Badmaskinen

På 1800-talet blev det i lite finare kretsar inne med den så kallade badmaskinen. Så här skriver idé- och lärdomshistorikern Klas Grinell vid Världskulturmuseet i Göteborg om badmaskinen:

På en del stränder hade badarna så kallade badmaskiner till sin hjälp. Det var en slags kärror med hytter på som kördes ut i vattnet med häst så att badarna kunde plumsa direkt ur omklädningshytten ner i vattnet. De slapp halka runt i sanden samtidigt som de kvinnliga badarna kunde hålla ett anständigt avstånd till alla de herrar som vandrade på strandpromenaderna och med sina kikare betraktade vågornas dramatiska spel (och kanske än mer dem som nedsänkte sig i desamma). http://www.grinell.se/Havsbadandets%20idehistoria.html

På bilden ser vi en badmaskin. Bilden är från Punch 1870 och visar en lite pinsam situation eftersom det är både en herre och en dam med på bilden. Herrn har varit på en simtur till havs och när han kommer tillbaka hittar han inte rätt badmaskin. Lägg också märke till den tarmformade utväxten baktill på maskinen. Genom denna kunde den badande så att säga pruttas ut i vattnet och därigenom vara fritt exponerad under så kort tid som möjligt.

Det brukar också berättas att det i det viktorianska England var viktigt att täcka bord och stolar med tyg, så att deras syndiga ben inte skulle synas. Det var förresten inte riktigt lämpligt att över huvud taget nämna ordet ”ben” –  inte ens när det var människor som avsågs.

Catherine Lavender, föreståndare för American Studies Program vid the College of Staten Island beskriver den sanna kvinnligheten i det tidiga 1800-talets USA. Den sanna kvinnligheten karaktäriserades av fyra ideal: fromhet, renhet, underkastelse och huslighet. Om benämnandet av kroppsdelarna skriver hon:

American culture of the early nineteenth century underwent a purity fetish, such that it touched even the language of the day, popular decorating, and myths. This is when Americans began to talk about limbs for legs (even when referring to the legs of chairs) and white meat instead of breast meat (in fowl)--this is the language of repression. This is when women began to decorate the limbs of chairs, pianos, tables, to cover them with fabric so that one would not be reminded of legs. Proper women were admonished to separate male and female authors on bookcases, unless, of course, they were married to each other. This is also when myth of stork bringing babies emerges…  http://www.library.csi.cuny.edu/dept/history/lavender/386/truewoman.html

Armar och ben kunde inte kallas just armar och ben. Istället fick man säga ”limbs”. På svenska blir det ”lemmar”, så det kunde väl heller knappast vara passande. Vilka ord användes i Sverige för armar och ben? Hon pekar också på sedvänjan att kalla bröstkött från fågel för ”vitt kött” istället för ”bröst” och myten om att det är storken som kommer med bebisar.

Man kan tro att vi är på väg tillbaka till 1800-talets hycklande moral när man ser Uppdrag Granskning om familjen som hade lekt med barnen i sängen en lördagmorgon och som hade en semesterfilm på 47 sekunder där barnen var nakna i datorn. En armé av poliser, åklagare och socialarbetare mobiliserades. Pappan åtalades för sexuellt övergrepp på barn och mamman åtalades för medhjälp och barnpornografibrott. Barnen tvångsomhändertogs. Föräldrarna frikändes från brottsmisstankar av tingsrätt och hovrätt men barnen fick inte komma hem förrän efter utslag i förvaltningsrätten. Syftet med samhällets reaktion är förstås vällovligt, men det är totalt orimligt med dessa såvitt man kan se totalt inkompetenta befattingshavare som ser spöken på ljusan dag. Följden blir förstås att sprida skräck bland föräldrar och alla andra som har med barn att göra.

Det återstår att bevisa att badmaskinen, borddukar som döljer bordsben, ett förtryckande språk som förbjuder oss att säga ”ben” eller ”bröst” leder till sundare människor och ett sundare samhälle än 1970-talets mer öppna syn på människokroppen och dess nakenhet.