På 1800-talet blev det i lite finare kretsar inne med den så
kallade badmaskinen. Så här skriver idé- och lärdomshistorikern Klas Grinell vid Världskulturmuseet i
Göteborg om badmaskinen:
På en del stränder hade badarna
så kallade badmaskiner till sin hjälp. Det var en slags kärror med hytter på
som kördes ut i vattnet med häst så att badarna kunde plumsa direkt ur
omklädningshytten ner i vattnet. De slapp halka runt i sanden samtidigt som de
kvinnliga badarna kunde hålla ett anständigt avstånd till alla de herrar som
vandrade på strandpromenaderna och med sina kikare betraktade vågornas
dramatiska spel (och kanske än mer dem som nedsänkte sig i desamma).
http://www.grinell.se/Havsbadandets%20idehistoria.html
På bilden ser vi en badmaskin. Bilden är från Punch 1870 och
visar en lite pinsam situation eftersom det är både en herre och en dam med på
bilden. Herrn har varit på en simtur till havs och när han kommer tillbaka
hittar han inte rätt badmaskin. Lägg också märke till den tarmformade utväxten
baktill på maskinen. Genom denna kunde den badande så att säga pruttas ut i
vattnet och därigenom vara fritt exponerad under så kort tid som möjligt.
Det brukar också berättas att det i det viktorianska England
var viktigt att täcka bord och stolar med tyg, så att deras syndiga ben inte
skulle synas. Det var förresten inte riktigt lämpligt att över huvud taget
nämna ordet ”ben” – inte ens när det var
människor som avsågs.
Catherine Lavender,
föreståndare för American Studies Program vid the College of Staten Island
beskriver den sanna kvinnligheten i det tidiga 1800-talets USA. Den sanna
kvinnligheten karaktäriserades av fyra ideal: fromhet, renhet, underkastelse
och huslighet. Om benämnandet av kroppsdelarna skriver hon:
American culture of the early nineteenth
century underwent a purity fetish, such that it touched even the language of
the day, popular decorating, and myths. This is when Americans began to talk
about limbs for legs (even when referring to the legs of chairs) and white meat
instead of breast meat (in fowl)--this is the language of repression. This is
when women began to decorate the limbs of chairs, pianos, tables, to cover them
with fabric so that one would not be reminded of legs. Proper women were
admonished to separate male and female authors on bookcases, unless, of course,
they were married to each other. This is also when myth of stork bringing
babies emerges… http://www.library.csi.cuny.edu/dept/history/lavender/386/truewoman.html
Armar och ben kunde inte kallas just armar och ben. Istället
fick man säga ”limbs”. På svenska blir det ”lemmar”, så det kunde väl heller
knappast vara passande. Vilka ord användes i Sverige för armar och ben? Hon
pekar också på sedvänjan att kalla bröstkött från fågel för ”vitt kött”
istället för ”bröst” och myten om att det är storken som kommer med bebisar.
Man kan tro att vi är på väg tillbaka till 1800-talets
hycklande moral när man ser
Uppdrag Granskning om familjen som hade lekt med barnen i sängen en lördagmorgon och som hade en
semesterfilm på 47 sekunder där barnen var nakna i datorn. En armé av poliser,
åklagare och socialarbetare mobiliserades. Pappan åtalades för sexuellt
övergrepp på barn och mamman åtalades för medhjälp och barnpornografibrott.
Barnen tvångsomhändertogs. Föräldrarna frikändes från brottsmisstankar av
tingsrätt och hovrätt men barnen fick inte komma hem förrän efter utslag i
förvaltningsrätten. Syftet med samhällets reaktion är förstås vällovligt, men
det är totalt orimligt med dessa såvitt man kan se totalt inkompetenta
befattingshavare som ser spöken på ljusan dag. Följden blir förstås att sprida
skräck bland föräldrar och alla andra som har med barn att göra.
Det återstår att bevisa att badmaskinen, borddukar som
döljer bordsben, ett förtryckande språk som förbjuder oss att säga ”ben” eller
”bröst” leder till sundare människor och ett sundare samhälle än 1970-talets
mer öppna syn på människokroppen och dess nakenhet.
