M i Skinnskatteberg: Unkna Karl XII-vurmare

 

Bo Öberg, moderatledare i Skinnskatteberg, vill återinföra ministerstyre. Det är kanske inte helt solklart vad han menar. Kanske inte ens för honom själv.

Vad är ministerstyre?

Det har att göra med hur den centrala statsförvaltningen i Sverige är organiserad. Den svenska organiseringsprincipen är i ett internationellt perspektiv unik. I dom flesta länder är olika sektorer i statsförvaltningen organiserad i ministerier med en minister som chef i toppen, och hela förvaltningen ingår i ministeriet och är underställd ministern.

I Sverige är normalmodellen att det är regeringen som kollektiv som dom statliga myndigheterna lyder under. Regeringens egen förvaltning, regeringskansliet, är organiserad med olika departement vart och ett med en ”minister” som chef. Men myndigheterna lyder inte under departementen, utan under regeringen. Enda undantaget är UD, där utrikesförvaltningen (ambassader och konsulat) är en del av departementet.

Regeringen styr förstås myndigheterna, bland annat med hur mycket pengar dom får, med regleringsbrev som talar om vad myndigheten ska göra för pengarna. Regeringen utser också chefer. Myndigheterna svävar inte fritt, men det är regeringen och inte departementen och de enskilda ”ministrarna” – statsråden som styr.

Om det vore så, talar man om ministerstyre och det är förbjudet i Sverige. Det är en del av vår konstitution, Regeringsformen. Det handlar i första hand om att politikerna inte får lägga sig i myndighetsutövning gentemot enskilda, men också bestämmelserna om att regeringen kollektivt styr myndigheterna hör till förbudet mot ministerstyre.

Det råder en ganska stor enighet om att systemet med åtskillnaden mellan minister/departement och myndigheter är bra. Historikern Gunnar Wetterberg skriver i DN (1/7)

Myndigheternas relativa oberoende är i själva verket en svensk kulturtillgång. Den bygger in eftertanke och saklig prövning i systemet. Skriftväxlingen mellan verk och departement bidrar till systemets transparens. Att det är regeringen som kollektiv som styr, inte enskilda ministrar, rider spärr mot Trumpska lynnekast.

Idéhistorikerns Sverker Sörlin skriver, också i DN (23/6 2025)

Det system vi har i den demokratiska svenska rättsstaten är faktiskt inte så dumt. Det säger att styrningen av myndigheterna ska vara transparent och tydlig och ske genom förordningar, instruktioner och uppdrag. Man viskar inte viktiga saker om hur staten styrs i örat på den man genom en sådan handling vill förvandla till en hantlangare. Det är inte bara ojust. Det kan vara brottsligt.

Det visar sig också att beskyllningar för ministerstyre är utomordentligt vanliga i debatten. Beskyllningar kommer från partier, politiker, myndighetschefer, debattörer, media, företag och organisationer. Statsråd anmäls titt som tätt till Konstitutionsutskottet för påstått ministerstyre. Det vanliga mönstret är att det är oppositionspolitiker som anmäler.

Högerpartierna har inte varit passiva när det gällt att anmäla och fördöma socialdemokratiska och miljöpartistiska statsråd för ministerstyre. Här är några exempel:

• SD har anmält Anders Ygeman (S) och Annika Strandhäll (S)
• Folkpartiet/Liberalerna har anmält Åsa Regnér (S), Anna Johansson (S), Thomas Bodström (S), Thomas Östros (S) och Jan O Karlsson (S)
• Centern har anmält Åsa Romson (MP)
• Moderaterna har anmält Leif Pagrotsky (S) och Göran Persson (S)
• Det har i samtliga fall gällt beskyllningar för ministerstyre. Det är det här systemet som Bo Öberg i Skinnskatteberg vill avskaffa,

Har Sverige någonsin haft ministerstyre?

Öberg vill inte bara skrota systemet med åtskillnaden mellan departementen/ministrarna och myndigheterna och införa ministerstyre. Nej, han vill återinföra ministerstyre. Det väcker frågan om vi någonsin haft ministerstyre.

Det råder numera en rätt stor enighet om att införandet av dom mer eller mindre självständiga myndigheterna går att datera till den s k frihetstiden, alltså tiden efter Karl XII:s död 1718. 1720 infördes en bestämmelse i Regeringsformen att inga riksråd fick vara chefer för kollegier, som var den tidens ämbetsverk. Riksråden var väl det närmaste man kunde komma dagens regering. Här blev det alltså en skillnad mellan regeringen och myndigheterna.

Enligt 1634 års regeringsform styrdes landet genom fem kollegier:

• Kanslikollegium under rikskanslern
• Kammarkollegium under riksskattmästaren
• Krigskollegium under riksmarsken
• Amiralitetskollegium under riksamiralen
• Svea hovrätt under riksdrotsen

Dom fem riksämbetsmännen ingick också i Riksrådet. Dom var alltså medlemmar av ”regeringen” samtidigt som dom var myndighetschefer. Det kan förstås ses som ett slags ministerstyre. Karl XI minskade rådets makt. Under hans och sonens (Karl XII) tid rådde det s k kungliga enväldet (på modern svenska diktatur). Upplösningen av kopplingen mellan riksrådet och kollegierna har setts som en reaktion mot diktaturen som tog slut med Karl XII:s död.

Det är väl osäkert om man skulle kunna jämföra stormaktstidens kollegiechefer med dagens statsråd, men deras styre är väl det närmaste man kan komma ministerstyret. När Bo Öberg i sin vishet vill återinföra ministerstyret, är väl den enda tolkningen att det är någon tidpunkt för drygt 300 år sen som han ser som ideal.

Gunnar Wetterberg undrar om det är ”unken Karl XII-vurm som hotar självständighetens spärrar och trögheter.” Det är väl inte osannolikt att Bo Öberg (M) är en unken Karl XII-vurmare, även om det nog är att tillskriva honom alltför stora historiska kunskaper. Det troliga är nog att han över huvud taget inte vet vad han pratar om när han tror att Sverige tidigare haft ministerstyre, att det avskaffats och att allt skulle bli bättre om det ”återinfördes.”

En konsekvens som är uppenbar är t ex att Jimmie Åkesson, som ju Ulf Kristersson lovat migrationsministerposten, skulle få oinskränkt makt över migrationsverket och själv kunna fatta beslut t ex om vem som ska deporteras.

Borde Bo Öberg deporteras?

Ett nytt inslag i Tidölagets raspolitik är ju att man för att bli svensk medborgare måste klara ett prov i samhällskunskap. Eftersom doktrinen om självständiga ämbetsverk är en så viktig del av hur landet är organiserat, och eftersom den åberopas av alla, inte minst högern när dom attackerar mer vänsterorienterade statsråd för ministerstyre, borde man egentligen kräva kunskap också om den saken.

Eftersom Öberg tydligt visar sin okunskap borde han väl strängt taget nekas medborgarskap och skickas iväg utanför rikets gräns så snabbt som möjligt. Om inget land är berett att ta emot honom kunde han kanske placeras på ett EU-finansierat återvändandecenter i t ex Libyen eller Rwanda.

Nej, så blir det inte. Men det minsta är i varje fall att han inte längre får vara med och ministerstyra Skinnskattebergs kommun.

49 dagar kvar