Sköldin i tiden Del 1: Den uppstudsige skomakaren som blev fabrikör

 

I rum och tid

Ingrid heter Sköldin i efternamn. Enligt familjetraditionen kommer namnet av släktens ursprung i Sköldinge socken, numera en del av Katrineholms kommun, i Södermanland. Hon har länge velat åka till Sköldinge, för att känna om något av släktens uppkomst fortfarande svävar i den sörmländska atmosfären. Som en förberedelse gjorde jag i ett tidigare inlägg en genomgång av var dom cirka 120 identifierbara personer med efternamnet Sköldin bor idag. Det visade sig att det nog stämde. Det var i Sköldinge som namnet uppstod någon gång på 1800-talet. Efter kartläggningen i rummet tyckte jag att det kunde vara intressant att också se på tidsdimensionen. Har det funnits några Sköldinare att berätta något intressant om? Varifrån kom dom? Och var dom egentligen släkt med varandra? Huvudkällan har varit Dagens Nyheters spännande arkiv, där alla tidningar utgivna från 1863 till idag finns sökbara.

Vi ska börja den här resan med Ingrids farfarsfar, Gustaf Sköldin. Han var född 1849 och hans pappa hette Olof Olsson (1807 – 1863) och var torpare, när Gustaf föddes i torpet Källtorp i Sköldinge. Gustaf flyttade 1879, 30 år gammal och kallas nu Sköldin. Så det är någonstans här som namnet börjar bäras istället för det traditionella patronyma efternamn (man kallas efter sin fars förnamn) som tidigare generationer använt.

Den uppstudsige skomakaren

Gustaf var skomakare, och som sådan lämnar han så småningom fotavtryck (!!) efter sig. Men det första nedslaget i Dagens Nyheter, redan 1883, var det i en helt annan roll. Gustaf var baptist och frikyrkorörelsen var i motsättning till överhetens statskyrka och dess prästvälde. Det kan därför vara värt att här återge Gustafs uppgörelse med prästen i Södertälje, publicerad under rubriken ”Till religionsfrihetens historia.” DN har tagit historien mer eller mindre rakt av från Tidningen Gripen i Södertälje.

I denna tidning har förut omtalats att en person, tillhörande den baptistiska bekännelsen, velat förbjuda och förhindra tjänstgörande prestmannnen att förrätta jordfästning af två nämda persons barn.

Kyrkoherden L. J. Linder har om förhållandet lemnat allmänna åklagaren en så lydande anmälan:

Måndagen den 6 d:s infann sig skomakaren Sköldin i pastorsexpeditionen och anmälde två sina barns dödsfall samt anhöll på samma gång att någon jordfästning, såsom i skriften ej anbefald, ej måtte ifrågakomma. Härpå erhöll han det besked, att hans anhållan ej kunde beviljas såsom stridande mot lag, hvarför jordfästningen utsattes att ega rum påföljande torsdag kl 3 e.m. Då jag sagde tid inställde mig på begrafningsplatsen, fann jag en skara folk samlad omkring den graf, i hvilkenbarnens lik blifvit nedsatta, sjungande några sånger. Sedan sången slutat, och en tyst bön blifvit läst, började jag jordfästningen i enlighet med det stadgade formuläret, men blef deri upprepade gånger störd, i det att skomakaren Sköldin framträdde mot mig och fast förbjöd mig att fortsätta jordfästningen och derefter, då detta förbud ej hade någon verkan, stötte åt sidan den spade jag hade för jordfästningens förrättande, hvarefter han likaledes stötte undan den låda med mull, som af dödgräfvaren hölls fram under förrättningen, på samma gång tillsägande denna att aflägsna sig. Hvad som sålunda skett får jag härmed anmäla till åtgärd saken kan anses böra föranleda.

På grund häraf har stadsfiskalen instämt hr Sköldin med ansvarsyrkande för de i angifvelsen upptagna förseelser.

Svaranden inställde sig personligen. Tillfrågad om angifvelsen egde rigtighet förnekade Sköldin detta och förmälde, att han icke erhållit besked om att jordfästningen vore oundgänglig, att han före jordfästningens början tilltalat kyrkoherden och fortsatt med detta tilltal under det att kyrkoherden kastade en eller två skoflar mull i grafven, att han tillsagt dödgräfvaren att taga bort lådan, hvilket skedde, hvarefter kyrkoherden tog jord från högen, att han med venstra handen tagit i dödgräfvarens arm, att han sjelf ej vidrört lådan eller spaden, att, då hans förbud mot jordfästnngen icke efterkommits, han uppmanat sitt sällskap att aflägsna sig, hvilket skedde innan kyrkoherden slutat att kasta mull på det andra liket.

Vittnen voro i kyrkoherdens anmälan uppgifna. För deras inkallande begärde stadsfiskalen uppskof med målet, hvilket beviljades.

 Skomakarens uppgång och fall

Hur det blev med rättssaken efter det av stadsfiskalen begärda uppskovet har tidningen inget att meddela. Däremot tycks skomakeriet, åtminstone till en början ha varit framgångsrikt. I 1880 års folkräkning ingår i Gustafs hushåll, utöver familjen en piga och fem skomakargesäller. I en annons 1890 söker han fler gesäller till sin butik: ”2 goda dam- och en mansarbetare, erhålla varaktig kondition i Södertelge, hos G. Sköldin, efter anmälan i Skoboden, Drottninggatan 86.”

I november 1909 meddelar tidningen att ett nytt skoaktiebolag har bildats i Södertälje: Aktiebolaget Sköldins skofabrik. Till styrelse valdes fabrikörerna Gustaf och D E, samt kontoristen G M Sköldin. D E respektive G M står för Gustafs söner David Efraim och Gustaf Marcus. Marcus tituleras så småningom som kontorschef.

Sköldins skofabrik. Bild från Torekällbergets museum. Bilden är beskuren.

Men verksamheten började så småningom vackla. Konkurser hotade. I släkten har man haft bilden att det var världskrigets fel. Första världskriget innebar att efterfrågan på finare skor försvann. Ett år in i kriget, 1915, rapporterade DN om förvecklingarna i samband med konkursen.

 

Vid Södertälge rådhusrätt förekom på tisdagen ett mål av beskaffenhet att väcka uppmärksamhet även i vår vid underliga affärer vana tid. Målet riktar sig mot fabrikörerna Gustav Sköldin och David Efraim Sköldin samt kontoristen Gustaf Marcus Sköldin, vilka utgöra aktiebolaget Sköldins skofabriks styrelse, och ansvarsyrkandena mot dem gälla oredlighet och vårdslöshet i bolagets konkurs, eventuellt bedrägeri. Kärande äro Heinrich Madsen, […] och aktiebolaget Johansson & Björklund.

Enligt kärandenas uppgift synes inventariebok saknas. Den bok som kallas inventariebok innehåller endast en kort balansräkning över bolagets tillgångar och skulder vid utgången av 1909, 1910, 1911 och 1912. Denna bok är ej paginerad och varken tillgångar eller skulder äro däri specificerade. Något ingående inventarium synes ej finnas. I den balansräkning som under den 31 december 1909 finns i inventarieboken intagen finns bland tillgångarna en post å 25,000 kr., vilken post synes utgöras av bolagets egna aktier; dessutom finns däri upptaget ett organisations-konto å 55,635 kr. 56 öre, vilket sistnämnda belopp utgör mer än 55 procent av hela aktiekapitalet. Uppgiften om att aktiekapitalet utgör 100,000 kr. torde sålunda vara synnerligen vilseledande.

På det hela taget företer bokföringen ett rent kaos. Kassabok saknas, och i övrigt konstateras genomgående den största oreda och brist på sådana anteckningar som äro nödiga för bedömande av bolagets ekonomiska skötsel.

Bolagets styrelseberättelser för åren 1910, 1911, 1912 och 1913 ståta med stora vinster, men dessa vinster torde ha tillkommit på ett egendomligt sätt och icke förefinnas i verkligheten, varom närmare utredning kommer att lämnas under rättegången. Kärandena ha emellertid i detta sammanhang framhållit att dessa s.k. vinster uppkonstruerats i syfte att erhålla kredit samt att bibehålla redan erhållen sådan.

Bolagets växeltransaktioner visa stor lättsinnighet. Bolaget har dessutom gjort en del försäljningar till avsevärt underpris, vittnande om stor vårdslöshet. Bland bokförda tillgångar anmärks särskilt att varulagret upptagits till för höga värden. Redan vid början av bolagets verksamhet var bolaget på obestånd, något som styrelsen icke kunnat undgå att inse, och styrelsen har med kännedom om bolagets obestånd hela tiden sökt uppehålla bolagets verksamhet genom avgivande av vilseledande balansräkningar, styrelseberättelser m.m.

Då målet i tisdags för första gången förekom dokumenterade kärandeombudet Joh, Ad. Hultman, kärandenas påstående med sådan effekt att rätten ålade herrarna Sköldin personlig inställelse till nästa gång den 10 dennes.

Ja, det lät ju inte roligt det där. Och den 2 maj 2015 kunde tidningen rapportera att rådhusrätten nu avkunnat dom:

Två månaders fängelse för vårdslös bokföring.

Efter åtal av Södermanlands enskilda bank m. fl. har Södertälge rådhusrätt på måndagen dömt ledamöterna i styrelsen för aktiebolaget Sköldins skofabrik, fabrikör David Efraim Sköldin och kontoristen Gustaf Marcus Sköldin till vardera 2 månaders fängelse för vårdslös bokföring samt att ersätta kärandenas rättegångskostnader.

Fabrikör Gustaf Sköldin, som även blivit åtalad, ansågs icke ha tagit sådan del i bolagets angelägenheter att han kunde fällas till ansvar.

Bankens och medparters talan har förts av advokaten Joh. Ad. Hultman […]

Slutet

På Valborgsmässoafton 1926 kunde tidningen med en kort nekrolog meddela att Gustaf Sköldin avlidit dagen innan:

G. Sköldin. I tisdags avled i Södertälje f.d. fabrikören Gustaf Sköldin i en ålder av 77 år.

Sköldin har sedan 1879 varit bosatt i Södertälje, där han innehaft en skoaffär och 1905 startade Södertälje skofabrik. Han var i många år ledamot av stadsfullmäktige samt har innehaft andra kommunala uppdrag. Närmast sörjande äro två söner och barnbarn.

Men riktigt raderad ur historien blev han inte förrän 50 år senare. Den 10 april 1973 meddelade Länsstyrelsen i Stockholms län att G Sköldin nu gallrats ut ur handelsregistret, och fyra år senare den 19 februari 1977 gallrades Sko-Sköldin ut ur registret.

Gustafs samhällsengagemang

Nekrologen framhåller att Gustaf i flera år var ledamot av stadsfullmäktige och att han även hade andra kommunala uppdrag. Det har inte i lätt tillgängliga källor gått att se några spår av detta samhällsengagemang, och inte heller vilket parti Gustaf representerade i sina kommunala uppdrag. Det sägs att han var socialdemokrat, och det är inte osannolikt. Arbetarrörelsen och frikyrkorörelsen, inte minst baptismen stod före det demokratiska genombrottet nära varandra. Det som förenade var kampen mot överheten och det demokratiska sinnelaget. Det är heller inte en slump att många av arbetarrörelsens tidiga sånger bar på tydliga influenser av frälsningssånger.

Sören Carlswärd, pastor och tidigare ordförande i Svenska baptistsamfundet säger: ”Baptisterna uppfattade säkert som uppkäftiga och lite av revolutionära. För detta var en tid då överhögheten hade ett oerhört stort inflytande, det var prästen som styrde och ställde i socken. Men här greps människor, ofta de mest kuvade och ifrågasatta, av frihetstanken.”

Bara vid två tillfällen närmar sig tidningen Gustafs samhällsengagemang. I augusti 1909, mitt under den pågående storstrejken, ordnades ett massmöte i Södertälje på initiativ av ”borgmästare Pettersson, direktör P. J. Nilsson, pastor Stenbeck och fabrikör Sköldin.” 3 000 personer deltog i mötet som enades om ett uttalande ställt till regeringen och statsminister Lindman, där man ”vördsamt anhöll” om att regeringen måtte ordna medling i konflikten.

1910 valdes Gustaf tom juryman i tryckfrihetsmålet mot den anarkistiska tidningen Brand. Det anges inte vad målet handlade om eller utgången, men tidningen Brand var utsatt för ett flertal tryckfrihetsmål. Just under året 1910 handlade det bl a om att tidningen beskrivit preventivmetoden avbrutet samlag. I det målet friades tidningens ansvarige utgivare av juryn.

 

Dyrare service i Skinnskatteberg: Ineffektivitet eller bättre kvalitet?

Det finns ett system för utjämning av kommunernas ekonomi. Kommuner med många äldre och/eller barn, kommuner med ett allmänt högt kostnadsläge, glesbebyggda kommuner med stora avstånd och kommuner vars invånare har låga inkomster kompenseras med bidrag för att alla ska ha samma förutsättningar att leverera service till medborgarna. Vad servicen ”borde” kosta beräknas med en formel, en algoritm skulle man kanske säga idag. Om man tittar på skillnaden mellan vad systemet räknar ut med vad det faktiskt kostar får man ett mått på hur effektiv kommunens verksamhet är.

Tidningen Dagens Samhälle redovisar detta mått – ”nettokostnadsavvikelsen” – för de obligatoriska verksamheterna i landets alla 290 kommuner. Hur kommer Skinnskattebergs kommun ut i den rangordningen? Det visar sig att nettokostnadsavvikelsen är +8 procent, det vill säga att kostnaderna är 8 procent högre än vad som kan skyllas på kommunens och befolkningens struktur. Den här skillnaden avser år 2023, och den har ökat mellan 2021 och 2023. Med den ganska höga avvikelsen placerar sig Skinnskatteberg på 210:e plats av dom 290 kommunerna.

Av Västmanlands tio kommuner kommer Skinnskatteberg på åttonde plats och trea från slutet i ”ineffektivitetsligan”.

 

Bara Sala och Norberg redovisar större nettokostnadsavvikelser (ineffektivitet) än Skinnskatteberg. Bäst går det i Västerås (-5 procent), Kungsör (-2,5) och Hallstahammar (0).

Vad man kan vara någorlunda säker på, är att skillnaderna inte beror på kommunens struktur, befolkningens ålderssammansättning, kostnadsläget på orten och invånarnas inkomster. Men det är förstås inte säkert att det bara handlar om en ineffektiv användning av skattebetalarnas pengar. En stor nettokostnadsavvikelse kan också bero på politiska ambitioner. Man kar helt enkelt politiskt bestämt sig för att satsa mer på välfärdstjänsterna.

I Dagens Samhälle intervjuas huvudsekreteraren i den utredning som lämnat förslag till förändringar i utjämningssystemet Emelie Värja. Hon säger ”Mest beror det på skillnader i ambition och effektivitet mellan kommunerna. Vi tror att det är en blandning. Men vi har inte kunnat sära på hur mycket som är det ena och hur mycket som är det andra.”

Så, lugn politiskt ansvariga för Skinnskattebergs kommun. Det går inte att skylla på strukturen. Men kanske beror dom högre kostnaderna på att man har höga ambitioner och satsat mer på kvaliteten i äldreomsorg och skola. Medborgarna får väl avgöra om dom tycker att kvaliteten i servicen är så mycket bättre än på andra håll att det motiverar dom högre kostnaderna.

 

Dagens provianteringsresa

 

2 hg ettårig Bredsjö Blå!

Och en glass i Nora

Österberg: "Det behövs ett 'hyggligt' kommunalråd"

Sven-Erik Österberg var kommunalråd (S) i Skinnskatteberg på 1990-talet. Därefter har han hunnit med att sitta i riksdagen, varit biträdande finansminister, landshövding i Norrbotten och i Stockholm. I en intervju med honom när han förra sommaren tog itu med en utredning om kommunsammanslagningar kallade tidningen Dagens Samhälle honom för ”Bamseutredare.” Jag har tidigare skrivit här om den Österbergska utredningen, som konstaterar att det inte finns något intresse för frivilliga kommunsammanslagningar.

Tidningens reporter passade på att fråga honom om vad han trodde om sin hemkommun.

Du har själv varit kommunalråd i hemkommunen Skinnskatteberg som är mycket liten (4 402 invånare). Skulle du kalla Skinnskatteberg en långsiktigt hållbar kommun?

—     Det är klart att det är en sådan kommun som ligger på gränsen. Jag vet att det är stökigt både politiskt och tjänstemannamässigt. […] Svaga majoriteter, svårt få ihop politiskt styre, tjänstemän blir osäkra och lämnar. Man får en nedåtgående spiral.

—     Har man ett hyggligt kommunalråd och en hygglig kommunchef – då funkar kommunerna också hyggligt.

Vi står nu, efter avsättningen av Ewa Olsson Bergstedt (SD) inför nyval av kommunalråd. Enligt rykten har Socialdemokraterna att ta ställning mellan två kandidater. Fredrik Wigerskog och Tony Bölja. Ingen kan utan stöd av andra partier få majoritet i fullmäktige. Alternativen där ser ut att vara två: Antingen kan man ta stöd av dom båda andra oppositionspartierna Vänsterpartiet och Moderaterna. Då kan man samla 13 av fullmäktiges 25 röster. Eller så kan man ta stöd av Liberalpartisterna. Det kan teoretiskt ge 14 röster. Men det skulle dels fordras att Liberalpartisterna är så pass maktsugna att dom är beredda att bita huvudet av skam – att Socialdemokraterna tillsammans med V och M störtade SD+L+C-styret och särskilt avsatte den ledande liberala politikern Elisabeth Åberg. Dels krävs det att alla S-ledamöter i den hemliga omröstningen stöder ett S+L-styre, vilket är mycket osäkert.

Men första steget är att S på ett medlemsmöte på tisdag nästa vecka utser sin kandidat. Frågan är då om det är med Sven-Erik Österbergs ord en ”hygglig” kommunalrådskandidat man väljer. Vad menar han egentligen med ”hygglig”? Det finns åtminstone två olika betydelser. Antingen kan man mena en snäll och trevlig person. Synonymer kan vara bussig, vänlig, schysst. Svenska Akademins Ordbok (1932) föreslår ”som har ett tilltalande yttre skick och uppträdande eller umgängessätt, trevlig, hyfsad, belevad; även som har ett tilltalande utseende, behaglig, täck.”

Den andra betydelsen av ”hygglig” är att man är åtminstone ganska bra. Synonymer som nämns är t ex acceptabel, skaplig, hyfsad, passabel, tillfredställande, icke illa. Här handlar det så att säga om förmågan. När vi talar om en kommunalrådskandidat skulle man kanske säga att det handlar om kandidatens kaliber.

Snäll och trevlig (”god ton”) eller förmåga, kaliber? Utan något egentligt belägg skulle jag tro att Österberg menar det andra. Och så lite som jag känner dom båda kandidaterna uppfyller dom alldeles säkert båda två den första tolkningen. Snälla och trevliga personer. Men däremot skiljer det sig nog en hel del vad gäller kalibern. Wigerskogs kommunala erfarenhet är närapå ingen alls. Han är suppleant i kommunstyrelsen och han har varit ordförande i Arbetarkommunen (Sossarnas partiorganisation), men lämnade uppdraget efter valet på grund av ”det politiska spelet om styret”. Han stod helt enkelt inte pall.

Tony Bölja har både facklig och politisk erfarenhet. Han har suttit i både fullmäktige och i kommunstyrelsen. Han föreslogs av sossarnas valberedning till första namn på valsedeln hösten 2022 och var en given kommunalrådskandidat. Efter att kretsen kring förra kommunalrådet Lena Lovén Rolén genomfört en kupp på nomineringsmötet avsa han sig alla kommunala uppdrag. Han har kandiderat till riksdagen för Socialdemokraterna. Hans fackliga meriter inom IF Metall är imponerande. Det råder nog inga tvivel om vilken av dom båda kandidaterna som är ”hyggligast” i betydelsen kaliber, kunnigast, mest erfarenhet.

Till detta kan också läggas det politiska valet. Wigerskog tillhör Lovén Roléns närmaste krets, och det är väl känt att hon på olika sätt har motarbetat samarbete med Vänsterpartiet och uttryckt sympatier för att samarbete mellan S och L. I en intervju med Fagersta-Posten säger Fredrik Wigerskog: ”Jag har svårt att tro att ett samarbete med V och M skulle fungera.” Det är mycket som tyder på att valet av S-kandidat också är avgörande för Socialdemokraternas politiska vägval.

 

I västerled via Getapulien

Idag gjorde vi en resa genom skogarna västerut för att möta den annalkande kallfronten. Resan gick via bortglömda samhällen som Karmansbo, Näverkärret, Morskoga, Ramsberg och Östra Löa till Västra Löa. Men först gjorde vi ett stopp i naturreservatet Getapulien. Egentligen mest för att kunna säga, att där har vi varit, på så sätt som mer världsvana globetrotters sätter färgade knappnålar på världskartan.

I Västra Löa var det besök på Perssons Magasin, där kråset smordes. Vi besåg också den intressanta utställningen av Riddarhyttekonstnärerna Elisabeth Billander och Jan Dahlgren. Så bar det av hemåt, sedan vi så att säga hade hämtat kallfronten. På den resan kunde nya nålar sättas på kartan: Gammelbo, Hägernäs, Riddarhyttan. Beresta som få.

Getapulisk tallskog. I bakgrunden syns Spelmossen där det finns ett gömsle där man efter tidsbokning kan betrakta orrspelet. Besökare uppmanas sitta still och förrätta sina naturbehov innan de går in i gömslet.

Doalism (eller ska det vara Dualism) av Billander och Dahlgren

Kråssmörjning

Getapulisk svampskörd (Jo, man får plocka matsvamp i naturreservat)

 

Om Getapulien

Getapulien är ett stort ödsligt skogsområde i triangeln mellan Näverkärret, Morskoga och Allmänningbo. Det är också numera namnet på ett naturreservat som av Länsstyrelsen i Örebro beskrivs ”I naturreservatet Getapulien möter du stora tallskogar och ensliga myrar sida vid sida. Det är ett av de få större väglösa skogs- och myrområdena o Örebro län.”

Det som väcker frågor är förstås det besynnerliga namnet. Varifrån kommer det? Ja, det verkar som om det närmast kommer från Småland. Sedan, åtminstone 150 år verkar det som om Getapulien använts som en skämtsam beteckning på Småland. Svenska akademiens ordbok (den aktuella delen publicerad 1928) menar att Getapulien är en ”skämtsam beteckning på Småland, särskilt de inre, magrare trakterna.” Av Getapulien har också bildats ”getapulianare” som en föga brukad beteckning på smålänningar och adjektiven för småländsk ”getapuliansk” och ”getapulisk”. Alla dom här orden har dykt upp i språket, som ett slags den tidens nyord, på 1880-talet.

Men riktigt begripligt blir det ändå inte, om man inte får veta att det är ett sammansatt ord av ”get” och ”Apulien.” Förklaringen skulle vara att det var ett så magert och kargt område att det bara dög till bete för getter. Så här skrev Nerikes Allehanda när naturreservatet invigdes 2009: ”namnet är ett öknamn för mycket magra betesmarker i Småland. Så magert att det bara duger som bete åt getterna. Namnet Getapulien härleder också till det italienska området Apulien som också är ett magert landområde.” Vem som sen har tyckt att myrarna bortom Näverkärret påminner om Småland förtäljer icke historien.

Men hur är det nu med Apulien? Är det verkligen en så ödslig och ofruktbar trakt att det är rimligt att jämföra det med det mörka Småland eller till och med sanka myrmarker i Västmanland? När man läser moderna beskrivningar av regionen Apulien (Puglia på italienska) låter det inte riktigt så. I den moderna tidens kunskapskälla Wikipedia kan läsas: ”Det milda klimatet gör att regionen kan bjuda bördiga jordbruksmarker där det odlas mandel, oliver och spannmål. Apulien är Italiens största producent av olivolja. Apulien är numera ett viktigt vindistrikt där det produceras fina rödviner.”

I ett resereportage i Sydsvenskan skriver man: ”Det är också Italiens kornbod med de gula vajande sädesfälten och dessutom olivlundarnas land.[…] Man kallar det även för Italiens köksträdgård.” Och en resebyrå, som förstås har sina randiga skäl att framhålla Apulien som trevligt och tilltalande skriver: ”Här i södra Italien är solen generös och jorden fruktbar. De knallröda tomaterna smakar som de ska och i september håller vindruvorna på att sprängas av söt saft.”

Det låter som om dom apuliska getterna kunde vandra omkring och beta i ett riktigt Schlaraffenland. Till skillnad från i det steniga Småland och dom västmanländska träskmarkerna. Men kanske var bilden av Apulien en annan för 100-150 år sen, om det nu inte är så att jordens fruktbarhet har förbättrats där nere i Italiens klack. En tidig svensk 1900-talskälla är den s k uggleupplagan av Nordisk familjebok (1904) som låter oss veta att ”landet är till stor del en jämn, osund, människofattig stäpp.” Det låter mer getvänligt.

Så mycket fuckoffness att föräldrarna gömde sig i syrenbersån

Hur det nu än är har namnet ”Getapulien” rymt en särskild, och kanske lite mystisk lockelse. Under åren 2013 – 2015 anordnades i folkparken Tyrolen utanför Alvesta (i Småland) musikfestivalen ”Psykjunta – underjordiska toner i Getapulien.” Ett av dom medverkande banden ”Moon City Boys” beskrevs så här: ”kanske det coolaste bandet i Sverige som ett eko tillbaka till en tid då […] rocknrollers hade så mycket integritet och fuckoffness att alla föräldrar sprang och gömde sig i syrénbersån.”

Lyssna själv till Moon City Boys i ”Let my love dance.” Vad hade getterna tyckt och gjort?

Alltför höga kommunalrådsarvoden hotar demokratin, effektiviteten och rättssäkerheten

Tidningen Dagens Samhälle har kartlagt arvodena för landets 290 kommunstyrelseordförande. Det är förstås stora variationer, från socialdemokraten Karin Wanngård i Stockholm som kan kvittera ut 148 995 kronor i månaden till Jokkmokks Roland Boman som representerar det lokala partiet Framtid i Jokkmokk med 33 580 i månaden. Man förstår att det finns en storleksfaktor som ligger bakom en del av skillnaderna. Kommunalråd i stora kommuner tjänar mer än dom i små kommuner. Sambandet är ganska starkt (r_xy = 0,60). Men sambandet är något bedrägligt. Stockholm avviker kraftigt i folkmängd, medan många kommuner klumpar ihop sig i andra änden av skalan. Jag ska därför i fortsättningen bara titta på dom 73 kommuner som har färre än 10 000 invånare.

Här är sambandet med storlek fortfarande märkbart, men betydligt beskedligare (r_xy = 0,26). Det betyder att sju procent av skillnaderna mellan kommunerna förklaras av att dom är olika stora. Men det är fortfarande meningsfullt att kontrollera för kommunens storlek. Det kan man göra med hjälp av regressionsanalysen som gör det möjligt för oss att beräkna ett förväntat värde på kommunalrådslönen om det bara vore storleken på kommunen som bestämmer kommunalrådets lön. Vi ska nu se på skillnaderna mellan den faktiska lönen och denna förväntade storleksberoende lön.

När vi sen tittar på dom 16 kommuner som har färre än 5 000 invånare varierar skillnaderna (”residualerna”) mellan -34 668 kronor (det är den stackars Boman i Jokkmokk igen, som får ut så lite) till +18 487 utöver det förväntade arvodet till Arjeplogs socialdemokratiska kommunstyrelseordförande Isak Utsi. Det är också ganska tydliga partivisa skillnader. Sämre lön än förväntat har förstås den ende lokalpartisten, men också dom två vänsterpartisterna. Alla andra partiers kommunalråd får ut mer än förväntat, allra mest det enda SD-kommunalrådet.

Hoppsan, den enda kommuner bland dom 16 riktigt små som har ett SD-styre (ja, hade, då innan Ewa Olsson Bergstedt fick sparken) är ju Skinnskatteberg. Skinnskattebergs kommunalråd får 63 155 kronor i månaden. Det är inte mindre 7 193 kronor mer än dom 55 961 kronor i månaden som man skulle vänta sig utifrån kommunens folkmängd.

Fallhöjden är problemet

Vad är det för problem med höga löner till makthavare? Ja, mer än att det kan för den avundsjukt lagda kännas orättvist. Jag tror att man kan sammanfatta problemet med ett ord: fallhöjden. Den som åtar sig ett politiskt uppdrag i kommunen, kanske särskilt det ledande uppdraget som kommunalråd, måste alltid vara beredd på att det kan ta slut. Och att det kan ta ett plötsligt slut. Orsaken är förstås att kommunalrådet är den som hålls ytterst ansvarig för vad som händer i kommunen. Det blåser på toppen.

Ju högre arvode som har betalats ut till kommunalrådet, desto större är (åtminstone för dom flesta) fallhöjden. Om vi tar Skinnskatteberg som exempel, så är kommunalrådsarvodet 3,15 gånger större än den sammanräknade medianinkomsten för kommunens invånare. Beroende på vilket jobb man är ledig från för att vara kommunalråd riskerar man alltså att få sina inkomster minskade med åtminstone två tredjedelar om uppdraget tar slut. Det kan förstås kännas surt.

Trix för att skydda sig mot att bli avsatt

Risken finns då att man till varje pris försöker bita sig fast i det välarvoderade uppdraget. Det kan då hända, att man går över gränsen för det acceptabla.

Stryp information: Om man mörkar vad som händer i kommunen för oppositionen och medborgarna minskar chansen att sådant som kan användas för att plötsligt avsluta uppdraget avslöjas. Vi har sett väldigt tydliga sådana mörkningstendenser i kommunen.

Håll ihop i korrupta nätverk: I korrupta system håller dom mutbara ofta varandra om ryggen. Det bildas informella nätverk av korrupta individer. Risken finns annars att faller en faller alla. Man kan jämföra med Putins regim som har just korruption som affärsidé.

Trakassera oppositionen: Oppositionella kan trakasseras genom att man överutnyttjar den myndighetsmakt som kommunen har. Det kan t ex gälla plan- och byggpolitiken eller tillsynsuppgifter av olika slag. Regler tillämpas selektivt och ibland felaktigt.

Sådana här metoder är farliga eftersom dom hotar kommunens och det politiska systemets grundläggande värden. Demokratin hotas förstås, men också effektiviteten och rättssäkerheten.

Kommunala arvoden är inte någon jävla försörjningsinrättning

Ibland kan det förstås finnas anledning att tycka synd om avsatta toppolitiker. Det handlar inte bara om att dom plötsligt kan bli av med två tredjedelar av inkomsten eller att dom får byxorna neddragna och står där utan den prestige som hänger ihop med uppdraget. Det kan faktiskt vara så, att det av olika skäl kan vara problem med att återgå till det gamla jobbet som man är tjänstledig ifrån.

Det är därför det finns ett system med omställningsstöd, både i form av ekonomiskt stöd och annan hjälp, allt finansierat av kommunens skattebetalare. Storleken är beroende av hur länge man haft uppdraget. Men sen finns det ju andra system i samhället. Arbetsgivaren har förstås ett stort ansvar. Så har vi andra instanser, som försäkringskassan, arbetsförmedlingen, A-kassan och socialtjänsten. Men det är viktigt att understryka att arvoderade kommunala förtroendeuppdrag inte är någon jävla försörjningsinrättning.

Landskapen fortsätter att förbrylla

Förbryllningen över Sveriges indelning i län och landskap fortsätter. För att ytterligare komplicera bilden har ett inlägg om landsting och regioner tagit sig in på listan (nummer 7). Annars domineras det hela förstås av den hemska kommunalpolitiska situationen i min hemkommun, Skinnskatteberg. Nu så här sju månader in på året saknas en av fullmäktige fastställd budget. Och sedan två månader tillbaka saknas också politisk ledning sedan kommunalrådet avsattes i början av maj. Men nu lovas det bättring vid ett extra fullmäktigemöte den 19 augusti. Men jag säger som Rellingen.

Antal sidvisningar var i juli 11 470 (10 278 i juni). Flest besökare kom från Sverige, Hongkong, Singapore, USA, Tyskland, Israel, Finland. Indonesien, Irland och Kina. Ströbesökarna var från Danmark, Frankrike, Japan, Nederländerna, Norge, Ryssland, Spanien, Storbritannien och Österrike.

Dom tio mest visade inläggen i juli: 

1	Vad är det för skillnad mellan län och landskap? (1:a)
2	Fri information är demokratins livsluft (ny)
3	Brandkårsfrågan: Samarbete ja, men det får inte bli för billigt (ny)
4	En liten mellansvensk bruksorts uppgång och fall (ny)
5	Om dom valda misslyckas med att låsa upp politiskt baklås får man välja nya (ny)
6	SD+L-styrda Skinnskatteberg snubblar vidare (ny)
7	Rikets indelningar: Hardcore om landsting och regioner (ny)
8	Krisens Skinnskatteberg: Kommunen utan politisk ledning på obestämd tid (2:a)
9	Skinnskatteberg utan budget efter dom i Förvaltningsrätten (3:a)
10	Ingrid på jakt efter sina rötter i djupaste Sörmland (ny)