Vänstern och Miljöpartiet krockkuddar för S-kraschen

Riksdagsvalet blev en besvikelse för Socialdemokraterna. Dom tappade 2,3 procentenheter av väljarna och fick med 28,02 procent sitt sämsta valresultat någonsin. Icke desto mindre blev valet en sammanlagd framgång för dom tre vänsterinriktade partierna S, V och MP. Dom mindre partiernas framgångar (1,66 respektive 1,09 procent) fungerade som en krockkudde och summan av kardemumman för dom tre partierna blev en ökning med 0,4 procentenheter.

I kommunalvalet blev det ett liknande resultat. Socialdemokraterna rasade med 1,53 procent medan MP ökade med 1,75 procent och V med 0,66 procent. Netto blev alltså ökningen för dom tre partierna till vänster 0,92 procent. Det gick med andra ord lite bättre i kommunalvalen än i riksdagsvalet.

I Västmanlands läns tio kommuner tappade S 0,62 procent medan MP ökade med 0,61 och V med 0,87 procent. Det blev därmed en samlad ökning av rösterna med 0,86 procent.

Men utfallet skiljer sig mycket åt mellan kommunerna. I grafen är kommunerna ordnade efter den sammanlagda förändringen för dom tre partierna S, MP och V med den kommun där det gick som bäst (Skinnskatteberg) överst till den med den sämsta utvecklingen (Surahammar) längst ner.

Till vänster visar staplarna dom partier som förlorat väljare och till höger dom som vunnit.

Socialdemokraterna (brandgula staplar) befinner sig på förlorarsidan i sju av dom tio kommunerna. Bara i Köping, Västerås och Fagersta har S lyckats öka sin andel av väljarna.

Vänsterpartiet (röd stapel) å andra sidan är på vinnarsidan i åtta kommuner. I Fagersta och Norberg har V däremot förlorat väljare. Miljöpartiet (grön stapel) är också vinnare i dom kommuner där partiet fått röster.

V och MP har fungerat som krockkuddar för Socialdemokraternas dåliga valresultat. Särskilt markant är det i Skinnskattebergs kommun där en unik ökning med över 7 procentenheter för Vänstern och Oberoende för Framtid i Skinnskatteberg (VOFF) placerar S+V i topp i länet när det gäller den sammanlagda väljarandelens ökning. Tyvärr räckte det ändå inte till ett majoritetsskifte eftersom SD-styret fick en knapp övervikt med ett mandat i fullmäktige. Det blir då särskilt viktigt att dom båda partierna till vänster lyckas samarbeta i opposition.

Rättegång och kommunalval toppade i september

Två ämnen dominerar helt september månads tioitopplista. Det är först den pågående rättegången i Västmanlands tingsrätt där Skinnskattebergs kommuns förra VA- och fastighetschef Titti de Verdier har stämt kommunen för att på felaktiga grunder ha gett henne sparken. Läs gärna dom tre rättegångsrapporterna av vår gästbloggare Arne Hjorth (posterna 1, 2 och 4). Dom ska meddelas den 6 oktober. Det andra temat är förstås valet. Valet resulterade i en stor framgång för Vänstern och Oberoende för Framtid i Skinnskatteberg (VOFF). Sex bloggposter (5-10)  handlar om kommunalvalet.

Antal sidvisningar var i september 77 169 (99 883 i augusti). Förutom från Sverige kom många besökare från USA, Tyskland, Nederländerna Singapore, Storbritannien, Turkiet, Hongkong, Bangladesh och Brasilien. Ströbesökarna var bl a från Argentina, Indien, Irak, Japan, Filippinerna, Frankrike, Kanada, Saudiarabien, och Spanien.

Dom tio mest visade inläggen i september:

1	Tittigate-rättegången: Säkerhetsklassning används för att bli av med misshagliga medarbetare (ny)
2	Tittigate: sammanfattning efter dag tre och fyra. Del 1 - en kommun i kaos (ny)
3	Politiker som gör affärer med kommunerna kartlagda (ny)
4	Tittigate: Dag tre och fyra. Del 2 - ”Säkerhetsskyddets” smutsiga roll i arbetsrätten (ny)
5	Valet i Skinnskatteberg: Det gick väl ganska bra det där (ny)
6	Skinnskatteberg: Fredrik Skog kommenterar valresultatet i Fagersta-Posten (ny)
7	Skinnskatteberg klart: Att vinna slaget men förlora kriget (ny)
8	SVT om valet i Skinnskatteberg (ny)
9	Listettornas personkryss i Skinnskatteberg (ny)
10	Läs om trakasserierna mot VOFF-kandidaten Sheila Imamovic Skog (OB) (ny)

 

Skinnskatteberg: Från Sosseland till blåbrun sörja. Vänder det nu?

Socialdemokraterna dominerade länge kommunalpolitiken i Skinnskattebergs kommun. Man skulle kunna travestera förra moderata kommunalrådet i Västerås Lars Luttrop, som om sin egen kommun sa i en intervju: ”Här har Socialdemokraterna haft makten under hela efterkrigstiden. Och då menar jag första världskriget.” Om vi håller oss till det senaste halvseklet samlade Socialdemokraterna mer än 50 procent av rösterna i nio av dom tio val som hölls mellan 1973 och 2002. I fyra av dessa val kammade dom hem mer än 60 procent av väljarna. Detta var hjärtat av Sosseland. Men sen har det bara gått utför. 2022 års val var det sämsta på 50 år: 35,5 procent. Nästan häften av 1973 års valresultat var utraderat.

Dom kraftiga rasen i väljarstöd inträffade i valen 1976 (-9,4 procent), 1991 (-9,7), 1998 (-11,3) och 2006 (-12,9). Det är rimligt att anta, att en omständighet bakom krascherna är valvinden på riksnivå. Man vet dessutom att det händer saker på den lokala nivån, som kan spela in. Efter valen 1976, 1979 och 1982 var ett lokalt parti ”Demokraterna Skinnskatteberg” representerat i fullmäktige. Historien upprepade sig efter valet 2006 när ”Skinnskattebergsdemokraterna” kom in i fullmäktige.

Hur förhåller sig dom här tre valvindarna till varandra? Så här såg förändringarna ut sedan föregående val (procentenheter).

	S i Skinnskatteberg	”Övriga” partier i Skinnskatteberg	S i riksdagsvalet hela landet
1976	-9,4	+10,7	+0,8
1991	-9,7	+0,8	-5,5
1998	-11,3	-0,3	-8,6
2006	-12,9	+13,5	-4,9

 

Det är ganska tydligt att dom största lokala valnederlagen i Skinnskatteberg i valen 1976 och 2006 i första hand hänger samman med att lokala partier har stora framgångar. 1976 tappar S 9,4 procentenheter medan ”Demokraterna” ökar med 10,7. Samtidigt är det ett hyfsat valresultat på riksnivå. Trettio år senare, 2006 förlorar S lokalt 12,9 procent samtidigt som ”Skinnskattebergsdemokraterna” vinner 13,5 procent. Det är inte alltför djärvt att anta det vid båda tillfällena handlade om en splittring inom den lokala socialdemokratin. Dom dåliga valresultaten 1991 och 1998 tycks däremot framförallt bero på den nationella valvinden. Vid båda tillfällena var det stora förlustval för S i hela landet.

Vilka var alternativen?

Det ser ut som om missnöjet med socialdemokratin till en början kanaliserats till dom lokala partibildningarna. Från 2006 börjar dåvarande Folkpartiet att på ett sätt som inte alls följer den nationella trenden att öka antalet väljare:

Toppåret är 2010 när FP får 30,7 procent av rösterna. Men redan efter 2006 års val blev det borgerligt styre tillsammans med dom socialdemokratiska utbrytarna ”Skinnskattebergsdemokraterna” i kommunen med folkpartisten Carina Sándor som kommunalråd. Den långa ”efterkrigstiden”, för att låna Lars Luttrops ord tycktes vara över. Men 2008 bytte det lokala partiet sida och gjorde upp med S och V och Sándor tvingades att kasta in handduken. Men 2014 var hon tillbaka med sin borgerliga allians, nu med stöd av Sverigedemokraterna som börjat växa. Liberalerna fortsatte att dominera högerkoalitionen, men hotades av SD, som växte till sig med raketfart:

2022 hade SD kört om Liberalerna och var nu största parti i högerkoalitionen. Koalitionen hade gått till val med liberalen Gabriel Andersson som kommunalrådskandidat, men nu började SD istället göra anspråk på posten. Efter en infekterad och synnerligen segdragen process fick Andersson dra sig tillbaka och SD tog över jobbet som kommunalråd. Under våren 2023 lämnade Andersson sina uppdrag och har sedan dess inte setts till i politiska sammanhang.

Alternativen som tagit hand om missnöjet med sossarna har, tycks det, kanaliserats till olika partier under olika perioder. Fram till 2006 handlade det framförallt om dom lokala partierna. Sen var det Folkpartiet/Liberalerna som tog över och slutligen har det varit Sverigedemokraterna som dragit på sig ledartröjan. Sambandet mellan förändringar av Socialdemokraternas röstandel och summan av ”missnöjespartierna” dom lokala utbrytana, Folkpartiet/Liberalerna och Sverigedemokraterna är starkt. När S går ner går missnöjespartierna upp och omvänt. Under perioden 1976 – 2022 har det varit 14 val. I bara fyra av dessa 14 val har S och ”missnöjespartierna” rört sig åt samma håll. En rimlig tolkning är att det är samma typ av väljargrupper som genom att rösta på lokala utbrytarpartier, Folkpartiet/Liberalerna och Sverigedemokraterna har levt ut sitt missnöje med socialdemokratin.

Moderaterna

För dom första 34 åren följer Moderaternas kommunalvalsresultat tätt inpå utfallet i riksdagsvalet i kommunen. Korrelationen som är ett mått på hur nära kurvorna ligger varandra blir inte mindre än 0,81 (1 betyder fullständig överensstämmelse). Detta innefattar också de lokala moderaternas toppresultat på 13,3 procent 1991. Det var det året som var ett borgerligt segerval i landet. Carl Bildt blev statsminister för en ideologiskt stursk borgerlig regering.

Men efter 2006 förändras relationen mellan moderata kommunväljare och samma väljare i deras roll som riksdagsväljare. Nu ökar avståndet mellan kurvorna. Kommunalvalsresultaten är allt sämre än riksdagsresultaten. 2006 var skillnaden 4,2 procentenheter, för att öka till 10,7 och 8,0 i dom två följande valen. I valen 2018 och 2022 låg skillnaden på 4 – 5 procentenheter. Genomgående för perioden 2006 – 2022 är att dom moderata väljarna inte särskilt har uppskattat dom insatser som kommunens moderatpolitiker gjort under den tid när högerpartier har präglat lokalpolitiken. M-politiken har starkt präglats av gruppledaren Bo Öberg, känd för sin av sosse- och kommunisthat marinerade politiska linje, och inte minst för sitt aggressiva och impulsstyrda handlande.

Centerpartiet

Centerpartiets valresultat är sannerligen en utförsbacke. Från 18 procent av väljarna 1973 och 1976 har partiet nu nått vägs ände. Till skillnad från dom andra partierna kan vi redan nu veta hur det gått för Centern i kommunalvalet i Skinnskatteberg. Det blir helt enkelt noll (0) eftersom partiet har meddelat att dom överhuvudtaget inte ställer upp i valet.

Rutschkanan följer nästan slaviskt hur centersinnad väljare i kommunen röstade i riksdagsvalet. Korrelationen blir så hög som 0,92. Tills skillnad från Moderaterna som särskilt under 2000-talet fått underbetyg för sin kommunalpolitik av dom egna väljarna, så har Centern ofta klarat sig lite bättre i dom kommunala valen än i riksdagsvalet. I nio val av femton under tiden 1973 – 2022 har kommunvalet gett bättre utdelning än riksdagsvalet. Men skillnaderna är små. Medelvärdet för hela tiden är +1 procentenhet. Liksom för Moderaterna är det negativa skillnader (bättre i riksdagsvalet) mot slutet av perioden, i valen 2014, 2018 och 2022. Det kan tänkas att samarbetet med SD, som direkt går på tvärs mot partilinjen centralt, kan ha legat dom lokala centerpartisterna i fatet.

Vänsterpartiet

Under lång tid hade Vänsterpartiet och dess föregångare (SKP, sedermera VPK) inte särskilt märkvärdiga valresultat i kommunen. Fram till 1991 pendlade det mellan fyra och sex procent.

Ända fram till valet 2018 följde utvecklingen ganska nära riksdagsröstandet. En noterbar skillnad är dock att under 2000-talet har dom kommunala valresultaten varit bättre än riksdagsresultaten. Av tio val 1973 – 2002 var det inte bättre utfall i kommunalvalen än i riksdagsvalet. I fyra av fem val från 2006 – 2022 var kommunalvalsresultaten bättre än riksdagsvalen. Särskilt markant är uppryckningen i 2022 års val till 8,6 procent, 3,4 procentenheter bättre än i riksdagsvalet. Faktum är att V i Skinnskatteberg gjorde bättre ifrån sig än i andra gamla bruksorter. Om orsakerna till framgången i 2022 års val kan man bara spekulera. Men det ligger nära till hands, att en ökad närvaro på sociala medier samt engagemang i den utomparlamentariska opinionen haft betydelse. Flera aktioner och manifestationer (demonstrationer, namninsamlingar, utomhusmöten) anordnades under mandatperioden. I flera av dessa medverkade vänsterpartister och i åtminstone en aktion (folkinitiativ med anledning av föreslaget byggande av en ny kolossalt dyr brandstation) spelade Vänsterpartiet en central roll.

Miljöpartiet och Kristdemokraterna

Förutom dom tidigare beskrivna lokala partierna ”Demokraterna Skinnskatteberg” på 1970-talet och ”Skinnskattebergsdemokraterna” 2006 – 2010 har två partier varit tillfälliga besökare i politiken i kommunen. Kristdemokraterna hade representation i fullmäktige 1991 – 2010. Dom två senaste valen har trots det varit positiva för partiet. Försöket att ta sig in i fullmäktige 2022 misslyckades dock med 1,7 procent av rösterna. Men trenden är faktiskt att dom är på väg mot tvåprocentspärren. Kommer man över den får partiet delta i mandatfördelningen. Men eftersom det bara finns 25 platser att fördela går det i genomsnitt 1/25, d v s 4 procent per mandat.

Miljöpartiet har en kortare historia, eftersom partiet inte startade förrän 1981. Kristdemokraterna kom till redan 1964. Under den tid vi tittar på här hade MP framgångar i kommunen framförallt i valen 1994 – 1998 samt 2010 när dom fick mer än 4 procent av rösterna. Partiet var representerat i fullmäktige 1998 – 2006 samt 2010 – 2018.

Hur har vi kommit fram till 2026 års spelplan

Socialdemokraterna: Den sossestyrda bruksorten där S brukade få över 60 procent av rösterna har försvunnit. Med avindustraliseringen har väljarkåren också avsossificerats. Numera kan partiet bara räkna med som mest hälften av 1970-talets valresultat, och rutschbanan ser ut att fortsätta.

Kommunalvalsresultaten för Vänsterpartiet och dess föregångare har fram till 2018 nära följt utvecklingen av riksdagsvalen, och har fram till 2002 varit något sämre än hur Skinnskattebergs väljare röstat i riksdagsvalen. Från 2006 har betyget till den kommunalpolitiska verksamheten varit bättre än betyget till partiets centrala politik. Detta accentuerades med det goda resultatet i 2022 års val. Det finns anledning att tro att dessa framgångar fortsätter i höstens val.

Liberalerna (f d Folkpartiet) kom att inta en ledande ställning i kommunalpolitiken i den radikala omritningen av den kommunalpolitiska kartan från och med valet 2006. Då bröts ett till synes evighetslångt S-styre. Bland annat genom samarbete med Sverigedemokraterna lyckades L behålla denna ställning ända till 2022 års val. Då kastades maktförhållandena om i högerblocket genom att L blev junior partner till SD. Ända sedan toppåren 2010 och 2014 har L:s röstandel och representation minskat, även om dom lokala Liberalerna ligger skyhögt över rikspartiets resultat. Den senaste mandatperiodens turbulens och dom lokala liberala politikernas passivitet och initiativlöshet tillsammans med den långsiktiga nedåtgående trenden gör att det nog är rimligt att förmoda att kräftgången fortsätter i årets val.

De båda andra högerpartierna, Moderaterna och Centerpartiet, har haft en svag utveckling. Båda partierna har haft stora svårigheter inför 2026 års val att hitta villiga kandidater. För C har detta inneburit att man dragit sig ur kommunalvalet. För M gäller dessutom att under den tid sedan 2006 när partiet haft möjlighet att få inflytande över kommunen, så har deras väljare i stor utsträckning gett mindre stöd åt sina kommunalpolitiker än åt riksdagspolitikerna. Väljarstödet för dom lokala Moderaterna ser ut att vara inne i en nedåtgående trend.

Sverigedemokraterna kom först in i kommunalpolitiken 2006 men gjorde inte stort väsen av sig, utan fungerade framförallt som passivt stödparti åt den L-styrda högeralliansen. Men i dom efterföljande kommunalvalen gjorde SD raketkarriär och blev från 2022 största parti i högerblocket. Efter mycket stök och bök detroniserades L och SD fick kommunalrådsposten. Den gångna mandatperioden har varit problematisk. Kommunalrådet avsattes i maj 2024 av fullmäktige på grund av oförmågan att hantera den ekonomiska krisen. Ett nytt kommunalråd, också sverigedemokrat tillsattes. Men återstoden av mandatperioden kantades dels av politisk handlingsförlamning, dels av upprullande korruptionsskandaler. Jag tror att SD:s glansdagar i Skinnskatteberg är över och att man kan räkna med att den uppåtgående trenden kan komma att vändas i en tillbakagång.

Miljöpartiet och Kristdemokraterna har i det långa tidsperspektivet gjort tillfälliga besök i fullmäktige. Det finns inte mycket som tyder på några nya besök.

Vilka samarbeten kan bli aktuella efter valet?

Det är rimligt att anta, att den nuvarande majoritetskoalitionen SD+L+M+C som har 14 av fullmäktiges 25 mandat förlorar sin majoritet. C är redan borta ur hanteringen och utsikterna är inte lysande för vare sig L, SD eller M. Med bara en förlust av ett mandat för dom kvarvarande högerpartierna är majoriteten puts väck.

Förlusterna på högersidan kommer att uppvägas av framgångar för S- och V-listorna. Med dom uppenbara problem som S har och med det flyt som V-listan hittills har är det inte orimligt att V får en fördel i att ta hand om överlöparna.

Man skulle kunna hamna i en situation där bara två majoritetskonstellationer är möjliga. Antingen får S och V gräva ned stridsyxorna och enas. Eller så fortsätter S resan högerut och går samman med resterna av L och M. Den lokala S-ledningen kommer att stå inför ett svårt beslut.

91 dagar kvar

Kommunalval på Island framgång för högern, men …

Det har varit kommunalval i Islands 62 kommuner. Valet blev en framgång för det högerorienterade Självständighetspartiet. Men det gäller att komma ihåg, att Islands kommuner är långtifrån så partipolitiserade som dom svenska kommunerna. Omkring 40 procent av dom valda har ställt upp på andra listor än rikspartiernas listor. I en del småkommuner (och dom kan vara riktigt små på Island) har det över huvud taget inte varit några listval. Så högerframgångarna i det här valet avser bara förskjutningarna mellan den dryga hälft av alla valda som valts i proportionella val på rikspartiernas listor.

Så här fördelade sig dessa valda:

Islands kommuner och valsystemet

För att förstå omfattningen av det här valresultatet är det bra med lite mer information om man vet lite om kommunsystemet och hur kommunalvalen går till.

Isländska kommuner är små: Landet hade som flest kommuner 1940. Då fanns 229 kommuner. Efter sammanslagningar är det idag bara 62. Men många kommuner är trots sammanslagningarna små. Störst är Reykjavik med 140 000 invånare (ungefär som Västerås). Medianstorleken är 1 295 invånare (jämfört med ca 15 000 i Sverige). Minst är Tjorneshreppur där det bor 54 personer. I ytterligare två kommuner finns färre än 100 invånare.

Proportionella listval i dom flesta kommunerna: I 12 kommuner var det inga listval. Där fick man istället rösta på personer. Dom som då får flest röster blir valda tills man har fyllt upp fullmäktige. I det förra valet fanns dessutom två kommuner där det bara fanns en lista. Då brydde man sig inte om att ordna något val, utan fullmäktige bemannades från dessa enda listor. I 2026 års val har jag identifierat tre kommuner med bara en lista. Hur dessa har hanterats i år har jag inga uppgifter om.

Eythórsson sammanfattade 1998:

• Kommunerna är många och ett stort antal av dom är mycket små
• Uppgifterna är i ett nordiskt perspektiv begränsade
• Kommunalpolitiken är partipolitiserad i begrändad omfattning

Storstadseffekten

Även huvudstadskommunen Reykjavikurborg följde det allmänna mönstret med framgångar för Självständighetspartiet. Men vid en jämförelse mellan huvudstaden och alla valda på partilistor i hela landet framträder skillnader, som liknar vad som kunnat observeras i flera, vitt skilda länder.

	Parti	Procent av valda i Reykjavik minus alla kommuner
	Socialdemokraterna	+9
	Vänstergröna	+8
	Reformpartiet	+6
	Centerpartiet	+1
	Självständighetspartiet	-7
	Framstegspartiet	-17

Trots allt går dom röda partierna betydligt bättre i Reykjavik än i landet som helhet. Det går sämre för dom blå, särskilt valvinnaren Självständighetspartiet och det traditionella bondepartiet Framstegspartiet.

 

Anti-korruptionsopinionen i topp i april

Det har varit en spännande tid i kommunalpolitiken i lilla Skinnskatteberg i april. Det syns både i trafikens omfattning, som gått i topp och på topplistan över mest visade inlägg. Den 9 april var en ödesdag för dom politiska partierna. Då gick deadline ut för inrapportering av höstens kandidatlistor. Här i kommunen var det bortsett från Vänsterpartiet i utmattningens tecken som valsedlarna presenterades. Det var svårt att få ihop listorna och för Centern omöjligt. Vänsterpartiet hade däremot genom att öppna sin lista för oberoende kandidater slagit rekord med 39 namn. Se inlägg nummer 2 på topplistan för kommentarer. Den andra stora händelsen var att dom externa utredarnas rapport om hockeyrinksaffären presenterades med svidande kritik, inte minst mot kommunalrådet. Det gav nytt bränsle åt anti-korruptionsopinionen.  Som en ödets ironi var det också parlamentsval i EU:s mest korrupta land. Skinnskattebergs kommun framstår alltmer som ”Sveriges Bulgarien.” Om 135 dar vet vi om väljarna likt bulgarerna röstar bort mutkolvarna. Inläggen 1, 4, 6 och 7 handlar om korruptionshärvan.

Antal sidvisningar var i april 23 732 (21 469 i mars). Förutom från Sverige kom många besökare från USA, , Singapore, Vietnam, Storbritannien, Hongkong, Indien, Tyskland och Rumänien. Ströbesökarna var bl a från Brasilien, Bulgarien, Frankrike, Indonesien, Italien, Japan, Kanada, Nederländerna, Polen och Spanien...

Dom tio mest visade inläggen i april:

1	Skinnskatteberg: Åberg (L) var jävig i KS. Nu hamnar frågan i domstol (ny)
2	Skinnskatteberg: ”V och oberoende” reser sig som Fågel Fenix ur askan efter det sammanfallande partiväsendet (ny)
3	Önskelista till en ny majoritet i Skinnskattebergs kommun (ny)
4	Skinnskatteberg: Ska rink-gate fälla SD-kommunalrådet? (ny)
5	Vad fan får vi för pengarna för näringslivsarbete? (ny)
6	När den stora grisen kalasar vill den lilla också vara med (ny)
7	Rink-gate utredningen i media: Emtin (SD) menar att det bara var ett litet misstag (ny)
8	Liberalerna sågar av den gren dom sitter på (ny)
9	Skinnskattebergs fullmäktige: Högern kunde som vanligt inte svara på några frågor (ny)
10	Jonny (SD): ”Klart jag kan sitta kvar” (Jag har ju stöd av sossarna) (ny)

 

Också i Nederländerna håller storstäderna emot högervågen

Det har varit kommunalval i Nederländerna. Sett till hela resultatet var valet en framgång för lokala partier (+3 procent) men även för högerpopulistiska parter (+4 procent). Förlorare var framförallt dom partier som brukar räknas som vänsterinriktade (-3,5 procent). Men liksom i andra länder har storstäderna lyckats hålla högervågen stången. I Amsterdams fullmäktige (Gemeenterad) blir dom Gröna största parti med 10 mandat och dom med dom gröna samverkande Socialdemokraterna (PvdA) får sju mandat. Övriga partier som kan räknas till vänstern får fem mandat.

Nederländerna var förr känt för sin ”pelarisering” (Verzuiling). Pelariseringen innebar att samhället och politiken var uppdelad på fyra integrerade ideologiska eller religiösa rörelser: katoliker, protestanter, socialister och liberaler. Varje pelare hade sina egna institutioner banker, skolor, sjukhus, idrottsföreningar, public service radio och TV, tidningar och partier. Den här strukturen började upplösas på 1960-talet och avlöstes av sin motsats extrem pluralism särskilt i partiväsendet.

Fragmenteringen har förstärkts av att valsystemet saknar småpartispärrar. I parlamentets andra kammare finns 17 partier representerade. I Amsterdams fullmäktige är 13 partier representerade och enligt dom preliminära valresultaten tycks det bli 12 partier. En inbyggd spärr finns förstås i fullmäktigeförsamlingens storlek. Amsterdam har 45 fullmäktige, så i princip behövs 1/45 (2,2 procent) för ett mandat. Dom minsta kommunerna har bara nio fullmäktige, så där går det 1/9 (18 procent) på ett mandat.

Största parti i dom flesta kommuner utanför storstäderna är lokala partier. Dom lokala partierna får i 2026 års val 34,2 procent av alla röster, en ökning med 2,9 procentenheter. Lokala partier fokuserar på ortens problem och behov och ställer sig så att säga utanför vänster-högerskalan. Men detta hindrar inte att det också bland dom lokala partierna finns partier som lutar åt någondera av dom nationella skiljelinjerna.

I Utrecht och Eindhoven domineras fullmäktige liksom i Amsterdam av dom nationella partierna. Lokala partier får efter valet fyra respektive 2 mandat av 45. Rotterdam och Haag har gett större utdelning för lokala partier i Haag blir ett högerpopulistiskt lokalt parti största parti 16 mandat och i Rotterdam får ett högerorienterat lokalt parti med 11 mandat och blir lika stort som dom samverkande Gröna och Socialdemokraterna. Partier som kan beskrivas som vänsterorienterade får i de fem största städerna 24 – 49 och i medeltal 36 procent av fullmäktigeplatserna. Trots högervågen håller dom största städernas väljare emot, liksom i flera andra länder. 

Egen gruppering av partierna i konservativa och kristna, högerpopulistiska, liberala och vänsterorienterade

Vänstern tar makten i Köpenhamn!

Det gick som väntat i det danska kommunalvalet igår. Sett över hela landet blev det ett katastrofval för Socialdemokraterna som bara fick 23,2 procent, en tillbakagång med 5,2 procent. Nästan var femte S-väljare övergav partiet. Vinnare var framförallt Socialistisk Folkeparti med 11,1 procent, en ökning med 3,5 procentenheter. SF nästan fördubblade därigenom sina röster.

I Köpenhamns kommun blev, trots att dom tappade röster, Enhedslisten största parti med 22 procent, tätt följt av SF med 18 procent. SF ökade med inte mindre än 7 procentenheter. Det tredje vänsterorienterade partiet, Alternativet, lyckades också öka med 2 procentenheter till 5 procent. Dom tre vänsterpartierna samlade därigenom inte mindre än 45 procent av dom köpenhamnska väljarna.

Dom tre vänsterpartierna får därigenom 25 av dom 55 platserna i Borgerrepræsentationen (fullmäktige). Socialdemokraterna förlorar därigenom posten som överborgmästare som dom haft dom senaste hundra åren. I stället blir det nu SF:s Sisse Marie Welling som (åtminstone symboliskt) får kränga på sig borgmästarkedjan.

Anmärkning: Alla siffror är preliminära resultat hämtade från DR

För två veckor sen New York. Idag Köpenhamn?

en 4 november valde New York socialisten Zohran Mamdani till borgmästare. Idag går Danmark till kommunalval. I Köpenhamns kommun förväntas vänstern bestående av Socialistisk Folkeparti och Enhedslisten sopa banan. Enligt Epinions stora opinionsundersökning i landets alla kommuner får SF i hela landet 13 procent och Enhedslisten 8 procent. Men i Köpenhamn är Enhedslisten störst med ett opinionsstöd på hela 27 procent och SF med 21,5 procent, alltså sammanlagt 48,5 procent. Också i fem andra kommuner har dom båda vänsterpartierna stöd av 30 procent eller mer av respondenterna. Fyra av dessa (Albertslund, Hvidovre, Gladsaxe och Frederiksberg) ligger i huvudstadsregionen. Dessutom har vänstern starkt stöd i Århus på Jylland.

Även andra opinionsmätningar pekar på en vänsterseger med lite varierande siffror. Valet i Köpenhamn ser ut att bli en katastrof för Socialdemokraterna, som dominerat stadens politik i hundra år. I den stora opinionsmätningen får dom bara 10 procent. En orsak är säkert Socialdemokraternas högerorientering. Dom bildar i valet ett valförbund med två mittenpartier (Moderaterna och Radikale Venstre).

Köpenhamns nästa
överborgmästare

Enligt Danske Spill som ordnar vadslagning är SF:s ”Sisse Marie Welling på ekspresstog mod borgmesterkontoret”. Oddset för Welling är idag 1,70.

Welling är 39 år och utbildad historiker från Köpenhamns Universitet och har suttit i Borgerrepræsentationen (fullmäktige) sedan 2009. Sedan 2017 är hon Sundheds- og omsorgsborgmester. När hon själv presenterar sitt politiska projekt säger hon att bostadskrisen måste stoppas, att skapa en storstad där alla har råd att bo. En barnstad där barn och föräldrar kan känna sig trygga. En stad som ger plats åt träd och gröna parker. Ett Köpenhamn som verkligen tillhör oss alla. Hennes parti är också emot den restriktiva danska flyktingpolitiken. Detsamma gäller förstås också Enhedslisten. En företrädare för partiet säger att ”Dansk invandringspolitik är som att pissa på folk och klaga på lukten.”

Än är Danmark inte förlorat!

Läs mer om val i storstäder

• Borgmästarvalet i New York
• Stortingsvalet i Oslo
• Förbundsdagsvalet i Berlin
• Kommunalvalet i Helsingfors

I år kommer våren från öster. Kommunalval i Finland: En käftsmäll för högerpopulismen

Det har varit val till kommuner och välfärdsområden (ungefär regioner) i vårt östra grannland. Valet var en stor framgång för Socialdemokraterna och Vänsterförbundet. I kommunalvalet i hela landet fick Socialdemokraterna 23 procent av rösterna – en ökning med 5,3 procent - och Vänsterförbundet 9,3 procent – en ökning med 1,3 procent.

Dom fyra regeringspartierna (Samlingspartiet, Sannfinländarna, Svenska folkpartiet och Kristdemokraterna) förlorade tillsammans 6,6 procent. Allra störst förlust gjorde Sverigedemokraternas högerpopulistiska kompisar Sannfinländarna. Dom tappade 6,8 procent, nästan hälften av sina väljare.

Riktigt dåligt gick det för den samlade högern i storstäderna. I Helsingfors ökade Vänsterförbundet med 4,4 procent och fick 17,1 procent av rösterna. Vänstern ligger därmed inte långt från Socialdemokraternas 23,2 procent i huvudstaden. Sannfinländarna fick bara 5,2 procent, en minskning med 4,7 procent.

Kommunalvalet 2025 i Helsingfors jämfört med 2021

Källa: YLE. Partierna: Samlingspartiet (ungefär som Moderaterna), SDP (Socialdemokraterna), Gröna (Miljöpartiet), VF (Vänsterförbundet), Sannfinländarna (SD:s motsvarighet), Centern, Kristdemokraterna, Rörelse nu (borgerligt)

Underbetyg åt högerns kommunalpolitik i Skinnskatteberg

För det mesta röstar folk på samma parti i kommunalvalet som i riksdagsvalet. Det finns undantag från regeln. Ett av det mest uppmärksammade är från grannkommunen Fagersta, när under Stig Henrikssons tid som kommunalråd Vänsterpartiet tidvis kunde mönstra en egen majoritet i fullmäktige.

Också i Skinnskatteberg har vi haft en sådan period. Sedan 2006 har Folkpartiet (”Liberalerna”) fått mer röster kommunalt än i riksdagsvalet. Höjdpunkten var 2014 – 2018 när de fick nästan 25 procentenheter mer i kommunvalet än i riksdagsvalet. Men se har det börjat dala. 2018 var skillnaden nere i 16,6 procentenheter och i årets val (preliminärt resultat) i 15,5.

Utvecklingen är inte lätt att tolka. En tolkning är att socialdemokratin i Skinnskatteberg var särskilt dålig på att hantera raset som följde på sammanbrottet av den socialdemokratiska hegemonin i de mellansvenska bruksorterna framförallt under 1990-talet. Tillfälligheter avgjorde resultatet: I Fagersta en Stig Henriksson, i Norberg en ”regnbågskoalition”, i Skinnskatteberg partisplittring. När utbrytarpartiet föll samman var Folkpartiet där och fångade upp deras väljare. Folkpartiet tog en roll som lokalt missnöjesparti. Det är en roll som sedermera Sverigedemokraterna har trätt in i.

Skillnaden mellan Liberalernas kommun- och riksdagsresultat får man kanske närmast se som historiskt betingat, som ett slags fantomkänsla, som klingar av från val till val. För de övriga partierna kan man se skillnaden som ett uttryck för väljarnas värdering av partiets politik och verksamhet på det lokala planet. En positiv skillnad är ett gott betyg för partiets kommunalpolitik medan en stor negativ skillnad är ett underbetyg.

Så här ser betygssättningen av partiernas kommunala politik i Skinnskatteberg efter det preliminära valkvällsresultatet i söndags:

Utöver Liberalernas historiskt betingade kommunala överskott är det framförallt Vänsterpartiet som väljarna belönar i kommunalvalet. Jag tror att det är ställningstagandena i brandstationsfrågan, om klimat och vindkraft, mot det av den utköpta kommunchefen orkestrerade försöket till maktövertagande och stödet till omvandling av huset på Klockarbergsvägen 8 till seniorboende som har haft betydelse. Socialdemokraterna har också ett litet överskott av kommunala röster, men det är bara en dryg procentenhet.

Alla de borgerliga partierna (utom L förstås) får underbetyg. Centerns underskott är obetydligt, men de genuina högerpartierna, Kristdemokraterna (som inte varit representerade i fullmäktige), Moderaterna och Sverigedemokraterna får kraftigt underkänt. Det gäller särskilt SD som får 7,5 procentenheter lägre kommunalt än riksdagsresultat. För M och SD kan man nästan vända på vad som gynnat Vänstern: De har slagits för att bygga en brandstation för 55 miljoner, 25 miljoner mer än budgeterat, de har fanatiskt understött den klimatförnekande anti-vindkraftsopinionen, den utköpta kommunchefen är andranamn på den moderata valsedeln och Moderaterna har bekämpat planerna på seniorboende, och tillfälligtvis lyckats stoppa omvandlingen. SD har trots sin höga svansföring inte gjort mycket väsen av sig i kommunalpolitiken utan har bara fallit in i det borgerliga ledet.

Summan av kardemumman är underbetyg år högern och överbetyg åt vänstern. Den tragiska paradoxen är då att det preliminära valresultatet pekar på att det är den inkompetenta högern med sin impopulära politik som tycks ta makten i kommunen.

 

 

Vänsterseger i Skinnskattebergsvalet. Men var det en Pyrrhusseger?

På valkvällen var kommunalvalet i Skinnskatteberg en succé för Vänsterpartiet. V hade ökat sin röstandel med 3,4 procentenheter till 8,4 procent. Men samtidigt hade Socialdemokraterna gjort ett katastrofval och förlorat nästa sex procent och tappat två mandat. Så där rök möjligheten av ett majoritetsskifte åt vänster. Det var framförallt Sverigedemokraterna som avancerat. De tre ”vanliga” högerpartierna L, M och C förlorade till och med och tappade ett fullmäktigemandat.

Kung Pyrrhus

Så det hela påminner om den gamle Pyrrhus. Pyrrhus var kung av Epiros. Efter att ha besegrat romarna i slaget vid Asculum år 279 före vår tideräkning ska han ha sagt: ”En sådan seger till och jag är förlorad”. Pyrrhus förluster i fältslaget var nämligen stora.

Men hur kom sig Västerpartiets framgång? Gunnar Sjöblom beskrev i sin avhandling ”Party Strategies in a Multiparty System” (1968) partiers output. Vad var det som partier presenterade för att vinna väljare. Jo, skrev Sjöblom: Det var kandidater, ståndpunkter och propaganda. Man kan konstatera att Vänsterpartiets valsedel upptog en rad nya och för byborna attraktiva och väl synbara kandidater. Man kan vidare konstatera att partiet under den gångna perioden intagit ståndpunkter som varit väl i linje med stora väljargrupper. Man kan nämna kampen mot det överdyra brandstationsbygget, engagemanget för bostadsbyggande, särskilt omvandlingen av ett nedgånget hyreshus till moderna seniorlägenheter, klimatengagemanget som inneburit motstånd mot kommunens högerpopulistiska nej till vindkraft och slutligen enveten kamp mot den årslånga kris där den numera utköpta kommunchefen politiserat tillsammans med högern för att störta det av fullmäktige valda socialdemokratiska minoritetsstyret.

När det gäller propagandan slutligen var partiets affischer, trycksaker och inlägg på sociala medier av utomordentligt hög kvalitet. Att den upplevdes som ett hot framgår inte minst av att högern låtit sin anhängarsvans systematiskt förstöra Vänsterns affischtavlor.

Men blir det nu så här? Enligt vad jag hör finns det hundratals ännu oräknade så kallade ”onsdagsröster”. Så det kan förvisso hända saker som omkullkastar det preliminära resultatet från valkvällen. När mandaten fördelats utifrån valkvällens resultat visade det sig att S hade fått det sista mandatet. För att S skulle ta hem ytterligare en plats krävs det därför ganska mycket röster, enligt mina beräkningar minst 122 röster. Närmast ligger faktiskt Vänsterpartiet, som då måste kunna räkna in 49 nya onsdagsröster. Vänsterpartiet gjorde visserligen bra ifrån sig på 2018 års onsdagsröster med hela 10,75 procent, men då var onsdagsrösterna betydligt färre än vad de påstås vara i år.

Tyvärr är det väl troligt att även efter onsdagens räkning så blir det som för Pyrrhus. Men, som man säger, osvuret är bäst.

 

Den underbara tvåprocentspärren: Ett dråpslag mot KDS eller?

De flesta känner till fyraprocentspärren: Ett parti måste få minst fyra procent av rösterna för att kunna bli representerat i riksdagen. Men få vet att det nu ska införas en procentspärr också i valet till kommunfullmäktige. Två procent ska det krävas i de flesta kommuner; i de större kommuner som är indelade i valkretsar till och med tre procent. Man kan ställa frågan varför? Här ska jag för att få ett svar på frågan undersöka konsekvenserna av den nya regeln. Svaret visar sig bli att det inte finns något rimligt skäl alls, om inte syftet har varit att strö salt i de kristdemokratiska såren.

Fyraprocentspärren i riksdagsvalet har funnit sedan 70-talet. Det skäl som då gavs var att det inte var bra med alltför stor partisplittring i riksdagen. Det skulle bli besvärligare att få ihop en regering och det skulle bli besvärligare att få ihop majoriteter när det skulle fattas beslut i enskilda frågor.

Min gamla kompis, statsvetaren och socialdemokraten Bengt-Owe Birgersson skriver i sin blogg:

När det nya valsystemet som skulle ge en riksproportionell riksdag med utjämningsmandaten var grundlagsfäderna oroliga för att den totala rättvisan skulle leda till att det bildades en mängd nya partier som skulle få några enstaka procent av väljarnas röster. Med många sådana småpartier i riksdagen skulle det kunna bli kaotiskt. Därför infördes den s k småpartispärren som skulle diskvalificera partier som var mindre än 4 procent.

Men det finns också en annan historia: Spärren är inte bara ett hinder. Den är också ett skyddsnät. När Vänsterpartiet och dess föregångare närmat sig fyra procent i opinionen, har den s k ”Kamrat fyra procent” mobiliserats för att rädda partiet från utplåning. Om Vänsterpartiet hade åkt under spärren skulle nämligen alla röster på Vänsterpartiet vara ”bortkastade”. För att rädda regeringsunderlaget bestående av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet var det därför angeläget att hålla vänstern flytande.

På ett omvänt sätt hade Folkpartiet ett intresse av att sätta stopp för alla planer på ett kristet parti, som skulle kunna sno åt sig alla frimicklare och nykterister som annars röstade på Folkpartiet. Med hjälp av procentspärren skulle dessa avskräckas från att rösta på det kristna partiet.

Det var med andra ord socialdemokratisk och folkpartistisk partiegoism som kunde enas om den underbara fyraprocentspärren. Inom parentes sagt är det ofta så här det går till i sådana här konstitutionella frågor. Partiegoismen styr, men kläds i ädlare klädedräkt.

Åter till tvåprocentspärren i det kommande kommunalvalet. Vilka blir konsekvenserna? Ja, det kan man förstås inte veta på förhand. Men om man tittar igenom resultatet av det förra valet 2014 kan man se vilka partier det är som skulle ha fallit igenom med de nya reglerna. Om jag har räknat rätt handlar det om 40 partier i 36 kommuner. Partivis fördelar de sig så här:

Allra mest drabbade skulle Kristdemokraterna bli. De skulle förlora sin representation i femton kommuner, vilket motsvarar sex procent av deras kommunala representation. Därefter kommer kategorin ”övriga” med åtta bortfallande partier. Det handlar mest om rent lokala partibildningar, men också ett och annat parti med rikspolitiska ambitioner som pensionärspartiet SPI. Folkpartiet förlorar sin representation i sex kommuner (inget ont i det), Vänsterpartiet i fyra kommuner, Feministiskt initiativ i tre, Miljöpartiet i två och Centern och Sverigedemokraterna i en kommun vardera. 

Socialdemokraterna och Moderaterna är de enda partier som skulle gå helt oskadda ur processen.

Vad spelar det nu för roll att de här fyrtio partigrupperna, varav 37,5 procent kristdemokratiska försvinner ur hanteringen. Vi ska se om det blir lättare att snickra ihop majoriteter vilket var skälet inte bara för fyraprocentspärren i riksdagen utan även för tvåprocentspärren i kommunerna. I den utredning där förslaget lades skrev man:

Enligt vår mening är det nödvändigt att valsystemet utformas på ett sådant sätt att det motverkar en så långtgående partisplittring i fullmäktige att det blir avsevärda negativa effekter vad gäller möjligheterna att styra en kommun. Därför bör det på kommunal nivå finnas en spärr i någon form. (SOU 2012:94)

Maktindex är objektiva mått på ett partis förhandlingsstyrka. En av maktindexarna är Shapley-Shubiks index. Denna mäter hur sannolikt det är att ett parti kan avgöra majoritetsbildningen. Om måttet blir noll kan partiet aldrig påverka majoritetsbildningen. Ett parti med maktindex noll kallas lite talande ”en parlamentarisk dummy”. Om ett parti har indexvärdet 1, har det en egen majoritet. Någon annan majoritet kan alltså inte bildas, och om man bildar en överstor majoritet, som alltså består av flera partier, måste majoritetspartiet alltid ingå. För den som är intresserad av maktindexen, hur den är konstruerad och hur den fungerar kan jag hänvisa till ett inlägg jag skrev 2011. Klicka här. 

För sex av de 40 utestängda partierna gäller att de får indexvärdet noll – de är alltså ”dummies” som vad de än tar sig för aldrig kan påverka majoritetsbildningen i fullmäktige. De övriga 34 får utomordentligt låga värden – 0,01 till 0,03. De är med andra ord nästan dummies de också. Och ett parti som inte kan påverka majoritetsbildningen kan ju knappast ställa till med besvär heller i det sammanhanget, vilket är ett starkt argument mot det skäl man har påstått ligger bakom införandet av tvåprocentspärren.

Nu invänder kanske någon att det är väl naturligt att små partier, för det är ju det det handlar om här får låga värden på ett index för röst- och förhandlingsstyrka. Men så är det inte. Förhandlingsstyrkan beror också på hur det ser ut för övrigt i fullmäktige.

Låt oss föreställa oss ett fullmäktige med 41 ledamöter som fördelar sig så här: Glädjepartiet har 20 platser och Lyckopartiet lika många. Det lilla Missnöjespartiet har en plats. Vart och ett av de här tre partierna får då Shapley-Shubik-värdet 0,33. Det lilla Missnöjespartiet har med andra ord samma makt som de stora Glädje- och Lyckopartierna.

Avslutningsvis ska vi titta lite mer i detalj i de 36 kommuner där ett eller flera partier skulle stoppas av de nya reglerna. Svensk politik har länge präglats av motsättningen mellan ett högerblock (numera Moderaterna, Folkpartiet (”Liberalerna”), Centern och Kristdemokraterna) och ett vänsterblock (numera Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet). Det som vanligen har komplicerat situationen, både i riksdagen och i kommunerna är det högerextremistiska partiet Sverigedemokraternas inträde på arenan.

I riksdagen har man hanterat den parlamentariska problematiken med hjälp av den så kallade Decemberöverenskommelsen (DÖ), som trots att den anses vara uppsagd ändå tillämpas i praktiken. DÖ innebär att den största av de båda minoriteterna – höger eller vänster – tillåts regera i minoritet.. När jag i december 2014 inventerade hur kommunerna handskats med den besvärliga situationen hade knappt hälften valt en DÖ-modell. Drygt hälften hade istället försökt knåpa ihop någon blocköverskridande koalition, och i ett par kommuner (tyvärr var min egen kommun Skinnskatteberg en av dem) hade de borgerliga bitit huvudet av skam och gått ihop med Sverigedemokraterna. Klicka här för inlägget om konstitueringen efter 2014 års val.

I centrum för den här genomgången sätter jag begreppet ”blockbalans”, som handlar om balansen mellan vänster- och högerblocken. Jag låter ”blockbalans” få följande värden:

Borgerlig eller vänstermajoritet: Endera blocket har mer än hälften av platserna i fullmäktige

Borgerlig eller vänsterminoritet: Ingetdera av blocken har majoritet. ”Borgerlig minoritet” betyder att de borgerliga är största minoritet; ”Vänsterminoritet” förstås tvärtom.

Patt: De borgerliga och vänsterblocket har precis lika många mandat var.

Resultatet redovisas i den här kanske vid första anblicken lite krångliga tabellen:

Vänster-högerbalans nya regler	Vänster-högerbalans gamla regler
	Patt	Borgerlig minoritet	Vänsterminoritet	Borgerlig majoritet	Vänstermajoritet
Patt			1 Nässjö
Borgerlig minoritet		9		1 Rättvik
Vänsterminoritet		1 Vimmerby	9
Borgerlig majoritet				4
Vänstermajoritet			1 Arboga		10

Gula celler: Nya regler har ingen inverkan på blockbalansen eller möjligheterna bilda majoritet

Orange cell: Försvårar majoritetsbildning, påverkar blockbalansen, gynnar borgerliga

Grön cell: Försvårar majoritetsbildning

Rosa cell: Underlättar majoritetsbildning

Blå cell: Påverkar blockbalansen, gynnar vänstern

Så här ska tabellen läsas: 

I tio kommuner med ”borgerlig minoritet” (d v s de borgerliga är största minoritet, den andra lodräta kolumnen) skulle nio fortfarande ha det med de nya spärreglerna. I en av kommunerna (Vimmerby) skulle utspärrningen betyda att det i stället skulle bli en ”vänsterminoritet” (vänsterblocket skulle bli största minoritet). Det är förstås viktigt, men inget tyder på att det skulle vara lättare eller svårare att mixtra ihop ett styre.

Nästa kolumn är elva kommuner där vänsterblocket 2014 var största minoritet. I nio av dessa innebär spärreglerna ingen förändring av blockbalansen. I två blir det dock konsekvenser: I Nässjö blir det istället en patt-situation. Här borde det med andra ord ha blivit mycket svårare att styra än vad det var med de gamla reglerna. Och syftet var ju inte att försvåra, utan att underlätta majoritetsbildningen. I Arboga, där det lokala Omsorgspartiet skulle åka ur fullmäktige blir det istället för en vänsterminoritet en vänstermajoritet. Det borde därmed bli lättare att styra.

Till ironin hör dock att det direkt efter valet 2014 i Arboga bildades en blocköverskridande koalition med Socialdemokraterna i spetsen. Efter uppslitande inre stridigheter i det socialdemokratiska partiet exploderade den koalitionen, och istället styrs kommunen numera av en regnbågskoalition under moderat ledning och där Socialdemokraterna inte får vara med. Inget tyder på att Omsorgspartiet haft någon del i den parlamentariska röran i Arboga.

I de fem kommunerna med borgerlig majoritet 2014 blir situationen oförändrad i fyra. I en kommun – Rättvik – skulle de borgerliga förlora sin majoritetsställning med de nya reglerna. De skulle få nöja sig med att vara största minoritet. Här får man väl säga att spärregeln skulle ha försvårat majoritetsbildningen.

I slutligen de tio kommunerna med vänstermajoritet, skulle de nya reglerna inte få någon verkan alls på blockbalansen.

För att summera: I 33 av 36 kommuner skulle blockbalansen inte alls påverkas av tvåprocentspärren. Det skulle varken bli lättare eller svårare att bilda majoritet. I Arboga skulle det bli lättare att bilda majoritet och i Nässjö och Rättvik skulle det bli besvärligare.

I Vimmerby, Arboga och Rättvik skulle det framförallt vara vänsterblocket som skulle gynnas. I Nässjö däremot gynnas de borgerliga.

Det ser med andra ord ut som om hypotesen om att en småpartispärr gör det lättare att regera får sig en rejäl knäck. De uteslutna partierna är dummies eller i det närmaste dummies. I de flesta kommuner som påverkas blir det ingen ändring med avseende på om det blir lättare eller svårare att handskas med den parlamentariska situationen. I en kommun skulle majoritetsbildingen underlättas, men i två skulle den försvåras.

Om vi vänder oss till den andra förklaringsmodellen – den partiegoistiska – visar det sig att ingetdera av blocken tycks ha något särskilt att vinna på spärreglerna. När man ser det på partinivå visar det sig att det parti som framförallt drabbas är Kristdemokraterna. Det är ju salt i såren för ett parti som konstant i opinionsmätningarna ligger under fyraprocentsspärren. Men vem som på det här sättet skulle vilja göra ont värre är helt oklart. Inom parentes sagt vore det enda som skulle kunna radikalt underlätta majoritetsbildningen både i Sverige och i kommunerna att förbjuda Sverigedemokraterna att delta i val. Det skulle dock kanske vara svårt (men inte omöjligt) att klä en sådan regel i en ädel och principiell klädedräkt.

Slutsatsen blir att det är helt orimligt att föreställa sig att motivet till införande av småpartispärr i kommunfullmäktigeval skulle ha till syfte att underlätta majoritetsbildning och styrning. Inget i den här analysen tyder på att det skulle bli resultatet. Nästan lika orimligt är ett partiegoistiskt syfte. Det skulle ju innebära att alla andra sammangaddat sig för att göra slut på Kristdemokraterna. Till syvende och sist blir slutsatsen att införandet av procentspärrar i kommunalvalen är fullständigt obegripligt.

För den som själv vill laborera med siffrorna finns en räknesnurra för Shapley-Shubiks maktindex här och för mandatfördelning med olika regeluppsättningar här.

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.