Vad händer i kommunerna efter valet i topp

Hur ska man göra nu då?

Med tanke på hur det gick i valet är det kanske inte förvånande att ett äldre inlägg om de komplicerade proportionella mandatfördelningsmetoderna har gjort raketkarriär på topplistan över mest lästa inlägg. Likaså ligger ovissheten om hur man ska rösta kvar på listan. Andra inlägg som också aktualiserats av valet är förslaget om parlamentarism i kommunerna, om regnbågskoalitioner och om organisatoriska modevågor i kommunerna. Hur inlägget om bygget av den okrossbara sängen tagit sig in på listan är dock mera oklart.

Antal besökare var i september 612 (504 i augusti). Av dessa var 461 (375) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,54 (1,66) och genomsnittlig tid per besök var 89 (105) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Finland, Island, USA, Tyskland, Storbritannien, Norge och Thailand. Ströbesökarna var från Brasilien, Canada, Chile, Frankrike, Grönland, Israel, Kroatien och Ungern.

De tio mest visade inläggen i september:

1	Vem ska man rösta på? Gör ett test! (2:a)
2	Politik och matematik 5: Mandatfördelning (ny)
3	Okrossbar säng (ny)
4	Utredningsförslag: Parlamentarism i kommunerna (ny)
5	Dags att damma av regnbågen? (ny)
6	Än slank det hit och än slank det dit (3:a)
7	Strövtåg: Kolsvas röda grus (ny)
8	Jazz på perrongen (ny)
9	En dag med Linnea på Djäkneberget (ny)
10	Mer styrning av kommunerna förslag av utredare (ny)

Dags att damma av regnbågen?

Nu grunnas det över hur det ska gå att få ihop en regering. Och i kommunerna får man börja fundera över hur man ska kunna sätta ihop styrande majoriteter. I Fagersta gick det åt skogen. ”Jag har varit på begravningar som har varit muntrare” sa Stig Henriksson om Vänsterpartiets lokala valvaka. Nu ska jag stöta och blöta situationen i Skinnskattebergs kommun. Någon måste ju göra det också.

Hittills har den styrande majoriteten bildats av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som tillsammans har samlat 16 av fullmäktiges mandat. De borgerliga har haft 14 mandat och nynazisterna i SD ett mandat. Valet igår innebar väldigt små förändringar. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna ökade med 0,5, 0,2 respektive 4,6 procent. Alla andra partier minskade, Folkpartiet mest med 1,4 procent.

Också i fullmäktigemandat var förändringarna små: Miljöpartiet förlorade en plats och Sverigedemokraterna vann en. Läget mellan ”blocken” är efter valet 15 till de rödgröna, 14 till de borgerliga och 2 till högerextremisterna i SD. Den absoluta majoriteten för den tidigare rödgröna kommunledningen har därmed försvunnit. SD intar rollen som balansparti.

Alldeles säkert är det dock inte. SD hade bara ett namn på sin lista. Man får då försöka välja in personer vars namn har blivit ditskrivna av väljare. Det har tidigare visat sig vara osäkert. De som fått sina namn ditskrivna har ofta inte varit tillfrågade, ibland inte SD-sympatisörer och ibland till och med medlemmar i andra partier. Det är därför inte otroligt att slutresultatet blir att SD får lämna en tom stol. Då blir det 15 rödgröna, 14 borgerliga och en SD. Om det blir lika i en omröstning i fullmäktige har då ordföranden som troligen kommer att vara sosse att ha utslagsröst.

En annan osäkerhetsfaktor är att sluträkningen av alla röster på onsdag kan förändra mandatfördelningen. Om jag har räknat rätt kan Folkpartiet förlora ett mandat till Socialdemokraterna. Då blir det 16 rödgröna, 13 borgerliga och 2 Sverigedemokrater. Och då bibehålls förra mandatperiodens maktfördelning.

Men låt oss anta att det blir som på valnatten 15 – 14 – 2. Hur ska det då gå till att få ihop en styrande majoritet i kommunen? Ja, det måste förstås till något slags blocköverskridande koalition.

Ingen vill ha med SD i en sådan koalition. Då finns det i princip tre olika möjliga lösningar:

Stor koalition

Man kan bilda vad tyskarna kallar en Groko (Grosse Koalition) där de båda största partierna i respektive block ingår. I Skbgs fall är det Socialdemokraterna och Folkpartiet. En sådan koalition får 22 av fullmäktiges 31 mandat.  Risken med en sådan gruppering är att det kommer att finnas opposition både till höger och till vänster som kan dra nytta av att de båda stora i mitten tycks smälta samman.

Borgerligt avhopp

En annan variant kan vi kalla borgerligt avhopp: Här lyckas Socialdemokraterna locka till sig båda de borgerliga småpartierna (Centern och Moderaterna) och samla ihop nödvändiga 16 mandat, eller om S och V slår sig samman räcker det med endera av C eller M. Det kan vara svårt att åstadkomma en sådan koalition som så att säga hoppar över mitten av den politiska skalan och slår samman ändpunkter. Risken finns också att S kommer att dominera så att småpartierna mals ned och förlorar sin profil.

Regnbågskoalition

Den tredje varianten är regnbågen: Här skulle de borgerliga bilda koalition med Vänsterpartiet och därmed samla nödvändiga 16 mandat. Man kan tycka att en sådan gruppering är osannolik, men den har i praktiken inte alls varit ovanlig, inte minst i kommuner av samma typ som Skinnskatteberg. Det har i flera kommuner varit möjligt för alla partier att slå sig samman i en koalition med udden mot en förstelnad och maktfullkomlig socialdemokrati. 

Den här månaden bubblade (haha!) sjörået

Precis som förra månaden ligger vargen och vägledning i partival i topp på listan över mest visade inlägg. Längre ned på listan är det omfattande nyordning. Inget av de åtta inläggen fanns med på förra månadens tio-i-topp. Flera av inläggen är dock äldre och har tidigare figurerat på topplistan. Helt nya är inläggen om sjörået i Lillsvan (från ingenting till fjärde plats), Lex Carina, regnbågskoalitioner och sängfabrikerna i Bysala.

Totalt var 473 besökare inne på sidan i november (522 i oktober) varav 385 (402) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,41 (1,60 ) och genomsnittlig tid per besök var 41 (55) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Finland, Tyskland, Storbritannien och Norge. Ströbesökare kom från Frankrike, Irland, Polen, Schweiz och Österrike.

De tio mest visade inläggen under november:

1. Hu! Nu är vargen här. (1:a)

2. Vem ska man rösta på? Gör ett test! (2:a)

3. Är Sverigedemokraterna fascister? (ny)

4. Strövtåg: Varning för sjörået i Lillsvan (ny)

5. Med Frans Klasson Garneij till mörkrets hjärta (ny)

6. Smörgåstårtan på dagordningen igen (ny)

7. Helvetets sjunde krets inte bara i Kärrgruvan (ny)

8. Lex Carina blir verklighet (ny)

9. Regnbågen och guldpottan (ny)

10. Strövtåg: Här stod sängarnas vagga (sic!) (ny)

Lex Carina blir verklighet

Den 27 november väntas riksdagen klubba igenom ett antal förändringar i kommunallagen. Bland dessa märks den förändring som jag tidigare beskrivit som ”Lex Carina”:

Regeringens förslag: Om den politiska majoriteten i fullmäktige har förändrats på ett sådant sätt att det parti som en nämnds ordförande företräder inte längre ingår i den politiska majoriteten, får fullmäktige välja ett nytt nämndpresidium.

I början av sommaren skickade regeringen förslaget till lagrådet, som inte hade något att invända på den här punkten. Också konstitutionsutskottet tillstyrker förslaget. Om en kommun med rödgrön majoritet till exempel skulle vilja införa en s k regnbågskoalition blir det alltså fritt fram att ge maktpartiets kommunalråd sluffen.

Regnbågen och guldpottan

Blockpolitiken är sedan 50-talet cementerad i den svenska politiken. Det är i stort sett otänkbart att Socialdemokraterna skulle kunna ingå i samma regering som något av de borgerliga partierna vad än Stefan Löfven säger. Efter det borgerliga maktövertagandet 2006 har skiljelinjerna mellan de båda blocken blivit än djupare. Miljöpartiet har emellanåt sprattlat emot men behandlas numera för det mesta som en del av vänsterblocket (”de rödgröna”). Sverigedemokraterna har i alldeles övervägande utsträckning ordnat in sig som ett borgerligt stödparti.

Men i kommunerna är bilden delvis annorlunda. Enligt sammanställningar av Sveriges Kommuner och Landsting har 44 av de 290 kommunerna en blocköverskridande styrande koalition. I de allra flesta av dessa fall är det Socialdemokraterna som gått i koalition med ett eller flera borgerliga partier. Men i 14 kommuner är också Vänsterpartiet med i styret. Bara i en kommun (Orust) är Vänsterpartiet med i kommunens styre medan Socialdemokraterna står utanför. Under tidigare valperioder har sådana lösningar varit vanligare. Efter 2006 års val bildades blocköverskridande koalitioner i 66 kommuner och efter valet 2003 var det hela 75 kommuner. Minskningen hänger säkert ihop med att blockgränsen har stelnat allt mer på den nationella nivån.

Det finns från tidigare perioder flera exempel på blocköverskridande koalitioner där Socialdemokraterna inte ingick. I populärjargongen har dessa grupperingar kommit att kallas ”regnbågskoalitioner”. Det var framförallt efter valet 1998 som ”regnbågskoalitionerna” fick ett uppsving. Det hände i Kalix, Timrå, Norberg och Fagersta. Efter valet 2002 styrdes landstinget i Sörmland av en regnbågskoalition. Efter valet 2006 tvingades Socialdemokraterna i opposition i Boden och Jokkmokk.

Ibland har bildandet av ”regnbågskoalitioner” tagits till intäkt för påståenden om ideologiernas död och kommunalpolitikens förment opolitiska karaktär. Det är förmodligen inte sant. Däremot kan det ha funnits lokala frågor som har ansetts vara så viktiga att man åtminstone tillfälligt kunnat gräva ned stridsyxan. Men den allra vanligaste bakgrunden har nog varit att Socialdemokraterna i vissa delar av landet, där de så länge någon kan minnas har haft makten, blivit alltför maktfullkomliga. De okonventionella allianserna har då haft till syfte att bryta denna maktställning. Och det är inte ett tecken på att kommunalpolitiken har blivit ”opolitisk”. Snarare är det tvärtom. Det gäller att blåsa liv i en förstenad politik.

- Att få igång demokratin igen är absolut viktigast, sa Fagerstas vänsterpartistiska kommunalråd Stig Henriksson i en tidningsintervju 1998.

Det finns många vittnesmål om hur förlamande det har varit för kommunerna när ett parti fått styra i orubbat bo i decennier, i en del fall i uppåt 70 – 80 år. Några sossegubbar har bestämt allt. Kommunfullmäktige har reducerats till ingenting. Alla beslut har redan fattats på arbetarkommunen. En död hand har lagts över den lokala demokratin.

Efter segervalet 1998 sa de nyblivna vänsterpartistiska kommunalråden i Norberg och Fagersta till SvD:

- En överenskommelse [med Socialdemokraterna] låg också färdig, men medlemmarna sade ifrån. De var trötta på socialdemokraterna och ville inte vara dörrmatta åt dem (Kent Persson).

Även i Fagersta var invånarna innerligt trötta på socialdemokraternas överhetsfasoner. Att gå högerut för att protestera är otänkbart för de flesta i dessa trakter och då är vänsterpartiet det enda alternativet (Stig Henriksson)

Men det är inte bara den lokala demokratin som har mått bra av regnbågskoalitionernas maktskiften. Det har till och med varit vitaliserande för det socialdemokratiska partiet att få gå i opposition. Maktskiftena har varit händelser som har skakat om partiapparaten och satt igång förändringar.

- Det kanske kan ha varit bra att få ett annat perspektiv, sa Jörgen Danielsson socialdemokratiskt  kommunalråd i Eskilstuna om regnbågskoalitionens maktövertagande i Sörmlandslandstinget i Dagens Samhälle 2006.

Av detta lär vi oss, att så kallade regnbågskoalitioner i kommunerna inte är ett uttryck för avideologisering. Istället kan det vara en hävstång för att välta maktfullkomliga pampar eller på annat sätt illa fungerande maktpartier över ända. Vitalisering av den lokala demokratin, som i bästa fall är tunnan med guld vid regnbågens slut, är ett djupt ideologiskt mål.

Och kanske väntar en liten guldkruka också de avsuttna.