Till och med Stockholm har en mitt (eller kanske till och med två)

Stockholms mittpunkt. Bild från DN, Foto Eva-Karin Gyllenberg

Jag har tidigare skrivit om olika områdens mittpunkt. Se t ex här. Nu upptäcker jag med förtjusning att även Stockholm har en sådan (DN 10 juli 2017). Det finns som bekant åtminstone två metoder att bestämma mittpunkten. Det ena är att söka tyngdpunkten - den punkt där en lövsågad modell av området skulle balansera - och den andra är något slags skärningspunkt mellan de nord-sydliga och öst-västliga utsträckningarna. Tyngdpunktsmetoden är förstås att föredra. Stockholms mittpunkt på bilden ligger i Traneberg och är bestämd på det lite enklare sättet. Tyngdpunkten lär enligt artikeln ligga någonstans på Essingeleden. Här är lite andra mittpunkter som jag har skrivit om:

Europa (i Litauen, tyngdpunkt), Europa (i Landskrona), Sverige, Västergötland, Värmland, Skåne (med Ruben som modell), Blekinge och Västmanland (också med Ruben)

Praeterea censeo

Det finns politiker och partier som samarbetar med Sverigedemokraterna. De har köpt SD:s röster för att få egna maktpositioner. I utbyte har SD fått positioner som de annars inte skulle ha fått. Sådana politiker och partier (fascistkramare) bidrar till att få rasisterna att se ut som vore de rumsrena. Fascistkramarna borde skämmas. Och avgå. 

Åter till mitten

Vi har tidigare uppmärksammat geografiska mittpunkter. Viktigast är förstås Västmanlands läns mittpunkt mellan Ramnäs och Svanå. Tyvärr ligger den fel efter Hebys länsbyte. Men en mittpunkt är ju alltid en mittpunkt. Vi har också publicerat en bild från Skånes mittpunkt i Höörs kommun.

Nu har stunden kommit att ta ett bredare grepp. EU har bestämt att Europas mittpunkt ligger i Litauen, något norr om Vilnius i orten Purnuškės, där det också finns ett ståtligt monument.

Europas mittpunkt i Litauen

Det råder emellertid inte enighet om Europas mittpunkt. I Landskrona anser man att mittpunkten ligger där och den är också utmärkt i hörnet Järnvägsgatan – Östergatan.

Europas mittpunkt i Landskrona

Den mest kända pretendenten på titeln ”Sverige mittpunkt” är berget Flataklocken i Ånge kommun i Medelpad. Mittpunkten togs fram av två forskare på geografiska institutionen vid Stockholms högskola år 1947. En styv karta av landet konstruerades där Öland och Gotland satt fast vid fastlandet utan mellanliggande vatten, och sedan flyttades en nål under kartan tills det vägde jämnt.

Sveriges mittpunkt

När det gäller Sveriges län och landskap tycks Skåne och Västmanlands län vara ganska unika. Jag har bara hittat uppgifter om tre andra landskaps mittpunkter – Blekinge, Västergötland och Värmland. I Blekinge lät lokalradion år 2004 lantmäteriet göra en uträkning som landade på gården Skarup, 1,3 km väster om Hasselstad strax norr om Ronneby. Platsen tycks dock inte vara utmärkt på annat sätt än att en reporter på lokalradion håller upp en skylt. Och han kan ju inte stå kvar där hur länge som helst.

Blekinges mittpunkt

Västergötlands mittpunkt ligger utmed vägen Floby – Ullene väster om Falköping och är ordentligt utmärkt:

Västergötlands mittpunkt

Enligt kyrkvaktmästaren Göran Bengtsson utgör Östra Ämtervik Värmlands mittpunkt. Han bygger sin tes på ett experiment där han balanserat en urklippt pappmall av värmlandskartan på en nål. Den punkt på kartan där mallen balanserar är Östra Ämtervik. Det finns uppgifter om att mittpunkten ska vara utmärkt, men jag har inte lyckats hitta någon bild av detta minnesmärke.

Här söks Värmlands mittpunkt

Stolpe som påstås vara Värmlands mittpunkt

Mitt i prick igen!

Här har Ruben hittat mitt i prick igen! Denhär gången är det Skånes mittpunkt.

Många ville läsa om den mystiska mittpunkten

Dags att summera trafiken i augusti. Karibackabrännvinet fortsätter att intressera. Det var det mest visade inlägget i juni, juli och augusti. Månadens stora bubblare är reseberättelsen från Svartådalen upp från ingenstans till andra plats på tio-i-topp. Månne är det den mystiska mittpunkten som lockar?

Totalt var 464 besökare inne på sidan i augusti (431 i juli) varav 342 (292) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,55 (1,43) och genomsnittlig tid per besök var 93 (73) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Finland, USA, Tyskland, Spanien och Polen. Ströbesökare kom från Danmark, Filippinerna, Grekland, Kanada, Lettland, Schweiz, Storbritannien och Tjeckien.

De tio mest visade inläggen under augusti:

1. Karibackabrännvin (1:a)

2. Årets semesterresa gick till Svartådalen! (ny)

3. Vem ska man rösta på? Gör ett test! (2:a)

4. Med Frans Klasson Garneij till mörkrets hjärta (5:a)

5. Tyska posten (ny)

6. Hu! Nu är vargen här. (ny)

7. Helvetets sjunde krets inte bara i Kärrgruvan (3:a)

8. Rönnbärssnapsen klar (ny)

9. Mördare och rövare, självmördare, gudsbespottare o... (ny)

10. Smörgåstårtan på dagordningen igen (ny)

Ålsvarta

Stig påpekar att Ålsvarta finns. Jag skrev i mitt inlägg om Italienaren att Ålsvarta var en "sannolik västmanländsk by". Det är alltså mer än en sannolik by. Den ligger i allra nordligaste delen av Svartådalen, inte så långt från Västmanlands läns mittpunkt. Mittpunkten ligger i Svanå i Haraker. 1997 restes där en minnessten av Harakers hembygdsförening i samarbete med VLT. Undrar förresten vad som hänt med mittpunkten sedan Heby kommun bytt län till Uppsala. I min värld borde det innebära att mittpunkten borde förflyttas västerut. Se där ett mysterium.

Annars, för att återvända till frågan om ortsnamn i fiktionen. Det är inte alltid lätt. Supervästmanlänningen Lars Gustafsson förlägger i romanen Yllet handlingen till brukssamhället Trummelsberg. Och Trummelsberg finns ju också, men det är numera mest en ruin. Verksamheten vid bruket pågick 1622-1907.

Om man går utanför länet påminner jag mig också att Håkan Nesser i romanerna om polisen Gunnar Barbarotti förlägger handlingen till den fiktiva staden Kymlinge. Varje stockholmare vet att Kymlinge finns (i Sundbybergs kommun) och många vet att Kymlinge är känt för att ha en spökstation på tunnelbanan där tågen susar förbi plattformen i mörkret.

I särskilt den företagsekonomiska kommunforskningen har det också varit vanligt att anonymisera studieobjekten med fantasinamn. Min kollega Björn Brorström hämtade en gång kommunnamn från Danmark för svenska kommuner, vilket skapade en lätt förvirring.