Nu tackar SD S-ledaren i Skinnskatteberg för hjälpen

Det märkliga samarbetet mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna i Skinnskatteberg djupnar. I en omröstning i kommunfullmäktige igår räddade Sverigedemokraterna den socialdemokratiska gruppledaren Lena Lovén Rolén från att nekas ansvarsfrihet. Sett från SD:s synvinkel får man väl se det som ett tack för hjälpen. Lena Lovén Roléns agerande i samband med valet av kommunalråd i mars var ju det som jämnade vägen för SD:s maktövertagande i kommunen. Därmed havererade också dom långt gångna planerna på en stark majoritetskoalition mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Moderaterna. En sådan majoritet kunde med kraft ha tagit tag i dom missförhållanden som tydligt finns i den kommunala organisationen. I stället har vi fått en utomordentligt svag gruppering av Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna, Liberalerna och med Centern som släpvagn.

Jag har tidigare redogjort för dom tre olika revisionsberättelser som lämnats inför ansvarsprövningen för 2022 års verksamhet. Den socialdemokratiska revisorn Inger Fredin (förlåt Inger att jag kallat dig Fredén tidigare) som föreslog att kommunstyrelsens presidium inte skulle få ansvarsfrihet, den partipolitiskt obundne revisorn Sven-Göran Johansson som ville rikta en anmärkning mot kommunstyrelsen samt dom tre övriga revisorerna – en centerpartist och två partioberoende – som var beredda att bevilja ansvarsfrihet. Både Fredin och Johansson hade en rad kritiska synpunkter, men viktigast var nog det havererade brandstationsprojektet och det olagliga beslutet om lönetillägg till kommunchefen. Brandstationsfrågan har blivit som en cancersvulst som lett till missgrepp och missförhållanden av olika slag i hela den kommunala organisationen.

Under diskussionen i fullmäktige gick Lovén Rolén till aggressivt angrepp mot framförallt den förtroendevalda revisorn Inger Fredin. Attacken kom redan när bokslutet behandlades. Det förra kommunalrådet som inte tål någon kritik kunde inte hålla sig. Fredrik Skog (V) och Patric Gålbom (M) yrkade att Lena Lovén som kommunstyrelsens ordförande 2022 inte skulle få ansvarsfrihet.

Fullmäktiges presidium (”liberalen” Lennart Lydqvist och en sosse) hade fastnat för att kommunstyrelsen och alla dess ledamöter skulle få ansvarsfrihet. Detta förslag ställdes i omröstningen mot V:s och M:s yrkande att inte bevilja förra kommunalrådet ansvarsfrihet. För ansvarsfrihet för Lovén Rolén röstade 14 ledamöter representerande Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, ”Liberalerna” och Centern, alltså den styrande koalitionen. Mot röstade fyra vänsterpartister och moderater. Man kan föreställa sig den vånda som den här uppslutningen på SD-sidan innebar för en del socialdemokratiska ledamöter som slets mellan den vinande partipiskan och motståndet mot Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraternas kommunalråd Ewa Olsson Bergstedt var under hela debatten tyst som en mus. Hon var säkert nöjd med att hennes majoritet cementerats av Lena Lovén Rolén samtidigt som båda sidor helst ville glömma skillnaderna mellan partierna: Ingen ville väl höra talas om heilandet, att muslimer egentligen inte är människor, att det är Magdapriser på bensin, att det ska bli kortare förstamajtåg (kortare än dom är i Skinnskatteberg är dessvärre inte möjligt) genom förbud för S att finansiera sig med lotterier och statsbidrag till ABF. Allt för att rädda Lenas skinn och Ewas majoritet.

Helt utan blessyrer gick dock inte 2022 års kommunstyrelse. Den koleriske Lydqvist som emellanåt hanterade ordförandeklubban som om han slagit motståndarna i huvudet gick med på att rikta en anmärkning mot kommunstyrelsen för dom olika missgreppen. Det gick fullmäktige enhälligt med på.

Slutsatsen av gårdagskvällen måste nog ändå bli att det nu börjar bli dags för den lokala socialdemokratin att ta tag i sina interna problem och röja upp. Vänsterpartiets och Moderaternas eniga uppträdande visar att det finns en grund för en handlingskraftig majoritet. Att en S+V+M-koalition skulle upplevas som alltför ideologiskt brokig är en invändning som framstår som obetydlig inför den styrande gruppering som Olsson Bergstedt (SD), Lovén Rolén (S) och Åberg (L) har åstadkommit.

  

Oppositionen formerar sig i Skinnskatteberg. Maktskifte i sikte?

Processen att formera styret i Skinnskattebergs kommun efter valet var särdeles komplicerad och segdragen. Först i början av mars var det klart att det skulle bli ett SD-styre med L och C som stödpartier. Parallellt hade det förts långtgående förhandlingar mellan S, V och M. Ett styre med dessa tre skulle ha fått majoritet – 13 av 25 platser i fullmäktige. I stället installerades det SD-ledda minoritetsstyret med 12 mandat. Orsaken till detta paradoxala resultat var att S+V+M-styret saboterades av en minoritet inom det socialdemokratiska partiet. Genom att förra kommunalrådet Lena Lovén Rolén lät sig föreslås som kommunalråd sprack det tilltänkta samarbetet och istället blev SD:s Ewa Olsson Bergstedt kommunalråd. Lena Lovén Rolén har sedan dess i praktiken fungerat som SD-alliansens stödparti, som ger den majoritet i kommunen.

Men frågan om en S+V+M-majoritet är inte död. Flera händelser i kommunalpolitiken har på senare tid kunnat visa på samarbeten mellan politiker från dessa partier. Idag har kommunstyrelsen haft fyllnadsval av en ledamot i det mäktiga ledningsutskottet. Inför detta val hade Vänsterpartiet och Moderaterna ingått i en valteknisk samverkan vilket ledde till att Bo Öberg (M) nu ingår i utskottet som företrädare för oppositionen.

Avskedandet av kommunens VA- och fastighetschef visade på allvarliga arbetsmiljöproblem i den kommunala förvaltningen. Efter ett initiativ från Vänsterpartiet och flera socialdemokrater i kommunstyrelsen skulle beslut tas om att röja upp i dessa missförhållanden. På tvivelaktiga grunder förklarades Fredrik Skog (V) jävig och fick inte delta i beslutet. Avgörandet kom därigenom att bestämmas av den socialdemokratiska ledamoten Per-Olof Östlund, som röstade med SD-styrets representanter för att avslå S+V-initiativet. Han gick därmed emot sina partikamrater av vilka två röstade ja och en la ned sin röst. Det var för övrigt samma Per-Olof Östlund som Lena Lovén Rolén hade tänkt sig att sätta in i ledningsutskottet efter att hon manövrerat ut Fredrik Skog (V), ett förslag som dock stötte på patrull i den egna partigruppen. Nu blev det som sagt Bo Öberg (M) i stället!

På grund av tvivelaktigheterna när det gällde ”Tittigate” – avskedandet av VA- och fastighetschefen - har nu kommunstyrelsens beslut överklagats till förvaltningsrätten. Dom överklagande, Fredrik Skog (V), Pentti Lahtinen (S), Christine Andersen (S) och Anders Jakobsson (S) samt jag själv vill att rätten upphäver KS-beslutet.

I olika sammanhang fortsätter alltså trots sveket vid kommunalrådsvalet samarbetet mellan S, V och M. Det är hoppingivande, och kan i förlängningen leda till att Skinnskattebergs kommun får ett SD-fritt majoritetsstyre.

Ansvarsfrågan

Lite vid sidan om utspelas ett drama om huruvida kommunstyrelsen och nämnderna ska beviljas ansvarsfrihet för 2022 års verksamhet. Kommunrevisorerna har lämna tre olika revisionsberättelser. Socialdemokraternas revisor Inger Fredén har föreslagit att kommunstyrelsens presidium inte ska beviljas ansvarsfrihet. I presidiet ingick Lena Lovén Rolén (S), Carina Sándor (L) sedermera ersatt av Ewa Olsson Bergstedt (SD). Dom fel presidiet har begått har enligt revisorn lett till lett till förtroendeskada, ekonomisk skada och verksamhetsskada.

Fredén föreslår också att överförmyndarnämnden med superliberalen Elisabeth Åberg som ordförande vägras ansvarsfrihet, då dom struntat i att redovisa verksamheten.

Den partipolitiskt oberoende revisorn Sven-Göran Johansson riktar en anmärkning mot hela kommunstyrelsen. Hans motiveringar är i stort sett desamma som Fredén för fram som skäl för att neka kommunstyrelsens presidium ansvarsfrihet. Johansson delar Fredéns uppfattning att överförmyndarnämnden ska vägras ansvarsfrihet.

Övriga tre revisorer Ylva Eriksson (C) och dom oberoende revisorerna Anders Wåhlin och Micael Rönntoft drar den lite märkliga slutsatsen att inga allvarligare fel har begåtts.

Saken skulle ha avgjorts av fullmäktige i måndags, men man var tvungna att avlysa mötet när det avslöjades att allmänheten inte informerats på det sätt som lagen föreskriver. ”Formaliafel” har det muttrats om. Men då glömmer man att den formella regeln har ett syfte, nämligen att informera kommunmedlemmarna om vad som är på gång. Formfelet ingår i ett anti-demokratiskt mönster där man så långt som möjligt vill mörklägga kommunpolitiken, särskilt när det gäller kritik och problem.

Nu är det inte säkert att man kan fatta ett korrekt beslut i ansvarsfrågan ens på det framflyttande fullmäktigemötet på måndag, den 19 juni. Alla beslut som fullmäktige tar ska vara beredda. Vanligen är det kommunstyrelsens uppgift att svara för förberedelserna. Men just när det gäller ansvarsprövningen faller ansvaret på kommunfullmäktiges presidium.

Enligt kommunallagen ska fullmäktige hämta in förklaring från dom berörda om anmärkningar som framförs i revisionsberättelsen och om förslag att ansvarsfrihet inte tillstyrks. Sådana förklaringar måste alltså inhämtas från kommunstyrelsen, kommunstyrelsens presidium och överförmyndarnämnden.

I arbetsordningen för fullmäktige preciseras beredningskravet. Presidiet ska inhämta förklaringar från dom nämnder eller enskilda förtroendevalda som anmärkning eller avstyrkt ansvarsfrihet riktas emot. Presidiet ska också lägga ett eget förslag till fullmäktige.

Det kan vara av värde att citera SKR:s vägledning för fullmäktiges arbete med ansvarsprövningen:

Presidiet ska .. så snabbt som möjligt ta kontakt med berörda och begära in förklaring samt ge en tidsram för detta…Förklaringen ska vara skriftlig så att alla i fullmäktige kan ta del av den. Om det är en styrelse, nämnd eller beredning som ska lämna en förklaring ska hela organet samlas och ta ställning till den förklaring som ska lämnas till fullmäktige…Om styrelsen, nämnden eller beredningen har upplösts eller personsammansättningen förändrats t ex i samband med val, ska förklaring inhämtas av dem som hade uppdraget det år/den tid som kritiken avser, vilket alltså även kan vara ledamöter som har avgått eller inte återvalts.

Ansvarig för att ärendet bereds är fullmäktiges ordförande Lennart Lydqvist (L), samma Lydqvist som var ansvarig för den felaktiga annonseringen av mötet. På måndag får vi se om han har lyckats med uppgiften att bereda ärendet. Annars borde man egentligen inte fatta beslut då heller. Då får han kalla till ännu ett fullmäktigemöte före den 1 juli.

  

Det kommunala politiska landskapet: Vem tar vem och vem blir utan?

Kommunstyrena är nu åtminstone tillfälligt färdiga efter valet i september i fjol. I landets 290 kommuner regerar ett parti i ensamt majestät i tio kommuner. Det handlar om sju S-styrda kommuner, en M-styrd och en med ett lokalt parti. Men majestätet är naggat i kanten. Bara i två av dom tio kommunerna har det styrande partiet egen majoritet, i dom övriga är det minoritetsstyre. Det här betyder att i 281 kommuner har det bildats koalitioner av partier som avser att styra kommunen till 2026. Den här texten avser att beskriva vilka samarbeten som bildats. Vilka partier samarbetar ofta och vilka vill helst inte ta i varandra med tång?

Vi ska först se det hela partivis. Hur ofta samarbetar respektive parti i en styrande koalition med dom övriga partierna?

Samarbeten mellan dom borgerliga

Den tätaste relationen bland dom traditionella borgerliga partierna är mellan Moderaterna och Kristdemokraterna. I 45 procent av dom kommuner där båda partierna är representerade i fullmäktige samregerar dom också i en styrande koalition. Det är också ganska vanligt att Liberalerna har allierat sig med M och KD (41 procent respektive 39 procent). Däremot har åtminstone M en svalare relation till Centern (28 procent), medan både L och KD ganska ofta samregerar med C (39 respektive 31 procent).

I andra änden av skalan, d v s partier man sällan eller aldrig samregerar med hittar vi Miljöpartiet (samarbete med KD i åtta procent av kommunerna), Vänsterpartiet (samarbetar med L i 6 procent) och Sverigedemokraterna, som samarbetar med L i sex procent av kommunerna, medan Centern aldrig ingår i samma koalition som SD. Riktigt sant är detta inte. Jag har tidigare konstaterat att i min egen hemkommun ingår C tillsammans med L i en SD-styrd koalition. Detta förfärliga faktum döljs av att siffrorna i figuren har avrundats.

Dom borgerliga partiernas samarbetsmönster visar på en tydlig höger-vänsterdimension: M, KD och L är populärast och V och MP minst populära. SD är ett specialfall. Visserligen kan man skönja en avspegling av regeringskoalitionen på riksnivå: M, KD och L tyr sig gärna till varandra, medan hållningen till samarbete med C är mer avmätt och än mer till regeringens stödparti SD.

Samarbeten i vänsterblocket

Till vänsterblocket har Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet numera kommit att räknas. En första iakttagelse är att lusten (eller behovet) att bilda koalitioner är betydligt mindre än på den borgerliga sidan. Socialdemokraternas favoritpartner är Centern som man samarbetar med i 28 procent av kommunerna. För MP och V är det S som är favorit (22 respektive 18 procent). Detta kan jämföras med den borgerliga sidan där förekomsten av samarbete med dom fyra partiernas respektive favoritpartner varierar mellan 33 och 45 procent. Den samlade bilden av vänstersidan är att det framförallt är Socialdemokraterna som ingår i samarbetskoalitioner med andra partier, och inte nödvändigtvis MP och V. Till exempel medverkar dom i styrande koalitioner med Moderaterna i 20 procent av kommunerna. Särskilt framstår Vänsterpartiet som lite grand utanförstående.

Hög förekomst (mer än 20 procent) av koalitionssamarbeten är S relationer med C och MP, för MP med S, medan V står mer utanför. Alla tre partierna avvisar samarbete med Sverigedemokraterna. Förekomsten av sådana relationer är noll. MP har också ganska sällsynta parbildningar med lokala partier, KD och M. V ingår sällan (färre än 10 procent) i par med lokala partier, L och M. Och så med SD förstås.

Samarbete med Sverigedemokraterna

Om Vänsterpartiet relativt sällan ingick i styrande koalitioner framstår SD som svensk kommunalpolitiks verkliga paria-parti. Förekomsten av samarbeten med favoritpartiet M uppgår endast till 12 procent, tätt följt av KD med 10 procent. För alla övriga partier är samarbeten sällsynta: Lokala partier (7 procent), Liberalerna (6 procent) och för Centern, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänstern noll procent. Observera dock det avvikande undantaget med C+L+SD-koalitionen i Skinnskattebergs kommun (0,4 procent av dom kommuner där både C och SD är företrädda i fullmäktige).

Dom relativt fåtaliga samarbetsrelationerna med SD innebär, att även om dom borgerliga eventuellt tillsammans med SD fick att valresultat som möjliggjorde ett högerstyre inkluderande SD i sista vändan blev ganska sällsynt. I tabellen nedan har samtliga 290 kommuner fördelats dels efter om dom borgerliga partierna eventuellt tillsammans med SD har majoritet i fullmäktige, dels efter som SD kommit att ingå i styret eller ej.

I flertalet av kommunerna (232 eller 80 procent) av kommunerna finns det en högermajoritet i fullmäktige. SD har dock bara kommit med i den styrande koalitionen i 33 av dessa. Det motsvarar 14 procent av kommunerna med högermajoritet och 11 procent av alla. Däremot har SD lyckats ta sig in i värmen i en kommun där den samlade högern inte har majoritet i fullmäktige. I just den kommunen är det ett lokalt parti som har fällt avgörandet.

Vi ska nu se på dom 199 kommunerna där det fanns en chans att bilda styrande koalition med SD som medverkande men där SD inte fick vara med i styret. Hur blev det i just dessa kommuner?

Av figuren framgår att det i 35 av dom 199 kommunerna har bildats ett borgerligt majoritetsstyre. I dessa behövdes helt enkelt inte SD:s medverkan, och styret är inte beroende av SD:s stöd i omröstningar. Kvar är alltså 164 kommuner. Den allra vanligaste lösningen i dessa är att det bildats ett blocköverskridande kommunstyre. Detta har inträffat i 135 av dom 164 kommunerna (82 procent). Detta blocköverskridande styre kan mönstra majoritet i fullmäktige i 85 fall, och sitter därmed ganska säkert.

Blocköverskridande koalitioner kan tolkas som en strategi för att hålla paria-partiet SD borta från makten. Att detta inte alltid är sant har jag visat i tidigare djupstudier av processen i Västmanlands läns tio kommuner. Valresultatet gjorde det möjligt att bilda högerkoalitioner tillsammans med SD i åtta. Däremot materialerades detta bara i två kommuner. I dom övriga sex bildades blocköverskridande styrande koalitioner som i fem av dessa leddes av Socialdemokraterna. Genomgången av dessa processer visade att det var ytterst sällsynt att SD:s problematiska bakgrund och annorlunda värdegrund anfördes som orsak endast i ett fåtal fall. Inte heller tycks det ha varit motsättningar i politiska sakfrågor som fällt avgörande. Nej, det har vanligtvis handlat om fördelningen av poster, och särskilt vem och vilket parti som skulle få den ledande kommunalrådsposten. När högerpartierna försökt förhandla sig samman har alltid något parti känt sig förfördelat i fördelningen av poster. Dom har då hoppat av från förhandlingarna och istället vänt sig till Socialdemokraterna, som tagit emot dom med öppna armar.

Stridigheter om representation och kommunalrådsposter mellan dom traditionella borgerliga partierna kan i det västmanländska fallet förklara hur S-ledda koalitioner kommit till makten. Inte ens har SD:s agerande utom i något enstaka fall spelat någon större roll i dramat. I det västmanländska fallet har SD helt enkelt blivit överspelat av interna borgerliga maktstrider.

Styrande koalitioner i partirymden

Vi är vana att se dom politiska partierna som utspridda längs en höger-vänsterskala. För det mesta räcker det inte med en dimension för att beskriva hur partisystemet ser ut. En andra dimension med olika innebörd dyker från tid till annan upp. I svensk politik har tidvis en stad-landskala uppträtt som korsar höger-vänsterskalan. I länder med större etnisk eller religiös heterogenitet kan det handla om en religionsdimension (till exempel i Nordirland) eller en etnisk dimension (till exempel i Belgien). På senare tid har det pratats mycket om den s k GAL-TAN-skalan, där GAL står för grön, alternativ och libertär och motpolen TAN betecknar traditionell, auktoritär och nationalistisk.

Med två dimensioner kan partisystemet avbildas på en yta. Inget hindrar att det också kan finnas en tredje dimension o s v. Men då blir det genast mycket knepigare att avbilda partimönstret.

En sådan här karta kan t ex avse väljarnas varseblivning av hur partisystemet ser ut. En annan användning kan vara att man analyserar partiernas program för att se hur deras deklarerade politik grupperar partierna. Det kan också handla om samarbets- eller konfliktrelationer. I den här texten har vi koncentrerat oss på denna sista aspekt. Hur kan samarbetsrelationerna mellan partierna i kommunerna avbildas?

Utgångspunkten för den analysmetod som används är att vi har en matris som innehåller samtliga parvisa relationer. Jag har använt andel av alla kommuner där dom båda partierna är representerade där dom ingår i den styrande koalitionen. Vi minns t ex att M och KD fick värdet 0,45. Om partier mer sällan ingår i samma styre får dom lägre värden. Till exempel hade alla paren S+SD, MP+SD och C+SD (med ett udda undantag) värdet 0, vilket tolkas som att S, MP och C aldrig samarbetar i en koalition med SD.

Matrisen består (om alla partier som inte finns i riksdagen klumpas ihop i en kategori ”övriga”) av 36 partipar, vart och ett med ett värde, där höga värden betyder att dom ofta samarbetar och låga värden att dom sällan samarbetar. Om vi tolkar dessa mått som avstånd, är uppgiften att s a s rekonstruera kartan från avståndstabellen. Tekniken för att göra detta kallas för multidimensionell skalning.

Så här blir resultatet:

Bilden är tvådimensionell. Kruskals stresskoefficient är ett mått för hur bra bilden avspeglar dom uppmätta avstånden. Detta mått blir här 0,09, vilket är ett hyfsat resultat. Det finns dock brister som beror på att två dimensioner inte är riktigt tillräckligt för att ge en bra bild. Om vi introducerar en tredje dimension sjunker stresskoefficienten till 0,04.

Men vi nöjer oss med den tvådimensionella bilden. Den horisontella dimensionen är en ganska tydlig höger-vänster-skala där partierna rangordnas M, L, C, KD, SD, S, Ö, MP, V. Det är framförallt partierna nära högerpolen M, L, C och KD som gärna samarbetar. Partierna i vänsterpolen (S, MP och V) är glesare och samarbetar alltså mindre ofta. Den vertikala dimensionen är mer svårtolkad. Här kan partierna rangordnas SD, Ö, M, V, KD, L, C, MP, S. Det finns inslag av den förväntade GAL-TAN-rangordningen, men jag tror att den är uppblandad med ett slags ute-inne-dimension.  Vi har konstaterat att både SD och V av något eller några skäl sällan ingår i samarbeten. Dom är för många av dom övriga partierna inte ett förstahandsval som samarbetspartner, utan får bara vara med om dom oundgängligen behövs. Både SD och V men även ”övriga partier” är ”ute” medan resten är mer ”inne”. GAL-TAN och ute-inne blandas så att säga samman. Det kan vara en förklaring till varför introduktionen av en tredje dimension förbättrar passformen.

Sammanfattande iakttagelser

• Nästan alla kommuner styrs av koalitioner. Bara tio har ett enpartistyre och i dessa har det styrande partiet majoritet bara i två kommuner.
• Dom borgerliga partiernas samarbetsmönster visar på en tydlig höger-vänsterdimension: M, KD och L är populärast och V och MP minst populära.
• M, L och KD samarbetar helst med varandra. Samarbeten med C och än mer till SD är något mer sällsynta.
• S har relativt vanliga samarbetsrelationer med C och MP, medan V står lite mer utanför. Alla tre ”vänsterpartierna” avvisar samarbete med SD.
• Dom flesta partier undviker att samarbeta med SD. Endast M och KD visar en märkbar benägenhet till SD-samarbete.
• I kommuner där dom borgerliga tillsammans med SD har majoritet i fullmäktige är det ganska ovanligt att det faktiskt bildas styrande koalitioner där SD ingår. Istället har resultatet ofta blivit blocköverskridande S-ledda koalitioner. Orsaken tycks ofta vara oenighet mellan dom borgerliga partierna om fördelningen av uppdrag.
• Koalitionsmönstren kan beskrivas med en tvådimensionell bild. Den ena dimension kan tolkas som en höger-vänsterdimension (från M, L och C till V och MP). Den andra dimensionen är mer svårtolkad. Det kan handla om en ute-innedimension eller den omtalade GAL-TAN-dimensionen med SD i ena änden och S och MP i den andra.

Metodiska anmärkningar

Data för vilka koalitioner som bildats är hämtade från Wikipedia som framförallt tycks bygga på mediadata. Även SKR har gjort en undersökning i form av en enkät till kommunerna. Data i bearbetningsbar form har inte publicerats.

För varje par av partier har förekomsten av koalitioner registrerats endast i dom kommuner där båda partierna är representerade i fullmäktige. Antal kommuner i partiparen varierar mellan 88 (MP+Ö) och 286 (S+M) och är i medeltal 205,3.

Maktövertagandet i Skinnskatteberg

Så har då tjocka tanten sjungit. Kvar på scenen står Sverigedemokraterna som segrare tillsammans med sina stödpartier ”Liberalerna” och Centerpartiet. Till kommunalråd valde fullmäktige sverigedemokraten Ewa Olsson Bergstedt som ledare för ett minoritetsstyre med 12 av fullmäktiges 25 mandat bakom sig.

Vad är då SD i Skinnskatteberg för ett parti? Det nya kommunalrådet har gjort sig känt för att försvara nedskärningar i äldreomsorgen med att ”pengar är inte allt; de får väl effektivisera”. I en insändare i maj i fjol skrev hon att ”det importeras stora mängder människor från muslimska länder med målet att montera ner vår demokrati” och ”vårt älskade Sverige är på väg att slitas sönder av islamism, segregation och våldsamheter”. När kommunens budget för 2023 antogs fick hon igenom ett avslag till offentlig konst. Det var viktigare att man stödde sånt som var ”trevligt”. När hennes förslag att minska antalet folkvalda gick igenom påstod hon att det därmed skulle bli lättare för småpartier att komma in i fullmäktige. Hon har aktivt medverkat för att tillsammans med de borgerliga bygga en ny brandstation för 55 miljoner kronor; ett förslag som 700 medborgare i Folkinitiativet framgångsrikt stoppat. Hon har också motarbetat förslaget att omvandla nedgångna hyreshus på Klockarbergsvägen till toppmodernt seniorboende. Ja, så där kan man fortsätta. Det blir ett digert politiskt CV präglat av rasism, motstånd mot kulturlivet, förakt för de förment lata anställda i äldreomsorgen, slöseri med allmänna medel, motstånd mot seniorboende.

Motståndet mot vindkraft har blivit en viktig del av högerpopulismens kulturkrig. På samma sätt har SD i Skinnskatteberg förstås drivit på ett principbeslut om att ingen vindkraftsetablering kommer att tillåtas i kommunen. Vindkraftmotståndet har, inte minst av SD:are i riksdagen utvecklats till klimatförnekelse ("finns inga vetenskapliga belägg för klimatkrisen" säger Jimmy Åkesson). Här i Skinnskatteberg är man inte sämre. SD röstade förstås emot Vänsterpartiets 16 klimatmotioner. I SVT:s valkompass menar de att det är ett mycket dåligt förslag att kommunen ska ansvara för en god tillgång till publika laddstolpar.

Rasister, islamofober, kulturmotståndare och klimatförnekare. Alla får de sitt av den nya kommunledningen som stöder sig på de förment liberala småpartierna.

Hur kunde det gå så tokigt?

Jag har tidigare berättat om Vänsterpartiets ansträngningar att åstadkomma en majoritetskoalition av S, V och M. Den skulle ha som första huvuduppgift att bringa ordning i de kaotiska förhållandena i kommunförvaltningen som nu står utan både kommunchef och ekonomichef, där fastighets- och VA-chefen på oklara grunder förklarats vara en säkerhetsrisk. En annan fördel med en sådan majoritetskoalition skulle vara att rasisterna, islamofoberna, kulturmotståndarna och klimatförnekarna skulle effektivt hållas borta från makten.

Överläggningarna mellan de tre partierna var långt gångna och det såg positivt ut, men i helgen före fullmäktiges möte sprack det. Moderaterna lämnade samarbetsplanerna.

Vid fullmäktiges sammanträde föreslogs tre kandidater till kommunalrådsjobbet: SD:s Ewa Olsson Bergstedt, Socialdemokraternas Lena Lovén Rolén och Vänsterns Fredrik Skog. Omröstningen utföll så att Ewa Olsson Bergstedt fick 12 röster, Lena Lovén Rolén 8 röster och Fredrik Skog 3 röster.  Två ledamöter röstade blankt. Omröstningen skedde med slutna valsedlar, så man kan inte avgöra vem som röstade hur. Men om man känner fullmäktiges sammansättning klarnar mönstret. De 12 rösterna för SD lär ha kommit från SD (6 mandat), ”Liberalerna” (5 mandat) och Centern (1 mandat). Moderaterna (2 mandat) röstade blankt. Socialdemokraterna har 9 mandat och Vänsterpartiet 2. Så en socialdemokrat måste ha vågat avvika från partilinjen och röstat på Fredrik Skog.

Denna splittring i den socialdemokratiska fullmäktigegruppen är i själva verket bara toppen av ett isberg. Det går djupare än så. Redan i våras när toppnamnet på S valsedel skulle avgöras föreslog valberedningen att Lena Lovén Rolén skulle bytas ut mot Tony Bölja. På ett medlemsmöte hade Lena-falangen mobiliserat och vann över valberedningen. Detta fick till följd att Bölja tackade nej till att alls stå på listan och lämnade alla sina uppdrag. Så förlorade partiet en erfaren kommunpolitiker och facklig förkämpe. När V och S gemensamma förhandlingsgrupp började närma sig en uppgörelse med M började Lovén Rolén spela under täcket med ”Liberalerna” för att få till stånd ett alternativ. Det sprack när Liberalerna sa bestämt nej och istället valde att ordna in sig i SD:s högerfålla.

Men redan nu började Moderaterna att dra öronen åt sig. Vid ett medlemsmöte i S strax före fullmäktige röstades förslaget att tacka nej till S+V+M-koalitionen igenom med en rösts övervikt. Också nu hade det mobiliserats. Efter S-mötet förklarade Moderaterna att samarbetet inte längre var aktuellt.

”Det var personer inom sossarna som motarbetade och sprang egna vägar och då kan vi tyvärr inte lita på dem” sa M-ledaren Bo Öberg till Fagersta-Posten.

Det var alltså fraktionsstriderna inom socialdemokratin som förde SD till makten i Skinnskattebergs kommun. Det är svårt att frigöra sig från intrycket att förra kommunalrådet Lena Lovén Rolén har spelat en avgörande roll i sammanhanget. Samtidigt är splittringen förödande för socialdemokratin i Skinnskatteberg. Ordföranden, men även andra personer med uppdrag, har lämnat sitt uppdrag. Gamla aktiva medlemmar lämnar partiet och betecknar sig numera som ”partilösa”. Sett tillsammans med det usla valresultatet (S backade 5,6 procentenheter) är partiet hotat till sin existens, och befinner sig i samma fritt fall som kommunens förvaltning.

I flera andra partier skulle ett agerande som gynnar Sverigedemokraternas maktövertagande och som direkt hotar partiorganisationens fortlevnad föranleda uteslutningsärenden.

Vad var det som drev ”Liberalerna” i SD-famnen?

Det förra S-kommunalrådets betydelse för det olyckliga maktskiftet kan inte underskattas. Men vad drev Liberalerna att kasta sig i SD:s famn. Fullmäktiges beslut i december att säga nej till en lösning med två kommunalråd – ett för L och ett för SD – slog Liberalernas egen kommunalrådskandidat Gabriel Andersson till marken. Han har ännu inte kommit tillbaka. Men kan det finnas andra personliga intressen att bevaka.

Det har av fullmäktige och kommunstyrelsen valts ”Liberaler” till 35 olika uppdrag. Av dessa har Elisabet Åberg blivit vald till 12 uppdrag, alltså mer än vart tredje uppdrag som gått till Liberalerna. Elisabeth Åberg är:

• Ordförande i Barn- och Utbildningsutskottet
• Ersättare till årsmötet i Förbundet Agenda 2000
• Förste vice ordförande i Kommunfullmäktige
• Ledamot i Kommunstyrelsen
• Ersättare i Ledningsutskottet
• Ersättare i Norra Västmanlands Samordningsförbund
• Ledamot i Samrådsgruppen för Finskt Förvaltningsområde
• Ordförande i Socialnämnden
• Vice ordförande i Tekniska Utskottet
• Ledamot i direktionen för Vafab Miljö kommunalförbund
• Ersättare i Valnämnden
• Ordförande i Överförmyndarnämnden

Inte så illa pinkat! Hon är dessutom anställd som överförmyndare, och som en pikant detalj i sammanhanget har hon också ordnat så att en nära anhörig som till vardags har en rektorstjänst vid skolan har förordnats som VA- och fastighetschef sedan den tidigare innehavaren petats som säkerhetsrisk.

Det ser med andra ord ut som om Elisabeth Åberg som är ledande ”Liberal” (andra plats på valsedeln och i realiteten i topp sedan Gabriel Andersson knockats) har all anledning att hålla sig på god fot med kommunledningen (alltså numera med SD).

Summan av kardemumman

• Sverigedemokraterna som också i Skinnskattebergs kommun är ett högerpopulistiskt, främlingsfientligt, islamofobt och klimatförnekande parti intar nu efter en rekordlång koalitionsbildningsprocess (6 månader efter valet) ledningen för ett minoritetsstyre med stöd av ”Liberalerna” och Centern.
• De löftesrika överläggningarna att bilda ett stabilt majoritetsstyre av Socialdemokraterna, Vänstern och Moderaterna gick i stöpet eftersom en fraktion inom S spelade under täcket med ”Liberalerna”.
• Förra kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S) tycks ha spelat en viktig roll i detta fraktionsarbete, som gör att många trogna socialdemokrater lämnar sina uppdrag och till och med partiet.
• ”Liberalernas” ledande politiker, anställd av kommunen som tjänsteman och med mer än en tredjedel av partiets förtroendeuppdrag har ett starkt personligt intresse att hålla sig väl med den sverigedemokratiska politiska kommunledningen.

Rättelse

Den ledande "liberalens" nära anhörig som fick jobbet efter den som säkerhetsrisk petade fastighetschefen har hört av sig. Han var väldigt stött över formuleringen att "hon också ordnat så att en nära anhörig som till vardags har en rektorstjänst vid skolan har förordnats som VA- och fastighetschef". Det var sannerligen inte mamma som ordnat jobbet åt honom. Troligen var det väl hans egna kvalifikationer som avgjort. För att alla ska vara nöjda och glada ändrar jag därför meningen till "det har också ordnats så att en nära anhörig som till vardags har en rektorstjänst vid skolan har förordnats som VA- och fastighetschef."

Styret i Skinnskatteberg: Nu tar SD över - M skyller på splittrat S

Följetongen om vilket styre det ska bli i Skinnskattebergs kommun tar (åtminstone för tillfället) slut på kommunfullmäktiges möte i kväll. Mötet startar kl 18 och kan ses på Skinnskattebergs kommuns Youtubekanal. 

I december valdes nämndernas presidier inklusive kommunalrådet för en interimsperiod till den 6 mars. Under tiden har ett intensivt arbete ägt rum för att åstadkomma en majoritetskoalition mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Moderaterna. Denna skulle ha fått 13 av fullmäktiges 25 mandat att stödja sig på. Många har tyckt att det skulle vara en "ohelig allians". Men något mer oheligt än alternativet är svårt att föreställa sig. Alternativet är ett minoritetsstyre (12 mandat) av det fascistiska och illiberala Sverigedemokraterna, "Liberalerna" och Centerpartiet. Det är ju väl känt att SD ser Liberalerna som hin huvudmotståndare och att Centern på riksplanet tydligt deklarerat att de aldrig samarbetar med SD.

Förhandlingarna mellan S, V och M var långt gångna och alla såg positivt på möjligheterna att bilda ett stabilt styre som kunde röja upp i den kaotiska kommunpolitiken och -förvaltningen. Men så, i fredags stod det klart att Moderaterna drar sig ur samarbetet. De lägger ned sina röster och går i opposition. Och det var inte oheligheten det föll på.

Nej de skäl som M nu anför är splittringen i Socialdemokratin, som de menar hotar stabiliteten i ett kommande styre. Så här skriver Moderaterna i ett brev till S och V:

Vi lämnade de senaste samtalen med stor tillförsikt om att en lösning var inom räckhåll men att vi nåtts av uppgifter som oroar och gör oss bekymrade eftersom S tycks ha representanter med en helt annan agenda än den förhandlingsgrupp bestående av flera partier som träffats. Det utgör ett allvarligt hot mot förtroendet och den stabilitet vi arbetat för. Att redan innan någon överenskommelse uppnåtts utsättas för stor instabilitet ser vi som ett stort bekymmer.

Om Moderaterna lägger ned sina röster i kväll kommer den oheliga alliansen SD+L+C att får 12 röster, och om S+V-oppositionen enas om en kandidat, kommer denna att få 11 röster. Resultatet blir att SD sitter säkert i sadeln och tar över kommunen. Om det nu blir fyra år ska vi väl ändå hoppas blir osagt. Kanske ändrar sig framöver de förhållanden som fick M att hoppa av den här gången. Det sista som lämnar människan är ju ändå hoppet.

Styret i Skinnskatteberg: Operan är inte slut förrän tjocka tanten har sjungit

Den halvårslånga striden om vem som ska styra Skinnskattebergs kommun tycktes för några dagar sen vara över. Fagersta Nyheter meddelade att "Ewa Olsson Bergstedt, SD, får förnyat förtroende". I Dagens ETC kunde vi läsa att "SD vinner makten i Skinnskatteberg" och Dagens Samhälle meddelade "Efter politiska kaoset: SD-ledd trio vill styra Skinnskatteberg." Bakom dessa rubriker låg en överenskommelse mellan Sverigedemokraterna, Liberalerna och Centern om att bilda en styrande minoritetskoalition som skulle samla 12 av fullmäktiges 25 mandat.

Nu tycks saken inte vara så klar längre. I tidningen Dalabygden kan vi i dag läsa att en majoritetskoalition mellan Socialdemokraterna, Vänstern och Moderaterna med 13 fullmäktigemandat sedan i december förhandlats fram. Saken tycks inte vara riktigt klar ännu, och särskilt viktigt är det att de 13 fullmäktige från de tre partierna håller ihop i omröstningen på måndag. Ett avhopp och lotten får avgöra frågan och två avhopp medför att Sverigedemokraterna vinner.

Men som det sagts "operan är inte slut förrän tjock tanten har sjungit"

Styre i Skinnskatteberg: Ingen dager synes än

Gillade inte 
Arboga

Försöken att bilda en styrande koalition i Skinnskattebergs kommun pågår fortfarande nästan sex månader efter valet. Läsekretsen hänger med, men på februari månads topplista över mest lästa inlägg är det nu ”bara” tre som har anknytning till den saken (1, 2 och 3). Bland de spännande nykomlingarna på listan kan nämnas den nyblivna centerledarens nedsättande uttalanden om Arboga, som kan jämföras med Anna Kinberg Batras bevingade uttalande om de korkade landsortsborna. Vidare vill jag peka på en fantastisk historia om hur kinesiskägda tågbolaget MTR försökte betala ut förseningsersättning inklusive bilersättning till en nioåring.

Antal besökare var i februari 379 (351 i januari). Av dessa var 195 (192) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,52 (1,19) och genomsnittlig tid per besök var 100 (24) sekunder. Flest besökare kom från Sverige, Finland, Nederländerna, USA och Österrike. Ströbesökare dök upp från Belgien, Colombia, Danmark, Frankrike, Litauen, Norge, Storbritannien och Sydkorea.

De tio mest visade inläggen i februari:

 

1	Kommunal kraschlandning: "Nån jävla ordning måste det vara i en kommun" (ny)
2	Maila SD-ledaren för beslutsunderlag i Skinnskatteberg (1:a)
3	Koalitionskarusell på övertid (ny)
4	Kommunstyrelsens ordförande som politisk ledare (ny)
5	Glöm aldrig Arboga-gate (ny)
6	Kineser betalade bilersättning till nioåring (ny)
7	Kommunala och statliga myndigheter är inte marknadsmånglare (ny)
8	Vem beslöt om lönetillägg till Skinnsbergs kommunchef? (4:a)
9	Högerpopulismen i spänningsfältet mellan ondska och dumhet (5:a)
10	Mördare och rövare, självmördare, gudsbespottare och ockrare (ny)

 

Koalitionskarusell på övertid

Försöken att bilda en styrande koalition i Skinnskattebergs kommun går nu på övertid. Det har nog föranlett en viss trötthet i läsekretsen. Antalet besökare har gått ned något sedan i december. Däremot är det fortfarande så, att hälften av inläggen på januari månads topplista har direkt anknytning till koalitionskarusellen (inläggen nummer 1, 3, 6, 7, 9). Kulmen utgörs av ett inlägg från den 18 december, alltså dagen innan det hela helt sprack i kommunfullmäktige. Medborgare som ville veta vad som skulle hända hänvisades då på sociala medier att direkt kontakta den lokala SD-Führern för att få besked. Enligt det beslut som då fattades sköts avgörandet upp till nästa fullmäktige, som enligt schemat äger rum den 6 mars. Så man kan förmoda att karusellen drar igång igen inför detta möte. Då har det gått ett halvt år innan en politisk ledning av kommunen kunnat tillsättas. Man får väl trösta sig med att grevarna von Hermansson på Färna i alla fall hänger med också på januaris topplista.

Antal besökare var i januari 351 (411 i december). Av dessa var 192 (196) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,19 (1,31) och genomsnittlig tid per besök var 24 (55) sekunder. Flest besökare kom från Sverige, USA, Tyskland, Danmark och Nederländerna. Ströbesökare dök upp från Bosnien-Hercegovina, Frankrike, Luxemburg, Norge, Storbritannien och Österrike.

De tio mest visade inläggen i januari:

 

1	Maila SD-ledaren för beslutsunderlag i Skinnskatteberg (1:a)
2	V och M i kommunstyren: "Stabilitet, kraftfullt beslutsfattande och pragmatism” (ny)
3	"Hur ska det gå i Skinnskatteberg?" "Det går nog bra!" (ny)
4	Vem beslöt om lönetillägg till Skinnsbergs kommunchef? (ny)
5	Högerpopulismen i spänningsfältet mellan ondska och dumhet (ny)
6	Fullmäktige i Skinnsberg: Gabriel nere för räkning (4:a)
7	Koalitionskarusellen snurrar allt fortare (ny)
8	Vindkraftmotståndare kärnkraftshögerns marktrupper (ny)
9	SD i Skinnskatteberg snuvade på konfekten igen (1:a)
10	Strövtåg: De galna grevarna (9:a)

 

"Hur ska det gå i Skinnskatteberg?" "Det går nog bra!"

Hur styret i Skinnskattebergs kommun ska ordnas har fått en tidsfrist till första fullmäktigemötet för 2023, vilket förmodas äga rum i mars. Till dess sitter tillfälligt valda ordförande i kommunstyrelsen och nämnderna. Högsta hönset, kommunstyrelsens ordförande tillika kommunalråd är Ewa Olsson Bergstedt (SD). Men SD har bakom sig bara sex av fullmäktiges 25 ledamöter, så det är ingen hållbar lösning. Partierna måste fram till marsmötet i fullmäktige försöka mickla ihop något slags majoritet.

Om man bara räknar det hela rent matematiskt finns det fem kombinationer som precis uppnår majoritet, d v s 13 eller fler platser i fullmäktige.

Två av dessa fem kan man direkt utmönstra eftersom de innefattar S eller V tillsammans med SD (S+SD 15 mandat och SD+L+V 13 mandat). De är helt enkelt politiskt omöjliga.

Kvar blir det då tre lösningar. En av dem är den majoritet som de borgerliga L och M bildar tillsammans med SD (13 mandat). Det var väl den lösning som de flesta väntade sig skulle bli av efter valet. Det visade sig senare att det var omöjligt för de tre partierna att enas om vem som skulle bli kommunalråd. Efter fullmäktiges beslut att bara tillsätta tillfälliga ordförande i styrelsen och nämnderna har sannolikheten för att det ska bli ett sådant maktövertagande sjunkit dramatiskt och närmar sig noll.

Så har vi då två lösningar kvar: Båda är som man kallar blocköverskridande och har S som största parti. Det är S+V+M med 13 mandat och S+L med 14 mandat. Det verkar just nu som mest sannolikt att man lyckas ena sig om endera av dessa båda grupperingar.

Det kan vara dags med en parentes om fullmäktiges sjätte parti, Centern, med en enda plats i fullmäktige. Centern är inte ute ur hanteringen, men de rent matematiska förhållandena är sådana, att det inte har någon betydelse om Centern är med eller inte i en koalition. Politiskt kan det ha betydelse, men eftersom matematiken ser ut som den gör, har jag här utelämnat Centern från resonemanget.

De båda huvudalternativen har båda fördelar och nackdelar (utmaningar?). De kan sammanfattas:

Blocköverskridande överenskommelser riskerar att medföra slitningar inom de olika partierna. Kan man slå ihop sina påsar med sina tidigare huvudmotståndare? Det finns en risk att starkt blockbundna väljare reagerar på samarbetet över blockgränsen (”Var en röst på X i själva verket en röst på Y?”). Det finns också risker i att ”personkemin”, d v s personliga motsättningar styr bort uppmärksamheten från det politiska innehållet och det hela görs till en personfråga. Det kommer inte längre att handla om vilka som ska styra och i vilken riktning utan om vem som ska vara kommunalråd. Det vore bra för den lokala demokratins hälsa om man kan höja sig över den nivån.

Hur ska det gå då? Tja, jag får säga som VPK:s dåvarande partisekreterare Kennet Kvist sa i en TV-intervju när det var något slags inre motsättningar i partiet. På frågan om hur han trodde att det skulle gå svarade han ”Jag tror att det går bra”. I tron att kameran var avstängd slog han sig på knäna och utbrast ”Det där var väl platt sagt”.

V och M i kommunstyren: "Stabilitet, kraftfullt beslutsfattande och pragmatism”

Bildandet av styrande koalitioner i kommunerna har som jag har beskrivit i tidigare inlägg varit särskilt komplicerat efter 2022 års val. I inlägg som analyserat koalitionsbildandet i Västmanlands läns tio kommuner har märkliga iakttagelser kunnat göras. Genomgående har SD vunnit röster i nästan alla de tio kommunerna. Trots att det varit möjligt för de borgerliga partierna att bilda majoritet tillsammans med SD i de flesta av kommunerna, har man lyckats komma till skott i bara en enda kommun. Istället har det på flera håll bildats S-ledda blocköverskridande styren. Det tycks som om intern maktkamp mellan de borgerliga partierna och mellan de borgerliga och SD förklarar mycket av utfallet.

Wikipedia redovisar nu det aktuella läget i landets samtliga 290 kommuner. För Vänsterpartiet har det processerna efter valet varit en framgång. Enligt de nu redovisade data medverkar Vänsterpartiet i styret av 59 kommuner. I de allra flesta av dessa (40 kommuner) ingår Vänsterpartiet i koalitioner där också ett eller flera av de traditionella borgerliga partierna ingår.

I elva av dessa kommuner styr Vänsterpartiet i koalitioner där också Moderaterna ingår. Detta skulle väl av de flesta tidigare betraktats som ideologiskt svårsmält, men dessa elva kommuner visar att det är möjligt att som man säger ”tänka utanför boxen.”

Lidköping

I de fem kommunerna Eda, Falköping, Lekeberg, Lidköping och Vaxholm styr Vänstern i koalitioner där Moderaterna har uppdraget som kommunstyrelsens ordförande. I kommentarerna betonas bredden och stabiliteten i det nya styret: ”Jag är glad över att det nu äntligen finns förutsättningar för ett nytt, spännande och brett styre” säger Tina Runheim (M) i Vaxholm. Socialdemokraternas Bengt Sandell, instämmer: ”Socialdemokraterna är väldigt glada över att ett brett majoritetsstyre är på plats.” Caroline Elfors (M) i Lekeberg säger ”Alla vi fem partier är väldigt glada för det här samarbetet.” Vänsterpartiets Claes-Göran Borg i Lidköping betonar möjligheterna att även fortsättningsvis driva den egna politiken: ”Vi står fria att driva våra frågor. Vi kommer inte att sitta på läktaren i fortsättningen.”

I de fyra kommunerna Torsås, Strömstad, Vännäs och Bollebygd håller Socialdemokraterna i ordförandeklubban i kommunstyrelsen. Henrik Nilsson Bokor (S) i Torsås säger i en kommentar: ”Det har varit oerhört viktigt för oss att få till en majoritet och nu blir det en stark sådan.” Även i Vännäs betonas stabiliteten. Anna Frej (S) säger: ”Det känns väldigt bra och tryggt inför framtiden. Moderaten Jan Nilsson betonar det goda samarbetet: ”Vi har trots ideologiska skiljelinjer ett nära och förtroendefullt samarbete. Det är bra personkemi i gruppen.” I Bollebygd där S, M, V och MP ingår i styret skriver de fyra samverkande partierna i ett pressmeddelande: ”Samarbetet bygger på en samsyn om tydliga prioriteringar med ett samlat fokus på ett kraftfullt beslutsfattande.”

Degerfors

I Malå och Degerfors har den styrande koalitionen valt en vänsterpartist till kommunstyrelsens ordförande. I Degerfors bildar Vänsterpartiet och Moderaterna minoritetsstyre. Anneli Mylly (V) och Anna Nordqvist (M) sa när det nya styret presenterades: ”Ett pragmatiskt och konstruktivt förhållningssätt partierna emellan ska vara ledord.” Anna Nordqvist lägger till: ”Vänsterpartiet är liksom Moderaterna ett pragmatiskt parti anser vi. Så vi tror att vi på ett konstruktivt sätt kommer att kunna leda kommunen tillsammans.”

Högerfronten i kommunerna imploderar

Kommunvalet i de västmanländska kommunerna var en strålande succé för Sverigedemokraterna. I alla kommuner utom en ökade SD-röstandet. Ökningen var minst i Västerås (1,5 procent) men i de övriga sju kommunerna ökade rösterna med 3,7 till 6,9 procent. Lika stort fiasko har det varit i förhandlingarna om hur styret i kommunerna ska se ut.

När dammet lagt sig efter valet hade de borgerliga tillsammans med SD majoritet i åtta av tio kommuner. Men när nu förhandlingarna är avslutade har sådana borgerligt-sverigedemokratiska styren materialiserats i bara två kommuner (Arboga och Skinnskatteberg). Efter avhopp av C i Arboga och M i Skinnskatteberg är dessa till yttermera visso minoritetsstyren. Istället har det installerats blocköverskridande koalitioner ledda av Socialdemokraterna i fem av kommunerna med högermajoritet. Socialdemokraterna leder nu styret i sju av länets kommuner och medverkar i åtta kommuner.

Sedan SD:s genombrott på väljararenan 2010 har sådana koalitioner med både vänster- och högerpartier varit ett sätt som har använts för att blockera SD, vars historia och politik setts som odemokratisk. SD har varit vad statsvetarna kallar ett paria-parti.

När man skärskådar vad som kommit fram om formerandet av styret i länets kommuner visar det sig att referenser till SD:s odemokratiska karaktär varit mycket sällsynta. Vanligen har de S-ledda styrena tillsammans med ett eller flera borgerliga partier berott på misshälligheter mellan de borgerliga. I Köping var det KD som kände sig överkörda i förhandlingarna. De fick, ansåg de, för få platser. Efter att KD-politiker beskyllts för att läcka från överläggningarna påstod de att de övriga ville bestämma vilka personer som KD skulle företrädas av. Resultatet blev att KD sökte sig till S och spräckte vad som såg ut att bli ett skyltskåpsstyre för SD.

I Västerås sprack det av liknande skäl. Också här handlade det om KD. Under förra mandatperioden hade tre SD-are hoppat av till KD. SD ville då blockera dessa tre från att representera KD. Också här sökte sig KD till S som tog emot med stora famnen. Att V redan fanns där var inget problem: ”Vi har haft otroligt bra och respektfulla samtal” sa KD-ledaren till VLT.

Sura-tårtan

I Surahammar blev styret inte klart förrän i allra sista momangen, nästan tre månader efter valet. Vid det nyvalda fullmäktiges möte blev man till och med tvungna att bordlägga frågan om val av fullmäktiges presidium. Det står klart att här har det direkt handlat om en maktkamp mellan SD och M. SD:s gruppledare har gjort starka uttalanden om att han gör anspråk på att bli kommunalråd eftersom SD är största parti på högersidan. En inte oväsentlig roll sägs också en tårta ha spelat. Det bakades en särskild kampanjtårta som väljarna bjöds på. Tårtan var dekorerad med loggor för M, C och KD. Men inte SD. Tårtan uppfattades av SD:arna som en ren kränkning.

Till slut slutade det hela med att SD förlorade striden. Moderaterna gick istället in i en majoritetskoalition med Socialdemokraterna, Centern och Kristdemokraterna. Till skillnad från många andra kommuner där S+M-styren installerats har Moderaterna fått ta taktpinnen och tillsätta kommunalråd, tillika kommunstyrelsens ordförande.

Då gick det smidigare i Skinnskatteberg, där SD trots att de blev största högerparti la sig platt och accepterade att L fick tillsätta både kommunalråd och ordförande och vice ordförande i fullmäktige. ”Vi var tydliga innan att valresultatet skulle utvisa vem som blev kommunalråd. Men jag vill inte bråka om det nu” sa den lokala SD-ledaren till F-P.

Det anmärkningsvärda med de här processerna i de västmanländska kommunerna är hur valvinnaren SD systematiskt har uteslutits från styrena. Istället har Socialdemokraterna tillsammans med ett eller flera borgerliga partier ledningen i de flesta kommunerna. Orsakerna tycks ofta vara splittring och konflikter mellan högerpartierna. I något fall har SD spelat en roll i dessa konflikter, men det har i flera fall handlat om konflikter mellan traditionella borgerliga partier. Ett eller flera partier har då sökt sig till S, som tagit emot dem och bildat nya majoritetsstyren.

Konflikterna tycks oftast ha handlat om vilka partier som ska ha vilka positioner. Alltid är det någon som känner sig styvmoderligt behandlad. Mycket sällan skyller man på ideologiska skäl – t ex SD:s odemokratiska historia och karaktär. Inte heller är det särskilt vanligt att oenighet i sakfrågor spräcker högerfronten. Ideologiska invändningar mot att ge sig i lag med Vänsterpartiet (som kommit att ingå i styret i fem av kommunerna) har inte heller hörts av.

Några citat

Vi kände att övriga partier i Nystart Köping förhandlade med armbågen. Vi kände att de försökte minimera vårt inflytande. (Per Norin och Lars-Axel Nordell. KD Köping)

Det har inte varit svårare att besluta om samarbete med SD än med något annat parti. (Gabriel Andersson, L Skinnskatteberg)

Vi var tydliga innan med att valresultatet skulle utvisa vem som blev kommunalråd. Liberalerna kanske tolkade det på ett annat sätt. Men jag vill inte bråka om det nu. (Ewa Olsson Bergstedt, SD Skinnskatteberg)

De (det lokala partiet Demokraterna) är ett typiskt missnöjesparti. Om de backar lite i sin maktgalenhet kan det gå att samarbeta med dem. (Liane Blom, L Norberg)

Politiken kan inte vara så att kommunalrådet lägger all sin tid på att förhandla med olika partier. Om de ska styra med växlande majoritet i olika frågor, vad blir det för hackmat? (Putte Dahlström, Partiet för Norbergs framtid)

Vi har känt oss bakbundna. Sossarna säger att man inte ska lägga motioner om man sitter i majoritet. De tycker istället att man ska lägga nämndinitiativ i slutna rum. Det känns inte så bra. Jag tycker att politik ska vara öppet. (Pratima Åslund, V Norberg)

Det är viktigt att se till det sakpolitiska innehållet. Det stämmer att vi sagt att vi inte ska vara med SD eller V, men om man tittar på frågan om att ta ansvar så har det varit övergripande. (Anders Wigelsbo, C Sala)

Liberalerna saknar helt förtroende för (det lokala partiet) Salas Bästa. Det är ett parti som främst ägnar sig åt att ställa till med oreda och kaos. Det är en beskrivning som också gäller för SD. (Mårten Hemström, L Sala)

Det är ingen hemlighet att vi vill ha inflytande i förhållande till partiets storlek. (Kent Pettersson, SD Surahammar)

Vi tycker att det är märkligt och dålig stil av Moderaterna att dagen innan valet servera flera tårtor där vår loggo inte fick vara med. Rätt ska vara rätt. (Kent Pettersson, SD Surahammar)

Mitt parti har lite reflexmässigt reagerat mot Vänsterpartiet. Men när man sätter sig ner och pratar och ser vi samma samhällsproblem. Vi kanske inte alltid har gemensamma förslag till lösningar, men vi har haft otroligt bra och respektfulla samtal. (Amanda Grönlund, KD Västerås)