Tyska posten

När jag var barn på 50-talet kom brevbäraren två gånger om dagen. Vid den andra utdelningsomgången fick man den post som kommit in under dagen. Båda gångerna var det förstås brevbärare från Kgl Postverket. Också nuförtiden kommer det (åtminstone vissa dagar) två brevbärare. Den ena kommer i gul bil från svensk-danska statsposten och den andra i grön bil från norska statsposten. Viss post delas ut från den gula bilen och annan post från den gröna. Däremot går det inte som på 50-talet snabbare att få post som kommer in under dagen, eftersom de gula och de gröna delar ut post från olika avsändare och inte från olika tidpunkter. Är det bra det här? Inget tyder väl på att servicen till kunderna (vi som ska ta emot post) blivit bättre, samtidigt som de båda brevbärarna måste ha varsin fattiga lön.

Kanske lite för att retas ställde jag en gång frågan till en docent i företagsekonomi som samtidigt var aktiv i någon av storföretagsamheten finansierad organisation. Jag fick då en föreläsning om hur konkurrens på marknader leder fram till den mest effektiva resursfördelningen i samhället. Jag anade nog att det skulle bli svaret. Jag hade hört föreläsningen redan när jag på sent 60-tal läste ettbetygskursen i nationalekonomi. Jag tror att det är en god illustration av den politiskt oneutrala ekonomiska teorin och dess förhållande till den påtagliga verkligheten (läs: orealistiska fantasier som används för att legitimera arbetsköparnas profithunger).  

Mycket av kontakten med posthanteringen kommer idag från pakethanteringen. Det hänger förstås ihop med e-handelns väldiga tillväxt, vilket inte minst är viktigt för oss som bor i glesbygden. Också här har det hänt saker: Förr fanns i Skinnskatteberg ett postkontor där man kunde köpa frimärken, betala räkningar, skicka och hämta paket med mera. Någon gång kring sekelskiftet försvann det tillsammans med alla andra postkontor i landet. Det blev ett förskräckligt kackalorum framförallt vad gällde pengahanteringen. Hur skulle folk nu bära sig åt för att ta ut pengar och betala räkningar? Ansvarig minister Björn Rosengren blev då skitnödig och lovade att man även fortsättningsvis skulle kunna göra det på postkontoren, som döptes om till ”Svensk kassaservice”. Så blev posten i Skbg ”Kassaservice” där man kunde ta ut och sätta in pengar. Men ville man ha ett frimärke eller skicka eller hämta ett paket hade man inte där att göra. Då fick man istället gå in på ICA som låg vägg i vägg med Kassaservice/Posten. Det gick några år, sen las Kassaservice ned.

Numera har vi inte mindre än tre olika ”postkontor” för att hämta paket i Skinnskatteberg. Posten (den svensk-danska alltså) finns på ICA samlokaliserad med spelhålan. Deutsche Bahns (alltså tyska statsjärnvägens) Schenker finns på Shell-macken cirka 50 meter från ICA och Deutsche Posts (alltså tyska postens) DHL finns på blomsteraffären cirka 50 meter åt andra hållet (mer om det sistnämnda i fallstudien nedan). Liksom när det gäller de gula och gröna brevbärarna är det inte frågan om någon valfrihet och konkurrens om kunderna eftersom svensk-danska posten (ICA), tyska järnvägen (Shell) och tyska posten (blomsteraffären) lämnat ut paket från olika avsändare.

Ett praktikfall: Ingrids kritor

Ingrid gillar att måla. Henne torrpastellkritor hade tagit slut. Vi skickade efter en ny uppsättning från ett e-handelsföretag i Stockholm. Priset var 170 kronor. Dumt nog la vi inte märke till att man annonserade med priset exklusive moms (vårt fel alltså). Priset blev då istället 229:75. Sen kommer Deutsche Post in i bilden. Frakt 69 kronor tillkommer för att köra det brevstora paketet med lastbil från Stockholm till Skinnskatteberg (trodde vi). Nu var summan uppe i 298:75. Så kom ett brev (utdelat av vanliga gula posten) med avisering. ”Paketet” skulle hämtas i macken vid Oti krog i Fagersta, ungefär 4 mil härifrån. Det kliade i fingrarna att börja rita, så det var bara att ta ut vagnen och åka de fyra milen till Oti och tillbaka. Summa summarum 8 mil, som med en schablonkostnad på 20 kronor milen alltså lägger 160 kronor till priset. Totalt kostade det alltså 389:75 att få hem kritorna som annonserades till 170 kronor. Och då har jag ändå inte räknat de två Magnum Classic och ett Aftonblad som vi köpte när vi nu ändå var på macken.

Vart blomsteraffären i Skinnskatteberg hade tagit vägen vete gudarna. Den finns inte längre med på listan över DHL-ombud. Däremot finns OK-macken i Kolsva – dit vi bara har 1,5 mil med, så det hade förstås varit behändigare än Oti krog i Fagersta. Men det är förstås inte så lätt att veta när man sitter nere i Bonn och styr och ställer med svenska paketbilar.

Det finns för säkerhets skulle en reservation på DHL:s lista över serviceställen, att den kan ändras i takt med att nätet av serviceställen utvecklas. Man förstår att ordet ”utveckla” här används i sin nyspråkliga mening och att det egentligen betyder ”avveckla”.