Var ligger egentligen hjärtat av Bergslagen?

Bergslagens föreslagna flagga

Var ligger egentligen Bergslagen? Och var ligger ”Hjärtat av Bergslagen”? Bergslagen är ett intressant geografiskt begrepp eftersom det har diffusa gränser. Hundratals platser gör anspråk på att vara ”Hjärtat av Bergslagen”.

Det anses att ”bergslag” ursprungligen avsåg den korporation av bergsmän som bedrev bergsbruk. ”Lag” i bergslag betyder då ”arbetslag”, Termen användes för de lag av bergsmän som fanns i områden där särskild lagstiftning gällde. ”Lag” betyder då lag i meningen lagstiftning. Så småningom försköts innebörden av ordet till att avse de områden där bergslagen tillämpades. På så sätt tillkom den geografiska innebörden av ordet.

Traditionellt räknade man med nitton bergslag med privilegier: Salva silverbergslag, Stora Kopparberget, elva järnbergslag i Västmanland, tre i Värmland, ett i Småland, ett i Dalarna och ett i Gästrikland.

Också områden med bergsbruk men utan den särskilda lagstiftningen kom att kallas bergslag, såsom Åkers och Tuna bergslager i Södermanland, Upplands och Roslags bergslager i Uppland och Östergötlands bergslag.

I Västmanland och i den del av Värmland som tillhör Örebro län kallades häraderna ”bergslag”. Detta är alltså ett sätt att ge begreppet fasta gränser. Bergslagen består då av

Gamla Norbergs bergslag, Grythytte och Hällefors bergslag, Karlskoga bergslag, Lindes och Ramsbergs bergslag, Nora och Hjulsjö bergslag, Nya Kopparbergs bergslag samt Skinnskattebergs bergslag.

Detta område med fasta gränser är förmodligen också det snävaste. Bredast är medlemskretsen för den nutida intresseorganisationen ”Bergslaget” som har 24 medlemskommuner i Dalarnas, Gävleborgs, Värmlands, Västmanlands och Örebro län samt regionförbunden i Dalarna, Värmland och Örebro samt landstinget i Västmanland.

Alldenstund gränserna är diffusa och det både finns snäva och breda bestämningar, blir det också osäkert var ”Hjärtat av Bergslagen” befinner sig. En sökning på Google ger 60.300 träffar på ”Hjärtat av Bergslagen”. Ett femtiotal av dessa är inprickade på kartan. Bland dessa märks förstås Västanhed i Heds socken i Skinnskattebergs bergslag – Bergslagens egentliga hjärta!

Det finns också förslag om en flagga för det diffusa territoriet Bergslagen. Det är en korsflagga med gult kors och fyra färger i de av korset avgränsade fälten: Blått för vattnet, grönt för skogen, orange för elden och svart för malmen.

Ett territorium med flytande gränser, där det i stort sett är fritt fram att tillhöra territoriet. Ett territorium med – utöver Västanhed – hundratals, kanske tusentals centra. En brokig (och ganska ful) flagga för att stärka identiteten. Detta måste i sanning vara en postmodern region.

Ett femtiotal platser som gör anspråk på att vara "Hjärtat av Bergslagen"

Riksdagsmotionärer vill förbättra kommunparlamentarismen

Kommunallagen bör ändras så att det blir möjligt att avsätta kommunstyrelsens ordförande. Detta krävs i en motion till riksdagen efter maktstriden i Skinnskattebergs kommun.


Bakgrunden till motionen är händelserna i Skinnskatteberg när kommunstyrelsens ordförande vägrade avgå trots att hennes majoritet gått förlorad. För att klamra sig fast vid makten överklagade hon till länsrätten som häpnadsväckande gav henne rätt. Detta uppenbara fel i kommunallagen behöver rättas till enligt motionen av Olle Thorell och Sven-Erik Österberg.

Läs tidigare inlägg om maktskiftet i Skinnskatteberg från mars 2009, april 2009 och juni 2010.

Hur har kommunerna klarat SD-problemet?

Det nynazistiska partiet Sverigedemokraterna fick i valet representation i 246 kommuner. Stor oro utbröt i kommunerna om hur man skulle hålla dem ute från makten. Konstitueringen börjar nu bli klar i kommunerna. I kommuner där SD har en vågmästarställning är vanligaste lösningen någon form av blocköverskridande ledning. I femton kommuner har man valt minoritetsstyre, vilket gör det möjligt för en vågmästare att utnyttja sin position i enstaka frågor.


Organisationen Sveriges Kommuner och Landsting har publicerat en första genomgång av vilka kommunstyren som har etablerats efter valet. I 47 av de 246 kommunerna med SD-representation fanns en teoretisk möjlighet för SD att komma i vågmästarställning, d v s att kunna tippa över balansen från de rödgröna till de borgerliga eller omvänt.

I princip finns det bara två sätt att utestänga ett oönskat parti från styret i blocksystemet: Antingen får man bryta upp blocken och skapa blocköverskridande koalitioner. Eller så får man bilda minoritetsstyre. I det första fallet - de blocköverskridande koalitionerna - har det ofta förts fram en tes att så kallade "stora koalitioner" är en riskabel lösning. Det utestängda partiet kan ta sig en martyrroll och framställa sig som den enda oppositionen. Följden skulle kunna bli ett ökat stöd för "pariapartiet". I ett tidigare inlägg har jag diskuterat tesen, och menat att det i svensk kommunal erfarenhet hittills inte finns något stöd för den.

Blocköverskridande koalitioner har bildats i 27 av de 47 kommunerna med SD-vågmästare. De flesta av dessa kan dock inte karaktäriseras som "stora koalitioner". I 14 fall är det Miljöpartiet som valt att gå ihop med de borgerliga. I åtta fall har Centern (vanligast) eller Folkpartiet (ett fall) gått ihop med Socialdemokraterna och i en del kommuner också Vänstern, Miljöpartiet och lokala partier. I dessa kommuner finns alltså åtminstone Moderaterna i opposition. I Västmanland blev detta utfallet i Arboga.

Endast i tre kommuner (Eslöv, Svalöv och Tomelilla) har det blivit "stora koalitioner" där båda de stora partierna - Moderaterna och Socialdemokraterna - ingår i majoritetskoalitionen.

I femton kommuner har det bildats minoritetsstyre - sju med borgerlig styre och åtta med rött eller rödgrönt styre. I dessa kommuner kommer det att ställas särskilda krav på partierna att hitta lösningar i blockskiljande frågor om man vill hindra SD från att fälla avgörandet. I Västmanland blev detta utfallet i Västerås.

Slutligen finns det sju kommuner som i SKL:s sammanställning redovisas som "oklart". Om detta betyder "oklart" eller "ännu inte klart" är inte utsagt. I dessa sju kommuner finns fortfarande en risk att det bildas styren som öppnar för vågmästarinflytande.

Sammanfattningsvis framstår problemet med nynazistiska SD som vågmästare som relativt litet i rent kvantitativa termer. Av 246 kommuner med SD-representation kvarstår 15 med minoritetsstyre där det fortfarande kan vara möjligt att utöva vågmästarmakt. I övrigt har man hittat blocköverskridande lösningar, vilka dock bara i tre fall kan beskrivas som "stora koalitioner" där SD får chansen att framställa sig som "den enda oppositionen".

Emma om grannsämja

Se Emma från Gomorron Sverige i SVT1 i morse:

Lillsemester i Stockholm

I helgen var det lillsemester i Stockholm. Höjdpunkten var ett besök på Restaurang Sardin vid Nytorget i Sofo. Sardins argentinska kock (guess who!) lyfter tapas till en för Stockholm ny nivå. Helt osannolikt! Men någon ytterligare reklam behövs egentligen inte eftersom lokalen är liten. När våra utsända kom dit kl 17 på lördagen för att tjinga bord var det så många som hängde på låset att det blev omedelbart fullt. Under denna första sittning tillredde Pablo en tapa i minuten.


Efter ankomsten till CST delade vi på oss. Malin och Ingrid shoppade medan jag tog tricken till Emma, Nisse och Julian. I bildgalleriet syns när Julian förbereder sig för restaurangbesöket med ett bad. Nisse var på andra uppdrag, så Julian, Emma och jag åkte till Sardin. Julian var inte särskilt förtjust i att sitta tjudrad i en antilop i två timmar, så vi fick turas om att promenera med honom på Skånegatan och titta på vovovar och brrrrrar (hundar och bilar).

Ett sugrör och en skål glass bidrog också till förströelsen. Men Julian hann också ligga på golvet och skrika en stund. Se det var en helkväll.

På söndagen var jag med som åskådare på babysimningen i Älvsjö. Också där visade Julian att han numera inte är så pigg på att ta regi. Det var roligare att själv hitta på övningar än att göra som tillsagt av ledaren (swimcoachen på nyspråk). Tyvärr inga bilder eftersom Inkan hade lagt beslag på kameran.

Ja, efter hämtpizza och middagsvila var det så återsamling vid spår 4 för hemfärd. Trötta men belåtna stapplade vi in hemma strax före klockan sex. Puh!

Folkpartister belönar folkpartister

Skinnskattebergs mesta folkpartist, Carina Sandor, har fått ett pris. Hon är Europas bästa oppositionspolitiker. Så har saken framställts i media. Det hela bygger på ett pressmeddelande från Folkpartiet i Västmanland, som "pristagaren" stolt publicerar på sin blogg.


Så här är det: Den liberala partigruppen i EU:s regionkommitté har delat ut sex priser i olika grenar till duktiga kommunalpolitiker. Sandor hade nominerats i grenen "framgångar i opposition". Hon vann inte.

Det är alltså inte så att EU har utsett Carina Sandor till Europas bästa oppositionspolitiker. Det är hennes egna partikamrater som har nominerat henne till ett pris, som hennes egna europeiska partikamrater inte tyckte att hon skulle få.

Annars önskar vi Carina Sandor all framgång just som oppositionspolitiker. Vi får väl också tacka kommunens väljare som har försatt henne just i opposition, och hoppas att hon får stanna där.

Var det det rödgröna samarbetet som fällde sossarna?

Nu stöts och blöts det om vad som var orsaken till det rödgröna nederlaget i riksdagsvalet - och alldeles speciellt socialdemokraternas totala valfiasko. Partiledaren avgår och striden hårdnar mellan partiets vänster- och högerfalanger. Det påstås, speciellt från högersossar och borgarna att orsaken till fiaskot var det rödgröna samarbetet. Speciellt pekas Vänsterpartiet ut som de rödgrönas sänke. Det gamla kommunistspöket manas fram. Det var kommunistspöket som skrämde bort väljarna, sägs det.

I kommunerna finns det en lång erfarenhet av rödgrönt, och kanske speciellt röd-rött samarbete. Sedan mitten av 1990-talet har många kommuner styrts av socialdemokratisk-vänsterpartistiska majoriteter. Varför har inte kommunistspöket skrämt väljarna att gång efter gång rösta in dessa rödröda kommunledningar?

Och hur var det i kommunerna i 2010 års val. Med ledning av SKL:s inventering av majoritetsförhållandena i kommunerna under förra mandatperioden kan vi konstatera att vanligast var någon form av borgerligt styre (ibland tillsammans med lokala partier). Detta var situationen i 129 kommuner. Näst vanligast (41 kommuner) var att ett eller flera borgerliga styrde tillsammans med socialdemokraterna. Socialdemokraterna styrde ensamma i 36 kommuner. I 26 kommuner styrde de borgerliga tillsammans med Miljöpartiet och/eller Vänsterpartiet (så kallade regnbågskoalitioner). Rödgröna koalitioner styrde 25 kommuner. Två kommuner menade att de inte hade någon styrande koalition alls. Och så fanns förstås Fagersta också. Där styrde Stig.

Om tesen att det var det rödgröna samarbetet som fällde socialdemokraterna stämmer borde sossarnas röstförluster vara särskilt stora i de 25 rödgrönt styrda kommunerna. Så var det knappast: Störst var den genomsnittliga förlusten i de två kommunerna utan styre (-5,5 procent) men framförallt var det socialdemokratiskt enpartistyre som var förödande (-3 procent).

Samarbete S+V framgångsrikt

Störst framgångar hade socialdemokraterna i de kommuner där regnbågskoalitioner (borgerliga + Vänsterpartiet) utestängde socialdemokraterna från makten. I dessa kommuner var den genomsnittliga ökningen för sossarna 4,8 procent. Lite sämre gick det när de borgerliga regerade ihop med Miljöpartiet: Socialdemokraterna minskade med 0,4 procent, vilket trots allt är bättre än det genomsnittliga resultatet. Hyggligt gick det också i Fagersta (i stort sett oförändrad röstandel) och i de 30 rödröda kommunerna. I dessa där Socialdemokraterna och Vänsterpartiet regerade ihop ökade Socialdemokraterna i genomsnitt med 0,6 procent.

Sossarna tycks alltså vinna på att deras naturliga koalitionspartners går ihop med de borgerliga, eller som i Fagersta där sossarna förpassas till en oppositionsroll av Vänsterpartiet. Men det viktiga i sammanhanget är att observera att ett rödrött samarbete (Socialdemokrater och Vänsterpartister) inte har skadat Socialdemokraterna. Tvärtom har de i snitt vunnit i dessa rödröda kommuner. Några exempel är Pajala (+10,8 procent), Storfors (+10 procent) och Hallstahammar (+6,3 procent).

Socialdemokratiskt enpartistyre förlorade stort

Däremot är det rödgröna samarbetet (där också Miljöpartiet finns med i bilden) mindre framgångsrikt. Till exempel Hedemora (-7,9 procent), Borlänge och Göteborg (-6,7 procent) och Sundsvall (-5,9 procent). Det riktiga sänket är dock socialdemokratiskt enpartistyre: Älvsbyn (-13,9 procent), Arvidsjaur (-13,8), Hällefors (-11,8), Bromölla (-10,9).

Det är med andra ord inte mycket som tyder på att Socialdemokraterna förlorat på samarbete med Vänsterpartiet. Lite mer tveksamt kan det vara med samarbetet med Miljöpartiet, men trots allt har det även i dessa kommuner gått bättre än i de där sossarna styrt ensamma.