Det kommunala politiska landskapet: Vem tar vem och vem blir utan?

Kommunstyrena är nu åtminstone tillfälligt färdiga efter valet i september i fjol. I landets 290 kommuner regerar ett parti i ensamt majestät i tio kommuner. Det handlar om sju S-styrda kommuner, en M-styrd och en med ett lokalt parti. Men majestätet är naggat i kanten. Bara i två av dom tio kommunerna har det styrande partiet egen majoritet, i dom övriga är det minoritetsstyre. Det här betyder att i 281 kommuner har det bildats koalitioner av partier som avser att styra kommunen till 2026. Den här texten avser att beskriva vilka samarbeten som bildats. Vilka partier samarbetar ofta och vilka vill helst inte ta i varandra med tång?

Vi ska först se det hela partivis. Hur ofta samarbetar respektive parti i en styrande koalition med dom övriga partierna?

Samarbeten mellan dom borgerliga

Den tätaste relationen bland dom traditionella borgerliga partierna är mellan Moderaterna och Kristdemokraterna. I 45 procent av dom kommuner där båda partierna är representerade i fullmäktige samregerar dom också i en styrande koalition. Det är också ganska vanligt att Liberalerna har allierat sig med M och KD (41 procent respektive 39 procent). Däremot har åtminstone M en svalare relation till Centern (28 procent), medan både L och KD ganska ofta samregerar med C (39 respektive 31 procent).

I andra änden av skalan, d v s partier man sällan eller aldrig samregerar med hittar vi Miljöpartiet (samarbete med KD i åtta procent av kommunerna), Vänsterpartiet (samarbetar med L i 6 procent) och Sverigedemokraterna, som samarbetar med L i sex procent av kommunerna, medan Centern aldrig ingår i samma koalition som SD. Riktigt sant är detta inte. Jag har tidigare konstaterat att i min egen hemkommun ingår C tillsammans med L i en SD-styrd koalition. Detta förfärliga faktum döljs av att siffrorna i figuren har avrundats.

Dom borgerliga partiernas samarbetsmönster visar på en tydlig höger-vänsterdimension: M, KD och L är populärast och V och MP minst populära. SD är ett specialfall. Visserligen kan man skönja en avspegling av regeringskoalitionen på riksnivå: M, KD och L tyr sig gärna till varandra, medan hållningen till samarbete med C är mer avmätt och än mer till regeringens stödparti SD.

Samarbeten i vänsterblocket

Till vänsterblocket har Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet numera kommit att räknas. En första iakttagelse är att lusten (eller behovet) att bilda koalitioner är betydligt mindre än på den borgerliga sidan. Socialdemokraternas favoritpartner är Centern som man samarbetar med i 28 procent av kommunerna. För MP och V är det S som är favorit (22 respektive 18 procent). Detta kan jämföras med den borgerliga sidan där förekomsten av samarbete med dom fyra partiernas respektive favoritpartner varierar mellan 33 och 45 procent. Den samlade bilden av vänstersidan är att det framförallt är Socialdemokraterna som ingår i samarbetskoalitioner med andra partier, och inte nödvändigtvis MP och V. Till exempel medverkar dom i styrande koalitioner med Moderaterna i 20 procent av kommunerna. Särskilt framstår Vänsterpartiet som lite grand utanförstående.

Hög förekomst (mer än 20 procent) av koalitionssamarbeten är S relationer med C och MP, för MP med S, medan V står mer utanför. Alla tre partierna avvisar samarbete med Sverigedemokraterna. Förekomsten av sådana relationer är noll. MP har också ganska sällsynta parbildningar med lokala partier, KD och M. V ingår sällan (färre än 10 procent) i par med lokala partier, L och M. Och så med SD förstås.

Samarbete med Sverigedemokraterna

Om Vänsterpartiet relativt sällan ingick i styrande koalitioner framstår SD som svensk kommunalpolitiks verkliga paria-parti. Förekomsten av samarbeten med favoritpartiet M uppgår endast till 12 procent, tätt följt av KD med 10 procent. För alla övriga partier är samarbeten sällsynta: Lokala partier (7 procent), Liberalerna (6 procent) och för Centern, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänstern noll procent. Observera dock det avvikande undantaget med C+L+SD-koalitionen i Skinnskattebergs kommun (0,4 procent av dom kommuner där både C och SD är företrädda i fullmäktige).

Dom relativt fåtaliga samarbetsrelationerna med SD innebär, att även om dom borgerliga eventuellt tillsammans med SD fick att valresultat som möjliggjorde ett högerstyre inkluderande SD i sista vändan blev ganska sällsynt. I tabellen nedan har samtliga 290 kommuner fördelats dels efter om dom borgerliga partierna eventuellt tillsammans med SD har majoritet i fullmäktige, dels efter som SD kommit att ingå i styret eller ej.

I flertalet av kommunerna (232 eller 80 procent) av kommunerna finns det en högermajoritet i fullmäktige. SD har dock bara kommit med i den styrande koalitionen i 33 av dessa. Det motsvarar 14 procent av kommunerna med högermajoritet och 11 procent av alla. Däremot har SD lyckats ta sig in i värmen i en kommun där den samlade högern inte har majoritet i fullmäktige. I just den kommunen är det ett lokalt parti som har fällt avgörandet.

Vi ska nu se på dom 199 kommunerna där det fanns en chans att bilda styrande koalition med SD som medverkande men där SD inte fick vara med i styret. Hur blev det i just dessa kommuner?

Av figuren framgår att det i 35 av dom 199 kommunerna har bildats ett borgerligt majoritetsstyre. I dessa behövdes helt enkelt inte SD:s medverkan, och styret är inte beroende av SD:s stöd i omröstningar. Kvar är alltså 164 kommuner. Den allra vanligaste lösningen i dessa är att det bildats ett blocköverskridande kommunstyre. Detta har inträffat i 135 av dom 164 kommunerna (82 procent). Detta blocköverskridande styre kan mönstra majoritet i fullmäktige i 85 fall, och sitter därmed ganska säkert.

Blocköverskridande koalitioner kan tolkas som en strategi för att hålla paria-partiet SD borta från makten. Att detta inte alltid är sant har jag visat i tidigare djupstudier av processen i Västmanlands läns tio kommuner. Valresultatet gjorde det möjligt att bilda högerkoalitioner tillsammans med SD i åtta. Däremot materialerades detta bara i två kommuner. I dom övriga sex bildades blocköverskridande styrande koalitioner som i fem av dessa leddes av Socialdemokraterna. Genomgången av dessa processer visade att det var ytterst sällsynt att SD:s problematiska bakgrund och annorlunda värdegrund anfördes som orsak endast i ett fåtal fall. Inte heller tycks det ha varit motsättningar i politiska sakfrågor som fällt avgörande. Nej, det har vanligtvis handlat om fördelningen av poster, och särskilt vem och vilket parti som skulle få den ledande kommunalrådsposten. När högerpartierna försökt förhandla sig samman har alltid något parti känt sig förfördelat i fördelningen av poster. Dom har då hoppat av från förhandlingarna och istället vänt sig till Socialdemokraterna, som tagit emot dom med öppna armar.

Stridigheter om representation och kommunalrådsposter mellan dom traditionella borgerliga partierna kan i det västmanländska fallet förklara hur S-ledda koalitioner kommit till makten. Inte ens har SD:s agerande utom i något enstaka fall spelat någon större roll i dramat. I det västmanländska fallet har SD helt enkelt blivit överspelat av interna borgerliga maktstrider.

Styrande koalitioner i partirymden

Vi är vana att se dom politiska partierna som utspridda längs en höger-vänsterskala. För det mesta räcker det inte med en dimension för att beskriva hur partisystemet ser ut. En andra dimension med olika innebörd dyker från tid till annan upp. I svensk politik har tidvis en stad-landskala uppträtt som korsar höger-vänsterskalan. I länder med större etnisk eller religiös heterogenitet kan det handla om en religionsdimension (till exempel i Nordirland) eller en etnisk dimension (till exempel i Belgien). På senare tid har det pratats mycket om den s k GAL-TAN-skalan, där GAL står för grön, alternativ och libertär och motpolen TAN betecknar traditionell, auktoritär och nationalistisk.

Med två dimensioner kan partisystemet avbildas på en yta. Inget hindrar att det också kan finnas en tredje dimension o s v. Men då blir det genast mycket knepigare att avbilda partimönstret.

En sådan här karta kan t ex avse väljarnas varseblivning av hur partisystemet ser ut. En annan användning kan vara att man analyserar partiernas program för att se hur deras deklarerade politik grupperar partierna. Det kan också handla om samarbets- eller konfliktrelationer. I den här texten har vi koncentrerat oss på denna sista aspekt. Hur kan samarbetsrelationerna mellan partierna i kommunerna avbildas?

Utgångspunkten för den analysmetod som används är att vi har en matris som innehåller samtliga parvisa relationer. Jag har använt andel av alla kommuner där dom båda partierna är representerade där dom ingår i den styrande koalitionen. Vi minns t ex att M och KD fick värdet 0,45. Om partier mer sällan ingår i samma styre får dom lägre värden. Till exempel hade alla paren S+SD, MP+SD och C+SD (med ett udda undantag) värdet 0, vilket tolkas som att S, MP och C aldrig samarbetar i en koalition med SD.

Matrisen består (om alla partier som inte finns i riksdagen klumpas ihop i en kategori ”övriga”) av 36 partipar, vart och ett med ett värde, där höga värden betyder att dom ofta samarbetar och låga värden att dom sällan samarbetar. Om vi tolkar dessa mått som avstånd, är uppgiften att s a s rekonstruera kartan från avståndstabellen. Tekniken för att göra detta kallas för multidimensionell skalning.

Så här blir resultatet:

Bilden är tvådimensionell. Kruskals stresskoefficient är ett mått för hur bra bilden avspeglar dom uppmätta avstånden. Detta mått blir här 0,09, vilket är ett hyfsat resultat. Det finns dock brister som beror på att två dimensioner inte är riktigt tillräckligt för att ge en bra bild. Om vi introducerar en tredje dimension sjunker stresskoefficienten till 0,04.

Men vi nöjer oss med den tvådimensionella bilden. Den horisontella dimensionen är en ganska tydlig höger-vänster-skala där partierna rangordnas M, L, C, KD, SD, S, Ö, MP, V. Det är framförallt partierna nära högerpolen M, L, C och KD som gärna samarbetar. Partierna i vänsterpolen (S, MP och V) är glesare och samarbetar alltså mindre ofta. Den vertikala dimensionen är mer svårtolkad. Här kan partierna rangordnas SD, Ö, M, V, KD, L, C, MP, S. Det finns inslag av den förväntade GAL-TAN-rangordningen, men jag tror att den är uppblandad med ett slags ute-inne-dimension.  Vi har konstaterat att både SD och V av något eller några skäl sällan ingår i samarbeten. Dom är för många av dom övriga partierna inte ett förstahandsval som samarbetspartner, utan får bara vara med om dom oundgängligen behövs. Både SD och V men även ”övriga partier” är ”ute” medan resten är mer ”inne”. GAL-TAN och ute-inne blandas så att säga samman. Det kan vara en förklaring till varför introduktionen av en tredje dimension förbättrar passformen.

Sammanfattande iakttagelser

• Nästan alla kommuner styrs av koalitioner. Bara tio har ett enpartistyre och i dessa har det styrande partiet majoritet bara i två kommuner.
• Dom borgerliga partiernas samarbetsmönster visar på en tydlig höger-vänsterdimension: M, KD och L är populärast och V och MP minst populära.
• M, L och KD samarbetar helst med varandra. Samarbeten med C och än mer till SD är något mer sällsynta.
• S har relativt vanliga samarbetsrelationer med C och MP, medan V står lite mer utanför. Alla tre ”vänsterpartierna” avvisar samarbete med SD.
• Dom flesta partier undviker att samarbeta med SD. Endast M och KD visar en märkbar benägenhet till SD-samarbete.
• I kommuner där dom borgerliga tillsammans med SD har majoritet i fullmäktige är det ganska ovanligt att det faktiskt bildas styrande koalitioner där SD ingår. Istället har resultatet ofta blivit blocköverskridande S-ledda koalitioner. Orsaken tycks ofta vara oenighet mellan dom borgerliga partierna om fördelningen av uppdrag.
• Koalitionsmönstren kan beskrivas med en tvådimensionell bild. Den ena dimension kan tolkas som en höger-vänsterdimension (från M, L och C till V och MP). Den andra dimensionen är mer svårtolkad. Det kan handla om en ute-innedimension eller den omtalade GAL-TAN-dimensionen med SD i ena änden och S och MP i den andra.

Metodiska anmärkningar

Data för vilka koalitioner som bildats är hämtade från Wikipedia som framförallt tycks bygga på mediadata. Även SKR har gjort en undersökning i form av en enkät till kommunerna. Data i bearbetningsbar form har inte publicerats.

För varje par av partier har förekomsten av koalitioner registrerats endast i dom kommuner där båda partierna är representerade i fullmäktige. Antal kommuner i partiparen varierar mellan 88 (MP+Ö) och 286 (S+M) och är i medeltal 205,3.