Styren i kommunerna: Pragmatismens död och ideologiernas återkomst?

Trettiosju dagar från valet och ännu ingen ny regering. Men hur har det gått i kommunerna? Tidningen Dagens Samhälle rapporterar att mer än 200 av styrena i landets kommuner var klara i dag – 37 dagar efter valet.

I de tio kommunerna i Västmanlands kommuner börjar processen närma sig slutet. Det har till idag rapporterats att styre har formerats i nio av dom tio kommunerna. Fattas gör bara Surahammar, som för övrigt var sist också efter det förra valet. Ja, om man inte räknar Skinnskatteberg förstås, som inte var definitivt klart förrän i mars 2023 – 175 dagar efter valet.

Den vanligaste styrande koalitionen före 2026 års val var ett S-lett blocköverskridande styre. I ett fall hade det blocköverskridande styret M i spetsen. Rent vänsterstyre fanns bara i en kommun och detsamma gällde ett renodlat högerstyre. Här har nu situationen ändrats: Rena högerstyren är det nu tre kommuner (Sala, Norberg och Skinnskatteberg). Rena vänsterstyren har egentligen ingen kommun. Dom kommuner som styrs av koalitioner med partier från både vänster- och högerblocken har alltså blivit färre.

Det är förmodligen en anledning till att det går snabbare nu än 2022. På samma tidpunkt efter 2022 års val hade man lyckats förhandla ihop sig i bara sex av de tio kommunerna. I processen efter förra valet var det ett vanligt fenomen att det handlade om motsättningar bland de borgerliga om fördelningen av positioner. Missnöjda borgerliga politiker sökte sig då till Socialdemokraterna som kom med bättre bud. Ståndpunkter i sakfrågor tycks ha spelat en mindre roll, och detsamma gällde ideologiska positioner. För att få fina uppdrag var man beredd att ge sig i lag med vem som helst. En viss betydelse tycks det också ha haft att man fortfarande av olika skäl var skeptiska till Sverigedemokraterna.

När man ser till utfallet är mycket av kattrakandet om positioner men också motståndet mot SD försvunnet. Månne Tidöperioden har stärkt sammanhållningen på högerkanten? Det har pratats mycket om kommunalpolitikens pragmatism. Här finns ingen plats för ideologiska spetsfundigheter. Är det en återideologisering, eller om man så vill en polarisering av kommunerna som vi bevittnar?

Även i de styren som formellt kan klassificeras som blocköverskridande syns tendensen. Fagersta byter från 12 år av S+M-styre till en koalition mellan S och V. Att den kompletteras med det matematiskt onödiga Centerpartiet är väl närmast ett slags eftergift för att legitimera åren av ”pragmatism”. I Hallstahammar åker Liberalerna ut ur S-, V-, MP-styret för att ersättas av en matematiskt nödvändig avhoppad liberal. Avhopparen, L:s förstanamn och enda företrädare i fullmäktige motiverar sitt avhopp med Liberalernas högersväng.

Den komplicerade processen att få till ett styre i Surahammar är säkert en följd av den såriga strid som uppstod för fyra år sen. Efter mer än två månaders förhandlingar kom den M-ledda koalitionen med S, C och KD till. Det ledde till en djupgående splittring i Socialdemokratin. Dom två ledande socialdemokraterna uteslöts ur partiet efter att ha inlett samarbete med Vänsterpartiet. En ”renodlad röd politik” saknas i kommunen sa dom till SVT (2/12 2022). Dom startade senare ett eget parti där vänsterretoriken är nedtonad. Det lokala partiet gjorde i år succé med 14,3 procent samtidigt som Socialdemokraterna straffades av väljarna och förlorade 8,8 procent. Den 30 september avbröt S förhandlingarna med M. Det är väl inte alltför långsökt att en del av förklaringen är att sossarna blivit uppskrämda av valresultatet.

Undantag till ideologiernas återuppståndelse är förstås de blocköverskridande styren som består i Arboga, Kungsör och Västerås. Och inte minst i Köping, där KD byts ut mot M i det S-ledda styret. Helt utan konvulsioner hos de lokala moderaterna tycks dock inte sidbytet ha gått.

Den dominerande bilden är dock att idén om den pragmatiska, opolitiska och ideologilösa kommunalpolitiken är på väg ut. Det hårdnande polariserade trycket i svensk politik har i Västmanlands kommuner lett fram till det paradoxala resultatet att högerpartiernas ställning i kommunalpolitiken stärks samtidigt som väljarkåren gått åt vänster. SD, M och KD ökar sin medverkan i de kommunala styrena. SD som tappade 1,6 procent av väljarna medverkar nu i tre av de styrande koalitionerna, medan vinnarpartierna på vänsterkanten, V och MP som vann 1,5 procent i valet ingår i ett oförändrat antal kommunstyren.

Så här är läget i kommunerna idag:

Ideologiernas återkomst?

1                         Anti Tidö-koalitioner fortsätter eller tillträder

Arboga: S-ledd majoritetskoalition tillsammans med V, MP och C fortsätter.

Fagersta: S-ledd majoritetskoalition med V och C. Samarbetet mellan S och M avbrutet till stor besvikelse hos Moderaterna. ”Vi vet inte varför vi inte får vara med i majoriteten” säger M-ordföranden till Fagersta-Posten (12/10)

Hallstahammar: L åker ut ur majoritetskoalitionen S+V+MP men ersätts av Liberalernas förstanamn och enda representant i fullmäktige som hoppar av partiet och blir vilde.  Till P4 Västmanland (1/10) säger han att ”det kändes inte bra att man skulle gå högerut” och hänvisar till att många i partiet har reagerat mot högersvängen. Men det är en bräcklig konstruktion. Om den f d liberalen är frånvarande ersätts han av en liberal, och då kastas majoriteten om.

Kungsör: Den S-ledda majoritetskoalitionen med V och C fortsätter.

2                         Brokig koalition allvarlig skakad

Surahammar: Här är läget fortfarande oklart. Efter Socialdemokraternas valkatastrof och framgångarna för det av de uteslutna S-ledarna startade lokala partiet är S-partiet skakat. Kan det moderatledda styret tillsammans med S, C och KD fortsätta? SvT rapporterade redan den 30/9 att S brutit förhandlingarna med M. Socialdemokraternas gruppledare sa till SvT ”Vi har lämnat förhandlingarna […] Vi är inte beredda att kliva in i ytterligare fyra år på samma villkor som under föregående mandatperiod.”

3                         Tidö-högern tar över eller fortsätter

Norberg: Här blir det totalt sidbyte. Det socialdemokratiska minoritetsstyret byts ut mot en högerkoalition med det lokala Demokraterna i Norberg (DiN), SD, M och L. Det tillträdande kommunalrådet från DiN höll efter valet öppet för samarbete med S (Fagersta-Posten 16/9). Men det blev nog ingen överraskning att han valde högerspåret. Om man ska döma efter svaren i SvT:s valkompass befann sig DiN närmare framför allt Liberalerna.

Sala: Den andra kommunen med totalt sidbyte. Här ersätts en S-ledd majoritet med C, V och MP av en M-ledd högerkoalition tillsammans med SD, KD och det lokala Salas Bästa (SBÄ). SBÄ:s ställningstagande kan möjligen förvåna: Svaren på SvT:s valkompass visar att deras positioner mest liknar dom förlorande tidigare majoritetspartierna C och S, men skiljer sig mycket åt från framförallt M:s och SD:s ståndpunkter. SD som i Tidö-anda släpps in i värmen, men som trots att de är störst i koalitionen avstår kommunalrådsposten till M är nöjda: ” vi har fått bra betalt. Jag tror att vi kanske har fått ett litet övertag där” säger SD:s talesperson till Sala Allehanda (7/10) om fördelningen av poster.

Skinnskatteberg: Det mest polariserade valresultatet i länet: Stora framgångar för både Vänstern och Sverigedemokraterna samtidigt som Socialdemokraterna och Liberalerna tappade stort. Centerpartiet kastade in handduken och deltog inte i valet. Valresultatet är ett tydligt exempel på ideologiernas återkomst. Trots vänsterframgångarna höll det inte hela vägen och SD fortsätter att styra tillsammans med L och M. Men majoriteten är bräcklig och vilar på ett enda mandat samtidigt som SD inte lyckats bemanna alla sina ersättarplatser i fullmäktige.

 

”Pragmatismen” håller stånd?

Fortsatt brokiga koalitioner

Köping: Den brokiga S-ledda majoriteten med V, C och KD fortsätter men KD åker ut och in kommer istället M. Det nya styret får med 61 procent i fullmäktige det starkaste parlamentariska underlaget av kommunerna i länet. Men M:s inträde i S-styret har inte varit okontroversiellt. Enligt Magazin24 (30/9) togs beslutet efter omröstning med siffrorna 4-3 i M:s fullmäktigegrupp.

Västerås: Den mest stabila kommunen när man ser till styrets sammansättning och mandatstyrka. Den S-ledda koalitionen med V, C och KD fortsätter även nästa mandatperiod.

Om pragmatism eller ideologi

Ett vanligt förekommande påstående är att kommunalpolitik i grunden är annorlunda än den nationella politiken. I kommunerna handlar det mer om att lösa praktiska problem. Där finns det ingen plats för ideologier.

Det finns också dom som hävdar att ideologierna är döda i politiken, inte bara i kommunalpolitiken. Termen ”ideologiernas död” myntades för att beskriva den tanke som Herbert Tingsten lanserade i en serie artiklar redan på tidigt 1950-tal. Politiker och partier var numera så överens att politiken hade avideologiserats och blivit mer av administration.

Också i komparativ policyforskning har ett vanligt resultat varit att politiska idéer inte spelar någon roll för politikens resultat. Denna slutsats har sammanfattats som att ”politics doesn’t matter.”

Men föreställningen om den avideologiserade, ”opolitiska” politiken, enkannerligen kommunalpolitiken, har också fått mothugg. David Karlsson menar i sin avhandling ”En chimär av endräkt” (2003) att påståendet helt enkelt är teoretiskt felaktigt. Politik är en fråga om att välja att handla eller inte, och att välja mellan olika handlingsalternativ. Alternativen värderas. Värderingar blir därmed en beståndsdel i alla handlingar. Det blir orimligt att tala om ”oideologisk politik.”

Anna Bendz och Folke Johansson (2008) undersökte hur maktskiften i kommuner uppfattades. Maktskiften ledde till förändringar, vilket betyder att ”politics does matter.”

Statsvetarna John Högström och Gustav Lidén (2022) analyserade skillnader i kommunalskatt och förändringar av skatten i svenska kommuner 1994 – 2018 och fann tydliga partipolitiska effekter som dom menade motsäger tidigare antaganden om att den lokala arenan är fri från ideologiska strider.

När jag här talar om ideologiernas återkomst eller pånyttfödelse handlar det inte nödvändigtvis om ideologier som avancerade teorikonstruktioner som beskrivningar, värderingar och framtidsvisioner. Men om det visar sig att partipolitiska program, värderingar eller positioner på den i svensk politik dominerande vänster-högerdimensionen spelar en roll i koalitionsbyggandet har jag kallat denna tendens ”ideologiernas återkomst.”

Min slutsats av 2022 års koalitionsbyggande var att det handlade om jakten efter ”positioner” – det som kallats politics – som dominerade. Politiker och partier kunde skaffa sig strange bedfellows. Däremot tycks koalitionsbyggandet efter 2026 års val i större utsträckning ha påverkats av politikens innehåll – policy. Och där delar jag David Karlssons uppfattning att valet av innehåll alltid måste påverkas av värderingar.