Val i British Columbia: Taktisk tafflighet av sossarna banade väg för högerstyre, men vänstern tog över största staden

British Columbia är en provins på Kanadas västkust. Där har nyligen varit val. Den 17 oktober var det kommunalval och den 24 oktober val till den lagstiftande församlingen. Valen genomförs med enkel majoritet i enmansvalkretsar (first past the post). När det gäller kommunalvalen väljs borgmästare så, medan fullmäktige väljs at large, d v s väljarna röstar på så många kandidater som ska väljas. Det har funnits förslag om övergång till proportionella val, men dessa har avvisats, senast i en folkomröstning 2018.

Det finns 161 kommuner, mer än hälften har färre än 5 000 invånare. Kommunerna samverkar i regionala distrikt som är uppbyggda som svenska kommunalförbund. Partipolitiskt oberoende fullmäktige (councillors) är vanligast i dom flesta kommuner. I dom större städerna är däremot ledamöterna valda på partilistor. Men även dessa är ofta lokala och inte omedelbart möjliga att koppla till nationella partier.

Fullmäktige i provinsens största stad Vancouver består av elva personer (tio councillors och borgmästaren). I det avgående fullmäktige representerade dom fem partier, varav högerpartiet ABC Vancouver var störst med sju ledamöter. Övriga tillhörde olika vänstergrupper: Committee of Progressive Electors, One City och dom Gröna.

Valresultatet innebar en vänstersväng. Borgmästaren tillhör dom Gröna och slog ut den tidigare borgmästaren från A Better City Vancouver (ABC) som beskrivs som center-höger. Fyra ledamöter tillhör Coalition of Progressive Electors (COPE) som beskrivs som vänsterorienterat. Även dom Gröna tog fyra platser. Det förra styrande partiet ABC förlorade sex mandat och representeras i nyvalda fullmäktige av en ledamot. Ytterligare en ledamot representerar One City Vancouver, också en vänsterorienterad gruppering.

I övriga större städer blev det inga större förändringar. I Surrey omvaldes borgmästaren representerande center/högergrupperingen Safe Society Coalition som också tog alla platser i fullmäktige. I Richmond omvaldes den högerorienterade borgmästaren. Tre fullmäktige kommer från högerpartiet Advance Richmond,tre från vänsterorienterade RITE Richmond.

Abbotsford omvalde den oberoende borgmästaren och fullmäktige består av tre från center/högergruppen Abbotsford Voice medan fem valdes som oberoende. Även provinshuvudstaden Victoria valde om den oberoende borgmästaren. Två fullmäktigeledamöter uppges tillhöra Victoria for all som beskriver sig som demokratiska socialister och en arbetarklassorganisation. Övriga ledamöter är oberoende.

Den lagstiftande församlingen har 93 ledamöter. Störst i det utgående parlamentet är det socialdemokratiska NDP (New Democratic Party) med 47 ledamöter. NDP är regeringsparti – His Majesty´s Government (Kanada är märkligt nog en monarki med den brittiska monarken som kung, i provinsen representerad av en Lieutenant Governor).

Hans majestäts lojala opposition bestod av dom konservativa med 36 mandat. Dessutom var två partier med ”officiell ställning” representerade: Dom Gröna (2 mandat) och utbrytare från dom konservativa  One BC (2 mandat). Till yttermera visso fanns dessutom ”partier utan officiell ställning” Center BC (1 mandat) och tre oberoende).

Det preliminära valresultatet pekar på en skrällseger för dom konservativa, som får 48 procent av rösterna och 64 mandat i provinsens lagstiftande församling och därmed egen majoritet. Dom konservativa ökar sin andel av rösterna med fem procentenheter. Det styrande socialdemokratiska New Democratic Party (NPD) minskar kraftigt och förlorar sju procent av väljarna. Dom Gröna ser ut att med 11 procent av rösterna få två platser i parlamentet.

Det är första gången sedan 1928 som dom konservativa lyckas ta makten i British Columbia. Hur kunde det gå så tokigt? Ordinarie val skulle inte vara förrän 2028, men NDP-regeringen utlyste i september nyval. Det anses allmänt att den egentliga orsaken var en pågående kris i det konservativa partiet. Flera parlamentsledamöter hoppade av, och NDP såg chansen att vinna en jordskredsseger. Som skäl angavs att i den pågående krisen med Trumps USA behövde man stärka majoriteten. Men ack, så fel det var uträknat. Dom konservativa avsatte sin kontroversiella ledare och valde en ny som fick partiet att enas. Ett taktiskt misstag av NDP som nu gör att dom förlorar makten.

Det har också av en del kommentatorer framhållits att NDP var illa förberett på den plötsliga och korta valkampanjen. En lärdom av NDP:s missar i British Columbia är att man ibland måste tänka längre än näsan räcker. Jag kan inte låta bli att dra en parallell med den pågående svenska regeringskrisen. Opinionsmätningarna pekade tidigt på en oppositionsseger. Däremot var Socialdemokraterna för stöddiga och segervissa för att redan då förbereda hur man av det väntade nya regeringsunderlaget skulle kunna konstruera en regering. Det måste man nu under stor tidspress försöka lösa efter valet. Misslyckas man blir det extra val, som mycket väl kan gå i Tidö-högerns favör.

”I livet, liksom i schack, vinner förutseende” (Charles Buxton 1823-1871 brittisk författare och parlamentsledamot).

Och skulle man kunna tillägga: …och i politiken.