg U-596 +
länsväg 233 (grenen mot Malingsbo). Stjärnviksvägen sammanband dessa båda
huvudstråk och erbjöd en väg mot Västanfors, Norberg och Dalarna från
Skinnskatteberg – en uppgift som idag närmast faller på riksväg 68.
Ett par kilometer från Skinnskattebergs samhälle, där vägen
korsar den nutida vandringsleden Bruksleden ligger mellan de båda backarna
Lilla och Stora Rövarbacken Rövarkurvan). Här sägs en postdiligens framförd av
en kvinnlig kusk ha blivit rånad med dödlig utgång. När detta skulle ha skett
är ej enkelt att veta. Dock finns denna information med när man läser om
platsen på Riksantikvarieämbetets Fornsök.
Persontrafiken sköttes förr genom skjutssystemet där
bönderna ålades att hålla med hästar och skjutsdrängar. På liknande sätt
organiserades postbefordran med postbönder och löpande, så småningom beridna
postförare. Som ett komplement infördes mot slutet av 1600-talet beridna
statliga postiljoner. Diligenser skulle kombinera post- och personbefordran och
utvecklades på kontinenten, men blev aldrig någon succé i Sverige. Kortvariga
försök gjordes i enskild regi med passagerar- och paketdiligenser på sträckorna
Stockholm – Uppsala och Stockholm – Skåne på 1700-talet.
Först i början av
1800-talet inrättades i första hand privata diligenslinjer. 1831 startade postverket
diligenslinjer Stockholm – Ystad och Stockholm – Göteborg. Det visade sig dock
snart att det var omöjligt att driva verksamheten till rimliga kostnader och
1834 lades verksamheten ner. Fram till 1850 sköttes diligenserna helt av
privata entreprenörer. Riksdagen avskaffade 1860 postbondesystemet och
postverket inrättade under början av 1860-talet ett stort antal diligenslinjer.
1866 nådde diligenssystemet sin höjdpunkt med 40 linjer och 19.000 personer
reste med postens diligenser. Konkurrensen från järnvägen gjorde att
diligenssystemet ganska snart minskade i betydelse. Efter 1882 fanns bara
linjen Göteborg – Varberg kvar och 1893 sålde posten ut sin gamla vagnpark
bestående av 45 kalescher och 20 kupéer.
Kgl Postverkets kupé respektive kalesch |
Kunglig befallningshavande (landshövdingen) skriver i sin
femårsberättelse för åren 1866 – 1870 om postföreningen i länet:
Postdiligens går året om emellan Vesterås, Sala och Falun samt vintertiden emellan Vesterås och Uppsala å ena samt Vesterås och Köping å den andra sidan. För öfrigt föres posten dels på kärra, dels med jernväg, der sådan finnes att begagna, och dels med ångbåt under den tid öppet vatten gifves.
Under denna postdiligenstrafikens höjdpunkt var med andra
ord linjenätet i Västmanlands län tämligen glest. Det troliga är väl därför att
den ”diligens” som rånades vid Rövarkurvan snarare var en ”kärrpost”.
Den som åkte fast kunde räkna med att bli av med huvudet.
Busarna Gustav Adolf Eriksson Hjert och
Konrad Petterson Lundqvist Tector träffades på Långholmen och började där planera en stöt. De kom
överens om att råna postdiligensen mellan Sparreholm och Eskilstuna när de blev
frigivna. Natten till den 1 augusti 1874 väntade de båda på vagnen. För att
tvinga diligensen att stanna hade de stängt en grind. Vagnen kom och kusken, Johan August Larsson, hoppade av för
att öppna grinden. Hjert dödade då honom med ett skott. Civilingenjör Herman Upmark som satt i vagnen blev
skjuten och dog senare på dagen. Rånarna upptäckte att det var fel vagn de hade
stoppat. Vagnen de hade tänkt råna kom strax efter och körde fort därifrån när
de såg vad som hade hänt.
Så småningom åkte de båda ganska misslyckade postrånarna
fast och dömdes till döden. Tectors avrättning på Gotland blev en blodig
historia. Inte mindre än tre hugg krävdes innan Tector definitivt hade blivit
av med huvudet. En samtida tidningsrapport skrev:
... skarprättaren Steineck fattade derpå straxt bilan, och sedan Tektors ställning blifvit något ändrad, höjde han bilan... Hon föll, döden syntes genast hafva följt, men hugget var - snedt. Ännu ett måste göras; detta träffade bättre, men för tredje gången måste bilan höjas och sänkas, innan hufvudet var fullkomligt skildt från bålen..."
Då gick det betydligt galantare vid Hjerts avrättning i
Malmköping. Med ett enda välriktat hugg skilde bödeln Johan Fredrik Hjort huvudet från kroppen. På bilden kan man om
man tittar noga se den dekapiterade Hjert med huvudet bredvid sig.
Avrättningen av postrånaren Hjert |
Referenser
Eriksson Tommy (1996) Hästskjuts- och diligenstrafik. Äventyr,
organisation & lag genom 650 år Nyköping: Landstingsarkivet
Riksantikvarieämbetet Fornsök Skinnskatteberg 267:1
Statistiska Central-Byrån (1872) Bidrag
till Sveriges Officiela statistik. Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
femårsberättelser. Ny följd 3. Åren 1866 – 1870. Vestmanlands län
Tham Wilhelm (1849) Beskrifning öfver Westerås län Stockholm: C. A. Bagges Förlag
Strövtåg i
Hedströmsdalen. Tidigare avsnitt i serien:
måndag 8 december 2014
Sjunde måndagen utan tidning
Dagens Nyheter var stulen idag igen. Årets träffprocent (andel dagar med tidning i brevlådan på utgivningsdagen) är nu nere i rekordnivån 61,7 procent.
lördag 6 december 2014
Sjätte december
Idag är det den 6 december. Det är Sankt Nikolausdagen. Och jämväl Finlands självständighetsdag. Vi uppmärksammar dagens datum med att lyssna till Arja Saijonmaa med "Rödgardisternas marsch".
torsdag 4 december 2014
Att be folket slita tvister med extraval och folkomröstningar har oftast misslyckats
Leif Lewin byggde
sin bok Ideologi och strategi: Svensk
politik under 100 år (1984) kring vad som han såg som de åtta viktigaste
politiska frågorna i svensk politik sedan 1880-talet:
- Tullstriden på 1880-talet
- Rösträttstriden
- Parlamentarismens genombrott
- Krisuppgörelsen 1932 (”kohandeln”)
- Planhushållningsdebatten
- ATP-striden
- Kärnkraften
- Löntagarfonderna
I vår bok Den svenska
politiken: Struktur, processer och resultat (2006) valde jag och Torbjörn Larsson (och i tredje upplagan
2012 också Gissur Erlingsson) ut fem
frågor som vi sett som omvälvande i efterkrigstidens svenska politik:
- ATP-striden
- Kärnkraften
- EU-frågan
- Invandrings- och integrationspolitiken
- Könspolitiken
Om man smälter samman de båda listorna blir det totalt elva
politiska frågor under de senaste 135 åren. Med det aktuella beskedet om extra
riksdagsval den 22 mars 2015 kan man konstatera att fyra av dessa elva
politiska strider har lett fram till extra val: Tullstriden, parlamentarismen,
ATP-striden och invandrings- och integrationspolitiken. I ytterligare två
frågor – kärnkraften och EU-politiken – har väljarna kallats in för att i
folkomröstningar hjälpa till att lösa upp de politiska knutarna; i EU-frågan
till och med i två olika folkomröstningar. I pensionsstriden ordnades också
utöver extravalet en folkomröstning. De elva frågorna har alltså föranlett att
väljarna kallats in åtta gånger i extra riksdagsval eller folkomröstningar.
Hur har de tidigare extra valen och folkomröstningarna bidragit
till att lösa de politiska situationer som orsakat dem?
Tullstriden och Ångköks-Olle
Soppköket |
Andra kammaren biföll våren 1887 motioner om höjda spannmålstullar,
medan första kammaren avslog motionerna. Den frihandelsvänlige statsministern Robert Themptander övertalade kungen Oscar II att utlysa nyval till andra
kammaren. Frihandelsvännerna vann extravalet. På hösten genomfördes det
ordinarie valet som också innebar en frihandelsvänlig majoritet.
Nu inträffade
dock det fatala med Ångköks-Olle.
Ångköksföreståndaren Olof Larsson som
var invald som frihandelsvän i Stockholm avslöjades ha skatteskulder. Hela den
frihandelsvänliga listan i Stockholm med 22 mandat underkändes och valsegern
förvändes i ett slag till en förlust. Det blev protektionistisk majoritet i
kammaren.
Borggårdstalet och
parlamentarismens genombrott
Bondetåget |
Vintern 1914 ordnade högerkrafterna det s k bondetåget vars
krav var ökade försvarsanslag. Speciellt handlade det om bygget av en pansarbåt
som den liberala regeringen hade stoppat. Kungen, Gustav V höll för de mobiliserade demonstrerande bönderna sitt s k
borggårdstal där han tog ställning för kraven på höjda försvarsanslag – mot den
linje som hans regering stod för. Den liberala regeringen med statsminister Karl Staaff avgick och nyval utlystes
till den 27 mars. Valet blev en stor framgång för den försvarsvänliga högern
och ett förödande nederlag för liberalerna som förlorade 8 procentenheter.
Kungens avståndstagande från den liberala regering som hade riksdagens stöd var
förstås direkt i strid med parlamentarismens grundprincip. Vid valet 1917
segrade vänstern och en koalitionsregering med liberaler och socialdemokrater
tillträdde. Detta brukar betraktas som parlamentarismens definitiva genombrott
i Sverige. Även om borggårdskrisen och det efterföljande extravalet var ett
nederlag för parlamentarismen, så gick parlamentarismen segrande bara några år
därefter.
ATP-striden och
renegaten Ture Königson
Frågan om allmän tilläggspension aktualiserades redan på
1940-talet. Så småningom utkristalliserades tre olika ståndpunkter.
Socialdemokraterna och den fackliga rörelsen drev linjen om en obligatorisk
statlig pension (ATP), Högern, Folkpartiet och arbetsgivarna ville att
tilläggspensioner skulle regleras i avtal mellan arbetsmarknadens parter medan
Bondeförbundet föreslog en höjd folkpension kompletterad med frivilliga
försäkringar. Frågan kom därigenom att splittra koalitionsregeringen mellan
Socialdemokraterna och Bondeförbundet. En folkomröstning genomfördes 1957 för
att slita tvisten. Den socialdemokratiska linje 1 blev störst men fick inte
absolut majoritet. Bondeförbundet lämnade koalitionen. När regeringen inte fick
igenom sin linje i riksdagen utlystes nyval till andra kammaren. I valet den 1
juni 1958 gick Socialdemokraterna fram, men det var ändå inte möjligt att få
igenom pensionsförslaget i kammaren. Först sedan den folkpartistiska
riksdagsmannen Ture Königson hoppat
av från sin partilinje gick förslaget igenom.
Den otolkningsbara
kärnkraftomröstningen
Three Mile Island, Harrisburg |
Motståndet mot kärnkraften hade sin grund i motståndet mot
svenska atomvapen som seglade upp redan på 1950-talet. Det var stor splittring
inte minst inom det socialdemokratiska partiet. Planerna på en svensk atombomb
skrotades definitivt i mitten av 1960-talet, men ur forskningen om kärnvapen
hade utvecklingen av civil kärnkraft vuxit fram. Motståndet mot kärnvapen levde
vidare som motstånd mot kärnkraft. I början av 1970-talet svängde Centerpartiet
och anslöt sig till motståndet. Detta ledde till stora framgångar i valen 1973
och 1976, det senare ledde fram till ett borgerligt maktövertagande med centerledaren
Torbjörn Fälldin som statsminister.
Men de andra borgerliga partierna var för kärnkraft och regeringen avgick redan
efter två år. En turbulent period i svensk parlamentarism inleddes. Under de
sex åren 1976 – 1982 hade vi fyra olika regeringar. Motsättningarna om
kärnkraften var en viktig förklaring till turbulensen. Efter kärnkrafthaveriet
i Harrisburg 1979 beslöts att ordna en folkomröstning om kärnkraftens framtid i
Sverige. Liksom i pensionsomröstningen 23 år tidigare fanns det tre olika
linjer. Resultatet av omröstningen blev av detta skäl möjligt att tolka nästan
hur som helst. Riksdagen beslöt dock att kärnkraften skulle avvecklas till
2010. Så blev dock inte fallet. Endast ett kärnkraftverk har stängts och frågan
har fortsatt att vara problematisk vid både borgerliga och rödgröna
regeringsbildningar.
EU-medlemskapet och
euron
I det s k metalltalet 1961 klargjorde den socialdemokratiska
statsministern Tage Erlander
Sveriges inställning till EEC. Svenskt medlemskap i EEC var inte förenligt med
neutralitetspolitiken. Hösten 1990 drabbades Sverige av en valutakris. Bland andra
åtgärder som höjd ränta och kraftiga nedskärningar av statliga utgifter smögs
in att Sverige skulle söka medlemskap i EU. Ansökan lämnades in och
förhandlingar slutfördes. Partierna var splittrade både sinsemellan och
internt. Frågan hänsköts till en folkomröstning som genomfördes hösten 1994.
Ja-sidan vann knappt och Sverige gick med i EU. Hösten 2003 var det en andra
omröstning – nu om Sverige skulle införa euron som valuta. Skiljelinjerna
liknade dem i medlemskapsomröstningen men den här gången vann nej-sidan.
Nynazisterna och
främlingsfientligheten
I 1991 års val tog sig ett nytt parti in i riksdagen. Det
var Ny Demokrati med ledarduon ”greven och betjänten” – Ian Wachtmeister och Bert
Karlsson. Partiet profilerade sig med invandringsmotstånd och
främlingsfientlighet. I nästa val åkte partiet ut ur riksdagen och föll
därefter samman under såpoperaliknande former. De enda organisationer som fanns
kvar inom den främlingsfientliga opinionen var mer eller mindre nynazistiska
och fascistiska grupper. Dessa framstod förmodligen som allt för magstarka och
dessutom fungerade Ny Demokratis fiasko avskräckande. Ur dessa nazistgrupper
växte i slutet av 1980-talet Sverigedemokraterna fram. Efter att intensivt ha
arbetat med att tvätta bort naziststämpeln kom partiet in i riksdagen 2010. Det
fick formellt en vågmästarställning, men neutraliserades dels genom en blocköverskridande
överenskommelse om migrationspolitiken, men dels genom sin borgerliga politik.
Nästan genomgående stödde SD den borgerliga regeringen. När de ökade sin
representation i 2014 års val och när en rödgrön regering tillträdde
återuppväcktes vågmästarställningen. Vid budgetomröstningen den 3 december
stödde Sverigedemokraterna den borgerliga budgetmotionen. Regeringens
budgetproposition röstades ned och regeringskrisen var ett faktum. Sedan alla
försök att åstadkomma blocköverskridande förhandlingar misslyckats på grund av
borgerligt motstånd meddelades att nyval skulle utlysas, att äga rum den 22
mars 2015.
Misslyckade försök
att låta väljarna slita politiska tvister
Om man ska summera resultatet av hur det gått när man i
extraval och folkomröstningar bett väljarna att lösa upp politiska dödlägen
under de senaste 130 åren måste slutsatsen nog bli att det inte varit särskilt
framgångsrikt.
Konflikten om spannmålstullarna kom i praktiken att avgöras,
inte av det extra valet 1887, utan av den olycksaliga historien med
Ångköks-Olles restskatt. Det extra valet 1914 löste i och för sig striden om
försvarsanslagen, men det bakomliggande problemet med kungens brott med den
parlamentariska principen kvarstod och fick en lösning i praxis först tre år
senare. I lagstiftningen dröjde det ända till Torekovkompromissen 1971 som
ledde fram till 1974 års regeringsform. I ATP-striden kunde varken
folkomröstning eller extraval lösa frågan. Det var först sedan partidisciplinen
sviktat och svensk nutidspolitiks främsta renegat Ture Königson övergivit sin
partilinje. Kärnkraftomröstningen 1980 löste definitivt inte frågan om svensk
kärnkraft. Trots riksdagsbeslut om avveckling är vi fortfarande beroende av
kärnkraft och motsättningarna plågar ännu partierna och bidrar till att
försvåra koalitionsbildningar.
Så kommer vi till de enda framgångsrika fallen i genomgången
– EU-omröstningarna. Folket röstade ja till medlemskap i EU och nej till euron,
och Sverige är medlem av EU och handlar fortfarande med kronor. Av de åtta
gånger som folket kallats in i för att slita tvisterna med folkomröstningar och
extraval i de elva mest betydelsefulla stridsfrågorna har sex misslyckats. Till
detta kan man kanske lägga ytterligare en lyckad och en misslyckad
folkomröstning men i mindre betydelsefulla frågor: I folkomröstningen om
alkoholförbud 1922 vann förbudsmotståndarna. Och det blev inget förbud. I
folkomröstningen om införande av högertrafik blev resultatet en förkrossande
seger för vänstertrafiken. Men vilken sida av vägen kör vi numera på?
Och hur ska det gå i extravalet 2015? Kommer det att lösa
frågan om hur landet ska regeras med ett främlingsfientligt parti med
nazistiskt förflutet som vågmästare i parlamentet?
Bertolt Brecht har ett annat förslag i dikten die Lösung (1953): ”Wäre es da Nicht
doch einfacher, die Regierung Löste das Volk auf und Wählte ein anderes?”
måndag 1 december 2014
Sjätte måndagen i rad utan tidning
Tidningstjuven är i färd med att slå alla rekord. Ingen DN idag heller - sjätte måndagen i rad. Årets träffprocent (andel dagar med tidning i brevlådan på utgivningsdagen) är nu nere i 61,8 procent. Nytt årsbottenrekord!
Blåbrunt maktövertagande i novembertoppen
Det hemska blåbruna maktövertagandet i
Skinnskattebergs kommun har förstås tilldragit sig stort intresse. Inte mindre
än tre inlägg om detta toppar november månads topplista: Inlägget om hur de
borgerliga valförlorarna med Sverigedemokraternas hjälp tog över styret är i
absoluta toppen. Två inlägg om hur halvsanningar hjälpt till i projektet finns
bland de fyra första på listan.
Antal besökare var i november 847 (500 i
oktober). Av dessa var 616 (342) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per
besök var 1,31 (1,35) och genomsnittlig tid per besök var 80 (65) sekunder.
Regelbundna besökare kom från Sverige, Norge, Finland, USA och Irland.
Ströbesökarna var från Costa Rica, Ecuador, Frankrike, Kambodja, Kanada, Polen,
Portugal och Ryssland.
De
tio mest visade inläggen i november:
1
|
|
2
|
Okrossbar säng (2:a)
|
3
|
|
4
|
|
5
|
|
6
|
|
7
|
|
8
|
|
9
|
|
10
|
lördag 29 november 2014
Strövtåg: Ebba Brahes klagan
I det här avsnittet ska vi fortsätta uppströms längs Hedströmmens
biflöde. I det förra avsnittet bekantade vi oss med grevarna von Hermansson på
Färna. Cirka 9 kilometer norr om Färna efter att ha passerat genom sjöarna
Norrsjön, Lilla Kedjen och Stora Kedjen med sammanbindande åavsnitt träffar vi
på Bockhammars bruk. Bockhammar är känt för två saker: Sin blåbärskaka och
lusthuset.
Skillingtycket Ebba
Brahes klagan berättar om
adelsfröken Ebba Brahes olyckliga kärlekshistoria med Gustav II Adolf. Så här lyder tredje strofen i visan:
Jag lycklig var då oskuldsfull jag drömde
att klädd jag stod som Gustaf Adolfs brud,
och hoppets vällust i min själ sig tömde
och smyckade mitt liv i blomsterskrud.
Men tro ej hoppet, det skall sorger föda,
det är en orm som tjusar för att döda.
Men tro ej hoppet, det skall sorger föda,
det är en orm som tjusar för att döda.
Det var förstås
inte lätt för stackars Gustav Adolf heller, så han tröstade sig bland annat med
den nederländska köpmansdottern Margareta
Cabiljau (senare gift Slots) som
blev på smällen och födde sonen Gustav
Gustavsson af Wasaborg 1616.
Under trycket av
änkedrottningens intriger och kungens eskapader gav Ebba upp och gifte sig 1618
med riksmarsken Jacob de la Gardie med
vilken hon sedermera fick inte mindre än 14 barn. Gustav Adolf befann sig för
tillfället på krigsturné i Tyskland. Han försökte sig på ett vanligt romkom-trick
– att röva bort bruden när hon stod framför altaret. Han skickade en kurir som
red i sporrsträck från Tyskland och som försökte ta sig in i slottet där
bröllopet stod med ett kärleksbrev från kungen, men han blev utslängd. Så det
blev ingen romkom av det hela.
Lusthuset i Bockhammar |
Att Ebba också går
igen på Bockhammar gör inte saken sämre. Hennes vålnad sägs visa sig speciellt
för människor som för ett omoraliskt leverne. Tack vare Ebbas kringflackande
liv med flera olika bostäder har det kommit att råda konkurrens om henne. Detta
gäller inte minst hennes vålnad. Ett annat ställe där Ebba går igen är på
Götgatan 16 i Stockholm. Det hus som numera inrymmer kungariket Nederländernas
ambassad kallas omväxlande Louis de Geers palats, Ebba Brahes palats eller
Schönborgska huset. Götgatan 16 har ett litet övertag över Bockhammar eftersom
inte bara Ebbas vålnad visar sig här, utan jämväl kungens vålnad!
Ett annat ställe i Västmanland som också gör anspråk på Ebba Brahe är Fläckebo i Svartådalen. I Fläcksjön finns Braheholmen där det en gång fanns ett av Ebbas slott. Numera finns där – precis som i Bockhammar – Ebba Brahes lusthus. Fläckebolusthuset är emellertid uppfört på 1800-talet, så där kan ju inte Ebba ha suttit och suktat. Å andra sidan har Fläckebo en annan och än mer dramatisk variant av romkomhistorien på sin sida. Så här skriver hembygdsföreningen på sin hemsida:
Tavlorna i paviljongen är troligen från samma tid som paviljongen byggdes. Den stora tavlan föreställer Ebba Brahes och Jacob de la Gardes bröllop, så som sägnen berättar den. Sägnen lyder att Gustav II Adolf fick underrättelse om Ebbas och Jacobs bröllop. Han red i sporrsträck från krigsfältet för att hindra giftermålet. Han lät hästen simma 2 km över Fläcksjön istället för att rida runt sjön, men han kom för sent. Bröllopet var i full gång när han kom fram till Axholmsslott. Änkedrottningen Kristina är med på tavlan och ser ut att vara nöjd med giftermålet. Sägnen berättar att änkedrottningen förvarnade Ebba om att hennes son Gustav II Adolf inte kommer att gifta sig med Ebba. Hon skrev med en diamant ring på ett fönster (till Ebba): "Det ena du vill det andra du skall, så brukar det gå i dylika fall". Ebba skrev på fönstret "Jag böjer mig för viljan din och finner mig i lotten min".
Lusthuset i Fläckebo
Gustav V har klätt ut sig till Gustav Adolf. Hans tyska hustru drottning Victoria i rollen som Ebba Brahe |
Emi i lusthuset sommaren 2013 |
Strövtåg i Hedströmsdalen. Tidigare avsnitt i serien:
måndag 24 november 2014
Måndagstjuven slår till
Tidningstjuven är särskilt aktiv på
måndagarna. Idag var det femte måndagen i rad som vi inte har fått någon DN. Nu
har gått 328 dagar av det här året. Av dessa har vi haft tidning i brevlådan på
utgivningsdagen 203 dagar, motsvarande 61,9 procent. Detta är ett nytt
bottenrekord. Under de senaste fyra åren var det tidigare bottenrekordet 62,0
procent.
Utdelningsstatistik för DN år 2014
hittills:
Antal dagar
|
Procent
|
|
- tidningsfria dagar
|
9
|
2,7
|
- lördag-söndag, tidningen kom på måndagen
|
79
|
24,1
|
- lördag-söndag, tidningen kom inte på måndagen
|
13
|
4,0
|
- vardagar, utebliven tidning
|
24
|
7,3
|
Dagar med tidning på rätt dag
|
203
|
61,9
|
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)