Sanna berättelser från kommunfullmäktige: Tungfotat om samarbete med andra kommuner

Små, krympande kommuner i ekonomisk och politisk kris lever farligt. Om dom inte söker samarbete med andra kommuner, driver dom på kraven om en ny kommunreform. Kriskommunerna är då dom som står i första raden inför nedläggningshot. Det här har jag skrivit om flera gånger här på bloggen och nu senast i en ledarkrönika i Fagersta-Posten m fl av Västmanlands tidningar.

Inför budgetarbetet 2024 beräknades kommunen kunna spara in 7 miljoner kronor årligen på utökat samarbete med andra kommuner. Det eftersläpande budgetunderskottet skulle faktiskt utraderas. Men här rör det sig långsamt. Fullmäktige den 24 november kunde uppvisa en liten glad nyhet och en dystrare.

Ett litet smil för överförmynderiet

Man ska väl alltid börja med det glada. Äntligen, efter åratals förhalning finns det nu ett beslut om att börja samarbeta om överförmyndarens verksamhet. Överförmyndarverksamheten i kommunen bedrivs i egen regi under en särskild överförmyndarnämnd. Detta är mycket sällsynt i Kommunsverige, och har medfört att verksamheten är dyrast per ärende i hela landet. Det sega motståndet mot en förändring kan inte förklaras på annat sätt än att nämndens ordförande Elisabeth Åberg (L) velat försvara sin välbetalda ställning (sisådär 40 000 kronor om året).

Men nu har man tvingats att överlåta själva verksamheten till Västra Mälardalens överförmyndarnämnd, vilket under nästa år beräknas kosta 700 000 kronor. Överförmyndarnämnden och dess dyra ordförande blir vi dock inte av med under 2026. På grund av juridiska finesser går det inte att lägga ned nämnden under löpande mandatperiod. Våra nya samarbetspartners ställer dock som villkor för samarbetet under 2026 att vi lägger ned nämnden från den 1 januari 2027 och istället går in i den gemensamma nämnden. I budgeten för 2026 anslås 1 094 000 till överförmyndarnämnden och dess verksamhet. Den politiska verksamheten (nämnden och dess ordförande) får vi bekosta själva, men en liten besparing på åtminstone en 200 – 300 tusen kronor innebär i alla fall samarbetsavtalet med Västra Mälardalens överförmyndarnämnd. Och lite mer blir det som sagt 2027 och framåt när vi slipper betala Elisabeth Åberg.

Mot förslaget röstade bara ”Liberalerna” och Sverige”demokraterna”.

Men hur blir det med brandkåren?

Besparingen på överförmynderiet handlar kanske om 2 – 3 procent av samarbetets besparingspotential. Räddningstjänsten går i en helt annan klass. Om vi skulle bli medlemmar i Mälardalens Räddningstjänstförbund, skulle man enligt samma beräkningar kunna spara upp till 4 miljoner per år (mer än hälften av besparingspotentialen). Här har det suttit hårt åt. En extern utredning rekommenderade i augusti i fjol att Skinnskatteberg skulle gå med i Nerikes Brandkår. Besparingen skulle då bli betydligt mindre än medlemskap i Mälardalens Räddningstjänstförbund. Varför utredningen ändå föreslog detta är höljt i dunkel. Kommunalrådet Jonny Emtin (SD) försökte lite taffligt motivera förslaget med att ”järnvägen går till Örebro”.

Men, det uppdrogs i september åt Emtin och den ökände vice ordföranden i kommunstyrelsen Bo Öberg (M) att inleda kontakter med Nerikes Brandkår. Nu ställer Arne Hjorth (S) för andra gången en interpellation i fullmäktige till kommunalrådet om hur det går med förhandlingarna. Förra gången han ställde frågan var i februari i år. Han fick då svaret att Emtin hade skickat ett mejl till ordföranden i Nerikes Brandkår. I övrigt intet.

Nu frågar Hjorth igen, alltså mer än ett år sedan parhästarna Emtin och Öberg fått uppdraget vad som hänt. Hjorths gissning är ”att ingen verksamhet i ärendet pågår.” Så visar SD och M handlingskraft.

Vad svarar Emtin?

Jo, det visar sig att Hjorths förmodan är riktig. Några diskussioner med Nerikes Brandkår pågår inte. Alltså mer än ett år efter att Emtin och Öberg fick uppdraget. Däremot påstår Emtin att alla tänkbara samarbetspartners kräver att vi har samma goda arbetsmiljö innan vi går in i ett samarbete. Hur han nu kan veta det eftersom det inte varit några kontakter med Nerikes Brandkår. Vilka kontakter som varit med andra tänkbara samarbetspartners (t ex Mälardalens Räddningstjänstförbund eller Södra Dalarnas Räddningstjänstförbund) redovisar han inte heller.

Dessutom ställs hela saken på huvudet. Det råder enighet om att vi behöver en ny brandstation (eventuellt genom ombyggnad av den gamla). Men hur stor den behöver vara blir ju beroende av vilka samarbeten vi kan etablera. Nu antyder Emtin att vi först måste bygga nytt för att sen söka samarbete. Kärran framför hästen alltså.

Nej, Emtins linje är nu att saken utreds (ska utredas?) och att utredningen ska komma med ett förslag. Att det är komplicerat illustrerade han i fullmäktige genom att visa lådan med alla handlingar. Det var många. Och tacka fan för det eftersom saken har stötts och blötts i elva år. Ebba blev berömd genom att vifta med en falukorv i radion Jonnys variant är att vifta med en låda papper i fullmäktige. Tekniska Utskottet utnämner han till utredningens referensgrupp. Men hans ”bestämda uppfattning” är att ”referensgruppen” inte ska få ta ställning förrän frågan har utretts noggrant. Vad är det för jävla referensgrupp som inte fortlöpande får ta del av projektarbetet?

Sanningen är förstås den vanliga. Ingenting händer. Varken när det gäller bättre arbetsmiljö för brandkåren eller om samarbete med andra. Pratet om vad som påstås pågå sammanfattades träffande av Fredrik Skog (V) som ”snömos”.

Det hela påminner inte så lite om sagan om Mäster Skräddare: ”Vad bidde det så?”. ”Det bidde ingenting.”

Så det mest spännande av allt

I spänd förväntan under uppropet av ledamöterna väntade vi på om Rasse-Oscar (SD) lyckats masa sig iväg till uppdraget som folkvald i Skinnskattebergs kommun. Men ack. Inte. Han har nu skolkat från 14 av 23 fullmäktigemöten sedan valet. Och yttrat sig två gånger; den ena gången om att kommunen inte borde flagga på sin officiella flaggstång med regnbågsflaggan under Prideveckan. Orsaken skulle vara att RFSL hade hånat Jimmie Åkesson. Se det är en kommunalpolitiker som tar sitt uppdrag på allvar. Det pratas om politikerförakt, men jag undrar om det inte vore rimligare att prata om vissa politikers folkförakt.

Elitserien i kommundirektörsbowling

Efter skandalen med jatack till samarbete med SD-regeringens samordnare för etnisk rensning (”frivillig återvandring”) fick vi veta att Skinnskattebergs kommunchef Thomas Lindberg säger upp sig. Skolchefen Malin Sigmundsson börjar som vikarie i januari. Därmed har Skinnskatteberg haft inte mindre än fyra ordinarie eller vikarierande kommunchefer sedan valet 2022.

Tidningen Dagens Samhälle har kartlagt hur snabbt kommundirektörskarusellen snurrar i Sveriges 290 kommuner. 133 kommuner har bytt kommunchef minst en gång. I elitserien med 2 – 5 byten listar tidningen 68 kommuner. Skinnskatteberg är en av dom, med tre kommunchefer under dom senaste tre åren. I och med Lindbergs avhopp avancerar Skinnskatteberg till fyra. Om man lyckas rekrytera en ny chef innan året är slut kommer man upp i topp – fem kommundirektörer på fyra år. Det blir i så fall en delad förstaplats med Nordmaling som har topplaceringen i tidningens serietabell.

Faller som käglor

Maktskiftet i Arboga: ”Seger för humana värderingar” eller ”Surt sa räven”

Maktskiftet i Arboga har förstås rört upp känslorna. Framförallt handlar det om vad folk tycker om Centerns agerande. Det är ju Centerns sidbyte som utlöser bytet av styre i kommunen, från en M-ledd koalition under medverkan av Sverigedemokraterna, till en S-ledd koalition med V och MP. När man läser kommentarer på Arboga Tidning, P4 Västmanland och SVT Nyheters sidor väger det rent antalsmässigt jämnt mellan positiva och negativa kommentarer.

Men innehållsmässigt är det stor skillnad. Dom som tycker att skiftet från höger- till vänsterstyre är positivt och som ger lovord till Centern trycker på hur bra det är att man markerar mot SD och, främlingsfientligheten. Det är ju också det skäl som Centern själva pekar på. Det handlar om utvecklingen när det gäller invandring och integration och människors lika värde. Flera som kommenterar pekar också på vad dom menar är en dålig utveckling i kommunen.

Bland dom som är negativa mot maktskiftet och Centerns agerande är mindre sakliga. I deras kommentarer dominerar ord som är nedsättande gentemot Centern. Man reagerar känslomässigt, och det är hat och kränkningar som dominerar dessa känslor.

En seger för solidariteten

Jag ska ta några exempel ur kommentarskörden. Bland dom positiva kommentarerna kan man citera ”Bra av Centern att stå upp för kärnvärdena”, Centern ”vågar följa sin moraliska kompass” och reagerar mot den ”den inhumana inställningen till allas lika värde” och det är bra ”att det finns lite solidaritet”.

Det finns också positiva kommentarer som mer direkt framhåller nyttan för den lokala utvecklingen: Det blir nu ”en majoritet som präglas av samarbete och framtidstro”. Man borde nu ”se över hur dåligt den lokala demokratin fungerar” och Centern har nu ”insett åt vilket håll den brunblå sörjan kört totalt ner i diket.” ”Bra för Arboga” nöjer sig någon att konstatera. Det finns också kommentarer som vidgar sig till ett riksperspektiv: Centern i Arboga har ”står upp mot den sociala och ekonomiska politiken som håller på att föra Sverige mot avgrunden med Sverigedemokraterna som motor.”

Också bland dom positiva finns mer kortfattade och emotionella kommentarer: ”Helt rätt agerat”, ”det bästa som kunde hända”, ”äntligen”, ”bravoooo”, ”klokt”.

Magsura och oartikulerade reaktioner från höger

Dom negativa kommentarerna präglas i mycket större utsträckning av känslomässiga reaktioner. Det är vanligt med nedsättande och kränkande ord: ”Lekstuga” och ”sandlåda”, Centern tar lokalpolitiken till en ”pinsam nivå”. Det är ”bara larvigt”. Centern har bara drivit ”löjliga symbolfrågor som Pride.” Partiet är ”aningslöst”, ”sjukt”, ”sorgligt”, ”fegt”, ”pajaser”, går inte att lita på, ”ryggradslöst” och deras argument är ”skitprat”.

Flera negativa kommentatorer menar också att Centern nu blir ”helt styrda av S, V, MP” när dom ”sätter sig i knät på vänstern”. Nickedockor, ledband och dörrmatta är några vanliga uttryck.

 

SD kastas ut ur styret i Arboga. Bara Skinnskatteberg kvar med SD-styre

I två kommuner i Västmanlands län kom Sverigedemokraterna med i styret efter valet 2022. I Arboga kom SD att ingå i en M-ledd fyrpartikoalition tillsammans med Liberalerna och Kristdemokraterna. Centern ingick inte i koalitionen men gav den sitt röststöd. Den andra kommunen var Skinnskatteberg där det bildades en SD-ledd minoritetskoalition med SD, L och C. Så småningom anslöt sig också Moderaterna till styret som då fick majoritet.

Nu har Centern i Arboga bytt sida och ger sina röster till en S-ledd koalition bestående av S, V och MP. Ordföranden i Centerns kretsorganisation motiverar sidbytet med att mycket har gått åt fel håll i Arboga, bl a integration och värdegrund.

P4 Västmanland rapporterar idag om hur vänstersidan nu tar makten i Arboga.

Nu är det bara i Skinnskatteberg som SD är kvar i styret i tätt samarbete med L, M och C. I Norberg styr S och V. I dom övriga åtta kommunerna är det blocköverskridande styren ledda av Socialdemokraterna utom Surahammar där det är M som leder koalitionen.

Så var det bara Emtin kvar. Dom borgerliga i Skinnskatteberg får skämmas.

Sveriges dyraste kommunledning?

Har Skinnskattebergs kommun Sveriges dyraste kommunledning? Många har känt på sig att det är så, men frågan är svår att besvara, kanske omöjlig utan att genomföra ett stort och kostsamt forskningsprojekt. Men en sak framgår tydligt. När det gäller dom pengar som kommunen spenderar på löner till kommunledningens chefer, är Skinnskatteberg dyrast bland landets småkommuner, även när man tagit hänsyn till skillnaderna i kommunstorlek. Jag ska här visa att skillnaden mellan vad man borde förvänta sig av en kommun med drygt 4 000 invånare och vad som faktiskt läggs ut på chefslöner i kommunledningen är ungefär 1,5 miljoner kronor per år, eller ungefär 350 kronor per invånare, spädbarn inkluderade.

Men låt oss börja med frågan om vad kommunledningen kostar totalt, alltså inte bara chefslönerna. Kommunstyrelsen ansvarar för all kommunal verksamhet utom socialtjänsten, miljö- och byggnadskontoret, överförmyndaren och valnämnden. Dessa sorterar under egna politiska nämnder. Men skolan, tekniska kontoret, kultur och fritid och räddningstjänst ingår i kommunstyrelsens portfölj. Skolan och den tekniska sektorn sorterar under egna utskott i kommunstyrelsen.

Under det särskilda ledningsutskottet i kommunstyrelsen finns kommunchefen, kommungemensamma verksamheter (framförallt den politiska verksamheten), kultur- och fritid, personalchefen, kanslichefen, IT, räddningstjänsten och ekonomikontoret. Detta kan vara en avgränsning av ”kommunledningen”. Totalt kostar ledningsutskottets verksamheter ungefär 53 miljoner. Det är en avsevärd summa, men en del av detta tycker jag trots allt inte ska räknas till kommunledningen.

Om man räknar bort den politiska verksamheten, kultur- och fritid, IT, räddningstjänst och en del andra mindre poster blir det ungefär 18 miljoner kvar som man kan se som kostnaden för kommunledningen, det som mer direkt handlar om ledning och styrning av den kommunala organisationen och inte om dom tjänster som samma organisation producerar. Är 18 miljoner mycket eller lite?

För att få svar på den frågan måste man ha något att jämföra med. Hur är det i andra kommuner? Här har i alla fall jag gått bet. För det första finns det inte några publicerade data om vad kommunledningen kostar, varken i SCB:s statistikdatabas, som bygger på det årliga räkenskapssammandraget från kommunerna, eller i kommun- och landstingsdatabasen Kolada. För det andra finns det inte någon gemensam standard för vad som ingår i kommunledningen. Kommunerna organiserar sig olika och bokför sina kostnader olika. På dagens ståndpunkt går det inte att besvara frågan om 18 miljoner är mycket (för mycket, för lite).

Fokus på chefslöner

En del av frågan kan dock besvaras, nämligen hur mycket som satsas på löner för kommunledningens chefstjänstemän. I Skinnskattebergs kommun kan man med min egen avgränsning av vad som ingår i kommunledningen räkna följande chefer: Kommunchef, HR-chef (personalchef), ekonomichef, näringslivschef, och kanslichef. Dessa kostar tillsammans med påslag för sociala avgifter mm ungefär 6 miljoner om året, alltså i runda slängar en tredjedel av kostnaderna för kommunledningen.

Nu kan frågan omformuleras: Är det i jämförelse med andra kommuner mycket eller lite pengar som satsas på löner till kommunledningens chefer? Här finns ett rikstäckande underlag i översikter som tidningen Dagens Samhälle har publicerat där tidningen har samlat in uppgifter från landets alla kommuner.

Men, med vilka ska man jämföra. Kommunerna varierar i storlek från Dorotea i Lappland med 2 264 invånare till Stockholms stad med 998 335 invånare. Jag har tyckt att det är lämpligast att jämföra Skinnskatteberg med andra småkommuner. En orsak kan vara att kostnader för en viss verksamhet (t ex kommunledning) inte är direkt proportionell mot kommunens storlek. En bestämd verksamhet i en liten kommun kommer alltid att vara dyrare per invånare än i en stor kommun. Orsaken är förstås att det oavsett kommunens storlek alltid måste finnas något slags basorganisation. Jag ska senare i det här inlägget redovisa hur sambandet mellan lönesumman för kommunledningens chefer och kommunstorlek ser ut för kommuner med färre än 5 000 invånare. Det ska då visa sig att lönesumman ökar med ökande folkmängd, men den börjar inte på noll för en kommun utan invånare (om man nu kan föreställa sig en sådan). Kostnaden börjar istället på 214 000 kronor i månaden eller ungefär 2,5 miljoner årligen. Det kan ses som kostnaden för en liten kommuns basorganisation för kommunledning.

Jag bestämmer mig därför för att jämföra med dom 16 andra kommuner som har färre än 5 000 invånare. Skinnskattebergs kommun är med sina drygt 4 000 invånare faktiskt näst störst av dessa småkommuner.

Nu till nästa tekniska problem. Dagens Samhälle har inte lyckats få svar från alla 17 kommuner om lönen för dom fem chefstjänster som jag räknat till kommunledningen. Svarsbortfallet ser lite olika ut: För kommunchef, personalchef och ekonomichef finns svar från 15-16 kommuner, medan när det gäller näringslivschef och kanslichef bara finns svar från 6-8 av dom 17 kommunerna. Jag har antagit att när det gäller kommun-, personal- och ekonomichef, så är det tjänster som finns i alla kommunerna (kommunchef är faktiskt obligatoriskt), men av någon anledning har det inte gått att få fram löneuppgifter. En vanlig teknik vid få fall av saknade data är att man antar att man kan fylla på med medelvärdet för dom kategorier som har sådana luckor. Så har jag gjort för dom fem chefslönerna (av totalt 51) som saknades.

Annorlunda är det med kansli- och näringslivschef där uppgift saknas för 20 av 34 celler i matrisen. Jag har i dom fallen tolkat bristen på uppgifter så, att kommunen faktiskt inte håller sig med kansli- och/eller näringslivschef. Om dom uppgifter som dessa chefer antas sköta, faktiskt tas om hand, så ligger det på någon annans ansvar. I dessa 20 fall har jag då antagit att kostnaden är noll kronor.

Vad blir nu resultatet av allt detta. Vi ska börja med den totala kostnaden för kommunledningens chefspersoners löner inklusive påslag för sociala avgifter m m. Så här ser bilden ut. Kostnaden (staplarnas höjd) är månadskostnad i tusental kronor:

Här framstår saken som klar. Med sin månadskostnad på en halv miljon är Skinnskattebergs ledningskostnad rätt så omfattande. Det är med andra ord dyrt. Men, som jag nyss nämnde är ju Skinnskatteberg näst störst av småkommunerna. Det kanske är så, att den dyrbara ledningen av Skinnskattebergs kommun beror på kommunens storlek. Men å andra sidan kunde jag ju konstatera att minst av alla landets 290 kommuner är Dorotea, som inte har den minsta kostnaden utan befinner sig någonstans i mitten av småkommunligan.

Jag ska därför nu se lite närmare på sambandet mellan kommunstorlek och chefslöner. Det sambandet kan illustreras med ett prickdiagram i ett koordinatsystem med lönesumman på den vertikala axeln och invånarantalet på den horisontella. Varje kommun blir då en prick på den tvådimensionella ytan.

Den svagt sluttande linjen är en regressionslinje som bäst beskriver punktsvärmen. Här kan man avläsa vilket värde på lönesumman till kommunledningens chefer man borde vänta sig för en kommun med en viss storlek. Skillnaden mellan denna förväntade lönesumma och den faktiska (som framgår av hur högt kommunens prick befinner sig på den vertikala axeln) kallas residual. Om pricken ligger över linjen är residualen positiv, d v s kommunen spenderar mer än förväntat. Om pricken däremot är under linjen är residualen negativ; kommunen spenderar mindre än väntat. Som det framgår av figuren befinner sig Skinnskattebergs kommun högt över det förväntade värdet. I stapeldiagrammet här nedan har jag beräknat residualerna för alla dom 17 småkommunerna.

Hoppsan! Nu hamnar Skinnskattebergs kommun i topp. Här spenderar man ungefär 1,5 miljon kronor mer i löner till kommunledningens chefer än vad man skulle ha förväntat sig utifrån kommunens storlek. Här tycks man kosta på sig chefer i kommunledningen som kostar ungefär 30 procent mer än vad som kunde förväntas med tanke på kommunens storlek.

Varför så dyrt?

Vad kan nu detta bero på? En förklaring kan förstås vara att den politiska ledningen tycker att det är viktigt att kommunen har en bra tjänstemannaledning. Det är något man prioriterar, och då får man satsa mer resurser. Att kommunen behöver en stark ledning är uppenbart. Problemen är tydliga: mångmiljonunderskott år efter år, en budget som inte fungerar som styrmedel, en dysfunktionell politisk ledning, beslut fattas och genomförs på lagvidrigt sätt samtidigt som fullmäktigebeslut nonchaleras och förhalas. Man kan förstå att det behövs en tjänstemannaledning med dom skarpaste hjärnorna. Och det kostar. Eller som det legendariska M-kommunalrådet Göran Holm i Vellinge drastiskt uttryckte det: ”Om man betalar med nötter så får man apor”.

Problemet är väl bara att kommunens politiska och ekonomiska bekymmer inte är nya, och inte heller prioriteringen av den administrativa kommunledningen. Och det har tydligen inte hjälpt. Den rationella förklaringen att politikerna i ljuset av den ständigt pågående krisen velat satsa på en stark, kompetent och dyr administrativ kommunledning kan kanske dras i tvivelsmål.

Kan det finnas andra förklaringar till varför det blir så dyrt? Ekonomer laborerar ibland med begreppet X-ineffektivitet. Begreppet lanserades av Harvardprofessorn Harvey Leibenstein redan 1966. X-ineffektivitet skiljer sig från andra effektivitetsbegrepp som ofta handlar om förhållandet mellan det värde en process ger i förhållande till dom insatta resurserna.

X-ineffektivitet fokuserar på organisationens inre styrning och leder till högre kostnader för att man inte producerar så effektivt som det vore möjligt med dom tillgängliga resurserna. Orsaker kan vara brist på motivation, dålig styrning och organisatorisk slapphet. I X-ineffektivitet kan ingå slösaktighet, som att man bibehåller alltför stor kapacitet, lyxiga fördelar för chefer och politiska påtryckningar.

En X-ineffektiv organisation låter så att säga bara pengar rinna mellan fingrarna, utan att någon riktigt vet vart dom tagit vägen. Man kommer osökt att tänka på serien om systrarna Spara och Slösa i Sparbankens barntidning Lyckoslanten 1926 - 1963. Slösa gör av med alla sina pengar på onödigheter utan att riktigt kunna redogöra för hur det har gått till, medan den mer ocoola Spara håller igen och spar för att få ekonomin att gå ihop och få till det hon verkligen vill ha.

I en undersökning av X-ineffektivitet i dom nederländska kommunerna (Bikker & van der Linde, 2016) kom det fram att mest drabbade av X-ineffektivitet, Slösa-syndromet, var små kommuner (under 9 800 invånare). Kanske kan en förklaring vara att dom små kommunerna har svårt att hävda sig i konkurrensen om dom skarpaste hjärnorna och att hänga med i utvecklingen av nya tekniker.

Ansvaret för att ledningen av kommunen inte fungerar optimalt har förstås politikerna. Jag säger inte att det är dom tjänstemän som rekryterats med hjälp av pengar istället för med nötter som är grunden till dysfunktionaliteten. Politikerna får helt enkelt rycka upp sig. Klarar dom inte det, så får man byta ut dom. Det är finessen med demokratin att den möjligheten finns.

                            296 dagar kvar

 

Lindberg lämnar skeppet efter ja till etnisk rensning (”återvandring”)

Skinnskattebergs kommunchef Thomas Lindberg lämnar sin tjänst vid årsskiftet. Detta meddelade Magazin24, Fagersta Nyheter och Fagersta-Posten i onsdags. Lindberg har fått mycket kritik för sitt ensidiga beslut att tacka ja till inbjudan till ett möte med SD-regeringens nationella samordnare för frivillig återvandring. I ett inlägg här i bloggen riktade jag kritik mot honom för att han med sitt svar till samordnaren gick emot det av fullmäktige beslutade målet att öka kommunens invånarantal. Syftet med återvandringsprojektet är ju att förmå kommuninvånare att lämna inte bara kommunen utan landet. Vidare tyder Lindbergs agerande på en allvarlig brist på integritet (ryggradslöshet).

Liknande kritiska synpunkter kom fram i en rad insändare i lokalpressen. Jan Kallberg (10/11) skriver bland annat: ”Detta är ett större beslut för kommunen eftersom det innebär ett politiskt ställningstagande i en fråga som nationellt fått uppmärksamhet. Detta är bortom din behörighet.” Socialdemokraterna i kommunstyrelsen skriver (6/11): ”Vi ifrågasätter en politik som signalerar att vissa människor inte är önskade”. Den socialdemokratiska kommunstyrelsegruppen skrev också ett öppet brev med liknande synpunkter. Vänsterns kommunstyrelsegrupp har sedermera anslutit sig till Socialdemokraternas skrivelse.

Signaturen ”Inte i mitt namn” skriver (4/11): ”Du Thomas, har personligen gjort att jag som svenskfödd skäms för att bo här och på allvar funderar på att flytta härifrån till någon kommun som har en känsla av att man som kommun är en gemenskap och inte ett vi och ett dem”. På Facebookgruppen ”Skinnskattebergs kommun – tvärpolitiskt samtal om framtiden” med idag 627 medlemmar har diskussionen varit intensiv. Här några typiska citat:

… sitt eget agerande har han ansvar för. Finns ingen ursäkt för att göra fel utifrån ett eventuellt och hemligt uppdrag från Emtin.

Vi behöver ingen hjälp när det gäller avfolkning. Det gör vi så bra själva.

… ett förhållningssätt där man inte visar tillräcklig respekt för den demokratiska processen och kommunfullmäktiges gemensamma roll … anmärkningsvärt

… ska verkligen våra kommuner haka på den här häxjakten dessutom utan politiskt beslut?

Det är en skam. Kommunen ska inte delta i den organiserade invandrarjakten.

Kommunerna ska inte sköta statens smutsgöra, det får staten själv göra.

Det är bra att kommunchefen nu tar konsekvenserna av att förtroendet alldeles uppenbart är förbrukat och slutar. Ack om ändå Emtin (SD) och Öberg (M) drog samma slutsats.

 

Vänstern tar makten i Köpenhamn!

Det gick som väntat i det danska kommunalvalet igår. Sett över hela landet blev det ett katastrofval för Socialdemokraterna som bara fick 23,2 procent, en tillbakagång med 5,2 procent. Nästan var femte S-väljare övergav partiet. Vinnare var framförallt Socialistisk Folkeparti med 11,1 procent, en ökning med 3,5 procentenheter. SF nästan fördubblade därigenom sina röster.

I Köpenhamns kommun blev, trots att dom tappade röster, Enhedslisten största parti med 22 procent, tätt följt av SF med 18 procent. SF ökade med inte mindre än 7 procentenheter. Det tredje vänsterorienterade partiet, Alternativet, lyckades också öka med 2 procentenheter till 5 procent. Dom tre vänsterpartierna samlade därigenom inte mindre än 45 procent av dom köpenhamnska väljarna.

Dom tre vänsterpartierna får därigenom 25 av dom 55 platserna i Borgerrepræsentationen (fullmäktige). Socialdemokraterna förlorar därigenom posten som överborgmästare som dom haft dom senaste hundra åren. I stället blir det nu SF:s Sisse Marie Welling som (åtminstone symboliskt) får kränga på sig borgmästarkedjan.

Anmärkning: Alla siffror är preliminära resultat hämtade från DR