lördag 16 maj 2020

På spaning efter våren: Mossgruveparken

Södra schaktet
Risbergs konstschakt
Hål
Bro
Paus med kaffe och muffins

Och hur var det med våren då? Nej här var den inte. Ovan avbildade kaffepaus ägde rum i halv storm och snöglopp.


lördag 9 maj 2020

Skinnskattebergs folkhögskola: Från hyllat skolbygge till misslyckad företagsby


Den 15 maj 1955 kunde man i tidningen läsa en annons från Västmanlands läns landsting med inbjudan till en arkitekttävling. Inbjudna var ”svenska arkitekter och i Sverige bosatta utländska arkitekter” och avsåg förslag till en ny folkhögskola i Skinnskatteberg för 75 – 80 elever. Tävlingsbidrag skulle vara inne senast den 1 november 1955 kl 15.00.

Redan i oktober 1953 hade följande mycket kortfattade notis kunnat läsas:

Ny folkhögskola. Västmanlands läns landsting har beslutat uppföra ytterligare en folkhögskola i länet. Den nya skolan skall förläggas till Skinnskatteberg. (DN 10/10 1953)

I februari 1956 meddelades resultatet av arkitekttävlingen:

Arkitekttävlingen om folkhögskolan i Skinnskatteberg avgjordes på tisdagen. Första pris, 9.000 kr.m tillerkändes förslaget med motto ”Tun”, utfört av arkitekterna Jan Ericson, Torgny Gynnerstedt och Bengt Ågren, Stockholm-Vällingby. (DN 8/2 1956)




Rektor Karlbom, Åkersberga, som suttit i prisnämnden berättar att ”det blir en skola med särskild tanke på industriarbetarungdom.” Vidare konstateras att det segrande förslaget ”har en rationell lösning, och särskilt lyckade förefaller elevhemsbyggnaderna vara.”

Vid urtima möte med landstinget i juni 1957 anslogs 5,4 miljoner kronor för uppförande av den nya folkhögskolan (DN 4/6 1957).

Den 31 mars 1959 utannonserades tjänsten som rektor vid den nya folkhögskolan, som uppgavs skola börja sin verksamhet i oktober 1960. Något utrymme för löneförhandling fanns inte: ”Lön m.m. enligt lag.” Däremot kunde man locka med bostad: ”Bostad om 7 rum och kök skall uppföras i särskild byggnad och vara färdigställd före tjänstens tillträdesdag den 1 april 1960.”

I augusti 1960, ett par månader före starten rapporterar Dagens Nyheter om den nya skolan. 

Artikelförfattaren är överlag entusiastisk:

SKOLBYGGE TURISTMÅL
Anläggning för 7 milj kr i naturskön Bergslagsmiljö
Från Dagens Nyheters utsände medarbetare

SKINNSKATTEBERG i augusti.
Vid sjön Nedre Vättern i Skinnskatteberg är det nästan lika vackert som vid den riktiga Vättern och det säger ganska mycket. På en sluttning ner mot vattnet har Sveriges säkerligen naturskönast belägna folkhögskola sin plats, klar för invigning 8 oktober, kostnad sju miljoner kronor. Västmanlands läns landsting är byggherre och har slagit riktigt på stort. Inga kostnader har sparats för att få en funktionell skola av toppmodernt snitt för västra länsdelen, som hittills saknat denna skoltyp. Ett unikt bygge kan man med rätta konstatera och inte minst Skinnskattebergsborna är omåttligt stolta över nyskapelsen, som blivit något av en turistattraktion i sommar. (DN 8/8 1960)

De nytillsatte rektorn Stig Helmers säger: ”En förnämlig skola att arbeta med”. Några svårigheter att rekrytera lärare till Skinnskatteberg, ”som inte kan sägas vara någon av landets mest betydande orter” har det inte heller varit. ”Nej inte alls”, säger rektorn. ”30-tal sökande till fyra av lärartjänsterna. Orsak: bostäderna som torde överträffa det mesta i den vägen. Rymliga femrummare i ett plan i bungalowstil med utsikt som från ett norskt fjäll.”

Hur gick det sen?
Landstinget drog sig 2008 ur och istället tog föreningen Bergslagens folkhögskola över verksamheten. Föreningen består av ett antal organisationer med anknytning till arbetarrörelsen. Men den nya verksamheten blev inte långlivad. Skolan flyttade 2010 till Norberg. Efter stötande och blötande köpte kommunen byggnaderna från landstinget 2014. Kommunens avsikt var att det skulle bli en företagsby, en förhoppning som kommit på skam. Det har inte varit möjligt att få hyresgäster. I stort sett står lokalerna för företag tomma. Istället har lokalerna använts för olika kommunala ändamål, som flyktingboende och centralkök. Diskussioner har förts om att flytta dit grundskolans högstadium eller kommunalkontoret, men de diskussionerna har hittills inte lett till något konkret.


Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här. 


lördag 2 maj 2020

På spaning efter våren: Grävlingberget 5,5 år efter branden

En djungel av björksly
Och stenskravel

Norrut från utsiktstornet

Och söderut

Så plötsligt en stor jävla bläckfisk


fredag 1 maj 2020

Internationell solidaritet Första Maj




Sången till Venezuelas förenade socialistiska parti (PSUV)



Lena i topp i april

Lena

Till skillnad från många andra kommuner har Skinnskattebergs kommun inte tagit på sig något ansvar för handlingshjälp till riskgruppen äldre än 70 år. Jag har under april i olika fora fört en diskussion med det socialdemokratiska kommunalrådet Lena Lovén Rolén som ivrigt försvaret kommunens passivitet. Det har av diskussionen tydligt framgått att detta har varit en prestigefråga för kommunalrådet och ortens socialdemokrater. Kommunalrådet har uppenbart blivit kränkt av mina inlägg. Den här diskussionen toppar mest lästa-listan för april, men också fyra andra inlägg på listan har direkt anknytning till frågan (2, 5, 6 och 9).

Antal besökare var i april 367 (362 i mars). Av dessa var 198 (204) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,65 (1,57) och genomsnittlig tid per besök var 83 (99) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Finland och USA. Ströbesökare var från. Frankrike, Kanada, Nederländerna, Polen, Storbritannien, Tyskland och Österrike.

De tio mest visade inläggen i april:

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10


tisdag 28 april 2020

Första Maj på fredag


Mitt första minne av Första Maj är från Fagersta. Det kan ha varit 1953 eller 1954. Jag kan ha deltagit tidigare, men det har jag inga minnen av. Från den där första demonstrationen minns jag den uniformerade blåsorkestern och de tunga mörkt röda fanorna med sina förgyllda eller försilvrade stångprydnader.

Åren gick. Ett oförglömligt minne är det avslutande mötet för flera demonstrationståg i Stockholm. 50 000 människor samlades på Norra Latins skolgård vid Norra Bantorget i Stockholm för att protestera mot USA:s imperialistiska krig i Indokina.

Under 1970- till 1990-talen var det det demonstrationståg som ordnades av Vänsterpartiet Kommunisterna i Stockholm som gällde. Pendeltåget mot Stockholm var knökfullt. Många hade sina fanor med sig; hoprullade kring stången eller instoppade i grå eller bruna fodral. Vid Centralen gick några av. De var på väg till Socialdemokraternas demonstration, men de flesta fortsatte till Södra Station.

Vid stationsutgången stod ofta ett par korvförsäljare. Eftersom det egentligen var lunchtid brukade det bli en korv innan vi fortsatte. Där fanns också Stockholms Kommunistiska Blåsorkester med professor Tännsjö tutande i sin lur. Oordnat men allt tätare fortsatte folkmassorna från ständigt inkommande pendeltåg genom Södra Stationsområdet och uppför trapporna till Medborgarplatsen.

Där var ett brokigt folkliv. Människor strömmade till från Tunnelbanan och från kringliggande gator. Torget var snart fullt. Funktionärer försökte med varierande framgång ordna demonstrationstågets kolonner och avdelningar. På Medborgarhusets trappa spelade något band, gärna något latinamerikanskt. Röda fanor vajade, blandat med kurdiska, kubanska, vietnamesiska fanor och regnbågsflaggor. Företrädare för allehanda grupper delade ut flygblad, samlade pengar i bössor eller sålde tidningar.

Så kom tåget iväg. Jag minns talkörernas paroller. Det var de auktoriserade som fanns på utdelade flygblad som ”Stoppa borgarna i papperskorgarna” eller den tungvrickande ”Internationell solidaritet arbetarklassens kampenhet”. Men det fanns också de mer spontana. Som när Wallenbergimperiets högborg på Kungsträdgårdsgatan passerades: ”Känner ni stanken från Enskilda Banken”. Eller vid passerandet av slottet och Gustav III:s staty: ”Leve, leve, leve Anckarström”. Det sista kanske en lite tvivelaktig paroll. Anckarström var visserligen kungamördare, men också adlig kuppmakare. Och att ropa leve för en som varit död sen 200 år – halshuggen, hackad i småbitar och matad till kråkorna – var kanske lite meningslöst. Och så den paroll som jag alltid, men inte av politiska skäl, vägrade följa: ”Den som inte hoppar är moderat”.

I Kungsträdgården hölls det avslutande mötet. Stort jubel när deltagarantalet meddelades. Det kunde vara 15 – 20 000. Och ännu mer jubel när deltagarantalet i Socialdemokraternas tåg meddelades. Det kunde röra sig om en 3 – 5 000. Rapporter i pressen som byggde på polisens uppskattningar var förstås lägre, men proportionellt. Så vi vann i alla fall!

Så avslutades det hela med unison sång av Internationalen. Blåsorkestern tutade och knutna nävar höjdes.

Också barnbarnen har introducerats till arbetarrörelsens dag. Julian och Doris har varit med i Kungsträdgården och Linnea har varit med på Djäkneberget i Västerås, dit vårt firande senare år har omlokaliserats. De sista åren i Stockholm och i Västerås har vi avstått från att gå med i tåget. Kroppen har börjat säga ifrån. Men vi har varit med på mötet. Och vi har sjungit Internationalen.

I år blir det ingen manifestation. Coronakrisen sätter stopp för allt. För min egen del har det hänt två gånger sen 50-talet. En gång, det kan ha varit på 90-talet hjälpte jag en av mina döttrar som skulle flytta. Hur bostadsstiftelsen kunde ha första maj som flyttdag är ett mysterium. Den andra gången satte en envis hosta stopp för mitt deltagande.

Men karantän eller ej. På fredag är det första maj. På något sätt ska jag åtminstone här på bloggen hylla den gamla parollen ”internationell solidaritet arbetarklassens kampenhet”. Vi ska inte glömma att USA-imperialismen är kvar och att folkliga rörelser fortfarande utsätts för dess förfärande påtryckningar och attacker.

Leve Första Maj!

1 Norra Bantorget, Stockholm, 1972 (Bild från DN), 2 Vasagatan, Göteborg, 2010, 3 Medborgarplatsen, Stockholm, 2014, 4 Kungsträdgården, Stockholm, 2015, 5 Djäkneberget, Västerås, 2017, 6 Djäkneberget, Västerås 2019



lördag 25 april 2020

Skinnskatteberg informerar svagt om coronakrisen


Skinnskattebergs kommun har löpande informerat om sina åtgärder på kommunens hemsida. Trots att kommunen är förvaltningsområde för finska språket har informationen endast publicerats på svenska. 
Här är en lista över den information som finns på hemsidan:

12 mars
Besöksförbud i äldreomsorgen
17 mars
Evenemang på Korpen och biblioteket inställda. Inga sammankomster med mer än 20 deltagare i kommunala lokaler. Politiska möten flyttar till fd folkhögskolan
18 mars
Skola och förskola öppet som vanligt. Hänvisning till FOHM:s rekommendationer och länk till försäkringskassan
19 mars
Till företagare: Näringslivssamordnaren arbetar med att kartlägga lägesbilden. Upprättat ”en väg in” för alla ärenden
20 mars
Kommundirektören och Kommunalrådet: Kommunen informerar sig och planerar. Allmänna råd.
23 mars
Förseningsavgifter på biblioteket avskaffas tillfälligt
6 april
Psykisk ohälsa och covid-19: Allmänna råd och länkar till organisationer utanför kommunen
14 april
Möjlighet videochatta med boende i äldreomsorgen
16 april
Handlingshjälp: Hänvisning till facebookgrupp. Kommunen påtar sig inget ekonomiskt (som i Fagersta) eller samordnande ansvar (som i avtalet mellan SKR, MSB och frivilligorganisationerna den 24 mars).
17 april
Svårt leverera omsorgstjänster till fritidsboende

Väldigt få av de saker man informerar om avser konkreta åtgärder (eller avsaknad av konkreta åtgärder) som det är viktigt att lokalbefolkningen får veta. För det mesta är det allmänna råd, uppmuntran och hänvisningar till myndigheter och organisationer utanför kommunens organisation.
Jag har nu en tid fört en diskussion med kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S) om handlingshjälp till riskgrupperna. Hon har envist värjt sig för att kommunen skulle ta på sig ett ansvar, och konsekvent hänvisat till en facebookgrupp.

Jag har då pekat på att Skinnskattebergs kommun har sämst bredbandstäckning i länet. Det finns också nationella undersökningar som tyder på att en tredjedel av de äldre helt saknar tillgång till internet. Både datorer/smarta telefoner, uppkoppling och kunskaper saknas. I vår kommun skulle det motsvara en grupp om minst 300 personer utan möjlighet att ta del av informationen såväl på kommunens hemsida som på Facebook.

I olika inlägg har kommunalrådet då hänvisat till den broschyr på olika språk som kommunen har producerat och distribuerat till alla hushåll, inklusive fritidsboende. Så här säger hon i en kommentar i Fagersta Nyheter: ”Vi har också skickat ut en broschyr på många språk till alla hushåll med information om Coronaviruset m m”.

Jag trodde först att jag inte fått någon sådan broschyr, men att det knappast var rimligt att hålla kommunalrådet ansvarigt för postens tillkortakommanden. Döm om min förvåning när jag igår kväll tände i bastun. Ur en bibba med diverse reklamlappar ramlade den kommunala broschyren.

Tyvärr måste man nog slå fast att saken inte blev bättre när jag nu faktiskt sett broschyren. Den enda egentliga lokala information som finns i skriften är den ovan nämnda informationen till fritidshusägare. Därefter följer åtta sidor med information på andra språk. Informationen är allmän och hänvisar inget till lokala förhållanden. All information är direkt kopierad från Folkhälsomyndighetens hemsida. De fyra följande sidorna innehåller länkar till olika myndigheter och organisationer utanför kommunen. Broschyren avslutas med råden ”Tvätta händerna!” och ”Stanna hemma om du är sjuk” på svenska, engelska och tre andra språk (dock inte på finska). Denna broschyrens baksida är kopierad från Region Stockholm.

Det är fullständigt orimligt att som kommunalrådet gör, använda denna ganska amatörmässigt hopkomna broschyr som ett slags alibi för utebliven information till äldre utan tillgång till internet om lokala förhållanden och lokala åtgärder.

Man kan sammanfatta om Skinnskattebergs kommuns åtgärder och informationen om denna:
  • Åtgärderna är minimala och i den mån de är mer ingripande (t ex besöksförbud och stopp för sammankomster) har de strax efter att det vidtagits föreskrivits av myndigheterna.
  • Information har endast skett på svenska och på kommunens hemsida. Inte ens på finska som kommunen är förvaltningsområde för har det informerats där. För handlingshjälp hänvisas till en grupp på Facebook. Äldre utan tillgång till internet har lämnats oinformerade.
  • Den broschyr som sammanställts och som i diskussionen använts som alibi innehåller ingen lokal information och hänvisar i stor omfattning till internet.
  • Broschyren har distribuerats på ett sådant sätt (med postens veckovisa utdelning av reklam) att det är osäkert om den nått alla. De som inte läser reklam utan förpassar den till makulaturen, de som tackar nej till reklam, fritidsboende kommer alla att uteslutas.

Ansvariga för otillräckliga åtgärder och undermålig information är kommunalrådet Lena Lovén Rolén och kommundirektören Marie Tollefsen Markström. Jag vill inte gå så långt som den äldre kommuninvånare som ringde mig och sammanfattade ”och Lena Lovén Rolén hoppar bara omkring och är glad”. Men någon mer långtgående handlingskraft tyder hennes agerande inte på. När det gäller kommundirektören förstärker agerandet under krisen tyvärr den ståndpunkt om hennes bristande kompetens som jag förde fram redan vid kommunfullmäktige i juni i fjol.