Köpa en begagnad bil av dem? Handlingskraften

Detta är femte avsnittet av den serie där vi granskar hur den borgerligt-sverigedemokratiska majoriteten i Skinnskattebergs kommun har klarat sig under mandatperioden. I kommande inlägg ska vi granska  lagen och rutschbanan

Mest utmärkande för den förda politiken är initiativlöshet och passivitet

Efter den nya borgerlig-sverigedemokratiska majoritetens första halvår gick jag igenom protokollen från kommunfullmäktige. Det visade sig då att det bara var i fem frågor av allt som fullmäktige haft på sitt bord som den nya majoriteten hade drivit igenom annorlunda beslut än vad det hade blivit om de rödgröna haft kvar makten. Och dessutom visade det sig att fyra av de fem frågorna egentligen bara handlade om att försvara och stärka den nya majoritetens maktpositioner, inget som hade någon betydelse för kommunens invånare alltså. Den omskrutna ”alliansbudgeten” med vars hjälp man drev igenom maktövertagandet var till 99,7 procent densamma som Socialdemokraterna la fram. Läs genomgången av fullmäktiges beslut här. 

Många föräldrar i den södra delen av kommunen skickar sina barn till skolan i Kolsva, som ligger i Köpings kommun. Ett av populisternas viktigaste vallöften var att man skulle ordna skolskjuts till Kolsva. Det är verkligen vällovligt, men tyvärr olagligt. Skollagen och kommunallagen tillåter inte att man ordnar skolskjuts till andra kommuner, åtminstone inte om det blir dyrare än att skjutsa till skolan i den egna kommunen. Det här visste förstås populisterna om, men kan man lura till sig röster är allt tillåtet. Det har sedan visat sig att man inte har några planer på att fixa den utlovade skjutsen till Kolsva. Det framgick i ett frågesvar som Carina Sándor lämnade i kommunfullmäktige. Det blev också tydligt när kommunen fastställde nya regler för skolskjutsarna.

Kommunens slogan är ”Kulturriket i Bergslagen”. Den kanske mest vitala kulturaktören i kommunen är Teatermaskinen i Riddarhyttam. Teatermaskinen lyckades få ett prestigefyllt EU-bidrag för ett projekt tillsammans med teatergrupper i en rad länder. För genomförandet av den svenska delen sökte man stöd från kommunen. Som så ofta blev det kalla handen. Förmodligen trodde populisterna att det var för vänstervridet. ”Jag har inget förtroende för ledningen i Skinnskattebergs kommun. Ni får göra vad ni vill, jag är inte med” skrev Teatermaskinens ledare Anders Olsson i en insändare. Läs om Teatermaskinens internationella projekt här. 

Tidigare inlägg

PU-kalkylen 

Sanningen

Pengarna 

Skolan 

Tystnaden 

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Farligheter i naturen i junitopp

Med sommaren kommer oron för naturens faror. I topp bland lästa inlägg i juni hamnade sjörået i Lillsvan. Ni vet hon som en sen vinterkväll tog en skridskoåkande dräng som aldrig återfanns. Bland nyheterna i junilistan finns annars Skinnskattebergs kommuns fiasko när man misslyckades stödja ett europeiskt kulturprojekt.

Antal besökare var i juni 302 (340 i maj). Av dessa var 165 (186) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,42 (1,36) och genomsnittlig tid per besök var 76 (55) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Finland, Tyskland, Ryssland och USA. Ströbesökarna var från Brasilien, Egypten, Indien, Indonesien, Israel, Norge, Polen, Spanien, Storbritannien, Tjeckien och Turkiet.

De tio mest visade inläggen i juni:

1	Strövtåg: Varning för sjörået i Lillsvan (6:a)
2	Brevvän på nätet: Ett av Europas ledande energibol...(3:a)
3	Skinnskatteberg utmärker sig igen: Inget stöd till... (ny)
4	Moderater bygger leksaksjärnväg i Kungsör (ny)
5	Dags för en folkrörelse mot populismen (2:a)
6	Strövtåg: Kolsvas röda grus (4:a)
7	Med Frans Klasson Garneij till mörkrets hjärta (5:a)
8	Överklagandeskolan: Så här gör man (1:a)
9	Ensamkommande flyktingbarn på Karmansbo herrgård (ny)
10	Eftermiddag med Linnea (ny)

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Skinnskatteberg utmärker sig igen: Inget stöd till kommunens mest framgångsrika aktör inom kultur och kreativitet

Teatermaskinen i Riddarhyttan fick prestigefyllt EU-uppdrag. Civilsamhället i fem europeiska städer och orter skulle engageras i kulturprojekt samordnat av Teatermaskinen. Skinnskattebergs ledning (majoritetskoalitionen med Folkpartiet och Sverigedemokraterna) fullständigt kallsinnig. Nu tar Anders Olsson, årets västmanlänning 2013, bladet från munnen: ”Nu har jag gett upp … för ledningen av Skinnskattebergs kommun har jag inget förtroende. Ni får göra hur ni vill. Jag är inte med längre” skriver han i en insändare i Fagersta-Posten. 

Creative Europe är EU:s ramprogram för de kulturella och kreativa sektorerna. Programmet har anslagit 200 000 euro till projektet ”Reclaim the future”. Fem partners ingår i projektet. Samordnare och huvudsökande är Teatermaskinen i Skinnskatteberg. Övriga partners kommer från Porto i Portugal, Riga i Lettland, Dunkerque i Frankrike och Stornoway, Yttre Hebriderna, Skottland.

I projektet ingår bl a att anordna karnevaler på de olika orterna och en gemensam karneval i Bryssel. Man kan läsa beskrivningar av projektet t ex på Teatermaskinenshemsida  eller på Creative Europes hemsida.

Ambitionen är att engagera befolkningen i de deltagande städerna och orterna och att olika aktörer i samhället, frivilliga organisationer och inte minst kommunerna ska engageras. I Skinnskatteberg närmade sig Teatermaskinen i vintras kommunen för att söka få kommunens stöd för projektet. Det blev kalla handen. Det blev några artighetsfraser, men inget ekonomiskt, materiellt eller personellt stöd.

Andra deltagare i projektet har andra erfarenheter. I det portugisiska fallet utvecklas projektet tillsammans med Porto stad och ytterligare en kommun. Den franska deltagaren redovisar på sin hemsida att deras verksamhet allmänt bedrivs i partnerskap med ett flertal kommunala enheter på olika nivåer. Den skotska deltagaren har för tidigare projekt fått stöd av kommunen (The Western Isles Council).

Skinnskattebergs kommuns kallsinnighet är anmärkningsvärd. Man borde vara stolt över att en lokal aktör tar hem ett prestigefyllt EU-bidrag och även uppdraget att samordna det internationella projektet. Då kommunens slogan är ”Kulturriket i Bergslagen” blir det hela rent tragikomiskt. Men populistiskt är det: EU-projektet framstår säkert för den kulturblinda kommunledningen som ett flummigt vänsterprojekt. Det är inget för vanligt folk i Skinnskatteberg som hellre borde matas med fiberdistribuerad amerikansk reklam-TV.

Anders Olsson, mångårig ledare och producent i Teatermaskinen, skriver nu i en insändare om fiaskot i Skinnskatteberg. ”Det gör mig både ledsen och förbannad” skriver han. Det är en avgrund mellan kommunledningen och oss, som bor här och bygger våra liv i föreningar och företag. ”Alla försök vi tagit till samarbete för att dra vårt strå till stacken till Kulturriket i Bergslagen har mötts med totalt ointresse.”

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Kulturriket i Bergslagen och dess båda poler

Teatermaskinen i Riddarhyttan har den här sommaren haft öppet för allmänheten varje dag med en fotoutställning och kafé. En av de sista dagarna på semestern tog vi chansen och åkte dit. Allra sista dagen besökte vi Galleri Astley i Uttersberg där det just var vernissage med verk av Bo Larsson, en mästare på ljus. Dessa utflykter blev den utlösande faktorn till denna betraktelse om Kulturrikets två poler.

Skinnskattebergs kommun har som så många andra kommuner en slogan: ”Skinnskatteberg – kulturriket i Bergslagen”. Jorden har två poler (nord och syd). Ett vanligt batteri har också två poler (plus och minus). På samma sätt har kulturriket Skinnskatteberg två poler: Galleri Astley och Teatermaskinen (höger och vänster).

Galleri Astley är smakfullt. Vitkalkade väggar. Tavlor välhängda. Golv av sten och rent trävirke. Runt väggarna i kaféet en sträng makadam. Man väntar sig bara en inkännande Ernst Kirchsteiger komma indansande på bara fötter. Skulpturparken runtom har välansade gräsmattor och krattad gårdsplan.

Teatermaskinen är en gigantisk brutalistisk plåtbyggnad med det gamla skolhuset i Skräppbo inbyggt i huset. Som ett skrikande sår ligger det mitt ute i storskogen. Till skillnad från det disciplinerade Galleri Astley är det en anarkistisk plats.

Teatermaskinens entré. Obs på skylten står det "konst".

Den inbyggda Skräppbo skola

Men det finns också gemensamma drag. Kakorna i respektive kafé förstås. Men framförallt seriositeten. Ingendera platsen lockar till ystra skrattsalvor. I Galleriet hänger finkulturens bilder. Teatermaskinens verksamhet förstås kanske bäst (?) av hemsidans beskrivning:

Teatermaskinen är en fri teatergrupp som finns i skogen utanför Riddarhyttan, Västmanlands län, i Bergslagens hjärtland. Här har vi funnits sedan starten 1997. Teatermaskinen är också en kooperation av frilansande kulturarbetare. Teatermaskinen är sedan 2000 också en internationell arbets- och mötesplats för processer där konsten och kulturen står i centrum för kreativa processer i mötet med civilsamhälle, forskning, privat och offentlig sektor.

Flaggskeppet i Teatermaskinens produktion är en serie om Riddarhyttans historia sedan 1300-talet. Vi har hittills avstått från att se något av detta. Vi har helt enkelt tyckt att det verkar alltför krävande. Årets föreställning tar två dagar och det kostar 1.500 kronor att delta. ”Vandringen sker längs stigar med stock och sten utan handikappanpassning. ... Utrustning: Oömma, varma kläder, paraply, regnställ och stövlar.” Inget för veklingar med andra ord.

En annan likhet är totempålarna. Astleys totempåle skulpterades om jag minns rätt någon gång på 1980-talet av indianer från Haida-stammen i British Columbia. Jag tänkte att jag skulle sätta min kompis Mark, som är socialantropolog och kan alla primitiva folkslag på sina fem fingrar, på det hala och frågade honom om han visste vilka verktyg Haida-indianerna använde i skulpterandet. ”Javisst”, sa han ”Black and Decker”. Det stämde.

Totempåle i Uttersberg

Totempålar vid Skilådammen

Men frågan är om inte Teatermaskinen ändå slår Astley med 4 – 1. På baksidan finns nämligen i sluttningen ned mot sjön inte mindre än fyra totempålar!

En fascinerande paradox är att Teatermaskinen, som närmast ser ut som månbas Alfa, genom sin teaterverksamhet och utställningar är djupt förankrad i lokalsamhället och dess historia. Galleri Astley däremot inryms i industrisamhällets avlagda arbetsbyggnader men har ett innehåll utan varje koppling till den lokala kulturhistorien. Innehållet kunde lika gärna finnas på månbas Alfa.

Sådana är kulturrikets båda poler: Den högra och den vänstra.

Ingrid med Bo Larssons serigrafi "Forsen i Uttersberg"