Val i Storbritannien: Tvåpartisystemet raseras?

I torsdags valdes fullmäktige och borgmästare i ett antal engelska kommuner och i Skottland och Wales var det val till regionala parlament. Den genomgående tendensen var att det traditionella tvåpartisystemet håller på att falla samman. Både Labour och dom Konservativa förlorade stort i alla tre länderna.

I dom engelska kommunerna förlorade Labour och dom Konservativa tillsammans 35 procent av dom valda fullmäktigeledamöterna. Labour var den klart största förloraren. Det högernationella Reform UK vann exakt samma andel. Liberaldemokraterna och dom Gröna var också valvinnare med tillsammans en ökning med 16 procent av alla valda.

Också i det skotska parlamentsvalet var det Reform UK som var största valvinnare med en ökning med 17 parlamentsmandat från noll i förra valet. Också i Skottland gick Liberaldemokraterna och dom Gröna fram med vardera sex nya mandat. Förlusterna för Labour var inte lika stora som i England. Labour tappade fyra mandat. I Skottland var det istället dom Konservativa som gjorde ett katastrofval med 19 förlorade platser i parlamentet. Också det Skotska Nationalistpartiet förlorade några platser (minus 6 mandat).

Valet till Wales parlament (Senedd Cymru) blev en katastrof för Labour som från att ha haft 48 procent av mandaten fick se sig minska till nio procent. Också dom Konservativa gjorde en brakförlust (från 22 procent av mandaten till sju). Vinnare var framförallt självständighetspartiet Plaid Cymru som ökade sin andel av parlamentsplatserna från 22 till 45 procent och högerpopulistiska Reform som ökade från tre till 32 procent.

Om dom brittiska valen framstår som katastrofala för tvåpartisystemet och som ett genombrott för högerextremismen framstår det ändå som något mindre alarmerande i ett höger-vänsterperspektiv. Om man räknar Reform UK och dom Konservativa till högern och övriga (Labour, Liberaldemokraterna, dom Gröna och dom skotska och walesiska nationalistpartierna till en bred mitten-vänster är läget inte helt katastrofalt.  Det är inte orimligt att räkna in dom regionala partierna i en sådan bred vänster. Båda brukar klassificeras som mitten-vänster och det finns socialdemokratiska inslag i deras ideologiska hemvist.

När man ser till valda fullmäktige (local councillors) i dom engelska kommuner som nu genomfört val är det efter valet fortfarande fler (49 procent) till vänster än till höger (47 procent). I det skotska valet väljs en del av parlamentet i enmansvalkretsar och en del i regionala valkretsar med proportionellt valsätt. Om man gör samma grova höger-vänsterindelning av väljarna i de regionala valkretsarna blir resultatet en kraftig övervikt för ”vänstersidan” (71 procent). I valet till Senedd har också den breda vänstern ett övertag i väljarkåren (58 procent).

Dom stora städerna

I denna hemska tid när högerextremister, nationalister, populister och ibland rena fascister vinner framgångar i många länder har dom stora städerna framstått som ett slags motståndsnästen. I kommentarer som jag har gjort här av val i flera olika länder som t ex Tyskland, Finland, Danmark, Australien, Ungern och Bulgarien har jag därför ägnat uppmärksamhet åt jämförelser mellan huvudstäderna och hela landet. Jag ska även för dom här brittiska valen göra ett sådant försök. Det kommer då att handla om London, Edinburgh och Cardiff.

Det engelska kommunalvalet är en utmaning datamässigt. Jag har inte så här i en hast tillgång till några väljardata, och dessutom är den engelska huvudstaden inte en enhetlig kommun. Tvärtom. Den består av inte mindre än 32 London Boroughs. Med den traditionella brittiska fixeringen vid tvåpartisystemet redovisas det vid ett val i första hand vem som har ”vunnit” fullmäktige, d v s vilket parti som har fått majoriteten. Om inget parti får majoritet betraktas det som en anomali, en konstighet, och man brukar använda termen hung council. Fullmäktige ses som om det har hängt upp sig. I tvåpartisystemet är ju koalitioner också något onormalt och konstigt, som dom kanske sysslar med utomlands.

I jämförelsen mellan London och hela det nu genomförda kommunalvalet ska jag därför i brist på bättre jämföra majoritetsförhållandena i 28 London Boroughs (fyra var ännu nu på morgonen inte färdigräknade) med samma förhållande i hela valet. Så här blir resultatet:

	Parti med majoritet	Procent London – alla nu genomförda val
	Conservatives	+14,5
	Labour	+10,8
	Green	+4,1
	Liberal Democrats	-0,1
	Reform UK	-7,1
	”Hung council”	-21,6

 

Om man ska lite på den här jämförelsen pekar den på två slutsatser: För det första tycks tvåpartisystemet stå sig bättre i London. Både Konservativa och Labour vinner flera kommuner än i resten av landet, och betydligt färre fullmäktige ”hakar upp sig” (Hung). För det andra tycks det finnas en viss motståndskraft mot högerextremismen. Det går sämre för Reform UK än i övriga kommuner.

Valet till Senned Cymru ger något mer lättolkade data. Valet genomförs i sexmannavalkretsar där mandaten fördelas proportionellt efter d’Hondts heltalsmetod. Delar av huvudstaden Cardiff ingår i två sådana valkretsar: ”Caerdydd Ffynnon Taf” och ”Caerdydd Penarth”. Jag har valt att jämföra dessa båda som representanter för Cardiffs väljare, och jag kallar dom i tabellen nedan för enkelhets skull (1) respektive (2):

	Parti	Procent av väljarna i Cardiff minus i hela Wales
		(1)	(2)
	Green	+3,5	+7,1
	Plaid Cymru	+1,6	+5,6
	Liberal Democrats	-1,9	+1,6
	Labour	+1,3	+1,5
	Conservatives	-1,1	-3,0
	Reform UK	-9,7	-11,7

 

Det här resultatet är ganska tydligt. Cardiffs motstånd mot högerextremismen är starkt. Reform UK får 10 – 12 procentenheter mindre i dom båda valkretsar där Cardiff ingår än i hela landet. För övriga partier är skillnaderna små, men systematiska. Dom partier som jag kallat för en bred vänster får bättre resultat i Cardiff än högern.

Så ska vi slutligen vända oss till Edinburgh. Det skotska parlamentet består av 73 ledamöter valda i enmansvalkretsar och 56 ledamöter valda i regionala flermansvalkretsar. Mandaten fördelas där för att uppnå proportionalitet i hela parlamentet. Här ska jag jämföra resultatet i enmansvalkretsen ”Edinburgh Central” med hela väljarkåren i dom regionala valkretsarna.

	Parti	Procent Edinburgh Central minus hela regionala valet
	Green	+33,7
	Labour	+3,8
	Liberal Democrats	-5,2
	Conservatives	-5,4
	Reform UK	-10,5
	SNP	-16,3

 

Också här går det särskilt dåligt för Reform UK, och även för dom konservativa. Just den här valkretsen vanns av den gröna kandidaten, och det kan hända att proportionerna mellan partierna i det jag kallat en ”bred vänster” kan vara dåligt representativa för hela staden. Men huvudintrycket står sig: I storstaden går det dåligt för högern, både dom traditionella Konservativa och särskilt för extremhögern.

Sammanfattningsvis:

• Dom genomförda lokala och regionala valen i Storbritannien utmanar tvåpartisystemet.
• Valen markerar ett genombrott för det högerextrema Reform UK.
• Men samtidigt kan man konstatera att andra partier än dom båda högerpartierna samlat behåller ett övertag i brittisk politik.
• London, Edinburgh och Cardiff är något av motståndsnästen mot extremhögern.
• London håller också i viss mån emot tvåpartisystemets förfall.