Ålsvarta

Stig påpekar att Ålsvarta finns. Jag skrev i mitt inlägg om Italienaren att Ålsvarta var en "sannolik västmanländsk by". Det är alltså mer än en sannolik by. Den ligger i allra nordligaste delen av Svartådalen, inte så långt från Västmanlands läns mittpunkt. Mittpunkten ligger i Svanå i Haraker. 1997 restes där en minnessten av Harakers hembygdsförening i samarbete med VLT. Undrar förresten vad som hänt med mittpunkten sedan Heby kommun bytt län till Uppsala. I min värld borde det innebära att mittpunkten borde förflyttas västerut. Se där ett mysterium.

Annars, för att återvända till frågan om ortsnamn i fiktionen. Det är inte alltid lätt. Supervästmanlänningen Lars Gustafsson förlägger i romanen Yllet handlingen till brukssamhället Trummelsberg. Och Trummelsberg finns ju också, men det är numera mest en ruin. Verksamheten vid bruket pågick 1622-1907.

Om man går utanför länet påminner jag mig också att Håkan Nesser i romanerna om polisen Gunnar Barbarotti förlägger handlingen till den fiktiva staden Kymlinge. Varje stockholmare vet att Kymlinge finns (i Sundbybergs kommun) och många vet att Kymlinge är känt för att ha en spökstation på tunnelbanan där tågen susar förbi plattformen i mörkret.

I särskilt den företagsekonomiska kommunforskningen har det också varit vanligt att anonymisera studieobjekten med fantasinamn. Min kollega Björn Brorström hämtade en gång kommunnamn från Danmark för svenska kommuner, vilket skapade en lätt förvirring.