Ack, Värmeland du sköna...

I helgen gick färden till Värmland, om än bara till det allra östligast belägna Filipstads Bergslag. Målet var Saxå Herrgård, där vi tillbringade veckoslutet i lyx, överdåd och frid. Det började med fransk champagne i vardagsrummet till den tvårumssvit som vi disponerade.

Skål!

Hyttan

Starstruck

Efter lunch och kaffekalas på Restaurang Kolhuset och en promenad i den tiogradiga sommarkylan var det dags för kvällsmat på Restaurang Kolhuset. Lunchen bestod av frityrstekt abborre med potatispuré och skirat smör. Det var en alldeles utmärkt rätt. Mycket goda smaker, dock kanske inte på själva den lilla fisken, som åtminstone i mitt tycke var ganska menlös. Det var ganska mycket frityr och fisken var kanske på gränsen till överkokt. Jag är inte helt övertygad om att fisk ska tillredas så här. Senare på kvällen förekom också en torsk tillredd på samma sätt och med liknande resultat. Ett litet minus för dom i övrigt vällagade och –smakande rätter som serverades.

Temat för kvällen var ”spansk afton”. Det innebar att det serverades tapas i fyra omgångar. Det var ett ganska traditionellt utbud men välgjort av köket. Kanske med det lilla minuset för fisken. Men det var inte heller i övrigt alldeles invändningsfritt: Ingrid tyckte att patatas bravas var tillredda med alltför mycket tomat, och man kunde kanske påpeka att chimichurri som serverades till secreto iberoco lär vara vanligare i Argentina än i Spanien. Men invändningarna till trots var det en mycket tillfredsställande måltid väl värd fyra grisar.

Personalen förtjänar också ett plus för uppmärksamhet, vänlighet och hjälpsamhet.

Men, och det är ett stort men. Konceptet, själva idén bakom den spanska aftonen, var inte bra. Det hade dukats med två långbord och rätterna portionerades ut över dessa med säkert ett hundratal gäster. Det uppstod flera situationer där det var oklart hur det skulle delas, och vid något tillfälle blev gäster utan. Det är förstås inte bra. Och vi hade nog gärna sett en måltid där vi hade ett eget bord. Det är inte riktigt meningsfullt att behöva dela bord med främlingar på ett sätt som tycks ha varit inspirerat av den tidiga charter-erans grisfester. Viljan från restaurangen var nog god, och man hade en idé, som omsatt i praktiken inte riktigt fungerade.

Måltiden är inte bara mat, utan även en social händelse, en samvaro. Och om det ena inte funkar dras resultatet ner. Vi enades därför sorgesamt nog om att det inte kunde bli mer än tre grisar för Restaurang Kolhuset vid Saxå Bruk.

 

Tidigare matrecensioner

Fem grisar Matkonsulatet, Wanås Restaurang och Konst, Hallmans matbar

Fyra grisar Högsjö wärdshus, Nya serveringen, Ängelsberg, Klostergatans vin och delikatess, Lund, Kungsörstorp, Kohlswa herrgård, Djäknebergets restaurang, Grythyttans gästgivargård, Wärdshuset Gaggeska gården,  Bryggans Bar och Café, Västerås, Pressklubben, Gripsholms Värdshus, Ulvsby herrgård, Sunne, Konserthusterrassen, Västerås, La Cantina, Södertälje, Zorbas taverna, Kolsva, Söders Hjärta, Lake Lodge, Karlskoga, Nya Hattfabriken, Färna herrgård, Tolvsbo bergsmansgård, Vatten, Skärhamn, Kajplats 9, Västerås, Gyllene Uttern, Gambrinus Grand Hotel Lund, Greens hotell, Tällberg, Västerås Officersmäss, O’Learys, Köping, Flädie Mat- och Vingård, Abrahamsgården, Norberg, Café Voyage, Köping

Tre grisar Vinöns wärdshus, Wärdshuset Engelbrekt, Kolbäcks Gästgivargård, Bjerreds Saltsjöbads kallbadhus, Blå Kök och Bar, Karlstad, Pinchos, Göteborg, Brasserie Elverket, Hjälmaren, Årsta, Agrill, Västerås, Laxmi, Västerås, Värdshuset Stopet, Grängesberg, Sätra Brunn, Kosta Lodge, Bowling & Krog, Skinnskatteberg

Två grisar Wanbo herrgård, Brasseri Stadsparken, Västerås, Hotell Scheele, Köping, Hyttans café, Säfsen, Bierkeller, Västerås, Aiden by Best Western Skavsta Airport

Hemresa med bokbonanza, ost och järnmalmssmycken

Det blev bara en snutt i Värmland. På söndagen återvände vi till Västmanland, till Grythytte och Hällefors Bergslag. Första stopp var det fantastiska Bergslagens Bokloppis i Södra Hyttan någon mil söder om Hjulsjö. Det sägs bara Skandinaviens största, hur man nu kan veta det. Men en imponerande och spännande upplevelse. Vi kom därifrån bland annat i sällskap med Per Olov Enquist, Lars Görling, Alf Henriksson, Torgny Lindgren, Ulf Lundell och Bunny Ragnerstam. Allt till det facila priset av 140 spänn.

Next stop var det bekanta Bredsjö Mjölkfår. Där det var lunch på Ostacafét med nygräddad ostpaj. Därifrån fick vi sällskap med ett halvt kilo ett årig Bredsjö Blå. Det var dyrare än böckerna.

Allra sist, bara kilometer hemifrån i Skinnskattebergs Bergslag gjorde vi ett kort uppehåll vid Oxbrons banvaktsstuga där Jan Dahlberg ställer ut silversmide med bearbetade stenar av framförallt blodstensmalm och magnetit.

Sen hade vi som min farfar Edvin Bäck brukade säga, ringat in en kalvhage.

Dagens provianteringsresa

 

2 hg ettårig Bredsjö Blå!

Och en glass i Nora

Nu sätter vi punkt för Löwensköldska ringen

Vi är just hemkomna från årets resa i Västerled. Huvudmålet var Västanå teaters föreställningen av Anna Svärd; den tredje och sista delen av Löwensköldska ringen-trilogin. Tack Selma för det! Det var en rivig föreställning, men om jag ska säga som sanningen är, börjar vi nu kunna det Stinnerbornska formspråket. Det blir mycket snurra runt och springa runt i en ring. Jag tror att det vore bra om vi nu vilade oss från "Fryksdalens dansande dervischer" ett tag. Men annars ska ingen skugga falla över Västanå teater.

Fryken, hos Selma "Lövens långa sjö"

"Fryksdalens dansande dervischer" Foto Håkan Larsson; Anna Svärd 2018

Sjöstugan (Lake Lodge) säkrade fyra grisar
På vägen upp till Sunne lunchade vi på Lake Lodge vid Våtsjön väster om Karlskoga. Trots det löjliga engelska namnet serverades en utmärkt lunchbuffé med tre sillar, kall marinerad fläskfilé, köttbullar med gräddsås och potatis, kycklingklubbor, prinskorv, potatissallad, pastrami och en prickig korv. Det var gott och vällagat. Vår bedömning var att både köttbullarna och bearnaisesåsen var hemlagade. Som särskilt välsmakande vill jag framhålla fläskfilén. En brist kan möjligen vara det magra utbudet av fisk. Något slax lax hade väl åtminstone gått att klämma in. Men jävligt mätt blev man. Och också de kräsna grisarna var nöjda.

Vattenfärgen har blott en gud

På hemvägen gjorde vi det obligatoriska besöket på Lars Lerins Sandgrund. Här ett bildpotpurri:

Bää bää vita lamm

Ytterligare ett i det närmaste obligatoriskt stopp är Bredsjö Ostcafé för inköp av en rejäl klump Bredsjö Blue. Vi brukar köpa en tvååring, men den av slutsåld, så vi fick nöja oss med en ettåring. Fyraåringen var lite väl frän.

Tidigare matrecensioner

Fem grisar Matkonsulatet 

Fyra grisar Högsjö wärdshus, Nya serveringen, Ängelsberg, Klostergatans vin och delikatess, Lund, Kungsörstorp, Kohlswa herrgård, Djäknebergets restaurang, Grythyttans gästgivargård, Wärdshuset Gaggeska gården,  Bryggans Bar och Café, Västerås, Pressklubben, Gripsholms Värdshus, Ulvsby herrgård, Sunne, Konserthusterrassen, Västerås, La Cantina, Södertälje, Zorbas taverna, Kolsva, Söders Hjärta

Tre grisar Vinöns wärdshus, Wärdshuset Engelbrekt, Kolbäcks Gästgivargård, Bjerreds Saltsjöbads kallbadhus, Blå Kök och Bar, Karlstad, Pinchos, Göteborg, Brasserie Elverket

Två grisar Wanbo herrgård, Brasseri Stadsparken, Västerås, Hotell Scheele, Köping, Hyttans café, Säfsen

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

T

Ringdanser vid Lövens strand

Det var dags för årets teaterresa i går. Den gick till Berättarladan i Rottneros. På vägen dit gjorde vi det traditionella stoppet i Bredsjö för att proviantera Bredsjö blå. En tvåårig Bredsjö blå. Det är mums filibaba det.

Ostcaféet i Bredsjö

Planen var att äta lunch på den lite förnäma Bredsjö herrgård. Det visade sig dock att de i år bara serverade lunch till hotellgäster. Så de fick vara förnäma på egen hand. Vi for vidare västerut och kom till den fantastiska Vildmarkskrogen. Högst upp på en bergtopp strax före Hällefors. Utsikten över Bergslagsskogarna var häftig trots att den tack vare dimman påminde något om den berömda utsikten från Holmenkollen ("Här är det väldigt fin utsikt - i princip").

Utsikt från Vildmarkskrogen, Hällefors

Vildmarkskrogen var ett märkligt ställe: Timmerhus dekorerat inomhus med döda djur, en postsäck från nederländska postverket och holländska träskor, till salu diverse älgsouvenirer. Maten var väl inte heller något att skryta med och framkörningen långsam, men som sagt en mäktig utsikt. Och inte att förglömma: ett "Little Holland" på en västmanländsk bergstopp. Resan fick sen gå vidare via metropoler som Hällefors, Filipstad, Sunnemo, Munkfors till Sunne.

Selma Lagerlöfs "Gösta Berlings saga" är årets häftiga uppsättning i Berättarladan. Det är en rejäl, magnifik och spektakulär pjäs som spelas upp. Total tid inklusive pauser (gudskelov med utspisning i andra pausen) är fem och en halv timmar. Regissören Leif Stinnerborn förnekar sig inte: Han är ju mannen som gav "springa-runt-i-en-ring" ett ansikte. Det var mycket springa-runt-och-hoppa. Men det är en häftig uppsättning som också kritikerrosats. I programhäftet analyseras pjäsen på alla ledder av både en filosofie doktor och en professor emerita i litteraturvetenskap. Genusperspektivet, men också klassperspektivet framhålls. Etnicitetsperspektivet blir det mindre av: Det förekommer en trollkunnig finnkäring, men det är nog allt. Bra finkultur analyserad av akademiska litteraturvetare och med medverkan från kringliggande högskolor. Stefan Fölster skulle ha osäkrat sin revolver (originalcitetatet tillskrivet Hermann Göring).

Orkestern

Fyra av de tolv kavaljererna på Ekeby

Ett urval av kvinnorna kring Gösta Berling

Håhåjaja, så var det dags för hemfärd: Tre timmar instrumentbräda efter fem och en halv timme teaterupplevelse. Klockan ett serverades Bredsjö blå med porsbrännvin på förstubron. Se det var en riktig sportprestation.

En vecka av kulturupplevelser

Pensionärslivet är snärjigt. Nu har det varit så mycket att jag inte har hunnit vårda bloggen ordentligt.

Istället kommer här en veckosammanfattning.

Förra lördagen åkte Inkan och jag till Rottneros i Värmland. Resan gick på småvägar via Skinnskatteberg, Kloten, Kopparberg, Bredsjö, Hällefors, Filipstad, Sunnemo, Munkfors och Sunne. Resan tog fem timmar för att tillryggalägga 24 mil. Men då ingick en sanslöst dålig grusväg mellan Brattforsheden och Sunnemo, där 50 km/h framstod som vågat. Och så ingick också ett en timme långt stopp i Bredsjö.

Först trerätters lunch på Bredsjögården. Smack! Smack! Sen inköp av ett halvt kilo Bredsjö Blå (fårost av Roquefort-typ, se bilden). Smack! Smack!

I Rottneros vankades det Västanå teaters uppsättning av Kalevala. Vi fick under tre timmar följa de tre Kalevala-kompisarna Väinämöinen, Lemminkäinen och Ilmarinen i deras dragkamp med varandra och med det kalla och mörka Pojha i norr om Sampo och om Pohjas unga jungfru. Väinämöinen är en vresig men trollkunnig gubbe; Lemminkäinen en lättsinnig tjejtjusare och smeden Ilmarinen en överhuvudtaget reko grabb. Svårt att säga vem som vinner, men tillsammans besegrar de i alla fall Pohja. Bilden är från sista striden mot Pohja.

Det är en häftig teaterupplevelse. En av de bästa. Trots vad DN:s pretto-recensent menade (Leif Zern, DN 22/6 2009). Hans anmälan tycktes mest vara skriven för att visa hur jävla initierad recensenten är. AB var mer positivt inställd, och enda egentliga kritik var att vissa dans- och springnummer kunde ha utgått (Gunder Andersson, AB, 25/6 2009).

Nu var det sent och för att inte komma hem framåt söndag morgon blev det E18 hem – 26 mil och drygt tre timmar. I Kristinehamn var motorvägen avstängd med omledning genom stan. Tur det, för då hann vi med en chorizo med bröd på Pizzeria Oden (som bortsett från namnet inte framstod som så särskilt fornnordisk). Smack! Smack!

Väl hemma i Västanhed återhämtade vi oss med hällbrödsmackor med Bredsjö Blå nedsköljda med Zubrówka; (Smack! Smack!) polsk vodka smaksatt med bisongräs, och i bisongräset finns kumarin som är ett antikoagulerande ämne. Kumarinet anses också kunna ge hallucinationer för att nu inte tala om afrodisiaka-effekten. Det senare var det ingen som orkade ta reda på. Det hade blivit för mycket instrumentbräda den dagen.

I övrigt har Lillevilla grundmålats och rödmålats. Drygt en halv andra strykning med rödfärg återstår per dags dato. Ovärderliga insatser i måleriet gjordes av Inkan, Nisse och Sara. På bilden hänger Nisse på stegen och rödmålar västra långväggen.

Dagens citat om Bredsjö Blå:
"Krämig, smakrik, en lagrad individualism, här bjuds substansen av en konverterad sommaräng omhändertagen av en galen och envis professionalism"

Carl Jan Granqvist

Smack! Smack!