Ny bok om vågmästarpolitik

Balanspartier är partier som intar en position i mitten av den politiska skalan och som genom att välja sida mellan höger och vänster kan avgöra vilken regering som ska bildas. Hypotesen om att balanspartier har en större sannolikhet än andra partier att komma med i regeringen får starkt stöd av ett jämförande material från tolv västeuropeiska länder mellan 1970 och 2006.

När man ser på "balanspartihypotesens" förklaringskraft i olika länder, visar det sig dock att den är relativt mindre betydelsefull i Sverige och de nordiska länderna. Mest betydelsefull var den i Italien och Beneluxländerna under den undersökta perioden.

I Sverige är det framförallt Centern och Folkpartiet som har befunnit sig i mitten av den politiska skalan. Det visar sig också - i enlighet med balanshypotesen - att ju större förhandlingsmakt det ena eller båda dessa partier har haft, desto större chans att de också kommit med i regeringen. När analysen utvidgas till hela efterkrigstiden visar det sig intressant nog finnas en brytpunkt vid mitten av 1980-talet. Därefter blir mittenpartiernas förhandlingsmakt mindre viktig för att de ska ta sig in i regeringen. Blockpolitiken cementeras så, att när det finns ett underlag för att bilda en borgerlig regering, så kommer mittenpartierna med, vare sig de är nödvändiga för att få majoritet eller ej.

Detta är i korthet Hannas och mitt bidrag till en nyutkommen antologi om vågmästarpolitik utgiven av Riksbankens Jubileumsfond och Makadam förlag.

Referens

Hanna Bäck & Henry Bäck (2012) "Balanspartier i regeringsbildningar" i Jenny Björkman & Björn Fjæstad (red) Tungan på vågen: Vågmästare och balanspartier Göteborg och Stockholm: Makadam förlag

Hur har kommunerna klarat SD-problemet?

Det nynazistiska partiet Sverigedemokraterna fick i valet representation i 246 kommuner. Stor oro utbröt i kommunerna om hur man skulle hålla dem ute från makten. Konstitueringen börjar nu bli klar i kommunerna. I kommuner där SD har en vågmästarställning är vanligaste lösningen någon form av blocköverskridande ledning. I femton kommuner har man valt minoritetsstyre, vilket gör det möjligt för en vågmästare att utnyttja sin position i enstaka frågor.


Organisationen Sveriges Kommuner och Landsting har publicerat en första genomgång av vilka kommunstyren som har etablerats efter valet. I 47 av de 246 kommunerna med SD-representation fanns en teoretisk möjlighet för SD att komma i vågmästarställning, d v s att kunna tippa över balansen från de rödgröna till de borgerliga eller omvänt.

I princip finns det bara två sätt att utestänga ett oönskat parti från styret i blocksystemet: Antingen får man bryta upp blocken och skapa blocköverskridande koalitioner. Eller så får man bilda minoritetsstyre. I det första fallet - de blocköverskridande koalitionerna - har det ofta förts fram en tes att så kallade "stora koalitioner" är en riskabel lösning. Det utestängda partiet kan ta sig en martyrroll och framställa sig som den enda oppositionen. Följden skulle kunna bli ett ökat stöd för "pariapartiet". I ett tidigare inlägg har jag diskuterat tesen, och menat att det i svensk kommunal erfarenhet hittills inte finns något stöd för den.

Blocköverskridande koalitioner har bildats i 27 av de 47 kommunerna med SD-vågmästare. De flesta av dessa kan dock inte karaktäriseras som "stora koalitioner". I 14 fall är det Miljöpartiet som valt att gå ihop med de borgerliga. I åtta fall har Centern (vanligast) eller Folkpartiet (ett fall) gått ihop med Socialdemokraterna och i en del kommuner också Vänstern, Miljöpartiet och lokala partier. I dessa kommuner finns alltså åtminstone Moderaterna i opposition. I Västmanland blev detta utfallet i Arboga.

Endast i tre kommuner (Eslöv, Svalöv och Tomelilla) har det blivit "stora koalitioner" där båda de stora partierna - Moderaterna och Socialdemokraterna - ingår i majoritetskoalitionen.

I femton kommuner har det bildats minoritetsstyre - sju med borgerlig styre och åtta med rött eller rödgrönt styre. I dessa kommuner kommer det att ställas särskilda krav på partierna att hitta lösningar i blockskiljande frågor om man vill hindra SD från att fälla avgörandet. I Västmanland blev detta utfallet i Västerås.

Slutligen finns det sju kommuner som i SKL:s sammanställning redovisas som "oklart". Om detta betyder "oklart" eller "ännu inte klart" är inte utsagt. I dessa sju kommuner finns fortfarande en risk att det bildas styren som öppnar för vågmästarinflytande.

Sammanfattningsvis framstår problemet med nynazistiska SD som vågmästare som relativt litet i rent kvantitativa termer. Av 246 kommuner med SD-representation kvarstår 15 med minoritetsstyre där det fortfarande kan vara möjligt att utöva vågmästarmakt. I övrigt har man hittat blocköverskridande lösningar, vilka dock bara i tre fall kan beskrivas som "stora koalitioner" där SD får chansen att framställa sig som "den enda oppositionen".