Vindkraftmotståndare kärnkraftshögerns marktrupper

 

Opinionen mot utbyggnad av vindkraft skiljer sig på flera sätt från tidigare rörelser som varit mot olika slags energiproduktion. Det var en viktig slutsats i skriften ”Kraftproduktion och miljöopinion Kritiken av vindkraftens miljöpåverkan och den som riktats mot övriga kraftslag” av Jonas Anshelm, professor i Teknik och Social förändring vid Linköpings Universitet 2013. Han jämförde motståndet mot vindkraft med motsvarande motstånd mot utbyggnad av vattenkraften, kärnkraften och biobränslen.

Vindkraftmotståndets bristande vetenskapliga förankring var en sådan skillnad. En annan var också att det inte fanns någon koppling till tunga opinionsbildare i samhället, som organisationer och media. Men det fanns också viktiga innehållsliga skillnader. Anshelm sorterade argumentationen efter två dimensioner: lokalt-globalt och nutid-framtid. Särskilt argumentationen mot kärnkraften, men även vattenkrafts- och biobränslemotståndet argumenterade i globala termer. Vindkraftmotståndet fokuserade istället på de lokala konsekvenserna. På samma sätt var motståndet mot kärnkraft, vattenkraft och biobränslen inriktat på framtida konsekvenser, medan vindkraftmotståndarna framförallt såg till de mer omedelbara följderna.

Under de åtta år som gått sedan Anshelm skrev sin rapport har något hänt. När man läser vindkraftsmotståndarnas argumentation kryllar det av referenser till forskning. Man vill också gärna understryka vindkraftens miljöskadlighet på sikt. På detta sätt har vindkraftmotståndet försökt närma sig de tidigare rörelserna. Det har också vuxit fram ett nätverk av opinionsbildare. Där dominerar mer eller mindre professionella kärnkraftsanhängare, men även starkt högerorienterade aktörer.

Dåligt sällskap

En central aktör i motståndet mot vindkraft är Föreningen Svenskt Landskapsskydd (FSL). En rad personer med kopplingar till föreningen har i debattartiklar och i inlägg på nätet agerat mot vindkraft. Flera av dem har också kopplingar till kärnkraftindustrin och/eller högerextremistiska organisationer. En sådan är Peter Rudling med företaget Advanced Nuclear Technology. Han uppträder ofta tillsammans med företrädare för FSL. Anders Johansson, senior kärnteknisk rådgivare på Vattenfall är en annan debattör.

Jonny Fagerström, pensionerad militär från Skövde, är en ledande klimatförnekare: ”Klimatfrågan är inte vetenskap, den är politisk humbug”. Han har fingrarna med i den klimatförnekande websajten Klimatupplysningen. Fagerström bjöds 2010 in för att skriva klimatavsnittet i Sverigedemokraternas miljöprogram. F d bankdirektören Björn Törnvall är ofta medförfattare till Fagerströms artiklar och inlägg. Även Törnvall är en tydlig klimatförnekare. Greven Henrik Wachtmeister är vice ordförande i FSL och har skrivit många inlägg, bl a på den starkt högervridna websajten ”Det goda samhället”. Vid opinionsmötet mot vindkraft som ordnades av några partier i Skinnskattebergs kommun, bl a Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna hölls en inledning av ”den sakkunnige” Peter Mellberg, direktör i Alstom.

FSL och alla dessa debattörer med kopplingar till kärnkraftslobbyn och/eller mer eller mindre högerextremistiska aktörer sprider en argumentation mot vindkraftsuppbyggnaden. Arbetsgruppen ”Nej till vindkraft vid Tretjärnsberget” har sammanställt argumenten mot vindkraft i dokumentet ”Nej till industriell vindkraft i Köpings kommun”. Spåren från FSL och högeraktivisterna till Köpingsgruppens argumentsammanställning är tydliga.

Att kärnkraftslobbyn varit framgångsrik är tydligt i uttalanden som en av aktivisterna i Köpingsgruppen gör i Bärgslagsbladet: ”Jag ser hellre ett kärnkraftverk som granne än en vindkraftpark … Jag vill att Sverige bygger nya moderna kärnkraftverk … Dessutom blir restprodukterna mindre. Inte alls de mängder som uttjänta vindkraftverk.” Simsalabim förvandlas kärnkraftsavfall som är radioaktivt i 100 000 år till ett mindre problem än svåråtervunna vindkraftsvingar. Bättre genomslag än så kan knappast kärnkraftsindustrin få i konkurrensen med hållbar vindkraft.

Luckor i argumentationen

Köpingsgruppens skrift tar upp en rad olika områden. Det handlar dels om hur vindkraftsutbyggnaden påverkar samhället, människor och människors intressen, dels om miljökonsekvenserna. Till det första slaget av ämnen hör vilka arbetstillfällen utbyggnaden kan medföra, hur fastighetsvärdena påverkas, buller och ljusstörningar, påverkan på rekreationsområden och kulturarvsmiljöer. Till det andra slaget kan man räkna följderna för fåglar, insekter och fladdermöss, spridning av mikroplaster och risk för skogsbränder.

Sättet att argumentera kan inom de olika områdena beskrivas som en kedja: Vindkraftverken för med sig omedelbara konsekvenser. Dessa får sedan följdverkningar för människor eller i naturen. Dessa följdverkningar är starkt negativa och hotar ibland grundläggande värden. I flera fall fungerar argumenten så, att det första steget, alltså de omedelbara följderna är ganska svagt underbyggda, det andra steget – konsekvenserna för människor och natur är ingående och detaljerat beskrivna. Även det sista steget, hotet mot grundläggande värden är mindre underbyggt.

Låt mig ta ett par exempel: I Hedströmsdalen finns flera kulturmiljöer som har koppling till den numera helt försvunna järnhanteringen. Dit hör Bernshammars herrgård, Karmansbo bruksmiljö, Jönsarbo herrgård och Gisslarbo. Vindkraftens hot mot dessa är visuellt. På ett avstånd på uppemot halvannan mil från dem kommer höga vindkrafttorn att synas över skogen. Kulturmiljöerna beskrivs därefter i detalj. Hotet mot dem från dessa synintryck uttrycks så här: ”Det vore skamligt om denna unika pärla solkas av ljud- och ljusföroreningar från storskalig vindindustri.” Man måste väl konstatera att här är man långt från ett evidensbaserat samband.

Ett annat exempel är spridningen av mikroplaster. Vingarna på kraftverket, som är av plast- och glasfibermaterial nöts så småningom ned. Det bortnötta plastmaterialet sprids på marken och i vattnet. Det är väl känt att mikroplasterna tas upp av växter och djur, och att det har skadliga effekter. Detta beskrivs väl i underlaget, däremot är det vetenskapliga underlaget för att det är material från vindkraftens vingar som är boven i dramat tunnare.

Anshelms rapport som jag inledde med har ingått i kunskapsprojektet Vindval som drivits av Naturvårdsverket. Där har ett antal delprojekt bedrivits bland annat om de direkta miljökonsekvenserna (fåglar och fladdermöss, landlevande däggdjur, marint liv). I rapporter från projektet ges en nyanserad bild. Problem stoppas inte undan. Det gäller t ex riskerna för fladdermöss.

När det gäller påverkan på människors intressen finns det en aktuell uppdatering från 2021. Några iakttagelser från denna rapport är:

• Samband mellan vindkraftsbuller och självrapporterad sömnstörning har redovisats i vissa studier, medan andra studier inte funnit något sådant samband.
• Baserat på detaljerade empiriska studier gjorda i Sverige kan den sysselsättning som genereras per kraftverk på 2,35 MW beräknas till 8,33 årsarbeten under byggtiden och 8,66 årsarbeten under driftstiden.
• Huruvida vindkraftsutbyggnad medför minskade fastighetsvärden uppvisar den internationella forskningen olika resultat. En ny svensk studie visar på lägre fastighetsvärden upp till 8 km från vindkraftverk.

Södermalmssyndromet

Ytterligare en aspekt som finns bakom det lokala motståndet är motsättningen mellan storstad och landsbygd. Man ser vindkraftutbyggnaden som storstadens kolonialisering av landsbygden. Det här sättet att argumentera är på ett nästan övertydligt sätt populistiskt. Folket (representerat av landsbygdsbefolkningen) står mot en storstadselit. En intervjuperson i Bärgslagsbladet som presenteras som proffstyckare och f d Köpingsbo, numera utvandrad till USA säger:

Ingen som bor i Köpings kommun tjänar på att det byggs vindkraftparker på orörd mark. Den skadan är definitiv, vinsten är fiktiv. I den offentliga debatten på tv tänker alla på barnen i Stockholm, men ingen tänker på barnen i Bernshammar. I den nationella debatten är glesbygdsungarnas framtid marginell, för de talar dialekt och går inte i fina skolan. De bryr sig väl ingen om.

För att understryka att det är en verklighetsfrämmande och hänsynslös elit man har emot sig brukar den ofta förses med en närmare hemvist. Det handlar om ”Södermalm”. Göran Greider och Åsa Linderborg skriver i ”Populistiska manifestet”

Näst efter muslimerna är högerpopulisternas främsta hatobjekt ”PK-maffian, ”kultureliten”, ”kulturmarxisterna” och ”journalistgettot på Södermalm”. Det är en gammal högerpopulistisk paradgren att hetsa mot kultureliten. Dels har man en allmänt antiintellektuell inställning, dels är det tacksamt att slå mot ”dem som ser ner på vanligt folk och låter våra pengar gå till obegripligheter.”

Några vindkraftverk på Södermalm det blir det inte frågan om. Och inga vargar heller för den delen. Däremot kan PK-maffian utan att blinka förstöra våra livsmiljöer på den utsugna och koloniserade landsbygden. Till detta kan möjligen läggas att vargarna nog av självbevarelsedrift håller sig undan från Södermalm, och att om något kraftföretag skulle få för sig att bygga en vindpark på Södermalm skulle Stockholms kommun tvingas ta ställning, liksom Köpings och Skinnskattebergs kommuner. Mig veterligen har detta aldrig hänt.