Hurra för den akademiska ankdammen!

Sveriges Radio har kollat upp resekostnaderna vid alla universitet och högskolor. Kostnaderna för resor visar sig öka. Under buller och bång har detta kablats ut över landet de senaste dagarna. Av tonläget är det uppenbart att vi ska bli upprörda. Det är värt att reflektera över denna avsedda indignation.

I runda slängar var jag verksam vid svenska universitet i 40 år. Åtminstone när det gäller den samhällsvetenskapliga forskning som jag kommit i kontakt med tycker jag att det har funnits anledning att vara upprörd över hur lite man reser. För att inte bli alltför provinsiellt självgod är det alldeles nödvändigt att hålla kontakt med kolleger i andra länder. Mycket av dessa kontakter sker i form av konferenser. Inom statskunskap och offentlig förvaltning som varit mina ämnen finns sådana svenska, nordiska, europeiska och globala konferenser.

Inom ramen för de internationella nätverken öppnar sig möjligheter att driva och delta i internationella forskningsprojekt. Ibland är konstruerandet av sådana samarbeten ett villkor för finansiering. Det gäller t ex i EU-sammanhang. Utan internationella nätverk inga forskningspengar.

Jämförande samhällsforskning är på olika sätt ett fruktbart arbete. Inte minst gäller det samhällsnyttan – vi behöver beskriva och analysera vilken politik inom olika fält som drivs i andra länder. Sverige är visserligen världens bästa land, men det kan kanske vara möjligt att också Sverige behöver impulser utifrån. Utan internationella nätverk ingen jämförande forskning.

Det akademiska samhället bygger på kollegial granskning i olika avseenden. Det gäller t ex medverkan vid doktorsdisputationer som opponent eller medlem av betygskommittéer. Utan internationella nätverk ingen internationell kollegial kvalitetsgranskning.

Samhällsvetenskapliga institutioner som jag under mina år i den svenska universitetsvärlden har stött på är ibland sorgligt provinsiella. Man reser aldrig eller sällan på internationella konferenser. Inga nätverk konstrueras och inga impulser kommer utifrån. Forskningen handlar om universitetets eller högskolans närområde. Robertsfors, Hällefors och Finspång blir empirisk bas för kunskapen om världen och samhället. Man citerar sig själv eller sina närmaste kolleger. Provinsiell självgodhet i lokala ankdammar ersätter deltagandet i det internationella vetenskapliga samfundet. I den lokala ankdammen kan man lugnt pösa i sin egen förträfflighet istället för att utsätta sig för blåsten på den internationella scenen.

Vad är det som Sveriges Radio vädjar till när vi ska bli upprörda över de akademiska resekontona? Det sprids en uppfattning att höjden av lycka är att resa. Om någon vinner miljoner på Lotto och tillfrågas om vad hen ska ha pengarna till är rätta svaret i elva av tio fall ”att resa”. Det handlar om paradisiska stränder och ett fritt flöde av sprit. Att resa är lycka.

Om vi nu får oss itutat i varje nyhetssändning under flera dagar att akademiker reser allt mer och allt dyrbarare i tjänsten är det såklart upprörande. Vad har dessa lyxputtar gjort för att surfa runt i världen på räkmackor? Och vad ont har vi andra gjort som inte får betalt för en resa ens till Kolsva?

Det är denna dumhetens lov som Sveriges Radios nyhetsredaktioner sjunger. Om drevet lyckas sprider sig skräcken för att reta upp folket och det blir allt mindre internationalisering i akademin. Stilla och utan att oroa någon sjunker ankorna ner i den lokala dyn.

Nu vurpade Dagens Nyheter igen!

Det såg ut som om DN hade fått upp styrfart: 28 dagar i rad med utdelad tidning! Men idag vurpade det igen. Ingen tidning för idag måndag den 26 mars.

Så här ser utdelningsstatistiken ut sedan årsskiftet:

Antal dagar på året	86
- tidningsfria dagar	-2
- lördag-söndag, tidningen kom på måndagen	-17
- lördag-söndag, tidningen kom inte på måndagen	-7
- vardagar, utebliven tidning	-9
Antal dagar med tidning på rätt dag	51

Av 86 dagar kom det tidning på rätt dag 51 dagar (59,3 procent).

Cykelparken i Skinnskatteberg

Skinnskattebergs kommun har uppfört en cykel- och skatepark. Projektet kostade knappt en miljon kronor. För genomförandet anlitades ett stort antal entreprenörer och leverantörer. Kommunens revisorer har uppdragit åt sina sakkunniga biträden att göra en fördjupad granskning av projektet. Av granskningen framgår att upphandlingen av leverantörer och entreprenörer varit formlös. Inte i något fall har flera anbud inhämtats och det finns inga kostnadsförslag dokumenterade. Också i andra avseenden saknas dokumentation. Det finns dessutom omständigheter som tyder på att fullmäktiges beslut inte i alla delar har genomförts som avsett. Det kan alltså finnas anledning att rikta kritik mot kommunstyrelsen. Till detta har revisorerna ännu inte tagit ställning. Det pågår en dialog med kommunstyrelsen. I ett brev till kommunstyrelsen ställer revisorerna ett antal frågor.

Det framgår också av granskningsrapporten att kommunstyrelsens vänsterpartistiske vice ordförande Fredrik Skogs byggfirma är en av leverantörerna. Det avser arbeten för drygt 60.000 kronor. Denna omständighet är inte en av dem som revisorerna ber kommunstyrelsen kommentera.

Revisorsgruppens centerpartistiske ordförande Harald Broberg framträder idag i P4 Västmanland och riktar skarp kritik mot Fredrik Skog, ivrigt påhejad av den högljudda oppositionsledaren Carina Sandor (Fp). Det är viktigt att slå fast att Broberg agerar endast för egen del. Ärendet är inte färdigbehandlat av revisionen. Broberg uttalar sig alltså inte å kommunrevisionens vägnar.

Den kommunala förtroendemannarevisionen har att gå en känslig balansgång. Som politiskt förtroendevalda nominerade av fullmäktiges partigrupper finns det en uppenbar risk att granskningen partipolitiseras. Oppositionens företrädare kan lockas att använda revisionen som ett politiskt slagträ mot majoriteten, medan majoritetens företrädare kan förledas att släta över kommunledningens eventuella missgrepp. Detta är väl känt och systemet med förtroendevalda kommunrevisorer kritiseras starkt i forskningen. Man kan också räkna upp flera exempel från kommuner och landsting där revisionen sviktat i integritet och/eller utsatts för påtryckningar.

Mot denna bakgrund var jag när jag lät mig väljas till revisor mycket tveksam. Tvekan borde kanske ha varit än större eftersom det visade sig att majoriteten i fullmäktige särskilt uttalade att den saknade allt förtroende för den av oppositionen föreslagna ordföranden i revisionsgruppen – Harald Broberg. Som relativt ny i kommunen hade jag inte bakgrunden och försökte ta reda på varför man saknade förtroende för Broberg. Jag fick då svaret att han tidigare agerat partipolitiskt i sin roll som revisor. Jag trodde då – kanske blåögt – att majoritetspartierna överreagerade. Efter dagens övertramp av Broberg är jag inte lika säker.

Foto Erik Berglund

Raka rör mellan kapitalismen och egna plånboken

Den ekonomiska politiken handlar ofta om en balansgång mellan arbetslöshet och inflation. Ofta har socialistiska regeringar prioriterat kampen mot arbetslöshet medan högerregeringar har prioriterat inflationsbekämpning. Det här är ren klasspolitik. Arbetarklassen har mest att förlora på hög arbetslöshet och kapitalet förlorar mest på hög inflation.

Om en regerande höger lyckas konstruera strukturer som kopplar stora folkgruppers intressen till samma ekonomiska intressen som kapitalets så kan man försäkra sig om ett bestående väljarstöd. Utvecklingen av det svenska pensionssystemet är en sådan struktur. Genom att medborgarna själva tvingas placera allt större del av sina pensionsavsättningar på börsen skapar man en intressegemenskap mellan kapitalet och medborgarna. När företag ”friställer” arbetskraft går aktiekursen upp. Pensionsspararen får ett direkt intresse av högre arbetslöshet.

Att själv äga sin bostad och finansiera ägandet med lån skapar en liknande struktur. Den brittiske statsvetaren Patrick Dunleavy (1991) kallade bostadspolitiken för ett exempel på ”partisan social engineering”: ” Labour regimes conse­quently favouring public housing, thereby building a pro-Labour electorate, Tories on the other hand  by selling out council housing produce electoral support for the Conservatives.”

Den kanadensiske forskaren Alan Walks (2004) uttrycker saken: “Homeowners have a particular stake in their investment that is not shared by tenants. This is believed to convert new home­owners to an exclusionary form of political conservatism based on controlling shifts in property values and prop­erty taxes.”

På goda grunder kan man vänta sig en koppling mellan andelen ägda bostäder och partiorientering. Det egna huset representerar förstås en förmögenhet och man kan vänta sig att det får samma konsekvenser som andra former av tillhörighet till högre sociala skikt. Det är också ett faktum att husägare är särskilt beroende av politiska beslut som rör fastighetsbeskattning och räntor. Det är rimligt att vänta sig att högerpartierna mer än vänsterpartier kommer att agera för en politik med låg eller ingen fastighetsskatt och låga låneräntor; en politik som ligger närmare husägarnas ekonomiska intressen.

Särskilt ägande av hus kan förväntas leda till också andra former av konservatism. Det egna huset och de ekonomiska intressen som är knutna till det understryker och knyter samman familjen som en ekonomisk enhet. Enfamiljshusets fysiska struktur kan ses som en materiell manifestation av familjen som en enhet, distinkt avgränsad från sin omgivning. Av sådana både materiella och symboliska skäl kan man anta att boende i ett enfamiljshus gynnar värden och preferenser som förespråkar och försvarar den heterosexuella kärnfamiljen. Slutligen medför småhusområdenas gleshet ett bilberoende som kan förväntas leda till motstånd mot miljöpolitiken.

Man bör alltså, framförallt i storstadsregionernas omfattande villa- och radhusområden förvänta sig en övervikt för högerpartierna och färre röster på vänsterpartierna. Vidare bör man förvänta sig ökande röstandel för fundamentalistiskt kristna partier med ökande småhusandel och en minskande röstandel för miljöpartier.

Jag samlade 2002 in data för 85 kommuner och stadsdelsnämndsområden i de tre storstadsregionerna. Så här såg sambandet mellan småhusandel (lägsta gruppen har mindre än 10 procent småhus; högsta gruppen mer än 61 procent). Det är tydligt att de borgerliga får fler röster ju större småhusandel det är i området. Det här sambandet står sig också om man tar hänsyn till högre inkomst- och utbildningsnivåer i villaförorterna.

Diagram 1 Höger-vänsterröstning och småhusandel i 85 kommuner och stadsdelsnämndsområden i Stockholm, Göteborg och Malmö 2002.

Nu till de båda andra hypoteserna – att det finns ett positivt samband mellan småhusandelen och röster på det fundamentalistiskt kristna partiet och ett negativt samband med röster på miljöpartiet. Som framgår av diagrammet nedan besannas båda farhågorna

Diagram 2 Röstning på Kristdemokraterna och Miljöpartiet i 85 kommuner och stadsdelsnämndsområden i Stockholm, Göteborg och Malmö 2002.

Särskilt markant är ökningen av de kristdemokratiska rösterna från drygt 4 procent i områden med upp till 10 procent småhus till nästan 9 procent i områden med mer än 61 procent småhus.

I storstädernas förorter har man tydligen lyckats med att konstruera en bostadsstruktur som i det närmaste garanterar borgerliga valsegrar. Vi ska minnas att det här är ganska gamla data och att den omvandling av hyresrätter till bostadsrätter som drivits fram av samma borgerliga majoriteter sedan dess har medfört liknande konsekvenser även i de mer tättbefolkade delarna av storstadsregionerna.

Dunleavy Patrick 1991 Democracy Bureaucracy & Public Choice: Economic explanations in political science Hemel Hempstead: Harvester Wheatsheaf

Walks R Alan 2004 “Place of Residence, Party Preferences, and Political Attitudes in Cana­dian Cities and Suburbs” Journal of Urban Affairs 26: 269-95

Länge leve 8:e mars

Hör Röda Bönor med "Tusen systrar kan ställa krav":

Skinnskatteberg - en kvinnovänlig kommun

Tora Friberg

Vänsterpartiet i Skinskatteberg bjuder in medlemmar i Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet till en studiedag på temat "Skinnskatteberg - en kvinnovänlig kommun" lördagen den 17 mars kl 9.30 - 15.30.

Tora Friberg, kulturgeograf och professor emerita, inleder under rubriken "Jämställdhetsaspekter på samhällsplaneringen" bl a om trygghetsfrågor. Den följande diskussionen fokuseras på de fyra aspekterna: ekonomiskt oberoende, kroppslig integritet och trygghet, politisk makt och stereotypa attityder. Hur är situationen i kommunen och vad bör göras?

Anmälan om deltagande till Fredrik Skog.

Långt från Stureplan

Centerns nya partiledare Annie Lööf anses tillhöra den så kallade Stureplanscentern. Så här beskriver Wikipedia Stureplanscentern:

Stureplanscentern är en avdelning inom stockholmsdistriktet av Centerpartiet som bildats efter riksdagsvalet 2006 för att markera bilden av Centerpartiet som ett modernt och liberalt parti. Uppgiften som avdelningen själv definierat är "att vara ett ideologiskt och liberalt flaggskepp inom Centerpartiet". …Stureplanscentern håller sina möten kring Stureplan

Om det glamourösa Stureplan kan man läsa t ex på Visit Stockholms webplats "Stockholm - the Capital of Scandinavia":

Stureplan är inte bara en adress, utan också symbolen för lyx och flärd i Stockholm. Runt den välbekanta svampformade pelaren i torgets mitt vimlar affärsfolk, medieprofiler, modeller och kändisar på några av stans mest exklusiva klubbar och krogar. Många vill komma innanför sammetsrepen så var beredd på köer och selektiv entré.

 Centerpartiet i Kungsör har haft årsmöte. Bärgslagsbladet (6/3 2012) rapporterar om partiavdelningens aktiviteter under året: "fågelholkbygge för allmänheten vid Konsum, tårtbak till kyrkkaffe, besök till Munktellmuséet i Eskilstuna (traktormuseum, min anmärkning), manöverprov med traktor och vagn."

Sannerligen är det långt mellan Stureplan och Kungsör.

Pånyttfödelse för Afrodite

Antal besök i februari blev 992 (393 i januari) varav 892 (313) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,45 (1,57) och genomsnittlig tid per besök var 48 (79) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Finland, Storbritannien, Norge, Thailand, Tyskland, Danmark, Irland och USA; ströbesökare från Brasilien, Chile, Estland, Grekland, Israel, Malta, Nederländerna, Polen, Schweiz, Slovenien och Spanien.

På tio-i-topplistan kommer en gammal bekanting tillbaka – berättelsen om familjen Lettström och gudinnan Afrodite. Det förnyade intresset för inlägget berodde på att bondeoffret Anders Lettström medverkade i Skavlan en kväll. En annan gammal bekanting som bubblar upp till andra plats är stora stygga vargen.

1.    Berättelsen om vad monarkin har betytt (5:a)

2.    Hu! nu är vargenhär! (ny)
3.    Representativ byråkrati (1:a)
4.    Aningslöshet i nyspråket (10:a)

5.    Ansvarsfull folkpartist också i Norberg (3:a) 
6.    Till Dalarna vi for (9:a)
7.    Var ligger egentligen hjärtat avBergslagen? (ny) 

8.    Radikalsammanslagning av kommuner (ny)

9.    Karibackabrännvin (6:a)
10.  Med Frans Klasson Garneij till mörkrets hjärta (ny)