Länsrätten i Västmanlands län har beslutat att avsättningen av kommunstyrelsen i Skinnskatteberg inte var lagenlig. De borgerliga jublar. De hade rätt att ha kvar makten och den nya majoriteten var olaglig. Bakgrunden har jag beskrivit i ett tidigare inlägg. Efter 2006 års val tog en koalition av de borgerliga och det lokala partiet Skinnskattebergsdemokraterna makten. Denna koalition hade 16 av fullmäktiges 31 mandat.
Hösten 2008 ändrade sig Skinnskattebergsdemokraterna och bytte sida. Den styrande koalitionen hade nu bara 12 av 31 mandat, medan oppositionen hade 19 mandat. Fullmäktige valde då en ny kommunstyrelse.
Den borgerliga minoriteten klamrade sig fast vid makten och överklagade. Länsrätten menar nu – i strid med allt förnuft kan man tycka – att det inte hade uppstått någon ny majoritet.
Parlamentarismen bygger på att man ska ha parlamentets förtroende om man ska styra. Den borgerliga koalitionen hade efter förändringarna inte längre parlamentets (fullmäktiges) förtroende. Det enda vettiga vore då att avgå. Den parlamentariska principen går tillbaka på den grundläggande demokratiska idén att det är majoriteten som ska styra.
Länsrättens beslut visar att fullmäktige inte har verktyg för att genomföra ett maktskifte. Då måste lagstiftaren se till att fullmäktige får sådana instrument. Demokratisk anständighet kräver det.
Hur man kan jubla över att man anser sig ha fått rätt att styra utan att ha majoritet är ur demokratisk synvinkel obegripligt. Tursamt nog får beslutet ingen verkan eftersom de borgerliga så småningom tog sitt förnuft till fånga och insåg att de inte kunde styra mot fullmäktiges majoritet och avgick.
Det är dags att bringa ordning och reda i kommunernas styresskick. Det måste finnas klara och otvetydiga regler om hur maktskiften ska gå till. Sveriges Kommuner och Landsting har föreslagit regeringen att kommuner som så vill ska kunna tillämpa ett fullständigt parlamentariskt styresskick. Detta måste då förstås förses med regler. Nuvarande system innebär rena vilda västern alternativt orimligt inflytande för paragrafryttare utan minsta begrepp om politikens villkor.
Hösten 2008 ändrade sig Skinnskattebergsdemokraterna och bytte sida. Den styrande koalitionen hade nu bara 12 av 31 mandat, medan oppositionen hade 19 mandat. Fullmäktige valde då en ny kommunstyrelse.
Den borgerliga minoriteten klamrade sig fast vid makten och överklagade. Länsrätten menar nu – i strid med allt förnuft kan man tycka – att det inte hade uppstått någon ny majoritet.
Parlamentarismen bygger på att man ska ha parlamentets förtroende om man ska styra. Den borgerliga koalitionen hade efter förändringarna inte längre parlamentets (fullmäktiges) förtroende. Det enda vettiga vore då att avgå. Den parlamentariska principen går tillbaka på den grundläggande demokratiska idén att det är majoriteten som ska styra.
Länsrättens beslut visar att fullmäktige inte har verktyg för att genomföra ett maktskifte. Då måste lagstiftaren se till att fullmäktige får sådana instrument. Demokratisk anständighet kräver det.
Hur man kan jubla över att man anser sig ha fått rätt att styra utan att ha majoritet är ur demokratisk synvinkel obegripligt. Tursamt nog får beslutet ingen verkan eftersom de borgerliga så småningom tog sitt förnuft till fånga och insåg att de inte kunde styra mot fullmäktiges majoritet och avgick.
Det är dags att bringa ordning och reda i kommunernas styresskick. Det måste finnas klara och otvetydiga regler om hur maktskiften ska gå till. Sveriges Kommuner och Landsting har föreslagit regeringen att kommuner som så vill ska kunna tillämpa ett fullständigt parlamentariskt styresskick. Detta måste då förstås förses med regler. Nuvarande system innebär rena vilda västern alternativt orimligt inflytande för paragrafryttare utan minsta begrepp om politikens villkor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar