Röllekan är enligt folklivsinstitutets dialektarkiv i delar av Västmanland känd under namnet karibacka (Karin i Backen). Särskilt omnämns den som brännvinskrydda från Heds socken: "Från Heds socken i Västmanland finns en uppgift om karibackebrännvin, vilket ska intas mot värk – 'Ett par supar hjälper'".
Syrén (1995) är översvallande i sin beskrivning av smaken: "Garantier finns det naturligtvis inte plats för här, men om så hade varit fallet, skulle jag säga: resultatet blir garanterat lyckat och allmänt gillat...Njut detta goda brännvin, smuttvis och rumstempererat". Syrén framhåller också att det blir en kryddstark blandning. Klassikern Sandklef (1961) håller med: "Man bör vara försiktig med rölleka. 5 % essens till 95 % brännvin räcker."
Sjögren (1997) som forskat i äldre källor är mer tveksam. Styrkan kan få konsekvenser. Till dessa hör de rent medicinska:
"Dansken Simon Paulii som var professor i kirurgi, anatomi och botanik vid Københavns universitet, skriver i sin Flora Danica (1648) till och med om en man som fått näsan avhuggen att en läkekunning bode satte den på igen med ett förband av röllekor som var 'støtte uti rød Viin'. Följden blev att nåsan växte fast utan att ärret blev särskilt märkbart."Linné uppges också ha menat att dalkarlarna blev "galna" vid ivrig förtäring av röllekekryddat öl. Röllekan är en av de örter (vid sidan av röd flugsvamp) som ibland uppges ligga bakom vikingarnas bärsärkagång.
Spännande!
Referenser
Sandklef Albert 1961 30 sorter kryddat brännvin Stockholm: Fabel
Sjögren Bengt 1997 Brännvinskryddor i skog & mark Stockholm: Norstedts
Syrén Gunnar 1995 Att krydda brännvin Borgholm: G Syrén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar