I juni 1936 misslyckades statsminister Per-Albin Hansson att få igenom en kompromiss i försvars- och pensionsfrågor i riksdagen. Regeringen som var en koalition mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet avgick.
I oktober 1957 genomfördes folkomröstningen om ATP. De båda partierna i regeringskoalitionen – Socialdemokraterna och Centern – hade stått för olika linjer i omröstningen. När Socialdemokraterna efter folkomröstningen drev sin linje i regeringen lämnade Centern regeringen. Efter att koalitionen spruckit lämnade statsministern Tage Erlander in regeringens avskedsansökan.
I oktober 1978 misslyckades de tre borgerliga partierna i regeringskoalitionen att komma överens i kärnkraftfrågan. Koalitionen upplöstes därmed och Torbjörn Fälldin lämnade in regeringens avskedsansökan.
Medan statsministern Torbjörn Fälldin var på statsbesök i Kina i april 1982 förhandlade den folkpartistiske budgetministern fram en överenskommelse om skattepolitiken med den socialdemokratiska oppositionen (”Den underbara natten”). Moderaterna meddelade att de inte kunde acceptera överenskommelsen och lämnade regeringen. Koalitionen sprack och regeringen avgick.
Hösten 2008 gjorde Skinnskattebergsdemokraterna upp med oppositionen – Socialdemokraterna och Vänsterpartiet – om en höjning av kommunalskatten. Majoritetskoalitionen av de borgerliga och Skinnskattebergsdemokraterna hade därmed spruckit. I december bildades en ny majoritetskoalition av Skinnskattebergsdemokraterna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Den folkpartistiska kommunstyrelseordföranden Carina Sandor vägrade avgå.
När den nya fullmäktigemajoriteten avsatte den gamla koalitionen som nu var i minoritet satte en karusell av överklaganden till domstolarna igång. I buskpropagandan framställdes majoritetsskiftet som en diktatorisk statskupp av öststatsmodell.
Till skillnad från Per-Albin Hansson, Tage Erlander och Torbjörn Fälldin fattade inte Carina Sandor att man inte kan styra utan att ha majoriteten bakom sig. Till skillnad från Per-Albin Hansson, Tage Erlander och Torbjörn Fälldin fattade inte Carina Sandor att parlamentarismen kräver att när man inte längre har förtroende hos dem som valt en – i Hanssons, Erlanders och Fälldins fall riksdagen, i Sandors fall kommunfullmäktige – då ska man avgå.
Eller så fattade hon. Makthunger, diktaturfasoner?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar