Konserten framfördes av en tjej på fiol och en kille på
gitarr. Dom var duktiga. Jag tror att jag missade den spanska tangon, men ”Ack
Värmeland du sköna, du krona bland Svea Rikes länder…” gjordes jättefint av
fioltjejen. Även det pekade framåt, men det ska jag be att få återkomma om.
Annars var nog inte musiken av det slag som är min cigarr. Det förstärktes av
den träsmak som kyrkbänkarna gav.
Det hela övervakades av en prästinna, som satt lite vid
sidan om. Hon bläddrade lite förstrött i olika heliga skrifter, tog då och då
en klunk Festis och tittade emellanåt på klockan. Jag trodde att hon var
uttråkad, men insåg sen att hon bidade sin tid. Vid en paus i konserten brakade
det loss. Kyrkorgelns mäktiga toner lät en psalm tona ut över menigheten.
Medlemmar av kultureliten kunde ses mima.
Så följde ett, såvitt jag förstår religiöst anförande av
prästinnan. På grund av kombinationen knäck i lurarna, usel akustik och svag
röst förstod jag inte så mycket. Men min tolk förklarade senare att det var
något slags predikan om guds godhet, och att prästinnan valde sida i
motsättningarna om den (nästan) nakne Jesus. Hon gillade den inte.
Väl hemkomna hade vi med anledning av budskapet om guds
godhet en uppfriskande diskussion om teodicéproblemet. En lösning är såvitt jag
kan förstå att ”guds vägar äro outgrundliga”. Det skulle också kunna uttryckas
som per aspera ad astra eller lite
mer råbarkat att för att göra en omelett måste man knäcka ägg.
Se där vad ett kyrkobesök kan leda till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar